Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av gällande bestämmelser angående vägnämnds arbetsuppgifter och befogenhetsområde, m. m.

1946-06-04 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:65, Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av gällande bestämmelser angående vägnämnds arbetsuppgifter och befogenhetsområde, m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

7

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av gällande

bestämmelser angående vägnämnds arbetsuppgifter

och befogenhetsområde, m. m.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) II: 114 av herr Jonsson i Haverö, däri hemställts, att riksdagen ville i

framställning till Kungl. Maj :t anhålla örn översyn av gällande bestämmelser

angående vägnämnds arbetsuppgifter och befogenhetsområde i syfte att dessa

bestämmelser genom avfattning och tillämpning bringas i full överensstämmelse

med uppgivna utgångspunkter för tillkomsten av dylik nämnd, ävensom

att Kungl. Maj:t ville, efter utredning av ordningen och sättet för en

önskvärd samverkan mellan statens vägförvaltning och lokala intressen till

främjande av en ändamålsenlig utveckling av det allmänna vägväsendet i

dess helhet, för riksdagen framlägga därav föranledda förslag;

2) I: 180 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., och 11:279 av herr

Staxäng m. fl., likalydande, däri hemställts, att riksdagen för sin del måtte

besluta örn inrättandet av vägombudsstämma inom varje vägnämndsområde

i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i motionerna, samt att vederbörande

utskott måtte erhålla uppdrag att utarbeta därför erforderlig författningstext.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkanden får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.

Utskottet har i därför föreskriven ordning införskaffat utlåtande över motionerna

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Därjämte ha yttranden i

ärendet avgivits av styrelsen för Svenska landskommunernas förbund och

styrelsen för Svenska stadsförbundet, vilka av utskottet beretts tillfälle därtill.

Gällande bestämmelser m. m.

Såsom erinrats i motionerna skola enligt 1943 års väglagstiftning de lokala

vägintressena, som tidigare företriitts av vägstämmor och vägstyrelser, företrädas

av vägnämnder och länsvägnämnder. Enligt 1 § lagen den 30 juni

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

1943 (nr 436) om sådana nämnder (nämndlagen) skola sålunda i varje län

finnas vägnämnder och en länsvägnämnd för att i vägfrågor företräda de

lokala vägintressena på landet och i de städer, där kronan är väghållare. Till

»landet» hör i väghållningshänseende enligt förarbetena till lagen även de

stadsliknande samhällena. De lokala vägintressena i de samhällen, som själva

äro väghållare, skola däremot icke företrädas av vägnämnd. Dessa samhällen

äro nämligen i väghållningshänseende likställda med flertalet städer.

Örn motiven för organiserandet av vägnämnder och länsvägnämnder framhöllo

1938 års sakkunniga för utredning av vägväsendets förstatligande, vägförstatligandekommittén,

i sitt i april 1941 avgivna betänkande (SOU 1941:

12) bland annat följande.

De befogenheter, som böra givas de organ, sorn efter förstatligandet skola

företräda de lokala intressena vid handläggning av fråga örn byggande av

väg, torde på detta område böra vara av ungefär samma slag och omfattning

som de, vilka nu i fråga om planläggningen tillkomma vägstyrelser och vägstämmor,

och sålunda vara av i huvudsak rådgivande natur. De nya organen

böra var behöriga att taga initiativ till vägföretag samt såsom regel erhålla

tillfälle att yttra sig över förslag som väckts av andra ävensom över

upprättade arbetsplaner. Vid vägundersökningar böra ombud, utsedda av

vederbörande organ, äga närvara för att framföra lokala synpunkter.

Det område, som ett dylikt organ skall företräda, får icke vara alltför vidsträckt,

om representanterna, utan att vara alltför många, skola äga förutsättningar

att i detalj uttala sig om vägbehoven inom området och örn den

ändamålsenligaste sträckningen av föreslagen väg. Å andra sidan bör området

vara av den storlek, att representanterna äga erforderlig överblick över

vägbehoven.

De lokala intressena vid upprättandet av flerårsplaner beaktas för närvarande

huvudsakligen av länsstyrelserna. Helt vissi komma dessa intressen

även framdeles att tillvaratagas av länsstyrelserna vid planläggningen av

vägbyggnadsverksamheten. Men även örn de såsom regel äga ingående kännedom

om sina län och vägbehoven, är det dock önskvärt att ha möjlighet

att få upplysningar även från andra språkrör för de lokala intressena. Särskilt

för det fall att distrikten omfatta större områden än länen är det —

vid avvägningen av de lokala intressena i olika distriktsdelar — av värde att

äga tillgång till ett organ, som företräder hela distriktets samlade vägintressen.

De uppgifter, som skulle tillkomma representanterna för de lokala intressena

vid upprättandet av flerårsplaner, skola huvudsakligen bliva att uttala

sig örn vilka företag, som under den tid planläggningen avser böra komma

till utförande och den inbördes ordningen mellan arbetena.

Kommittén framhöll, att det med hänsyn till de anspråk, som sålunda

måste ställas på de rådgivande organen med avseende å olika uppgifter,

torde vara nödvändigt att äga tillgång till dels ett meia lokalt betonat organ

för handläggning av frågor, örn och huru väg skulle byggas, dels ock ett

organ som skulle företräda hela distriktets samlade vägintressen vid upprättandet

av flerårsplaner. Området för det förra organet föreslogs skola i stort

sett sammanfalla med de förutvarande vägdistrikten.

Departementschefen och riksdagen (se prop. nr 122/1942; andra särsk.

utsk:s uti. nr 2/1942; r. skr. nr 325/1942) biträdde vad kommittén sålunda

föreslagit med avseende å grunderna för den lokala representationen. Depar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

9

tementschefen förordade, att det organ, som skulle övertaga vägstämmornas

och vägstyrelsernas rådgivande uppgifter vid handläggning av frågor om

byggande av väg, förändring av enskild väg till allmän samt indragning av

väg, skulle kallas vägnämnd. Det organ, som skulle företräda hela länets

samlade vägintressen vid planläggningen av vägbyggnadsverksamheten, 1 öreslogs

skola benämnas länsvägnämnd.

