Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn jämte i ämnet väckta motioner.
1946-05-21 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:143, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 143.
1
Sr 143.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1946 kl. 10 fm.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
för beredande av vila och rekreation åt mödrar
och barn jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkterna
100 och 101) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna dels till fria sommarresor för barn
ett förslagsanslag av 1 250 000 kronor, dels ock till bidrag för sommarkolonier
ett reservationsanslag av 200 000 kronor.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 233, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 29 mars
1946, föreslagit riksdagen att dels godkänna de förslag till åtgärder för beredande
av vila och rekreation åt mödrar och barn, som i propositionen
framlagts, dels medgiva, att Kungl. Majit eller den myndighet Kungl. Majit
bestämmer må utfärda de föreskrifter som kunna bliva erforderliga för genomförandet
av de framlagda förslagen, dels ock under femte huvudtiteln
för budgetåret 1946/47 anvisa till Fria resor för barn ett förslagsanslag av
3 000 000 kronor, till Bidrag till husmoderssemestern ett förslagsanslag av
1 100 000 kronor och till Bidrag till driften av barnkolonier m. m. ett reservationsanslag
av 1 000 000 kronor.
Den 11 december 1945 har 1941 års befolkningsutredning avgivit betänkande
om åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn
(SOU 1945: 55). Betänkandet innehåller förslag örn avgiftsfria resor för barn
och mödrar, örn stöd åt husmoderssemestern och om stöd åt koloniverksamheten.
Över betänkandet ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter och
organisationer.
Inledningsvis har föredragande statsrådet Mossberg anfört, att han i likhet
med befolkningsutredningen vore av den uppfattningen att familjesemestern
vore den naturliga och ur olika synpunkter lämpligaste semesterformen
för alla familjemedlemmar. Även efter semesterlagens tillkomst torde
emellertid de ekonomiska förutsättningarna för en lösning av semesterfrågan
saknas för ett stort antal familjer, särskilt de barnrika. En utvidgning av
rätten till fria resor för mödrar och barn skulle kunna dels befordra familjesemesterns
utveckling, dels vara av väsentlig betydelse för genomförandet av
särskilda semesterformer för husmödrar och barn. Att semesterformer av
sist antytt slag vore behövliga vid sidan av och såsom komplement till familjesemestern
torde vara uppenbart.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 143.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 143.
Avgiftsfria resor för barn och vårdare.
Gällande normer för de fria barnresorna, vilka normer avse verksamheten
sommaren 1945, ha i huvudsak följande innehåll.
Generella förutsättningar för rätt till fri resa för sommarvistelse
i enskilt hem äro, att barnet är bosatt i samhälle med minst 8 000 invånare,
att barnet det år resan företages fyller högst 14 år samt att familjens
vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara
belopp icke översteg 1 500 kronor och den skattepliktiga förmögenheten
icke översteg 10 000 kronor. Socialstyrelsen äger rätt att under vissa förutsättningar
utsträcka rätten till fria resor att omfatta även barn från mindre
tätorter eller från landsbygden. Resorna skola avse lantvistelse under minst
4 veckor. Mödrar till barn, vilka det år resan företages fylla högst 10 år,
äga också erhålla fri resa. Möjlighet till gruppresa skall utnyttjas. Den fria
resan är maximerad till 60 mil utom för barn hemmahörande i Västernorrlands
och Jämtlands län, där maximigränsen är 80 mil, och i Västerbottens
och Norrbottens län, där maximigränsen är 100 mil. Socialstyrelsen har rätt
att för barn från sistnämnda båda län medgiva dispens för fria resor utöver
den angivna gränsen. S. k. feriebarn äga oavsett hemortens storlek och
struktur rätt till fri resa. Även kostnaden för resor till kolonier
bestrides helt av statsmedel, oavsett örn dessa kolonier taga emot barn från
städer eller från landsbygden.
Av socialstyrelsen den 12 mars 1946 lämnad redogörelse för de fria resorna
år 1945 utvisar, att sammanlagda antalet fria resor med undantag
av resorna för personal vid kolonier uppgått till 80 997. Av detta antal avsåge
32 117 barnresor och 19 221 vårdarresor till enskilda hem och 29 659
barnresor till kolonier. Anmärkas bör, att den år 1945 öppnade möjligheten
till fria resor från vissa av socialstyrelsen dispenserade landskommuner endast
utnyttjades beträffande 1 672 barn och 1 004 vårdare. På grund av de
stora svårigheterna att anordna gruppresor till enskilda hem ha dessa endast
omfattat 2 541 barn.
Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.
De fria resorna för barn ha hittills närmast haft karaktären av ett provisorium.
De tillkommo år 1940 för att möjliggöra en ur försvars- och försörjningspolitiska
synpunkter angelägen utflyttning till landet av barn från
större städer och samhällen. Härefter gjorda begränsningar i rätten till fria
resor ha i huvudsak föranletts av den statsfinansiella och beträffande år
1945 den trafiktekniska situationen. Trots dessa begränsningar har verksamheten
med fria resor för barn fått en betydande omfattning. Härvid
vunna erfarenheter synas klart ådagalägga betydelsen av de fria resorna
såsom ett led i den sociala omvårdnaden örn barnen och familjerna. En mera
definitiv reglering av ifrågavarande verksamhet synes därför nu böra ske.
Befolkningsutredningens förslag till fria resor för barn och vårdare innebär
i två avseenden en väsentlig utvidgning av rätten till fria resor i förhållande
till de för år 1945 gällande bestämmelserna. Sålunda förordar
utredningen full likställighet mellan landsbygdens barn och barnen från tätorter.
