Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn jämte i ämnet väckta motioner.

1946-05-21 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:143, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

1

Sr 143.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1946 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder

för beredande av vila och rekreation åt mödrar

och barn jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna

100 och 101) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna dels till fria sommarresor för barn

ett förslagsanslag av 1 250 000 kronor, dels ock till bidrag för sommarkolonier

ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 233, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 29 mars

1946, föreslagit riksdagen att dels godkänna de förslag till åtgärder för beredande

av vila och rekreation åt mödrar och barn, som i propositionen

framlagts, dels medgiva, att Kungl. Majit eller den myndighet Kungl. Majit

bestämmer må utfärda de föreskrifter som kunna bliva erforderliga för genomförandet

av de framlagda förslagen, dels ock under femte huvudtiteln

för budgetåret 1946/47 anvisa till Fria resor för barn ett förslagsanslag av

3 000 000 kronor, till Bidrag till husmoderssemestern ett förslagsanslag av

1 100 000 kronor och till Bidrag till driften av barnkolonier m. m. ett reservationsanslag

av 1 000 000 kronor.

Den 11 december 1945 har 1941 års befolkningsutredning avgivit betänkande

om åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn

(SOU 1945: 55). Betänkandet innehåller förslag örn avgiftsfria resor för barn

och mödrar, örn stöd åt husmoderssemestern och om stöd åt koloniverksamheten.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter och

organisationer.

Inledningsvis har föredragande statsrådet Mossberg anfört, att han i likhet

med befolkningsutredningen vore av den uppfattningen att familjesemestern

vore den naturliga och ur olika synpunkter lämpligaste semesterformen

för alla familjemedlemmar. Även efter semesterlagens tillkomst torde

emellertid de ekonomiska förutsättningarna för en lösning av semesterfrågan

saknas för ett stort antal familjer, särskilt de barnrika. En utvidgning av

rätten till fria resor för mödrar och barn skulle kunna dels befordra familjesemesterns

utveckling, dels vara av väsentlig betydelse för genomförandet av

särskilda semesterformer för husmödrar och barn. Att semesterformer av

sist antytt slag vore behövliga vid sidan av och såsom komplement till familjesemestern

torde vara uppenbart.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 143.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 143.

Avgiftsfria resor för barn och vårdare.

Gällande normer för de fria barnresorna, vilka normer avse verksamheten

sommaren 1945, ha i huvudsak följande innehåll.

Generella förutsättningar för rätt till fri resa för sommarvistelse

i enskilt hem äro, att barnet är bosatt i samhälle med minst 8 000 invånare,

att barnet det år resan företages fyller högst 14 år samt att familjens

vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

belopp icke översteg 1 500 kronor och den skattepliktiga förmögenheten

icke översteg 10 000 kronor. Socialstyrelsen äger rätt att under vissa förutsättningar

utsträcka rätten till fria resor att omfatta även barn från mindre

tätorter eller från landsbygden. Resorna skola avse lantvistelse under minst

4 veckor. Mödrar till barn, vilka det år resan företages fylla högst 10 år,

äga också erhålla fri resa. Möjlighet till gruppresa skall utnyttjas. Den fria

resan är maximerad till 60 mil utom för barn hemmahörande i Västernorrlands

och Jämtlands län, där maximigränsen är 80 mil, och i Västerbottens

och Norrbottens län, där maximigränsen är 100 mil. Socialstyrelsen har rätt

att för barn från sistnämnda båda län medgiva dispens för fria resor utöver

den angivna gränsen. S. k. feriebarn äga oavsett hemortens storlek och

struktur rätt till fri resa. Även kostnaden för resor till kolonier

bestrides helt av statsmedel, oavsett örn dessa kolonier taga emot barn från

städer eller från landsbygden.

Av socialstyrelsen den 12 mars 1946 lämnad redogörelse för de fria resorna

år 1945 utvisar, att sammanlagda antalet fria resor med undantag

av resorna för personal vid kolonier uppgått till 80 997. Av detta antal avsåge

32 117 barnresor och 19 221 vårdarresor till enskilda hem och 29 659

barnresor till kolonier. Anmärkas bör, att den år 1945 öppnade möjligheten

till fria resor från vissa av socialstyrelsen dispenserade landskommuner endast

utnyttjades beträffande 1 672 barn och 1 004 vårdare. På grund av de

stora svårigheterna att anordna gruppresor till enskilda hem ha dessa endast

omfattat 2 541 barn.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.

De fria resorna för barn ha hittills närmast haft karaktären av ett provisorium.

De tillkommo år 1940 för att möjliggöra en ur försvars- och försörjningspolitiska

synpunkter angelägen utflyttning till landet av barn från

större städer och samhällen. Härefter gjorda begränsningar i rätten till fria

resor ha i huvudsak föranletts av den statsfinansiella och beträffande år

1945 den trafiktekniska situationen. Trots dessa begränsningar har verksamheten

med fria resor för barn fått en betydande omfattning. Härvid

vunna erfarenheter synas klart ådagalägga betydelsen av de fria resorna

såsom ett led i den sociala omvårdnaden örn barnen och familjerna. En mera

definitiv reglering av ifrågavarande verksamhet synes därför nu böra ske.

Befolkningsutredningens förslag till fria resor för barn och vårdare innebär

i två avseenden en väsentlig utvidgning av rätten till fria resor i förhållande

till de för år 1945 gällande bestämmelserna. Sålunda förordar

utredningen full likställighet mellan landsbygdens barn och barnen från tätorter.

