Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förhöjning av vissa ersättningar enligt lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.
1946-06-12 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
S2LU 1946:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förhöjning av vissa ersättningar enligt lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.
Dokumentets text
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.
1
Kr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förhöjning
av vissa ersättningar enligt lagen den 11 juni
1937 örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer.
Genom en den 26 april 1946 dagtecknad proposition, nr 271, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen medgiva att i anledning av olycksfall,
å vilka lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord
å fartyg tjänstgörande personer är tillämplig och vilka inträffat under tiden
från och med den 3 september 1939 klockan 11 förmiddagen till och med den
16 december 1939, må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i
anledning av olycksfall i arbete m. m. såsom förstärkning av livräntor och
engångsersättningar, vilka beviljats med stöd av nämnda lag, utbetalas skillnaden
mellan vad i sådant avseende skulle ha utgått, därest lagen i dess lidelse
enligt lag den 15 december 1939 (nr 854) ägt tillämpning å olycksfallet,
och de livräntor respektive engångsersättningar, vilka tillerkänts vederbörande,
dock att förstärkningen av livräntorna endast skall avse tiden från
och med den 1 april 1946.
Propositionen har hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.
Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet har propositionen
hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen. I
I skrivelse den 6 april 1946, nr 125, har riksdagen — under åberopande av
vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr
20 _ anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om skyndsam utredning
och om möjligt till innevarande riksdag framlägga förslag till förstärkning
med statsmedel av de enligt lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäki ing för
ombord å fartyg tjänstgörande personer — i det följande benämnd krigsförsäkringslagen
— utgående engångsbelopp och livräntor, vdka hänföra sig
till olycksfall, som inträffat under tiden från och med den 3 september 1939
klockan 11 förmiddagen till och med den 16 december 1939.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. 2 avd. Nr 4.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.
Hänvisning torde få ske till vad andra lagutskottet i berörda utlåtande
anfört.
Därtill anbefalld har riksförsäkringsanstalten, efter verkställd utredning
i ski ivelse den 13 april 1946 avgivit förslag i ämnet.
Anstalten ger till en början följande sammanfattande redogörelse för reglerna
i fråga om ersättning till ombord å fartyg tjänstgörande personer vid
olycksfall till följd av krigsåtgärd.
Genom krigsförsäkringslagen infördes särskilda bestämmelser i ämnet
vai igenom stadgas saval förhöjning av den enligt allmänna olycksfallsför
flTgSSenaUt§raend,
e cr''satlnin«en sorn en ny ersättningsform, engångsbelopp.
Salunda foresknvos i kngsforsäkrmgslagen i dess ursprungliga lydelse,
att den arliga arbetsförtjänsten för bestämmandet av sjukpenning och
livränta skall utgöra lägst 2 900 och högst 4 800 kronor, samt att utöver sedvanlig
livränta engångsbelopp skall utgå dels vid invaliditet uppgående till
f!!inS,r!i0fPnOn!lt’ .som Han anta8as Miva för framtiden beslående, dels ock
vid dödsfall till vissa efterlevande. Vidare föreskrives, att engångsbeloppet
s„al„1 ut£?ra\ 01” den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl
ett ars Ion, beraknad till tolv gånger den kontanta månadslönen vid tiden
or olycksfallet, dock lägst 5 000 och högst 9 000 kronor, och eljest 4 800
kronor. Vid lagtillämpningen har den praxis utbildat sig, att engångsbeloppet
for befalsperson i allmänhet skall beräknas till tolv gånger den skadades
genomsnittliga kontanta månadslön i den fart, vari fartyget befann sig
vid tiden för olycksfallet. Vid dödsfall och vid förlust av arbetsförmågan utgår
engångsbeloppet med fullt belopp och vid nedsättning av arbetsförmågan
med det lägre belopp, som svarar mot nedsättnmgen. De efterlevande, som
kunna erhålla engångsbelopp, äro make, arvsberättigat barn och adoptivbarn
jamte deras avkomlingar samt föräldrar och adoptivföräldrar Beträftande
engångsbeloppets fördelning mellan de efterlevande gäller, att make
erhåller hela beloppet, örn andra till dylikt belopp berättigade efterlevande
ej linnas, och i annat fall halva beloppet samt att belopp, som utgår till andra
vande än make, skall fördelas dem emellan enligt de regler, som gälla
for fördelning av arvfallen egendom.
Genom lag den 15 december 1939, nr 854, som trädde i kraft den 17 december
1J39, fastställdes minimigränsen för arbetsförtjänsten till 3 600 kronor
och kapitalbeloppet för befälspersoner till lägst 9 000 och högst 13 000
kronor samt för övriga anställda till 9 000 kronor. Dessa föreskrifter äga
alltjamt giltighet.
Anstalten erinrar härefter örn att andra lagutskottet i sitt berörda utlåtande
nr 20 till innevarande års riksdag anfört, att enligt utskottets förmenande
starka skäl talade för en höjning i nivå med nu gällande bestämmelser
av de engångsbelopp, vilka enligt krigsförsäkringslagen utgivits på grund
av invaliditet eller dödsfall i anledning av olycksfall som inträffat under
liden från utbrottet av det nu avslutade stormaktskriget, d. v. s. från och
med den 3 september 1939 klockan 11 förmiddagen, till och med den 16
december 1939. Därjämte hade utskottet, under framhållande att vid beldrda.
