Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20

1946-06-13 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1946:20, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1946 kl. 1 em.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om revision av riksdagens arbetsformer m. m.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels

de likalydande motionerna nr 102 i första kammaren av herr Anderson,

Axel Ivar, m. fl. och nr 194 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö

m. fl., dels ock de ävenledes likalydande motionerna nr 103 i första kammaren

av herr Anderson, Axel Ivar, m. fl. och nr 193 av herr Hagberg i Malmö

m. fl.

I motionerna I: 102 och II: 194 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn en förnyad, skyndsam utredning angående revisor*

av riksdagens arbetsformer i enlighet med de i motionerna uppdragna

riktlinjerna samt örn framläggande snarast möjligt av de förslag, vartill utredningen

kan giva anledning.

I motionerna I: 103 och II: 193 hemställes, att riksdagen måtte besluta

den ändringen i reglementariska föreskrifter för riksdagen, att i § 3, vilken

handlar om skyndsamhet och planmässighet i riksdagsarbetet, som ett nytt,

andra stycke insättes: »För detta ändamål skola utskottens ordförande den

1 och 15 i varje månad till talmännen avlämna skriftliga redogörelser för

arbetet i utskotten, angivande slutbehandlade ärenden, ärenden under behandling

och ärenden, som under den närmaste tiden äro avsedda att upptagas»;

samt att riksdagen måtte besluta uttala de önskemål och rekommendationer

angående tiden för kamrarnas plena, utskottsarbetets organisation

och avlämnandet av svaren på interpellationer och enkla frågor, som

ha omnämnts i dessa motioner.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Den svenska riksdagens arbetsformer ha i mångt och mycket en för vår

konstitution säregen karaktär med gammal hävd. Då 1810 års riksdagsordning

vid tvåkammarsystemets införande år 1866 ersattes med den ännu gällande

riksdagsordningen, ägnades föga uppmärksamhet åt frågan om riksdagens

arbetsorganisation. Denna lämnades i allt väsentligt orubbad endast

med erforderlig anpassning efter det nya riksdagsskicket. Redan kort efter

sin tillkomst började emellertid den nya riksdagsordningen göras till föremål

för kritik. Tid efter annan ha förslag väckts syftande till att få till

stånd en bättre ordning för riksdagsarbetet. Till en början gällde förslagen

huvudsakligen avskaffande eller förändring av de tillfälliga utskotten. FramBihang

till riksdagens protokoll 19i6. 5 sami. 2 avd. Nr 20. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

emot sekelskiftet aktualiserades emellertid en rad andra spörsmål, väsentligen

framkallade av den alltmer patagliga ökningen av riksdagens arbetsbelastning

och de därav följande svårigheterna att slutföra arbetet inom den

därför avsedda tiden.

Icke förrän vid 1900 års riksdag ledde reformförslagen till något positivt

resultat. De smärre grundlagsändringar, som då genomfördes, avsågo att

skapa möjligheter för ett snabbare igångsättande av riksdagens arbete. Så

ändrades formerna för utfärdande och granskning av riksdagsmännens fullmakter

i syfte att undvika tidsspillan för kamrarna. Samma ändamål tjänade

bestämmelsen att riksdagens öppnande i stället för som dittills senast

femte söckendagen efter riksdagens början skulle ske senast andra söckendagen

därefter. Vidare förkortades då dels den frist, inom vilken valen till

de ständiga utskotten skulle äga rum, från åtta till sex dagar efter riksdagens

öppnande, dels den tidrymd, inom vilken utskotten skulle sammanträda,

från fyra till två dagar efter valen.

Dessa ändringar visade sig emellertid snart otillräckliga. De ständigt växande

svårigheterna för riksdagen att inom rimlig tid bemästra sitt arbetsmaterial

nödvändiggjorde en mera allsidig prövning av möjligheterna till en

rationellare arbetsorganisation. För detta ändamål tillsattes 1907 en kommitté,

som avgav betänkande och förslag till författningsändringar samma

ar. I huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget genomfördes vid

1909 ars riksdag en rad grundlagsändringar, bland vilka de betydelsefullaste

Torde de ständiga utskotten. Ett jordbruksutskott inrättades. Härvid bröts

den enhetliga princip, som tidigare gällt för ärendenas fördelning mellan

utskotten. Den formella fördelningsgrunden fick vika, i det att det nya utskottet

inom sitt kompetensområde erhöll både statsregleringsfrågor och vissa

lagstiftningsfrågor rörande jordbruket m. m„ vilka voro materiellt samhonga.

