Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av landsbygdens telefonförhållanden jämte i ämnet väckta motioner.

1946-05-21 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:145, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av landsbygdens telefonförhållanden jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 145.

Nr 145.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring

av landsbygdens telefonförhållanden jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 219 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 22 mars 1946,

föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i statsrådsprotokollet anförts låta vidtaga åtgärder för förbättring

av landsbygdens telefonförhållaqden.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Gränebo m. fl. (I: 297) och den andra inom andra kammaren av herr

Jonsson i Skedsbygd m. fl. (11:459), i vilka hemställts, att riksdagen med

anledning av Kungl. Majits proposition nr 219 måtte uttala sig för att Mönsterås

taxeområde uppdelas mellan Kalmar och Oskarshamns taxeområden

på det sätt som må anses lämpligast, sedan befolkningen inom området fått

tillfälle att framföra sina önskemål i detta avseende;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Karl Andersson m. fl. (I: 303) och den andra inom andra kammaren

av herr Staxäng (lii 163), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandling av

Kungl. Majits proposition nr 219 måtte beakta i motionen anförda synpunkter

samt uttala sig för att Mollösunds och Hälleviksstrands växelstationer

på Orust även måtte erhålla frisamtal till Lysekils centralstation;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Heiding och Mannerskantz (I: 304) och den andra inom andra kammaren

av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. (11:465), i vilka hemställts, att

riksdagen må med anledning av Kungl. Majits proposition nr 219 uttala, att

samtliga abonnenter vid telefonväxelstationerna Bläsemåla, Bugehult, Förlångsö,

Gajemåla, Ljungbylund, Skäveryd, Vissefjärda och Emmaboda måtte

beviljas fri samtalsrätt med Kalmar taxeområde;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Mannerskantz m. fl. (I: 305) och den andra inom andra kammaren av

herrar Haeggblom och Janson i Frändesta (11:464), i vilka hemställts, att

riksdagen måtte vid behandlingen av propositionen nr 219 uttala, att fritrafiksförmånerna

böra så anordnas, att med huvudort förstås den stad, som

utgör det naturliga centrum för bygdens ekonomiska och sociala verksamhet;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 145.

5

dels ock en inom andra kammaren av herr Johansson i Torp m. fl. väckt

motion (II: 458), däri hemställts, att riksdagen måtte uttala som sin mening,

att telefonabonnenterna inom Orusts och Tjörns härader böra komma i åtnjutande

av fria samtal inbördes samt med Ödsmåls och Stenungsunds växelstationer,

att abonnenterna inom Orusts härader erhålla fria samtal med

Uddevalla och abonnenterna inom Tjörns härad fria samtal med Göteborg

och Marstrand, samt att riksdagen förutsätter, att de förbättringar i

landsbygdens telefonförhållanden, som avses skola åstadkommas, genomföras

så snart förhållandena det medgiva.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna I: 297 och 305 samt II: 458, 463 och 465.

Genom beslut den 13 oktober 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t telegrafstyrelsen

att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom styrelsen verkställa utredning

i fråga örn åtgärder till förbättring av landsbygdens telefonförhållanden.

Utredningen förutsattes skola närmast ha till uppgift att utforma de villkor,

på vilka en utvidgning av de nuvarande frikretsförmånerna kunde genomföras,

att företaga en allmän översyn över frisamtalsförhållandena i landet

i syfte att införa de förbättringar, vilka kunde befinnas lämpliga och

möjliga med hänsyn till de tekniska och ekonomiska förutsättningarna, att

angiva under vilka anläggningstekniska förutsättningar och på vilka ekonomiska

grunder telegrafverket kunde helt övertaga växlingskostnaderna vid

mindre manuella växelstationer samt att i stora drag uppgöra ett tidsschema

för genomförande av dessa åtgärder.

