Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av landsbygdens telefonförhållanden jämte i ämnet väckta motioner.
1946-05-21 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:145, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av landsbygdens telefonförhållanden jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr 145.
Nr 145.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring
av landsbygdens telefonförhållanden jämte i
ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 219 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 22 mars 1946,
föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet anförts låta vidtaga åtgärder för förbättring
av landsbygdens telefonförhållaqden.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Gränebo m. fl. (I: 297) och den andra inom andra kammaren av herr
Jonsson i Skedsbygd m. fl. (11:459), i vilka hemställts, att riksdagen med
anledning av Kungl. Majits proposition nr 219 måtte uttala sig för att Mönsterås
taxeområde uppdelas mellan Kalmar och Oskarshamns taxeområden
på det sätt som må anses lämpligast, sedan befolkningen inom området fått
tillfälle att framföra sina önskemål i detta avseende;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Karl Andersson m. fl. (I: 303) och den andra inom andra kammaren
av herr Staxäng (lii 163), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandling av
Kungl. Majits proposition nr 219 måtte beakta i motionen anförda synpunkter
samt uttala sig för att Mollösunds och Hälleviksstrands växelstationer
på Orust även måtte erhålla frisamtal till Lysekils centralstation;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Heiding och Mannerskantz (I: 304) och den andra inom andra kammaren
av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. (11:465), i vilka hemställts, att
riksdagen må med anledning av Kungl. Majits proposition nr 219 uttala, att
samtliga abonnenter vid telefonväxelstationerna Bläsemåla, Bugehult, Förlångsö,
Gajemåla, Ljungbylund, Skäveryd, Vissefjärda och Emmaboda måtte
beviljas fri samtalsrätt med Kalmar taxeområde;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Mannerskantz m. fl. (I: 305) och den andra inom andra kammaren av
herrar Haeggblom och Janson i Frändesta (11:464), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte vid behandlingen av propositionen nr 219 uttala, att fritrafiksförmånerna
böra så anordnas, att med huvudort förstås den stad, som
utgör det naturliga centrum för bygdens ekonomiska och sociala verksamhet;
Statsutskottets utlåtande nr 145.
5
dels ock en inom andra kammaren av herr Johansson i Torp m. fl. väckt
motion (II: 458), däri hemställts, att riksdagen måtte uttala som sin mening,
att telefonabonnenterna inom Orusts och Tjörns härader böra komma i åtnjutande
av fria samtal inbördes samt med Ödsmåls och Stenungsunds växelstationer,
att abonnenterna inom Orusts härader erhålla fria samtal med
Uddevalla och abonnenterna inom Tjörns härad fria samtal med Göteborg
och Marstrand, samt att riksdagen förutsätter, att de förbättringar i
landsbygdens telefonförhållanden, som avses skola åstadkommas, genomföras
så snart förhållandena det medgiva.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna I: 297 och 305 samt II: 458, 463 och 465.
Genom beslut den 13 oktober 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t telegrafstyrelsen
att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom styrelsen verkställa utredning
i fråga örn åtgärder till förbättring av landsbygdens telefonförhållanden.
Utredningen förutsattes skola närmast ha till uppgift att utforma de villkor,
på vilka en utvidgning av de nuvarande frikretsförmånerna kunde genomföras,
att företaga en allmän översyn över frisamtalsförhållandena i landet
i syfte att införa de förbättringar, vilka kunde befinnas lämpliga och
möjliga med hänsyn till de tekniska och ekonomiska förutsättningarna, att
angiva under vilka anläggningstekniska förutsättningar och på vilka ekonomiska
grunder telegrafverket kunde helt övertaga växlingskostnaderna vid
mindre manuella växelstationer samt att i stora drag uppgöra ett tidsschema
för genomförande av dessa åtgärder.
Telegrafstyrelsen uppdrog därefter den 7 november 1944 åt en kommitté,
benämnd 1944 års telefonkommitté, att verkställa utredningen. Kommittén
har den 31 december 1945 till telegrafstyrelsen överlämnat betänkande i
frågan.