Vägnämnds uppgifter framgå av 2 § nämndlagen, som lyder på följande

sätt: »Vägnämnd har till uppgift att verka för att vägbehoven inom nämndens

område på bästa sätt tillgodoses. I sådant hänseende har nämnden bland

annat att avgiva av Konungen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen

eller vägförvaltningen i länet infordrade yttranden i frågor om byggande

av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild

vinterväg och indragning av allmän väg samt att i övrigt fullgöra vad enligt

denna lag eller särskild författning ankommer på vägnämnden. Vägnämnd

äger jämväl i övrigt framställa förslag i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken

inom nämndens område samt må hos Konungen anföra besvär över

beslut, som meddelats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller länsstyrelsen.

»

I det riksdagen i propositionen nr 223/1943 förelagda förslaget till lagtext

hade sista meningen i lagrummet följande lydelse: »Vägnämnd må hos Konungen

anföra besvär över beslut, som meddelats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

eller länsstyrelsen.»

Beträffande motiven för förslaget hänvisade departementschefen till vad

1942 års vägsakkunniga anfört därom i sitt den 27 januari 1943 avgivna

betänkande (SOU 1943: 1). De sakkunniga anförde i denna sak följande:

Enligt de antagna huvudgrunderna för reformen skola vägnämndens

främsta uppgifter vara att taga initiativ och att yttra sig i vägfrågor samt

att vid behov överklaga beslut i sådana frågor. Sammanfattningsvis torde

dessa uppgifter innefattas i den i första stycket stadgade skyldigheten för

vägnämnd att verka för att vägbehoven inom nämndens område på bästa

sätt tillgodoses. Att nämnden äger taga initiativ torde inte behöva uttryckligen

angivas. Indirekt framgår denna befogenhet av avfattningen av 5 § i

förslaget till vägstadga (»där ansökningen gjorts av annan. än vägnämnden»).

I förevarande § angivas endast de viktigaste av vägnämndens uppgifter.

Någon fullständig uppräkning av dessa torde icke erfordras.

I utskottsutlåtandet (d. v. s. andra särsk. utsk:s ovan angivna uti. nr 2/

1942) förutsattes, att vägnämndens ledamöter före avgivandet av infordrat

yttrande skulle samråda med lokala myndigheter och ortsborna, så att de

iokala synpunkterna bleve allsidigt belysta i nämndens yttranden. Detta har

icke ansetts behöva angivas i författningstexten. De sakkunniga förutsätta

nämligen, att vad utskottet sålunda uttalat skall iakttagas även utan särskild

föreskrift härom.

1 propositionen på detta avsnitt redovisas ett yttrande av Svenska vägstyrelsernas

förbund av följande innehåll:

Vägnämnd skall företräda de lokala vägintressena. Till dessa intressen

hör emellertid även vägarnas viii avvägda underhåll. Det kan tänkas, att det

lokala statliga organet icke alltid kommer att handla på det för orten lämpligaste

sättet, då det gäller underhållet, särskilt i fråga örn vinterväghåll
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

ningen. Någon möjlighet alt då erhålla rättelse annat än genom klagomål av

enskild person synes icke föreligga. Ett sådant klagomål torde också ha föga

utsikt att få någon verkan. Om vägnämnden i stället hade möjlighet att ingripa

genom att hos länsstyrelsen eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påtala

uppenbara missförhållanden skulle mycket vara vunnet.

Departementschefen anförde följande:

Av skäl, som jag anfört vid 5 § i förslaget till väglag, torde något behov av

fortlöpande uppsikt över sättet för väghållningens ombesörjande från länsstyrelsernas

eller vägnämndernas sida icke komma att föreligga. Jag kan därför

icke biträda ändringsyrkandena i denna del.

Andra särskilda utskottet anförde i sitt utlåtande nr 2/1943 följande:

Beträffande vägnämndernas uppgifter har i de likalydande motionerna

*:..277 ?ch 37? yrkats, alt vägnämnden tillerkännes rätt att själv framställa

förslag i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken i orten. Vidare har

i motionen II: 405 hemställts, att riksdagen måtte besluta att i vägnämndernas

uppgifter »även måtte ingå rätt för vägnämnderna till övervakning av vägunderhållet

samt vid eventuell misskötsel av detsamma rätt att till länsstyrelsen

anmäla förhållandet».

Något behov av fortlöpande kontroll över vägunderhållet torde visserligen,

såsom i propositionen framhålles, icke finnas. Någon sådan kontroll hör därför

icke ingå i nämndens uppgifter. Skulle emellertid misskötsel av underhållet

förekomma, bör vägnämnden ha möjlighet att göra erforderliga framställningar,

i första hand till vägförvaltningen eller länsstyrelsen eller ock till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller Kungl. Maj:t. Vidare kunna vägförvaltningarna

och bygden lia olika meningar örn behovet av snöplogning o. d.

I sådana fall hör det tillkomma nämnden att föra talan för de lokala intressena.

Nämnden bör även ha möjlighet att taga initiativ till åtgärder för

trafiksäkerhetens främjande, exempelvis uppsättande av skyddsvärn och dylikt.

Då av paragrafens avfattning icke med tydlighet framgår, att nämnden

har nu berörda befogenheter, anser utskottet lagrummet böra kompletteras

med bestämmelser av huvudsakligen det innehåll, som föreslagits i motionerna

1:277 och 11:378. Härigenom torde även svftet med motionen 11:405

vara tillgodosett.

