Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående gottgörelse i vissa fall ät befattningshavare för förlängning av väntetid på befordran.

1946-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:128, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående gottgörelse i vissa fall ät befattningshavare för förlängning av väntetid på befordran.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 128.

Nr 128.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående gottgörelse i

vissa fall ät befattningshavare för förlängning av väntetid

på befordran.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Lindahl och Gustafsson i Bogla

väckt motion (II: 45) har erinrats örn den fasta befordringsgång, som beträffande

vissa tjänstemannagrupper tillämpas vid statens järnvägar, och hemställts,

att riksdagen måtte, med beaktande av vad som i motionen framhållits,

besluta, att kompensation för utebliven befordran till extra ordinarie

i lönegraderna 2 och 4 måtte medgivas efter enahanda grunder, som åberopats

i propositionen nr 296/1944.

Vidare har i en inom samma kammare av herr von Friesen väckt motion

(II: 210) framställts ett yrkande av samma innebörd.

I den i motionerna åberopade propositionen nr 296/1944 angående provisorisk

förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens

tjänst m. fl. upptogs jämväl spörsmålet örn kompensation för förlängd väntetid

för extra ordinarie anställning.

I detta ämne anförde chefen för finansdepartementet följande.

Vid rekryteringen av stationskarlsbefattningar hos statens järnvägar tilllämpas

som regel en fast befordringsgång sålunda, att vid antagningarna till

aspirant (lönegrad Ex 5) och extra ordinarie tjänsteman (lönegrad Eo 5)

fordras en anställningstid av 6 respektive 18 månader. Tiden för anställning

i lönegrad Ex 5 är således regelmässigt 12 månader. Under åren 1940—1943

gjordes avvikelse från denna rekryteringsgång, i det att väntetiden för befordran

till extra ordinarie anställning förlängdes. En viss åtstramning av extraordinarieantagningarna

hade nämligen ansetts påkallad, främst med tanke

på en efter kriget inträdande trafikminskning med därav följande nödvändighet

att minska personalen.

Under höstens förhandlingar om förbättring av löneförhållandena för de

lägst avlönade har från personalens sida gjorts framställning, att i förevarande

och eventuellt andra liknande fall gottgörelse måtte beredas för förseningen

i befordringsgången genom utbetalning av viss löneskillnad samt

omräkning av löneturen i vederbörande tjänstemans nuvarande befattning.

Enligt föreliggande uppgifter gäller frågan för statens järnvägars del 5 000

nuvarande extra ordinarie eller ordinarie stationskarlar, vilka antagas på

grund av berörda förhållande ha fått sin extra-ordinarieantagning fördröjd

med 3—15 månader.

De större eller mindre växlingar i befordringsgången, som förekomma

inom olika grenar av förvaltningen, böra uppenbarligen i vanliga fall icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128.

11

kunna grunda anspråk från personalens sida på gottgörelse i en eller annan

form. Det föreliggande fallet är emellertid av säregen natur så till vida, att

en av verket fastsiälld befordringsgång av vissa särskilda skäl suspenderats

utan att detta varit betingat av inträdd nedgång i trafiken, vilken fastmer

fortgått med stegrad intensitet och under krävande förhållanden. För de årsklasser,

som berörts av den temporära åtstramningen i extra-ordinarieantagningen,

har denna kommit att i sin mån skärpa trycket av krisförhållandena.

Anmärkas bör i detta sammanhang, att en relativt stor del av rekryteringspersonalen

för stationskarlstjänst befinner sig i 22—25-årsåldern redan vid

den första anställningen hos statens järnvägar.

Med hänsyn till sålunda föreliggande särskilda omständigheter har jag

ansett mig böra förorda ett tillmötesgående av personalens under förhandlingarna

framförda önskemål. Jag tillstyrker således, att gottgörelse lämnas

vederbörande befattningshavare för den skillnad mellan nettolön i extra ordinarie

stationskarlsbefattning (löneklass 4) och lönen i aspirantanställning

(löneklass 2), som belöper på det antal månader, varmed väntetiden i varje

särskilt fall förlängts Dessutom bör med retroaktiv verkan företagas en omräkning

av löneturen i den fortsatta anställningen, i den mån löneturen blivit

påverkad av väntetidens förlängning. Därvid framkommande löneskillnad

synes likaledes böra gottgöras. Summan av de löneskillnadsbelopp, som

sålunda böra gottgöras för den förflutna tiden, kan uppskattas till 1 milj.

kronor. Härtill kommer den på framtiden belöpande kostnadsökning, som

föranlcdes av löneturens omräkning.

Med hänsyn till att frågan angår även löneturen för ordinarie personal och

jämväl till frågans principiella innebörd i övrigt synes densamma böra underställas

riksdagen. Bemyndigande torde därvid böra utverkas för Kungl

Majit att i enlighet med det anförda förordna om gottgörelse för väntetidens

förlängning. För den händelse det skulle kunna påvisas, att fullt jämförbara

förhållanden äro för handen i andra under krisåren förekomna fall, torde bemyndigandet

böra gälla även för dessa fall.

Med bifall till Kungl. Majds i anslutning härtill framlagda förslag bemyndigade

riksdagen (skrivelse nr 487) Kungl. Majd att förordna om gottgörelse

i vissa fall åt befattningshavare för förlängning av väntetid för befordran.

Med stöd av riksdagens sålunda givna bemyndigande förordnade Kungl.