Betänkandet upptager fyra huvudförslag, nämligen:
1. Utvidgning av frikretsarna.
2. Utökning av frisamtalsförmånerna.
3. Ändring av grunderna för ersättning till föreståndare vid manuella
växelstationer med 1—34 helårsabonnemang.
4. Driftåtgärder m. m. vid landsbygdens telefonstationer.
Totalkostnaden för ett genomförande av kommitténs förslag beräknas uppgå
till:
För utvidgning av frikretsarna ..............
För fritrafik och härför erforderliga nya ledningar
...................................
För växlingskostnader vid stationer med 1—34
helårsabonnemang ........................
För utökning av öppenhållningstiden vid stationer
med 35—99 helårsabonnemang ......
6 384 000
Engångs-
kostnad
Årskostnad
Kronor
Kronor
15 000 000
3 000 000
5 455 000
1 693 000
—
1 597 000
_
94 000
Summa kronor 20 455 000
6
Statsutskottets utlåtande nr 145.
Av engångskostnaden beräknar kommittén cirka 2 500 000 kronor falla på
budgetåret 1946/47. För de därpå följande tre budgetåren beräknas kostnaden
stiga till cirka 4 000 000 kronor per år. För återstående två budgetår
sjunker denna kostnad till omkring 3 000 000 kronor per år.
Av årskostnaden beräknas cirka 1 500 000 kronor falla på budgetåret 1946/
47. Kostnaden för de närmast därefter följande budgetåren blir beroende av
• hur snart de för fritrafiken erforderliga ledningarna kunna färdigställas.
Telegrafstyrelsen har i allt väsentligt anslutit sig till de av kommittén framlagda
förslagen men har framhållit, att ett realiserande av desamma i vad de
förutsatte utförande av mera omfattande anläggningsarbeten, exempelvis
sådana som krävde kablar och större mängder smiden och annan linjemateriel,
icke omedelbart kunde komma till stånd, enär såväl telegrafverkets som
den svenska industriens resurser redan nu vore utnyttjade till det yttersta.
Situationen i fråga om tillgång på materiel hade icke lättat på det sätt man
tidigare haft anledning förvänta.
Engångskostaden för genomförande av kommitténs förslag, som beräknats
till cirka 20 miljoner kronor, varav 15 miljoner för frikretsutvidgningarna
och 5 miljoner för nya ledningar, som erfordrades för införande av
föreslagen fritrafik, anser telegrafstyrelsen lämpligen böra bestridas med ett
särskilt investeringsanslag till förbättring av landsbygdens telefonförhållanden.
Kostnaderna för utökning av landsledningsnätet och automatisering på
landsbygden borde däremot i vanlig ordning upptagas i de ordinarie, årliga
anslagsäskandena. Med hänsyn till de begränsade möjligheter, som styrelsen
hade att redan under nästkommande budgetår ytterligare öka omfånget av
verkets arbeten, finner styrelsen det för budgetåret 1946/47 behövliga anslaget
kunna begränsas till 1 500 000 kronor.
Utlåtanden i ärendet ha avgivits den 13 mars 1946 av riksräkenskapsverket
och den 15 i samma månad av statskontoret.
Riksräkenskapsverket har ansett sig kunna förorda dels att de engångskostnader,
varom i den nu gjorda framställningen är fråga, finansieras med
investeringsmedel, dels ock att avskrivning av sålunda gjorda investeringar
regleras över telegrafverkets driftkostnadsstat samt i vanlig ording fördelas å
det antal budgetår, som svarar mot anläggningarnas beräknade livslängd.