Dessutom företogos vissa jämkningar och överflyttningar av ärenden

mellan de redan bestående ständiga utskotten. Grundlagsändringarna av år

.09 mneburo vidare vissa inskränkningar i motionstiden. Medan dittills

ingen tidsbegränsning funnits stadgad för motion i anledning av kungl, pro
n,

S™n’„aVlamnad Cfter r''ksdaSens öppnande, eller rörande ämne hörande

11 tillfälligt utskotts behandling, infördes då för det förra fallet en motionstid

av femton dagar från propositionens avlämnande, för det senare en av

tjugu dagar från riksdagens öppnande.

, fången 8j°rde emellertid snart även dessa ändringar otillräckliga. År

1916 tillsattes en ny kommitté för utredning av frågan om ytterligare åtgärder

för att underlätta riksdagsarbetet. De förslag, som kommittén avgav, lädes

till grund för en kungl, proposition till 1917 års riksdag. De däri föresagna

grundlagsandnngarna antogos slutgiltigt år 1918. Lagutskottet upp
TäeVZTnT''1

ut U,tSk0t!’ °Ch 1 SHmband dä™ed Jördes dit vissa

av de ar 1909 till jordbruksutskottet överflyttade lagstiftningsfrågorna Där
jamte

andrades tidpunkten för lagtima riksdags början från den 15 till den

10 januari samt vidtogos vissa åtgärder för att få till stånd ett snabbare

ramlaggande av riksdagens arbetsmaterial. Sålunda infördes en dittills sak
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

3

nåd begränsning av propositionstiden. Propositionerna till lagtima riksdag

skulle avlämnas inom sjuttio dagar från dess öppnande samt finge ej avlåtas

senare med mindre Konungen funne någon under riksdagen inträffad händelse

därtill föranleda eller prövade uppskov med framställningen lända

riket till men. Vidare stadgades för väckande av motioner i grundlagsfrågor

en tidsbegränsning av fyrtio dagar från riksdagens öppnande, varjämte tiden

för motioner i anledning av kungl, proposition avlåten efter riksdagens öppnande

inskränktes från femton till tio dagar efter avlämnandet, dock med

rätt för vederbörande kammare att medgiva utsträckning av tiden till högst

tjugu dagar.

Även efter genomförandet av dessa grundlagsändringar framfördes vid

upprepade tillfällen i riksdagen förslag örn reformer i olika avseenden beträffande

riksdagens arbetssätt. Riksdagen begärde också år 1930 på initiativ

av konstitutionsutskottet i skrivelse till Kungl. Maj:t utredning angående

de ändringar i grundlag och andra författningar, som kunde vara erforderliga

för ett mera ändamålsenligt anordnande av riksdagens arbete. Med anledning

härav tillsatte Kungl. Majit en kommitté, som år 1931 avgav betänkande

med förslag till en rad grundlagsändringar, vilka med vissa formella

jämkningar övertogos i Kungl. Maj:ts proposition till 1932 års riksdag. En

del av dessa grundlagsfästes följande år. I syfte att underlätta riksdagens

möjligheter att på ett relativt tidigt stadium överblicka sitt arbetsmaterial

inskränktes propositionstiden till sextio dagar samt avskaffades de speciella

motionstider av fyrtio dagar och tjugu dagar, som dittills gällt för grundlagsfrågor

respektive ämnen hörande under tillfälligt utskotts behandling.

Samtidigt förlängdes dock den generella motionstiden vid riksdagens början

från tio till tolv dagar. Beträffande utskottsväsendet infördes ej några mera

genomgripande förändringar. Kompetensreglema rörande de ständiga utskotten

uppmjukades emellertid genom ett stadgande, som möjliggjorde remiss

av närbesläktade frågor till ett och samma utskott. Vidare gjordes i

föreskrifterna om stats- och bevillningsutskottens arbetsuppgifter en ändring

av innehåll, att dessa, i vad de hänförde sig till budgetens slutliga sammanställande,

skulle fullgöras gemensamt eller efter samråd med övriga utskott,

som handlade statsregleringsfrågor. I de reglementariska föreskrifterna hade

redan år 1932 intagits ett stadgande örn införande av budgetdeputerade.

