Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1946147 till tillverkning av syntetiskt gummi.
1946-05-03 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:113, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1946147 till tillverkning av syntetiskt gummi.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr 113.
Nr 113.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1946 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
för budgetåret 1946147 till tillverkning av syntetiskt
gummi.
(2:a avd.)
I propositionen nr 188 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 8 mars
1946, föreslagit riksdagen att å riksstaten för budgetåret 1946/47 under elfte
huvudtiteln till Tillverkning av syntetiskt gummi anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor.
Som följd av det kritiska läge, vari landets gummiförsörjning råkat genom
den under kriget inträdda avspärrningen av handelsförbindelserna, har alltsedan
år 1941 pågått en av statsmakterna stödd verksamhet för åstadkommande
inom riket av en tillverkning i fabriksmässig skala av syntetiskt
gummi.
Fabrikationen av syntetiskt gummi, svedopren, äger rum vid två av Stockholms
superfosfat fabriksaktiebolag med bidrag av statsmedel uppförda
fabriker i Ljungaverk och Stockvik.
Enligt ett mellan industrikommissionen och nyssnämnda bolag den 24 maj
1943 träffat avtal har bolaget åtagit sig att för kronans räkning i närheten
av bolagets fabriker i Ljungaverk uppföra en fabrik för framställning av
syntetiskt gummi och att under tiden till och med år 1968 vid denna tillverka
sådant gummi. Enligt avtalet skall bolaget utan ersättning upplåta mark till
förfogande för anläggningen samt bidraga till anläggningskostnaderna med
750 000 kronor. Anläggningen skall tillhöra kronan, men å området uppförda
byggnader skola vid upplåtelsetidens utgång utan lösen tillfalla bolaget
med äganderätt.
Kapaciteten för fabriken i Ljungaverk beräknades ursprungligen till 400
ton gummi för år, men har sedermera fördubblats genom utvidgning av
anläggningen.
Avtalet mellan industrikommissionen och superfosfatbolaget angående
fabriken i Stockvik är av i stort sett samma innehåll som avtalet rörande
Ljungaverksfabriken. Bolaget skall emellertid icke bestrida någon del av
anläggningskostnaderna för fabriksanläggningen, vilken uppförts å mark
Statsutskottets utlåtande nr 113.
5
som för ändamålet förvärvats av kronan, medan bolaget å andra sidan icke
skall erhålla någon rätt till byggnaderna efter år 1968, då bolagets driftsåtagande
avtalsenligt skall upphöra.
Under år 1943 påbörjades i Uppsala tillverkning av syntetiskt gummi för
försvarsväsendets omedelbara behov vid en anläggning, benämnd svenska
gummiforskningslaboratoriet. Kostnaderna härför bestridas av de för ovannämnda
gummifabriker anvisade medel.
Ljungaverksfabriken påbörjade driften på försommaren 1944 och driften
pågick därefter till den 5 oktober samma år, då en explosionsolycka föranledde
driftstopp. Driften återupptogs efter verkställd reparation på våren
1945. Ungefär samtidigt började tillverkningen vid fabriken i Stockvik.
För ifrågavarande ändamål —- inberäknade kostnaderna för den första
laboratoriemässiga försöksverksamheten — ha hittills anvisats tillhopa
16 675 000 kronor, därav 15 750 000 kronor såsom kapitalinvestering i fonden
för förlag till statsverket. På förslag av Kungl. Majit har riksdagen enligt
skivelsen 1945:491 beslutat att — efter avdrag från sistnämnda belopp
av dels ett till 750 000 kronor beräknat restvärde å Stockviksfabriken, dels
inköpsvärdet å det den 1 april 1945 befintliga råvarulagret, 850 000 kronor,
dels ock det senast beviljade förlagskapitalet å 1 300 000 kronor — för avskrivning
av återstoden av det investerade kapitalet å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1944/45 under utgifter för statens kapitalfonder,
avskrivning av oreglerade kapitalförluster, anvisa ett reservationsanslag av
12 850 000 kronor.