Vägnämndernas områden bestämmas av Konungen. Därvid iakttages, att

delar av samma kommun icke förläggas till olika vägnämndsområden inom

länet samt att sådant område icke må omfatta kommuner inom skilda län

(3 § nämndlagen). Enligt kungörelsen den 30 augusti 1943 (nr 683) om rikets

indelning i vägnämndsområden sammfaller nämnda indelning i stort sett med

den förut gällande indelningen i vägdistrikt.

Vägnämnd skall bestå av fem ledamöter. Ledamöter jämte suppleanter för

dem väljas, örn vägnämndsområdet utgöres av endast en kommun, av dennas

fullmäktige och eljest av ombud för de i området ingående kommunerna

(4 § nämndlagen). Eftersom blott ett mindre antal vägnämndsområden torde

bestå av endast en kommun, skola vägnämndsledamöterna följaktligen regelmässigt

väljas av ombud för de i vägnämndsområdet ingående kommunerna.

Förfaringssättet ansluter sig till förut gällande ordning och hetingas enligt

förarbetena av att alla kommuner skola få tillfälle att deltaga i valet av vägnämndsledamöter

samt är avsett att utgöra en garanti för att vägnämnden

blir ett språkrör för de lokala intressena.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

11

Ombuden jämte suppleanter för dem väljas av kommunalfullmäktige eller

stadsfullmäktige eller, där kommunalfullmäktige icke finnas, å kommunalstämma.

Sker valet å kommunalstämma äger envar, som är röstberättigad i

kommunens allmänna angelägenheter, rösträtt. Varje röstande äger en röst.

Vid lika röstetal skiljer lotten. Antalet ombud bestämmes i förhållande till

folkmängden sålunda, att envar kommun utser ett ombud för varje påbörjat

befolkningstal av 2 000 eller det lägre tal, som må erfordras för att antalet

ombud för hela vägnämndsområdet skall uppgå till minst 10 (5 §

nämndlagen).

Länsvägnämnds uppgifter framgå av 20 § i lagen där det stadgas, att länsvägnämnd

har till uppgift att verka för att vägfrågor, som äro gemensamma

för flera eller alla vägnämndsområdena inom länet, erhålla den för hela länet

ändamålsenligaste lösningen. Länsvägnämnd har bland annat att avgiva av

Konungen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen eller vägförvaltningen

i länet infordrat yttrande samt att i övrigt fullgöra vad enligt nämndlagen

eller särskild författning ankommer på nämnden. Länsvägnämnden

må hos Konungen anföra besvär över beslut, som meddelats av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen eller länsstyrelsen.

Ledamöterna i länsvägnämnden utses av länsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelsen

(skogsvårdsstyrelserna) och vägnämnderna i länet så, att länsstyrelsen

förordnar två ledamöter samt skogsvårdsstyrelsen (en var av skogsvårdstyrelserna)

och varje vägnämnd en ledamot, dock att vägnämnd i Gotlands

län utser två ledamöter. För varje ledamot utses i enahanda ordning

en suppleant (21 §).

Av förarbetena till lagen framgår att länsvägnämnd har att företräda hela

länets samlade vägintressen, särskilt vid fördelningen av vägbyggnadsmedlen.

Nämndens viktigaste uppgift är sålunda att medverka vid upprättandet av

flerårsplaner. Därvid har nämnden att uttala sig örn vilka vägföretag inom

länet som böra komma till utförande och den inbördes ordningen mellan dem.

Till nämnden skall vidare för yttrande hänskjutas sådana å vägnämnd ankommande

vägbyggnadsfrågor, som äro gemensamma för två eller flera vägnämndsområden

och vari vägnämnderna ha skiljaktiga meningar. I enlighet

härmed har länsvägnämndens uppgift angivits vara att vaka över att

vägfrågor, som äro gemensamma för flera eller alla vägnämndsområden inom

länet, erhålla den för hela länet ändamålsenligaste lösningen.

Länsvägnämndens uppgift skall icke begränsas blott till att avgiva infordrade

yttranden. Nämnden skall därjämte äga befogenhet att taga erforderliga

initiativ samt att överklaga beslut, som meddelats av väg- och vattcnbvggnadsstyrelsen

eller länsstyrelsen.

Vägnämnder och länsvägnämnder väljas för en tid av fyra år (5 och 22 gg).

Första valet verkställdes hösten 1943 och första perioden avsåg övergångsvis

tiden från och med den 16 november 1943 till och med utgången av år

1947 för vägnämnderna, samt tiden från och nied den 1 december 1943 till

och med utgången av februari månad 1948 för länsvägnämnderna.

Såväl vägnämnd som länsvägnämnd äga själva enligt 13 och 24 gg i lagen

bestämma var, när oell bur ofta nämnden skall sammanträda. Det är i lagen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

även sörjt för att vägdirektören eller annan tjänsteman vid vägförvaltningen

skall tillhandagå nämnden med upplysningar.

Av förarbetena framgår, att de ärenden, som ankomma på vägnämnd

böra, där så är möjligt, sammanföras till gemensam handläggning, så att antalet

sammanträden begränsas. Departementschefen sade sig förutsätta, att

länsstyrelserna komme att lia sin uppmärksamhet riktad på denna sak. För

att möjliggöra viss kontroll från länsstyrelsernas sida skall meddelande örn

utsatt sammanträde insändas till länsstyrelsen. Föreskrift härom erfordras

även för att bereda landshövding och vägdirektör tillfälle att närvara vid

sammanträde. ,

Syftet med bestämmelsen örn att landshövding och vägdirektör eller representant

för dem äga närvara vid vägnämnds sammanträde är att i viktiga

frågor åstadkomma den kontakt mellan nämnden samt länsstyrelsen och vägförvaltningen,

som erfordras för att vägfrågorna skola kunna lösas på bästa

sätt. För att vägnämnden skall kunna erhålla det biträde, som kan behövas,

har föreskrivits, att vägdirektören eller annan av honom utsedd tjänsteman

vid vägförvaltningen skall på därom framställd begäran av vägnämndens

ordförande närvara vid sammanträde för att tillhandagå med upplysningar.

