Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1946-05-03 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:110, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

1

Nr 110.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående

anslag för budgetåret 1946/47 till avlöningar vid de

allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

129, 137 och 161 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

för budgetåret 1946/47

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 34 700 000

kronor;

dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier

ett anslag av 12 000 kronor;

dels ock till Vissa kostnader för student- och realexamina ett förslagsanslag

av 257 000 kronor.

I propositionen nr 142 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för 1 mars

1946, föreslagit riksdagen att

1. godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för de

allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1946/47;

2. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda personalförteckning

— tills vidare under budgetåret 1946/47, då för realskolestadiet avsedd

ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta,

huruvida befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller

ämneslärarinnebefattning;

3. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1946/47;

4. bemyndiga Kungl. Majit att förordna om de avvikelser från personalförteckningen

och de överskridanden av maximerade poster i avlönings
Bihang

till riksdagens ''protokoll 10^6. 6 sami. Nr 110. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 110.

staten, som föranledas av den fortsatta ombildningen av kommunala mellanskolor

till samrealskolor;

5. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1946/47 anvisa

ett förslagsanslag av 34 535 000 kronor;

6. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier

för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag av 30 000 kronor;

7. besluta, att avgifter i samband med student- och realexamina skola

utgå enligt av departementschefen förordade grunder;

8. till Vissa kostnader för student- och realexamina för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 335 500 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herrar Kempe och Persson i Landafors

väckt motion (11:426), vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta,

att de kommunala gymnasierna i Söderhamn och Arvika skola förstatligas;
dels

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Sten m. fl. (I: 261) och den andra inom andra kammaren av fröken

Nygren m. fl. (II: 412), i vilka hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna

det kommunala gymnasiet i Söderhamn ett statsunderstöd av 29 000 kronor

för nästa budgetår samt anvisa ett anslag av 44 000 kronor till Kommunala

läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ragnar Bergh (I: 16) och den andra inom andra kammaren av herr

Sefve (11:26), i vilka hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

begära utredning om huruvida och i vilken mån byggnader för det statliga

och av statsmedel understödda kommunala skolväsendet utöver vad som

redan sker böra bekostas av statsverket;

dels en inom andra kammaren av herr Eriksson i Sandby m. fl. väckt

motion (II: 315), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

ville anhålla om utredning och förslag, efter vilken grund kommuner skulle

kunna — utöver vad redan nu äger rum — erhålla statsbidrag för byggnader

tjänande det statliga eller med understöd från staten bedrivna kommunala

skolväsendet;

dels ock en inom andra kammaren av herr Persson i Landafors m. fl.

väckt motion (II: 313), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t uttalar sig för slopande av terminsavgifterna för elever vid statens

realskolor och allmänna läroverk, högre flickskolor, kommunala mellanskolor,

praktiska realskolor och kommunala flickskolor, yrkesskolor, tekniska

läroanstalter samt vid skolor för handel och sjöfart, fiske, jordbruk med

binäringar och skogsbruk, i de fall terminsavgifter uttagas, samt att Kungl.

Maj:t till 1947 års riksdag utformar och framlägger de förslag, som föranledas

av riksdagens uttalande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas, i den mån detsamma

icke framgår av den nedan lämnade redogörelsen, till motionerna II: 426,

II: 412, I: 16, II: 315 respektive II: 313.

Fråga om upprättande av nya statliga gymnasier.

Under denna rubrik har departementschefen erinrat örn att till Kungl. Maj:t

ställda framställningar om upprättande av statliga gymnasier föreligga från

åtskilliga orter, varibland de från Arvika, Söderhamn och Varberg

vore mest aktuella. Beträffande dessa framställningar inhämtas av

statsrådsprotokollet bland annat följande.

Arvika. Det kommunala gymnasiet omfattar en treårig reallinje.

I staden finnes en samrealskola med såväl 5-årig som 4-årig linje. Skolan,

som för närvarande har närmare 400 elever, hör till landets största samrealskolor.

Elevantalet i det kommunala gymnasiet uppgick höstterminen 1945

till 73. Stadens egna kostnader för ifrågavarande gymnasium uppges för

åren 1936—1944 ha uppgått till 240 800 kronor.

Arvika har en folkmängd av omkring 14 500 invånare och utgör ett centrum

för västra Värmland. Avståndet till närmaste gymnasiestad, Karlstad,

är 68 km. Gymnasiets lärjungeområde innesluter en folkmängd av omkring

60 000 invånare. Underlaget för gymnasiet utgöres främst av stadens samrealskola

och kommunala mellanskolan i Årjäng samt delvis av samrealskolorna

i Sunne och Torsby. Tillströmningen till första ringen av ett

3-årigt eller 4-årigt gymnasium kan för närvarande beräknas uppgå sammanlagt

till omkring 25 elever.

Läroverkets lokaler äro redan nu otillräckliga och tillbyggnad måste ske

Härom anföres i stadsfullmäktiges framställning följande.

Pa grund av det ökade elevantalet i saväl realskolan som gymnasiet har

behovet av utvidgade lokaler under de sista åren blivit allt större. För närvarande

läsa tre klassavdelningar regelbundet i yrkesskolans lokaler, som i

flera avseenden äro synnerligen otillfredsställande. Om icke hela läroverkets

utveckling skall fördröjas eller omöjliggöras, måste den sedan flera år tillbaka

vilande tdlbyggnadsfrågan lösas. Då detta nu tack vare de ändrade

tidsförhållandena synes kunna ske, torde också tidpunkten vara inne att på

nytt föra fram frågan om gymnasiets förstatligande. Statsmakterna borde

icke kunna fordra, att staden skall ikläda sig nya stora utgifter för ett läroveiksbygge

utan att staten samtidigt övertar det kommunala gymnasiet,

sorn icke enbart tillgodoser Arvika stad, utan till stor del frekventeras av

elever från kommuner utom Arvika.

Skolöverstyrelsen förordar, att ett statligt gymnasium från och med nästa

budgetar successivt upprättas med 4-arigt latin- och 3-årigt realgymnasium.

Kostnaderna härför beräknas för nästa budgetår till 15 000 kronor och vid

full utbyggnad till 93 000 kronor.

S ii d e r h a lii n. Det kommunala gymnasiet omfattar en 3-årig reallinje.

Skolöverstyrelsens förslag avser 3-årig latin- och 3-årig reallinje.

I staden finnas för närvarande — förutom det kommunala gymnasiet nied

ett lärjungeantal av omkring 75 elever — en samrealskola med omkring

c5

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 110.

350 elever samt en kommunal flickskola med omkringl30 elever. Stadens

kostnader för det kommunala gymnasiet uppges för åren 1913—1944 ha

uppgått till omkring 800 000 kronor.

Staden har en folkmängd av omkring 10 000 invånare samt är en centralpunkt

för träindustrien och en betydande handelsort. Avstånden till närmaste

gymnasiestäder, Gävle och Hudiksvall, äro 84 km., respektive 61 km.

Gymnasiets lärjungeområde innesluter en folkmängd av omkring 85 000

invånare. Underlaget för gymnasiet utgöres främst av stadens samrealskola

och kommunala flickskola samt delvis av samrealskolorna i Bollnäs och

Ljusdal samt högre folkskolan i Edsbyn. Tillströmningen tilHörsta ringen

av endera gymnasielinjen kan för närvarande beräknas uppgå till° 25 ä 30

elever. Kostnaderna för gymnasiets upprättande beräknas första året till i

runt tal 29 000 kronor och vid fullt utbyggd organisation till omkring

98 000 kronor.

Varberg. Förutom samrealskolan, vilken är organiserad med såväl

5-årig som 4-årig linje, finnes i staden en kommunal flickskola med omkring

120 elever. Elevantalet i samrealskolan har stigit från 195 år 1940 till 275

år 1945.