I den offentliga diskussionen har vid skilda tillfällen under de senaste

åren vitsordats det principiellt berättigade i att landsbygden i fråga om denna

förmån likställes med städerna. Att principen icke blivit genomförd har

berott av vissa med kristiden sammanhängande förhållanden. Jag biträder

utredningens förslag i denna del. Utredningen föreslår vidare en sådan höj
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

3

ning av den för rätt till fri resa uppställda inkomst- och förmögenhetsgränsen,

att det övervägande flertalet av barnfamiljerna skall komma i åtnjutande

av denna rätt. Förutsättningen för rätt till fri resa till enskilt

hem är enligt utredningens förslag antingen att familjens till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp och dess skattepliktiga förmögenhet

icke överstiga 2 500 respektive 20 000 kronor eller att det beskattningsbara

beloppet icke överstiger 500 kronor, varvid hänsyn icke tages

till den skattpliktiga förmögenheten. Den av utredningen förordade inkomstoch

förmögenhetsgränsen finner jag väl avvägd med hänsyn till syftet med

de fria resorna och tillstyrker därför även detta förslag. Givetvis bör liksom

hittills fri resa kunna beviljas barn i familjer, vilkas aktuella ekonomiska

situation motsvarar de familjers som direkt enligt de angivna bestämmelserna

kunna erhålla fri resa.

Med anledning av järnvägsstyrelsens uttalande, att järnvägarnas kapacitet

icke vöre tillräcklig för en mera avsevärd ökning av de fria resorna

i vart fall under år 1946, vill jag i likhet med befolkningsutredningen framhålla,

att rätten till fria resor enligt de nya bestämmelserna torde under de

närmaste åren komma att utnyttjas endast till en del. Trafiksituationen torde

därför icke komma att lägga oöverstigliga hinder i vägen för bestämmelsernas

ikraftträdande redan under sommaren 1946.

Fri resa synes hädanefter böra få ske även till tätort.

De skäl som av befolkningsutredningen anförts för förslaget att icke längre

kategoriskt fasthålla vid kravet på 4 veckors bortavaro utan uppdraga åt

den lokala myndighet som prövar vederbörandes rätt till fri resa att bestämma

angående bortavarons längd synas i och för sig beaktansvärda. Med

hänsyn till det även av utredningen starkt framhållna önskemålet att bortavaron

omfattar minst 4 veckor torde emellertid syftet med förslaget på ett

lämpligare sätt ernås genom att fyraveckorsregeln bibehålies och möjlighet

öppnas för lokalmyndigheten att medgiva undantag från regeln, när särskilda

skäl föranleda härtill. För att stävja missbruk härav torde myndigheten

böra åläggas att för sig själv skriftligen ange de omständigheter som

föranlett medgivande av undantag och att till tillsynsmyndigheten för varje

år lämna upplysning om antalet fall, då kortare bortavaro än 4 veckor tilllåtits.

Utredningens förslag i fråga om den högsta ålder hos barnet vid vilken

fri resa kan ifrågakomma, fria resor för vårdare samt fria resor för barn

och personal vid kolonier och för s. k. feriebarn innebära ett bibehållande

av nuvarande regler och förordas av mig. Det relativt begränsade statliga

driftbidrag som kolonierna vid bifall till i det följande framlagt förslag

skulle komma i åtnjutande av torde icke böra föranleda någon begränsning

av rätten till fria resor till kolonier.

Med hänsyn till de olägenheter som därmed äro förenade torde kravet

på anordnande av gruppresor till enskilda hem icke längre böra upprätthållas.

Gruppresor böra sålunda hädanefter anordnas endast i de fall, då

barns rätt till fri resa icke kan på annat sätt utnyttjas.

Befolkningsutredningens förslag, att nuvarande bestämmelser i fråga örn

de fria resornas längd skola bibehållas, föranleder icke annan erinran från

min sida än att maximigränsen för de fria resorna från Norrbottens län

bör sättas till 120 mil och att socialstyrelsen beträffande särskilt avlägsna

orter i de fyra nordligaste länen bör lia möjlighet medgiva utsträckning av

de fria resorna utöver den för hillet generellt bestämda gränsen.

I enlighet med utredningens förslag torde fria resor böra i princip slä till

förfogande under hela året.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 143.

De fria resornas organisation finner jag i likhet med utredningen böra så

anordnas, att den centrala ledningen och tillsynen alltjämt utövas av socialstyrelsen

och att verksamheten lokalt tills vidare handhaves av barnavårdsnämnderna.

För fullgörande av de nya och vidgade arbetsuppgifter

som vid bifall till förevarande förslag till åtgärder för beredande av vila

och rekreation åt mödrar och barn komma att anförtros socialstyrelsen

synes denna vara i behov av personalförstärkning. Detta behov torde i avbidan

på närmare erfarenheter av arbetsuppgifternas omfattning få tillgodoses

genom att Kungl. Maj:t medgiver socialstyrelsen rätt att anställa erforderlig

amanuens- och biträdespersonal samt i viss omfattning mera kvalificerad

personal, vilken tills vidare får avlönas med arvode. Härav eventuellt

föranlett behov av förstärkning för nästa budgetår av styrelsens ickeordinariepost

torde i särskild ordning få anmälas för riksdagen.

Den av järnvägsstyrelsen väckta frågan om ändrade regler för ersättning

till järnvägarna för ifrågavarande resor föranleder det uttalandet, att ersättningen

bör täcka järnvägarnas enligt affärsmässiga grunder beräknade

kostnader. Då jag icke är beredd alt nu taga ställning härtill, torde det få

ankomma på Kungl. Maj:t att senare till prövning upptaga frågan om eventuell

revision av gällande ersättningsregler.

Stödet åt husmoderssenicstern.

I samband med förslaget om stöd åt husmoderssemester har befolkningsutredningen

till en början redogjort för det förslag angående semester för

husmödrar som framlagts av fritidsutredningen genom betänkande den 26

februari 1942.