Telegrafstyrelsen uppdrog därefter den 7 november 1944 åt en kommitté,

benämnd 1944 års telefonkommitté, att verkställa utredningen. Kommittén

har den 31 december 1945 till telegrafstyrelsen överlämnat betänkande i

frågan.

Betänkandet upptager fyra huvudförslag, nämligen:

1. Utvidgning av frikretsarna.

2. Utökning av frisamtalsförmånerna.

3. Ändring av grunderna för ersättning till föreståndare vid manuella

växelstationer med 1—34 helårsabonnemang.

4. Driftåtgärder m. m. vid landsbygdens telefonstationer.

Totalkostnaden för ett genomförande av kommitténs förslag beräknas uppgå

till:

För utvidgning av frikretsarna ..............

För fritrafik och härför erforderliga nya ledningar

...................................

För växlingskostnader vid stationer med 1—34

helårsabonnemang ........................

För utökning av öppenhållningstiden vid stationer

med 35—99 helårsabonnemang ......

6 384 000

Engångs-

kostnad

Årskostnad

Kronor

Kronor

15 000 000

3 000 000

5 455 000

1 693 000

—

1 597 000

_

94 000

Summa kronor 20 455 000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 145.

Av engångskostnaden beräknar kommittén cirka 2 500 000 kronor falla på

budgetåret 1946/47. För de därpå följande tre budgetåren beräknas kostnaden

stiga till cirka 4 000 000 kronor per år. För återstående två budgetår

sjunker denna kostnad till omkring 3 000 000 kronor per år.

Av årskostnaden beräknas cirka 1 500 000 kronor falla på budgetåret 1946/

47. Kostnaden för de närmast därefter följande budgetåren blir beroende av

• hur snart de för fritrafiken erforderliga ledningarna kunna färdigställas.

Telegrafstyrelsen har i allt väsentligt anslutit sig till de av kommittén framlagda

förslagen men har framhållit, att ett realiserande av desamma i vad de

förutsatte utförande av mera omfattande anläggningsarbeten, exempelvis

sådana som krävde kablar och större mängder smiden och annan linjemateriel,

icke omedelbart kunde komma till stånd, enär såväl telegrafverkets som

den svenska industriens resurser redan nu vore utnyttjade till det yttersta.

Situationen i fråga om tillgång på materiel hade icke lättat på det sätt man

tidigare haft anledning förvänta.

Engångskostaden för genomförande av kommitténs förslag, som beräknats

till cirka 20 miljoner kronor, varav 15 miljoner för frikretsutvidgningarna

och 5 miljoner för nya ledningar, som erfordrades för införande av

föreslagen fritrafik, anser telegrafstyrelsen lämpligen böra bestridas med ett

särskilt investeringsanslag till förbättring av landsbygdens telefonförhållanden.

Kostnaderna för utökning av landsledningsnätet och automatisering på

landsbygden borde däremot i vanlig ordning upptagas i de ordinarie, årliga

anslagsäskandena. Med hänsyn till de begränsade möjligheter, som styrelsen

hade att redan under nästkommande budgetår ytterligare öka omfånget av

verkets arbeten, finner styrelsen det för budgetåret 1946/47 behövliga anslaget

kunna begränsas till 1 500 000 kronor.

Utlåtanden i ärendet ha avgivits den 13 mars 1946 av riksräkenskapsverket

och den 15 i samma månad av statskontoret.

Riksräkenskapsverket har ansett sig kunna förorda dels att de engångskostnader,

varom i den nu gjorda framställningen är fråga, finansieras med

investeringsmedel, dels ock att avskrivning av sålunda gjorda investeringar

regleras över telegrafverkets driftkostnadsstat samt i vanlig ording fördelas å

det antal budgetår, som svarar mot anläggningarnas beräknade livslängd.