Stadens folkmängd uppgår till omkring 11 500 invånare. Avstånden till

närmaste gymnasiestäder äro följande: Göteborg 77 km., Halmstad 74 km.

och Borås 86 km. Lärjungeområdet för ett eventuellt gymnasium beräknas

innesluta omkring 110 000 invånare. Underlaget för ett gymnasium

skulle främst utgöras av stadens samrealskola och kommunala flickskola

samt samrealskolan i Falkenberg men därutöver även delvis av samrealskolorna

i Kinna och Kungsbacka. Tillströmningen till första ringen av ett

3- årigt eller 4-årigt gymnasium kan för närvarande beräknas till omkring

35 elever.

Samrealskolans lokaler äro icke tillräckliga ens för samrealskolans behov,

varför ett nybygge synes erforderligt, om realskolan skall kunna ombildas

till högre allmänt läroverk.

Skolöverstyrelsen förordar, att ett statligt gymnasium upprättas med

4- årig latin- och 3-årig reallinje.

Departementschefen har icke för nästa budgetår ifrågasatt upprättandet

av något nytt statligt gymnasium. I denna fråga anför departementschefen

följande.

1927 års riksdagsbeslut rörande de allmänna läroverkens organisation

innefattade upprätthållande av 49 högre, d. v. s. med gymnasier utrustade

allmänna läroverk. Sedan dess ha 16 nya sådana tillkommit, så att hela

antalet numera uppgår till 65. Av de 16 nytillkomna inrättades 9 under

det första decenniet efter nämnda riksdagsbeslut medan under det senare,

numera snart tilländalupna decenniet hittills inrättats 7 nya gymnasier.

Sistnämnda förhållande förtjänar uppmärksamhet i betraktande av den

på senare tid allt mera målmedvetna strävan att göra gymnasierna tillgängliga

för allt större befolkningsgrupper. Denna återhållsamhet sammanhänger

givetvis till stor del med de statsfinansiella förhållandena under krigsåren

men beror även på en önskan att så litet som möjligt föregripa en allmän

översyn av gymnasieorganisationen i samband med en kommande ° skolreform.

Nya gymnasier ha därför de senaste åren inrättats endast då sär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

5

skilt tungt vägande skäl befunnits föreligga. Sedan krigsutbrottet ha nya

gymnasier sålunda inrättats i Stockholm vid statens normalskola^ och i

landsorten i Boden, Hässleholm, Ludvika, Örnsköldsvik och Sollefteå.

Emellertid föreligga, såsom av den föregående redogörelsen framgår, åtskilliga

framställningar om inrättande av nya statliga gymnasier även på

andra platser. Bland dessa framställningar är det särskilt tre, som med hänsyn

till de föreliggande omständigheterna för närvarande påkalla särskild

uppmärksamhet, nämligen de från Arvika, Söderhamn och Varberg. För

samtliga dessa tre städer gäller, att de med hänsyn till sin storlek och egenskap

av industri- eller handelscentra, förefintliga underlag i form av realskolor

och därmed jämförliga läroanstalter samt övriga förhållanden synas

vara väl i stånd att uppbära statliga gymnasier. Beträffande Arvika och

Söderhamn må därtill erinras, att dessa städer — Arvika sedan år 1936 och

Söderhamn sedan år 1913 — upprätthållit kommunala gymnasier; för dessa

städers vidkommande utgör nämnda omständighet ett ytterligare motiv

för inrättande av statliga gymnasier, som icke får förbises.

Därest icke de inom skolans område pågående utredningarna, vilka syfta

till en vittgående omorganisation av hela vårt skolväsen, enligt mitt förmenande

tvingade till skärpt återhållsamhet i fråga örn mera betydande

organisatoriska förändringar av läroverksorganisationen, skulle jag med hänsyn

till de skäl, som kunna anföras till stöd för nyssnämnda framställningar

från Arvika, Söderhamn och Varberg, icke tvekat att för egen del förorda

bifall till dessa. I skolfrågans nuvarande läge anser jag mig dock icke böra

medverka till den ifrågasatta utbyggnaden av en organisation, som måhända

står inför en omdaning, vars förverkligande skulle försvåras av en

sådan utbyggnad. Jag ser mig därför icke för närvarande i stånd att tillstyrka

ifrågavarande framställningar. Emellertid vill jag uttala en förhoppning

örn att frågan örn en blivande skolreform snart skall ha kommit i ett

sådant läge, att spörsmålet om fortsatt utbyggande av läroverksorganisationen

med statliga gymnasier på nämnda orter skall kunna upptagas till förnyat

övervägande.

Med hänsyn till de särskilda skäl, som — enligt vad nyss framhållits —

kunna anses tala till förmån för framställningarna från Arvika och Söderhamn

genom förekomsten av kommunala gymnasier därstädes, har jag för

dessa städers vidkommande funnit skäl att, såsom en provisorisk anordning

i avvaktan på en slutlig lösning av gymnasiefrågan, överväga en höjning

av det statsunderstöd, som för närvarande utgår till ifrågavarande

kommunala gymnasier. För närvarande utgör det årliga understödet till

vartdera gymnasiet 6 000 kronor. Med hänsyn till de avsevärda kostnader

dessa städer få vidkännas för gymnasiernas upprätthållande anser jag mig

sålunda böra förorda, att statsunderstödet till vartdera av dem från och

med nästa budgetår höjas till 15 000 kronor. Härigenom skulle omkring

hälften av kommunernas kostnader övertagas av staten. En höjning av anslaget

till Kommunala läroverk: Understöd åt kommunala gymnasier blir

vid bifall härtill erforderlig. Jag återkommer därtill i det följande.

Departementschefen har framhållit, att — därest icke de inom skolans

område pågående utredningarna, vilka syfta till en vittgående omorganisation

av hela vårt skolväsende, tvingade till skärpt återhållsamhet i fråga örn

mera betydande organisatoriska förändringar av läroverksorganisationen —

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 110.

departementschefen icke skulle tvekat att förorda bifall till de gjorda framställningarna

örn upprättandet av statliga gymnasier i Arvika, Söderhamn

och Varberg. I skolfrågans nuvarande läge anser sig departementschefen

icke i stånd att tillstyrka framställningarna. Samtidigt uttalar departementschefen

emellertid en förhoppning om att frågan örn en blivande skolreform

snart skall lia kommit i ett sådant läge, att spörsmålet örn fortsatt utbyggande

av läroverksorganisationen med statliga gymnasier på nämnda

orter skall kunna upptagas till förnyat övervägande. Med anledning av vad

departementschefen sålunda anfört vill utskottet — som anser starka skäl

tala för att Arvika, Söderhamn och Varberg utrustas med statliga gymnasier

— framhålla önskvärdheten av att inom de pågående skolutredningarna

riktlinjerna för gymnasieorganisationen snarast möjligt bliva uppdragna, så

att ett mera avsevärt uppskjutande av ett slutligt ställningstagande till

ifrågavarande tre orters gymnasiefråga kan undvikas. Ett biträdande av det

i motionen II: 426 framställda yrkandet anser sig utskottet i frågans nuvarande

läge icke kunna förorda. Utskottet avstyrker alltså bifall till nämnda

motion.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag örn

höjning av statsunderstödet till vartdera av de kommunala gymnasierna i

Arvika och Söderhamn från 6 000 kronor till 15 000 kronor.

Vad beträffar det i motionerna I: 261 och II: 412 framställda yrkandet

vill utskottet erinra om att skolöverstyrelsens beräkning av kostnaderna

under första året för ett statligt gymnasiums upprättande i Söderhamn till

29 000 kronor baserar sig på att gymnasiet, vilket nu har en 3-årig reallinje,

jämväl skulle erhålla en 3-årig latinlinje. Att taga detta förslag till utgångspunkt

för en höjning av statsunderstödet vid nuvarande organisation från

6 000 kronor till 29 000 kronor kan utskottet icke finna motiverat. Utskottet

avstyrker därför bifall till motionerna.

Engelska som begynnelsespråk.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars, den 5 maj och den 18 augusti

1939 ha från och med läsåret 1939/40 försök med engelska som begynnelsespråk

vid undervisningen varit anordnade vid 20 allmänna läroverk, 4 kommunala

flickskolor och 3 kommunala mellanskolor.