Befolkningsutredningens förslag innebär dels fria resor för husmödrar,

dels bidrag till semesterhemsverksamhet och dels stipendiegivning.

Fria resor till självordnad semester skulle enligt förslaget under vissa förutsättningar

tillkomma husmödrar i familjer med minst två hemmavarande,

minderåriga barn samt husmödrar, vilka efter .särskild prövning befunnits

vara i behov av semester. Som regel har husmoder ansetts böra erhålla en

fri resa varje år. Såsom allmänt villkor för fri resa har utredningen föreslagit,

att bortavaron omfattar minst 10 dagar. I sådana fall då vederbörande

lokala organ, som handha de fria resorna, finna bärande skäl föreligga

förutsättes dock fria resor kunna medgivas, därest bortavaron icke understiger

7 dagar.

Beträffande de fria resornas längd föreligger enligt utredningens uppfattning

anledning att tillämpa samma bestämmelser rörande begränsningen av

avståndet och sättet för beräkning av tilläggsbiljetler, som föreslås för de

fria resorna för barn och vårdare.

Vad angår tidpunkten för fri resa anser utredningen det vara av största

vikt, då det gäller att tillgodose icke minst landsbygdens husmödrar, att all

möjlig frihet beredes husmödrarna vid valet av tidpunkt för semestern. Utredningen

föreslår därför, att fri husmoderssemesterresa skall få företagas

vid valfri tid på året.

Beträffande stödet åt husmoderssemestem har föredragande statsrådet anfört

följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

5

Inledningsvis Ilar jag framhållit, att särskilda semesterformer för husmödrar

äro behövliga vid sidan av och såsom komplement till familjesemesiern.

Av befolkningsutredningen förordade åtgärder för stöd ät husmoderssemestern

avse dels fria resor för husmödrar, dels bidrag till semesterhemsverksamhet

och dels stipendiegivning.

För rätt till fri resa till av husmodern enskilt ordnad semester skola enligt

utredningens förslag samma förutsättningar beträffande familjens inkomst-

och förmögenhetsförhållanden föreligga som i fråga om de fria barnresorna.

Utredningen föreslår såsom ytterligare villkor för fri husmodersresa,

alt husmodern skall lia omvårdnaden örn minst två minderåriga barn eller

på grund av stor arbetsbörda eller klenhet efter särskild prövning befinnas

vara i behov av semester. Förslaget i denna del finner jag mig böra biträda

med det tillägget, att harn skall i detta sammanhang anses såsom minderårigt,

därest barnet under det år då resan företages fyller högst 14 år. Utredningen

föreslår vidare, att alla husmödrar för vilka herodes vistelse vid semesterhem,

godkända av den centrala tillsynsmyndigheten (socialstyrelsen),

och fast anställd personal vid sådana hem skola erhålla fria resor till och

från hemmet enligt samma principer som föreslagits beträffande barn och

personal vid kolonier. Då det bör ankomma på de husmoderssemesternämnder

i landstingsområden och städer utom landsting, vilkas inrättande jag i det

följande föreslår, att utöva tillsyn över att uttagningen av husmödrarna till

semesterhemmen sker med hänsyn till rekreationsbehov och sociala förhållanden,

finner jag risk för missbruk av berörda anordning icke föreligga. Jag

biträder därför även delta utredningens förslag. Mot vad utredningen anfört

beträffande bortavarons och de fria resornas längd samt tidpunkten för fri

resa har jag intet alt erinra.

Med anledning av befolkningsutredningens förslag om driftbidrag till semesterhem

för husmödrar förordar Resö, att dessa driftbidrag böra ersättas

med stipendier lill husmödrar i form av checkar, vilka kunna användas som

delbetalning vid valfri semesteranläggning. Den av Resö sålunda föreslagna

anordningen har uppenbarligen vissa fördelar, bland annat såtillvida att härmed

en inriktning av semesterhemmen enbart på mindre bemedlade husmödrar

skulle undvikas. Emellertid torde de av befolkningsutredningen föreslagna

driftbidragen till semesterhemmen få uppfattas såsom ett stöd åt en fortsatt

och i viss mån vidgad försöksverksamhet på området. Sedan ytterligare

erfarenheter av denna verksamhet vunnits, torde husmoderssemesterfrågan

böra upptagas till ny behandling och härvid torde det av Resö framförda förslaget

böra beaktas. Jag förordar alltså i princip att semesterhemmen erhålla

stöd genom bidrag till driften. Befolkningsutredningen föreslår, alt driftbidraget

skall utgå med enhetligt belopp per gästdag. Med hänsyn till vad jag

tidigare anfört beträffande husmoderssemesternämndernas tillsyn över uttagningen

av husmödrar såsom (dl medel att förhindra missbruk av en generell

bidragsgivning och då man torde kunna utgå från all de ekonomiskt bättre

slända semesterhemmen komma att använda eventuella överskott å driftbidragen

till ali öka antalet friplatser och på annat sätt underlätta för obemedlade

husmödrar att erhålla semester, finner jag mig höra förorda ett enhetligt

bestämt driftbidrag. Enligt utredningens förslag skall eller prövning av

tillsynsmyndigheten — socialstyrelsen — ett statligt driftbidrag av 2 kronor

för gästdag utgå till enskilda semesterhem under förutsättning att vederbörande

landsting (stad utom landsting) bidrager med minst 1 krona per gästdag.