Statskontoret har framhållit, att då de föreslagna åtgärderna till förbättring
av telefonnätet å orter, där detsamma vore glesare förgrenat, bomme
nätet i dess helhet till godo, frågan om åtgärdernas räntabilitet ej kunde
bedömas med uteslutande hänsyn till storleken av de inkomster, som kunde
beräknas inflyta från vederbörande ort. Eventuell avskrivning av utgifter
av ifrågavarande slag borde av motsvarande skäl verkställas å nätet i dess
helhet och ej avse viss eller vissa delar av detsamma. Den nu ifrågavarande
utgiften syntes ej vara av den storleksordningen, att dylik avskrivning vore
motiverad. Statskontoret finge därför avstyrka telegrafstyrelsens framställning
i vad den gällde frågan om avsättning till värdeminskningskonto av för
förbättring av landsbygdens telefonförhållanden förbrukade investeringsmedel.
Statsutskottets utlåtande nr 14-5.
7
Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.
Sedan kriget nu är slut och man kan hoppas på bättre tillgång på åtminstone
materiel, har frågan örn vidtagande av åtgärder i syfte att underlätta
för befolkningen på landsbygden att anskaffa telefon blivit mera aktuell.
Att dylika lättnader äro berättigade ligger idom allt tvivel. .Tu mera avsides
man bor desto sämre äro som regel vägkommunikationerna, och det är
då än mera behjärtansvärt, att isoleringen kan brytas med telefonens hjälp.
Att avgifterna för telefonanläggningar till avlägset liggande platser icke förslå
att lämna någon avkastning på anläggningskapitalet eller ens att helt
täcka underhålls- och driftkostnaderna får icke tillmätas avgörande betydelse.
Därjämte bör bemärkas, att telefonen på landsbygden är till nytta ej endast
för den därstädes boende befolkningen utan även för de tätare bebyggda
orternas abonnenter, som därigenom få en större räckvidd för sina telefoneringsmöjliglieter.
I likhet med 1944 års telefonkommitté och telegrafstyrelsen ansluter jag
mig därför till den uppfattningen, att telegrafverket, där särskilda skäl icke
föranleda undantag, på av telegrafstyrelsen fastställda villkor utan kostnad
för abonnenten skall anlägga och underhålla ledning mellan stationen och
abonnentens huvudapparat inom ett för varje station av telegrafstyrelsen fastställt
område, som benämnes stationsområde.
Frågan örn en för abonnenterna fördelaktigare indelning av landet i taxeområden,
d. v. s. områden, inom vilka abonnenterna äga rätt att utväxla
mellanortssamtal utan särskild periodavgift, äger intimt samband med telegrafverkets
ekonomi. Den taxeområdesindelning, som första gången genomfördes
år 1916, tog bland annat sikte på att abonnent som regel skulle utan
särskild periodavgift kunna komma i telefonförbindelse med ort, som utgjorde
centrum för bygden och som kunde tillhandahålla allehanda förnödenheter
och där järnvägsstation fanns. På många håll voro emellertid avstånden
alltför stora för att denna princip konsekvent skulle kunna följas. Betydande
jämkningar ha emellertid efter hand vidtagits i den ursprungliga taxeområdesindelningen,
vilket bland annat framgår av det förhållandet, att antalet
taxeområden nu utgör 235 mot 274 år 1916.
Under de gångna åren ha på skilda håll i landet de allmänna trafikvägarna
ändrats genom att nya orter blivit centralpunkter för sina respektive1
områden. Härtill kommer att betingelserna för billigare mellanortssamtal
ökats genom automatisering av hela områden.
Att fastställa fritrafiksförmåner som tillgodose alla önskemål och intressen
från abonnenternas sida är ur ekonomisk synpunkt ogörligt. Det förslag, som
framlagts av 1944 års telefonkommitté och som biträtts av telegrafstyrelsen,
är emellertid av mycket genomgripande natur för de ur olika synpunkter
sämst lottade delarna av landet. Jag vill framhålla, att ett genomförande av
förslaget icke på något håll skulle leda till försämring av nuvarande fritrafiksförmåner
men skulle bereda många abonnenter avsevärda förbättringar.