Den 13 april 1945 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen att skyndsamt

inkomma med redogörelse för ifrågavarande försöksundervisning samt

— i den mån tillförlitliga uppgifter örn tillräckligt underlag förelåge för ett

bedömande härav — jämväl för resultaten av den vid folkskoleseminarierna

meddelade undervisningen i engelska och tyska.

Med skrivelse den 14 januari 1946 har skolöverstyrelsen inkommit med

utlåtande i fråga örn försöksverksamheten med engelska som begynnelsespråk.

Utlåtandet utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

7

skriva, att från och med läsåret 1946/47 engelska införes som begynnelsespråk

vid undervisningen i de under överstyrelsens inseende stående högre

skolorna.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Tanken att göra engelska språket till huvudspråk på det lägre läroverksstadiet

genom att låta detta ersätta tyska språket såsom begynnelsespråk

har länge varit aktuell. Härtill ha många omständigheter bidragit, vilka

ligga i så öppen dag att det torde vara överflödigt att här närmare ingå på

dem. Endast en av dessa må här särskilt framhållas, nämligen den dominerande

ställning engelskan intager inom det fria folkbildningsarbetet och i

diskussionen örn införande av ett främmande språk såsom ordinarie ämne

på det högre folkskolestadiets schema. Det torde endast vara en tidsfråga,

innan den senare tanken kommer att förverkligas, varvid av såväl praktisktkulturella

som pedagogiska skäl icke gärna kan bli fråga om annat språk

än engelskan. En naturlig, för att icke säga nödvändig följd härav synes då

bli, att detta språk även får inleda språkundervisningen i realskolan. ^ I

själva verket synas nu antydda skäl för en omkastning av realskolans språkföljd

vara så bärkraftiga, att endast mycket nedslående resultat av den år

1939 påbörjade försöksundervisningen skulle kunna föranleda till tveksamhet

inför en sådan åtgärd. Den av överstyrelsen nu lämnade redogörelsen

för försöksundervisningen synes emellertid icke kunna anföras som skäl emot

en förändring i sådan riktning utan har tvärtom stärkt mig i min uppfattning

örn lämpligheten därav. Av överstyrelsens redogörelse synes sålunda

framgå, att språkföljdens omkastning vid försöksläroverken verkat befrämjande

på studieresultatet i engelska i realskolan, medan tyskan visserligen

i någon mån förlorat på anordningen, men icke mer än att nackdelen härav

får anses kompenserad av fördelen med det förbättrade resultatet i engelskan.

Ur rent pedagogiska synpunkter synas icke heller några avgörande

invändningar kunna resas mot engelskan som begynnelsespråk, framförallt

icke sedan med ledning av erfarenheterna från försöksundervisningen vissa

justeringar i timplanerna vidtagits.

I likhet med skolöverstyrelsen är jag sålunda av den uppfattningen, att

engelskan bör göras till begynnelsespråk vid undervisningen i de allmänna

läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Omläggningen torde över

hela linjen böra ske från och med nästa läsår. Jag har för avsikt att framdeles

anmäla denna fråga, vilken icke påkallar något beslut av riksdagen, för

Kungl. Majit.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

anfört och föreslagit.

Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,

a) Besparingsåtgärder m. m.

Enligt § 44 mom. 3 läroverksstadgan må i varje för viss årsklass bestämd

avdelning undervisas å gymnasiet och lyceet samt i realskolans högsta klass

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 110.

högst 30 och i övriga klasser högst 35 lärjungar, såvida icke skolöverstyrelsen

efter framställning av vederbörande rektor annorlunda bestämmer.

Vidare gäller enligt kungörelsen den 17 mars 1933 angående timplaner för

rikets allmänna läroverk (nr 110), att klassavdelning med mer än 20 lärjungar

må delas i två undervisningsavdelningar under 1 veckotimme i vart

och ett av ämnena modersmålet, tyska, engelska och franska i de klasser

av realskolan, där undervisningen i dessa ämnen tager sin början. Motsvarande

bestämmelser i båda nu nämnda avseenden gälla beträffande de kommunala

flickskolorna och mellanskolorna, de praktiska mellanskolorna och

de högre folkskolorna.

Fran och med budgetåret 1940/41 har emellertid av statsfinansiella skäl

genomförts en höjning av elevantalet i realskolans avslutningsklass och därmed

jämförliga klasser vid högre kommunala skolor från 30 till 35, varjämte

föreskrivits, att nyss angiven uppdelning av klassavdelning vid nybörj

arundervisning i språk icke må äga rum, om särskilda kostnader för

statsverket därav föranledas. Genom dessa åtgärder har ernåtts en årlig

besparing, som år 1940 beräknades till sammanlagt i runt tal 670 000 kronor,

varav 345 000 kronor vid de allmänna läroverken och återstoden vid

de kommunala skolorna. En viss, ehuru relativt obetydlig besparing har ernåtts

genom motsvarande åtgärder vid de statsunderstödda privatläroverken.

I samband med sina anslagsäskanden för nästa budgetår har nu skolöverstyrelsen

föreslagit upphävandet av dessa besparingsåtgärder. Enligt överstyrelsens

beräkningar skulle vid läroverken en sänkning av lärjungemaximum

i realskolans högsta klass medföra en ökning av antalet klassavdelningar

med 12 och av antalet erforderliga lärartimmar med så mycket som

motsvarar 15 lärare med full tjänstgöring samt ett upphävande av restriktionerna

beträffande uppdelning av klassavdelning vid språkundervisning

en ökning av antalet lärartimmar med så mycket som motsvarar 57 lärare

med full tjänstgöring.

Ett upphävande av nu ifrågavarande besparingsåtgärder skulle enligt

överstyrelsens beräkningar för nästa budgetår medföra en kostnadsökning

med följande belopp.

Sänkning av

lärj. max. i real- skolans högsta

klass

Uppdelning av

klassavdelning

vid nybörjar- undervisning

i språk

Allmänna läroverken..........

..... 82 000

312 000

Kommunala flickskolorna......

..... 31000

51000

34 000

» mellanskolorna . . . .

..... 18 000

Praktiska » . . . .

_

27 000

Högre folkskolorna...........

—

2 000

Privatläroverken.............

..... 2 200

7 500

Summa kostnadsökning 133 200

433 500

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

9

I anslutning till förslaget om sänkning av lärjungemaximum i realskolans

högsta klass har överstyrelsen jämväl föreslagit en annan åtgärd, avsedd som

ett komplement till nyssnämnda förslag och innebärande, att befintliga parallellavdelningar

skulle under nästa läsår få bibehållas vid flyttning till näst

högsta klassen i realskolan, under förutsättning att minst 30 elever komme

på varje avdelning av klassen, innan ny avdelning inrättades inom densamma.

Ehuru avsevärt mer begränsad till sin pedagogiska betydelse än

den föreslagna sänkningen av lärjungemaximum i realskolans högsta klass,

skulle dock enligt överstyrelsens mening den nu ifrågasatta åtgärden innebära

vissa fördelar för undervisningen. Ett genomförande av densamma

skulle vid de allmänna läroverken medföra en ökning av antalet klassavdelningar

med 2 och av antalet lärare med full tjänstgöring likaledes med 2.

Kostnaderna härför skulle belöpa sig till i runt tal 11 000 kronor. Överstyrelsen,

som föreslagit, att denna åtgärd måtte vidtagas även för de kommunala

och de praktiska mellanskolornas del, har beräknat merkostnaderna

härför till 22 000 kronor respektive 6 000 kronor.

Slutligen har överstyrelsen i detta sammanhang föreslagit, att samläsning

icke vidare skall behöva anordnas mellan realskolans avslutningsklass och

gymnasiets ringar. Den härav föranledda merkostnaden skulle inskränka

sig till i runt tal 6 000 kronor.

Departementschefen har för egen del yttrat i huvudsak följande.

