Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 194-6/47 till vissa ersättningar i anledning av olgcksfall i arbete m. m., dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ lagen den 11 juni 1916

1946-06-12 · 23 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1946:3, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 194-6/47 till vissa ersättningar i anledning av olgcksfall i arbete m. m., dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ lagen den 11 juni 1916

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

1

JSr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående

anslag för budgetåret 194-6/47 till vissa ersättningar

i anledning av olgcksfall i arbete m. m., dels

Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 6 och 9 §§ lagen den 11 juni

1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete,

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna

42_44 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den

4 januari 1946) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna

dels till Livräntetillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete ett förslagsanslag

av 348 000 kronor,

dels till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i

anledning av olycksfall i arbete m. m. ett förslagsanslag av 3 300 000 kronor,

dels ock till Bidrag till fiskares försäkring ett förslagsanslag av 160 000

kronor.

Sedermera har Kungl. Majit genom en den 3 maj 1946 daglecknad proposition,

nr 265, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1946/47 såsom

förslagsanslag anvisa

dels till Livräntetillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 luli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete 336 000 kronor,

dels till Statsverket åliggande, av andia medel ej utgående ersättningar i

anledning av olycksfall i arbete m. m. 3 900 000 kronor,

dels ock till Bidrag till fiskares försäkring 160 000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit genom en den 3 maj 1946 dagtecknad proposition,

nr 251, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

hållna protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ lagen den 17 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete,

2) förordning örn ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 30 juni

1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättnings tagare enligt lagen

örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m. samt om fortsatt giltighet av

förordningen, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. 2 avd. Nr 3. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944 (nr

237) angående dyrtidstillägg at vissa livräntetagare enligt förordningen den 11

juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot

skada till följd av olycksfall, m. m.,

dels ock medgiva att Kungl. Maj :t åt personer, som i anledning av olycksfall

eller sjukdom, som inträffat efter 1941 års ingång, äro berättigade till

sjukpenning eller livränta enligt förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m, fl. eller förordningen om olycksfallsoch

yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl., må för tiden från och med den

1 januari till och med den 31 december 1947 bevilja sådan dyrtidskompensation,

att beloppen av nämnda förmåner uppgå till vad som skulle hava utgått,

därest den i förordningarna fastställda maximigränsen för inkomst — 1 764

kronor — höjts med 40 procent.

I anledning av propositionen nr 251 ha väckts två motioner, nr 344 i första

kammaren av herr Sundvik och nr 523 i andra kammaren av herr Dahlgren

m. fl.

I motionen I: 344 föreslås ett tillägg till 6 § första stycket 1) a) lagen den

17 juni 1916 om olycksfall i arbete, så att lagtexten skulle erhålla följande

ändrade lydelse:

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall på grund av

försäkringen till honom i ersättning utgivas:

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan:

a) så länge sjukdomen varar: erforderlig läkar- och sjukhusvhrå jämte

läkemedel och andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande

av menliga följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor,

enklare konstgjorda lemmar, glasögon och dylikt;

Det i motionen I: 344 föreslagna tillägget har här kursiverats.

I motionen 11:523 hemställes att riksdagen måtte besluta, att 6 och 9 §§

lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete jämte ikraftträdandebestämmelser

skola erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Har arbetare---- ersättning utgivas:

1) om olycksfallet —--av arbetsförmågan:

a) så länge---och dylikt;

b) under förutsättning — ---följande tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten nppgår

Sjukpenningens

hfilnrm

till (kronor)

men ej till (kronor)

kronor

öre

—

1 485

4

_

1 485

1 755

4

50

1 755

2 025

5

_

2 025

2 295

5

50

2 295

2 565

6

_

2 565

2 835

6

50

2 835

3 105

7

_

3 105

3 375

7

50

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

3

Den årliga arbetsförtjänsten uppgår

Sjukpenningens

belopp

till (kronor)

men ej till (kronor)

kronor

öre

3 375

3 645

8

—

3 645

3 915

8

50

3 915

4 185

9

—

4 185

4 455

9

50

4 455

4 725

10

—

4 725

—

10

50

2) om olycksfallet---höjande av arbetsförmågan.

På därom---gällande beräkningsgrunder.

Kan vid---den skadade.

På grund — --av arbetsförmågan.

9 §•

Den årliga---vilket olycksfallet inträffat.

Har den---ej inträffat.

Utgöres avlöning---—- finnas tillämpliga.

Överstiger den årliga arbetsförtjänsten fyratusenåttahundra kronor, tages

det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den årliga arbetsförtjänsten

ettusenfyrahundraåttiofem kronor skall den beräknas till detta belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Propositionen nr 251 har, i vad angår det föreslagna medgivandet rörande

viss dyrtidskompensation, hänvisats till statsutskottet. I övrigt har propositionen

hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. Propositionen

nr 265 har hänvisats till statsutskottet.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet ha

propositionerna nr 251 och 265 samt motionerna I: 344 och II: 523 hänskjutits

till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl som utöver vad nedan angives anförts till stöd för de

genom propositionerna framlagda förslagen ävensom i fråga om de skäl motionärerna

andragit till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till propositionerna

och motionerna.

Inledning.

Med skrivelse den 21 februari 1946 har socialvårdskommittén avgivit

förslag angående dels provisorisk höjning av vissa ersättningar enligt lagen

örn försäkring för olycksfall i arbete och förordningarna örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, dels fortsatt giltighet

av gällande förordning angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

I vad socialvårdskommitténs förslag avser ersättningar enligt förordningarna

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

har detsamma upptagits till övervägande inom försvarsdepartementet.

Yttranden över socialvårdskommitténs förslag lia efter remiss avgivits av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet, pensionsstyrelsen,

statskontoret, statens arbetsmarknadskommission, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening.

Gällande bestämmelser.

Enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete

är i princip envar arbetare försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall.

Kostnaderna för försäkringen bestridas, med bidrag av statsmedel till

omkostnaderna, genom försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivarna

(1 §). Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten eller ömsesidigt

olycksfallsförsäkringsbolag, som för ändamålet bildats av arbetsgivare (4 §).

Arbetsgivare äger försäkra arbetare även för olycksfall utom arbetet (35 §).

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall till honom utgivas

ersättning enligt 6 § i lagen. Örn olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, skall utgivas dels läkarvård,

läkemedel m. m., dels ock — under förutsättning att sjukdomen varat

mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts

med minst en fjärdedel — sjukpenning från och med dagen efter olycksfallet.

Sjukpenning vid förlust av arbetsförmågan bestämmes i förhållande

till den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt framgår av följande tabell;

vid nedsättning av arbetsförmågan utgår motsvarande lägre belopp.

Den årliga arbetsförtjänsten uppgår

Sjukpenningens

belopp

till (kronor)

men ej till (kronor)

kronor

öre

—

675

1

50

675

945

2

—

945

1215

2

50

1215

1485

2

75

1485

1755

3

25

1755

2 025

3

50

2 025

2 295

4

—

2 295

2 565

4

50

2 565

2 835

5

—

2 835

3105

5

50

3105

3 375

6

—

3 375

3 645

6

50

3 645

—

7

—

Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av densamma med minst en tiondel, skall utgå livränta med ett årligt

belopp, motsvarande vid förlust av arbetsförmågan två tredjedelar av

den skadades årliga arbetsförtjänst och vid nedsättning av arbetsförmågan det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 5

lägre belopp, som svarar mot nedsättningen. Kräver den skadades tillstånd

särskild vård, må med hänsyn därtill livräntan bestämmas till högre belopp

än nyss nämnts men dock ej till belopp överstigande den årliga arbetsförtjänsten.