Jag vill vidare framhålla, att fritrafiksfrågorna i och med automatiseringen
av hela områden, varvid den kortväga riksbanken kommer att avvecklas på
automatisk väg, få en naturlig lösning och att det särskilt med hänsyn lill
telegrafverkets ekonomi knappast synes lämpligt att i större utsträckning
än som föreslagits utöka fri trafiksförmånerna. Exempelvis föreligga icke
ekonomiska möjligheter att gå så långt sorn från vissa håll ifrågasatts, nämligen
att utvidga fritrafiksförmånerna till att omfatta fria samtal inom varje
län. Eli sådan åtgärd skulle för övrigt på många håll icke tillgodose önskemålen,
enär intressena i många fall, speciellt i gränstrakterna mellan två län,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 145.
äro riktade till plats i det angränsande länet. Enligt en av 1944 års telefonkommitté
gjord utredning utväxlas ungefär 60 procent av alla rikssamtal å
avstånd understigande 90 kilometer. Bruttoinkomsten av dessa samtal uppgår
till ej mindre än omkring 27 miljoner kronor per år.
I anslutning till vad telefonkommittén och telegrafstyrelsen föreslagit anser
jag mig kunna förorda sådana åtgärder, att alla abonnenter få möjlighet
att utan särskild avgift telefonledes komma i förbindelse med den plats, som
i detta sammanhang kan betraktas som huvudort för bygden. Då denna möjlighet
som regel redan nu föreligger för de södra och mellersta delarna av
landet samt för kusttrakterna i Norrland, skulle utvidgningen få betydelse i
första hand för Norrlands gränstrakter och obygder. Emellertid avser förslaget
även ökade möjligheter för landsbygdsbefolkningen överhuvud taget att
avgiftsfritt samtala med abonnenter å plats, där vederbörande präst, provinsialläkare,
veterinär och landsfiskal är bosatt, varjämte betydligt vidgade
frisamtalsförmåner skulle beredas abonnenterna i Stockholms skärgård, på
Gotland, Öland, Orust och Tjörn samt i Marstrand.
Utvidgningen av frikretsama och de utökade frisamtalsförmånerna lia beräknats
draga i engångskostnader omkring 15 000 000 kronor respektive
5 500 000 kronor. De årliga utgifterna, huvudsakligen i form av inkomstbortfall,
ha uppskattats till omkring 3 000 000 kronor respektive 1 700 000 kronor.
Såsom telegrafstyrelsen framhållit torde engångskostnaderna icke kunna
förräntas. Styrelsen har därför förutsatt, att särskilda investeringsmedel
skulle anvisas till förbättring av landsbygdens telefonförhållanden och att
dessa medel, i den mån de användas, skulle omedelbart avskrivas genom avsättning
av motsvarande belopp till värdeminskningskonto.
Riksräkenskapsverket anser i likhet med telegrafstyrelsen, att de engångskostnader,
varom här är fråga, böra finansieras med investeringsmedel. Däremot
tinner riksräkenskapsverket anledning saknas att i avskrivningshänseende
behandla dessa investeringar på annat sätt än investeringar för telefonnätet
i övrigt. Ämbetsverket anser nämligen, att den omständigheten att
landsbygdens telefonnät drager förhållandevis höga kostnader i jämförelse
med de belopp, som inflyta därifrån, icke bör medföra, att man behöver betrakta
dessa yttre förgreningar av trafiknätet såsom en ekonomisk enhet för
sig och bedöma avskrivningsproblemet därefter. Statskontoret har givit uttryck
åt samma uppfattning. Även jag delar densamma. Ehuru olika delar av
telefonnätet var för sig kunna giva mycket olika resultat, lia de dock hittills
ansetts utgöra ett nödvändigt komplement lill varandra, och nätet i dess helhet
har följaktligen betraktats såsom en ekonomisk enhet. Det synes icke
vara nödvändigt att vid genomförandet av nu föreliggande förslag anlägga
andra synpunkter på frågan, särskilt som de föreslagna åtgärderna ej torde
komma att i högre grad påverka det hittills mycket goda ekonomiska resultatet
av telegrafverkets rörelse samt åtgärderna i fråga äro ägnade att öka
telefonens användbarhet för landet i dess helhet. De härmed förenade utgifterna
böra även, såsom riksräkenskapsverket framhållit, ses i belysning
av planerna för ökad användning av trådradio. Jag anser mig sålunda böra
förorda, att avskrivning av de för bestridande av engångskostnaderna erforderliga
investeringsmedlen regleras över telegrafverkets driftkostnadsstat med
hänsynstagande till den beräknade livslängden hos de ifrågavarande anläggningarna.