Vidare föreslår utredningen, att — oavsett bidrag från landsting

(stad utom landsting) — statsbidrag med 2 kronor per gästdag skall utgå dels

lill semesterhem, som drivas av riksorganisationer neli äro öppna för husmödrar

från olika delar av landet, dels lill av kommuner drivna eller tinder
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 143.

stödda semesterhem, därest det av kommunen lämnade bidraget icke understiger

1 krona för gästdag. Berörda förslag finner jag mig böra förorda. Givetvis

bör statligt driftbidrag enligt motsvarande normer kunna utgå även till

semesterhem, drivna av landsting och städer utom landsting. Vad angår utredningens

förslag om särskild statsbidragsgivning till semesterhem för husmödrar

med kvalificerat vårdbehov finner jag, att därest fråga är örn ett

vårdbehov liknande det, som tillgodoses genom verksamheten vid vilo- och

konvalescenthem, spörsmålet bör i annat sammanhang upptagas till behandling.

Bortsett härifrån kan det vara önskvärt att så anordna statsbidragsgivningen

till driften av semesterhem, att en differentiering av verksamheten

vid sådana hem möjliggöres. Emellertid är jag ännu inte beredd att taga

ställning till denna fråga. Ytterligare erfarenhet på området torde böra avvaktas.

Skulle socialstyrelsen finna en differentierad statsbidragsgivning vara

ur angivna synpunkter erforderlig, förutsätter jag, att styrelsen inkommer

nied förslag i ämnet.

I detta sammanhang torde få anmälas, att regeringsrätten genom utslag

den 15 januari 1946 upphävt ett kommunalfullmäktiges beslut att anvisa

medel till semesterbidrag till mindre bemedlade husmödrar med motivering,

att medelsanvisningen avsåge ett ändamål, som icke kunde anses utgöra en

kommunens gemensamma hushållningsangelägenhet, och att därför fullmäktige

genom beslutet överskridit sin befogenhet. Vid ett genomförande av nu

framlagda förslag beträffande husmoderssemestern synes denna komma i ett

nytt läge. Förslagen avse nämligen en mera definitiv reglering av husmoderssemesterverksamheten.

Jag har i det föregående utgått från att kommun

skall kunna driva eller ekonomiskt stödja semesterhem för husmödrar. Det

synes naturligt, att kommun även på annat sätt bidrager till lösandet av

semesterfrågan för husmödrarna i kommunen. Med hänsyn till det anförda

torde åtgärder till beredande av semester för husmödrar hädanefter få anses

tillhöra kommunens gemensamma hushållningsangelägenheter.

Såsom en ytterligare åtgärd till underlättande av husmoderssemestern föreslår

befolkningsutredningen, att statsmedel skola ställas till husmoderssemesternämndernas

i landstingsområden och städer utom landsting förfogande

för utdelning av stipendier örn högst 50 kronor till husmödrar, som äro i behov

därav för tillgodoseende av olika, med en semester sammanhängande

ändamål. Enligt förslaget skall ett belopp av 500 000 kronor årligen av Kungl.

Majit fördelas mellan husmoderssemesternämnderna. Denna stipendiegivning

synes, trots de av statskontoret anförda betänkligheterna mot densamma,

vara en så ändamålsenlig form för underlättande i olika avseenden av husmoderssemestern,

att jag finner mig böra biträda förslaget härom. Emellertid

synes angeläget, att vissa garantier erhållas för stipendiernas rätta användning.

Sålunda böra i stipendieansökningen angivas de utgifter av olika slag

som äro avsedda att bestridas med stipendiet. Vidare bör utbetalning av stipendiebeloppet

till husmodern handhavas av något kommunalt organ, tills

vidare lämpligen barnavårdsnämnden, oell ske i relativt nära anslutning till

den tidpunkt, då stipendiebeloppet skall komma till användning.

Vad angår den av befolkningsutredningen förordade organisationen för

husmoderssemesterverksamheten synes endast förslaget örn inrättande i varje

landstingsområde och stad utom landsting av en husmoderssemesternämnd

behöva upptagas till närmare behandling. I likhet med befolkningsutredningen

är jag av den meningen, att den speciella sakkunskap som erfordras för

ett rätt handhavande av husmoderssemestern i regel icke är företrädd inom

existerande organ för sagda områden och städer. Därest särskild hemhjälpsstyrelse

finnes, torde emellertid denna, med hänsyn till att dess arbetsuppgifter

ligga husmoderssemestern nära, kunna få fungera som husmodersse
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

7

mesternämnd. I annat fall torde särskild husmoderssemesternämnd böra

inrättas. Denna bör få enahanda sammansättning som hemhjälpsstyrelsen

och alltså bestå av fem ledamöter, alla utsedda av landstinget (staden utom

landsting). Utredningens organisationsförslag i övrigt beträffande husmoderssemestern

finner jag mig böra biträda.

I anledning av befolkningsutredningens beräkning av kostnaderna för stödet

åt husmoderssemestern vill jag i detta sammanhang framhålla, att de

statliga driftbidragen till semesterhem under nästa budgetår torde komma

att uppgå till relativt blygsamma belopp, då dessa bidrag beträffande landstingsområdena

förutsätta visst bidrag från landstinget och beslut härom som

regel icke kunna meddelas förrän vid landstingens sammanträden i september

1946. Det skall anmärkas, att fritidsutredningen från fonden för friluftslivets

främjande erhållit ett bidrag av 100 000 kronor för fullföljande under

år 1946 av den semesterhemsverksamhet för husmödrar som utredningen

under senare år bedrivit.

Stödet åt koloniverksamheten.

''Enligt utredningens förslag skall stöd åt koloniverksamheten fortgå i huvudsak

enligt hittills tillämpade regler.

Den önskvärda tillsynen och kontrollen över verksamheten i stort har ansetts

kunna åvägabringas genom att vid statsbidragsgivningen knytas vissa

villkor beträffande koloniernas standard. Beträffande anläggningsbidragen

har utredningen föreslagit, att tillsynsmyndigheten — socialstyrelsen — skall

granska och godkänna alla planer i fråga örn kolonier, för vilka bidrag sökas.