Vägnämndernas möjlighet att genom resor hålla sig underrättade om vägförhållandena

är tillgodosedd därigenom att sammanträdena i anslutning till

aktuella vägfrågor kunna hållas på olika platser (13 §). Däremot lärer vägnämnd

icke äga verkställa resor utom sitt vägnämndsområde. Därom anförde

departementschefen följande i 1943 års proposition:

I anledning av länsstyrelsens i Örebro län förslag örn att ersättning av

statsmedel skulle utgå till vägnämndernas ledamöter, om samtliga nämnder

i länet kallades till sammanträde för att bese utförda vägarbeten eller för att

dryfta gemensamma angelägenheter, vill jag framhålla, att om behov uppkommer

av att orientera vägnämnderna örn viss fråga eller att bereda representanter

för vägintressena i skilda delar av länet tillfälle att giva uttryck åt

sina synpunkter, detta lämpligast och billigast kan ske på det sätt, att länsvägnämnden

kallas till sammanträde. Då varje vägnämnd kommer att ha en

representant i länsvägnämnden, kan på detta sätt för information och meningsutbyte

ernås en god kontakt med de olika nämnderna.

Motionärernas förslag.

I samtliga motioner har framhållits, att de lokala intressena icke på tillbörligt

sätt kunnat göra sig gällande inom den nya vägorganisationen.

I motionen II: 114 anföres sålunda, att erfarenheterna på området gåve

vid handen att vägnämnderna allenast anlitades för avgivande av yttranden

i den mån sådant uttryckligen påkallades av överordnad myndighet samt

i övrigt ställdes helt utanför varje slags befattning med ärenden rörande

vägnätet inom respektive vägnämndsområden. Med hänsyn till den numera

högst avsevärt ökade omfattningen av väghållningen, därvid omfånget i icke

ringa mån föranleddes av de senaste årens nödtvungna begränsning av un
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

13

derhän och nybyggnad, vore det av synnerlig vikt att vägnämnderna toges

i anspråk för utövande av sina befogenheter. Detta torde dock ej kunna ske

utan riksdagens medverkan i form av framställning örn utredning i ärendet

genom Kungl. Maj:ts försorg. Vid en sådan utredning torde främst böra

övervägas, huruvida och i vad omfattning gällande bestämmelser rörande

vägnämnds arbetsuppgifter och befogenhetsområde vore lämpligt avvägda

med hänsyn till nämndens uppgift att inom ramen för den statliga vägförvaltningen

företräda lokala vägintressen, samt i anslutning därtill upprättas

förslag till förändringar och kompletteringar av gällande bestämmelser på

området, som funnes av föreliggande behov påkallade. I samband härmed

syntes utredningen jämväl böra taga sikte på de ytterligare omständigheter

och förhållanden, som vid omprövning funnes ägnade att medföra önskvärd

samverkan mellan statens vägförvaltning och lokala vägintressen.

I de likalydande motionerna I: 180 och II: 279 anses en lösning av förevarande

fråga kunna vinnas genom att de ovan nämnda vägombuden, vilkas

enda uppgift för närvarande vore att välja ledamöter i vägnämnd, gåves en

mera verksam funktion inom vägväsendet på så sätt att de skulle minst en

gång om året, förslagsvis i oktober, samt i övrigt så ofta befunnes nödigt

eller lämpligt samlas till ombudsstämma inom respektive vägnämndsområde

för att därvid ingående kunna dryfta de lokala vägfrågorna inom området

samt för vägnämnden framlägga de förslag till åtgärder och ingripanden,

som de funne påkallade. Vägnämnden borde därefter med eget yttrande,

därest vägstännnans framställning ej innebure hemställan till vägnämnden

örn överklagande av visst beslut, som fattats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

eller länsstyrelsen, snarast översända förslaget till den myndighet

saken närmast rörde i enlighet med vad i 2 § i nämndlagen stadgades.

Kallelse till ordinarie årsstämma med ombuden borde på lämpligt sätt utfärdas

av vägnämndens ordförande samt vara ombuden till handa senast 8

dagar före sammanträdet. I övrigt borde ombudsstämma kunna sammankallas

med samma förfaringssätt på initiativ av vägnämnd, dess ordförande

eller vägförvaltningen i länet för inhämtande av yttranden eller förslag i

frågor av mera tillfällig art. För de med sammanträde förenade kostnaderna

borde ombud erhålla skälig rese- och traktamentsersättning.

Dessa vägombud för varje kommun skulle därigenom på sätt och vis inom

sitt vägnämndsområde erhålla liknande funktion som sockenombuden vid

de tidigare vägstämmorna, och därigenom skulle säkerligen även vinnas en

bättre uppsikt över det lokala vägnätet i enlighet med de önskemål, som

kunde förefinnas i de olika bygderna.

På grund av det sätt, varpå dessa ombud utsåges, d. v. s. såsom bygderepresentanter

eller sockenombud, måste de förutsättas ha god kännedom örn

och stora möjligheter att snabbt bliva underkunniga örn sådana lokala vägförhållanden

inom kommunen eller den del av kommunen, inom vilken de

vöre bosatta, som påkallade ingripanden av större eller mindre skyndsamhet

från vägförvaltningens sida, varför de säkerligen skulle kunna gora en verksam

insats för vägväsendets förbättrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

Någon större omarbetning av lagen om vägnämnder och länsvägnämnder

torde enligt motionärernas uppfattning icke vara behövlig för planens genom!

örande, varför förslag till erforderlig författningstext lämpligen torde

kunna utarbetas av vederbörande riksdagsutskott.

Yttrandena.