I den offentliga diskussionen har vid skilda tillfällen under de senaste
åren vitsordats det principiellt berättigade i att landsbygden i fråga om denna
förmån likställes med städerna. Att principen icke blivit genomförd har
berott av vissa med kristiden sammanhängande förhållanden. Jag biträder
utredningens förslag i denna del. Utredningen föreslår vidare en sådan höj
-
Statsutskottets utlåtande nr 143.
3
ning av den för rätt till fri resa uppställda inkomst- och förmögenhetsgränsen,
att det övervägande flertalet av barnfamiljerna skall komma i åtnjutande
av denna rätt. Förutsättningen för rätt till fri resa till enskilt
hem är enligt utredningens förslag antingen att familjens till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp och dess skattepliktiga förmögenhet
icke överstiga 2 500 respektive 20 000 kronor eller att det beskattningsbara
beloppet icke överstiger 500 kronor, varvid hänsyn icke tages
till den skattpliktiga förmögenheten. Den av utredningen förordade inkomstoch
förmögenhetsgränsen finner jag väl avvägd med hänsyn till syftet med
de fria resorna och tillstyrker därför även detta förslag. Givetvis bör liksom
hittills fri resa kunna beviljas barn i familjer, vilkas aktuella ekonomiska
situation motsvarar de familjers som direkt enligt de angivna bestämmelserna
kunna erhålla fri resa.
Med anledning av järnvägsstyrelsens uttalande, att järnvägarnas kapacitet
icke vöre tillräcklig för en mera avsevärd ökning av de fria resorna
i vart fall under år 1946, vill jag i likhet med befolkningsutredningen framhålla,
att rätten till fria resor enligt de nya bestämmelserna torde under de
närmaste åren komma att utnyttjas endast till en del. Trafiksituationen torde
därför icke komma att lägga oöverstigliga hinder i vägen för bestämmelsernas
ikraftträdande redan under sommaren 1946.
Fri resa synes hädanefter böra få ske även till tätort.
De skäl som av befolkningsutredningen anförts för förslaget att icke längre
kategoriskt fasthålla vid kravet på 4 veckors bortavaro utan uppdraga åt
den lokala myndighet som prövar vederbörandes rätt till fri resa att bestämma
angående bortavarons längd synas i och för sig beaktansvärda. Med
hänsyn till det även av utredningen starkt framhållna önskemålet att bortavaron
omfattar minst 4 veckor torde emellertid syftet med förslaget på ett
lämpligare sätt ernås genom att fyraveckorsregeln bibehålies och möjlighet
öppnas för lokalmyndigheten att medgiva undantag från regeln, när särskilda
skäl föranleda härtill. För att stävja missbruk härav torde myndigheten
böra åläggas att för sig själv skriftligen ange de omständigheter som
föranlett medgivande av undantag och att till tillsynsmyndigheten för varje
år lämna upplysning om antalet fall, då kortare bortavaro än 4 veckor tilllåtits.
Utredningens förslag i fråga om den högsta ålder hos barnet vid vilken
fri resa kan ifrågakomma, fria resor för vårdare samt fria resor för barn
och personal vid kolonier och för s. k. feriebarn innebära ett bibehållande
av nuvarande regler och förordas av mig. Det relativt begränsade statliga
driftbidrag som kolonierna vid bifall till i det följande framlagt förslag
skulle komma i åtnjutande av torde icke böra föranleda någon begränsning
av rätten till fria resor till kolonier.
Med hänsyn till de olägenheter som därmed äro förenade torde kravet
på anordnande av gruppresor till enskilda hem icke längre böra upprätthållas.
Gruppresor böra sålunda hädanefter anordnas endast i de fall, då
barns rätt till fri resa icke kan på annat sätt utnyttjas.
Befolkningsutredningens förslag, att nuvarande bestämmelser i fråga örn
de fria resornas längd skola bibehållas, föranleder icke annan erinran från
min sida än att maximigränsen för de fria resorna från Norrbottens län
bör sättas till 120 mil och att socialstyrelsen beträffande särskilt avlägsna
orter i de fyra nordligaste länen bör lia möjlighet medgiva utsträckning av
de fria resorna utöver den för hillet generellt bestämda gränsen.
I enlighet med utredningens förslag torde fria resor böra i princip slä till
förfogande under hela året.
4
Statsutskottets utlåtande nr 143.
De fria resornas organisation finner jag i likhet med utredningen böra så
anordnas, att den centrala ledningen och tillsynen alltjämt utövas av socialstyrelsen
och att verksamheten lokalt tills vidare handhaves av barnavårdsnämnderna.
För fullgörande av de nya och vidgade arbetsuppgifter
som vid bifall till förevarande förslag till åtgärder för beredande av vila
och rekreation åt mödrar och barn komma att anförtros socialstyrelsen
synes denna vara i behov av personalförstärkning. Detta behov torde i avbidan
på närmare erfarenheter av arbetsuppgifternas omfattning få tillgodoses
genom att Kungl. Maj:t medgiver socialstyrelsen rätt att anställa erforderlig
amanuens- och biträdespersonal samt i viss omfattning mera kvalificerad
personal, vilken tills vidare får avlönas med arvode. Härav eventuellt
föranlett behov av förstärkning för nästa budgetår av styrelsens ickeordinariepost
torde i särskild ordning få anmälas för riksdagen.
Den av järnvägsstyrelsen väckta frågan om ändrade regler för ersättning
till järnvägarna för ifrågavarande resor föranleder det uttalandet, att ersättningen
bör täcka järnvägarnas enligt affärsmässiga grunder beräknade
kostnader. Då jag icke är beredd alt nu taga ställning härtill, torde det få
ankomma på Kungl. Maj:t att senare till prövning upptaga frågan om eventuell
revision av gällande ersättningsregler.
Stödet åt husmoderssenicstern.
I samband med förslaget om stöd åt husmoderssemester har befolkningsutredningen
till en början redogjort för det förslag angående semester för
husmödrar som framlagts av fritidsutredningen genom betänkande den 26
februari 1942.