Därvid skulle främst tillses, att anläggningarna ha tillfredsställande belägenhet,

utrymme, utrustning och standard i övrigt. Vad angar driftbidraget

skulle socialstyrelsen beträffande varje koloni, som ansöker örn dylikt bidrag,

företaga en ingående prövning av förhållandena vid kolonien.

Föredragande statsrådet har härom anfört följande.

I likhet med befolkningsutredningen finner jag, att koloniverksamheten

bör vid sidan av barnens rekreationsvistelse i enskilda hem understödjas av

staten. Det statliga stödet bör syfta till utbyggnad av koloniverksamheten i

den omfattning som kan anses önskvärd och erforderlig standardförbättring

av befintliga anläggningar. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning,

att det bör anstå med en mera definitiv reglering av bidragsgivningen till

koloniverksamheten, till dess ytterligare erfarenhet vunnits beträffande denna

verksamhet. Utredningen föreslår, att behovet av bidrag lill anordnande av

kolonier alltjämt skall tillgodoses från allmänna arvsfonden och att bidragsgivningen

till driften av kolonier skall anordnas såsom en fortsättning och

utvidgning av den försöksverksamhet på området, som bedrivits sedan ar

1943. Härvid tillämpade normer skola alltså enligt utredningens mening i

huvudsak fortfarande gälla utom såtillvida, att driftbidraget i särskilda fall

skall kunna utgå med högst 2 kronor mot tidigare högst 1 krona för barn

och dag. Utredningens förslag i dessa delar biträdes av mig.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn att Kungl. Majit förut denna dag

med anledning av framställning av befolkningsutredningens socialpedagogiska

delegation uppdragit åt skolöverstyrelsen att i samråd med socialstyrelsen

verkställa utredning av frågan örn vinterkoloniverksamhet för s. k.

kontrollbarn. Därest det skulle visa sig angeläget att under nästa budgetår

anordna av staten understödd och kontrollerad försöksverksamhet beträf
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 143.

fande vinterkolonier, torde Kungl. Majit böra ha möjlighet att för ändamålet

disponera det anslag, som må komma att anvisas för driftbidrag åt kolonier.

Vad angår befolkningsutredningens förslag om tillsyn och kontroll av koloniverksamheten

synes detta innebära en lämplig avvägning mellan å ena

sidan det allmännas krav på att koloniverksamheten bedrives i betryggande

former och å andra sidan kolonianordnarnas intresse av att verksamheten

medgives så stor rörelsefrihet som möjligt.

Befolkningsutvecklingen kommer otvivelaktigt att inom några få år ställa

oss inför problemet att bereda ett väsentligt större antal barn än för närvarande

är fallet sommarvistelse på landet. Icke endast ekonomiska synpunkter

utan även den redan nu fullt märkbara svårigheten att rekrytera lämplig

personal till sommarkoloniverksamheten kommer därvid att aktualiseras.

Jag har i detta sammanhang uppmärksammat de möjligheter feriebarnsverksamheten

erbjuder för utplacering i enskilda hem av barn, vilka icke kunna

bli delaktiga av familjesemester och icke heller kunna på annat sätt komma

i åtnjutande av sommarvistelse på landel genom föräldrarnas förmedling.

Därest urvalet av sommarhem sker med omsorg, torde sommarvistelse i feriehem

vara ur barnens synpunkt fullt ut lika bra som kolonivistelse. Härtill

kommer att feriebarnsverksamheten är betydligt mindre kostnadskrävande

än koloniverksamheten och icke förorsakar några personalsvårigheter. Enligt

min mening vore det därför lyckligt om jämsides med koloniverksamheten

även andra vägar prövades. Möjligheten att anskaffa ett ökat antal

feriehem torde därvid främst böra undersökas. Det kan emellertid knappast

ifrågasättas att landsbygdens befolkning i större utsträckning än som för

närvarande sker utan ersättning skall taga på sig arbete och "kostnader för

beredande av sommarvistelse för barnen. Ökade möjligheter för feriebarnsorganisationema

att betala inackorderingsavgifter för barnen torde vara

ofrånkomliga, om nian avser att åstadkomma någon mera betydande ökning

av antalet feriehem. Hittills har stödet till feriebarnsverksamheten inskränkt

sig till fria resor för barn och vårdare enligt samma regler som gällt

för andra barn- och vårdarresor till enskilda hem. Förutsättning härför har

varit, att feriebarnsinstitutionen i förväg godkänts av socialstyrelsen. Antalet

godkända feriebarnsinstitutioner var sommaren 1945 endast 10. Rätt till

fria resor av detta slag skall enligt vad jag i det föregående förordat alltjämt

bestå. — Av det anförda torde framgå, att en utbyggnad av feriebarnsinstitutionen

skulle vara ett värdefullt komplement till andra åtgärder för att i

större omfattning bereda sommarvistelse för barn. Det kan därför ifrågasättas,

om icke denna verksamhet i likhet med koloniverksamheten bör komma

i åtnjutande av statligt stöd även i annan form än fria resor. Jag förordar,

att på försök statsbidragsgivning till förmån för feriebarnsverksamhet

anordnas under nästa budgetår Denna bidragsgivning bör handhavas

av socialstyrelsen. För ändamålet bör för nästa budgetår ett belopp av högst

100 000 kronor ställas till förfogande. Bidragen torde böra maximeras till 1

krona för barn och dag. Samma förutsättningar böra gälla för åtnjutande av

bidrag som för rätt till fria resor, nämligen att socialstyrelsen finner verksamheten

bedrivas på el t ur ekonomisk synpunkt godtagbart sätt och i betryggande

former med hänsyn till sommarhemmets beskaffenhet och sättet

för uttagningen av barnen.