Statskontoret har framhållit, att då de föreslagna åtgärderna till förbättring

av telefonnätet å orter, där detsamma vore glesare förgrenat, bomme

nätet i dess helhet till godo, frågan om åtgärdernas räntabilitet ej kunde

bedömas med uteslutande hänsyn till storleken av de inkomster, som kunde

beräknas inflyta från vederbörande ort. Eventuell avskrivning av utgifter

av ifrågavarande slag borde av motsvarande skäl verkställas å nätet i dess

helhet och ej avse viss eller vissa delar av detsamma. Den nu ifrågavarande

utgiften syntes ej vara av den storleksordningen, att dylik avskrivning vore

motiverad. Statskontoret finge därför avstyrka telegrafstyrelsens framställning

i vad den gällde frågan om avsättning till värdeminskningskonto av för

förbättring av landsbygdens telefonförhållanden förbrukade investeringsmedel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 14-5.

7

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Sedan kriget nu är slut och man kan hoppas på bättre tillgång på åtminstone

materiel, har frågan örn vidtagande av åtgärder i syfte att underlätta

för befolkningen på landsbygden att anskaffa telefon blivit mera aktuell.

Att dylika lättnader äro berättigade ligger idom allt tvivel. .Tu mera avsides

man bor desto sämre äro som regel vägkommunikationerna, och det är

då än mera behjärtansvärt, att isoleringen kan brytas med telefonens hjälp.

Att avgifterna för telefonanläggningar till avlägset liggande platser icke förslå

att lämna någon avkastning på anläggningskapitalet eller ens att helt

täcka underhålls- och driftkostnaderna får icke tillmätas avgörande betydelse.

Därjämte bör bemärkas, att telefonen på landsbygden är till nytta ej endast

för den därstädes boende befolkningen utan även för de tätare bebyggda

orternas abonnenter, som därigenom få en större räckvidd för sina telefoneringsmöjliglieter.

I likhet med 1944 års telefonkommitté och telegrafstyrelsen ansluter jag

mig därför till den uppfattningen, att telegrafverket, där särskilda skäl icke

föranleda undantag, på av telegrafstyrelsen fastställda villkor utan kostnad

för abonnenten skall anlägga och underhålla ledning mellan stationen och

abonnentens huvudapparat inom ett för varje station av telegrafstyrelsen fastställt

område, som benämnes stationsområde.

Frågan örn en för abonnenterna fördelaktigare indelning av landet i taxeområden,

d. v. s. områden, inom vilka abonnenterna äga rätt att utväxla

mellanortssamtal utan särskild periodavgift, äger intimt samband med telegrafverkets

ekonomi. Den taxeområdesindelning, som första gången genomfördes

år 1916, tog bland annat sikte på att abonnent som regel skulle utan

särskild periodavgift kunna komma i telefonförbindelse med ort, som utgjorde

centrum för bygden och som kunde tillhandahålla allehanda förnödenheter

och där järnvägsstation fanns. På många håll voro emellertid avstånden

alltför stora för att denna princip konsekvent skulle kunna följas. Betydande

jämkningar ha emellertid efter hand vidtagits i den ursprungliga taxeområdesindelningen,

vilket bland annat framgår av det förhållandet, att antalet

taxeområden nu utgör 235 mot 274 år 1916.

Under de gångna åren ha på skilda håll i landet de allmänna trafikvägarna

ändrats genom att nya orter blivit centralpunkter för sina respektive1

områden. Härtill kommer att betingelserna för billigare mellanortssamtal

ökats genom automatisering av hela områden.

Att fastställa fritrafiksförmåner som tillgodose alla önskemål och intressen

från abonnenternas sida är ur ekonomisk synpunkt ogörligt. Det förslag, som

framlagts av 1944 års telefonkommitté och som biträtts av telegrafstyrelsen,

är emellertid av mycket genomgripande natur för de ur olika synpunkter

sämst lottade delarna av landet. Jag vill framhålla, att ett genomförande av

förslaget icke på något håll skulle leda till försämring av nuvarande fritrafiksförmåner

men skulle bereda många abonnenter avsevärda förbättringar.