Befolkningsutredningens förslag innebär dels fria resor för husmödrar,
dels bidrag till semesterhemsverksamhet och dels stipendiegivning.
Fria resor till självordnad semester skulle enligt förslaget under vissa förutsättningar
tillkomma husmödrar i familjer med minst två hemmavarande,
minderåriga barn samt husmödrar, vilka efter .särskild prövning befunnits
vara i behov av semester. Som regel har husmoder ansetts böra erhålla en
fri resa varje år. Såsom allmänt villkor för fri resa har utredningen föreslagit,
att bortavaron omfattar minst 10 dagar. I sådana fall då vederbörande
lokala organ, som handha de fria resorna, finna bärande skäl föreligga
förutsättes dock fria resor kunna medgivas, därest bortavaron icke understiger
7 dagar.
Beträffande de fria resornas längd föreligger enligt utredningens uppfattning
anledning att tillämpa samma bestämmelser rörande begränsningen av
avståndet och sättet för beräkning av tilläggsbiljetler, som föreslås för de
fria resorna för barn och vårdare.
Vad angår tidpunkten för fri resa anser utredningen det vara av största
vikt, då det gäller att tillgodose icke minst landsbygdens husmödrar, att all
möjlig frihet beredes husmödrarna vid valet av tidpunkt för semestern. Utredningen
föreslår därför, att fri husmoderssemesterresa skall få företagas
vid valfri tid på året.
Beträffande stödet åt husmoderssemestem har föredragande statsrådet anfört
följande.
Statsutskottets utlåtande nr 143.
5
Inledningsvis Ilar jag framhållit, att särskilda semesterformer för husmödrar
äro behövliga vid sidan av och såsom komplement till familjesemesiern.
Av befolkningsutredningen förordade åtgärder för stöd ät husmoderssemestern
avse dels fria resor för husmödrar, dels bidrag till semesterhemsverksamhet
och dels stipendiegivning.
För rätt till fri resa till av husmodern enskilt ordnad semester skola enligt
utredningens förslag samma förutsättningar beträffande familjens inkomst-
och förmögenhetsförhållanden föreligga som i fråga om de fria barnresorna.
Utredningen föreslår såsom ytterligare villkor för fri husmodersresa,
alt husmodern skall lia omvårdnaden örn minst två minderåriga barn eller
på grund av stor arbetsbörda eller klenhet efter särskild prövning befinnas
vara i behov av semester. Förslaget i denna del finner jag mig böra biträda
med det tillägget, att harn skall i detta sammanhang anses såsom minderårigt,
därest barnet under det år då resan företages fyller högst 14 år. Utredningen
föreslår vidare, att alla husmödrar för vilka herodes vistelse vid semesterhem,
godkända av den centrala tillsynsmyndigheten (socialstyrelsen),
och fast anställd personal vid sådana hem skola erhålla fria resor till och
från hemmet enligt samma principer som föreslagits beträffande barn och
personal vid kolonier. Då det bör ankomma på de husmoderssemesternämnder
i landstingsområden och städer utom landsting, vilkas inrättande jag i det
följande föreslår, att utöva tillsyn över att uttagningen av husmödrarna till
semesterhemmen sker med hänsyn till rekreationsbehov och sociala förhållanden,
finner jag risk för missbruk av berörda anordning icke föreligga. Jag
biträder därför även delta utredningens förslag. Mot vad utredningen anfört
beträffande bortavarons och de fria resornas längd samt tidpunkten för fri
resa har jag intet alt erinra.
Med anledning av befolkningsutredningens förslag om driftbidrag till semesterhem
för husmödrar förordar Resö, att dessa driftbidrag böra ersättas
med stipendier lill husmödrar i form av checkar, vilka kunna användas som
delbetalning vid valfri semesteranläggning. Den av Resö sålunda föreslagna
anordningen har uppenbarligen vissa fördelar, bland annat såtillvida att härmed
en inriktning av semesterhemmen enbart på mindre bemedlade husmödrar
skulle undvikas. Emellertid torde de av befolkningsutredningen föreslagna
driftbidragen till semesterhemmen få uppfattas såsom ett stöd åt en fortsatt
och i viss mån vidgad försöksverksamhet på området. Sedan ytterligare
erfarenheter av denna verksamhet vunnits, torde husmoderssemesterfrågan
böra upptagas till ny behandling och härvid torde det av Resö framförda förslaget
böra beaktas. Jag förordar alltså i princip att semesterhemmen erhålla
stöd genom bidrag till driften. Befolkningsutredningen föreslår, alt driftbidraget
skall utgå med enhetligt belopp per gästdag. Med hänsyn till vad jag
tidigare anfört beträffande husmoderssemesternämndernas tillsyn över uttagningen
av husmödrar såsom (dl medel att förhindra missbruk av en generell
bidragsgivning och då man torde kunna utgå från all de ekonomiskt bättre
slända semesterhemmen komma att använda eventuella överskott å driftbidragen
till ali öka antalet friplatser och på annat sätt underlätta för obemedlade
husmödrar att erhålla semester, finner jag mig höra förorda ett enhetligt
bestämt driftbidrag. Enligt utredningens förslag skall eller prövning av
tillsynsmyndigheten — socialstyrelsen — ett statligt driftbidrag av 2 kronor
för gästdag utgå till enskilda semesterhem under förutsättning att vederbörande
landsting (stad utom landsting) bidrager med minst 1 krona per gästdag.
