Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande nr 77

1946-12-10 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:77, Jordbruksutskottets utlåtande nr 77

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 77.

1

Nr

77.

Ankom till riksdagens kansli den 10 december 1916 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning

för vissa översvämningsskador m. m.

1 en till riksdagen den 15 november 1946 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 382, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område må för utbetalande av ersättningar i anledning av översvämnings-

och andra regnskador å 1946 års skörd anlitas ett belopp av

högst 3 500 000 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisade 1945 års riksdag

ett reservationsanslag av 126 000 000 kronor (prop. nr 303; r. skr. nr

472). Av nämnda anslag beräknades ett belopp av 6 000 000 kronor för utbetalande

under regleringsåret 1945/46 av lokala differentieringsbidrag å mjölk

till jordbrukare inom områden, som drabbats av ogynnsamma skördeförhållanden.

I proposition nr 389 till 1945 års riksdag föreslog Kungl. Majit sedermera,

bland annat, att av de medel, som under förenämnda anslag avsetts för

lokala differentieringsbidrag å mjölk, skulle under särskilt angivna förutsättningar

även få utbetalas ersättning till jordbrukare, som under år 1945 drabbats

av översvämningsskador, samt att å anslaget skulle anvisas ytterligare

ett belopp av 2 100 000 kronor. Propositionen bifölls av riksdagen (r. skr.

nr 611).

I skrivelse den 29 oktober 1946 har statens livsmedelskommission hemställt,

att Kungl. Majit måtte bemyndiga kommissionen att utbetala ersättningar

för översvämnings- och andra regnskador å 1946 års skörd i överensstämmelse

med vissa av kommissionen i skrivelsen angivna riktlinjer

samt att disponera härför erforderliga medel ur nämnda anslag.1

Kommissionen har tillika, under åberopande av sin framställning, överlämnat

ett antal till kommissionen för utlåtande remitterade framställningar

örn åtgärder med anledning av under hösten 1946 inträffade dylika skador.

1 Före avgivandet av sin framställning har kommissionen i ärendet samrått med en delegation

bestående av ledamöterna i kommissionens råd riksdagsmannen Abel Andersson, landstingsmannen

B. Ekström, sekreteraren P. E. Enderstein, direktören K. Lindström och förvaltaren H. G. Ringborg

samt riksdagsmannen S. B. Norup och direktören A. H. Stensgård.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1916. 10 sami. Nr 77.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 77.

I skrivelse den 26 oktober 1946 har sålunda Kronobergs Kins hushållningssällskap

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen begära ett anslag å

6 800 000 kronor till skälig gottgörelse efter särskilt angivna riktlinjer findé

förluster, som jordbrukare i länet innevarande höst lidit genom onormal

nederbörd och därav vållade översvämningar.

Länsstyrelsen i Kalmar län har med skrivelse den 26 oktober 1946 överlämnat

framställning från länets södra hushållningssällskap, i vilken framställning

sällskapet begärt, att Kungl. Maj:t måtte av statsmedel bereda jordbrukare

inom sällskapets område ersättning för de skador, som på grund

av översvämning och regn under augusti och september 1946 uppkommit

å gröda. I skrivelse den 27 september 1946 har Kalmar läns norra hushållningssällskap

anhållit, att för den allmänna skördenedsättningen i anledning

av nederbörden under hösten 1946 måtte utgå differentieringsbidrag

å mjölk samt att för katastrofskadorna måtte utbetalas särskild ersättning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i skrivelse den 25 september 1946 hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande att bringa hjälp åt de

jordbrukare, som åsamkats förluster genom översvämningarna och vattenskadorna.

I skrivelse den 16 september 1946 har länsstyrelsen i Skaraborgs län hemställt,

att Kungl. Majit måtte anbefalla eller eljest vidtaga åtgärder i överensstämmelse

med riktlinjerna i Kungl. Maj:ts proposition nr 389 vid 1945

års riksdag för att de av översvämningarna i länet under innevarande höst

drabbade jordbrukarna måtte skyndsamt bringas hjälp från det allmännas

sida.

Länsstyrelsen i örebro län har överlämnat en den 25 september 1946 dagtecknad

framställning från länets hushållningssällskap. I framställningen,

varöver yttrande avgivits av torrläggningsnämnden i länet, har framhållits,

att ersättning för de av nederbördsförhållandena vållade skadorna å årets

gröda borde utgå av allmänna medel.