Jag vill vidare framhålla, att fritrafiksfrågorna i och med automatiseringen

av hela områden, varvid den kortväga riksbanken kommer att avvecklas på

automatisk väg, få en naturlig lösning och att det särskilt med hänsyn lill

telegrafverkets ekonomi knappast synes lämpligt att i större utsträckning

än som föreslagits utöka fri trafiksförmånerna. Exempelvis föreligga icke

ekonomiska möjligheter att gå så långt sorn från vissa håll ifrågasatts, nämligen

att utvidga fritrafiksförmånerna till att omfatta fria samtal inom varje

län. Eli sådan åtgärd skulle för övrigt på många håll icke tillgodose önskemålen,

enär intressena i många fall, speciellt i gränstrakterna mellan två län,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 145.

äro riktade till plats i det angränsande länet. Enligt en av 1944 års telefonkommitté

gjord utredning utväxlas ungefär 60 procent av alla rikssamtal å

avstånd understigande 90 kilometer. Bruttoinkomsten av dessa samtal uppgår

till ej mindre än omkring 27 miljoner kronor per år.

I anslutning till vad telefonkommittén och telegrafstyrelsen föreslagit anser

jag mig kunna förorda sådana åtgärder, att alla abonnenter få möjlighet

att utan särskild avgift telefonledes komma i förbindelse med den plats, som

i detta sammanhang kan betraktas som huvudort för bygden. Då denna möjlighet

som regel redan nu föreligger för de södra och mellersta delarna av

landet samt för kusttrakterna i Norrland, skulle utvidgningen få betydelse i

första hand för Norrlands gränstrakter och obygder. Emellertid avser förslaget

även ökade möjligheter för landsbygdsbefolkningen överhuvud taget att

avgiftsfritt samtala med abonnenter å plats, där vederbörande präst, provinsialläkare,

veterinär och landsfiskal är bosatt, varjämte betydligt vidgade

frisamtalsförmåner skulle beredas abonnenterna i Stockholms skärgård, på

Gotland, Öland, Orust och Tjörn samt i Marstrand.

Utvidgningen av frikretsama och de utökade frisamtalsförmånerna lia beräknats

draga i engångskostnader omkring 15 000 000 kronor respektive

5 500 000 kronor. De årliga utgifterna, huvudsakligen i form av inkomstbortfall,

ha uppskattats till omkring 3 000 000 kronor respektive 1 700 000 kronor.

Såsom telegrafstyrelsen framhållit torde engångskostnaderna icke kunna

förräntas. Styrelsen har därför förutsatt, att särskilda investeringsmedel

skulle anvisas till förbättring av landsbygdens telefonförhållanden och att

dessa medel, i den mån de användas, skulle omedelbart avskrivas genom avsättning

av motsvarande belopp till värdeminskningskonto.

Riksräkenskapsverket anser i likhet med telegrafstyrelsen, att de engångskostnader,