^”ändring den 15 december 1939 jämväl minimigränsen för arbetsförtjänsten
höjts från 2 900 till 3 600 kronor, uttalat, att det syntes utskottet
skäligt, att den, som uppbure livränta enligt krigsförsäkringslagen efter
lägre arbetsförtjänst än nu gällande minimibelopp, bereddes sådan förhöjning
av livräntan som en beräkning efter nämnda minimibelopp skulle med
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4. 3
föra. Som motivering för sin uppfattning hade utskottet framhållit bland
annat, att sjöfartens bedrivande i största möjliga utsträckning under stormaktskriget
varit ett samhällsintresse av högsta rang samt att kostnaderna
för förhöjningarna, vilka enligt utskottets mening torde få bestridas av statsmedel,
icke torde bliva av sådan storlek, att de kunde väcka statsfinansiella
betänkligheter.
Riksförsäkringsanstalten uttalar sin fulla anslutning till den uppfattning
i föreliggande ersättningsfråga, som andra lagutskottet framlagt i sitt utlåtande.
Anstalten har verkställt beräkning avf''kostnaderna för ifrågasatta förhöjningar
av kapitalbelopp och livräntor, avseende hos saväl anstalten som de
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen reglerade olycksfall. Totalkostnaden
för dessa förhöjningar beräknas till 182 629 kronor.
Kostnaderna för ifrågavarande förhöjningar höra enligt riksförsäkringsanstaltens
mening lämpligen bestridas från anslaget till statsverket åliggande,
av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete
m. m.
Under åberopande av det anförda föreslår riksförsäkringsanstalten, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för beredande av förstärkning av statsmedel
i den omfattning, som i andra lagutskottets förenämnda utlåtande angivits,
av de enligt krigsförsäkringslagen utgående engångsbelopp och livräntor,
vilka hänföra sig till olycksfall, som inträffat under tiden från utbrottet
av det nu avslutade stormaktskriget, d. v. s. från och med den 3
september 1939 klockan 11 förmiddagen, till och med den 16 december 1939.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört följande:
»Av de redogörelser för bestämmelserna i lagen den 11 juni 1937 (nr 348)
om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, som lämnats
av riksdagens andima lagutskott i dess utlåtande nr 20 till innevarande
års riksdag och av riksförsäkringsanstalten i skrivelsen den 13 april 1946,
framgår, att de enligt nämnda lag utgående förmånerna på grund av en den
17 december 1939 ikraftträdd lagändring äro väsentligt fördelaktigare, därest
de hänföra sig till ett olycksfall, som inträffat efter lagändringen, än
om de avse ett olycksfall före densamma. Denna skillnad får numera anses
ha betydelse endast beträffande i lagen angivna livräntor och engångsersättningar.
Att lagändringen icke gavs retroaktiv giltighet sammanhänger med
att kostnaderna för ifrågavarande försäkring i sin helhet bestridas av arbetsgivarna
genom försäkringsavgifter. Enligt min mening är den anförda
skiljaktigheten i behandlingen icke tillfredsställande. Ifrågavarande personer
lia under i övrigt likartade förhållanden varit sysselsatta i en med särskilda
risker förenad näring, som varit av utomordentlig betydelse ur samhällets
synpunkt. Jag finner därför i likhet med andra lagutskottet och
riksförsäkringsanstalten särskilda skäl tala för att så förstärka de livräntor
och engångsersättningar av detta slag som hänföra sig lill olycksfall före
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottet.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.
lagändringens ikraftträdande, att de komma i paritet med motsvarande förmåner
i anledning av olycksfall efter nämnda tidpunkt. Förstärkning av livräntorna
torde lämpligen böra ske per den 1 april 1946. Enligt den av riksförsäknngsanstalten
verkställda utredningen uppgår kostnaden för ifrågasatt
förstärkning av engångsersättningar och livräntor maximalt till cirka
182 600 kronor, fördelade med cirka 167 200 kronor på engångsersättningar
och med cirka 15 400 kronor på livräntor. I likhet med andra lagutskottet
finner jag, att dessa kostnader icke böra belasta annan än staten. Kostnaderna
torde ta bestridas fran förslagsanslaget till statsverket åliggande, av andra
medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.»
Utskottet har icke tunnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte medgiva att i anledning av olycksfall,
å vilka lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer är tillämplig och
vilka inträffat under tiden från och med den 3 september
1939 klockan 11 förmiddagen till och med den 16 december
1939, ma av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående
ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. såsom
förstärkning av livräntor och engångsersättningar, vilka
beviljats med stöd av nämnda lag, utbetalas skillnaden mellan
vad i sådant avseende skulle ha utgått, därest lagen i dess
lydelse enligt lag den 15 december 1939 (nr 854) ägt tillämpning
å olycksfallet, och de livräntor respektive engångsersättningar,
vilka tillerkänts vederbörande, dock att förstärkningen
av livräntorna endast skall avse tiden från och med den
1 april 1946.
Stockholm den 12 juni 1946.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Mannerskantz, Mårtensson*,
Näsström*, Albertsson och Pettersson i Dahl; samt
från andra lagutskottet: herrar Norman, Löfvander, Nils Elowsson, Hagård*,
Andersson i Alfredshem* och Jacobsson i Igelsbo.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
482434
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.