Riksförbundet landsbygdens folk har i skrivelse den 5 oktober 1946 anhållit,

att grunderna för beräkning av ersättningsbeloppen för de av regn och

översvämning orsakade katastrof skadorna måtte bestämmas så att ersättningarna

utginge med högre belopp än för förra årets skador och att en så

fullständig reglering som möjligt av skadorna uppnåddes.

Kommissionen har i sin skrivelse rörande omfattningen och arten av skadorna

å innevarande års skörd anfört bland annat.

Enligt en av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut gjord sammanställning

har nederbörden under september månad 1946 inom samtliga

län i riket varit betydligt större än normalt. Särskilt har detta varit fallet i

Örebro, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar norra, Kronobergs och Skaraborgs

län. I jämförelse med föregående år synes emellertid den skillnaden

lia förelegat, att nederbörden i allmänhet varit jämnare fördelad över en

längre period. Med avseende på skördeskadornas beskaffenhet har detta inneburit,

att de egentliga översvämningsskadorna i år icke varit fullt så omfattande

som hösten 1945, medan däremot övriga regnskador haft en större

omfattning och varit av mera svårartad beskaffenhet än fallet var föregående

höst. Kommissionen har därför ansett sig böra från hushållningssällskapen

inhämta uppgifter rörande icke blott de egentliga översvämningsskadorna

utan även av regn förorsakade totalskador å skörden.

Enligt de från hushållningssällskapen erhållna uppgifterna har den skadade

arealen av hushållningssällskapen uppskattats till något över 30 000

hektar. Enbart den genom översvämningar skadade arealen har angivits till

omkring 12 600 hektar, medan totalskada på grund av regn utan att över
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 77.

3

svämning förelegat har rapporterats för omkring 17 700 heldar. Särskilt omfattande

skador rapporteras för Kronobergs, Kalmar, Östergötlands, örebro,

Jönköpings, Hallands, Kristianstads, Malmöhus, Blekinge, Skaraborgs och

Värmlands län, medan däremot i norra Sverige inga skador av denna beskaffenhet

synas föreligga. En fördelning av den skadade arealen på olika grödor

ger vid handen, att i det närmaste två tredjedelar av densamma (19 000 hektar)

avser havre. Av övriga sädesslag ha blandsäd och vårvete drabbats av de

svåraste skadorna, i det att den skadade arealen för dessa grödor enligt hushållningssällskapens

uppskattningar uppgår till omkring 3 700 respektive

2 100 hektar. Beträffande potatis har den skadade arealen angivits till omkring

2 100 hektar.

Det ligger i sakens natur, att de erhållna uppgifterna måste betraktas såsom

tämligen osäkra. Medan vissa hushållningssällskap efter allt att döma

företagit ingående undersökningar rörande skadornas omfattning, synas andra

ha nöjt sig med mera allmänna uppskattningar. Särskilt osäkra äro givetvis

uppgifterna angående de av regn förorsakade totalskadorna. Det bör i

detta sammanhang understrykas, att uppgifterna skulle avse totalskador,

däremot icke groddskador o. d. Efter allt att döma torde dock åtskilliga

av de från hushållningssällskapen inkomna uppgifterna, särskilt beträffande

regnskador, icke avse totalskador i ordets egentliga bemärkelse. Även i fråga

om de uppgivna översvämningsskadorna torde i viss utsträckning gälla, att

en del av skörden å de översvämmade områdena kunnat bärgas, ehuru densamma

blivit i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende avsevärt försämrad.

Kommissionen har härefter ingått på frågan om vilka åtgärder med

anledning av skadorna å 1946 års skörd, som lämpligen böra

vidtagas.

Enligt kommissionens uppfattning syntes de skäl, som under år 1945/46

gåve anledning till utbetalande av statliga ersättningar för översvämningsskador,

föreligga även innevarande år. Den areal, som av hushållningssällskapen

i år redovisats såsom översvämmad, vore icke mycket mindre än den

för år 1945/46 redovisade översvämmade arealen. Samtidigt torde årets

översvämningsskador ha varit särskilt kännbara för sådana jordbrukare,

som två år i följd drabbats av dylika skador. Sistnämnda förhållande finge

anses utgöra ett särskilt skäl för att ersättningar för översvämningsskador

även i år borde utgå.