varom här är fråga, böra finansieras med investeringsmedel. Däremot

tinner riksräkenskapsverket anledning saknas att i avskrivningshänseende

behandla dessa investeringar på annat sätt än investeringar för telefonnätet

i övrigt. Ämbetsverket anser nämligen, att den omständigheten att

landsbygdens telefonnät drager förhållandevis höga kostnader i jämförelse

med de belopp, som inflyta därifrån, icke bör medföra, att man behöver betrakta

dessa yttre förgreningar av trafiknätet såsom en ekonomisk enhet för

sig och bedöma avskrivningsproblemet därefter. Statskontoret har givit uttryck

åt samma uppfattning. Även jag delar densamma. Ehuru olika delar av

telefonnätet var för sig kunna giva mycket olika resultat, lia de dock hittills

ansetts utgöra ett nödvändigt komplement lill varandra, och nätet i dess helhet

har följaktligen betraktats såsom en ekonomisk enhet. Det synes icke

vara nödvändigt att vid genomförandet av nu föreliggande förslag anlägga

andra synpunkter på frågan, särskilt som de föreslagna åtgärderna ej torde

komma att i högre grad påverka det hittills mycket goda ekonomiska resultatet

av telegrafverkets rörelse samt åtgärderna i fråga äro ägnade att öka

telefonens användbarhet för landet i dess helhet. De härmed förenade utgifterna

böra även, såsom riksräkenskapsverket framhållit, ses i belysning

av planerna för ökad användning av trådradio. Jag anser mig sålunda böra

förorda, att avskrivning av de för bestridande av engångskostnaderna erforderliga

investeringsmedlen regleras över telegrafverkets driftkostnadsstat med

hänsynstagande till den beräknade livslängden hos de ifrågavarande anläggningarna.

Telefonkommittén har beräknat, att för utvidgning av frikretsarna skulle

åtgå en tid av sex år. De utökade frisamtalsförmånerna lia förutsatts skola

beredas i den mån erforderliga ledningar hinna färdigställas. Då det på många

håll erfordras vidlyftiga kabelanläggningar, har kommittén framhållit, att

ökningen av fritrafiken icke kan helt genomföras ännu på många år.

Såsom torde vara allmänt bekant, har telegrafverkets anläggningsarbeten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 145.

9

under krigsåren på grund av bristande tillgång på material och arbetskraft

icke kunnat hålla jämna steg med utvecklingen av rörelsen. Detta förhållande

och den långvariga verkstadskonflikten föregående år ha resulterat i, att

reserverna i stationer samt i lokal-, lands- och rikskablar för närvaiande

äro tagna i anspråk i praktiskt taget full utsträckning. Den bristande tillgången

på expeditionsplatser, kopplingsorgan och ledningar har medfört sa

försämrade framkomstmöjligheter och ökade väntetider för samtal samt sådana

förseningar vid uppsättning av beställda nya telefoner, att åtgärder i

första hand måste vidtagas för att så snart som möjligt skänka abonnenterna

en fullgod service och därigenom återvinna förkrigstidens standard i

fråga om telefonförhållandena i landet. För att nå detta mal kräves en betydande

ökning av anläggningsarbetena under de närmaste åren. I fråga örn

materiel besväras telegrafverket av mycket langa leveranstider, och ali den

materiel, som för närvarande kan uppbringas, atgar för att återställa vad

som blivit eftersatt under kriget. Dessa arbeten taga likaledes all nu tillgänglig

arbetskraft i anspråk.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden ligger det i sakens natur, att ett

genomförande av åtgärderna för utvidgningen av frikretsarna och frisamtalsförmånerna

är ett arbete på lång sikt, vilket måste sta tillbaka för det

ordinarie anläggningsarbetet. Telegrafstyrelsen har emellertid förklarat, att

redan igångsatta kompletteringar av telegrafverkets anläggningar på små

håll lämpligen kunde kombineras med arbeten för utvidgning av frikretsarna

och anläggning av nya ledningar för fritrafik. 1 anslutning härtill har

styrelsen föreslagit, att för budgetåret 1946/47 ett anslag, å 1 500 000 kronor

måtte anvisas för påbörjande i viss begränsad utsträckning av arbetena för

förbättring av landsbygdens telefonförhållanden. Då enligt vad jag förut

uttalat ifrågavarande investeringar i avskrivningshänseende torde böra behandlas

på vanligt sätt, synas tillräckliga skäl icke föreligga för anvisande

av investeringsmedlen under särskild anslagsrubrik, utan utgifterna torde

böra bestridas från vederbörliga anslag under rubriken Telefon- och telegrafanläggningar.