Av de infordrade utlåtandena går väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i avstyrkande riktning. Styrelsen har icke funnit tillräckliga skäl ha

förebragts för att de i motionerna berörda frågorna skulle göras till föremål

för utredning. I de övriga utlåtandena lia uttalats olika uppfattningar rörande

lämpligheten av motionärernas förslag. Styrelsen för svenska landskommunernas

förbund framhåller salunda, att det förefölle som örn de i

motionen II: 114 berörda frågorna vöre förtjänta av att närmare utredas.

Däremot syntes det enligt styrelsens mening mindre lämpligt att i enlighet

med vad som föreslagits i de likalydande motionerna I: 180 och II: 279

under hela året parallellt med vägnämnder och länsvägnämnder också ha

vägstämmor. Även hithörande frågor syntes emellertid lämpligen kunna göras

till föremål för vidare utredning i samband med att möjligheterna att utvidga

nämndernas kompetens utreddes. Styrelsen för svenska stadsförbundet

har förklarat sig icke hysa någon tilltro till att en författningsändring i enlighet

med vad som ifrågasatts i motionen II: 114 skulle kunna bliva till mycken

nytta. Mera påtagliga resultat syntes kunna vinnas genom en utbyggnad av

vägnämndsorganisationen i enlighet med vad som föreslagits i de likalydande

motionerna 1:180 och 11:279. Sammanfattningsvis har styrelsen framhållit,

att kravet på ett verkligt effektivt lokalt inflytande på vägväsendets område

måste anses synnerligen befogat och att det därför vöre angeläget, att frågan

örn vad som kunde åtgöras för att säkerställa sådant inflytande upptoges

till förnyat övervägande. Förslaget örn inrättande av en ombudsstämma för

vägnämndsområdena syntes innebära en värdefull åtgärd i detta syfte.

I övrigt må ur de inkomna yttrandena återges följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför:

Vägnämnds- och länsvägnämndsorganisationen är rätt ny. Det kräves viss

tid innan organisationen så att säga vuxit in i de nya förhållandena. Då emellertid

nämnderna enligt de för dem gällande bestämmelserna äga själva informera

sig om vägförhållandena och erhålla upplysningar från vägförvaltningarna

samt icke blott avgiva infordrade utlåtanden utan även taga initiativ i

vägfrågor, lärer det i allt väsentligt bero på nämnderna själva huruvida de lokala

vägintressena bliva på ett rationellt och riktigt sätt företrädda. Med anledning

härav bör ytterligare någon tids erfarenhet avvaktas innan förnyade

utredningar på området igångsättas och förnyade överväganden planeras.

Styrelsen är väl medveten örn att nämndernas arbete är beroende av samarbetet

med vägförvaltningarna. I den mån detta samarbete varit beroende

av personligt initiativ från vederbörande vägdirektör, kan det i någon mån ha

varierat från län till län. Styrelsen är emellertid besluten att befrämja ett gott

samarbete mellan nämnderna och vägförvaltningarna. — Denna fråga togs

upp av den av statens sakrevision tillsatte utredningsmannen, f. d. general
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

15

direktören A. Granholm, för undersökning av organisationen för och det

praktiska bedrivandet av anläggnings- och underhållsverksamheten m. m.

inom vägväsendet. Utredningsmannen anför därom följande i sitt den 29

september 1945 avgivna betänkande (s. 56 och 57).

Vägnämnderna skola enligt gällande lag verka för att vägbehoven inom en

nämnds område på bästa sätt tillgodoses. Denna bestämmelse tyder jag så,

att omsorgen skall gälla även i avseende på det löpande vägunderhållet. Nu

hör man emellertid ofta, att en vägnämndsordförande icke, som på sin tid

en vägstyrelseordförande, har tillfälle att beresa vägarna inom sitt område

och göra iakttagelser angående dessas skötsel och bestånd. Hans omdöme

blir därför ofta mera grundat på hörsägner. Jag vill därför rekommendera,

att vägnämndsordförandena beredas tillfälle, att när så kan vara lägligt för

bägge parter, medfölja vägmästarna på deras inspektionsresor i arbetsområdena.

Tillfälle kan därvid givas att göra gemensamma iakttagelser samt

att diskutera underhållsbehov och behov av åtgärder för deras tillgodoseende

samt möjligheterna för dylika. Ordförandena kunna därigenom få förklaringar,

bliva underrättade om avsikter och syften m. m. Ett dylikt system

bör kunna medverka till att en bättre förståelse kommer till stånd. Jag förutsätter

härvidlag, att vad som under vägnämndsordförandenas och vägmästarnas

gemensamma resor framkommer av vikt, även skall av vågmästaren meddelas

till vägförvaltningen för prövning och förvaltningens eventuella åtgärder.

Likaså anser jag det vore av värde, om ordförandena för länsvägnämnderna

då och då inbjödes att medfölja på inspektionsresor, som företagas av

vägdirektör eller vägingenjör. Icke minst värdefullt anser jag det vore, örn

länsvägnämndernas ordförande före vägförvaltningens slutbehandling av periodiska

förslag till styrelsen angående underhållskostnadsstaten för kommande

budgetår finge träffas vid en sammankomst med vägförvaltningen

och därvid erhölle en muntlig redogörelse för vad förvaltningen i detta hänseende

avser att göra samt grunderna varpå detta vilar.

I sitt över betänkandet till sakrevisionen avgivna yttrande har styrelsen

förklarat sig beredd att, på sätt utredningsmannen föreslagit, medverka till

att vägnämnds- och länsvägnämndsordförandena finge tillfälle medfölja på

förvaltningspersonalens tjänsteresor. Styrelsen förklarade sig dock anse att

det icke vore lämpligt att dessa resor skedde med vägmästarna. Det vore angeläget

att samarbete ordnades med de högre tjänstemännen, vilka med sin

vidare överblick kunde lämna säkrare informationer.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har anfört följande:

Sedan det allmänna vägväsendet förstatligats ha föga mer än två år förflutit.

Känt är att väghållningen under denna tid uppvisat åtskilliga krister.