I besparingssyfte genomfördes från och med budgetåret 1940/41 en höjning

av lärjungemaximum i realskolans högsta klass och flickskolans två

högsta klasser från 30 till 35, varjämte föreskrevs, att uppdelning av klassavdelning

vid nybörjarundervisning i modersmålet, tyska, engelska och

franska icke finge äga rum, därest särskilda kostnader för statsverket därav

föranleddes. Frågan om en uppmjukning eller ett upphävande av dessa restriktioner

har sedan dess flera gånger varit föremål för statsmakternas

prövning. Senast har 1945 års riksdag i anledning av ett motions vis gjort

yrkande förklarat sig förutsätta, att förslag om upphävande av ifrågavarande

besparingsåtgärder komme att föreläggas 1946 års riksdag. Som av den

föregående redogörelsen framgår, bär skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden

för nästa budgetår gjort framställning i sådant syfte.

Jag vill till en början framhålla, att jag till fullo inser det berättigade i

de klagomål, som från olika håll framförts rörande de olägenheter för undervisningen,

som vållats av ifrågavarande besparingsåtgärder. Beträffande

ökningen av lärjungemaximum syftar jag därvid icke blott på de nackdelar

ur pedagogisk synpunkt, som undervisningen i så stora klassavdelningar på

realskolans och flickskolans avslutningsstadium måste innebära, utan lika

mycket på de olägenheter även ur andra än rent pedagogiska synpunkter,

som otvivelaktigt äro förknippade med de återkommande omgrupperingarna

av eleverna vid sammanslagning till nya klasser. Det skulle med hänsyn

till dessa omständigheter varit befogat med en omedelbar återgång till normala

förhållanden på detta område. Tyvärr synes emellertid detta icke

möjligt. Den sedan mitten av 1930-talet kraftigt ökade nativiteten torde

nämligen med största sannolikhet för läroverkens del komma att för en av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Utskottet.

sevärd tid framåt medföra en sådan ansvällning av elevantalet, att alla tillgängliga

organisatoriska resurser måste utnyttjas. Bland annat kan det därvid

måhända visa sig nödvändigt att överväga en allmän höjning av elevantalet

i klassavdelningarna. Med dessa fakta för ögonen anser jag mig icke

nu kunna förorda ett omedelbart slopande av förevarande restriktioner,

vilka kanske redan örn få år ånyo måste tillgripas. Av samma skäl kan jag

icke biträda överstyrelsens förslag om rätt för läroverken att under viss

förutsättning bibehålla förefintliga parallellavdelningar vid elevernas flyttning

till realskolans näst högsta klass.

Vad därefter angår restriktionerna beträffande rätten till uppdelning av

klassavdelning vid nybörj arundervisning i språk, måste dessa självfallet inverka

menligt på möjligheterna att åstadkomma den individualiserade undervisning,

som är en viktig förutsättning för ett gott resultat av språkundervisningen.

Alöjligheten att i vissa fall kunna dela en klassavdelning innebär

onekligen en god utväg att motverka de olägenheter, som de stora

klassavdelningarna medföra. Denna utväg synes med hänsyn till vad nyss

anförts för framtiden särskilt värdefull och kan måhända tillgripas i större

utsträckning än hittills ifrågasatts. Jag ställer mig därför i princip välvillig

till ett upphävande av de under kriget införda restriktionerna på detta

område. Åled hänsyn emellertid till de många andra trängande önskemål

av kostnadskrävande art, som nu stå inför realiserande, anser jag, att därmed

bör kunna anstå ännu någon tid.

Jag vill icke motsätta mig överstyrelsens förslag örn slopande av samläsning

mellan realskolans högsta klass och vissa gymnasieringar.

Någon ändring beträffande de omständigheter, som föranlett riksdagen

att för de båda senaste budgetåren icke föreskriva något maximum för antalet

nybörj aravdelningar vid de allmänna läroverken, synes icke lia skett.

Jag vill därför förorda, att icke heller för nästa budgetår någon föreskrift

i sådant hänseende meddelas. Därvid förutsätter jag givetvis alltjämt, att

medgivande från Kungl. Alaj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar

inom nybörjaravdelningar skall föregås av en noggrann prövning och att

sådant medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter

så föranleda.

Jag förutsätter, att nu gällande restriktioner i fråga om intagning av elever

i vissa nybörjaravdelningar skola gälla även nästa läsår. Jag är även

ense med skolöverstyrelsen om att ifrågavarande restriktioner icke för närvarande

böra ytterligare utsträckas.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår genomfördes från och med

budgetåret 1940/41 i besparingssyfte en höjning av lärjungemaximum i realskolans

högsta klass och flickskolans två högsta klasser från 30 till 35, varjämte

föreskrevs, att uppdelning av klassavdelning vid nybörj arundervisning

i modersmålet, tyska, engelska och franska icke finge äga rum, därest särskilda

kostnader för statsverket därav föranleddes. 1945 års riksdag förutsatte,

att förslag örn upphävande av ifrågavarande besparingsåtgärder komme

att föreläggas 1946 års riksdag. Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden

gjort framställning i sådant syfte och därvid beräknat, att besparingsåtgärdernas

upphävande skulle medföra en kostnadsökning av tillhopa

566 700 kronor. Departementschefen har framhållit, att han tillfullo insåge

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

11

det berättigade i de klagomål, som från olika håll framförts rörande de olägenheter

för undervisningen, som vållades av ifrågavarande besparingsåtgärder.

Departementschefen har emellertid huvudsakligen av ekonomiska

skäl ansett sig icke nu kunna biträda skolöverstyrelsens omförmälda förslag.

Utskottet har med beklagande funnit, att Kungl. Majit icke till innevarande

års riksdag ansett det möjligt att tillmötesgå riksdagens i fjol

uttalade önskemål angående upphävande av berörda besparingsåtgärder.

Frågan örn vidtagandet av olika åtgärder till förbättrande av vårt undervisningsväsendes

beskaffenhet är för närvarande föremål för utredningar,

vilka syfta till en vittgående omorganisation av hela vårt skolväsen. Utskottet

vill framhålla, att ett slopande av ifrågavarande restriktiva bestämmelser

synes utskottet nödvändigt för ernående av ett kvalitativt tillfredsställande

pedagogiskt resultat. Utskottet hyser därför den livliga förhoppningen,

att såsom ett led i de strävanden, som för närvarande göra sig gällande

att försätta vårt skolväsen på en i alla avseenden tillfredsställande

nivå, också skall ingå kravet på att omförmälda besparingsåtgärder med

det snaraste avskaffas.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

b) Nya ordinarie tjänstemän.

Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga om antalet ordinarie tjänstemän

följande förändringar i förhållande till nu gällande personalorganisation:

Rektorer. Antalet rektorer vid realskolor ökas med 19, därav 2 i lönegraden

E 7 och 17 i lönegraden E 6. Förslaget sammanhänger med det fortgående

förstatligandet av kommunala mellanskolor.

Lektorer. Antalet lektorer ökas med 16, varav 13 vid läroverk under omorganisation

eller upprättande.

Adjunkter. Antalet föreslås ökat med 140, varav 9 betingade av pågående

organisationsändringar, 48 av förstatligandet av kommunala mellanskolor,

5 av ombildning av ämneslärarinnetjänster till adjunktstjänster samt

78 i syfte att förbättra balansen mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie

ämneslärartjänster.

Ämne slärarinnor. Antalet föreslås ökat med 6 i samband med förstatligandet

av kommunala mellanskolor.

Lärare i teckning, gymnastik och kvinnlig slöjd. Antalen föreslås ökade

med respektive 3, 1 och 2.

Vaktmästare. Antalen vaktmästare i lönegraderna A 6 och A 5 föreslås

ökade med 2 respektive 1.

Tjänstemän få övergångsstat. Även dessas antal föreslås ändrade i samband

med förstatligandet av kommunala mellanskolor.

