Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ditgivning till Finland. proposition angående kre

1946-05-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:140, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ditgivning till Finland. proposition angående kre

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 140.

1

Nr 140.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1946 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

ditgivning till Finland.

proposition angående kre(3:e

avd.)

I propositionen nr 213 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 22 februari 1946,

föreslagit riksdagen dels medgiva, att det å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1945/46 under Fonden för kreditgivning till utlandet anvisade

investeringsanslaget till Ytterbgare kreditgivning till Finland må disponeras

för ny kreditgivning i enlighet med vad i det föregående anförts, dels ock

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under Fonden för kreditgivning

till utlandet till Reglering av vissa exportkreditgarantiåtaganden

anvisa ett investeringsanslag av 57 000 000 kronor.

Den svenska kreditgivningen till Finland behandlades närmare i propositionen

nr 388 till fjolårets riksdag. I denna proposition erinrades om att Finland

efter vapenstilleståndet hösten 1944 erhållit svenska återuppbyggnadskrediter

till ett sammanlagt belopp av 159 miljoner kronor samt att Finland

därutöver under år 1945 erhållit förskott genom Sveriges riksbank på 61,5

miljoner kronor. Sistnämnda förskott skulle enligt de ursprungligen träffade

överenskommelserna vara återbetalade före den 1 april 1946. Ungefär hälften

skulle gäldas före utgången av år 1945.

I propositionen anfördes vidare, att man från finsk sida meddelat, att tidigare

finska exportkalkyler på grund av utvecklingen under de senaste månaderna

visat sig alltför optimistiska och att planen på återbetalning av förskotten

därför icke kunde fullföljas. I stället beräknade man, att Finland

före årsskiftet 1945/46 skulle återbetala blott ca 15 miljoner kronor. Under

loppet av år 1946 skulle återgäldas ytterligare 30 miljoner kronor. Återstående

del av förskotten beräknades avvecklad under början av år 1947. Samtidigt

med att denna fråga togs upp från finsk sida, hemställde man om en

ytterligare kredit å 10 miljoner kronor att återbetalas före den 1 juli 1946.

Med hänsyn till att förskotten icke kunde återgäldas inom ursprungligen

förutsatt tid och därigenom finge anses övergå i krediter, vilka borde regleras

över riksstatsanslag, äskades i berörda proposition ett anslag å 55 miljoner

kronor, avsett att möjliggöra dels reglering av vid årsskiftet alltjämt

utestående förskott (61,5—15=) 46,5 miljoner kronor, dels tillmötesgående

i huvudsak av det nya finska kreditönskemålet.

Bihang till riksdagens protokoll 1040. 6 saini. Nr 140—142. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 140.

Riksdagen biföll ifrågavarande anslagsäskande. Expedition av riksdagens

beslut har hittills anstått i avvaktan på uppgörelse med Finland rörande

planen för återbetalningen av den kredit genom vilken förskotten avsågos

reglerade. Vid de nu slutförda förhandlingarna har avgörande i de i propositionen

nr 388/1945 behandlade frågorna träffats. Den nya kredit på inemot

10 miljoner kronor, för vilken anslaget var avsett att lämna utrymme, kommer

enligt den nu träffade överenskommelsen icke till stånd. För den kredit

som avlöser de den 31 januari 1946 ännu utestående förskotten, i runt tal

45 miljoner kronor, har — i anslutning till de förut för riksdagen anmälda

finska beräkningarna — avtalats en avbetalningsplan, enligt vilken inkomsterna

av finsk export till Sverige skola utnyttjas för avveckling av krediten

med intill 30 miljoner kronor före den 31 januari 1947 och därefter med

det ytterligare belopp som erfordras för full återbetalning före den 31 juli

1947. Skulle de finska exportinkomsterna före förstnämnda dag överstiga

vad som erfordras för den överenskomna avbetalningen, må överskjutande

belopp fritt disponeras för likvider till Sverige. Skulle exportinkomsterna under

ifrågavarande tid visa sig understiga 30 miljoner, skall samråd äga rum

i syfte att vinna rättelse.

Vid genomgången av det svensk-finska varuutbytet har det visat sig, att

Finland under tiden 1 februari 1946—31 januari 1947 knappast kan påräkna

inkomster från Sverige utöver det belopp av 30 miljoner kronor, som erfordras

för avtalsenlig reglering av förskottskrediten. Detta betyder, att hela den

svenska exporten till Finland under samma tid måste finansieras genom enskilda

eller statliga krediter, i den mån icke Finland för ändamålet kan disponera

fria valutor eller i Sverige eventuellt föreliggande medelsreserver. I

anslutning till handelsförhandlingarna har därför upprättats avtal om en ny

statskredit. Ehuru denna kredit reellt sett endast framstår som en partiell

prolongation av förskottskrediten, torde den böra underställas riksdagen.

