Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förhöjning av vissa ersättningar enligt lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

1946-06-12 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1946:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förhöjning av vissa ersättningar enligt lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

1

Kr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förhöjning

av vissa ersättningar enligt lagen den 11 juni

1937 örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer.

Genom en den 26 april 1946 dagtecknad proposition, nr 271, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen medgiva att i anledning av olycksfall,

å vilka lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord

å fartyg tjänstgörande personer är tillämplig och vilka inträffat under tiden

från och med den 3 september 1939 klockan 11 förmiddagen till och med den

16 december 1939, må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i

anledning av olycksfall i arbete m. m. såsom förstärkning av livräntor och

engångsersättningar, vilka beviljats med stöd av nämnda lag, utbetalas skillnaden

mellan vad i sådant avseende skulle ha utgått, därest lagen i dess lidelse

enligt lag den 15 december 1939 (nr 854) ägt tillämpning å olycksfallet,

och de livräntor respektive engångsersättningar, vilka tillerkänts vederbörande,

dock att förstärkningen av livräntorna endast skall avse tiden från

och med den 1 april 1946.

Propositionen har hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet har propositionen

hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen. I

I skrivelse den 6 april 1946, nr 125, har riksdagen — under åberopande av

vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr

20 _ anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om skyndsam utredning

och om möjligt till innevarande riksdag framlägga förslag till förstärkning

med statsmedel av de enligt lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäki ing för

ombord å fartyg tjänstgörande personer — i det följande benämnd krigsförsäkringslagen

— utgående engångsbelopp och livräntor, vdka hänföra sig

till olycksfall, som inträffat under tiden från och med den 3 september 1939

klockan 11 förmiddagen till och med den 16 december 1939.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. 2 avd. Nr 4.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

Hänvisning torde få ske till vad andra lagutskottet i berörda utlåtande

anfört.

Därtill anbefalld har riksförsäkringsanstalten, efter verkställd utredning

i ski ivelse den 13 april 1946 avgivit förslag i ämnet.

Anstalten ger till en början följande sammanfattande redogörelse för reglerna

i fråga om ersättning till ombord å fartyg tjänstgörande personer vid

olycksfall till följd av krigsåtgärd.

Genom krigsförsäkringslagen infördes särskilda bestämmelser i ämnet

vai igenom stadgas saval förhöjning av den enligt allmänna olycksfallsför
flTgSSenaUt§raend,

e cr''satlnin«en sorn en ny ersättningsform, engångsbelopp.

Salunda foresknvos i kngsforsäkrmgslagen i dess ursprungliga lydelse,

att den arliga arbetsförtjänsten för bestämmandet av sjukpenning och

livränta skall utgöra lägst 2 900 och högst 4 800 kronor, samt att utöver sedvanlig

livränta engångsbelopp skall utgå dels vid invaliditet uppgående till

f!!inS,r!i0fPnOn!lt’ .som Han anta8as Miva för framtiden beslående, dels ock

vid dödsfall till vissa efterlevande. Vidare föreskrives, att engångsbeloppet

s„al„1 ut£?ra\ 01” den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl

ett ars Ion, beraknad till tolv gånger den kontanta månadslönen vid tiden

or olycksfallet, dock lägst 5 000 och högst 9 000 kronor, och eljest 4 800

kronor. Vid lagtillämpningen har den praxis utbildat sig, att engångsbeloppet

for befalsperson i allmänhet skall beräknas till tolv gånger den skadades

genomsnittliga kontanta månadslön i den fart, vari fartyget befann sig

vid tiden för olycksfallet. Vid dödsfall och vid förlust av arbetsförmågan utgår

engångsbeloppet med fullt belopp och vid nedsättning av arbetsförmågan

med det lägre belopp, som svarar mot nedsättnmgen. De efterlevande, som

kunna erhålla engångsbelopp, äro make, arvsberättigat barn och adoptivbarn

jamte deras avkomlingar samt föräldrar och adoptivföräldrar Beträftande

engångsbeloppets fördelning mellan de efterlevande gäller, att make

erhåller hela beloppet, örn andra till dylikt belopp berättigade efterlevande

ej linnas, och i annat fall halva beloppet samt att belopp, som utgår till andra

vande än make, skall fördelas dem emellan enligt de regler, som gälla

for fördelning av arvfallen egendom.

Genom lag den 15 december 1939, nr 854, som trädde i kraft den 17 december

1J39, fastställdes minimigränsen för arbetsförtjänsten till 3 600 kronor

och kapitalbeloppet för befälspersoner till lägst 9 000 och högst 13 000

kronor samt för övriga anställda till 9 000 kronor. Dessa föreskrifter äga

alltjamt giltighet.

Anstalten erinrar härefter örn att andra lagutskottet i sitt berörda utlåtande

nr 20 till innevarande års riksdag anfört, att enligt utskottets förmenande

starka skäl talade för en höjning i nivå med nu gällande bestämmelser

av de engångsbelopp, vilka enligt krigsförsäkringslagen utgivits på grund

av invaliditet eller dödsfall i anledning av olycksfall som inträffat under

liden från utbrottet av det nu avslutade stormaktskriget, d. v. s. från och

med den 3 september 1939 klockan 11 förmiddagen, till och med den 16

december 1939. Därjämte hade utskottet, under framhållande att vid beldrda.