Det må i detta sammanhang även erinras om att ett nytt ständigt utskott

inrättades år 1937 samt att fyra år senare en del ändringar i riksdagens arbetsformer

genomfördes för alt bl. a. möjliggöra en snabbare behandling av

brådskande ärenden.

Diskussionen kring riksdagens arbetsformer hade emellertid icke därmed

upphört. I sitt memorial nr 16 år 1943 konstaterade konstitutionsutskottet,

att det visat sig icke blott under då rådande exceptionella krisläge utan även

under åren före det andra världskrigets utbrott, att riksdagens arbetsorganisation

trots de dittills genomförda reformerna icke kunde anses tillfredsställande.

Utskottet hade därför funnit sig böra till omprövning upptaga frågan

örn reformering i vissa viktiga hänseenden av riksdagens arbetsformer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

Vad först angår frågan om riksdagens sessionstid, uttalade utskottet, att

den avsevärda förlängning av riksdagstiden, som så småningom kommit att

äga rum och som ingalunda vore en kristidsföreteelse, ur flera synpunkter

medförde allvarliga olägenheter. Då emellertid riksdagen till följd av statsverksamhetens

ansvällning även framdeles sannolikt komme att behöva vara

samlad under minst fem och en halv å sex månader årligen och det vore

av vikt, att sammanträdestiden förlädes till så lämpliga delar av året som

möjligt, hade utskottet funnit sig böra till prövning upptaga frågan angående

en omläggning av riksdagens sessionstid. Enligt en åsikt, som framförts

inom utskottet, borde riksdagen börja omkring den 1 november och sluta

omkring den 1 maj. Utskottet ansåg sig emellertid icke under rådande krisläge

böra förorda en sådan lösning, då förslagets realiserande krävde en omläggning

av budgetåret, vilket medförde genomgripande konsekvenser för

hela förvaltningsverksamheten. Enligt en annan ävenledes inom utskottet

framförd åsikt borde tidpunkten för riksdagens början förläggas till omkring

den 1 december eller något tidigare, varvid någon omläggning av budgetåret

ej bleve nödvändig. Härigenom skulle under sammanträdestiden före jul det

förberedande riksdagsarbetet kunna slutföras, varefter riksdagen efter nyår

omedelbart på ett effektivt sätt skulle kunna gripa sig an med arbetet. Även

denna lösning av frågan avböjdes emellertid av utskottet. Antalet ur statsverkspropositionen

utbrutna punkter kunde nämligen befaras bliva relativt

stort, varigenom riksdagsarbetet lätt skulle kunna försenas och syftemålet

med omläggningen av sessionstiden förfelas. För en sådan lösning uttalade sig

emellertid fyra reservanter, som dock i första hand ansågo, att frågan huruvida

riksdagstidens längd skulle kunna förkortas genom en målmedveten

rationalisering av riksdagsarbetet, borde tagas under omprövning.

Utan att vilja motsätta sig en närmare omprövning av de ovan nämnda

förslagen hade utskottet för egen del stannat vid en lösning med en riksdag,

som skulle börja den 10 januari och efter vårsessionens slut samlas till en

andra arbetsperiod på hösten. Med en lämplig organisation av riksdagsarbetet

borde enligt utskottets mening en vårsession kunna avslutas omkring

fyra månader efter riksdagens början, varvid alla frågor av väsentlig betydelse

för statsregleringen skulle avgöras. Vid höstsessionen kunde sedan till

behandling upptagas frågor, som ej medhunnits under våren samt nya propositioner.

De fyra reservanterna framförde emellertid starka betänkligheter

mot denna linje, framför allt för att den enligt deras uppfattning gjorde en

mycket väsentlig utvidgning av den sammanlagda riksdagstiden högst sannolik.

På tanken alt kunna skapa garantier för att vårsessionen bleve avslutad i

början av maj, kunde man nämligen ej bygga några säkra förhoppningar.