Enligt det nya avtalet — för vilket gäller samma ikraftträdandebestämmelser

som för den handelsöverenskommelse vilken i annat sammanhang

denna dag underställes riksdagen — erhåller Finland en kredit å intill 30

miljoner kronor. Krediten må efter den 31 januari 1948 ej disponeras för annat

än betalningar av varor som utföras från Sverige enligt mellan Sverige

och Finland intill nämnda dag gällande handelsavtal. Den må under tiden

1 februari 1946—31 januari 1947 vara utnyttjad blott med högst 20 miljoner

kronor.

En förutsättning för den nya kreditgivningen har varit, att en reglering

skulle ske av de svenska statskrediterna till Finland. Finska regeringen

har därför i detta sammanhang åtagit sig att före den 1 maj 1946 framlägga

preliminär amorteringsplan för dessa krediter samt att före den 25 oktober

1949 — då avgörande enligt tidigare avtal senast skall träffas rörande betalningsplan

för återuppbyggnadskrediterna — träffa överenskommelse örn

återbetalning enligt enhetlig amorteringsplan jämväl av de statskrediter som

i tiden föregingo återuppbyggnadskrediterna. Finska regeringen har vidare

förbundit sig att vid förhandlingar om krediter från tredje land iakttaga,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 140.

3

att återbetalningen av de svenska statskrediterna icke eftersättes. En närmare

redogörelse för ifrågavarande åtaganden torde få lämnas vederbörande riksdagsutskott.

Någon anslagsanvisning torde icke erfordras för den nya krediten å 30

miljoner kronor, eftersom denna endast träder i stället för förskottskrediten.

Riksdagens medgivande torde emellertid böra inhämtas till att de belopp,

som inflyta i avbetalning på sistnämnda kredit, disponeras för finansiering

av den nya krediten, vilken är avsedd att framdeles inbegripas i den

avtalade totala skuldregleringen.

I samband med att preliminär amorteringsplan senare under våren upprättas

för samtliga utestående statskrediter till Finland, torde det belopp

vartill statens garantiåtaganden för till betalning nu eller sedermera förfallna

finska statens skattkammarväxlar uppgår böra överföras till redovisning

å fonden för kreditgivning till utlandet. Härför erfordras ett investeringsanslag

under nämnda fond å 57 miljoner kronor. Medelsanvisningen

representerar icke någon ny utgift utan endast budgetmässig reglering av

staten ändå åvilande åtaganden. Genom regleringen frigöres, på sätt i propositionen

nr 169/1945 närmare utvecklats, hela det för statliga exportkreditgarantier

avsedda beloppet å 300 miljoner kronor för nya garantier.

Den nya kredit å intill 30 miljoner kronor, som i förevarande proposition

underställes riksdagen, föreslås beviljad med sådana förbehåll, att densamma

reellt sett endast framstår såsom en partiell prolongation av tidigare beviljad

förskottskredit.

Utskottet tillstyrker förslaget örn anstånd med utjämning av Finlands tillfälliga

skuld till svenska staten utöver vad som förutsatts vid förskottskreditens

uppkomst. Den föreslagna formen för ett dylikt anstånd genom

beviljande av ny kredit finner utskottet ändamålsenlig. I delta sammanhang

må erinras, att en förutsättning för nämnda kredit har varit, att en reglering

skall ske av de svenska statskrediterna till Finland enligt en preliminärt

uppgjord plan.

Medan någon anslagsanvisning ej erfordras för nämnda kredit, har i detta

sammanhang föreslagits anvisande av 57 miljoner kronor för överföring å

fonden för kreditgivning till utlandet av det belopp, vartill statens garantiåtaganden

för finska statens skattkammarväxlar uppgår. Utskottet tillstyrker

denna medelsanvisning, vilken icke representerar någon ny utgift för

staten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) medgiva, alt det å tilläggsslat I till riksstaten för budgetåret

1945/46 under Fonden för kreditgivning till utlandet

anvisade investeringsanslaget till Ytterligare kreditgivning

till Finland må disponeras för ny kreditgivning i enlighet

med vad som anförts i statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 22 februari 1946.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 140.

b) till Reglering av vissa exportkreditgarantiåtaganden å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under fonden

för kreditgivning till utlandet anvisa ett investeringsanslag

av 57 000 000 kronor.

Stockholm den 21 maj 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,

Lindström, Gränebo, Andrén, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Iwar Anderson, Gillström,

Gunnar Andersson och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Falla, Bergström, Rubbestad,

Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Åkerström, Hoppe, Onsjö

och Birke.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kreditgivning till Finland. s. 1 i texten