Vidare föreslår utredningen, att — oavsett bidrag från landsting
(stad utom landsting) — statsbidrag med 2 kronor per gästdag skall utgå dels
lill semesterhem, som drivas av riksorganisationer neli äro öppna för husmödrar
från olika delar av landet, dels lill av kommuner drivna eller tinder
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 143.
stödda semesterhem, därest det av kommunen lämnade bidraget icke understiger
1 krona för gästdag. Berörda förslag finner jag mig böra förorda. Givetvis
bör statligt driftbidrag enligt motsvarande normer kunna utgå även till
semesterhem, drivna av landsting och städer utom landsting. Vad angår utredningens
förslag om särskild statsbidragsgivning till semesterhem för husmödrar
med kvalificerat vårdbehov finner jag, att därest fråga är örn ett
vårdbehov liknande det, som tillgodoses genom verksamheten vid vilo- och
konvalescenthem, spörsmålet bör i annat sammanhang upptagas till behandling.
Bortsett härifrån kan det vara önskvärt att så anordna statsbidragsgivningen
till driften av semesterhem, att en differentiering av verksamheten
vid sådana hem möjliggöres. Emellertid är jag ännu inte beredd att taga
ställning till denna fråga. Ytterligare erfarenhet på området torde böra avvaktas.
Skulle socialstyrelsen finna en differentierad statsbidragsgivning vara
ur angivna synpunkter erforderlig, förutsätter jag, att styrelsen inkommer
nied förslag i ämnet.
I detta sammanhang torde få anmälas, att regeringsrätten genom utslag
den 15 januari 1946 upphävt ett kommunalfullmäktiges beslut att anvisa
medel till semesterbidrag till mindre bemedlade husmödrar med motivering,
att medelsanvisningen avsåge ett ändamål, som icke kunde anses utgöra en
kommunens gemensamma hushållningsangelägenhet, och att därför fullmäktige
genom beslutet överskridit sin befogenhet. Vid ett genomförande av nu
framlagda förslag beträffande husmoderssemestern synes denna komma i ett
nytt läge. Förslagen avse nämligen en mera definitiv reglering av husmoderssemesterverksamheten.
Jag har i det föregående utgått från att kommun
skall kunna driva eller ekonomiskt stödja semesterhem för husmödrar. Det
synes naturligt, att kommun även på annat sätt bidrager till lösandet av
semesterfrågan för husmödrarna i kommunen. Med hänsyn till det anförda
torde åtgärder till beredande av semester för husmödrar hädanefter få anses
tillhöra kommunens gemensamma hushållningsangelägenheter.
Såsom en ytterligare åtgärd till underlättande av husmoderssemestern föreslår
befolkningsutredningen, att statsmedel skola ställas till husmoderssemesternämndernas
i landstingsområden och städer utom landsting förfogande
för utdelning av stipendier örn högst 50 kronor till husmödrar, som äro i behov
därav för tillgodoseende av olika, med en semester sammanhängande
ändamål. Enligt förslaget skall ett belopp av 500 000 kronor årligen av Kungl.
Majit fördelas mellan husmoderssemesternämnderna. Denna stipendiegivning
synes, trots de av statskontoret anförda betänkligheterna mot densamma,
vara en så ändamålsenlig form för underlättande i olika avseenden av husmoderssemestern,
att jag finner mig böra biträda förslaget härom. Emellertid
synes angeläget, att vissa garantier erhållas för stipendiernas rätta användning.
Sålunda böra i stipendieansökningen angivas de utgifter av olika slag
som äro avsedda att bestridas med stipendiet. Vidare bör utbetalning av stipendiebeloppet
till husmodern handhavas av något kommunalt organ, tills
vidare lämpligen barnavårdsnämnden, oell ske i relativt nära anslutning till
den tidpunkt, då stipendiebeloppet skall komma till användning.
Vad angår den av befolkningsutredningen förordade organisationen för
husmoderssemesterverksamheten synes endast förslaget örn inrättande i varje
landstingsområde och stad utom landsting av en husmoderssemesternämnd
behöva upptagas till närmare behandling. I likhet med befolkningsutredningen
är jag av den meningen, att den speciella sakkunskap som erfordras för
ett rätt handhavande av husmoderssemestern i regel icke är företrädd inom
existerande organ för sagda områden och städer. Därest särskild hemhjälpsstyrelse
finnes, torde emellertid denna, med hänsyn till att dess arbetsuppgifter
ligga husmoderssemestern nära, kunna få fungera som husmodersse
-
Statsutskottets utlåtande nr 143.
7
mesternämnd. I annat fall torde särskild husmoderssemesternämnd böra
inrättas. Denna bör få enahanda sammansättning som hemhjälpsstyrelsen
och alltså bestå av fem ledamöter, alla utsedda av landstinget (staden utom
landsting). Utredningens organisationsförslag i övrigt beträffande husmoderssemestern
finner jag mig böra biträda.
I anledning av befolkningsutredningens beräkning av kostnaderna för stödet
åt husmoderssemestern vill jag i detta sammanhang framhålla, att de
statliga driftbidragen till semesterhem under nästa budgetår torde komma
att uppgå till relativt blygsamma belopp, då dessa bidrag beträffande landstingsområdena
förutsätta visst bidrag från landstinget och beslut härom som
regel icke kunna meddelas förrän vid landstingens sammanträden i september
1946. Det skall anmärkas, att fritidsutredningen från fonden för friluftslivets
främjande erhållit ett bidrag av 100 000 kronor för fullföljande under
år 1946 av den semesterhemsverksamhet för husmödrar som utredningen
under senare år bedrivit.
Stödet åt koloniverksamheten.
''Enligt utredningens förslag skall stöd åt koloniverksamheten fortgå i huvudsak
enligt hittills tillämpade regler.
Den önskvärda tillsynen och kontrollen över verksamheten i stort har ansetts
kunna åvägabringas genom att vid statsbidragsgivningen knytas vissa
villkor beträffande koloniernas standard. Beträffande anläggningsbidragen
har utredningen föreslagit, att tillsynsmyndigheten — socialstyrelsen — skall
granska och godkänna alla planer i fråga örn kolonier, för vilka bidrag sökas.
