Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående behovet av livräddningsanordningar å Vänern.

1946-05-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:148, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående behovet av livräddningsanordningar å Vänern.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 148.

5

Nr 148.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående

behovet av livräddningsanordningar å Vänern.

(lia avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr Ståhl väckt motion (11:200) har

föreslagits, att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Majit att låta utreda

behovet av livräddningsanordningar å Vänern samt att för riksdagen snarast

möjligt framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får utskottet

hänvisa till motionen.

över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, lotsstyrelsen den 27 mars 1946 avgivit yttrande, vilket såsom

bilaga fogats härvid. (Bilaga.)

Av lotsstyrelsens yttrande i ärendet framgår, att styrelsen uppdragit vissa

riktlinjer i fråga örn ordnande av ett livräddningsväsende å Vänern samt att

styrelsen har för avsikt att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/48

upptaga frågan härom. Då syftet med motionärens framställning sålunda

torde bliva tillgodosett, finner utskottet den föreliggande motionen icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer,

att motionen 11:200 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 24 maj 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Utskottet.

Närvarande: se under utlåtande! nr 147.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 14S.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 22 februari 1946 bär Kungl. Maj:t anbefallt lotsstyrelsen

att avgiva och före den 1 april 1946 till riksdagens statsutskott inkomma

med utlåtande över en inom andra kammaren av herr Ståhl väckt motion

(11:200) örn utredning angående behovet av livräddningsanordningar i Vänern.

Till åtlydnad härav får lotsstyrelsen anföra följande.

Innan styrelsen övergår till att behandla den med motionen avsedda frågan,

vill styrelsen inledningsvis beröra de förhållanden, som äro rådande i

fråga örn handhavandet och bekostandet av säkerhetsanslalterna för sjöfarten

i allmänhet och livräddningsväsendet i synnerhet.

Beträffande farvattnen kring rikets kuster ävensom två av de större inlandsfarvatten,

i vilka allmän sjöfart av mera betydande omfattning bedrives,

nämligen Mälaren och Vättern, åvilar handhavandet av säkerhetsanstalterna

för dylik sjöfart — vissa delar av livräddningsväsendet undantagna — lotsstyrelsen

och bestridas kostnaderna för sagda anstalter -— med enahanda undantag

— av statsmedel. I fråga om livräddningsväsendet råda som antytts

delvis andra förhållanden. Livräddningsväsendets organisation kännetecknas

av ett sedan länge bedrivet parallellarbete mellan lotsstyrelsen och en enskild

sammanslutning, Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne. Jämlikt

vissa mellan styrelsen och sällskapet med statsmakternas godkännande träffade

överenskommelser har vårt lands kust indelats i ett antal områden, vilka

med avseende å ansvaret för livräddningsväsendet fördelats mellan lotsstyrelsen

och sällskapet. I fråga om det ekonomiska ansvaret gäller emellertid

den modifikationen, alt i tre fall livräddningsstationer, belägna inom områden,

för vilka sällskapet i övrigt har att svara, på statsverkets bekostnad utrustats

med motorlivbåtar jämte båthus och slipar samt att i ytterligare ett

fall kostnaden för livbåthus och slip vid sådan station bestritts med statsmedel.

Såsom bilaga1 har vid detta utlåtande fogats en förteckning över befintliga

livräddningsstationer med angivande av den huvudsakliga utrustningen

samt med uppgift, huruvida stationen drives av lotsverket eller av sällskapet,

varvid i sistnämnda fall jämväl anmärkts i vad män utrustningen anskaffats

på statens bekostnad. Lotsstyrelsen får i förevarande sammanhang

jämväl erinra om att styrelsen i underdånig skrivelse den 22 november 1945

framlagt förslag till förbättring av livräddningsväsendet å norrlandskusten.

Styrelsen har i sagda skrivelse föreslagit nyanskaffning av bl. a. 3 stationära

motorlivbåtar samt 10 raketapparater, därav en motorlivbåt samt raketapparaterna

redan under budgetåret 1946/47. Förslaget har av Kungl. Maj:t upptagits

i 1946 års statsverksproposition (jfr tionde huvudtiteln, s. lil—117)

och har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret 1946/47 anvisa

erforderliga medel för bekostande av den livräddningsmateriel, som av lotsstyrelsen

föreslagits till anskaffning under sagda budgetår. Denna hemställan

har riksdagen numera bifallit.