Kommissionen har i detta sammanhang föreslagit, att under innevarande

år ersättning borde utbetalas även för sådana regnskador, sorn, ehuru översvämning

icke förelegat, inneburit att hela grödan eller i varje fall en mycket

stor del därav förstörts. Kommissionen har härmed avsett sådana fall, då

skörden på grund av långvarigt regn icke alls kunnat bärgas, eller, om den

bärgats, visat sig vara så skadad, att det kvantitativa utbytet av densamma

blivit mindre än hälften av vad som förväntades vid den särskilda skördeuppskattning,

som lagts till grund för fodersädsavståendet, eller, beträffande andra

grödor än fodersäd, av den för området beräknade normalskörden. Däremot

borde enligt kommissionens uppfattning kvalitativa skador å skörden, exempelvis

groddskador, även om de i och för sig vore av svårartad beskaffenhet,

icke föranleda utbetalning av statliga ersättningar i förevarande ordning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

.Jordbruksutskottets utlåtande nr 77.

Beträffande grunderna för nu ifrågavarande ersättningar har kommissionen

anfört.

Vid överläggningar, som kommissionen haft med jordbruksrepresentanter

inom kommissionens råd, har framhållits, att de under år 1945/46 tillämpade

grunderna för ersättningar ofta givit anledning till missförstånd och besvikelse

bland jordbrukarna. Ifrågavarande bestämmelser inneburo att jordbrukarna

vid totalskada skulle bära en självrisk med sammanlagt i regel omkring

50 procent. Bland annat i syfte alt erhålla en mjukare övergång mellan

skador, som berättigade respektive icke berättigade till ersättning, ävensom

en bättre gradering av ersättningarna efter skadornas relativa betydelse för de

drabbade jordbrukarna hade emellertid vid bestämmelsernas utformning en

viss uppdelning verkställts av självrisken. Av den för den skadelidande brukningsdelen

beräknade normalskörden skulle sålunda försl 30 procent avdragas

såsom självrisk, varefter jordbrukaren å den återstående skadan erhöll

ersättning med 70 procent. Sistnämnda procentsats kunde i ömmande

fäll höjas till 85 eller, undantagsvis, 100 procent. Genom denna anordning

vanns också den betydelsefulla fördelen, att den jordbrukare, som bärgat en

del av sin skörd, automatiskt erhöll ett större belopp för sin skörd än den,

som fått hela grödan förstörd. Även ur folkförsörjningssynpunkt syntes en

sådan anordning vara eftersträvansvärd, enär jordbrukarna i annat fall icke

kunna förväntas bli villiga att lägga ned arbete och kostnader på försök att

bärga en så stor del av den skadade skörden som möjligt.

Från jordbruksrepresentanterna i kommissionens råd har emellertid uttalats,

att det under fjolåret tillämpade systemet ur psykologisk synpunkt mnebure

så stora nackdelar, att det under inga omständigheter borde bibehållas

under innevarande år. Metoden att först göra avdrag för en viss självrisk

och därefter lämna ersättning för endast en del av den därefter återstående

skadan hade nämligen bland jordbrukarna ofta missuppfattats på

så sätt, att de förbisett den sistnämnda begränsningen ifråga om ersättningens

storlek och utgått ifrån att ersättning skulle utgå med hela det belopp,

varmed skadan överstege den s. k. självrisken. Med hänsyn härtill borde enligt

jordbrukarrepresentanternas enhälliga uppfattning avdrag göras endast

för viss angiven självrisk, och ersättning sålunda utgå med hela det belopp,

varmed skadan överstege denna självrisk.

Kommissionen har med hänsyn till den stora vikt, som sålunda trän jordbrukarnas

sida lagts vid att en ändring i detta hänseende bomme till stånd,

ansett sig för året icke böra motsätta sig att en sådan ändring i ersättningsreglernas

konstruktion ägde rum. Kommissionen har emellertid därvid funnit

sig böra understryka de förut berörda olägenheter, som vore förenade med

den av jordbrukarna begärda omläggningen av bestämmelserna. För året kunde

dessa olägenheter dock icke medföra några ur folkförsörjningssynpunkt

menliga verkningar, enär årets skörd redan vore bärgad. Det finge vidare

enligt kommissionens uppfattning förutsättas, att särskilda ersättningar av

nu förevarande beskaffenhet under kommande år icke skulle utbetalas.

Vad angår ersättningsprocentens storlek har kommissionen erinrat om

att under föregående år denna vid totalskada utgjorde 49. Med hänsyn till

att jordbrukarna inom de svårast hemsökta områdena två år i följd drabbats

av betydande skador torde skäl få anses föreligga för att i år tillämpa en något

högre ersättningsprocent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 77.