Anslagsberäkning.

I fråga örn anslagsberäkningen har föredragande statsrådet anfört följande.

Befolkningsutredningen beräknar kostnaderna under nästa budgetår för

avgiftsfria resor för barn och vårdare i enlighet med utredningens förslag till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

9

sammanlagt 6 300 000 kronor. Av detta belopp hänföra sig 6 000 000 kronor

till fria resor till enskilda hem efter en beräknad utnyttjandeintensitet av

30 °/o, 50 000 kronor till rabatterade resor för mödrar, som önska medfölja

sina barn ehuru dessa kunna ansluta till gruppresa, och 250 000 kronor till

fria resor för barn och personal vid kolonier. Da kravet pa gruppresa enligt

min mening icke längre bör vidhållas, kommer visserligen kostnaden för rabatterade

resor att bortfalla men större kostnader att uppkomma beträffande

de fria resorna för vårdare. Emellertid håller jag icke för sannolikt, att redan

under nästa budgetår rätten till fria resor kommer att utnyttjas i den av befolkningsutredningen

angivna omfattningen. Med hänsyn härtill uppskattar

jag kostnaderna för ändamålet under nästa budgetår till 3 000 000 kronor.

Under rubriken Fria resor för barn torde alltså böra äskas ett förslagsanslag

å sistnämnda belopp.

Vad härefter angår kostnaderna för det av befolkningsutredningen framlagda

och av mig i huvudsak biträdda förslaget till stöd åt liusmoderssemestern

torde av motsvarande skäl, som anförts vid behandlingen av kostnaderna

för de fria barnresorna, utgifterna för fria resor för husmödrar till enskilda

hem samt för husmödrar och personal till semesterhem kunna för nästa

budgetår uppskattas till 400 000 respektive 100 000 kronor mot av utredningen

angivna 685 000 respektive 160 000 kronor. Tidigare har jag framhållit,

att statsbidragsgivningen till driften av semesterhem under nästa budgetår

torde komma att få en relativt begränsad omfattning. Härför torde böra upptagas

ett från 400 000 kronor enligt utredningens förslag till 100 000 kronor

begränsat belopp. Jag har i det föregående förordat, att för stipendiegivning

för underlättande av husmoderssemestern ett belopp av 500 000 kronor årligen

skall ställas till förfogande. De sammanlagda kostnaderna för det statliga

stödet åt husmoderssemestern under nästa budgetår skulle alltså kunna

beräknas till (400 000 + 100 000 + 100 000 + 500 000) 1 100 000 kronor.

Till bestridande av dessa kostnader torde under rubriken Bidrag till husmoderssemesiem

ett förslagsanslag å detta belopp böra äskas.

Medelsbehovet för statsbidrag till driften av barnkolonier och till feriebarnsverksamhet

torde för nästa budgetår kunna uppskattas till 1 000 000

kronor. Jag förordar, att för ändamålet under rubriken Bidrag till driften

av barnkolonier m. m. anvisas ett reservationsanslag å detta belopp.

Motioner.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fru Svenson m. fl. (I: 315) och den andra inom andra kammaren av herr

Hansson i Skediga och fru Gustafson (11:480), i vilka hemställts att riksdagen

måtte besluta att rätt till fria sommarresor inträder, då familjens till

statlig inkomst- och förmögenhetsbeskattning beskattningsbara belopp icke

överstiger 2 500 kronor, oberoende av den skattepliktiga förmögenhetens storlek,

samt att anslaget till statliga driftbidrag till semesterhem höjes till

250 000 kronor och alt under rubriken Bidrag till husmoderssemestern uppföres

ett förslagsanslag av 250 000 kronor samt att därvid övriga i motionen

framförda synpunkter måtte beaktas,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Arrhén och Löt liner (1: 330) och den andra inom andra kammaren

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 143.

av herr Hagård (11:507), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 233 måtte beakta de synpunkter som i motionen anförts

beträffande inkomstgränsen vid rätten till fria resor, bidrag till s. k. dagskolonier

och administrationen av husmoderssemesterverksamheten,

dels ock en inom andra kammaren av fru Johansson m. fl. väckt motion

(II: 506), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte beakta i motionen anförda synpunkter vid utfärdandet

av de föreskrifter, som komma att bli gällande vid förslagets genomförande,

så att vid de enskilda semesterhemmen, som äro beroende av landstingsbidrag

(stad utom landsting) för att erhålla del statliga driftbidraget,

detta måtte utgå för alla gäster som vistas i hemmen, samt att fria resor till

av husmodern enskilt ordnad semester skall utgå, där det till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet ej överstiger 2 500 kronor,

och att som ytterligare villkor stadgas, att modern skall ha omvårdnad örn

ett minderårigt barn eller på grund av stor arbetsbörda eller klenhet efter

särskild prövning befinnes vara i behov av semester.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 315, I: 330, II: 507 och II: 506.

Utskottet.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en mera definitiv reglering av frågan om rätt

till fria resor för barn och vårdare och i samband därmed i två hänseenden

en väsentlig utvidgning i förhållande till de för år 1945 gällande bestämmelserna.

Sålunda föreslås genomförande av full likställighet mellan landsbygdens

barn och barnen från tätorterna och vidare sådan höjning av den för

rätt till fri resa uppställda inkomst- och förmögenhetsgränsen, att det övervägande

flertalet av barnfamiljerna kommer i åtnjutande av denna rätt.

Nämnda inkomst- och förmögenhetsgräns innebar förra året, att familjens

vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

belopp icke finge överstiga 1 500 kronor och den skattepliktiga förmögenheten

10 000 kronor. Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär en höjning

av gränsen till 2 500 kronor beskattningsbart belopp och 20 000 kronor

skattepliktig förmögenhet. Även om den skattepliktiga förmögenheten överskjuter

sistnämnda belopp skall likväl rätt till fri resa föreligga enligt Kungl.