Till underhåll av konstgjorda lemmar m. m. kan utgå visst tillägg

till livräntan, och ersättning kan jämväl utgå för behandling, som erfordras

för höjande av arbetsförmågan. På därom gjord ansökan må försäkringsrådet,

när synnerliga skäl därtill äro, besluta att i stället för livränta eller

del därav skall utgivas ett kapital för en gång.

Den skadade är enligt 6 § väl berättigad till erforderlig läkarvård jämte

läkemedel men icke till vård å sjukvårdsanstalt. Enligt 10 § äger emellertid

försäkringsinrättning, i vilken den skadade är försäkrad, rätt att när helst

och under så lång tid, sådant finnes lämpligt, bereda honom vård å sjukvårdsanstalt.

Den skadade må dock icke utan sitt medgivande intagas a

sjukvårdsanstalt, såvida ej skadan kräver vård å sådan anstalt. Har den skadade

intagits å sjukvårdsanstalt äger försäkringsinrättningen att, med skäligt

hänsynstagande till den skadades försörjningsplikt mot maka och vissa anhöriga,

till täckande av kostnaden för vården, å sjukpenning, som under

tiden för vården tillkommer den skadade, avdraga högst hälften.

Har olycksfallet medfört arbetarens död, skall jämlikt 7 § utgivas dels begravningshjälp,

dels livräntor till vissa efterlevande. Begravningshjälp utgör

en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, dock ej mindre belopp än

250 kronor. Livränta till änka och i vissa fall änkling utgör en fjärdedel av

den avlidnes årliga arbetsförtjänst, livränta till barn (adoptivbarn) under

sexton års ålder en sjättedel och livränta till föräldrar (adoptivföräldrar),

som varit för sitt uppehälle väsentligen beroende av den avlidnes arbete,

högst en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Det sammanlagda

årliga livräntebeloppet må icke överstiga två tredjedelar av den årliga arbetsförtjänsten.

Livränta till änka eller änkling utgår så länge livräntetagaren

lever ogift; ingår livräntetagaren före fyllda sextio år nytt äktenskap,

utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

överstiger den skadades årliga arbetsförtjänst 3 900 kronor, tages — vid

bestämmande av livränta eller begravningshjälp — det överskjutande beloppet

icke i beräkning; understiger arbetsförtjänsten 450 kronor, skall den beräknas

till detta belopp (9 §).

Enligt kungörelsen den 30 juni 19A2 (nr 678) med särskilda bestämmelser

örn tillämpning av lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete

å arbetare, som användas till arbete för statens räkning, utgår till dylik

arbetare, som skadas till följd av olycksfall i arbetet, under vissa förutsättningar

ersättning av statsmedel enligt bestämmelserna i 1916 års lag.

Den, som är försäkrad för olycksfall i arbete, skall enligt lagen den 14 juni

1929 (nr 131) örn försäkring för vissa yrkessjukdomar anses vara försäkrad

jämväl för i nämnda lag angivna sjukdomar. Beträffande försäkring enligt

sagda lag äga bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen med vissa undanlag

motsvarande tillämpning. Jämväl för bestämmande av ersättning enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, äro grunderna i olycksfalls-

och yrkessjukdomsförsäkringslagarna avgörande.

Enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillågg åt

vissa ersättningst ägare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete,

m. m. skall under vissa förutsättningar dyrtidstillägg utgå till den som äger

rätt till ersättning enligt i förordningen angiven lag eller författning eller,

på grund av Kungl. Maj:ts förordnande, enligt grunderna i sådan lag eller

författning.

I förordningen avsedda lagar och författningar äro enligt 2 § följande: lagen

den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete; förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 17 juni

1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete; kungörelsen den 30 november

1917 (nr 832) angående särskilda bestämmelser i fråga örn tillämpning

av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare,

som användas till arbete för statens räkning; kungörelsen den 10 juni

1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare

med flera av statsmedel utgående livräntor m. m.; förordningen den

1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel för skada till följd

av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års

världskrig; kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning,

som utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 14 juni 1929 (nr 131)

örn försäkring för vissa yrkessjukdomar; förordningen den 24 mars 1938 (nr

102) örn olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl.;

förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) örn olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl.; kungörelsen den 8 april 1938 (nr 112) angående

viss tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete beträffande

livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats i arbete för statens

räkning; samt förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg av

statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete.

I 3 § första stycket av förordningen stadgas, att dyrtidstillägg utgår med

40 procent av förmånens belopp å sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt

förordningen den 18 juni 1909 (nr 89), kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 268) eller, såvitt angår ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom

som drabbat värnpliktig, förordningen den 18 juni 1927 (nr 234).

Enligt andra stycket av 3 § gäller, att dyrtidstillägg utgår med 20 procent

av förmånens belopp å sjukpenning eller livränta enligt förordningen den 18

juni 1927 (nr 234) i anledning av olycksfall eller sjukdom, som före den 1

januari 1941 drabbat vid försvarsväsendet fast anställd, samt å livränta enligt

annan i 2 § angiven lag eller författning än som nämnts i första stycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. >

av 3 § i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före

den 1 januari 1941. Dyrtidstillägg å livränta, som utgår enligt annan författning

än förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), skall fortfara att utgå

utan hinder därav att livräntan för viss tid utbytes mot sjukpenning.

Dyrtidstillägg å sjukpenning eller livränta skall — enligt tredje stycket av

3 g — i fall som i andra stycket av paragrafen avses icke utgå, därest arbetsförmågan

icke är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägg utgår

jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken enligt gällande bestämmelser

står självrisk, men däremot icke å livränta, som grundas på

frivillig försäkring.

Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av

riksförsäkringsanstalten. Bolag, som avses i 4 § lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete, åligger dock att samtidigt med utbetalning av livränta

förskottsvis utgiva dyrtidstillägg därå enligt förordningen (4 §).

De bestämmelser i lag eller författning, som gälla beträffande ersättning,

varå dyrtidstillägg utgår enligt förordningen, skola i tillämpliga delar äga

motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägget (5 §).

De närmare föreskrifter som, utöver vad förordningen innehåller, finnas

erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten (6 §).

Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1944 -— tidigare gällde förordning

den 19 december 1941 (nr 942) i samma ämne — och skulle gälla

till och med den 31 december 1945 men har genom förordning den 1 juni

1945 (nr 268) givits fortsatt giltighet för tiden till och med den 31 december

1946.

Enligt förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt

vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,

m. m. skall i stort sett på enahanda sätt som enligt förutnämnda förordning

den 30 juni 1943 (nr 449) utgå dyrtidstillägg till den som äger rätt till livränta

på grund av försäkring enligt kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100

s. 2) eller nyssnämnda''förordning den 11 juni 1918 (nr 375). Livräntetagare,

som åtnjuter tillägg enligt kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218) om höjning

av vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375), är

berättigad till dyrtidstillägg jämväl å tillägget. Dyrtidstillägget utgår å livränta

eller livräntetillägg i anledning av olycksfall i arbete, som inti''äffat före

den 1 juli 1942, därest den skadades arbetsförmåga är nedsatt med minst

tre tiondelar. Dyrtidstillägget utgör 20 procent.