Skolöverstyrelsen har även förordat att de lektorstjänster — den ena vid

högre allmänna läroverket i Uppsala och den andra vid folkskoleseminariet

i Lund — vilka innchavas av universitetslektorerna i svenska språket A.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Utskottet.

Gjerdman och J. Palmér, måtte få återbesättas. Departementschefen anför

i detta hänseende följande.

Beträffande skolöverstyrelsens förslag om återbesättande av en lektorstjänst

vid vartdera av högre allmänna läroverket i Uppsala och folkskoleseminariet

i Lund erinrar jag, att innehavarna av dessa tjänster, universitetslektorerna

Gjerdman och Palmér, komma att uppnå pensionsåldern redan år 1948. Med

all sannolikhet komma de att intill dess inneha fortsatta förordnanden som

universitetslektorer. Med hänsyn härtill och till av skolöverstyrelsen framhållna

svårigheter att vid ett återbesättande med vikariatslön få för tjänsterna

välmeriterade sökande anser jag mig kunna tillstyrka ett återbesättande

av nu ifrågavarande båda lektorstjänster med ordinarie innehavare,

dock med skyldighet för dessa att, därest Gjerdman respektive Palmér skulle

återtaga utövandet av sin lektorstjänst, träda i tjänstgöring vid den läroanstalt,

Kungl. Majit bestämmer. Kungl. Majit torde sålunda böra äga att,

därest så med hänsyn till vad förut anförts skulle erfordras, besluta om en

tillfällig ökning av antalet lektorstjänster vid de allmänna läroverken respektive

folkskoleseminarierna.

Utskottet biträder vad departementschefen under detta avsnitt anfört och

föreslagit.

c) Anslagsbehovet.

I anslagshänseende innebär Kungl. Majits förslag en höjning med

2 213 000 kronor. Anslagshöjningen fördelar sig på de olika anslagsposterna

på följande sätt:

Nuvarande Föreslagen

belopp höjning

kronor kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän ........ 21 926 000 864 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit.......................... 676 800 45 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 6 461 000 954 000

4. Rörligt tillägg............................ 4 184 800 349 500

33 248 600 2 213 000

Avgå: särskilda uppbördsmedel ............... 926 600 —

Summa kronor 32 322 000 2 213 000.

Beträffande ä,r vodesposten är den förordade anslagshöjningen

huvudsakligen föranledd av elevantalets ökning och således av automatisk

natur. Därutöver föreslår departementschefen emellertid en höjning av

anslagsmedlen till halvtidstjänstgörande kvinnliga biträden å rektorsexpeditionerna

från 30 000 kronor med 16 500 kronor till 46 500 kronor.

Departementschefen har icke biträtt ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag

om höjning av de särskilda arvodena vid provårsläroverk till samma

nivå som före de under krigsåren vidtagna besparingsåtgärderna. Härom

inhämtas av statsrådsprotokollet bland annat följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

13

Enligt § 55 mom. 9 punkten 17 d) civila avlöningsreglementet och § 52

mom. 4 punkten 13 civila icke-ordinarie reglementet skall ordinarie och extra

ordinarie ämneslärare vid provårsläroverk, därest han icke förordnats att för

minst en termin vara föreståndare för provårskursen, utöver honom eljest

tillkommande avlöningsförmåner åtnjuta särskild ersättning med 360 kronor

för år. Detta belopp sänktes genom Kungl. Maj:ts beslut deni 16 maj 1941

till 300 kronor. Samtidigt sänktes ersättningarna för handledning, vilka enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1939 skulle utgå med 180 kronor per termin

för tvåterminskandidat och 300 kronor för enterminskandidat, till 100 kronor

respektive 200 kronor.

Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att ersättningar till ämneslärare och

handledare vid provårsanstalterna från och med budgetåret 1946/47 åter

skola utgå enligt i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet

samt genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1939 fastställda grunder.

Överstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Ifrågavarande nedprutningar år 1941 hade givetvis sin grund i den skärpning

av det statsfinansiella läget, som inträtt framför allt till följd av det starkt

stegrade utgiftsbehovet för försvarsändamål. Däremot kunde de tidigare arvodesbeloppen

näppeligen anses för höga i förhållande till det merarbete och

ökade ansvar, som tillkom lärare och handledare vid provårsanstalterna. Redan

i yttrande den 21 oktober 1940 framhöll överstyrelsen, att det arbete,

som åvilade dessa lärare, i vissa avseenden i sig självt vöre av så krävande

och ibland även så ömtålig natur, att det särskilda arvode, de åtnjöte, i själva

verket endast vore en mycket blygsam ersättning för deras arbete och ansvar.

Samtidigt framhölls, att det vore av central vikt för arbetet vid provårsläroverken,

att lärarrekryteringen bleve den bästa tänkbara och de ordinarie lärartjänsterna

därför kunde verka lockande.

Att de nya bestämmelserna närmast vore avsedda såsom en tillfällig besparingsåtgärd,

synes vara antytt av det förhållandet, att civila avlöningsreglementet

och civila icke-ordinariereglementet alltjämt upptaga de ursprungliga

ersättningsbeloppen till ordinarie och extra ordinarie lärare. Det synes överstyrelsen

icke i längden billigt mot provårsanstalternas lärarkrafter, att de, trots

stegrade levnadsomkostnader, skola år efter år få åtnöjas med ersättningar,

som understiga de före det senaste världskriget gällande, i all synnerhet som

beloppen redan från början knappast stodo i jämnhöjd med ökat arbete och

ansvar. Över huvud taget vill överstyrelsen framhålla såsom angeläget, att

någonting för den högre skolundervisningen så väsentligt som den praktiska

lärarutbildningens kvalitet med alla skäliga medel befordras och icke äventyras

genom alltför långt gående sparsamhetsåtgärder, som dock i förhållande till

hela läroverksbudgeten ha föga att betyda.

Vid bifall till nyssnämnda förslag har överstyrelsen för nästa budgetår beräknat

anslagsbehovet till 209 900 kronor, innebärande en höjning med 36 400

kronor. Av sistnämnda belopp avse 500 kronor ökning av anslagsmedlen till

ersättningar för föreläsningar och övningar.

Statskontoret har icke velat motsätta sig bifall till överstyrelsens förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 110.

TJtskottet.

Utskottet.

Departementschefen har framhållit, att med en återgång till förkrigsförhållanden

i fråga örn storleken av ifrågavarande arvoden syntes kunna anstå

ännu något år.

I fråga om icke-ordinarieposten är den ifrågasatta anslagshöjningen

till huvudsaklig del av automatisk natur och föranledd av beräknad

ökning av antalet klassavdelningar. Departementschefen har även

förordat en ökning av antalet extra ordinarie adjunktstjänster från 320 till

350 samt en utsträckning av den obligatoriska undervisningen i manlig

slöjd till att avse även andra klassen i den femåriga realskolan.

Utskottet bär icke funnit annat att erinra mot vad Kungl. Majit i ovannämnda

avseenden föreslagit än att utskottet ansett sig böra framhålla, att

det med hänsyn till önskvärdheten av att vid provårsläroverken knyta

högt stående lärarkrafter synes angeläget, att de särskilda arvodena vid

provårsläroverken snarast möjligt återföras till den storlek dessa arvoden

hade före den av krisförhållandena betingade år 1941 vidtagna sänkningen

av desamma.

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa

kommunala gymnasier.

Detta anslag är för närvarande uppfört med 12 000 kronor, varav 6 000

kronor beräknats för vartdera kommunala gymnasiet i Arvika och Söderhamn.

I anslutning till sitt ställningstagande i det föregående till frågan örn inrättande

av statliga gymnasier i Arvika och Söderhamn har departementschefen

förordat, att förevarande anslag för nästa budgetår uppföres med

(15 000 + 15 000 =) 30 000 kronor, innebärande en höjning med 18 000

kronor.

Under hänvisning till den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit

till en höjning av statsunderstödet till de kommunala gymnasierna i Arvika

och Söderhamn tillstyrker utskottet, att förevarande anslag uppföres med

av Kungl. Majit föreslaget belopp.