Telefonkommittén har beräknat, att för utvidgning av frikretsarna skulle
åtgå en tid av sex år. De utökade frisamtalsförmånerna lia förutsatts skola
beredas i den mån erforderliga ledningar hinna färdigställas. Då det på många
håll erfordras vidlyftiga kabelanläggningar, har kommittén framhållit, att
ökningen av fritrafiken icke kan helt genomföras ännu på många år.
Såsom torde vara allmänt bekant, har telegrafverkets anläggningsarbeten
Statsutskottets utlåtande nr 145.
9
under krigsåren på grund av bristande tillgång på material och arbetskraft
icke kunnat hålla jämna steg med utvecklingen av rörelsen. Detta förhållande
och den långvariga verkstadskonflikten föregående år ha resulterat i, att
reserverna i stationer samt i lokal-, lands- och rikskablar för närvaiande
äro tagna i anspråk i praktiskt taget full utsträckning. Den bristande tillgången
på expeditionsplatser, kopplingsorgan och ledningar har medfört sa
försämrade framkomstmöjligheter och ökade väntetider för samtal samt sådana
förseningar vid uppsättning av beställda nya telefoner, att åtgärder i
första hand måste vidtagas för att så snart som möjligt skänka abonnenterna
en fullgod service och därigenom återvinna förkrigstidens standard i
fråga om telefonförhållandena i landet. För att nå detta mal kräves en betydande
ökning av anläggningsarbetena under de närmaste åren. I fråga örn
materiel besväras telegrafverket av mycket langa leveranstider, och ali den
materiel, som för närvarande kan uppbringas, atgar för att återställa vad
som blivit eftersatt under kriget. Dessa arbeten taga likaledes all nu tillgänglig
arbetskraft i anspråk.
Mot bakgrunden av dessa förhållanden ligger det i sakens natur, att ett
genomförande av åtgärderna för utvidgningen av frikretsarna och frisamtalsförmånerna
är ett arbete på lång sikt, vilket måste sta tillbaka för det
ordinarie anläggningsarbetet. Telegrafstyrelsen har emellertid förklarat, att
redan igångsatta kompletteringar av telegrafverkets anläggningar på små
håll lämpligen kunde kombineras med arbeten för utvidgning av frikretsarna
och anläggning av nya ledningar för fritrafik. 1 anslutning härtill har
styrelsen föreslagit, att för budgetåret 1946/47 ett anslag, å 1 500 000 kronor
måtte anvisas för påbörjande i viss begränsad utsträckning av arbetena för
förbättring av landsbygdens telefonförhållanden. Då enligt vad jag förut
uttalat ifrågavarande investeringar i avskrivningshänseende torde böra behandlas
på vanligt sätt, synas tillräckliga skäl icke föreligga för anvisande
av investeringsmedlen under särskild anslagsrubrik, utan utgifterna torde
böra bestridas från vederbörliga anslag under rubriken Telefon- och telegrafanläggningar.