Jämväl denna förordning angående dyrtidstillägg gäller — sedan dess giltighetstid

förlängts genom förordning den 1 juni 1945 (nr 269) — till och

med den 31 december 1946.

På förslag av Kungl. Majit — i propositionerna nr 294/1943 och nr 152/

1945 — har riksdagen vidare medgivit, att Kungl. Majit åt personer, som i

anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter 1941 ars ingång,

vore berättigade till sjukpenning eller livränta enligt förordningen örn olycks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

falls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen

om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl., finge för

tiden från och med den 1 januari 1944 till och med den 31 december 1946

bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen av nämnda förmåner uppginge

till vad som skulle hava utgått, därest den i förordningarna fastställda

maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40 procent. I brev

till statskontoret, senast den 1 juni 1945, har Kungl. Majit förordnat, att dyrtidskompensation

i enlighet med vad sålunda angivits skulle utgå.

Socialvårdskoinmittén.

I sin förenämnda skrivelse den 21 februari 1946 har socialvårdskommittén

framlagt förslag om en provisorisk höjning av maximibeloppen för ersättningar

enligt olycksfallsförsäkringslagen och därmed sammanhörande

författningar. Förslaget innebär dels en höjning av det maximibelopp, vartill

den årliga arbetsförtjänsten må beräknas, från 3 900 till 4 800 kronor

och dels en utökning av antalet sjukpenningklasser med fyra, varigenom

sjukpenningens högsta belopp kommer att stiga från 7 till 9 kronor. De nya

bestämmelserna skolla enligt förslaget äga tillämpning å olycksfall, som inträffa

efter den 30 juni 1946.

Socialvårdskommittén har i sin motivering för vad sålunda föreslagits

erinrat, att nu gällande bestämmelser angående storleken av ersättningarna

enligt olycksfallsförsäkringslagen antogos vid 1941 års riksdag samt att därefter

vid 1944 och 1945 års riksdagar frågor förevarit om förbättring av ersättningarna

enligt samma lag. Vid 1944 åns riksdag yrkades sålunda i en

inom andra kammaren väckt motion, nr 220, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa örn skyndsam utredning angående åtgärder för

att vid olycksfall, varav död eller invaliditet följt, bereda större och barnrika

familjer bättre ekonomisk och social trygghet. Andra lagutskottet, som

behandlade motionen, anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr

45, att de livräntor som utgåvos jämlikt olycksfallsförsäkringslagen ofta vore

att anse såsom otillräckliga i de fall där de utginge till större familjer, som

för sin utkomst vore helt beroende av livräntorna, men att, med hänsyn till

socialvårdskommitténs arbete med revision av lagen, anledning enligt utskottets

mening saknades att göra någon framställning till Kungl. Majit i

ämnet. Vid 1945 ars riksdag hemställdes i en inom andra kammaren väckt

motion, nr 309, under hänvisning till de under senare år inträffade höjningarna

i levnadskostnads- och lönenivåerna, att riksdagen måtte anhålla att

Kungl. Majit ville verkställa utredning angående höjning av sjukpenning och

livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen samt skyndsamt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande, nr 53, över motionen anförde andra lagutskottet, att

spörsmålet angående storleken av ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen

vore förtjänt av synnerlig uppmärksamhet och att en förbättring

av ersättningarna i vissa hänseenden otvivelaktigt framstode såsom önskvärd

men att, da fragan redan vore föremål för utredning inom socialvårdskom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 9

mittén, anledning saknades att göra någon framställning till Kungl. Maj:t i

motionens syfte. Utskottet ville emellertid understryka angelägenheten av

att utredningen rörande revision av olycksfallsförsäkringslagen bedreves så

skyndsamt som möjligt.

Socialvårdskommittén har för egen del anfört, att kommittén i anslutning

till andra lagutskottets i nyssnämnda utlåtande nr 45/1944 uttalade uppfattning

funne det angeläget, att en förbättring av olycksfallsersättningaina komme

till stånd för familjeförsörjarnas del. Enligt kommitténs mening borde

vid revisionen av olycksfallsförsäkringslagen införas bestämmelser örn familjetillägg

enligt de grunder, som komme att gälla för den obligatoriska

sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. De av 1941 års befolkningsutredning

föreslagna allmänna barnbidragen komme att bliva av betydelse

vid avvägandet av familjetilläggens storlek, men de syntes icke göra

dylika tillägg överflödiga. Även dödsfallslivräntorna borde förbättras, i vart

fall på sådant sätt att de efterlevande erhölle bättre hjälp under en övergångstid.

Olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser om livräntor borde även

i andra avseenden bli föremål för omprövning. Dessa frågor kunde dock icke

upptagas till behandling förrän det av kommittén framlagda förslaget till

ny folkpensioneringslag behandlats av statsmakterna.

Vidare framhåller socialvårdskommittén, att den inträdda höjningen av

lönenivån kunde i och för sig anses motivera, att arbetsförtjänstens maximum

enligt olycksfallsförsäkringslagen höjdes tämligen avsevärt.

Vid frågans övervägande borde emellertid enligt kommittén hänsyn tagas

även till sjukhjälpens tilltänkta konstruktion inom den allmänna sjukförsäkringen.

Kommittén har härutinnan anfört, att kommittén vid utformande

av sitt förslag till allmän sjukförsäkring (SOU 1944: 15) ständigt haft

sin uppmärksamhet fäst på möjligheten av en samordning mellan sjukförsäkringen

och den sociala olycksfallsförsäkringen, vilken enligt kommitténs

mening vöre i högsta grad önskvärd. Kommittén hade funnit, att en

samordning mellan en allmän sjukförsäkring enligt de i förslaget förordade

principerna och försäkringen för olycksfall i arbete borde kunna genomföras

på sådant sätt att avsevärda fördelar i vissa avseenden vunnes. Även

med avseende på yrkessjukdomsförsäkringslagens tillämpningsområde skulle

en dylik samordning bli av icke oväsentlig betydelse. En grundförutsättning

för en sådan rationell samordning, som kommittén tänkt sig, vore att sjukhjälpsförmånerna

från de båda försäkringsgrenarna bleve i stort sett desamma

åtminstone under de första veckorna av sjukhjälpstiden. Sedan kommitténs

betänkande angående den allmänna sjukförsäkringen avgivits, hade

ett nytt läge uppkommit efter det att en inom socialdepartementet utarbetad

promemoria med vissa alternativ till kommitténs förslag betiäffande grun

denia för kontant sjukhjälp blivit framlagd. På grund härav hade kommittén

funnit nödvändigt att i avvaktan på sjukförsäkringens definitiva utformning

uppskjuta sitt slutliga ståndpunktstagande till frågan örn samordningen

och örn den lämpliga storleken av sjukhjälp m. m. enligt olycksfallsförsäkringslagen

och de med denna lag sammanhörande författningarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

Kommittén har vidare erinrat, att enligt alternativ I i förenämnda departementspromemoria

angående sjukförsäkringen sjukpenningen i högsta klassen,

det vill säga då den försäkrades årsinkomst av förvärvsarbete uppginge

till lägst 4 500 kronor, skulle utgöra 7 kronor. I alternativ II utgjorde sjukpenningen

till vuxna män från den obligatoriska försäkringen endast 3 kronor

50 öre för dag; härtill skulle under vissa förutsättningar kunna komma

ett tillägg av högst 4 kronor 50 öre på grund av frivillig komplementförsäkrmg.