3. Förslagsanslaget till Vissa kostnader för

student- och realexamina.

Dessa kostnader bestredos tidigare medelst inflytande examensavgifter,

vilka icke redovisades över riksstaten. Redovisningen av inkomster och utgifter

såväl i fråga om studentexamens- som realexamensmedlen sker från och

med budgetåret 1942/43 över riksstaten. Utgiftsanslaget är för innevarande

budgetår uppfört med 257 000 kronor och disponeras sålunda:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

15

1. Arvoden åt sakkunniga för uppgörande och bearbetning

av förslag till examensarbeten...................... kronor 9 000

2. Arvoden för granskning av examensarbeten i realexamen

och praktisk realexamen .......................... » 16 000

3. Övriga utgifter, förslagsvis ........................ » 232 000

Anm.: Ur förestående anslagspost skola bestridas kostnader för ombud,

som av skolöverstyrelsen förordnas att vid enskild läroanstalt

övervaka och leda realexamen, för censorer samt för gransknings- och

examensnämnder i enlighet med bestämmelser, som äro eller må varda

av Kungl. Maj:t. meddelade.

Summa kronor 257 000.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om höjning av förevarande

anslag med 64 500 kronor. Ökningen hänför sig till av överstyrelsen

framlagda förslag om höjning av arvodena till censorer i studentexamen

under vårterminen och om utsträckt användning vid realexamen för privatister

av gransknings- och examensnämnder.

Vidare har överstyrelsen i detta sammanhang föreslagit ändrade bestämmelser

rörande erläggande av avgifter vid student- och realexamina.

C ensorsarvodena.

För närvarande utgår arvode åt av Kungl. Maj:t förordnad censor vid

studentexamen med 1 400 kronor för tjänstgöring under vårterminens examensperiod

och med 400 kronor för tjänstgöring under höstterminens examensperiod.

Efter framställning i ämnet av 1945 års censorskollegium har skolöverstyrelsen

föreslagit, att arvodet för vårterminens tjänstgöring måtte höjas till

1 800 kronor.

Statskontoret har avstyrkt ifrågavarande förslag, som icke heller tillstyrkes

av departementschefen.

Gransknings- o eli examensnämnder.

Anordningen med granskningsnämnd för bedömande av de skriftliga proven

och examensnämnd för verkställande av den muntliga prövningen har

sedan år 1914 tillämpats beträffande studentexamen för privatister. Från

och med vårterminen 1945 har motsvarande anordning i viss utsträckning

införts jämväl beträffande realexamen för privatister, i det att i Malmö

inrättats en nämnd av vartdera slaget för sådana elever, som skolöverstyrelsen

bestämmer. Enligt överstyrelsens bestämmelse skola dessa nämnder

avses för de realexamensprivatister, som utgå från de s. k. robertsforsskolorna.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att proceduren i granskningsnämnderna

förenklas samt att gransknings- och examensnämnder skola komma till användning

i ökad utsträckning. Departementschefen har biträtt detta förslag

och förutsätter, att skolöverstyrelsen skall äga att vid varje examenstillfälle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 110.

bestämma såväl gransknings- som examensnämndernas antal och sammanträdesorter.

För att examinanderna inte skola betungas med oskäligt höga

resekostnader förutsätter departementschefen därvid, att examensnämnder

inrättas i relativt stort antal.

Avgifter för student- och realexamina.

För närvarande erläggas av samtliga lärjungar en särskild avgift vid anmälan

till student- eller realexamen. Därutöver erläggas av privatister vissa

andra avgifter. Av efterföljande sammanställning framgå dels gällande grunder

för erläggande av avgifter i samband med real- och studentexamen, dels

ock av skolöverstyrelsen och statskontoret föreslagna ändrade grunder.

Nu gällande bestämmelser
-

Skolöverstyrelsen

Statskontoret

Studentexamen.

1. Skolans egna elever:

Anmälningsavgift.

2. Privatister:

a) anmälningsavgift

b) skriftligt prov

c) muntlig prövning

Summa

Realexamen.

1. Skolans egna elever:

Anmälningsavgift

2. Privatister:

a) anmälningsavgift

b) skriftligt prov

c) muntlig prövning

Summa

30:— till statsverket

30

15

15

60

120

— till statsverket

— till statsverket

— till rektor o. lärare

till statsverket

- för privatister

5:— till statsverket

o:

10:-

20:-

- till statsverket

- till rektor o. lärare

till rektor o. lärare

35:— för privatister

115:— ti

\ 23:— ti

till statsverket

till rektor o.lärare

38:— för privatister

10:

15:

- till statsverket

till rektor o. lärare

25:—• för privatister

17:— till statsverket

23:— till rektor o. lärare

30:— till statsverket

70:— för privatister

15:— till rektor o. lärare

20:-

till rektor o. lärare

(i Malmötillstatsverket)
-

35:— för privatister

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Såsom i ärendet erinrats, har frågan örn slopandet av terminsavgifterna

vid de allmänna läroverken blivit alltmera aktuell. Måhända kunde det under

sådana omständigheter synas motiverat att upptaga denna fråga och spörsmålet

om förevarande examensavgifter i ett sammanhang. Då emellertid såväl

den ena som den andra frågan utgör led i strävandena att göra undervisningen

i våra allmänna skolor avgiftsfri, synes något hinder icke föreligga

för att därvid gå stegvis fram.

Överstyrelsen har i princip anslutit sig till tanken på ett fullständigt slopande

av de nu utgående examensavgifterna, men av praktiska skäl — för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

17

att minska tillströmningen av mindre väl förberedda examinander — ansett

sig böra förorda bibehållandet av en mindre avgift för den skriftliga prövningen

för privatister, nämligen för studentexamen 38 kronor, varav 15 kronor

till statsverket och 23 kronor till rektor och lärare, och för realexamen

25 kronor, varav 10 kronor till statsverket och 15 kronor till rektor och lärare.

De skäl överstyrelsen anfört för bibehållande av dessa relativt obetydliga

avgifter har jag i likhet med statskontoret funnit i och för sig

bärande. Jag vill emellertid ifrågasätta, örn icke samma syfte skulle kunna

vinnas utan att därför samtliga privatister behövde belastas med ifrågavarande

avgifter. Jag avser därmed en sådan anordning, att endast de

examinander, som uppenbarligen alltför oförberedda gått upp i den skriftliga

prövningen, skulle vidkännas avgift, medan övriga icke skulle behöva

erlägga någon sådan. Då det gäller att draga gränsen mellan dessa båda

kategorier, synes mig en lämplig lösning vara, att de, som blivit godkända

i minst två av de skriftliga proven, hänföras till den avgiftsfria gruppen. Ett

sådant resultat av prövningen torde nämligen få anses vara en garanti för

att vederbörande icke alltför lättvindigt anmält sig till examen. Den ifrågasatta

anordningen synes lämpligast kunna genomföras på det sättet, att

skrivningsavgifterna å 38 respektive 25 kronor från början deponeras hos

rektorerna vid de läroverk, där anmälan till examen sker, varefter rektorerna

ha att, när resultatet av den skriftliga prövningen föreligger, återbetala

avgifterna i de fall, då förutsättningarna härför föreligga. För att

rektor och lärare under alla förhållanden skola erhålla dem tillkommande

ersättningar, torde dessa för framtiden böra bestridas av statsmedel, vilka

böra, anvisas under förevarande anslag. För att skapa största möjliga enkelhet

i tillämpningen torde så böra ske även i fråga örn motsvarande ersättningar

från de examinander, vilka icke uppfyllt kraven för återbekommande

av sina erlagda avgifter. Dessa avgifter böra alltså i sin helhet av rektor

inlevereras till statsverket.

I anslutning till skolöverstyrelsens förslag och till vad jag för egen del

anfört förordar jag alltså, att tills vidare från och med nästa budgetår avgiftsskyldigheten

i samband med student- och realexamina begränsas i enlighet

med vad sålunda angivits.

