Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vackt motion angående lönestållningen för löjtnanten vid Dalregementet N. L. Melander.

1946-05-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:138, Utlåtande i anledning av vackt motion angående lönestållningen för löjtnanten vid Dalregementet N. L. Melander.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 13S.

Utskottet.

Nr 138.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av vackt motion angående lönestållningen

för löjtnanten vid Dalregementet N. L. Melander.

(lia avd.)

I en inom andra kammaren av herr Håstad väckt motion (II: 161) har

hemställts, att riksdagen måtte besluta, att löjtnanten vid Dalregementet

N. L. Melander, räknat från dagen för hans utnämning till fänrik, skall äga

åtnjuta de löneförmåner, som skulle tillkommit honom, därest han den 1

augusti 1940 hade vunnit befordran till sergeant på aktiv stat och följaktligen

vid sin officersbefordran övergått från beställning tillhörande löneplan

UO till beställning tillhörande löneplan Oc i militära avlöningsreglementet.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

försvarsväsendets lönenämnd avgivit yttrande, vilket fogas såsom bilaga

till utskottets utlåtande (Bilaga).

På av försvarsväsendets lönenämnd anförda skäl och med hänsyn till de

konsekvenser, som ett bifall till motionen skulle medföra, finner utskottet

sig böra avstyrka densamma.

Utskottet hemställer,

att motionen II: 161 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 maj 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 139.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

3

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

¥''

Genom remiss den 22 februari 1946 bär Kungl. Maj:t anbefallt försvarsväsendets

lönenämnd att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över

en inom riksdagens andra kammare väckt motion (II: 161) angående löneställningen

för löjtnanten vid Dalregementet N. L. Melander. I anledning

härav får lönenämnden anföra följande.

Då i föreliggande motion åberopats 1945 års riksdags beslut angående löjtnanten

vid Dalregementet E. A. Hjukströms avlöningsförmåner, anser sig

lönenämnden böra erinra örn omständigheterna i sagda ärende.

Hjukström, som avlagt underofficersexamen våren 1940, hade i egenskap

av krigskonstituerad sergeant vid Västerbottens regemente uppburit lön såsom

sergeant tiden 1 maj—7 oktober 1940. Från och med den 8 oktober

1940 hade han åtnjutit tjänstledighet från av honom innehavd furirsbeställning

vid regementet för att genomgå krigsskolans officerskurs. Efter avslutad

officersutbildning antogs Hjukström till fänrik vid Dalregementet den

1 oktober 1942. Han placerades därvid i löneklass Oc 1: a. Hade Hjukström

innehaft underofficersbeställning vid Västerbottens regemente, skulle han

jämlikt 56 § militära avlöningsreglementet i dess från och med den 1 juli

1942 gällande lydelse vid antagandet till fänrik ha placerats i Oc 1: 2.

I framställning till Kungl. Majit den 11 februari 1943 hade chefen för

Dalregementet framhållit, att enligt för Västerbottens regemente gällande

befordringstur skulle Hjukström kunnat konstitueras till sergeant vid regementet

den 1 oktober 1941, vilket emellertid icke skett med hänsyn till hans

kommendering till krigsskolan. Då Hjukström på grund av detta förhållande

kommit i en sämre löneställning än kamrater i samma kurs, som vunnit

befordran till underofficerare på aktiv stat, hemställdes, att vid Hjukströms

placering i löneklass måtte så anses, som örn han innehaft underofficersbeställning,

och att han måtte från och med den 1 oktober 1942 placeras

i löneklass Oc 1:2. Vid framställningen hade fogats en av chefen för

Västerbottens regemente undertecknad promemoria, varav framgick, att

med hänsyn till dåvarande bestämmelser Hjukström icke ansetts kunna få

någon fördel efter officersutnämningen av en befordran till underofficer

den 1 oktober 1941. I promemorian framhölls vidare, alt därest de från och

med den 1 juli 1942 gällande bestämmelserna i 56 § militära avlöningsreglementet

(SFS 1942:683) varit kända den 1 oktober 1941, Hjukström skulle

ha befordrats till underofficer nämnda dag samt att vid tidpunkten för utfärdandet

av kungörelsen 1942:683 och senare intill tidpunkten för Hjukströms

utnämning till fänrik någon vakant underofficersbeställning icke

fanns vid regementet. Därest sådan funnits, skulle Hjukström erhållit befordran

till underofficer. En till militärbefälhavaren gjord framställning

angående Hjukströms befordran i regementet hade gjorts i .september 1942

men hade icke föranlett någon åtgärd.