Majd den 1 december 1944, att befattningshavare vid statens järnvägar,

vilken till följd av järnvägsstyrelsens beslut att under åren 1940—1943,

på grund av rådande ovisshet om trafikförhållandenas utveckling, förlänga

väntetiden för befordran till extra ordinarie befattning i lönegrad Eo 5

fått sin befordran till sådan befattning fördröjd, skulle, därest han den 1

december 1944 fortfarande vore anställd i statens tjänst, erhålla kompensation

för den förlängda väntetiden enligt vissa av Kungl. Majd i samma

beslut meddelade föreskrifter.

I anslutning till detta riksdagens beslut hemställde styrelsen för svenska

järnvägsmannaförbundet i en till Kungl. Majd ställd, den 17 januari 1945

dagtecknad skrivelse, att järnvägsstyrelsen måtte erhålla Kungl. Maj ds bemyndigande

att i förekommande fall bereda kompensation jämväl åt sådana

befattningshavare vid statens järnvägar, sorn lill följd av järnvägsstyrelsens

omförmälda beslut alt förlänga Väntetiden för befordran erhållit försenad

befordran till e. o. befattningar i lönegraderna Eo 2 och Eo 4.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 128.

Allmänna lönenämnden anförde den 13 februari 1945 i utlåtande över den

gjorda framställningen följande.

Allmänna lönenämnden vill framhålla, att den av chefen för finansdepartementet

omförmälda fasta befordringsgången, som tillämpas vid rekrytering

av stationskarlsbefattningar hos statens järnvägar, grundar sig på vissa

bestämmelser i den av järnvägsstyrelsen fastställda rekryteringsstadgan. Enligt

dessa bestämmelser skall person för antagande till aspirant ha fullgjort

en sammanlagd tjänstetid vid verket av 6 månader i drifttjänst eller i den

tjänstegren, som aspirantanställningen avser. Vidare stadgas, att aspirant,

som fyllt 20 år och inhämtat erforderliga fackkunskaper, antages, därest

stadigvarande behov av hans anställning föreligger, efter sammanlagt minst

18 månaders anställning i tillfällig tjänst och som aspirant till extra ordinarie

tjänsteman. Dessa bestämmelser i rekryteringsstadgan gälla icke blott

stationskarlsbefattningar utan bland annat även kontorsbiträdes- och skrivbiträdesbefattningar.

Vid meddelande av beslut örn förlängning av väntetiden

för befordran till extra ordinarie befattningar våren 1940—1943 har järnvägsstyrelsen

därför uttryckligen förklarat, att besluten avsågo även extra

ordinarie befattningar i 2 och 4 lönegraderna. Med hänsyn härtill finner lönenämnden,

att beträffande dessa befattningar förhållandena måste anses fullt

jämförbara med dem, som gällt för stationskarlsbefattningarna och som föranledde

Kungl. Majit att av riksdagen inhämta ovannämnda bemyndigande.

Lönenämnden tillstyrker därför bifall till järnvägsmannaförbundets framställning.

Lönenämnden vill emellertid icke underlåta att framhålla, att den

befordringsgång, som enligt rekryteringsstadgan kommer den lägre kontorspersonalen

vid statens järnvägar till del, är betydligt gynnsammare än den,

som tillämpas inom allmänna civilförvaltningen.

Lönenämndens ordförande var av avvikande mening och avgav, med instämmande

av en av nämndens ledamöter, följande särskilda yttrande.

Befordringsgången för befattningshavarna i 2 och 4 lönegraden vid statens

järnvägar lärer före järnvägsstyrelsens beslut örn förlängning av väntetiden

för befordran till extra ordinarie anställning icke lia anslutit sig till de i rekryteringsstadgan

givna anvisningarna i lika hög grad som befordringsgången

för stationskarlarna och övriga befattningshavare i 5 lönegraden. Med hänsyn

härtill och då man i detta sammanhang icke kan undgå att beakta befordringsförhållandena

för kontors- och skrivbiträdespersonal inom statsförvaltningen

i övrigt, finner jag icke tillräcklig anledning föreligga att tillstyrka

bifall till järnvägsmannaförbundets framställning.

I beslut den 8 juli 1945 fann Kungl. Maj:t den av styrelsen för svenska

järnvägsmannaförbundet ingivna framställningen icke kunna bifallas.

Utskottet. Det bemyndigande att medgiva kompensation för förlängd väntetid för

extra ordinarie anställning, som lämnades av 1944 års riksdag under höstsessionen,

avsåg vissa fall, då avvikelser av särskilda skäl gjorts från eljest

tillämpad fast befordringsgång. Bemyndigandet avsåg i främsta rummet väntetiden

för befordran till extra ordinarie stationskarl i lönegraden Eo 5 hos

statens järnvägar.

I likhet med allmänna lönenämnden finner utskottet, att beträffande de i

motionerna angivna befattningarna förhållandena måste anses fullt jämför
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128.

13

bara med dem som gällt stationskarlsbefattningarna. Utskottet får därför tillstyrka

motionärernas förslag och alltså hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionerna 11:45 och 210

medgiva, att för förlängning av väntetid för befordran till

extra ordinarie befattningar i 2 och 4 lönegraderna vid statens

järnvägar må utgå sådan gottgörelse som avses med det av

riksdagen i skrivelse den 29 november 1944, nr 487, lämnade

bemyndigandet för Kungl. Majit att förordna örn gottgörelse

i vissa fall för dylik förlängning.

Stockholm den 10 maj 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 126.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:256 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående gottgörelse i vissa fall åt befattningshavare för förlängning av väntetid på befordran. a1 i texten