I detta sammanhang har kommissionen behandlat frågan, huruvida samma

ersättningsprocent borde tillämpas vid såväl översvämnings- som andra

regnskador, samt härom anfört.

Enligt kommissionens uppfattning tala starka skäl för en differentiering

av ersättningsprocenten mellan dessa båda slag av skador. Även om skörden

i åtskilliga fall kan lia blivit fullständigt förstörd genom regn, utan att översvämning

förelegat, torde dock översvämningsskador å viss areal för de därav

drabbade jordbrukarna i regel lia medfört avsevärt mera arbete och högre

kostnader än regnskador å samma gröda och å lika stor areal. Dessutom

torde översvämningar ofta medföra en försämring av jorden, vars verkningar

kunna göra sig gällande även under kommande år. Med hänsyn härtill

synes vid totalskada ersättningsprocenten böra bestämmas till 65 i fråga örn

översvämningsskador och 50 i fråga om andra regnskador. Jordbrukarna böra

nied andra ord bära en självrisk av i regel 35 procent vid översvämningsskador

och 50 procent vid andra regnskador, som medfört en avsevärd kvantitativ

försämring av skördeutfallet. Vid ömmande omständigheter bör dock

ersättningsprocenten i båda fallen kunna höjas till högst 80 procent.

I de fall, då en och samma brukningsdel drabbats av såväl regnskada som

översvämningsskada, torde självrisken böra beräknas med hänsyn till skadornas

relativa fördelning. Då alltför komplicerade regler torde böra undvikas,

synes denna avvägning lämpligast böra ske på så sätt, att i den mån

den skadade arealen av en viss gröda på en och samma brukningsdel till

mer än en tredjedel drabbats av översvämning, bör ersättningsprocenten beräknas

till 65 men i annat fall till 50 procent.

Angående sättet för bestämmande av ersättningen har kommissionen föreslagit

följande.

Beträffande fodersädsskörden torde den särskilda skördeuppskattning, som

ligger till grund för fodersädsavståendet, böra komma till tillämpning, medan

beträffande övriga grödor normalskörden torde böra beräknas häradsvis

eller, där så kan ske, sockenvis, med ledning av föreliggande skördestatistik

och med tillämpning av i huvudsak samma grunder som föregående

år. I sistnämnda fall torde även, i likhet med föregående år, en höjning eller

sänkning av normalskördssiffran med högst 20 procent böra få vidtagas beträffande

brukningsdelar, vilkas normalskörd på grund av jordmån eller

andra omständigheter uppenbarligen är högre respektive lägre än det för häradet

(socknen) gällande genomsnittet. Det får ävenledes förutsättas, att

självrisken, på samma sätt som skedde föregående år, beräknas på den skadelidande

brukningsdelens liela areal av varje ifrågakommande gröda. I enlighet

med önskemål från olika håll torde dock vid ersättningsberäkningen

fodersäd böra betraktas såsom en gröda.

I ömmande fall torde en höjning av ersättningsprocenten böra äga rum.

Oavsett de skadelidandes personliga förhållanden torde emellertid särskild

hänsyn böra tagas även till den omständigheten, att många av de jordbrukare,

som nu skulle bli berättigade till ersättning, föregående år drabbades

av översvämningsskador. Därest sistnämnda skador år 1945 varit av sådan

storlek och beskaffenhet, att ersättning för dem utgått, torde ersättningen tolde

skador, som inträffat i år, få utan särskild behovsprövning höjas till 80

procent.

Beträffande kostnaderna har kommissionen anfort.

En beräkning av kostnaderna för ifrågavarande ersättningar ställer sig

av olika skäl synnerligen vansklig. Kommissionen vill erinra örn att under

år 1945/46 omkring 1 230 000 kronor utbetalades såsom ersättning för över
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 77.

svämningsskador. Den för nämnda år redovisade skadade arealen uppgår till

drygt 13 000 hektar. För innevarande år redovisas en skadad areal av omkring

30 000 hektar. Vid oförändrade ersättningsbestämmelser och även i

övrigt likartade förhållanden skulle, därest sistnämnda beräkning vore riktig,

ersättningsbehovet år 1946/47 kunna beräknas till i runt tal 3 000 090

kronor. Emellertid får hänsyn tagas dels till att kommissionen föreslagit

vissa ändringar i fråga om grunderna för beräkning av ersättningarna, dels

att det i år är fråga om skador av delvis annan beskaffenhet än föregående

år. Av de föreslagna ändringarna i grunderna för de ifrågavarande ersättningarna

verkar sänkningen av självrisken höjande, men den ifrågasatta

omläggningen av själva beräkningsmetoden sänkande på ersättningsbeloppen.