Anordningen med en vår- och en höstsession skulle därjämte vara förenad

nied åtskilliga praktiska olägenheter av skilda slag.

Vad angår frågan örn riksdagens arbetsmaterial, framhöll utskottet att

för att skapa tillfredsställande arbetsförhållanden inom riksdagen krävdes

en rationell planläggning av propositionerna. En betydande del av dessa

hade under en följd av år framlagts på ett mycket sent stadium av riksdagen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

5

vilket medfört en ojämn arbetsbelastning inom utskotten, en förlängning av

riksdagstiden och en olämplig forcering av arbetet mot riksdagens slut. Tendensen

vore icke enbart en kristidsföreteelse. En förändring till det bättre i

fråga örn tiden för propositionernas framläggande fann utskottet nödvändig.

En sådan förbättring hade också i interpellationssvar av statsministern

den 17 november 1943 ställts i utsikt för den kommande riksdagen. En dylik

förklaring kunde emellertid icke ur de synpunkter som konstitutionsutskottet

hade att företräda anses tillfyllestgörande. Verkliga garantier borde skapas

för att den ordinarie propositionstiden icke annat än i verkligt trängande

fall överskredes. En lösning vore, att propositioner efter propositionstidens

utgång finge avlämnas först efter samråd med talmanskonferensen. En annan

utväg, som kunde kombineras med den förra, vore, att riksdagen själv

ägde besluta om den skulle mottaga eller utan utskottsbehandling avvisa en

enligt dess mening för sent avlämnad proposition. Vidare borde skyldighet införas

för regeringen att vid riksdagens början förelägga denna en plan över

de propositioner, som vore att vänta under riksdagen.

Utskottet sade sig i detta sammanhang ej kunna undgå att framhålla sambandet

mellan arbetsförhållandena inom riksdagen och inom Kungl. Maj:ts

kansli. Departementens statssekreterarbyråer och rättsavdelningar vore redan

under normala förhållanden och givetvis ännu mera i dåvarande krisläge

starkt arbetsbelastade. Det syntes utskottet antagligt, att vissa åtgärder

inom dessa skulle kunna vara ägnade att befordra ett snabbare och mera

planmässigt framläggande för riksdagen av de propositioner, vilkas utarbetande

närmast ankomme på tjänstemännen inom ifrågavarande byråer och

avdelningar.

Ett betydelsefullt led i rationaliseringen av riksdagens arbetsformer vore

enligt utskottets uppfattning en omreglering av sältet för budgetbehandlingen.

Utskottet erinrade om att riksdagen år 1939 i skrivelse till Konungen hemställt

örn en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan angående omläggning

av riksdagens budgetarbete samt att denna hemställan ännu ej föranlett

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Det vore emellertid enligt utskottets mening

icke möjligt, att vid en omprövning av frågan örn reformering av riksdagens

arbetsformer längre uppskjuta igångsättandet av utredningen om en så viktig

del av detta spörsmål som riksdagens budgetarbete.

En omreglering av riksdagens budgetarbete kunde enligt utskottets uppfattning

medföra förändringar beträffande de budgetbehandlande utskottens

kompetensområden och sammansättning. Bortsett härifrån och oberoende

av det resultat, till vilket en utredning av frågan örn budgetbehandlingen

kunde leda, ansåg konstitutionsutskottet en utökning av antalet ledamöter i

statsutskottet från 24 till 30 erforderlig. Vidare borde antalet ledamöter i

sextonmannautskotten, frånsett utrikesutskottet, idökas. Däremot ville utskottet

icke förorda en undersökning av spörsmålet örn de tillfälliga utskottens

avskaffande.

Mot bakgrunden härav hemställde utskottet, alt riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t ville, under åberopande av vad utskottet anfört, anhålla örn

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

skyndsam utredning av fragan om revision av riksdagens arbetsformer samt

örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Kamrarna biföllo utskottets hemställan, första kammaren dock med

uteslutande av motiveringen. (Riksdagens skrivelse nr 516.)

I anledning av riksdagens hemställan tillkallades i december 1943 sakkunniga

med uppdrag att verkställa utredning av frågan örn revision av riksdagens

arbetsformer.