I huvudsak torde detta kunna förklaras av att vägarna icke alltid voro i så

gott skick, då de övertogos, av otillräckliga anslag till vägbyggande och vägförbättring

samt av brist på arbetskraft. För en höjning av vägstandarden

krävs i främsta rummet ökade statsanslag. Styrelsen är väl medveten härom

liksom örn att erfarenheterna från den korta tid, som gått, sedan reformen

trädde i kraft, icke tillåta några bestämda slutsatser örn den nya vägorganisationens

verkningssätt. Vad nedan anföres örn det kommunala modinflytandets

eventuella stärkande till bättre överensstämmelse med lagstiftarnas

intentioner är därför icke avsett som kritik mot vägförvaltningamas sätt att

sköta sina uppgifter.

Ett av de skäl, som på sin tid åberopades mot eli förstatligande av det

allmänna vägväsendet, var att eller en sådan åtgärd de lokala intressena

skulle få svårare än förut alt hävda sig i frågor rörande väghållningen. På

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6ö.

denna punkt synes utvecklingen efter reformens genomförande i viss mån

lia givit kritikerna rätt. Det torde sålunda, såsom också framhållits i förevarande

motioner, få anses obestridligt att vägnämndema, vilka äro de lokala

vägintressenas främsta företrädare inom den nya vägorganisationen, åtminstone

hittills icke infriat på dem ställda förväntningar. På de flesta håll

synes deras verksamhet ha inskränkt sig till besvarandet av remisser i de

ärenden, som de statliga myndigheterna enligt olika lagrum varit skyldiga

att underställa dem. Endast undantagsvis ha nämnderna i andra .sammanhang

gjort självständiga insatser. Anledningarna till denna overksamhet ha

varit flera. En av orsakerna till inaktiviteten har förmodligen varit att nämnderna

icke såsom vägstyrelser och vägstämmor haft att bevaka några vägförvaltningsområdenas

egna ekonomiska intressen. Men vid sidan härav kan

också oförmåga från vägnämndernas och allmänhetens sida att sätta sig in

i och utnyttja de möjligheter till medinflytande, som den gällande vägiagstiftningen

faktiskt öppnar, lia medverkat till den uppkomna situationen.

Örn man liksom stiftarna till 1943 års väglagar utgår från att självständiga

insatser från de lokala intresserepresentationerna äro önskvärda — en uppfattning,

som styrelsen delar — kan man icke anse det aktuella läget tillfredsställande.

Fråga uppstår då hur man skall kunna aktivisera de lokala

intresserepresentationerna inom vägväsendet, så att deras verksamhet bättre

kommer att motsvara lagstiftarens intentioner. En utväg — den närmast liggande

— vore att genom upplysningsverksamhet göra vägnämnder och allmänhet

mera medvetna örn den roll, som lagstiftaren velat anförtro nämnderna.

En annan vore att öka de lokala intressenas möjligheter att påverka

väghållningen. Den senare utvägen förordas i förevarande motioner. I en

av dessa föreslås sålunda en utvidgning av vägnämndernas uppgiftsområde.

I de övriga motionerna föreslås åter en utbyggnad av den lokala vägorganisationen.

Motionärerna föreslå sålunda att vägorganisationen i alla de fall,

där vägnämndsområdena icke sammanfalla med en enda kommun, bör

kompletteras med en årligen sammanträdande stämma, bestående av vägombuden.

Vägnämndernas kompetens regleras i nämndlagens 2 g. Denna innehåller

tre stycken. I ett första stycke anges vägnämnds uppgift vara att verka för

att vägbehoven inom nämndens område på bästa sätt tillgodoses, i ett andra

stycke, nied vilket olika lagrum i vägstadgan korrespondera, anges alt vägnämnden

bland annat har att avgiva av olika myndigheter infordrade yttranden

i frågor örn byggande av allmän väg, förändring av enskild väg till

allmän, inrättande av särskild vinterväg och indragning av allmän väg samt

att i övrigt fullgöra vad enligt nämndlagen eller särskild författning ankommer

pa vägnämnden. I det tredje och sista stycket iillerkännes vägnämnden

slutligen rätt att jämväl i övrigt framställa förslag rörande vägväsendet

och vägtrafiken inom nämndens område samt besvärsrätt hos Kungl. Majt

över beslut, som meddelats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller länsstyrelse.

Av förarbetena till lagrummet samt en av en utav 1942 års vägsakkunniga

(Bexelius) utgiven kommentar till 1943 års väglagstiftning framgår

att detta stycke även avser att möjliggöra för vägnämnd att i fall av

misskötsel av underhåll göra erforderliga framställningar till vägförvaltning

eller länsstyrelse eller också till väg- och vattenbyggnadsstvrelsen eller Kungl

Maj :t.

Ehuru lagstiftarna icke tilldelat vägnämnden någon rätt att på egen hand

ingripa i frågor rörande vägunderhållets tillgodoseende och trafiksäkerheten

ha de alltså genom nämnda lagrum velat bereda nämnden möjlighet att

infor vägmyndigheterna föra de lokala intressenas talan i dylika frågor. Lagstiftarna

ha tvivelsutan tänkt sig att enskilda vägintressenter, som ha sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr tiJ.

17.

skilda önskemål beträffande väghållningen, skulle begagna sig av vägnämnderna

såsom ett slags mellaninstans. Genom att ställa sig bakom sådana

önskemål skulle vägnämnderna förläna framställningarna ökad auktoritet.

Nämnderna skulle nied andra ord utgöra ett slags kristallisationspunkter för

de lokala vägintressena. Såsom tidigare framhållits synes emellertid i stället

den felaktiga uppfattningen att vägnämnderna endast utgöra remissinstanser

i vissa uppräknade frågor lia vunnit en ganska allmän spridning. Det är sålunda

icke ovanligt att till och med ledamöter i vägnämnder beklaga sig

över att nämnderna endast lia passiva uppgifter.