Vad beträffar Vänern åligger handhavandet av säkerhetsanstalterna för

den allmänna sjöfarten ett särskilt organ av delvis offentlig, delvis privat ka
-

Ej här medtagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 148.

7

raktär, Vänerns seglationsstyrelse. Lotsstyrelsen äger med avseende å sagda

säkerhetsanstalter allenast utöva viss tillsyn, varjämte inrättande av vissa

slag av nya säkerhetsanstalter samt viktigare förändringar av redan befintliga

sådana av seglationsstyrelsen skola underställas lotsstyrelsen prövning.

För seglationsstyrelsen gälla av Kungl. Majit den 20 februari 1920 fastställda

stadgar, varav ett exemplar1 bilägges detta utlåtande. Styrelsen består av elva

ledamöter, utsedda för fem års tid. Fyra av ledamöterna utses av fartygsägare

och industriidkare på landsbygden uti de till Vänern gränsande länen,

varjämte för envar av städerna Göteborg, Vänersborg, Lidköping, Mariestad,

Kristinehamn, Karlstad och Åmål väljes en ledamot genom i respektive stad

boende fartygsägare, handlande och industriidkare. Seglationsstyrelsen äger

till bestridande av kostnaderna för handhavandet av säkerhetsanstalterna å

Vänern uppbära dels särskild seglationsavgift, som enligt av Kungl. Majit

fastställd taxa utgår av fartyg, som befara Vänern, dels ock lotspenningar

för lämnat lotsbiträde å Vänern. Lotspenningarna utgå enligt taxor, som seglationsstyrelsen

äger utfärda i huvudsaklig överensstämmelse med de för dylika

taxor allmänt gällande grunder. Inkomsterna av seglationsavgift och

lotspenningar uppgingo under år 1945 till sammanlagt 145 000 kronor, därav

seglationsavgift 133 000 kronor och lotspenningar 12 000 kronor. Seglationsstyrelsens

utgifter för vidmakthållande och drift av säkerhetsanstalterna

å Vänern uppgingo samma år till 172 000 kronor. Verksamheten har alltsedan

1938 gått med underskott med undantag för året 1939, då ett obetydligt överskott

förefanns. Sagda underskott ha åren 1938 samt 1940—1945 utgjort tillhopa

207 803 kronor. Nämnas må ock, att seglationsstyrelsens utgifter för

nyanskaffning av säkerhetsanstalter under tidsperioden 1940—1945 uppgått

till 91 300 kronor. Härjämte finnas 30 000 kronor fonderade medel för gäldande

av anläggningskostnader för en radiofyr.

Angående omfattningen av de säkerhetsanstalter, vilka genom seglationsstyrelsens

verksamhet drivas och underhållas, må anföras följande. För

ombesörjande av erforderlig lotsning å Vänern håller seglationsstyrelsen 2

ordinarie lotsar samt 1 extra lots ävensom en reservlots. Denna personal

utförde under år 1944— för år 1945 föreligger ännu ej seglationsstyrelsens

årsberättelse — 579 lotsningar. Sagda år underhöll seglationsstyrelsen tillhopa

56 fyrplatser med sammanlagt 78 fyrar. De sistnämnda utgöras till

övervägande del av AGA-fyrar, men jämväl ett antal elektriska fyrar finnes.

Ett antal fyrar av äldre, inom lotsverket numera övergiven typ, s. k. spegelfyrar,

i vilka ljuskällan utgöres av fotogenlampa, ingå jämväl i fyrbeståndet.

Vid inloppet lill Vänersborgsviken finnes en riktad radiofyr. Den flytande

fyrbelysningsmaterielen utgjordes år 1944 av 23 lysbojar, därav 21 AGA-lysbojar.