I sitt den 20 mars 1944 avgivna betänkande (SOU 1944:8) föreslogo de

sakkunniga en rationalisering av riksdagsarbetet genom vissa reformer, syftande

dels till att i största möjliga utsträckning tillförsäkra riksdagen huvuddelen

av propositionerna inom den ordinarie propositionstiden, dels till att

möjliggöra en bättre planering av riksdagens arbete. Enligt de sakkunnigas

förslag borde, vad lörst angar fragan örn propositionstiden, bestämmelserna

i § 54 riksdagsordningen i så måtto skärpas, att propositioner, som avlämnats

efter sextio dagar från lagtima riksdags öppnande och icke föranletts av en

under riksdagen inträffad händelse, skulle vara av den art, att Konungen prövat

uppskov med framställningen lända riket till »allvarligt» men. Vidare borde

i § 58 riksdagsordningen bestämmelser införas, som möjliggjorde för riksdagen

att pa vederbörande utskotts framställning genom sammanstämmande

beslut av bada kamrarna uppskjuta behandlingen av proposition, som

avlämnats efter den ordinarie propositionstiden. Slutligen förordades, att

Kungl. Maj:t vid riksdagens öppnande skulle överlämna förteckning över de

propositioner, som vore att vänta under riksdagen.

Enligt de sakkunnigas mening borde vidare § 3 reglementariska föreskrifter

för riksdagen kompletteras med stadgande om att talmännen för riksdagsarbetets

allmänna planläggning och ledning skulle den 1 och 15 i varje

månad från utskottens ordförande tillhandahållas skriftliga redogörelser för

arbetet i utskotten.

Beträffande utskottens sammansättning och verksamhet tillstyrkte de sakkunniga,

att bankoutskottet, lagutskotten och jordbruksutskottet skulle utökas

till tjugumannautskott samt att frågan örn den hos riksdagen tjänstgörande

kanslipersonalens avlöningsförhållanden skulle upptagas till omprövning.

Vidare borde förmiddagarna i större utsträckning än nu frigöras

för utskottens sammanträden samt i presidiet för ett särskilt utskott icke inväljas

någon, som redan tillhörde presidiet för ständigt utskott. De sakkunniga

uttalade sig därjämte mot avskaffandet av de tillfälliga utskotten, men

ansågo, att viss begränsning borde ske av det inom dessa utskott tillämpade

remissförfarandet.

Vad angår ärendenas behandling i kamrarna, föreslogo de sakkunniga

bl. a., att propositioner skulle vid kammarplena utan avbrott i pågående förhandlingar

få avlämnas direkt till talmännen samt att motioner skulle få

ingivas direkt till kammarens kansli. Därjämte borde viss ändring ske i de

i § 59 riksdagsordningen intagna reglerna angående snabbehandling av

ärenden.

Slutligen förordade de sakkunniga, att grunderna för beräknande av riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

7

dagsmännens arvoden förändrades därhän, att arvodena ersattes med dels

ett fast årsarvode å 4 200 kronor att utbetalas med ett belopp av 350 kronor

för månad, dels ett dagarvode att under riksdagstiden utgå med fem kronor

för ledamot, som vore bosatt å riksdagsorten, och femton kronor för övriga

ledamöter.

De sakkunniga höllö för sin del före, att om de föreslagna reformerna genomfördes,

skulle riksdagen bliva i stånd att utan olämplig forcering fullgöra

sitt arbete inom en tidrymd, som normalt icke torde behöva överstiga

fem månader. Under sådana förhållanden saknades enligt de sakkunnigas

mening anledning att förorda någon uppdelning av sessionstiden i en våroch

en höstsession, allra helst en dylik uppdelning, på sätt reservanterna

inom konstitutionsutskottet påvisat, måste förutsättas bliva förenad med betydande

olägenheter av skilda slag. Ej heller ansågo de sakkunniga en förflyttning

av riksdagens början till den 1 december eller annan tidpunkt önskvärd

eller behövlig.

Efter att ha inhämtat riksdagsgruppernas uppfattning angående de sakkunnigas

förslag ansåg sig regeringen, enligt vad dåvarande chefen för justitiedepartementet

meddelade i första kammaren den 29 mars 1944, icke böra

under den då pågående riksdagen framlägga förslag angående revision av

riksdagens arbetsformer.