I skrivelse den 1 augusti 1945 anförde industrikommissionen bland annat,
att självkostnadspriset för svedopren syntes bli omkring 14 kronor per kilo.
Då ett så högt pris uppenbarligen icke kunde uttagas av gummiindustrien,
funne kommissionen, att ett subventionsförfarande borde anlitas över statens
reservförrådsnämnd. För genomförande av detta statliga stöd borde
reservförrådsnämnden erhålla bemyndigande att försälja svedoprenet i fria
marknaden, även örn marknadspriset skulle komma att understiga självkostnadspriset.
Reservförrådsnämnden fann i yttrande över framställningen det med hänsyn
till det nu förändrade läget i fråga om gummiförsörjningen kunna
ifrågasättas, om det kunde vara nödvändigt och lämpligt att fortsätta denna
försöksproduktion i den omfattning som nu skedde. Därest Kungl. Majit
skulle finna gott lämna inköpsuppdrag till reservförrådsnämnden, torde
detta böra avse svedopren till industrikommissionens självkostnadspris.
Kungl. Majit har sedermera uppdragit åt reservförrådsnämnden att
inköpa de kvantiteter syntetiskt gummi, som framställas vid gummifabrikerna
i Ljungaverk, Stockvik och Uppsala, till ett pris som täckte kostnaderna
för gummits framställning, diiri inberäknade utgifterna för gummiforskningen,
samt bemyndigat reservförrådsnämnden att försälja syntetisk!
gummi till pris, som fastställdes av nämnden i samråd med industri
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 113.
kommissionen och statens priskontrollnämnd, även örn detta pris understege
nämndens självkostnader för varan.
Försäljningspriset för svedopren utgjorde till en början 1 krona per kilo
men höjdes sedermera till 1 krona 25 öre per kilo.
I skrivelse den 9 januari 1946 har industrikommissionen anfört bland
annat följande.
Ehuru behovet av en inhemsk gummiproduktion ur försörjningssynpunkt
numera bortfallit, böra de vid fabrikerna pågående arbetena på att tekniskt
fullända framställningsmetoden, vilka även innebära en jämförelse
mellan två olika tekniska metoder som tillämpas vid vardera fabriken, få
avslutas. Den gummiforskning, som bedrives i Uppsala under ledning av
professor The Svedberg, torde böra fortsättas dels såsom nu i direkt anslutning
till fabriksdriften, dels även efter dennas nedläggande såsom grundforskning
på området. Kommissionens plan innebär, att driften hålles
i gång vid båda fabrikerna tills den ovannämnda tekniska jämförelsen hunnit
avslutas, vilket beräknas vara fallet i slutet av februari månad 1946.
Vid denna tidpunkt nedlägges den ena av fabrikerna, sannolikt Ljungaverksfabriken.
Den andra av fabrikerna, sannolikt Stockviksfabriken, hålles
i gång tills vidare dock minst till och med juni månad 1946. Före denna
tidpunkt beräknas resultat föreligga av de diskussioner med den amerikanska
tillverkaren av neoprenkautschuk, firman I. E. Dupont de Nemours,
Wilmington, Delaware, vilka i slutet av januari upptagas därstädes av professor
Svedberg med biträde av disponenten vid Ljungaverk Gustaf Carlsson
och chefen för Svenska gummiforskningslaboratoriet civilingenjör
Göran Philipson. Kommissionen avser att sedan dessa personer återvänt
inkomma med en redogörelse för de synpunkter på svedoprenframställningens
framtid, som framkommit vid nämnda diskussioner.
Sedan industrikommissionen i skrivelse den 21 februari 1946 anhållit att
få fortsätta svedoprentillverkningen vid båda svedoprenfabrikerna jämte
gummiforskning i anslutning därtill jämväl under mars 1946, har Kungl.
Maj:t genom beslut den 22 februari 1946 lämnat industrikommissionen det
begärda bemyndigandet.
Yttranden över industrikommissionens framställning i vad avser driften
vid gummifabrikerna under tiden efter utgången av februari 1946 Ira efter
remiss avgivits av kommerskollegium — som i sin tur inhämtat yttrande
från Sveriges kemiska industrikontor — reservförrådsnämnden, statens tekniska
forskningsråd och ingenjörsvetenskapsakademien.