Mot de av överstyrelsen förordade principerna för fördelningen mellan

rektor och lärare av för dem avsedda ersättningsbelopp har jag icke funnit

anledning till erinran. Jag finner icke heller anledning att förorda något stadgande

om rätt till befrielse från de relativt små avgifter, som alltjämt skulle

kvarstå.

Vid bifall till vad sålunda förordats torde anslagsposten 3 böra höjas med

ytterligare i runt tal 37 000 kronor, motsvarande ersättningen till rektorer

och lärare för omkring 750 privatister i studentexamen och 1 300 privatister

i realexamen. Anslagsposten i fråga skulle alltså uppföras med (232 000 +

+ 41 500 -f- 37 000 =) 310 500 kronor och hela anslaget med (9 000 -f+

16 000 + 310 500 =) 335 500 kronor.

Överstyrelsen har vid ett genomförande av sitt förslag räknat med en

minskning av statens inkomster under inkomsttiteln Avgifter vid läroverken

m. m. med i runt tal 214 000 kronor. Vid bifall till mitt modifierade förslag

torde dessa inkomster komma att minskas med ytterligare omkring

3 000 kronor.

Utskottet tillstyrker vad i här förevarande avseenden föreslagits.

Bihang till riksdagens protokoll 10Jt6. 6 sami. Nr 110. 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Motionerna I: 16 och II: 26 samt II: 315.

I motionerna 1:16 och II: 26 anföres följande.

I fråga om bestridandet av kostnaderna för uppförande och underhåll

av läroverk och åtskilliga därmed jämförliga slag av byggnader gäller för

närvarande i regel följande.

I samband med att en realskola, ett högre allmänt läroverk, ett tekniskt

läroverk eller dylikt förlagts till en viss ort, har den kommun, till vilken

läroanstalten kommit att förläggas, fått förbinda sig att på egen bekostnad

låta uppföra läroverksbyggnaden, förse rektor med bostad eller till honom

utbetala hyresersättning samt anskaffa inredning och i vissa fall inventarier

till undervisningslokalerna. Även underhållet härav åvilar kommunen.

Denna anordning tedde sig ganska naturlig på en tid, då ett läroverk

besöktes så gott som uteslutande av läroverkskommunens egen ungdom.

Ett allmänt läroverk betraktades av denna anledning då för tiden trots sin

statliga karaktär på ett helt annat sätt än nu som en läroverksortens egen

skola. Det ansågs ganska naturligt, att den förmån, som förekomsten av

en dylik läroanstalt på orten utgjorde, borde föranleda läroverkskommunen

att sörja för undervisningslokaler och rektorsbostad.

I samband med de senaste decenniernas ökade och utjämnade välstånd

samt förbättrade kommunikationer och på grund av den efter 1927 ändrade

anknytningen mellan folkskola och realskola ha emellertid läroverken i

stigande omfattning kommit att rekryteras från orter utanför läroverkskommunerna.

De av 1945 års riksdag beslutade s. k. landsbygdsstipendierna

komma helt visst att verka i samma riktning. Läroverksortens egen

ungdom har, såsom naturligt är, inga företräden i fråga om intagning

framför utom orten boende. Man kan därför fråga sig, varför den kommun,

i vilken läroverket är beläget, skall ha större förpliktelser i fråga om lokalanskaffningen

än andra. Läroverkets placering på orten är naturligtvis

en mycket stor förmån för elevernas målsmän men däremot icke för kommunmedlemmarna

som sådana i annan mån än att läroverket tillför kommunen

inkomster. Men skatteintäkterna från den vid läroverket anställda

personalen äro obetydliga i jämförelse med de årliga utgifterna för amortering

och förräntning av nedlagt byggnadskapital samt för underhåll och

andra omkostnader. För de kommunmedlemmar, som icke ha eller haft

egna barn i läroverket, utgör förläggningen ett onus. Från den nu anlagda

synpunkten ter det sig sålunda allt mindre hållbart, att skattebetalarna i

läroverkskommunen skola ensamma bestrida lokalkostnaderna för en statens

läroanstalt.

Den särställning, som läroverkskommunerna sålunda intaga, ter sig anmärkningsvärd

även mot bakgrunden av 1945 års riksdags beslut örn statsbidrag

till folkskolebyggnader.

Bortsett från de s. k. statsfolkskolorna i nordligaste Sverige ha kommunerna

sedan gammalt själva bekostat uppförande av sina folkskolebyggnader.

Sedan 1936 har statsbidrag härtill utgått med omkring hälften av

kostnaderna, och i fråga örn bidragets relativa storlek har därvid ingen

åtskillnad gjorts mellan olika skoldistrikt. Från och med i år utgår dock

detta bidrag med olika kvoter i förhållande till det kommunala skatteunderlaget

per kommunmedlem. I jämförelse med förut utgående bidrag få somliga

kommuner sålunda mera än förr och somliga mindre. Som allmän

regel torde få anses gälla, att läroverkskommuner få vidkännas en reduk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

19

tion. Följaktligen få läroverksorternas skattebetalare i sin egenskap av

kommunmedlemmar betala en förhållandevis större anpart än förr av kostnaderna

för sina folkskolebvggen och i sin egenskap av skattskyldiga till

staten via kronoskatten betala en större anpart än förr av kostnaderna för

folkskolebyggen i andra kommuner. Åtminstone ur vissa synpunkter kan

det anses rimligt, att så sker till en viss gräns, och ovannämnda riksdagsbeslut

torde få anses innebära en principiell anslutning till denna form av

interkommunal skatteutjämning. Men samtidigt torde få anses vara ostridigt,

att när läroverkskommunerna sålunda förlorat den tidigare jämställdheten

i bidragshänseende, framträder den ekonomiska bördan beträffande

kostnaderna för läroverksbyggnaderna i desto starkare dager.

Ovan anförda synpunkter torde få anses vara giltiga icke blott beträffande

byggnader för realskolor och högre allmänna läroverk utan även i

fråga örn tekniska läroverk av olika slag och i viss omfattning även om

sådana kommunala läroanstalter som kommunala flickskolor, högre folkskolor,

kommunala mellanskolor, kommunala yrkes- och lärlingsskolor,

andra kommunala verkstadsskolor än centrala verkstadsskolor, vidare handelsgymnasier

med flera läroanstalter med kommun som huvudman. Örn

samtliga nu uppräknade gäller, att rekryteringen i stigande omfattning

sker från annan ort än den, dit skolan är förlagd, medan byggnadsskyldigheten

fortfarande helt åvilar förläggningskommunen.

Det synes knappast vara hållbart att i fråga om statens bidragsgivning

till det allmänna skolväsendet göra en principiell åtskillnad mellan anstalter

för obligatorisk undervisning och andra, alldenstund det i bägge fallen rör

sig om ett statens intresse, å ena sidan att sörja för en god folkbildning

och å den andra att befrämja en tillfredsställande yrkesutbildning och sörja

för den högre undervisningen. Allra minst torde det kunna anses principiellt

riktigt, att statliga undervisningsanstalter skola bekostas med kommunala

medel, under det att somliga kommunala sådana delvis bekostas av statsmedel.

Så länge det uppehälles en åtskillnad i uttaxeringshänseende mellan

stat och kommun, synes det i princip vara riktigt, att statliga anordningar

helt bestridas med statliga medel och kommunala anordningar med kommunala

medel, i sistnämnda fall med de statsbidrag, som önskvärdheten

att åstadkomma en utjämning av skattetrycket kan motivera. Betraktas

problemet uteslutande ur skatteutjämningssynpunkt, torde till stöd för

uppfattningen att statliga läroanstalter böra helt bekostas av statsverket

kunna anföras, att utjämningssynpunkten blir tillgodosedd i samma mån

som uttaxeringsenheten vidgas.

I motionen 11:315 anföres följande.