Med hänsyn till storleken av de anslag, som för nästa budgetår

anvisats till telefon- och telegrafanläggningar, torde i detta sammanhang

några ytterligare medel icke behöva äskas lör att bestrida de kostnader,

som under nästa budgetår kunna uppkomma i anledning av atgärdei

för en förbättring av landsbygdens telefonförhållanden. Skulle det längre

fram under budgetåret visa sig, att en förstärkning av anslagen till teiefonoch

telegrafanläggningar skulle vara erforderlig, lärer det lå ankomma på

telegrafstyrelsen att i sinom tid därom göra framställning hos Kungl. Majit.

Vad slutligen angår frågorna om en utökning av landsledningsnätet, varigenom

snabbare framkomstmöjligheter skulle erhållas för samtal inom taxeområdena,

och örn en forcering av automatiseringen av telefonstationerna

på landsbygden, torde böra erinras, att även dessa arbeten endast kunna

vidtagas successivt och att de ingå i telegrafverkets ordinarie arbetsprogram.

Då de åtgärder, vilkas successiva genomförande jag i det föregående i orörd

at, innebära en utvidgning av användningsområdet för de av riksdagen

anvisade anslag, från vilka åtgärderna äro avsedda all bekostas, lärer Dagan

om deras vidtagande böra underställas riksdagen.

Sedan lång tid tillbaka har från landsbygdsbefolkningens sida uttalats utskottet.

önskemål örn vidtagande av åtgärder till telefonförhållandenas förbättrande.

Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat, att hithörande frågor nu

gjorts till föremål för särskild utredning genom 1944 ars telelonkommitté

och att det av kommittén framlagda förslaget, vars genomförande svnes

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 145.

komma att medföra avsevärda förbättringar, av Kungl. Majit i allt väsentligt

torordats.

Genom förslaget att frikretsarna under vissa villkor skola kunna utvidgas

till att såsom regel omfatta abonnenternas stationsområde ha i sådan

riktning såväl inom riksdagen som i framställningar till telegrafstyrelsen

tranu or da önskemål blivit i avsevärd omfattning tillgodosedda. Kostnaderna

tor genomförande av förslaget i denna del har beräknats till 15 000 000 kronor

i engångskostnader och 3 000 000 kronor i årskostnader.

Vad åter angår frisamtalsförmånema har kommittén föreslagit betydande

utvidgningar bland annat genom sammanslagning av angränsande taxeomraden,

utökning av fritrafikområdena eller vidtagande av andra åtgärder i

taxeut jamnande syfte. Det är uppenbart att härutinnan en viss återhållsamhet

måst iakttagas såväl av ekonomiska skäl som med hänsyn till önskvärdheten

att söka åvägabringa en rättvis avvägning av förmånerna mellan olika

landsdelar. Det framstår under sådana förhållanden såsom naturligt, att

motionsvis önskemål örn olika åtgärder inom skilda delar av landet framförts.

I vissa motioner ha föreslagits åtgärder, som närmast kunna betraktas

som jämkningar i kommitténs förslag utan ändring av de av kommittén

tillämpade principerna. Utskottet vill icke förneka, att i motionerna åberopade

skäl i och för sig kunna tala för åtgärdernas vidtagande. Ä andra sidan

mäste beaktas,^ att vid ett ställningstagande till berörda ändringsförslag hänsyn

jämväl måste tagas till konsekvenserna med avseende å andra taxeområden,

vilka kunna bli betydande. Utskottet har därför icke funnit det möjligt

att taga definitiv ställning till här avsedda ändringsförslag utan anser för

sin del, att förslagen böra prövas efter framställning i vanlig ordning.

Utskottet vill emellertid i förevarande sammanhang framhålla, att utskottet

icke har den uppfattningen att en jämkning i kommitténs förslag icke

skulle kunna ifrågasättas. Utskottet har i själva verket erhållit belägg för att

dylika jämkningar äro möjliga utan ett frångående av tillämpade principer.