Maj :ts förslag, därest det beskattningsbara beloppet icke överstiger 500 kronor.

I de likalydande motionerna I: 315 och II: 480 föreslås, av rätten till fri

resa skall göras helt oberoende av familjens förmögenhetsställning och ha till

enda förutsättning, att dess beskattningsbara belopp ej överstiger 2 500 kronor.

Under hänvisning till järnvägsstyrelsens farhågor, att järnvägarnas kapacitet

icke vöre tillräcklig för en mera avsevärd ökning av de fria resorna

instundande sommar, har i de likalydande motionerna I: 330 och II: 507 uttalats

önskvärdheten av att den nuvarande gränsen tills vidare bibehålies.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

11

Enligt motionerna bör övervägas, huruvida icke inkomst- och förmögenhetsgränsen

bör helt slopas vid en vidgad verksamhet.

Utskottet finner starka skäl tala för att redan innevarande år en väsentlig

utvidgning av den ifrågavarande verksamheten kommer till stånd. Sålunda

tillstyrker utskottet, att landsbygden i fråga om denna förmån likställes

med städerna och likaså, att inkomst- och förmögenhetsgränsen

avsevärt höjes. Vid dess bestämmande synes hänsyn böra tagas ej endast

till familjens inkomstläge utan även i viss mån till dess förmögenhetsställning.

Kungl. Maj:ts förslag synes utskottet lämpligt avvägt.

Av Kungl. Majit i övrigt föreslagna jämkningar i bestämmelserna om fria

resor för barn och vårdare tillstyrker utskottet. Sålunda har utskottet ej velat

motsätta sig, att möjlighet öppnas för vederbörande lokala myndighet att

medgiva undantag från regeln örn fyra veckors bortavaro, när särskilda skäl

föranleda därtill. Utskottet vill dock understryka, att sådana medgivanden

böra förekomma endast i undantagsfall, och att socialstyrelsen bör med uppmärksamhet

följa myndigheternas handhavande av denna befogenhet.

Såsom föredragande statsrådet framhållit äro särskilda semesterformer för

husmödrar behövliga vid sidan av och såsom komplement till familjesemestern.

För rätt till fri resa till av husmodern enskilt ordnad semester föreslås

samma förutsättningar beträffande familjens inkomst- och förmögenhetsförhållanden

skola föreligga som i fråga om de fria barnresorna. Såsom ytterligare

villkor föreslås, att husmodern skall ha omvårdnaden om minst två

barn, vilka under det år då resan företages fylla högst 14 år, eller att hon

på grund av stor arbetsbörda eller klenhet efter särskild prövning befinnes

vara i behov av semester.

I denna del skiljer sig yrkandet i motionen 11:506 i två hänseenden från

Kungl. Maj:ts förslag. Där föreslås nämligen dels att vid bedömande av rätten

till fria resor hänsyn ej skall tagas till den skattepliktiga förmögenheten och

dels att antalet minderåriga barn nedsättes från två till ett. Härutöver har i

motionen framhållits, att begreppet husmoder blivit otydligt angivet i propositionen.

I fråga örn inkomst- och förmögenhetsgränsen torde överensstämmelse böra

råda mellan den nu ifrågavarande förmånen och förmånen av fria resor för

barn och vårdare. Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört avstyrker

utskottet yrkandet i denna del i motionen II: 506. Däremot har utskottet funnit

motionens förslag örn antalet minderåriga barn behjärtansvärt. Hänsyn

bör emellertid tagas därtill, att husmödrar med ett barn utgöra en mycket

stor grupp och att en begränsning av rätten till fria resor i anslutning till

Kungl. Maj :ts förslag tills vidare synes erforderlig nied hänsyn till rådande

trafiksvårigheter. Sedan erfarenhet vunnits beträffande den ifrågavarande

verksamheten bör frågan örn rätt till fria resor för husmödrar med endast ett

minderårigt barn tagas under förnyat övervägande. Utskottets ställningstagande

innebär alltså, alt husmödrar med endast ett minderårigt barn i överensstämmelse

med vad som föreslagits gälla beträt lande husmödrar utan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 143.

minderåriga barn icke erhålla rätt till fria resor med mindre de befinnas vara

i behov av semester på grund av stor arbetsbörda eller klenhet.

Vad angår begreppet husmoder vill utskottet erinra, att enligt befolkningsutredningens

förslag skall med husmoder avses varje kvinna, som förestår

hushåll utan att vara anställd mot lön. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj.t att närmare bestämma begreppets innehåll i huvudsaklig överensstämmelse

med nämnda förslag.

Kungl. Maj :ts förslag i fråga om driftbidrag till semesterhem för husmödrar

föranleder ej erinran från utskottets sida. Enligt nämnda förslag förutsättas

kommuner skola driva eller ekonomiskt stödja sådana hem. Såsom

föredragande statsrådet anfört synes det naturligt, att kommun även på annat

sätt bidrager till lösandet av semesterfrågan för husmödrarna i kommunen.

Utskottet vill understryka, att åtgärder till beredande av semester för husmödrar

hädanefter böra anses tillhöra kommunens gemensamma hushållningsangelägenheter.