I motionerna I: 102 och II: 194 uttalas, att tidpunkten nu synes vara inne

att försöka åstadkomma en lösning av problemet om rationellare arbetsformer

för riksdagen. Överhuvud kräver enligt motionärernas mening omsorgen

örn folkrepresentationens anseende och örn vår demokratis styrka, att

riksdagen lägger sig allvarligt vinn örn att på ett effektivt sätt organisera sitt

eget arbete. Då en regelbunden förlängning av den tidigare som normal betraktade

riksdagstiden förefaller oundviklig, synes en ändring av sessionstiden

böra komma i första rummet bland åtgärder i rationaliserande syfte.

Motionärerna uttala i detta sammanhang sin anslutning till det av 1943 års

reservanter inom konstitutionsutskottet förordade förslaget om en enhetlig

riksdagssession med början omkring den 1 december. I samband härmed

föreslås införande av ett fast och tillräckligt högt årsarvode att utgå för

riksdagsledamot utanför Stockholm med kronor 1 000 per månad för tiden

1/12—31/5 och kronor 350 per månad för återstående del av året, samt för riksdagsledamot

bosatt i Stockholm med kronor 750 respektive 250. Motionärerna

förorda slutligen även de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna, syftande

till att i största möjliga utsträckning tillförsäkra riksdagen huvuddelen

av propositionerna inom den ordinarie propositionstiden samt det ävenledes

av de sakkunniga framlagda förslaget örn en ändring av reglerna i § 59

riksdagsordningen örn snabbehandling av ärenden.

I motionerna 1: 103 och II: 193 upptagas i anslutning till de sakkunnigas

förslag vissa reformer, som för sitt genomförande icke kräva grundlagsändring.

Sålunda föreslås, att till § 3 reglementariska föreskrifter för riksdagen

skall fogas ett stadgande, enligt vilket utskottens ordförande den 1 och 15 i

varje månad till talmännen skola avlämna skriftliga redogörelser för arbetet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

i utskotten. Vidare förordas, att kamrarnas plena såvitt möjligt utsättas till

eftermiddagarna med början exempelvis kl. 14, varigenom förmiddagarna i

ökad utsträckning skulle frigöras för utskottens sammanträden, samt att arbetsplena

böra under större delen av riksdagen hållas onsdagar och fredagar

samt blott vid riksdagens slut och eljest vid behov även lördagar. Därjämte

bör enligt motionärernas mening ingen inväljas i presidiet för särskilt

utskott, som redan tillhör presidiet för ständigt utskott, samt en begränsning

ske av remissförfarandet inom de tillfälliga utskotten.

Utskottet. Riksdagens arbetsorganisation kan icke anses tillfredsställande.

Riksdagstidens avsevärda förlängning — till väsentlig del betingad av arbetsmaterialets

ökade omfattning — och särskilt dess utsträckning till långt

in på sommaren, den ojämna arbetsbelastningen och forceringen av arbetet

mot riksdagens slut medföra, såsom gång efter annan understrukits, olägenheter

av allvarlig art. En revision av riksdagens arbetsformer är därför av

behovet påkallad.

Riksdagens arbetsförhållanden äro i betydande grad beroende av dess arbetsmaterial,

vilket till huvudsaklig del utgöres av de kungl, propositionerna.

Utskottet kunde i sitt ovan angivna memorial från hösten 1943 konstatera,

att en väsentlig del av propositionerna under en följd av år framlagts efter

den ordinarie propositionstidens utgång och ej sällan på ett mycket sent stadium

av riksdagen. Tendensen har jämväl under de senaste åren, med viss

reservation för vårsessionen 1944, varit densamma. Sålunda avgåvos vårsessionen

1944 46 och vårsessionen 1945 91 propositioner efter den ordinarie

propositionstidens utgång. Vid innevarande riksdag ha hittills 101 propositioner

avlämnats efter den 12 mars. Propositionernas försenade avlämnande

torde huvudsakligen hero dels på otillräcklig planering inom regeringen av

frågan om propositionernas framläggande, dels ock på det förhållandet, att

departementen och i synnerhet deras statssekreterarbyråer och rättsavdelningar,

vilka närmast svara för propositionernas utarbetande, äro överbelastade.