I utlåtande över chefens för Dalregementet framställning uttalade arméförvaltningens

civila departement, att då några bestämmelser icke funnos

meddelade, enligt vilka den, som från manskapsbeställning överginge till

fänriksbeställning, kunde erhålla en förmånligare löneställning än som följde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 138.

av 7 § militära avlöningsreglementet, departementet ansåge framställningen

icke kunna bifallas. Enligt beslut den 2 april 1943 föranledde densamma

icke heller någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I motion (I: 121) i första kammaren vid 1945 års riksdag framhölls bland

annat, att anledningen till att Hjukström icke den 1 oktober 1941 befordrades

till underofficer kunde ha varit, att vederbörande förbandschef icke funnit

skäl föreligga för befordran, då Hjukström vore tjänstledig från innehavande

manskapsbeställning och kunde beräknas komma att inom relativt

kort tid vinna befordran till officersbeställning. Skäl förelåge icke för antagandet,

att förbandschefen skulle lia ansett Hjukström olämplig för befordran,

eftersom Hjukström redan då kommenderats till krigsskolan för vidareutbildning

till officer. Formellt syntes förbandschefen emellertid icke

kunna sägas lia förfarit felaktigt genom att förbigå Hjukström vid nu

ifrågavarande befordringstillfälle, då bestämmelserna i vederbörligt tjänstgöringsreglemente

endast stadgade, att förbandschef till underofficer ägde

befordra den furir, han ansåge lämplig. Det syntes emellertid icke skäligt,

att den uteblivna befordran till beställning tillhörande löneplanen UO skulle

medföra mera avsevärda och bestående nackdelar i löneavseende. Så bleve

dock förhållandet i förevarande fall. Vid befordran till fänrik kom Hjukström

nämligen att placeras i lönegraden Oc Ira. I samband med utnämning

till löjtnant den 1 oktober 1944 inplacerades han i lönegraden Oa 2:3

och bomme den 1 oktober 1947 att uppflyttas i löneklasscn Oa 2:4. Hade

däremot befordran till beställning tillhörande löneplanen UO ägt rum den

1 oktober 1941, hade Hjukström vid utnämningen till fänrik kommit att

placeras i lönegraden Oc 1: 2 och i lönegraden Oa 2:3 den 1 oktober 1944

samt kunnat påräkna uppfattning i löneklassen Oa 2: 4 redan den 1 oktober

1945. För tiden fram till den 1 oktober 1947 medförde den uteblivna

underofficersbefordran en minskning av löneinkomsterna med i runt tal

3 000 kronor. Efter erinran örn Kungl. Maj:ts beslut den 2 april 1943 hemställdes

det i motionen, att riksdagen mätte besluta, att Hjukström, räknat

från dagen för hans befordran till fänrik, skulle äga åtnjuta de löneförmåner,

som skulle ha tillkommit honom, därest han den 1 oktober 1941 hade

i vederbörlig ordning befordrats till sergeant på aktiv stat och alltså vid sin

officersbefordran övergått från löneplan UO till löneplan Oc i militära avlöningsreglementet.

1 utlåtande över motionen till riksdagens statsutskott anförde försvarsväsendets

lönenämnd följande:

»Med hänsyn till de i motionen anförda omständigheterna, vilka lönenämnden

funnit bekräftade av de upplysningar, som föreligga i handlingarna

till Kungl. Maj:ts i motionen omförmälda beslut den 2 april 1943, finner

sig lönenämnden böra tillstyrka, att — i enlighet med vad i motionen

föreslagits — löjtnanten vid Dalregementet E. A. Hjukström, räknat från

dagen för hans befordran till fänrik den 1 oktober 1942, tillerkännes de

löneförmåner, som skulle lia tillkommit honom, därest han den 1 oktober

1941 hade i vederbörlig ordning befordrats till sergeant på aktiv stat och

alltså vid sin officersbefordran övergått från löneplan UO till löneplan Oc

i militära avlöningsreglementet.»