Enligt håda alternativen kunde till sjukpenningen komma familjetillägg,

utgörande — med vissa begränsningar — 2 kronor för make och 1 krona

for harn. Med anledning av befolkningsutredningens förslag om allmänna

barnbidrag syntes en sänkning av nämnda tillägg för barn få övervägas.

I anslutning härtill har kommittén anfört, att en höjning av sjukpenningens

maximibelopp enligt olycksfallsförsäkringslagen för såväl ensamstående

som familjeförsörjare kunde komma att försvåra en ändamålsenlig gradering

framdeles av olycksfallsersättningarnas storlek efter försörjningsskyldighet.

Detta utgjorde ett tungt vägande skäl för alt den ifrågasatta höjningen borde

få avseende endast på familjeförsörjare. En sådan differentiering vore emellertid

icke lämplig ur andra synpunkter. En gradering av ersättningarna

efter den skadades försörjningsplikt torde föranleda avsevärda praktiska

svårigheter så länge skaderegleringen vore så centraliserad som för närvarande.

Även försäkringsavgifternas bestämmande torde med nu gällande

grunder kompliceras om vissa speciella ersättningsklasser infördes för familjeförsörjare.

På de angivna skälen har socialvårdskommittén funnit det icke vara

lämpligt att de ifrågasatta ersättningsförhöjningama förbehållas familjeförsörjare.

I stället har kommittén ansett en generell höjning av maximibeloppet

för den årliga arbetsförtjänstens beräkning böra övervägas. Om maximibeloppet

liksom år 1941 höjdes med 900 kronor, d. v. s. till 4 800 kronor,

skulle utrymme erhållas för fyra nya sjukpenningklasser, varigenom sjukpenningens

högsta belopp stege från 7 till 9 kronor. En sådan förhöjning

måste emellertid bli av provisorisk natur och omprövas vid införande av

familjetillägg. Enär svårigheter alltid vore förenade med en sänkning av

förmåner från en socialförsäkring, kunde anledning finnas till viss betänklighet

mot en provisorisk höjning av ersättningarna på dylikt sätt. Med hänsyn

härtill syntes bestämmelserna böra, till markerande av deras tillfälliga

natur, intagas i en provisorisk lag, och i motiven borde understrykas, att

bestämmelserna icke vore avsedda att vara normerande i fråga örn sjukpenningens

storlek för icke-försörjare i den kommande definitiva lagstiftningen.

Ytterligare ändringar beträffande grunderna för bestämmandet av ersättnmgar

enligt olycksfallsförsäkringslagen har kommittén icke ansett sig böra

föreslå i detta sammanhang. Enligt ett av kommittén framlagt förslag till lag

angående provisorisk ändring i vissa delar av lagen om försäkring för

olycksfall i arbete skola bestämmelserna i fråga träda i kraft den 1 juli

1946. Ersättningsanspråk på grund av olycksfall, som inträffat före nämnda

dag, skola bedömas enligt äldre lag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

Några beräkningar rörande kostnaderna för de ifrågasatta ersätlningsförbättringarna

har kommittén icke framlagt, enär de för sådana beräkningar

erforderliga uppgifterna örn de skadades fördelning på olika inkomstklasser

icke kunnat erhållas ur föreliggande statistik över olycksfall i arbete. Kostnadsökningen

har emellertid ansetts icke behöva föranleda avgörande betänkligheter,

enär den icke vöre av större räckvidd än som kunde anses

svara mot lönenivåns höjning.

Tre av kommitténs ledamöter, herrar Hagård, Hartmann och Skoglund,

ha i avgivet särskilt yttrande anfört följande.

Vi ha deltagit i kommitténs beslut att provisoriskt rekommendera fyra nya

klasser för sjukpenningen i olycksfallsförsäkringen och därvid huvudsakligen

tagit hänsyn till den stegring, som det i penningar uttryckta lönelaget

undergått, och som enligt lagens principer bör följdriktigt leda till en höjning

av sjukpenningen. Vi ha emellertid ansett det vara en brist att ingen

utredning om kostnaderna kunnat förebringas, och vi hysa starkare betänkligheter

än kommittémajoriteten mot möjligheten att sedermera beröva vissa

grupper (här främst de ensamstående) en del av de provisoriskt givna förmånerna

vid en övergång till ett system med hustru- och barntillägg. Enligt

all erfarenhet möter det utomordentliga svårigheter att minska en förman

utan att ge ersättning åt de personer, som få vidkännas minskningen. Att

en förmån kallas provisorisk medför därvidlag ingen reell skillnad. Självfallet

utgår vårt resonemang från förutsättningen att statsmakterna i fortsättningen

ämna upprätthålla ett stabilt penningvärde.

Socialvårdskommittén har vidare föreslagit, att förordningen den 30 juni

1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen

örn försäkring för olycksfall i arbete m. m. skall erhålla fortsatt giltighet

under ytterligare ett år eller till och med den 31 december 1947.

I sin motivering för detta förslag har kommittén erinrat, att procentsatserna

för dyrtidstilläggen vore avpassade så, att de livräntor i anledning av

olycksfall i arbete, som bestämts efter det vid krigsutbrottet rådande löneläget,

i stort sett komma att jämte dyrtidstillägg uppgå till samma belopp

som tillkommer de livräntetagare, vilka genom lönetillägg erhållit kompensation

för inträdda prisstegringar och fått sina livräntor bestämda efter den

sålunda höjda lönenivån. Då de stora arbetstagaregruppema enligt det s. k.

ramavtalet i stort sett erhöllo kompensation för halva levnadskostnadsstegringen

samt då denna vid tillkomsten av den nu gällande dyrtidstilläggsförordningen

utgjorde något över 40 procent — socialstyrelsens levnadskostnadsindex

med 1935 som basår hade från tidpunkten närmast före världskrigets

utbrott stigit från 108 till 153 — bestämdes den allmänna procentsatsen

för dyrtidstillägg åt livräntetagare till 20. När förordningen år 1945 erliöll

förlängd giltighet, var indextalet ungefär oförändrat — 154 den 1 januari

1945 — varför någon ändring icke gjordes beträffande procenttalet för dyrtidstilläggen.

Med hänsyn till svårigheten att lör någon längre tid förutsäga

den kommande prisutvecklingen ansågs förordningens giltighetstid höra förlängas

endast med ett år till och med den 31 december 1946.

Kommittén har härefter anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

Socialstyrelsens levnadskostnadsindex med 1935 som basår var även den

1 januari 1946 154. Någon sådan förändring av levnadskostnaderna som kan

motivera ändring av procentsatsen för ifrågavarande dyrtidstillägg har således

icke inträffat.

Kommittén har i det föregående föreslagit vissa förhöjningar av maximibeloppen

for ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen med flera författningar.

Därest förslaget vinner bifall, komma ersättningar i anledning

av därefter inträffande olycksfall att kunna utgå med avsevärt högre belopp

än i jämförliga äldre fall. Dylika ojämnheter hava även tidigare uppkommit

i samband med förhöjningar av maximigränsen för arbetsförtjänsr6?,

'' Y. a^e kunna stora skillnader mellan livräntornas realvärde i jämförlig?

. o föreligga till följd av att arbetsförtjänsten beräknats efter olika lönemvaer.

Vid dyrtidstilläggens tillkomst ansågs en differentiering av tilläggen

efter nämnda förhållanden eller andra omständigheter icke lämpligen kunna

ifrågakomma (prop. 1941: nr 316, s. 31). Anledning att frångå denna ståndpunkt

torde icke nu föreligga.