Vad först angår förslaget om fabriksdriftens fortsättande ställer sig
reservförrådsnämnden avvisande medan industrikommissionens förslag
tillstyrkts av övriga remissinstanser. Beträffande den fortsatta gummiforskningen
tillstyrkes förslaget av samtliga remissmyndigheter.
I skrivelse den 6 mars 1946 har industrikommissionen slutligen — med
ändring av sin tidigare framställning — anhållit om bemyndigande att
hålla båda svedoprenfabrikerna i drift med sammanlagt cirka 30 tons
månatlig produktion till och med juni månad 1946 samt att därefter låta
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 113.
i
dea ena fabriken stå i beredskap och driva den andra nied cirka 30 tons
månatlig prohibition till och med juni månad 1947 ävensom att fortsätta
den nu bedrivna gummiforskningen i Uppsala till och med juni månad 1947.
1 en till skrivelsen fogad, inom kommissionens kemiska avdelning upprättad
promemoria anföres följande.
Framställningskostnaderna för svedopren vid fabrikerna ha på grund av
under den senaste tiden genomförda förbättringar av driftsförhållandena
kunnat nedbringas på ett sådant sätt, att utvecklingen för framtiden nu
kan beräknas gå mot avsevärt lägre driftkostnader än de tidigare kalkylerade.
Detta har möjliggjorts genom metodiska, ekonomiska undersökningar
vid båda fabrikerna, i samband med försöksdrift i reducerad skala. Då
det är att förvänta, att fortsatta undersökningar i denna reducerade driftskala
ytterligare skall förbättra driftsekonomien, torde det vara starkt motiverat
alt även i fortsättningen, förslagsvis till 1 juli 1946, bedriva denna
försöksdrift vid de båda fabrikerna i stället för att, som tidigare föreslagits,
nedlägga den ena fabriken och driva den andra med halv produktion.
Vid försöksdriften avses blott cirka 15 ton svedopren per fabrik och
månad att produceras.
I den tidigare kalkylen har räknats med ett försäljningspris av 1 krona
per kg för svedopren. Detta pris har numera höjts till kronor 1: 25 per kg.
Även detta höjda pris är emellertid satt i paritet till priset på bunagummi.
Vissa möjligheter finnas emellertid att genom försäljning av svedopren till
användningsområden, där buna ej duger, få ut ett försäljningspris av
samma storleksordning som det nu gällande på importerad neopren, cirka
3 kronor per kg. (För neopren i latexform kronor 3: 50 per kg.)
I detta sammanhang kan påpekas, att nian redan nu kan börja skönja
konturerna till en svedoprentillverkning, som endast skulle erfordra ett
relativt obetydligt ekonomiskt tillskott från statsmakternas sida. Enligt
uppgifter från driftsledningen har tillverkningskostnaden redan nu nedgått
till cirka 7 kronor per kg vid en produktion av 30 ton per fabrik och månad.
Utbytet, räknat som kg färdigt svedopren per kg karbid, är därvid cirka
40 procent. Detta utbyte beräknas kunna stegras till cirka 60 procent, en
siffra som ej avsevärt skiljer sig från de vid amerikanska fabriker erhållna.
Denna utbytesstegring väntas nedbringa tillverkningskostnaden till cirka
kronor 5: 50 per kg vid 30 tons produktion per fabrik och månad. Vid 50
tons produktion per fabrik och månad torde tillverkningskostnaden i samband
nied väntade ytterligare reduceringar inom ungefär ett år kunna nedbringas
lill cirka kronor 4: 50 per kg. (Vid försäljning i latexform 4 kronor
per kg.) Detta pris hänför sig till nuvarande höga råvarukostnader. Vid
fredspriser på råvaror har i ett tidigare sammanhang av fabriksledningen
nämnts en uppnåelig självkostnad av cirka kronor 2:50 per kg.