Någon rationell ordning av riksdagens arbete kan emellertid icke

skapas, om ej åtgärder vidtagas för att möjliggöra ett mera planmässigt

framläggande för riksdagen av propositionerna, än vad hittills varit fallet.

Utskottet erinrar i detta sammanhang örn att utskottet år 1943 betonade

sambandet mellan arbetsförhållandena inom riksdagen och Kungl. Maj:ts

kansli.

Lösningen av frågan örn propositionernas framläggande är avgörande för

ställningstagandet till det under senare år livligt dryftade spörsmålet örn

riksdagens sessionstid. Skulle en förlängning av riksdagstiden utöver vad

som tidigare betraktats som normalt, nämligen cirka fem månader, visa sig

nödvändig, föreligga, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen,

tre olika möjligheter. Antingen kan riksdagstiden, i överensstämmelse med

vad under de senaste åren varit fallet, uppdelas i en vår- och en höstsession,

eller kan tidpunkten för riksdagens öppnande skjutas tillbaka till den 1

december eller något tidigare eller också kan riksdagen taga sin början

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20. 9

väsentligt tidigare under hösten, så tidigt att en tillbakaflyttning av budgetårets

början blir nödvändig.

Ett spörsmål av väsentlig betydelse för en rationalisering av riksdagens

arbetsformer är frågan om en omreglering av sättet för budgetbehandlingen

i riksdagen. Utskottet får i detta sammanhang framhålla, att riksdagen innevarande

år i anledning av i ämnet väckta motioner och efter utskottets

hemställan i skrivelse (nr 218) till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Majit

snarast måtte föranstalta örn företagande av den av 1939 års lagtima riksdag

begärda allsidiga och förutsättningslösa utredningen av frågan örn en

omläggning av riksdagens budgetarbete i syfte att häri ernå större ändamålsenlighet,

planmässighet och enhetlighet.

En omreglering av riksdagens budgetarbete kan innebära förändringar

beträffande de budgetbehandlande utskottens kompetensområden och sammansättning.

Bortsett härifrån ha i samband med diskussionen örn riksdagens

arbetsformer framlagts ändringsförslag rörande utskottsväsendet, riksdagsarbetets

allmänna planläggning, ärendenas behandling i kamrarna, riksdagsmännens

arvoden m. m. Dessa frågor äro förvisso värda beaktande men

behöva enligt utskottets mening icke lösas förrän i samband med att de i

det föregående omnämnda mera väsentliga problemen tagas under omprövning

eller sedan dessa lösts.

Av vad nu anförts framgår, att konstitutionsutskottet anser sig böra förorda,

att frågan om en revision av riksdagens arbetsformer göres till föremål

för förnyad utredning. Då denna icke blott måste beröra riksdagens

arbetsorganisation utan även taga hänsyn till arbetsförhållandena inom Kungl.

Majits kansli, synes det utskottet uppenbart, att den ej lämpligen kan företagas

inom utskottet eller av annat riksdagsorgan utan bör verkställas genom

Kungl. Maj :ts försorg. Utredningsorganet bör vara sammansatt av personer

med aktuell erfarenhet från skilda grenar av riksdagsarbetet ävensom av

sakkunniga med motsvarande kännedom om arbetet inom regeringen och

Kungl. Majits kansli.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla

örn skyndsam utredning av frågan örn revision av riksdagens

arbetsformer samt örn framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill utredningen kan föranleda; samt

2) att motionerna

a) I: 102 och lii 194 samt

b) I: 103 och lii 193 måtte anses besvarade genom vad

utskottet ovan under 1) hemställt.

Stockholm den 13 juni 1946.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLEN.

2

Helläng till riksdagens protokoll 1036. 5 sami. 2 avel. Nr 20.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 20.

Närvarande: herrar Hallén, Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson*, Källman, Herlitz,

Karl August Johanson, Elmgren*, Björck*, Oscar Mattsson, John Gustavson,

Söderdahl, Fast*, Pettersson i Norregård, Nilsson i Göteborg*, Nolin, Spängberg,

Johnsson i Stockholm, Dickson och fröken Nygren.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Spångberg mot vissa delar av utskottets motivering.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

462422

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:457 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om revision av riksdagens arbetsformer m. m. s. 1 i texten