Med hänsyn till det anförda torde dyrtidstillägg enligt nu gällande grunder

bora utgå jämväl efter den 31 december 1946. Förordningens giltighetstid

synes böra förlängas med ytterligare ett år.

Kommittén har vidare erinrat, att den högsta arbetsförtjänst, varå ersättning

finge utgå enligt förordningarna den 24 mars 1938, nr 102 och 103, om

olycksfalls- och yrkessjukdomsersättningar åt tvångsarbetare och fångar

med flera, utgjorde 1 764 kronor, eller samma belopp, vartill arbetsförtjänsten

för värnpliktiga lägst skulle antagas uppgå enligt 1927 års militärersättningsförordning,

samt att dyrtidskompensation härå finge, enligt av Kungl.

Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande meddelade föreskrifter, utgå på

sådant sätt, att ersättningsbeloppen komme att uppgå till vad som skulle

hava utgått därest maximigränsen för arbetsförtjänsten höjts med 40 procent

(till 2 469 kronor 60 öre). Då kommittén framlagt förslag till höjning av ersättningarna

till värnpliktiga, borde måhända övervägas en vidgning av utrymmet

för nyssnämnda dyrtidskompensation. En dylik förbättring av förmånerna

syntes dock icke kommittén påkallad, så länge levnadskostnadsindex

icke uppvisade någon stegring. Nu gällande regler för ifrågavarande

dyrtidskompensation borde således erhålla förlängd giltighet.

Med hänsyn till att kommittén föreslagit, att kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 268) angående höjning av ersättning, som utgår enligt 1909 års militärersättmngsförordning,

skall med avseende å ersättning för tid efter den 30

juni 1946 ersättas av en ny förordning med bestämmelser i samma ämne,

har kommittén funnit den i förordningen om dyrtidstillägg förekommande

uppräkningen av författningar, varå kungörelsen ägde tillämpning, böra undergå

härav föranledd justering.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde vid remiss

till lagrådet:

»Olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser örn ersättningarnas storlek erhöHo

sin nuvarande lydelse genom lagändring år 1941, vilken trädde i kraft

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. ll5

den 1 januari 1942. Genom lagändringen höjdes beloppet av den högsta årliga

arbetsförtjänst, efter vilken ersättnings storlek bestämmes, från 3 000

till 3 900 kronor. Sjukpenningskalan utökades med tre nya klasser, varigenom

sjukpenningens maximibelopp höjdes från fem kronor 50 öre till sju

kronor; samtidigt vidtogos vissa höjningar av sjukpenningbeloppen i de lägsta

klasserna.

Under åren efter krigsutbrottet ha levnadskostnads- och lönenivåerna stigit

så avsevärt, att de år 1941 fastställda maximibeloppen för ersättningarna

— vilka närmast byggde på lönestatistik för år 1939 numera uppenbarligen

äro för låga. Den officiella lönestatistiken utvisar, att under år

1943 _ uppgifter för senare år ha ännu ej publicerats den genomsnitt
liga

årslönen för vuxna manliga arbetare inom industri och hantverk, handel

och transportväsen m. m., exklusive vissa säsongyrken, utgjorde 4 988 kronor

för förmän och 4 115 kronor för övriga. Motsvarande siffror för år 1939

voro respektive 3 927 och 3 167. Medeltalen för de nio ortsgruppema varierade

år 1943 från 3 248 till 5 347 kronor. Endast i de båda lägsta ortsgrupperna,

som i stort sett endast omfatta ren landsbygd, lågo medeltalen under

3 900 kronor medan år 1939 genomsnittslönen endast i de båda högsta ortsgrupperna

översteg denna siffra. Sedan år 1943 ha ytterligare lönehöjningar

ägt rum.

Socialvårdskommittén har på grundval av dessa siffror föreslagit, att

maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten enligt olycksfallsförsäkringslagen

skall höjas till 4 800 kronor. Härigenom erhålles utrymme för fyra

nya sjukpenningklasser, varigenom sjukpenningens högsta belopp stiger från

sju till nio kronor för dag. Högsta beloppet av livränta till den skadade vid

hel invaliditet stiger, exklusive det tillägg som i vissa fall utgår vid hjälplöshetstillstånd,

från 2 600 till 3 200 kronor för år, och maximibeloppen för

livräntor vid olika grader av partiell invaliditet och för livräntor till efterlevande

stiga i samma proportion. Högsta beloppet för begravningshjälp stiger

från 390 till 480 kronor.

I motiveringen till förslaget har kommittén uttalat, att en höjning av sjukpenningens

maximibelopp för såväl ensamstående som familjeförsörjare

torde kunna försvåra en ändamålsenlig gradering framdeles av olycksfallsersättningamas

storlek efter försörjningsskyldighet. Med hänsyn härtill har

kommittén övervägt, örn den ifrågasatta förhöjningen borde få avseende endast

på familjeförsörjare, men en sådan differentiering bär ansetts vara

olämplig ur andra synpunkter. Enligt kommitténs mening borde det emellertid

understrykas, att de föreslagna provisoriska bestämmelserna icke skola

betraktas såsom normerande i fråga om sjukpenningens storlek för ickeförsörjare

i den kommande definitiva lagstiltningcn. ^ °

I de över kommitténs förslag avgivna yttrandena har icke från något håll

bestritts att höjningar av ersättningarnas maximibelopp äro av behovet påkallade.

’ Några erinringar lia i allmänhet icke heller framställts beträffande

de föreslagna höjningarnas storlek. Endast svenska arbetsgivareföreningen

har uttalat sig för mindre höjningar än kommittén löreslagit; föreningen Ilai

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

under åberopande av bland annat önskvärdheten att anpassa hjälpen från

olycksfallsförsäkringen efter de grunder, som kunna väntas bli normerande

för den allmänna sjukförsäkringen, ansett, att sjukpenningens maximibelopp

for närvarande icke borde bestämmas till högre belopp än åtta kronor och att

den årliga arbetsförtjänstens maximibelopp borde fastställas till 4 300 kronor.

För egen del finner jag det med hänsyn till löneutvecklingen vara i hög

grad motiverat, att de av socialvårdskommittén föreslagna förbättringarna

av olycksfallsersättningama komma till stånd. Någon anledning att härvidlag

göra skillnad mellan familjeförsörjare och andra synes mig icke föreligga.

Att en blivande allmän sjukförsäkring måhända icke kommer att

medge lika hög sjukpenning som kommittén nu föreslagit såsom den maximala

i fråga örn olycksfallsförsäkringen, torde icke utgöra anledning att

draga gränsen för denna senare snävare än vad som sakligt sett måste anses

befogat. Erforderlig samordning mellan de båda socialförsäkringsgrenama

bör självfallet eftersträvas, men därav följer icke att förmånerna enligt

olycksfallsförsäkringslagen skola anpassas efter samma normer som

gälla för sjukförsäkringen. Jag ansluter mig fördenskull till vad kommittén

föreslagit i fråga om förbättringarnas storlek.

Jag är ense med kommittén därom att de förbättringar av olycksfallsersättningama

som nu föreslås icke böra utgöra hinder för att en allsidig

prövning av ersättningsgrundema kommer till stånd vid den blivande mera

genomgripande revisionen av olycksfallsförsäkringen. För min del hyser jag

dock den uppfattningen, att det därvid näppeligen kan bliva tal om att fastställa

lägre ersättningsgrunder än som nu föreslås, om icke lönenivån väsentligt

sjunker. Skulle dylika lägre ersättningsgrunder finnas befogade,

exempelvis beträffande icke försörjningspliktiga, torde detta dock icke böra

föranleda, att ersättningar i anledning av olycksfall, som inträffat under de

nu föreslagna bestämmelsernas giltighetstid, sänkas i anledning av den nya

lagstiftning på området, som kan bliva genomförd.