Som redan nämnts synes, enligt nu föreliggande uppgifter, ett försäljningspris
av kronor 3:--3: 50 per kg tänkbart att uppnå exempelvis ge
nom
försäljning av produktionen i latexform till konstläderfabrikation och
klistringsändamål inom skoindustrien.
Med hänsyn till önskvärdheten att få de tekniska förutsättningarna slutgiltigt
utformade och få en tänkbar framtida fredsproduktion ytterligare
utredd och efter överläggningar nied professor The Svedberg och hans medhjälpare,
vilka i dagarna återvänt från U. S. A., anser sig kommissionen
opaginerad Kontrollera mot PDF
<s
Statsutskottets utlåtande nr lid.
böra föreslå ali driften vid en fabrik bör fortgå även under budgetåret
1946 47.
Vid uppgörandet av kostnadskalkyler härför måste beaktas, att i samband
med det kraftiga nedbringandet av tillverkningskostnaderna, vissa
smärre nyinvesteringar måste göras. Då det därjämte måste bli dyrare
per producerad enhet att framställa 15 ton per månad vid två fabriker,
som nu föreslås, i stället för 30 ton vid en fabrik, ha kostnaderna för återstoden
av innevarande budgetår upptagits till 11 kronor per kg och för
budgetåret 1946/47 till kronor 6: 50 per kg. Försäljningspriset har försiktigt
upptagits till kronor 1: 25 per kg.
En kostnad, som överhuvud taget ej upptogs i de tidigare kalkylerna är
kostnader för avveckling och sedermera underhåll av en fabrik. Dessa
kostnader ha av driftsledningen uppskattats till 80 000 kronor resp. 50 000
kronor per år. Tillägges kostnaden för avveckling av en fabrik efter den
1 juli 1946 och underhåll av densamma under budgetåret 1946/47, fås en
tillskottskostnad av 130 000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Den inhemska tillverkningen av syntetiskt gummi har efter långvariga
förberedelser, varunder många svårigheter mött, under år 1945 kunnat upptagas
i fabriksmässig skala och har under större delen av samma år pågått
med vissa avbrott för ändringsarbeten i förbättringssyfte. De erhållna produkterna
lia varit av växlande kvalitet; den senare tidens resultat anses
dock vara relativt tillfredsställande, beroende på de under tillverkningens
gång ständigt pågående förbättringsarbetena. Produktionskostnaderna äro
alltjämt höga, men, i den mån tillverkningsmetoderna bliva ytterligare prövade
och med ledning av därvid vunna erfarenheter förbättrade, föreligga
utsikter till att tillverkningskostnaderna skola kunna minskas. Förutsättningar
synas redan under den närmaste framtiden finnas för att det statliga
stödet till produktionen skall kunna avsevärt reduceras.
h ilder den tid som förflutit sedan de första stegen togos på vägen mot
en fabriksmässig tillverkning inom landet av syntetiskt gummi och till dess
denna tillverkning nu realiserats, lia förhållandena i fråga örn vårt lands
gumm iförsörjning väsentligen förändrats, i det att möjligheter till import
av råvaror för gummiindustrien numera föreligga. Redan vid äskandet av
den första medelsanvisningen för gummifabrikernas uppförande uttryckte
jag niia tveksamhet beträffande frågan, huruvida den inhemska gununitillverkningen
skulle komma att få någon betydelse under den pågående
krisen. Min tveksamhet härutinnan har visat sig befogad, i det att gummitillverkning
i fabriksmässig skala kunnat upptagas först i krisens slutskede.
Ur försörjningssynpunkt synas skäl för en fortsatt drift av fabrikerna för
syntetiskt gummi numera icke vara för handen. Såsom framgår av reservförrådsnämndens
yttrande över industrikommissionens förslag föreligga
fran gummiindustriens sida icke heller några önskemål örn tillverkningens
fortsättande. Enligt vad jag inhämtat har dock efterfrågan på inhemskt
syntetiskt gummi från gummiindustriens sida på senaste tiden ökat.