^”ändring den 15 december 1939 jämväl minimigränsen för arbetsförtjänsten

höjts från 2 900 till 3 600 kronor, uttalat, att det syntes utskottet

skäligt, att den, som uppbure livränta enligt krigsförsäkringslagen efter

lägre arbetsförtjänst än nu gällande minimibelopp, bereddes sådan förhöjning

av livräntan som en beräkning efter nämnda minimibelopp skulle med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4. 3

föra. Som motivering för sin uppfattning hade utskottet framhållit bland

annat, att sjöfartens bedrivande i största möjliga utsträckning under stormaktskriget

varit ett samhällsintresse av högsta rang samt att kostnaderna

för förhöjningarna, vilka enligt utskottets mening torde få bestridas av statsmedel,

icke torde bliva av sådan storlek, att de kunde väcka statsfinansiella

betänkligheter.

Riksförsäkringsanstalten uttalar sin fulla anslutning till den uppfattning

i föreliggande ersättningsfråga, som andra lagutskottet framlagt i sitt utlåtande.

Anstalten har verkställt beräkning avf''kostnaderna för ifrågasatta förhöjningar

av kapitalbelopp och livräntor, avseende hos saväl anstalten som de

ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen reglerade olycksfall. Totalkostnaden

för dessa förhöjningar beräknas till 182 629 kronor.

Kostnaderna för ifrågavarande förhöjningar höra enligt riksförsäkringsanstaltens

mening lämpligen bestridas från anslaget till statsverket åliggande,

av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete

m. m.

Under åberopande av det anförda föreslår riksförsäkringsanstalten, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för beredande av förstärkning av statsmedel

i den omfattning, som i andra lagutskottets förenämnda utlåtande angivits,

av de enligt krigsförsäkringslagen utgående engångsbelopp och livräntor,

vilka hänföra sig till olycksfall, som inträffat under tiden från utbrottet

av det nu avslutade stormaktskriget, d. v. s. från och med den 3

september 1939 klockan 11 förmiddagen, till och med den 16 december 1939.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört följande:

»Av de redogörelser för bestämmelserna i lagen den 11 juni 1937 (nr 348)

om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, som lämnats

av riksdagens andima lagutskott i dess utlåtande nr 20 till innevarande

års riksdag och av riksförsäkringsanstalten i skrivelsen den 13 april 1946,

framgår, att de enligt nämnda lag utgående förmånerna på grund av en den

17 december 1939 ikraftträdd lagändring äro väsentligt fördelaktigare, därest

de hänföra sig till ett olycksfall, som inträffat efter lagändringen, än

om de avse ett olycksfall före densamma. Denna skillnad får numera anses

ha betydelse endast beträffande i lagen angivna livräntor och engångsersättningar.

Att lagändringen icke gavs retroaktiv giltighet sammanhänger med

att kostnaderna för ifrågavarande försäkring i sin helhet bestridas av arbetsgivarna

genom försäkringsavgifter. Enligt min mening är den anförda

skiljaktigheten i behandlingen icke tillfredsställande. Ifrågavarande personer

lia under i övrigt likartade förhållanden varit sysselsatta i en med särskilda

risker förenad näring, som varit av utomordentlig betydelse ur samhällets

synpunkt. Jag finner därför i likhet med andra lagutskottet och

riksförsäkringsanstalten särskilda skäl tala för att så förstärka de livräntor

och engångsersättningar av detta slag som hänföra sig lill olycksfall före

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

lagändringens ikraftträdande, att de komma i paritet med motsvarande förmåner

i anledning av olycksfall efter nämnda tidpunkt. Förstärkning av livräntorna

torde lämpligen böra ske per den 1 april 1946. Enligt den av riksförsäknngsanstalten

verkställda utredningen uppgår kostnaden för ifrågasatt

förstärkning av engångsersättningar och livräntor maximalt till cirka

182 600 kronor, fördelade med cirka 167 200 kronor på engångsersättningar

och med cirka 15 400 kronor på livräntor. I likhet med andra lagutskottet

finner jag, att dessa kostnader icke böra belasta annan än staten. Kostnaderna

torde ta bestridas fran förslagsanslaget till statsverket åliggande, av andra

medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.»

Utskottet har icke tunnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte medgiva att i anledning av olycksfall,

å vilka lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer är tillämplig och

vilka inträffat under tiden från och med den 3 september

1939 klockan 11 förmiddagen till och med den 16 december

1939, ma av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. såsom

förstärkning av livräntor och engångsersättningar, vilka

beviljats med stöd av nämnda lag, utbetalas skillnaden mellan

vad i sådant avseende skulle ha utgått, därest lagen i dess

lydelse enligt lag den 15 december 1939 (nr 854) ägt tillämpning

å olycksfallet, och de livräntor respektive engångsersättningar,

vilka tillerkänts vederbörande, dock att förstärkningen

av livräntorna endast skall avse tiden från och med den

1 april 1946.

Stockholm den 12 juni 1946.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Mannerskantz, Mårtensson*,

Näsström*, Albertsson och Pettersson i Dahl; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Löfvander, Nils Elowsson, Hagård*,

Andersson i Alfredshem* och Jacobsson i Igelsbo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

482434

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.