Med hänsyn till storleken av de anslag, som för nästa budgetår
anvisats till telefon- och telegrafanläggningar, torde i detta sammanhang
några ytterligare medel icke behöva äskas lör att bestrida de kostnader,
som under nästa budgetår kunna uppkomma i anledning av atgärdei
för en förbättring av landsbygdens telefonförhållanden. Skulle det längre
fram under budgetåret visa sig, att en förstärkning av anslagen till teiefonoch
telegrafanläggningar skulle vara erforderlig, lärer det lå ankomma på
telegrafstyrelsen att i sinom tid därom göra framställning hos Kungl. Majit.
Vad slutligen angår frågorna om en utökning av landsledningsnätet, varigenom
snabbare framkomstmöjligheter skulle erhållas för samtal inom taxeområdena,
och örn en forcering av automatiseringen av telefonstationerna
på landsbygden, torde böra erinras, att även dessa arbeten endast kunna
vidtagas successivt och att de ingå i telegrafverkets ordinarie arbetsprogram.
Då de åtgärder, vilkas successiva genomförande jag i det föregående i orörd
at, innebära en utvidgning av användningsområdet för de av riksdagen
anvisade anslag, från vilka åtgärderna äro avsedda all bekostas, lärer Dagan
om deras vidtagande böra underställas riksdagen.
Sedan lång tid tillbaka har från landsbygdsbefolkningens sida uttalats utskottet.
önskemål örn vidtagande av åtgärder till telefonförhållandenas förbättrande.
Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat, att hithörande frågor nu
gjorts till föremål för särskild utredning genom 1944 ars telelonkommitté
och att det av kommittén framlagda förslaget, vars genomförande svnes
10
Statsutskottets utlåtande nr 145.
komma att medföra avsevärda förbättringar, av Kungl. Majit i allt väsentligt
torordats.
Genom förslaget att frikretsarna under vissa villkor skola kunna utvidgas
till att såsom regel omfatta abonnenternas stationsområde ha i sådan
riktning såväl inom riksdagen som i framställningar till telegrafstyrelsen
tranu or da önskemål blivit i avsevärd omfattning tillgodosedda. Kostnaderna
tor genomförande av förslaget i denna del har beräknats till 15 000 000 kronor
i engångskostnader och 3 000 000 kronor i årskostnader.
Vad åter angår frisamtalsförmånema har kommittén föreslagit betydande
utvidgningar bland annat genom sammanslagning av angränsande taxeomraden,
utökning av fritrafikområdena eller vidtagande av andra åtgärder i
taxeut jamnande syfte. Det är uppenbart att härutinnan en viss återhållsamhet
måst iakttagas såväl av ekonomiska skäl som med hänsyn till önskvärdheten
att söka åvägabringa en rättvis avvägning av förmånerna mellan olika
landsdelar. Det framstår under sådana förhållanden såsom naturligt, att
motionsvis önskemål örn olika åtgärder inom skilda delar av landet framförts.
I vissa motioner ha föreslagits åtgärder, som närmast kunna betraktas
som jämkningar i kommitténs förslag utan ändring av de av kommittén
tillämpade principerna. Utskottet vill icke förneka, att i motionerna åberopade
skäl i och för sig kunna tala för åtgärdernas vidtagande. Ä andra sidan
mäste beaktas,^ att vid ett ställningstagande till berörda ändringsförslag hänsyn
jämväl måste tagas till konsekvenserna med avseende å andra taxeområden,
vilka kunna bli betydande. Utskottet har därför icke funnit det möjligt
att taga definitiv ställning till här avsedda ändringsförslag utan anser för
sin del, att förslagen böra prövas efter framställning i vanlig ordning.
Utskottet vill emellertid i förevarande sammanhang framhålla, att utskottet
icke har den uppfattningen att en jämkning i kommitténs förslag icke
skulle kunna ifrågasättas. Utskottet har i själva verket erhållit belägg för att
dylika jämkningar äro möjliga utan ett frångående av tillämpade principer.