Örn alltså icke direkta försörjningsskäl motivera gummitillverkningens
fortsättande, uppkommer frågan, huruvida andra skäl därtill finnas. Härvid
träder beredskapssynpunkten i främsta rummet. Det framstår såsom
önskvärt, att möjligheter finnas att inom landet förhållandevis snabbt
kunna upptaga tillverkning av syntetiskt gummi för att trygga gummiför
-
Statsutskottets utlåtande nr 113.
9
sörjningen, därest så skulle befinnas nödvändigt. Den gångna tidens erfarenheter
ha emellertid visat, att detta icke kan ske utan att i förväg
grundliga förberedelsearbeten verkställts. Visserligen har genom den hittillsvarande
verksamheten på ifrågavarande område åtskilligt redan blivit
utfört i detta hänseende. Verksamheten har emellertid hittills haft och har
alltjämt karaktären av försöksdrift. Vid överläggningar som jag under behandlingen
av ifrågavarande spörsmål haft med representanter för de
svenska tillverkarna av syntetiskt gummi, bland andra dem som under ett
par månader innevarande år studerat tillverkning av sådant gummi i Amerikas
förenta stater, har framgått, att för erhållande av mera definitiva
resultat beträffande tillverkningsprocessens lämpliga utformning tillverkning
bör bedrivas dels ännu någon tid vid båda de nu i gång varande fabrikerna
för att träffa avgörande mellan de båda olika metoder, som komim''
till användning vid desamma, dels ock under hela nästa budgetår vid en av
fabrikerna för att ytterligare pröva tillverkningsprocessen. Härigenom
skulle ett gynnsammare utgångsläge kunna erhållas för återupptagande av
tillverkningen, därest så skulle visa sig nödvändigt.
Uppenbart är emellertid, att en fortsättning av den inhemska tillverkningen
av syntetiskt gummi kommer att medföra utgifter för statsverket.
Det är givetvis vanskligt att bedöma, huruvida dessa utgifter äro tillräckligt
motiverade genom de fördelar ur beredskapssynpunkt som nyss angivits.
I de över industrikommissionens framställning av den 9 januari 1946 avgivna
yttrandena äro meningarna delade. Medan reservförrådsnämnden anser
tillverkningen snarast böra inställas, har man i övriga yttranden i
huvudsak tillstyrkt kommissionens i framställningen avgivna förslag.
Efter övervägande av vad i ärendet förekommit har jag funnit mig böra
förorda, att tillverkningen av syntetiskt gummi fortsätter i huvudsaklig
överensstämmelse med industrikommissionens förslag, d. v. s. vid båda
fabrikerna med väsentligt inskränkt produktion intill utgången av juni 1946
samt vid en av fabrikerna med halv produktion tills vidare under hela budgetåret
1946/47. Dock torde härutinnan den modifikationen böra göras, att
så snart avgörande träffats mellan de båda nyssnämnda tillverkningsmetoderna,
tillverkningen skall inskränkas till den av fabrikerna, där den valda
metoden brukas.
I industrikommissionens kostnadsberäkningar ingår bland annat ett belopp
av 60 000 kronor för månad för bedrivande av vetenskaplig forskning
på ifrågavarande område. Det synes självfallet, att för att åsyftat resultat
med den fortsatta gummitillverkningen skall kunna uppnås densamma
måste bedrivas i nära anslutning till vetenskaplig forskning i laboratoriemässig
eller halvstor skala. Kommissionen förutsätter härvid, att forskningen
skall under hela den tid, tillverkningen nu ifrågasättes skola pågå,
bedrivas i ungefär samma omfattning som under senare tiden varit fallet.
Även örn det kunde synas möjligt att särskilt mot slutet av tillverkningsperioden
inskränka ifrågavarande forskningsverksamhet, vill jag dock icke
motsätta mig alt vid beräknande av anslagsbehovet för tillverkningen a\
syntetiskt gummi kostnaderna för forskning upptagas till det av kommissionen
angivna beloppet. Möjligheterna ali i förevarande hänseende göra
vissa besparingar torde emellertid böra undersökas.
Såsom framgår av den av mig i det föregående lämnade redogörelsen, har
Kungl. Maj:! lämnat industrikommissionen bemyndigande att föranstalta
örn driftens fortsättande under tiden januari—mars 1946. Finansieringen
Hih(in(/ Ml riksdagens protokoll laiti, ii sond. Nr lii! 113. 2
10
Statsutskottets utlåtande nr 113.