På förslag av statsutskottet fann sig därefter 1945 års riksdag — med

hänsyn till de speciella förhållanden som i förevarande fall vore för handen

— böra bifalla motionen. Riksdagen anmälde därför i skrivelse (nr 218)

till Konungen att den medgivit, att Hjukström, räknat från dagen för hans

befordran till fänrik den 1 oktober 1942, tillerkändes de löneförmåner, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 138.

5

skulle lia tillkommit honom, därest han den 1 oktober 1941 hade i vederbörlig

ordning befordrats till sergeant på aktiv stat. Genom beslut den 25

maj 1945 förklarade Kungl. Majit, att i fråga om Hjukströms löneklassplacering

såsom officer finge så anses, som om han från och med den 1 oktober

1941 befordrats till sergeant på aktiv stat.

Innan lönenämnden övergår till att behandla det fall, som avses i den nu

föreliggande motionen, vill lönenämnden meddela, att lönenämnden enligt

särskilda Kungl. Maj:ts remisser har att avgiva utlåtande över fyra framställningar

av löjtnanter, vilka anse sig böra komma i åtnjutande av samma

förmån som enligt nyssnämnda beslut kommit Hjukström till del. I och

för besvarandet av nämnda remisser har lönenämnden därför för avsikt

att i skrivelser till cheferna för armén, marinen och flygvapnet hemställa

om uppgift, huruvida ytterligare med Hjukström likartade fall ha förekommit

inom respektive försvarsgrenar.

Vad därefter angår den i den remitterade motionen avsedde löjtnanten

N. L. Melander äro, såvitt lönenämnden kunnat utröna, de i motionen angivna

omständigheterna riktiga. Melander, som sedan den 1 november 1931

innehade fast anställning såsom manskap vid förutvarande Södermanlands

regemente, tvångstransporterades den 1 november 1939 till Upplands regemente.

Melander, som vid sistnämnda tidpunkt var tjänstledig för genomgång

av officerskurs vid krigsskolan, antogs därefter den 15 april 1941 till

fänrik vid Dalregementet. Av vad i motionen upplysts ävensom av bifogade

skrivelse från regementsintendenten vid Södermanlands pansarregemente

framgår, att Melander, därest han icke blivit tvångstransporterad, skulle ha

kunnat påräkna att bliva befordrad till underofficersbeställning den 1

augusti 1940. Däremot kunde han icke före den 15 april 1941 vinna befordran

till underofficer vid Upplands regemente.

Lönenämnden vill framhålla, att i förevarande fall omständigheterna på

en väsentlig punkt avvika från dem, som förelågo i fråga om Hjukström.

Melander har icke före antagandet till fänrik blivit befordrad till underofficer

på aktiv stat av den anledningen, att han icke dessförinnan stod i tur

till befordran till underofficer vid Upplands regemente. Ett medgivande för

hans del, att det skulle få så anses, som om han vunnit befordran till underofficer

på aktiv stat före utnämningen till fänrik, skulle därför innebära,

att han antoges ha haft en befordringsgång, för vilken förutsättningar i

verkligheten saknades. Beträffande Hjukström däremot innebar Kungl.

Majits i enlighet med riksdagens ovannämnda skrivelse meddelade beslut

den 25 maj 1945, att han ansåges ha haft den befordringsgång, som skulle

ha gällt för honom, örn icke regementschefen den 1 oktober 1941 underlåtit

att befordra honom till den underofficersbeställning, till vilken han stod

i tur. Då sålunda omständigheterna i förevarande fall icke överensstämma

med dem, som förelågo i fallet Hjukström, och då ett bifall till motionärens

hemställan skulle kunna få konsekvenser även på andra områden inom

statsförvaltningen, anser lönenämnden skäl icke föreligga för bifall till

denna hemställan.

Stockholm den 20 mars 1946.

ERIK STRIDSBERG

Lennart Rydback

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.