För handhavande av husmoderssemesterverksamheten föreslås inrättande

i varje landstingsområde och stad utom landsting av en husmoderssemesternämnd,

dock förutsättes, att därest särskild hemhjälpsstyrelse finnes, densamma

skall kunna få fungera som husmoderssemesternämnd. I motionerna

I: 330 och II: 507 föreslås, att jämväl annat redan befintligt organ skall kunna

anförtros uppgiften. Såsom föredragande statsrådet anfört torde den speciella

sakkunskap, som erfordras för ett rätt handhavande av husmoderssemestem,

i regel icke vara företrädd inom andra existerande organ för landstingen

och städerna utom landsting än hemlijälpsstyrelserna. Utskottet anser likväl

knappast tillräckligt motiverat med tvingande föreskrifter på området. Innan

ytterligare erfarenhet vunnits synes den nu ifrågavarande verksamheten

på motsvarande sätt som gäller örn hemlijälpsverksamheten få handhavas

av det organ, som vederbörande landsting eller stad finner lämpligt för uppgiften.

Övervägande skäl synas tala för att den centrala tillsynen över semesterhemsverksamheten

anförtros socialstyrelsen, vilken jämväl förutsättes vara

tillsynsmyndighet för stödverksamheten för beredande av fria resor åt barn

och vårdare. Utskottet kan därför ej ansluta sig till den i motionerna I: 315

och II: 480 framförda meningen, att uppdraget i stället skulle överlämnas åt

fritidsnämnden.

Kungl. Maj.ts förslag i fråga örn koloniverksamheten och en försöksvis

ordnad feriebarnsverksamhet föranleder ej erinran från utskottets sida. Utskottet

kan alltså icke dela den i motionerna I: 330 och II: 507 uttalade uppfattningen,

att statsbidrag skall utgå för resor till och från dagskolonier för

barn.

Vad angår anslagsberäkningarna uppskattas medelsbehovet för driftbidrag

till semesterhem av Kungl. Majit till 100 000 kronor men i motionerna I: 315

och II. 480 till 250 000 kronor. Utskottet finner sig böra godtaga Kungl.

Maj:ts beräkning och vill härtill framhålla, att beloppet ingår i ett förslags
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

13

anslag, som alltså kan vid behov överskridas. Icke heller i övrigt ha Kungl.

Maj:ts anslagsberäkningar givit utskottet anledning till erinran.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må

I. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å

motionerna 1:315 och 11:480, 1:330 och 11:507 samt II:

506, i vad nämnda motioner avse inkomst- och förmögenhetsgräns

för barns, vårdares och husmödrars rätt till fria

resor, godkänna vad utskottet anfört angående inkomst- och

förmögenhetsgräns för rätten till dylika resor;

II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna

I: 330 och II: 507, i vad de ej behandlats under I ovan, godkänna

av utskottet i övrigt förordade förslag till åtgärder

för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn;

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

a) medgiva, att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl.

Maj :t bestämmer må utfärda de föreskrifter, som kunna bliva

erforderliga för genomförandet av de av utskottet förordade

förslagen,

b) till Fria resor för barn för budgetåret 1946/47 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor;
IV.

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag

å motionerna 1:315 och II: 480, i vad nämnda motioner avse

anslagsfrågan, till Bidrag till husmoderssemestern för budgetåret

1946/47 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 100 000 kronor;

V. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Bidrag till driften

av barnkolonier m. m. för budgetåret 1946/47 under femte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor;

B. att motionen II: 506, i vad densamma ej behandlats under

I ovan, må anses besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 21 maj 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 143.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,

Gränebo, Andrén, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Iwar Anderson, Gillström,

Gunnar Andersson och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Falla, Bergström, Rubbestad,

Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Åkerström, Hoppe, Onsjö

och Båke.

Reservationer:

1) av herrar Gränebo, Heiding, Rubbestad och Onsjö, vilka ansett, att utskottets

yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts —— — denna rätt.

Nämnda inkomst- och förmögenhetsgräns — — — 500 kronor.

I de--— vidgad verksamhet.

Utskottet finner — — — avsevärt höjes. Utskottet har vid prövning av

denna fråga funnit de synpunkter, vilka anförts i motionerna 1:315 och II:

480, synnerligen beaktansvärda. Den föreslagna förmögenhetsgränsen skulle

utan tvivel innebära en orättvisa för vissa kategorier av befolkningen, främst

företagare inom jordbruket. Det synes även utskottet, att särskild förmögenhetsgräns

kan helt undvaras och de som ha större förmögenhet än 20 000

kronor beredas den ifrågavarande förmånen därest denna förmögenhetsställning

ej giver dem högre beskattningsbar inkomst än 2 500 kronor. Utskottet

tillstyrker alltså i detta hänseende det i nämnda motioner framlagda förslaget.

Av Kungl. Majit — — — denna befogenhet.

Såsom föredragande -— --av semester.

I denna — — — i propositionen.

I fråga---och vårdare. Under hänvisning till vad utskottet ovan

anfört tillstyrker utskottet yrkandet i denna del i motionen II: 506. Däremot

har---eller klenhet.

Vad angår -— --nämnda förslag.

Kungl. Maj:ts---gemensamma hushållningsangelägenheter.

För handhavande--- — för uppgiften.

övervägande skäl---åt fritidsnämnden.

Kungl. Maj:ts--—• för barn.

Vad angår---till erinran.

Under hänvisning — — — utskottet hemställa,

A. att riksdagen må

I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till

motionerna I: 315 och II: 480 samt II: 506 ävensom med avslag

å motionerna I: 330 och II: 507, i vad nämnda motioner

avse inkomst- och förmögenhetsgräns för barns, vårdares och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 143.

15

husmödrars rätt till fria resor, godkänna vad utskottet anfört

angående inkomst- och förmögenhetsgräns för rätten till dylika

resor;

II. i anledning---och barn;

III. med bifall--- 3 000 000 kronor;

IV. med bifall---- 1 100 000 kronor;

V. med bifall--- 1 000 000 kronor;

B. att motionen--— utskottet anfört»;

2) av herrar Gunnar Andersson och Falla.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.