Utskottet.
av driften Ilar därvid ordnats så, att reservförrådsnämnden fått i uppdrag
att inköpa det syntetiska gummi som tillverkas under denna tid till ett pris,
som täcker tillverkningskostnaderna inklusive kostnaderna för gummiforskningen.
För ändamålet har nämnden bemyndigats taga i anspråk medel,
som stå till nämndens förfogande. Det synes lämpligt, att enahanda förfarande
tillämpas under återstoden av innevarande budgetår. Frågan om
reglering av de förluster, som härigenom uppkomma för reservförrådsnämnden,
torde höra upptagas till prövning i samband nied att ställning
tages till reservförrådsnämndens plats inom det blivande organet för den
ekonomiska försvarsberedskapen. Särskilt anslag för ändamålet torde därför
i detta sammanhang icke behöva anvisas.
Vad däremot angår tillverkningen under budgetåret 1946/47 synas ur anslagssynpunkt
vissa förändringar böra vidtagas. Den fortsatta driften måste,
såsom jag förut framhållit, nu anses påkallad ur andra synpunkter än försörjningssynpunkter,
och det är uppenbart, att kostnaderna för tillverkningen
i varje fall icke belt kunna täckas genom det pris å produkterna
som kan erhållas i marknaden. Det synes därför befogat, att utgifterna för
driften under nämnda budgetår bestridas från anslag å driftbudgeten. Industrikommissionen
har beräknat det härför erforderliga anslagsbeloppet till
sammanlagt 3 190 000 kronor, varav 2 340 000 kronor för själva fabriksdriften,
720 000 kronor för gummiforskningen och 130 000 kronor för avveckling
av den fabrik, som är avsedd att läggas ned och hållas i beredskap.
Därjämte beräknar kommissionen en inkomst av försålt syntetiskt
gummi om 450 000 kronor, varför nettokostnaden för statsverket skulle
utgöra 2 740 000 kronor. Mot dessa beräkningar har jag — med de förbehåll
som jag förut angivit — intet att erinra. Det synes lämpligast att anslaget,
som bör erhålla reservationsanslags karaktär, upptages till bruttokostnadernas
belopp med avrundning nedåt lill 3 000 000 kronor då inflytande
försäljningsmedel böra tillföras anslaget såsom inkomst. Rörande den närmare
dispositionen av anslaget torde det ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela föreskrifter.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår bar departementschefen
framhållit, att det givetvis vore vanskligt att bedöma, huruvida de utgifter,
som komme att åsamkas statsverket genom en fortsättning av tillverkningen
av syntetiskt gummi, vore tillräckligt motiverade ur beredskapssynpunkt.
Efter övervägande av vad i förevarande ärende förekommit har
departementschefen likväl funnit sig böra förorda, att tillverkningen av
syntetiskt gummi fortsatte vid båda fabrikerna med väsentligt inskränkt
produktion intill utgången av juni 1946 samt vid en av fabrikerna med halv
produktion tills vidare under hela budgetåret 1946/47, dock att, så snart
avgörande träffats mellan de i det föregående omförmälda båda tillverkningsmetoderna,
tillverkningen skulle inskränkas till den av fabrikerna,
där den valda metoden brukades.
Vid den prövning utskottet ägnat förevarande spörsmål bar utskottet
funnit det tveksamt, huruvida tillverkningen såsom reservförrådsnämnden
föreslagit snarast borde inställas eller den av departementschefen förordade
vägen borde beträdas. Med hänsyn till de i ärendet föreliggande omstän
-
Statsutskottets utlåtande nr 113.
11
digheterna har utskottet likväl ansett sig icke böra motsätta sig bifall till
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
föranleder icke någon erinran eller något uttalande från utskottets
sida.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till Tillverkning av syntetiskt gummi för
budgetåret 1946/47 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor.
Stockholm den 3 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 112.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till tillverkning av syntetiskt gummi. a1 i texten