Därvid skulle främst tillses, att anläggningarna ha tillfredsställande belägenhet,
utrymme, utrustning och standard i övrigt. Vad angar driftbidraget
skulle socialstyrelsen beträffande varje koloni, som ansöker örn dylikt bidrag,
företaga en ingående prövning av förhållandena vid kolonien.
Föredragande statsrådet har härom anfört följande.
I likhet med befolkningsutredningen finner jag, att koloniverksamheten
bör vid sidan av barnens rekreationsvistelse i enskilda hem understödjas av
staten. Det statliga stödet bör syfta till utbyggnad av koloniverksamheten i
den omfattning som kan anses önskvärd och erforderlig standardförbättring
av befintliga anläggningar. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning,
att det bör anstå med en mera definitiv reglering av bidragsgivningen till
koloniverksamheten, till dess ytterligare erfarenhet vunnits beträffande denna
verksamhet. Utredningen föreslår, att behovet av bidrag lill anordnande av
kolonier alltjämt skall tillgodoses från allmänna arvsfonden och att bidragsgivningen
till driften av kolonier skall anordnas såsom en fortsättning och
utvidgning av den försöksverksamhet på området, som bedrivits sedan ar
1943. Härvid tillämpade normer skola alltså enligt utredningens mening i
huvudsak fortfarande gälla utom såtillvida, att driftbidraget i särskilda fall
skall kunna utgå med högst 2 kronor mot tidigare högst 1 krona för barn
och dag. Utredningens förslag i dessa delar biträdes av mig.
Jag vill i detta sammanhang erinra örn att Kungl. Majit förut denna dag
med anledning av framställning av befolkningsutredningens socialpedagogiska
delegation uppdragit åt skolöverstyrelsen att i samråd med socialstyrelsen
verkställa utredning av frågan örn vinterkoloniverksamhet för s. k.
kontrollbarn. Därest det skulle visa sig angeläget att under nästa budgetår
anordna av staten understödd och kontrollerad försöksverksamhet beträf
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 143.
fande vinterkolonier, torde Kungl. Majit böra ha möjlighet att för ändamålet
disponera det anslag, som må komma att anvisas för driftbidrag åt kolonier.
Vad angår befolkningsutredningens förslag om tillsyn och kontroll av koloniverksamheten
synes detta innebära en lämplig avvägning mellan å ena
sidan det allmännas krav på att koloniverksamheten bedrives i betryggande
former och å andra sidan kolonianordnarnas intresse av att verksamheten
medgives så stor rörelsefrihet som möjligt.
Befolkningsutvecklingen kommer otvivelaktigt att inom några få år ställa
oss inför problemet att bereda ett väsentligt större antal barn än för närvarande
är fallet sommarvistelse på landet. Icke endast ekonomiska synpunkter
utan även den redan nu fullt märkbara svårigheten att rekrytera lämplig
personal till sommarkoloniverksamheten kommer därvid att aktualiseras.
Jag har i detta sammanhang uppmärksammat de möjligheter feriebarnsverksamheten
erbjuder för utplacering i enskilda hem av barn, vilka icke kunna
bli delaktiga av familjesemester och icke heller kunna på annat sätt komma
i åtnjutande av sommarvistelse på landel genom föräldrarnas förmedling.
Därest urvalet av sommarhem sker med omsorg, torde sommarvistelse i feriehem
vara ur barnens synpunkt fullt ut lika bra som kolonivistelse. Härtill
kommer att feriebarnsverksamheten är betydligt mindre kostnadskrävande
än koloniverksamheten och icke förorsakar några personalsvårigheter. Enligt
min mening vore det därför lyckligt om jämsides med koloniverksamheten
även andra vägar prövades. Möjligheten att anskaffa ett ökat antal
feriehem torde därvid främst böra undersökas. Det kan emellertid knappast
ifrågasättas att landsbygdens befolkning i större utsträckning än som för
närvarande sker utan ersättning skall taga på sig arbete och "kostnader för
beredande av sommarvistelse för barnen. Ökade möjligheter för feriebarnsorganisationema
att betala inackorderingsavgifter för barnen torde vara
ofrånkomliga, om nian avser att åstadkomma någon mera betydande ökning
av antalet feriehem. Hittills har stödet till feriebarnsverksamheten inskränkt
sig till fria resor för barn och vårdare enligt samma regler som gällt
för andra barn- och vårdarresor till enskilda hem. Förutsättning härför har
varit, att feriebarnsinstitutionen i förväg godkänts av socialstyrelsen. Antalet
godkända feriebarnsinstitutioner var sommaren 1945 endast 10. Rätt till
fria resor av detta slag skall enligt vad jag i det föregående förordat alltjämt
bestå. — Av det anförda torde framgå, att en utbyggnad av feriebarnsinstitutionen
skulle vara ett värdefullt komplement till andra åtgärder för att i
större omfattning bereda sommarvistelse för barn. Det kan därför ifrågasättas,
om icke denna verksamhet i likhet med koloniverksamheten bör komma
i åtnjutande av statligt stöd även i annan form än fria resor. Jag förordar,
att på försök statsbidragsgivning till förmån för feriebarnsverksamhet
anordnas under nästa budgetår Denna bidragsgivning bör handhavas
av socialstyrelsen. För ändamålet bör för nästa budgetår ett belopp av högst
100 000 kronor ställas till förfogande. Bidragen torde böra maximeras till 1
krona för barn och dag. Samma förutsättningar böra gälla för åtnjutande av
bidrag som för rätt till fria resor, nämligen att socialstyrelsen finner verksamheten
bedrivas på el t ur ekonomisk synpunkt godtagbart sätt och i betryggande
former med hänsyn till sommarhemmets beskaffenhet och sättet
för uttagningen av barnen.