Under de senare åren har glädjande nog kunnat från statsmakternas sida

konstateras en allt större fiirst belse för behovet av en allmän medborgerlig

utbildning och fostran i olika avseenden. Att statsmakterna därvid allt mer

och mer insett betydelsen av en mera vidgad utbildning är givetvis en fullt

riktig och naturlig utveckling. Svårigheterna för exempelvis landsbygdens

och de mindre tätorternas barn att komma i åtnjutande av nödig utbildning

liro emellertid mångå gånger uppenbara. Kostnaderna för resor, inkvartering

otc. äro, därest utbildningen måste ske i skolor på längre avstånd

från hemorten, ofta mycket kännbara. Såsom cn naturlig följd därav

söka sig därför eleverna helt naturligt till närmast hemorten liggande utbildningsanstaltcr

såsom kommunala mellanskolor, realskolor etc. Dylika

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Utskottet.

skolor få därför ofta karaktären av undervisningsanstalter för ett större

område. Dessa skolor få därigenom, ofta med stora uppoffringar, i viss

män fylla något av en samhällelig eller statlig uppgift i fråga om högre

skolundervisning inom betydande områden. Exempel kunna anföras hurusom

vid dylika kommunala undervisningsanstalter procenttalet lärjungar

från främmande kommuner kunnat uppgå till sextio å sjuttio procent. Uppenbart

är under sådana förhållanden, att utgifterna för den kommun, vilken

har att svara för skolans drift och underhåll, kunna bliva oskäligt betungande.

Särskilt är detta förhållandet, där såväl invånarantalet som antalet

skattekronor är jämförelsevis ringa.

Genom riksdagsbeslut kunna emellertid numera dylika kommunala utbildningsanstalter,

därest de fylla vissa bestämda villkor, bland annat

i fråga örn undervisningslokalernas beskaffenhet, övertagas av staten. Såsom

ett absolut villkor för förstatligandet gäller f. n. att dylik skolas

lokaler skola vara i fullgott skick. Detta i och för sig fullt riktiga villkor

kan emellertid innebära att kostsamma och betungande nybyggnader

måste utföras. För redan tidigare, i ekonomiskt avseende hårt tyngda kommuner

kan uppgiften att för undervisningsanstalten iordningställa ändamålsenliga

lokaler bliva så kännbar, att problemet måste skjutas på framtiden

och att en nödig och behövlig utveckling härigenom förhindras. En

väsentlig betingelse för en tillfredsställande utbyggnad eller nybyggnad

är enligt vår mening, att möjligheter skapas att för ändamålet erhålla

nödigt statsbidrag. Det synes oss därför erforderligt, att statsmakterna i

dylika fall genom en särskild form av statsbidrag möjliggöra för sådana

kommuner att iordningställa nödiga lokaler för dylika högre skolor. Dylikt

statsbidrag synes oss kunna utgå i proportion till respektive skolas procenttal

lärjungar från främmande kommuner under beaktande jämväl av

de kommunala utgifterna per skattekrona för ifrågavarande skola under

exempelvis den sistförflutna femårsperioden.

Utskottet får erinra om att Kungl. Majit genom beslut den 29 mars

1946 anbefallt skolöverstyrelsen att verkställa utredning av frågan om

statsbidrag under vissa förhållanden till undervisningslokaler för högre

läroanstalter samt att med denna utredning och därav föranledda förslag

till Kungl. Majit inkomma. Vid sådant förhållande saknas enligt utskottets

mening anledning att såsom i motionerna I: 16 och lii 26 samt lii 315 påyrkats

i skrivelse till Kungl. Majit göra framställning örn verkställande

av utredning i ämnet. Utskottet avstyrker därför bifall till ifrågavarande

motioner.

Med anledning av vad i motionen lii 313 yrkats vill utskottet erinra om

att departementschefen framhållit, att frågan om bibehållande av terminsavgifterna

vid de allmänna läroverken inom en nära framtid torde komma

att upptagas till övervägande. Ehuru utskottet i princip anser goda skäl

tala för att undervisningen vid de i motionen angivna läroanstalterna göres

avgiftsfri, anser utskottet likväl med hänsyn till vad departementschefen

anfört anledning saknas för riksdagen att utan avvaktan på förslag i ämnet

från Kungl. Majits sida nu i skrivelse till Kungl. Majit uttala sig i den av

motionärerna angivna riktningen. Utskottet avstyrker alltså bifall till

motionen lii 313.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

21

Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört hemställer

utskottet,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag av motionen II: 426

1. godkänna följande personalförteckning för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1946/47:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp

I.........................E 13

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp

II.......................E 12

24 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp

III.......................Eli

3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I. . . E 9

25 » » » » II... E 8

32 » » » » III. . . E 7

56 » » » » IV. . . E 6

476 lektorer.............................A 27

Anm. Av dessa lektorstjänster m& endast 473 uppehållas.

1 476 adjunkter...........................A 23

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så

många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 437.

283 ämneslärarinnor......................A 21

Anni. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast

så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster

å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger samman
-

lagt 283.

119 lärare i teckning......................A 20

88 » » musik........................A 20

105 > » gymnastik med lek och idrott.....A 20

4 övningsskollärare.....................A 20

33 lärarinnor i kvinnlig slöjd..............A 16

84 vaktmästare.........................A 7

64 » A 6

16 » A 5

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å övergångsstat.

41 adjunkter...........................A 22

Anm. Av desssa adjunktstjänster må uppehållas endast så

många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 437.

9 ämneslärarinnor......................A 22

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast

så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 283.

1 lärare i teckning......................A 21

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den 20 :e.

350 adjunkter..........................Eo 21;

2. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda

personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1946/47,

då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning

vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen

skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning

eller ämneslärarinnebefattning;

3. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1946/47:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 22 790 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a) Arvoden åt kvinnliga

sakkunniga. . kronor 450

b) Arvoden åt tillsyns
lärare.

......... » 10 700

c) Personliga tilläggsarvoden

åt första

lärarinnor....... » 1200

d) Arvoden åt skolkare

m. m., förslags
-

vis

264 000

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 110.

23

e) Arvoden åt bibliotekarier

........kronor 102 800

f) Arvoden åt biträden

på rektorsexpeditio- nerna.......... »

146 550

g) Särskilda arvoden

vid provårsläroverk »

178 800

h) Särskilda arvoden

vid statens afton- skola .......... »

6 100

i) Arvode åt biträdan- de föreståndarinna »

1200

j) Personlig lönefyll- nad åt vissa rekto- rer ............ »

10 500 kronor

722 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 7 415 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ....... » 4 534 300

Summa kronor 35 461 600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms

stad........kronor 15 000

2. Av kommuner och lärare

erlagda hyresersättningar

och hyror

3. Avkastning av dona
tioner

från kronan

m. m............

4. Av vaktmästare er
lagda

hyror samt ersättning

för bränsle

och lyse.........

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor

till vaktmästarpersonalens

avlöning . . .

274 000

37 600

120 000

480 000 kronor 926 600

Nettoutgift kronor 34 535 000;

4. bemyndiga Kungl. Majit att förordna örn de avvikelser

från personalförteckningen och de överskridanden av

maximerade poster i avlöningsstaten, som föranledas av den

fortsatta ombildningen av kommunala mellanskolor till samrealskolor;
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 110.

5. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 34 535 000 kronor;

6. besluta, att avgifter i samband med student- och realexamina

skola utgå enligt av departementschefen förordade

grunder;

7. till Vissa kostnader för student- och realexamina för

budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 335 500 kronor;

II. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 261 och II: 412 till

Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier

för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett anslag av 30 000 kronor;

III. att motionerna 1:16 och II: 26 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

IV. att motionen II: 315 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

V. att motionen II: 313 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 3 maj 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard, Johansson, Oscar Olsson, Lindström, Gränebo,

Larsson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Petersson, Johan Eric Ericson, Rosenberg

och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ohlin, Bergström,

Wallentheim, Lindholm, Holmström, Åkerström, Sefve, Hoppe, Petterson i Degerfors och Onsjö.

Reservation

av herrar Mannerskantz, Petersson, Lindholm och Holmström.

Stockholm 1946 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

461731

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.