Av dessa voro 5 tillika ljudbojar. För mistsignalering finnas två akustiska

mistsignalstationer. Ett särskilt tjänstefartyg, »Polstjärnan», hålles av

seglationsstyrelsen för utförande av erforderliga arbeten för vidmakthållande

av säkerhetsanstalterna å Vänern. Med avseende å farledernas Sprickning

är Vänern indelad i 52 prickningsdistrikt. År 1944 helios genom seglationsstyrelsens

försorg 148 bakar, stänger och kummel, 3 fasta prickar samt 92

större prickar, utsatta från tjänstefartyget, och 773 mindre prickar, utsatta

av särskilda prickhållare. För överinseendet över de sålunda angivna säkerhetsanstalterna

är hos seglationsstyrelsen anställd en tjänsteman, lotsbefälhavaren

å Vänern, vilken med avseende å kvalifikationer och åligganden närmast

får anses vara att jämställa med lotsverkets distriktsbefäl. Några livräddningsanordningar

ingå icke bland de av seglationsstyrelsen omhänderhavda

säkerhetsanstalterna och finnas icke heller i annan ordning inrättade

för Vänerns vidkommande.

1 Ej bär medtagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 148.

I fråga om behovet av livräddningsanordningar å Vänern får lotsstyrelsen

till en början åberopa en genom försorg av seglationsstyrelsen verkställd utredning

angående sjöolyckor, vilka inträffat å sagda sjö under åren 1910—

1920 samt 1920—1945. De platser, å vilka under sistnämnda tid för seglationsstyrelsen

kända sjöolyckor ägt rum, hava därvid inlagts å bifogade sjökort

över Vänern, och har å sjökortet tillika angivits händelsernas art. Enligt

utredningen ha å Vänern under den förra tidsperioden inträffat 131 sjöolyckor,

vilka i 16 fall medfört totalförlust av fartyg men icke i något fall

förlust av människoliv. I fråga om den senare tidsperioden framgår av utredningen,

att antalet sjöolyckor under denna tid uppgått till 210, att 32 av

dessa medfört totalförlust av fartyg samt att i samband med 7 olyckor, varav

4 utgjort totalförlisningar, sammanlagt 20 människoliv gått förlorade. Av

förlusterna i människoliv hänföra sig, såsom i motionen angives, icke mindre

än 8 till de tvenne fartygskatastrofer, vilka inträffade under senare halvåret

1945. Sålunda omkommo vid det svenska motorfartyget Evas kantring

utanför Skoghall den 25 augusti 1945 fem personer och vid den danska motorseglaren

Ebbas förlisning i Lurö skärgård den 8 november 1945 tre personer.

För de närmare omständigheterna vid sistnämnda två haverier får

lotsstyrelsen i detta sammanhang lämna följande på respektive sjöförklaringsprotokoll

grundade redogörelser.

»Eva», som mätte 237,39 brutto registerton, hade klockan omkring 17.00

på eftermiddagen den 25 augusti 1945 avgått från Skoghall med full last av

pappersmassa, vilken stuvats dels i lastrummet, dels å däck. Efter omkring

en halv timmes gång hade fartyget kommit ut på fritt vatten med grov sjö.

Vinden hade varit VSV med cirka 15 sek. meters styrka. Fartyget hade

gått med full fart och med sjön in på styrbords bog. Klockan omkring 18.12,

då fartyget befunnit sig omkring 2 distansminuter väster örn Klackens lysboj,

hade fartyget plötsligt krängt över åt babord till cirka 60° slagsida.

Fartyget hade därefter icke rätat upp sig, utan slagsidan hade hastigt ökats.

Försök att lämpa däckslasten över bord hade icke hunnit fullföljas, innan

fartyget kantrat. Av besättningen, tio man och en kvinna, hade sju man

måst kasta sig i vattnet, medan tre man samt kvinnan lyckats taga sig ombord

i en eka, vilken legat lös på däckslasten och därför hunnit sättas i

sjön. Ekan hade emellertid vattenfyllts och samtliga ombordvarande hade

kommit i vattnet. »Eva» hade en kort stund legat helt kantrad med bottnen

upp samt därefter sjunkit. Ångfartyget »Forshaga», som vid »Evas» kantring

befunnit sig på omkring två distansminuters avstånd, hade kommit till

platsen cirka tjugu minuter efter kantringen, och från »Forshaga» hade man

lyckats rädda sex man av »Evas» besättning. Fyra man samt kvinnan hade

emellertid icke kunnat påträffas. — Det torde vara uppenbart, att snabbare

undsättning av de nödställda än som lämnats från »Forshaga» icke skulle

ha kunnat verkställas med livräddningsbåt, därest livräddningsstation funnits

i norra Vänern. —- Enligt utlåtande av sjötekniske konsulenten i kommerskollegium,

Bo Bergström, den 20 september 1945 har »Eva» vid avgången

från Skoghall icke varit i sjövärdigt skick.