Anslagsberäkning.
I fråga örn anslagsberäkningen har föredragande statsrådet anfört följande.
Befolkningsutredningen beräknar kostnaderna under nästa budgetår för
avgiftsfria resor för barn och vårdare i enlighet med utredningens förslag till
Statsutskottets utlåtande nr 143.
9
sammanlagt 6 300 000 kronor. Av detta belopp hänföra sig 6 000 000 kronor
till fria resor till enskilda hem efter en beräknad utnyttjandeintensitet av
30 °/o, 50 000 kronor till rabatterade resor för mödrar, som önska medfölja
sina barn ehuru dessa kunna ansluta till gruppresa, och 250 000 kronor till
fria resor för barn och personal vid kolonier. Da kravet pa gruppresa enligt
min mening icke längre bör vidhållas, kommer visserligen kostnaden för rabatterade
resor att bortfalla men större kostnader att uppkomma beträffande
de fria resorna för vårdare. Emellertid håller jag icke för sannolikt, att redan
under nästa budgetår rätten till fria resor kommer att utnyttjas i den av befolkningsutredningen
angivna omfattningen. Med hänsyn härtill uppskattar
jag kostnaderna för ändamålet under nästa budgetår till 3 000 000 kronor.
Under rubriken Fria resor för barn torde alltså böra äskas ett förslagsanslag
å sistnämnda belopp.
Vad härefter angår kostnaderna för det av befolkningsutredningen framlagda
och av mig i huvudsak biträdda förslaget till stöd åt liusmoderssemestern
torde av motsvarande skäl, som anförts vid behandlingen av kostnaderna
för de fria barnresorna, utgifterna för fria resor för husmödrar till enskilda
hem samt för husmödrar och personal till semesterhem kunna för nästa
budgetår uppskattas till 400 000 respektive 100 000 kronor mot av utredningen
angivna 685 000 respektive 160 000 kronor. Tidigare har jag framhållit,
att statsbidragsgivningen till driften av semesterhem under nästa budgetår
torde komma att få en relativt begränsad omfattning. Härför torde böra upptagas
ett från 400 000 kronor enligt utredningens förslag till 100 000 kronor
begränsat belopp. Jag har i det föregående förordat, att för stipendiegivning
för underlättande av husmoderssemestern ett belopp av 500 000 kronor årligen
skall ställas till förfogande. De sammanlagda kostnaderna för det statliga
stödet åt husmoderssemestern under nästa budgetår skulle alltså kunna
beräknas till (400 000 + 100 000 + 100 000 + 500 000) 1 100 000 kronor.
Till bestridande av dessa kostnader torde under rubriken Bidrag till husmoderssemesiem
ett förslagsanslag å detta belopp böra äskas.
Medelsbehovet för statsbidrag till driften av barnkolonier och till feriebarnsverksamhet
torde för nästa budgetår kunna uppskattas till 1 000 000
kronor. Jag förordar, att för ändamålet under rubriken Bidrag till driften
av barnkolonier m. m. anvisas ett reservationsanslag å detta belopp.
Motioner.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Svenson m. fl. (I: 315) och den andra inom andra kammaren av herr
Hansson i Skediga och fru Gustafson (11:480), i vilka hemställts att riksdagen
måtte besluta att rätt till fria sommarresor inträder, då familjens till
statlig inkomst- och förmögenhetsbeskattning beskattningsbara belopp icke
överstiger 2 500 kronor, oberoende av den skattepliktiga förmögenhetens storlek,
samt att anslaget till statliga driftbidrag till semesterhem höjes till
250 000 kronor och alt under rubriken Bidrag till husmoderssemestern uppföres
ett förslagsanslag av 250 000 kronor samt att därvid övriga i motionen
framförda synpunkter måtte beaktas,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Arrhén och Löt liner (1: 330) och den andra inom andra kammaren
10
Statsutskottets utlåtande nr 143.
av herr Hagård (11:507), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 233 måtte beakta de synpunkter som i motionen anförts
beträffande inkomstgränsen vid rätten till fria resor, bidrag till s. k. dagskolonier
och administrationen av husmoderssemesterverksamheten,
dels ock en inom andra kammaren av fru Johansson m. fl. väckt motion
(II: 506), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte beakta i motionen anförda synpunkter vid utfärdandet
av de föreskrifter, som komma att bli gällande vid förslagets genomförande,
så att vid de enskilda semesterhemmen, som äro beroende av landstingsbidrag
(stad utom landsting) för att erhålla del statliga driftbidraget,
detta måtte utgå för alla gäster som vistas i hemmen, samt att fria resor till
av husmodern enskilt ordnad semester skall utgå, där det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet ej överstiger 2 500 kronor,
och att som ytterligare villkor stadgas, att modern skall ha omvårdnad örn
ett minderårigt barn eller på grund av stor arbetsbörda eller klenhet efter
särskild prövning befinnes vara i behov av semester.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 315, I: 330, II: 507 och II: 506.
Utskottet.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en mera definitiv reglering av frågan om rätt
till fria resor för barn och vårdare och i samband därmed i två hänseenden
en väsentlig utvidgning i förhållande till de för år 1945 gällande bestämmelserna.
Sålunda föreslås genomförande av full likställighet mellan landsbygdens
barn och barnen från tätorterna och vidare sådan höjning av den för
rätt till fri resa uppställda inkomst- och förmögenhetsgränsen, att det övervägande
flertalet av barnfamiljerna kommer i åtnjutande av denna rätt.
Nämnda inkomst- och förmögenhetsgräns innebar förra året, att familjens
vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara
belopp icke finge överstiga 1 500 kronor och den skattepliktiga förmögenheten
10 000 kronor. Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär en höjning
av gränsen till 2 500 kronor beskattningsbart belopp och 20 000 kronor
skattepliktig förmögenhet. Även om den skattepliktiga förmögenheten överskjuter
sistnämnda belopp skall likväl rätt till fri resa föreligga enligt Kungl.