Enligt styrelsens mening är det föga troligt att nian endast genom upplysning

skulle kunna komma den hos allmänheten och vägnämnderna själva

redan inrotade uppfattningen örn vägnämndernas relativa betydelselöshet till

livs. Hur önskvärt det än vore är det väl heller knappast troligt att vägmyndigheterna

av fri vilja skulle inhämta vägnämndernas yttranden i andra frågor

än deni, där remisserna äro obligatoriskt föreskrivna. Det återstår dä endast

möjligheten att genom ändrade föreskrifter få rätta till saken. Åtgärder

i dylikt syfte skulle antingen kunna gå ut på en omredigering av 2 §

nämndlagen, så att den framdeles klarare än nu angåve vilka uppgifter, som

tillämats vägnämnderna, eller också avse att tillägga nämnderna nya uppgifter

av vikt. För sin del tror .styrelsen icke att enbart en utförligare katalogisering

av nämndernas uppgifter bleve tillfyllest. Örn ändamålet, att öka

vägnämndernas betydelse, skall vinnas, fordras enligt styrelsens mening en

kompetensutvidgning. Beslutar man sig för detta synes det ligga närmast till

hands att ge nämnderna en starkare ställning i frågor, som röra vägunderhållet.

I 5 § väglagen stadgas helt allmänt att väg skall hållas i ett för samfärdseln

tillfredsställande skick. Örn man bortser från bestämmelsens skadeståndsrättliga

betydelse låter det sig nog sägas att detta stadgande för närvarande

väsentligen har betydelse av direktiv för väghållaren. Örn på landet.

där Kronan regelmässigt är väghållare, en person anser all vägförvaltningen

eftersatt vägunderhållet och på grund härav vill rikta anmärkningar

mot vägförvaltningen, är det de statliga myndigheterna själva som pröva örn

anmärkningen är befogad. Någon skyldighet att i dylika frågor höra vägnämnderna

föreligger ej. Enligt styrelsens mening kan det ifrågasättas örn

icke vägmvndigheterna åtminstone i viss utsträckning borde åläggas att till

vägnämnd remittera skriftliga framställningar från enskilda i vägunderhållsfrågor.

Örn ett sådant remissförfarande bleve regel skulle följden förmodligen

bli att vederbörande enskilde förslagsställare eller klagande för tids

vinnande föredroge att inge sin framställning till nämnden för vidarebefordran

till vägmyndigheten med nämndens eget till- eller avstyrkande. Förmodligen

skulle nian därefter — och sedan vägnämndsledamöternas rätt att vid

syn erhålla rese- och traktamentsersättningar klart fastslagits — kunna räkna

med ökad självverksamhet från nämndernas sida. Med det nu anförda Ilar

styrelsen icke velat uttala sig i frågan på vad sätt, genom ändringar i nämndlagen

eller i annan ordning, exempelvis genom kungligt cirkulär till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, det önskade resultatet skulle åvägabringas. Styrelsen

är icke heller i tillfälle all uttala någon bestämd mening rörande omfattningen

av den nya remisskyldigheten från vägmyndigheternas sida. Det förefaller

emellertid styrelsen sorn om dessa frågor vore lort jänta av att närmare

utredas. Styrelsen vill därför tillstyrka bifall lill motionen II: 114.

Vad de övriga båda motionerna angår lia förslagsställarna tydligen tänkt

sig ali en kanalisering av det kommunala vägintresset genom införandet av

särskilda vågställning i vägnämndsområden bestående av iner lin en kommun

skulle vara ägnad att göra både nämnder och kommuner mera medvetna

om sin roll av företrädare för de lokala intressena på förevarande om
ttiliang

till riksdagens protokoll 10 sami. Sr 64—67. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

råde. Det är dock svårt att säga om vinsten härav skulle uppväga nackdelarna

med en ytterligare utbyggnad av vägorganisationen. I varje fall torde

de föreslagna vägstämmornas självverksamhet böra begränsas till ett årligt

sammanträde i december månad. Vid dessa sammanträden skulle vägombuden,

som vart fjärde år ändock skola förrätta val vid denna tidpunkt, med

fördel kunna diskutera olika för kommunerna inom vägnämndsområdet gemensamma

spörsmål och besluta de framställningar till vägmyndigheterna,

som överläggningarna kunde påkalla. Att under hela året parallellt med vägnämndema

ha vägstämmor förefaller däremot styrelsen mindre välbetänkt.

Även hithörande frågor synas emellertid lämpligen kunna göras till föremål

för vidare utredning i samband med att möjligheterna att utvidga nämndernas

kompetens utredas.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet anför:

Såsom även i motionerna erinrats har den nuvarande organisationen för

tillvaratagande av de lokala intressena inom det förstatligade vägväsendet endast

fungerat under kort tid, varunder högst onormala förutsättningar för

väghållningens fullgörande varit för handen. Att bygga några krav på mera

genomgripande förändringar av organisationen enbart på erfarenheterna från

denna tid synes därför icke befogat. Vad angår bedömandet av de i motionerna

behandlade spörsmålen speciellt ur stadsförbundets synpunkt är också att

märka, att huvudparten av den allmänna väghållningen — inklusive därmed

jämställd gatuhållning — inom .städernas områden faller utanför denna organisations

verksamhet. Av förbundets medlemmar beröras sålunda endast en

del av de minsta städerna samt flertalet köpingar och municipalsamhällen av

de spörsmål motionärerna riktat uppmärksamheten på. Det ligger i sakens natur,

att deras i viss mån speciella intressen på området under alla förhållanden

måste lia svårt att göra sig gällande vid sidan av de vida starkare företrädda

landsbygdsintressena i den organisation, varom här är fråga. Styrelsen

vill dock härvidlag framhålla att några särskilda klagomål, grundade på erfarenheterna

under de senaste åren, icke från de ifrågavarande stadssamhällenas

sida kommit till förbundsledningens kännedom i hithörande hänseenden.