Enligt det av kommittén framlagda lagförslaget skola de nya reglerna

truda i kraft den 1 juli 1946. Betänkligheter häremot ha framförts i vissa

yttranden med hänsyn till de organisatoriska svårigheter, som lagändringarnas

ikraftträdande under löpande kalenderår kunde väntas medföra. Jag

finner det emellertid angeläget, att förbättringarna genomföras så snart ske

kan, icke minst med hänsyn till deras stora betydelse i sådana fall, då ett

olycksfall medför bestående eller långvarig invaliditet eller den skadade avlider

och efterlämnar livränteberättigade anhöriga. Olägenheterna av det

merarbete, som föranledes för försäkringsinrättningama och arbetsgivarna

genom att ändringarna träda i kraft före kalenderårets utgång, synes mig

icke böra tillmätas utslagsgivande betydelse. Jag tillstyrker därför, att de

nya reglerna träda i kraft redan den 1 juli 1946.

För genomförande av de föreslagna ersättningsförbättringarna erfordras

ändring i 6 och 9 §§ olycksfallsförsäkringslagen. Tillräcklig anledning att, såsom

socialvårdskommittén föreslagit, rubricera lagändringarna såsom allenast

provisoriska synes mig icke föreligga, då de såvitt nu kan bedömas torde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

15

komma att upphävas först i samband med att olycksfallsförsäkringslagen i

dess helhet ersättes av ny lagstiftning på området. Utan särskild föreskrift

bli de ändringar som vidtagas tillämpliga även med avseende å ersättning åt

arbetare, som skadas vid olycksfall i arbete för statens räkning, samt å

ersättning enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen och förordningen örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret.

Socialvårdskommittén har föreslagit, att förordningen den 30 juni 1943

angående dyrtidstillägg åt vissa ersättnings tagare enligt olycksfallsförsäkringslagen

m. m. — vilken förordning gäller till och med den 31 december 1946

— skall givas fortsatt giltighet under år 1947. Vid förordningens tillkomst

uppgick socialstyrelsens levnadskostnadsindex med 1935 som basår till 153.

När förordningen år 1945 erhöll förlängd giltighet, var indextalet ungefär

oförändrat — 154 den 1 januari 1945 — varför någon ändring icke gjordes

beträffande procenttalen för dyrtidstilläggen. Indextalet var även den 1 januari

1946 154. Då sålunda någon sådan förändring av levnadskostnaderna,

som kan motivera ändring av procentsatserna lör dyrtidstilläggen, icke inträtt,

torde förordningens giltighetstid böra i enlighet med socialvårdskommitténs

förslag förlängas med ytterligare ett år.

Därest maximibeloppen för ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen

höjas på sätt jag i det föregående förordat, komma ersättningar i anledning

av därefter inträffande olycksfall m. m. att kunna utgå med avsevärt högre

belopp än som utgår i jämförliga äldre fall. Såsom socialvårdskommittén

erinrat ha dylika ojämnheter också tidigare uppkommit i samband med höjningar

av maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten, varjämte stora

skillnader mellan livräntornas realvärde i jämförliga fall kunna föreligga

till följd av att arbetsförtjänsten beräknats efter olika lönenivåer. Till dessa

omständigheter har tidigare hänsyn icke tagits vid dyrtidstilläggens utformning,

och socialvårdskommittén har ej ansett anledning föreligga att nu

frångå denna ståndpunkt. Landsorganisationen har emellertid funnit påkallat

att en utredning göres rörande möjligheten att exempelvis genom särskilda

ersättningstillägg åstadkomma en skälig kompensation åt livräntetagare,

vilka till följd av tidigare maximeringsregler eller eljest oförmånligare

ersättningsgrunder kommit i avsevärt sämre ställning än de vid tillämpning

av nu gällande eller föreslagna regler skolat intaga. Detta spörsmål

torde lämpligen böra bli föremål för övervägande vid socialvårdskommitténs

fortsatta utredning rörande revision av hithörande lagstiftning. Någon åtgärd

i anledning av vad försäkringsradet anfört därom att livräntetagare, som

efter gjord ansökan får livräntan utbytt mot ett engångsbelopp, går förlustig

dyrtidstillägget finner jag ej skäl att för närvarande föreslå.

I samband med att åt bestämmelserna örn dyrtidstillägg gives förlängd giltighet

torde en mindre jämkning böra göras i avfattningen av 4 § i törordningen

örn dyrtidstillägg. Enligt nämnda lagrum skall dyrtidstillägg bestammas

och utgivas av riksförsäkringsanstalten. Förordningen om dyrtidstillägg

avser emellertid jämväl ersättningar, vilka enligt Kungl. Maj ds förordnande

skola utgå enligt grunderna i de i förordningen avsedda författningarna. Då

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

en del dylika ersättningar utbetalas av statskontoret, synas jämväl dyrtidstillläggen

därå böra bestämmas och utbetalas av nämnda ämbetsverk. Med hänsyn

härtill torde i 4 § förordningen om dyrtidstillägg böra föreskrivas, att

dyrtidstillägg skall bestämmas och utbetalas av riksförsäkringsanstalten,

eller, där med avseende å ersättning som enligt Konungens förordnande skall

utgå enligt grunderna i någon av de i 2 § angivna lagar och författningar

Konungen förordnat att ersättningen skall utgivas av annan myndighet, av

denna.

Därest kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning,

som utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med

avseende å ersättning för tid efter den 30 juni 1946 avlöses av ny författning

i ämnet — varom chefen för försvarsdepartementet enligt vad jag inhämtat

senare kommer att framlägga förslag — bör den i 2 § dyrtidstillläggsförordningen

intagna förteckningen över lagar och författningar från

och med den 1 juli 1946 ändras i enlighet därmed.

Även förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt

vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,

m. m., torde böra erhålla fortsatt giltighet till och med den 31 december

1947.

Vidare torde böra begäras riksdagens medgivande för Kungl. Majit att åt

personer, vilka i anledning av olycksfall eller sjukdom som inträffat efter

1941 års ingång äro berättigade till sjukpenning eller livränta enligt någon

av förordningarna den 24 mars 1938 om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. eller åt fångar m. fl. jämväl för tiden den

1 januari—den 31 december 1947 bevilja sådan dyrtidskompensation, att

beloppen av nämnda förmåner uppgå till vad som skulle hava utgått, därest

den i förordningarna fastställda maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor

''—'' höjts med 40 procent. I likhet med socialvårdskommittén finner jag

anledning icke föreligga att föreslå någon utvidgning av rätten till sådan

dyrtidskompensation.»

Lagrådet, vars utlåtande inhämtats över det genom propositionen nr 251

framlagda förslaget till lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ lagen

den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, har lämnat

förslaget utan erinran.

Utskottet.

Genom propositionen nr 251 föreslås, att maximigränsen för den årliga

arbetsförtjänsten enligt olycksfallsförsäkringslagen höjes från 3 900 lill 4 800

kronor. Utrymme har härigenom erhållits för fyra nya sjukpenningklasser.