Maj :ts förslag, därest det beskattningsbara beloppet icke överstiger 500 kronor.
I de likalydande motionerna I: 315 och II: 480 föreslås, av rätten till fri
resa skall göras helt oberoende av familjens förmögenhetsställning och ha till
enda förutsättning, att dess beskattningsbara belopp ej överstiger 2 500 kronor.
Under hänvisning till järnvägsstyrelsens farhågor, att järnvägarnas kapacitet
icke vöre tillräcklig för en mera avsevärd ökning av de fria resorna
instundande sommar, har i de likalydande motionerna I: 330 och II: 507 uttalats
önskvärdheten av att den nuvarande gränsen tills vidare bibehålies.
Statsutskottets utlåtande nr 143.
11
Enligt motionerna bör övervägas, huruvida icke inkomst- och förmögenhetsgränsen
bör helt slopas vid en vidgad verksamhet.
Utskottet finner starka skäl tala för att redan innevarande år en väsentlig
utvidgning av den ifrågavarande verksamheten kommer till stånd. Sålunda
tillstyrker utskottet, att landsbygden i fråga om denna förmån likställes
med städerna och likaså, att inkomst- och förmögenhetsgränsen
avsevärt höjes. Vid dess bestämmande synes hänsyn böra tagas ej endast
till familjens inkomstläge utan även i viss mån till dess förmögenhetsställning.
Kungl. Maj:ts förslag synes utskottet lämpligt avvägt.
Av Kungl. Majit i övrigt föreslagna jämkningar i bestämmelserna om fria
resor för barn och vårdare tillstyrker utskottet. Sålunda har utskottet ej velat
motsätta sig, att möjlighet öppnas för vederbörande lokala myndighet att
medgiva undantag från regeln örn fyra veckors bortavaro, när särskilda skäl
föranleda därtill. Utskottet vill dock understryka, att sådana medgivanden
böra förekomma endast i undantagsfall, och att socialstyrelsen bör med uppmärksamhet
följa myndigheternas handhavande av denna befogenhet.
Såsom föredragande statsrådet framhållit äro särskilda semesterformer för
husmödrar behövliga vid sidan av och såsom komplement till familjesemestern.
För rätt till fri resa till av husmodern enskilt ordnad semester föreslås
samma förutsättningar beträffande familjens inkomst- och förmögenhetsförhållanden
skola föreligga som i fråga om de fria barnresorna. Såsom ytterligare
villkor föreslås, att husmodern skall ha omvårdnaden om minst två
barn, vilka under det år då resan företages fylla högst 14 år, eller att hon
på grund av stor arbetsbörda eller klenhet efter särskild prövning befinnes
vara i behov av semester.
I denna del skiljer sig yrkandet i motionen 11:506 i två hänseenden från
Kungl. Maj:ts förslag. Där föreslås nämligen dels att vid bedömande av rätten
till fria resor hänsyn ej skall tagas till den skattepliktiga förmögenheten och
dels att antalet minderåriga barn nedsättes från två till ett. Härutöver har i
motionen framhållits, att begreppet husmoder blivit otydligt angivet i propositionen.
I fråga örn inkomst- och förmögenhetsgränsen torde överensstämmelse böra
råda mellan den nu ifrågavarande förmånen och förmånen av fria resor för
barn och vårdare. Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört avstyrker
utskottet yrkandet i denna del i motionen II: 506. Däremot har utskottet funnit
motionens förslag örn antalet minderåriga barn behjärtansvärt. Hänsyn
bör emellertid tagas därtill, att husmödrar med ett barn utgöra en mycket
stor grupp och att en begränsning av rätten till fria resor i anslutning till
Kungl. Maj :ts förslag tills vidare synes erforderlig nied hänsyn till rådande
trafiksvårigheter. Sedan erfarenhet vunnits beträffande den ifrågavarande
verksamheten bör frågan örn rätt till fria resor för husmödrar med endast ett
minderårigt barn tagas under förnyat övervägande. Utskottets ställningstagande
innebär alltså, alt husmödrar med endast ett minderårigt barn i överensstämmelse
med vad som föreslagits gälla beträt lande husmödrar utan
12
Statsutskottets utlåtande nr 143.
minderåriga barn icke erhålla rätt till fria resor med mindre de befinnas vara
i behov av semester på grund av stor arbetsbörda eller klenhet.
Vad angår begreppet husmoder vill utskottet erinra, att enligt befolkningsutredningens
förslag skall med husmoder avses varje kvinna, som förestår
hushåll utan att vara anställd mot lön. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj.t att närmare bestämma begreppets innehåll i huvudsaklig överensstämmelse
med nämnda förslag.
Kungl. Maj :ts förslag i fråga om driftbidrag till semesterhem för husmödrar
föranleder ej erinran från utskottets sida. Enligt nämnda förslag förutsättas
kommuner skola driva eller ekonomiskt stödja sådana hem. Såsom
föredragande statsrådet anfört synes det naturligt, att kommun även på annat
sätt bidrager till lösandet av semesterfrågan för husmödrarna i kommunen.
Utskottet vill understryka, att åtgärder till beredande av semester för husmödrar
hädanefter böra anses tillhöra kommunens gemensamma hushållningsangelägenheter.