Däremot kan den omständigheten, att skadorna i år efter allt att döma

företrädesvis äro regnskador utan samband med översvämning väntas medföra

en relativ stegring av desamma. Det kan nämligen förväntas, att regnskadorna

oftare än översvämningsskadorna drabbat hela arealen å en viss

brukningsdel och att därför den minskning av ersättningsbeloppen, som följer

av metoden att grunda ersättningen på en jämförelse mellan å ena sidan

den för hela brukningsdelen beräknade normalskörden och å andra sidan

brukningsdelens hela skörd av ifrågavarande gröda, skall få mindre betydelse

för regnskador än fallet varit beträffande översvämningsskador. Någon

exakt beräkning av de faktiska kostnaderna synes i nuvarande läge icke

vara möjlig, men enligt kommissionens uppfattning talar sannolikheten för

att desamma komma att uppgå till omkring 3 500 000 kronor.

Föredraganden, statsrådet Sträng, har i ärendet anfört och föreslagit följande:
Ȁven

årets skörd har, liksom förra årets, i icke ringa grad skadats av regn.

Den skadade arealen har av hushållningssällskapen uppskattats till något

över 30 000 hektar, vilket är avsevärt mera än vad som under förra året skadades

genom översvämningar. I motsats till 1945 års skador lia i år de direkta

regnskadorna varit betydligt större än översvämningsskadorna. De

ojämförligast största skadorna ha drabbat fodersäden, havre och blandsäd.

Uppenbart är att de svårartade regnen för många jordbrukare i de därav

berörda trakterna, främst södra och mellersta Sverige, kommit att medföra

högst betydande ekonomiska förluster. Särskilt kännbara komma dessa att

bliva för dem som även förra året utsattes för översvämnings- och regnskador.

Ehuru det givetvis måste inge betänkligheter att, då jordbruket drabbas

av dålig väderlek, av allmänna medel ersätta därigenom uppkomna förluster,

vill jag dock icke motsätta mig att så i viss utsträckning sker även i år.

Sedan mera normala förhållanden återinträtt, torde emellertid bidrag av nu

ifrågavarande slag icke vidare förekomma.

Efter övervägande av frågan om vilken form de statliga hjälpåtgärderna

i förevarande fall böra få, anser jag mig kunna biträda det av livsmedelskommissionen

framlagda förslaget. I betraktande av att skadorna till följd av

regnet drabbat avsevärda delar av landet skulle eif återinförande av differentieringsbidragen

för att ersätta förlusterna i stort sett leda till en allmän

höjning av mjölkpriset. Jordbrukarnas inriktning på mjölkproduktion är även

förhållandevis skiftande, varför ett stöd i denna form icke skulle te sig fullt

tillfredsställande ur rättvisesynpunkt. I likhet med kommissionen anser jag

därför, att dylika bidrag icke böra utgå i anledning av ifrågavarande skador.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 77.

Ett system med direkt ersättning för lidna förluster synes på sätt kommissionen

uttalat vara att föredraga.

Såsom kommissionen anfört tala starka skäl för att ersättningarna skola i

motsats till föregående år utgå icke endast för översvämningsskador utan även

för omedelbart av regn vållande skador. Ersättning för sistnämnda slags skador

bör dock utbetalas endast under förutsättning att det kvantitativa skördeutbytet

å brukningsdelen blivit mindre än hälften av vad som förväntades

vid den särskilda skördeuppskattningen, som ligger till grund för fodersädsavståendet,

eller, beträffande andra grödor än 1''odersäd, av den för området

beräknade normalskörden.

Oaktat det principiellt sett skulle te sig mera tillfredsställande om i år

samma grunder för beräkningen av ersättningarna tillämpades som i fråga

om 1945 års skörd, vill jag likväl med hänsyn till vad i ärendet förekommit

icke motsätta mig de av kommissionen föreslagna ersättningsgrunderna. Sålunda

bör gälla beträffande båda slagen av skador, att de efter avdrag av

självrisk skola ersättas helt, samt såvitt angår översvämningsskador dessutom,

att ersättning bör utgå efter högre procenta! icke endast i jämförelse med

föregående år utan även i förhållande till ersättningen för de direkta regnskadorna.