Sjukpenningens högsta belopp kommer enligt detta ändringsförslag att uppgå

till nio kronor. För närvarande är samma belopp sju kronor. I motionen

II: 523 föreslås, att de fyra lägsta sjukpenningklassema i olycksfallsförsäk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

17

ringslagen borttagas och att sjukpenningens belopp i återstående sjukpenningklasser

genomgående höjes med en krona 25 öre i de lägre och en

krona 50 öre i de högre klasserna. Vidare föreslås i motionen 11:523, att

minimigränsen för den årliga arbetsförtjänsten enligt olycksfallsförsäkringslagen

höjes från 450 till 1 485 kronor.

Olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser örn ersättningarnas maximibelopp

fastställdes år 1941. Sedan dess ha arbetslönerna stigit. Löneutvecklingen

har varit sådan, att en höjning av maximibeloppen torde vara väl

motiverad. Utskottet finner den i propositionen föreslagna höjningen av arbetsförtjänstens

maximibelopp och därav föranledda ökningen av antalet

sjukpenningklasser väl avvägd. Den i motionen II: 523 föreslagna allmänna

höjningen av sjukpenningbeloppen innebär ett avsteg Irån den till grund

för olycksfallsförsäkringslagen liggande principen att i runt tal med två

tredjedelar ersätta den skadade för förlorad arbetsförtjänst. Denna princip

kan givetvis ändras och utgör således icke i och för sig något hinder för en

höjning av sjukpenningbeloppen. Med hänsyn till att socialvardskommittén

för närvarande arbetar på en allmän revision av olycksfallslörsäkringslagen

och förslag till ny lagstiftning på området snart torde komma att framläggas,

synes det emellertid icke lämpligt att nu i samband med provisoriska

förbättringar i olycksfallsförsäkringslagen ingå på frågan örn en allmän höjning

av sjukpenningbeloppen och därmed även frågan örn proportionen

mellan ersättning och arbetsförtjänst.

För små inkomsttagare äro ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen

mycket låga. Ur denna synpunkt kan förslaget i motionen II: 523 att

höja minimigränsen för den årliga arbetsförtjänsten och i samband därmed

slopa de lägsta sjukpenningklasserna synas skäligt, men utan närmare utredning

kan icke avgöras örn detta kan ske utan att medföra olämpliga konsekvenser.

Enligt utskottets mening bör även denna fråga anstå i avbidan på

den pågående allmänna revisionen av olycksfallsförsäkringslagen.

Utskottet avstyrker således de i motionen II: 523 framlagda förslagen i

nu angivna hänseenden.

I propositionen nr 251 föreslås, alt ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen

skola träda i kraft den 1 juli 1946. Lagändringarnas ikraftträdande under

löpande kalenderår torde i vissa hänseenden komma att medföra organisatoriska

svårigheter, önskvärdheten av att de föreslagna provisoriska

förbättringarna genomföras så snart som möjligt gör emellertid, att utskottet

icke anser sig kunna ifrågasätta en senare tidpunkt för ikraftträdandet än

den föreslagna.

Enligt övergångsbestämmelserna till den i propositionen nr 251 föreslagna

lagen örn ändring i olycksfallsförsäkringslagen skall ersättningsanspråk.

sorn grundas å olycksfall, vilket inträffat före lagändringarnas ikraftträdande,

bedömas enligt äldre lag. I motionen 11:523 föreslås, att ändringarna i

olycksfallsförsäkringslagen efter den 1 juli 1946 skola tillämpas även beträffande

olycksfall, som inträffat dessförinnan, örn de föreslagna ändring
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. Ösarnt. 2 avd. Nr 3. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

arna i olycksfallsförsäkringslagen genomföras, komma ersättningar på grund

av därefter inträffande olycksfall afl kunna utgå med avsevärt högre belopp

än i jämförliga äldre fall. Såsom socialvårdskommittén framhållit ha sådana

ojämnheter uppkommit även tidigare i samband med förhöjningar av

maximigränsen för arbetsförtjänsten. Dessutom kunna emellertid stora skillnader

ha uppkommit mellan livräntor i jämförliga fall till följd av att

arbetsförtjänsten beräknats efter olika lönenivåer. Kostnaderna för olycksfallsförsäkringen

bestridas av arbetsgivarna genom försäkringsavgifter. Det

är därför icke möjligt att på det sätt som föreslagits i motionen II: 523 göra

lagändringarna tillämpliga i fråga örn redan inträffade olycksfall. De ovan

angivna olikheterna skulle också endast delvis kunna åtkommas på detta sätt.

I ett remissyttrande till Kungl. Maj:t har landsorganisationen framhållit,

att utredning borde ske av frågan om möjligheten att exempelvis genom

särskilda ersättningstillägg åstadkomma en skälig kompensation åt livräntetagare,

som till följd av tidigare maximeringsregler eller eljest oförmånligare

ersättningsgrunder kommit i betydligt sämre ställning än de vid tillämpning

av nu gällande eller föreslagna regler skolat intaga. Departementschefen har

i propositionen utalat, att detta spörsmål lämpligen bör bliva föremål för socialvårdskommitténs

fortsatta utredning rörande revision av hithörande lagstiftning.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uttalande och avstyrker

motionen II: 523 även i denna del.

Enligt 10 § första stycket olycksfallsförsäkringslagen äger försäkringsinrättning,

i vilken den skadade är försäkrad, att när helst och under så lång

tid, sådant finnes lämpligt, bereda den skadade vård å sjukvårdsanstalt.

Försäkringsinrättningen har sedan enligt andra stycket i samma paragraf

rätt att till täckande av kostnaden för vården avdraga högst hälften å den

sjukpenning, som under tiden för vården tillkommer den skadade, varvid

dock skälig hänsyn skall tagas till den skadades försörjningsplikt mot maka

och vissa anhöriga. I syfte att bereda skadad arbetare rätt till sjukhusvård

utan avdrag å sjukpenning föreslås i motionen I: 344 en ändring i 6 § första

stycket 1) a) olycksfallsförsäkringslagen. Den av motionären föreslagna

ändringen förutsätter ändring även i 10 § olycksfallsförsäkringslagen. Orsaken

till att försäkringsinrättning erhållit rätt att göra avdrag å sjukpenningen

för sjukhuskostnaderna — oaktat den skadade är berättigad till fri

läkarvård och medicin — torde vara, att den skadade under sjukhusvistelsen

erhåller fri kost och fri bostad m. m. Otvivelaktigt tala emellertid vissa

skäl för motionens syfte. Utan närmare utredning är det dock icke möjligt

att bedöma i vilken utsträckning förslaget i motionen kan realiseras. Frågan

örn försäkringsinrättnings rätt att göra avdrag å sjukpenning för sjukhuskostnader

synes dessutom böra tagas upp vid en allmän revision av olycksfallsförsäkringslagen

och icke i samband med de nu föreslagna provisoriska

förbättringarna. Av vad ovan anförts framgår, att socialvårdskommittén är

sysselsatt med en sådan revision och att resultatet därav snart torde komma

att framläggas. Det i motionen berörda spörsmålet torde lämpligen böra an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 19

stå till dess. Utskottet avstyrker därför det i motionen I: 344 framlagda förslaget.

I den till årets riksdag avlämnade propositionen nr 250, som tdlstyrkts av

andra lagutskottet, föreslås, att kungörelsen den 18 juni 1925 angående höjning

av ersättning, som utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med

avseende å tid efter den 30 juni 1946 ersättes med en ny författning. Därest

detta förslag antages av riksdagen, bör såsom föreslås i propositionen nr 251

den i 2 § förordningen den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg åt vissa

ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m. intagna

förteckningen över lagar och författningar ändras i enlighet därmed.