För handhavande av husmoderssemesterverksamheten föreslås inrättande
i varje landstingsområde och stad utom landsting av en husmoderssemesternämnd,
dock förutsättes, att därest särskild hemhjälpsstyrelse finnes, densamma
skall kunna få fungera som husmoderssemesternämnd. I motionerna
I: 330 och II: 507 föreslås, att jämväl annat redan befintligt organ skall kunna
anförtros uppgiften. Såsom föredragande statsrådet anfört torde den speciella
sakkunskap, som erfordras för ett rätt handhavande av husmoderssemestem,
i regel icke vara företrädd inom andra existerande organ för landstingen
och städerna utom landsting än hemlijälpsstyrelserna. Utskottet anser likväl
knappast tillräckligt motiverat med tvingande föreskrifter på området. Innan
ytterligare erfarenhet vunnits synes den nu ifrågavarande verksamheten
på motsvarande sätt som gäller örn hemlijälpsverksamheten få handhavas
av det organ, som vederbörande landsting eller stad finner lämpligt för uppgiften.
Övervägande skäl synas tala för att den centrala tillsynen över semesterhemsverksamheten
anförtros socialstyrelsen, vilken jämväl förutsättes vara
tillsynsmyndighet för stödverksamheten för beredande av fria resor åt barn
och vårdare. Utskottet kan därför ej ansluta sig till den i motionerna I: 315
och II: 480 framförda meningen, att uppdraget i stället skulle överlämnas åt
fritidsnämnden.
Kungl. Maj.ts förslag i fråga örn koloniverksamheten och en försöksvis
ordnad feriebarnsverksamhet föranleder ej erinran från utskottets sida. Utskottet
kan alltså icke dela den i motionerna I: 330 och II: 507 uttalade uppfattningen,
att statsbidrag skall utgå för resor till och från dagskolonier för
barn.
Vad angår anslagsberäkningarna uppskattas medelsbehovet för driftbidrag
till semesterhem av Kungl. Majit till 100 000 kronor men i motionerna I: 315
och II. 480 till 250 000 kronor. Utskottet finner sig böra godtaga Kungl.
Maj:ts beräkning och vill härtill framhålla, att beloppet ingår i ett förslags
-
Statsutskottets utlåtande nr 143.
13
anslag, som alltså kan vid behov överskridas. Icke heller i övrigt ha Kungl.
Maj:ts anslagsberäkningar givit utskottet anledning till erinran.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må
I. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionerna 1:315 och 11:480, 1:330 och 11:507 samt II:
506, i vad nämnda motioner avse inkomst- och förmögenhetsgräns
för barns, vårdares och husmödrars rätt till fria
resor, godkänna vad utskottet anfört angående inkomst- och
förmögenhetsgräns för rätten till dylika resor;
II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 330 och II: 507, i vad de ej behandlats under I ovan, godkänna
av utskottet i övrigt förordade förslag till åtgärder
för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn;
III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
a) medgiva, att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl.
Maj :t bestämmer må utfärda de föreskrifter, som kunna bliva
erforderliga för genomförandet av de av utskottet förordade
förslagen,
b) till Fria resor för barn för budgetåret 1946/47 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor;
IV.
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna 1:315 och II: 480, i vad nämnda motioner avse
anslagsfrågan, till Bidrag till husmoderssemestern för budgetåret
1946/47 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 100 000 kronor;
V. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Bidrag till driften
av barnkolonier m. m. för budgetåret 1946/47 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor;
B. att motionen II: 506, i vad densamma ej behandlats under
I ovan, må anses besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 21 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
14
Statsutskottets utlåtande nr 143.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,
Gränebo, Andrén, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Iwar Anderson, Gillström,
Gunnar Andersson och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Falla, Bergström, Rubbestad,
Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Åkerström, Hoppe, Onsjö
och Båke.
Reservationer:
1) av herrar Gränebo, Heiding, Rubbestad och Onsjö, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts —— — denna rätt.
Nämnda inkomst- och förmögenhetsgräns — — — 500 kronor.
I de--— vidgad verksamhet.
Utskottet finner — — — avsevärt höjes. Utskottet har vid prövning av
denna fråga funnit de synpunkter, vilka anförts i motionerna 1:315 och II:
480, synnerligen beaktansvärda. Den föreslagna förmögenhetsgränsen skulle
utan tvivel innebära en orättvisa för vissa kategorier av befolkningen, främst
företagare inom jordbruket. Det synes även utskottet, att särskild förmögenhetsgräns
kan helt undvaras och de som ha större förmögenhet än 20 000
kronor beredas den ifrågavarande förmånen därest denna förmögenhetsställning
ej giver dem högre beskattningsbar inkomst än 2 500 kronor. Utskottet
tillstyrker alltså i detta hänseende det i nämnda motioner framlagda förslaget.
Av Kungl. Majit — — — denna befogenhet.
Såsom föredragande -— --av semester.
I denna — — — i propositionen.
I fråga---och vårdare. Under hänvisning till vad utskottet ovan
anfört tillstyrker utskottet yrkandet i denna del i motionen II: 506. Däremot
har---eller klenhet.
Vad angår -— --nämnda förslag.
Kungl. Maj:ts---gemensamma hushållningsangelägenheter.
För handhavande--- — för uppgiften.
övervägande skäl---åt fritidsnämnden.
Kungl. Maj:ts--—• för barn.
Vad angår---till erinran.
Under hänvisning — — — utskottet hemställa,
A. att riksdagen må
I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionerna I: 315 och II: 480 samt II: 506 ävensom med avslag
å motionerna I: 330 och II: 507, i vad nämnda motioner
avse inkomst- och förmögenhetsgräns för barns, vårdares och
Statsutskottets utlåtande nr 143.
15
husmödrars rätt till fria resor, godkänna vad utskottet anfört
angående inkomst- och förmögenhetsgräns för rätten till dylika
resor;
II. i anledning---och barn;
III. med bifall--- 3 000 000 kronor;
IV. med bifall---- 1 100 000 kronor;
V. med bifall--- 1 000 000 kronor;
B. att motionen--— utskottet anfört»;
2) av herrar Gunnar Andersson och Falla.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.