Enligt vad utskottet inhämtat har nämligen från telegrafstyrelsens sida

vitsordats, att en del i motionerna I: 303 och II: 463 samt II: 458 framförda

förslag med avseende å fritrafiksförmånerna inom vissa västkustområden

syntes förtjäna beaktande. Utskottet förutsätter, att här åsyftade jämkningar

efter vederbörlig framställning komma till stånd.

I motionerna I: 305 och II: 464 har hemställts, att fritrafiken så ordnas

att med huvudort förstås den stad, som utgör det naturliga centrum för en

bygds ekonomiska och sociala verksamhet. Utskottet vill icke förneka, att

denna princip i och för sig kan vara riktig. Frisamtalsförhållandena torde

också i stor utsträckning ha reglerats med utgångspunkt härifrån. Utskottet

tinner sig emellertid icke berett tillstyrka en generell tillämpning av principen.

Enligt vad utskottet erfarit skulle nämligen en knäsättning av principen

komma att medföra konsekvenser i fråga om landets indelning i taxeområden,

vilka svårligen låta sig överblicka.

I propositionen har framhållits, att landsledningsnätet behöver utvidgas

samt att automatiseringen på landsbygden bör forceras. Utskottet vill i an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 145.

11

slutning härtill uttala, att en fortsatt automatisering på längre sikt synes

utgöra ett viktigt led i förbättringen av landsbygdens telefoniörhållanden.

Utskottet vill understryka betydelsen av att automatiseringsarbetena bedrivas

i så intensiv takt som möjligt.

Mot vad departementschefen anfört i fråga om grunderna för de föreslagna

åtgärdernas finansiering har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Beträffande tiden för förbättringarnas genomförande har i propositionen

framhållits, hurusom rådande knapphet på materiel och arbetskraft nödvändiggöra

en utsträckning av programmet över en följd av år. Utskottet inser

väl de svårigheter som föreligga men vill samtidigt uttala önskvärdheten av

att ifrågavarande åtgärder genomföras så snart som möjligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majrts förslag

samt med avslag å motionerna I: 305 och II: 464, bemyndiga

Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 22

mars 1946 anförts låta vidtaga åtgärder för förbättring av

landsbygdens telefonförhållanden;

II. att motionerna I: 297 och II: 459 samt I: 304 och II: 465

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit giva tillkänna

vad utskottet i anledning av motionerna 1: 303 och

11:463 samt 11:458 ovan anfört.

Stockholm den 21 maj 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Lindström,

Gränebo, Andrén, Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gastaf Iwar Anderson, Johan

Eric Ericson, Hesselbom och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Falla, Rubbestad, Andersson i

Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Åkerström, Hoppe, Thäpper och Onsjö.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 145.

Reservationer:

1) av herr Gränebo;

2) av herr Mannerskantz, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Sedan lång —---väsentligt förordats.

Genom förslaget---i årskostnader.

Vad åter---vanlig ordning.

Utskottet vill -— --till stånd.

I motionerna —--sociala verksamhet. Utskottet anser, att denna

princip är riktig. Frisamtalsförhallandena torde också i viss utsträckning ha

reglerats med utgångspunkt härifrån. Utskottet finner sig följaktligen böra

tillstyrka en generell tillämpning av principen. Genomförandet därav kan

givetvis icke ske inom allt för kort tidrymd med hänsyn till rådande knapphet

på materiel och arbetskraft, men principen bör enligt utskottets mening

vara bestämmande för utvecklingen på längre sikt.

I propositionen —--som möjligt.

Mot vad---till erinran.

Beträffande tiden---som möjligt.

Under åberopande---utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med bifall till motionerna 1:305 och 11:464, bemyndiga

Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med

vad utskottet härovan anfört låta vidtaga åtgärder för förbättring

av landsbygdens telefonförhållanden;

II. att motionerna —--åtgärd föranleda;

III. att riksdagen---ovan anfört.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majit proposition angående förbättring av landsbygdens telefonförhållanden jämte i ämnet väckta motioner. s. 14 i texten