Utskottet tillstyrker detta förslag. Då emellertid motsvarande ändring synes

böra vidtagas i 3 § i 1943 års förordning, föreslår utskottet en sådan ändring.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot de genom propositionen

nr 251 framlagda författningsförslagen.

Utskottet bär icke något att erinra mot ovan omförmälda i propositionen

nr 265 gjorda anslagsäskanden eller mot det i propositionen nr 251 begärda

medgivandet för Kungl. Maj:t att i vissa fall bevilja dyrtidskompensation

åt personer, som äro berättigade till sjukpenning eller livränta enligt förordningen

om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl.

eller förordningen örn dylik ersättning åt fångar m. fl.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna I: 344 och II: 523

måtte antaga följande vid propositionen nr 251 fogade förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 6 och 9 §§ lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §.

Har arbetare---ersättning utgivas:

1) örn olycksfallet — — — av arbetsförmågan:

a) så länge —--och dylikt;

b) under förutsättning---följande tabell:

1 Senaste lydelse av 6 och 9 §§, se SFS 1941: 940.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

=====

Den årliga arbetsförtjänsten uppgår

Sjukpenningens,

belopp

till (kronor)

men ej till (kronor)

kronor

öre

—

675

1

50

675

945

2

_

945

1215

2

50

1215

1485

2

75

1 485

1755

3

25

1755

2 025

3

50

2 025

2 295

4

_

2 295

2 565

4

50

2 565

2 835

5

_

2 835

3105

5

50

3105

3 375

6

_

3 375

3 645

6

50

3 645

3 915

7

_

3 915

4185

7

50

4 185

4 455

8

_

4 455

4 725

8

50

4 725

—

9

—

2) om olycksfallet---höjande av arbetsförmågan.

På därom---gällande beräkningsgrunder.

Kan vid---den skadade.

På grund---av arbetsförmågan.

9 §•

Den årliga---vilket olycksfallet inträffat.

Har den —--ej inträffat.

Utgöres avlöning---finnas tillämpbga.

överstiger den årliga arbetsförtjänsten fyratusenåttahundra kronor, tages

det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den årliga arbetsförtjänsten

fyrahundrafemtio kronor, skall den beräknas till detta belopp.

„ ^enna *ag träder i kraft den 1 juli 1946. Ersättningsanspråk, som grundas

å olycksfall, vilket inträffat före nämnda dag, skall dock bedömas enligt

äldre lag.

B. att riksdagen, med förklarande att det genom propositionen

nr 251 framlagda förslaget till förordning om ändrad

lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 30 juni 1943 (nr

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 21

449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m. samt om

fortsatt giltighet av förordningen icke kunnat i oförändrat

skick antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Förordning

om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen

den 30 juni 1943 (nr 449)

angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete, m. m.

samt örn fortsatt giltighet av förordningen.

Härigenom förordnas, dels att 2

och 4 §§ förordningen den 30 juni

1943 angående dyrtidstillägg åt vissa

ersättningstagare enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, m. m.,

vilken förordning gäller till och med

den 31 december 19461, skola från

och med den 1 juli 1946 erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att förordningen med sålunda

ändrad lydelse skall äga fortsatt

giltighet till och med den 31 december

1947.

(Utskottets förslag:)

Förordning

om ändrad.lydelse av 2, 3 och 4 §§

förordningen den 30 juni 1943 (nr

449) angående dyrtidstillägg åt vissa

ersättningstagare enligt lagen örn

försäkring för olycksfall i arbete,

m. m. samt örn fortsatt giltighet

av förordningen.

Härigenom förordnas, dels att 2, 3

och 4 §§ förordningen den 30 juni

1943 angående dyrtidstillägg åt vissa

ersättningstagare enligt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete, m. m.,

vilken förordning gäller till och med

den 31 december 19461, skola från

och med den 1 juli 1946 erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angivesi,

dels ock att förordningen med sålunda

ändrad lydelse skall äga fortsatt

giltighet till och med den 31 december

1947.

2 §•

De lagar och författningar, som avses i 1 §, äro:

lagen den 5 juli 1901---i arbete,

förordningen den 18 juni 1909 ---under militärtjänstgöring,

lagen den 17 juni 1916---i arbete,

kungörelsen den 30 november 1917---statens räkning,

kungörelsen den 10 juni 1921 ----livräntor m. m.,

förordningen den 1 juni 1923 ---års världskrig,

förordningen den 18 juni 1927 ---- under militärtjänstgöring,

lagen den 14 juni 1929 —--vissa yrkessjukdomar,

förordningen den 24 mars 1938 ---tvångsarbetare m. fl.,

förordningen den 24 mars 1938 ---fångar m. fl.,

kungörelsen den 8 april 1938 ---statens räkning,

förordningen den 3 juni 1938 ---i arbete samt

förordningen den 1946 (nr ) angående höjning av ersättningar,

1 Se SFS 1945: 268.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

som utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

3 §.

A sjukhjälp, sjukpenning eller livränta

enligt förordningen den 18 juni

1909 (nr 89), förordningen den

1946 (nr ) angående höjning av

ersättningar, som utgå jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89)

örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring,

eller, såvitt angår ersättning i

.anledning av olycksfall eller sjukdom

som drabbat värnpliktig, förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) utgår

dyrtidstillägg med 40 procent av

förmånens belopp.

Å sjukpenning---mot sjuk
penning.

Dyrtidstillägg å — — — frivillig

försäkring.

4 §•

Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten

eller, där med avseende å ersättning, som enligt Konungens

förordnande skall utgå enligt grunderna i någon av de i 2 § angivna

lagar och författningar, Konungen förordnat att ersättningen skall utgivas

av annan myndighet, av denna. Bolag, som avses i 4 § lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete, åligger att samtidigt med utbetalning av livränta förskottsvis

utgiva dyrtidstillägg därå enligt denna förordning.

C. att riksdagen måtte antaga följande vid propositionen

nr 251 fogade förslag till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående

dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juiri 1918

(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada

till följd av olycksfall, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 19 maj 1944 angående dyrtidstillägg

åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 3. 23

375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd

av olycksfall, m. m., vilken förstnämnda förordning gäller till och med den

31 december 1946,1 skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1947.

D. att riksdagen måtte under femte huvudtiteln för budgetåret

1946/47 såsom förslagsanslag anvisa

a) till Livräntetillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen den

5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete 336 000 kronor;

b) till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. 3 900 000

kronor; och

c) till Bidrag till fiskares försäkring 160 000 kronor; samt

E. att riksdagen måtte medgiva att Kungl. Majit åt personer,

som i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat

efter 1941 års ingång, äro berättigade till sjukpenning

eller livränta enligt förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen

örn olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar

m. fl., må för tiden från och med den 1 januari till och med

den 31 december 1947 bevilja sådan dyrtidskompensation,

att beloppen av nämnda förmåner uppgå till vad som skulle

hava utgått, därest den i förordningarna fastställda maximigränsen

för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40 procent.

Stockholm den 12 juni 1946.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Mannerskantz, Martensson*,

Näsström*, Albertsson och Pettersson i Dahl; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Lö/vamler, Nils Elowsson, Hagård*,

Andersson i Alfredshem* och Jacobsson i Igelsbo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1 Se SFS 1945: 269.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.