Enligt vad utskottet inhämtat har nämligen från telegrafstyrelsens sida
vitsordats, att en del i motionerna I: 303 och II: 463 samt II: 458 framförda
förslag med avseende å fritrafiksförmånerna inom vissa västkustområden
syntes förtjäna beaktande. Utskottet förutsätter, att här åsyftade jämkningar
efter vederbörlig framställning komma till stånd.
I motionerna I: 305 och II: 464 har hemställts, att fritrafiken så ordnas
att med huvudort förstås den stad, som utgör det naturliga centrum för en
bygds ekonomiska och sociala verksamhet. Utskottet vill icke förneka, att
denna princip i och för sig kan vara riktig. Frisamtalsförhållandena torde
också i stor utsträckning ha reglerats med utgångspunkt härifrån. Utskottet
tinner sig emellertid icke berett tillstyrka en generell tillämpning av principen.
Enligt vad utskottet erfarit skulle nämligen en knäsättning av principen
komma att medföra konsekvenser i fråga om landets indelning i taxeområden,
vilka svårligen låta sig överblicka.
I propositionen har framhållits, att landsledningsnätet behöver utvidgas
samt att automatiseringen på landsbygden bör forceras. Utskottet vill i an
-
Statsutskottets utlåtande nr 145.
11
slutning härtill uttala, att en fortsatt automatisering på längre sikt synes
utgöra ett viktigt led i förbättringen av landsbygdens telefoniörhållanden.
Utskottet vill understryka betydelsen av att automatiseringsarbetena bedrivas
i så intensiv takt som möjligt.
Mot vad departementschefen anfört i fråga om grunderna för de föreslagna
åtgärdernas finansiering har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Beträffande tiden för förbättringarnas genomförande har i propositionen
framhållits, hurusom rådande knapphet på materiel och arbetskraft nödvändiggöra
en utsträckning av programmet över en följd av år. Utskottet inser
väl de svårigheter som föreligga men vill samtidigt uttala önskvärdheten av
att ifrågavarande åtgärder genomföras så snart som möjligt.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majrts förslag
samt med avslag å motionerna I: 305 och II: 464, bemyndiga
Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 22
mars 1946 anförts låta vidtaga åtgärder för förbättring av
landsbygdens telefonförhållanden;
II. att motionerna I: 297 och II: 459 samt I: 304 och II: 465
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
III. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit giva tillkänna
vad utskottet i anledning av motionerna 1: 303 och
11:463 samt 11:458 ovan anfört.
Stockholm den 21 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Gränebo, Andrén, Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gastaf Iwar Anderson, Johan
Eric Ericson, Hesselbom och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Falla, Rubbestad, Andersson i
Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Åkerström, Hoppe, Thäpper och Onsjö.
12
Statsutskottets utlåtande nr 145.
Reservationer:
1) av herr Gränebo;
2) av herr Mannerskantz, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»Sedan lång —---väsentligt förordats.
Genom förslaget---i årskostnader.
Vad åter---vanlig ordning.
Utskottet vill -— --till stånd.
I motionerna —--sociala verksamhet. Utskottet anser, att denna
princip är riktig. Frisamtalsförhallandena torde också i viss utsträckning ha
reglerats med utgångspunkt härifrån. Utskottet finner sig följaktligen böra
tillstyrka en generell tillämpning av principen. Genomförandet därav kan
givetvis icke ske inom allt för kort tidrymd med hänsyn till rådande knapphet
på materiel och arbetskraft, men principen bör enligt utskottets mening
vara bestämmande för utvecklingen på längre sikt.
I propositionen —--som möjligt.
Mot vad---till erinran.
Beträffande tiden---som möjligt.
Under åberopande---utskottet hemställa,
I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna 1:305 och 11:464, bemyndiga
Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad utskottet härovan anfört låta vidtaga åtgärder för förbättring
av landsbygdens telefonförhållanden;
II. att motionerna —--åtgärd föranleda;
III. att riksdagen---ovan anfört.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majit proposition angående förbättring av landsbygdens telefonförhållanden jämte i ämnet väckta motioner. s. 14 i texten