Möjlighet bör även finnas att vid särskilda omständigheter tillämpa

ett högre procenttal. Ersättning torde salunda böra utgå efter 65 procent vid

översvämningsskada och efter 50 procent vid annan regnskada, dock att vid

ömmande omständigheter eller då den skadelidande föregående år erhållit

ersättning för översvämningsskada, ersättningsprocenten må höjas till högst

80 procent. För det fall alt viss gröda å en och samma brukningsdel drabbats

av såväl översvämnings- som annan regnskada, bör därest minst en tredjedel

kan anses utgöra översvämningsskada, ersättning utgå efter procenttalet för

sådana skador. Omfattningen av översvämnings- eller annan regnskada bör

bedömas beträffande fodersäden med ledning av den särskilda skördeuppskattning,

som ligger till grund för fodersädsavståendet, samt beträffande

övriga grödor efter en normalskörd, beräknad i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder som tillämpades föregående år. Ersättning bör icke i

något fall utgå med mindre ersättningsbeloppet efter förut angivna grunder

överstiger 25 kronor per brukningsdel.

Kommissionen har uppskattat kostnaderna för ersättningarna till omkring

3 500 000 kronor. Det synes mest ändamålsenligt att i första hand de för

täckande av skadorna på 1945 års skörd kvarstående medlen, 2 800 000 kronor,

under anslaget för prisreglerande åtgärder å jordbrukets område anlitas

för nu ifrågavarande ändamål. I den män ytterligare medel äro behövliga,

torde andra å anslaget tillgängliga medel få tagas i anspåk. Jag förutsätter

emellertid att sammanlagda ersättningsbeloppen hålla sig inom den beräknade

kostnadsramen. Skulle anslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område icke vara tillräckligt för alt gälda ersättningskostnaderna, torde ytterligare

medel för ändamålet få äskas hos riksdagen.

Därest i iksdagen bifaller de av mig i det föregående förordade förslagen,

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera i huvudsaklig anslutning

till det anförda meddela erforderliga föreskrifter i ämnet.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 77.

Ut sloka. Den osedvanligt rikliga nederbörden under september månad tillfogade

1946 års skörd betydande skador, främst i södra och mellersta Sverige och

särskilt kännbara för de jordbrukare som även under fjolåret drabbades avöversvämnings-

eller andra regnskador. Da nu liksom förra året ftamkommit

krav på att statsmakterna skola träda emellan och av allmänna medel

lämna jordbrukarna gottgörelse för därigenom förorsakade ekonomiska förluster,

synes det utskottet med hänsyn till ifrågavarande skadors katastrofartade

omfattning skäligt, att så ånyo sker i fråga örn översvämningsskador.

Vad angår omedelbart av regn uppkomna skador beräknas i propositionen

ersättning för sådana komma att utgå endast i mycket svarartade fall, varför

utskottet anser sig böra jämväl tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag härom.

Vidkommande formen för den nu planerade statliga hjälpaktionen vill utskottet

biträda vad föredragande statsrådet i anslutning till livsmedelskommissionens

framställning anfört örn att ett system med direkt ersättning för

lidna förluster synes böra tillämpas. De grunder för fastställande av dylika

ersättningar, som uppdragits i propositionen och något avvika från de i fjol

gällande, finner utskottet med beaktande av vad i ärendet förekommit böra

godtagas såsom ett försök alt åstadkomma en mera tillfredsställande konstruktion

av ersättningsreglerna.

Beräkningen av medelsbehovet för gäldande av ifrågavarande ersättningskostnader

föranleder ingen erinran från utskottets sida liksom ej heller förslaget

att för ändamålet disponera anslaget till prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av anslaget till Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område må för utbetalande av ersättningar

i anledning av översvämnings- och andra regnskador

å 1946 års skörd anlitas ett belopp av högst 3 500 000

kronor.

Stockholm den 10 december 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred Andersson,

friherre Beck-Friis, Näslund, Bondeson, Jonsson och Sundelin samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Gustafson i Vimmerby, Ericsson

i Sörsjön, Carlström, Andersson i Hyssna och Nilsson i Göingegården.

408902. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:542 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning för vissa översvämningsskador to. to. a1 i texten