Emellertid betvivlar styrelsen ingalunda, att den nuvarande organisationen

för tillvaratagande av de lokala intressena med avseende å väghållningen har

mycket små möjligheter att göra sig så gällande som tillbörligt är. Från kommunalt

håll kan man icke underlåta att härvidlag peka på den i alla möjliga

sammanhang framträdande ovilligheten från förvaltande statliga myndigheters

sida att ge utrymme åt effektivt lokalt inflytande på de allmänna angelägenheternas

handhavande. Denna ovillighet kommer mycket starkt till synes

t. o. m. när en .statlig myndighet formellt endast har att utöva tillsyn inom

viss gren av samhällelig verksamhet. Man kan då så mycket mindre vänta sig

att inställningen skall vara en annan, när verksamheten — såsom numera beträffande

vägväsendet — klart angivits som en statlig förvaltningsuppgift.

Styrelsen är förvissad örn att första förutsättningen för att verkligen säkerställa

lokalt inflytande inom de .statliga förvaltningsmyndigheternas gebit är

att man från statsmakternas sida inriktar dessa myndigheters handlande på

största möjliga samarbete nied förefintliga, lokalt utsedda organ inom resp.

förvaltningsområden. Vad sorn framför allt erfordras är enligt styrelsens mening,

med andra ord. att dessa myndigheter fatta sin uppgift vara att verkligen

söka sådant samarbete och icke endast att till nöds och blott formellt iakttaga

de uttryckliga föreskrifter om dylikt samarbete, som kunna vara givna.

Särskilt vad angår det i motionen II: 114 utan närmare precisering framförda

kravet på ändrade bestämmelser i syfte att göra vägnämndernas insatser

mera effektiva, kan nian knappast tro att mycket skulle vinnas genom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

19

författningsändring. Mera påtagliga resultat torde väl däremot det i de bägge

andra motionerna framställda förslaget örn vägnämndsorganisationens utbyggnad

kunna giva. Såsom påpekats i dessa motioner kan endast en mindre

del av kommunerna vara representerade i vägnämnderna, och de lokala

intressena kunna vid sådant förhållande svårligen anses vara tillräckligt företrädda

genom dessa nämnder. Att tillskapa en ombudsstämma för vägnämndsområdena

efter de linjer, som angivits i motionen, borde därför innebära en

förbättring av den lokala organisationen. Därigenom skulle man i vart fall

öka möjligheterna att få önskemål från särskilda delar av vägnämndsområdet

åtminstone framförda till diskussion och till det beaktande, som den statliga

vägförvaltningen sedan kunde finna sig böra ägna däråt.

Motionärernas påstående, att de lokala intressena efter genomförandet av

den nya vägorganisationen haft tämligen svårt att göra sig gällande, har i

viss omfattning vunnit stöd i de av utskottet införskaffade utlåtandena i ärendet.

Även utskottet är medvetet örn att så understundom varit fallet. Vissa

skäl kunde sålunda synas tala för att frågan örn vad som borde åtgöras för

att säkerställa ett ökat inflytande för dessa intressen i anslutning till vad som

föreslagits i motionen II: 114 upptoges till förnyat övervägande. Även det i de

likalydande motionerna 1:180 och 11:279 framlagda förslaget, att en vägstämmoorganisation

skulle tillskapas vid sidan av de nuvarande vägnämnderna

och länsvägnämnderna, synes ur dessa synpunkter ha visst fog för sig.

Emellertid vill det förefalla utskottet, som örn även inom ramen för den nu

gällande lagstiftningen på området möjligheter funnes för de lokala intressena

att göra sig gällande i betydligt större omfattning än som hittills synes ha

skett. Utskottet får i detta avseende erinra örn de möjligheter att taga initiativ

i vägfrågor, som ostridigt stå öppna för vägnämnderna och länsvägnämnderna.

1 vad mån dessa möjligheter utnyttjas synes, såsom framhållits

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i viss utsträckning bero på nämnderna

själva. Vad särskilt rör det i motionerna 1: 180 och 11:279 påtalade förhållandet,

att ett mycket stort antal kommuner med de nu gällande bestämmelserna

sakna representanter i nämnderna torde därjämte få framhållas,

att den förändring i kommunindelningen, som torde bliva en följd av kommunindelningskommitténs

den 20 september 1945 avlämnade betänkande

med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner,

torde medföra en förbättring i detta avseende.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förklarat sig beredd att medverka till ett ökat samarbete mellan de lokala

vägförvaltningarna samt vägnämnder och länsvägnämnder, bland annat genom

att dessas ordförande skulle givas tillfälle att medfölja på förvaltningspersonalens

tjänsteresor. Det synes lämpligt att resultatet härav avvaktas,

innan ytterligare åtgärder vidtagas på området. Den tid som förflutit sedan

de nu gällande bestämmelserna trätt i kraft torde också vara väl kort, för alt

man med säkerhet skulle kunna bedöma hur den nuvarande organisationen

fungerar, i all synnerhet sorn förhållandena pä området därunder till följd av

kriget icke kunna betecknas som normala. Med hänsyn till det anförda och

Utslcollet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

då utskottet utgår ifrån att såväl Kungl. Maj:t som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lia sin uppmärksamhet riktad på nu berörda frågor och vidtaga de

åtgärder, som i förevarande avseende kunna anses lämpliga, anser sig utskottet

icke böra föreslå riksdagen att vidtaga några åtgärder i anslutning

till motionerna.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna II: 114 samt I: 180 och II: 279, likalydande,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 juni 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Carl Edmund Eriksson, Alfred Andersson, Gabrielsson,

Anderberg, Näslund, Dahlström och Hagman, samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Gustafson i Vimmerby, Ericsson

i Sörsjön, Carlström, Lundbom, Andersson i Hyssna och fru Eriksson.

Reservation

av herr Hagman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.