Den danska motorseglaren Ebba, som mätte 63 brutto registerton, hade

klockan omkring 14.00 den 8 november 1945 gått till ankars för hårt väder

vid Hökö i Lurö skärgård. Klockan omkring 18.00 hade fartyget påseglats

av svenska ångfartyget Wettern I, som legat för ankar i lovart om »Ebba»

men råkat i drift. Till följd av kollisionen hade styrbords ankarkätting å

»Ebba» sprungit, varigenom jämväl detta fartyg kommit i drift. Fartygets

motor hade fortast möjligt startats, men trots att densamma körts med full

fart framåt hade fartyget fortsatt att driva och klockan omkring 19.30 grundstött

vid Lilla Ingvarsholmen. Det hårda vädret hade efter hand övergått till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 14S.

9

orkanartad storm nied snöbyar. Klockan omkring 03.00 pålöljande morgon

hade fartygets botten slagits sönder oell fartyget sjunkit, sa att vattnet nått

i höjd med relingen. En man av de ombordvarande hade omkring två timmar

senare spolats liver bord och drivit i land å en holme, varifrån lian

sedermera blivit räddad av fiskare Irån Lurd. »Ebbas» övriga besättning,

två man och en kvinna, hade drunknat. — Det synes ovisst, huruvida de

vid förlisningen omkomna stått att rädda, därest livräddningsbåt funnits

tillgänglig vid tillfället. På grund av det rådande ovädret hava tydligen inga

nödsignaler kunnat avgivas från »Ebba», och även örn sådana kunnat avgivas,

hade desamma sannolikt icke kunnat observeras från land. Möjlighet

till radiosignalering torde icke hava förefunnits å »Ebba», och detsamma

gäller flertalet av de fartyg, vilka trafikera Vänern. —- Enligt utlåtande den

31 december 1945 av kommerskollegii sjötekniske konsulent har »Ebbas»

förlisning indirekt vållats av att å »Wettern I» uraktlåtits att använda tillräcklig

förankringsmateriel.

Beträffande övriga förut omförmälda fartygsolyckor, som under tiden från

1910 till nuvarande tid inträffat å Vänern, och vid vilka människoliv gått

förlorade, föreligga icke några närmare uppgifter. Av de fem fall, varom bär

är fråga, synas emellertid åtminstone tre hava inträffat å sådana positioner

i öppen sjö, att händelserna icke kunnat observeras från land och därigenom

föranleda ingripande av livräddningsbåt. Möjlighet att tillkalla hjälp

per radio torde jämväl i dessa fall icke hava förelegat. Sammanfattningsvis

torde på grundval av den verkställda utredningen kunna uttalas, att frekvensen

av haverier å Vänern, jämväl av sådana, varvid människoliv gått till

spillo, under ifrågavarande tidsperiod av 35 år icke får anses hava varit av

mera betydande omfattning. Det får ock anses ovisst, huruvida de människoliv,

som gått förlorade, kunnat räddas, därest livräddningsväsende funnits

anordnat. Möjligheten att vid framdeles eventuellt inträffande sjöolyckor

människoliv äventyras, synes emellertid utgöra skäl för inrättandet av ett

livräddningsväsende å Vänern.

Av seglationsstyrelsens utredning framgår, att flertalet sjöolyckor a Vänern

ägt rum i närheten av Lurö, i infartsleden till Vänersborg, i Mariestadsjön

samt i inf artslederna till Sjötorp, Otterbäcken och Karlstad. Nämnda områden

ävensom — med hänsyn lill inträffade haverier, vid vilka människoliv

gått till spillo — området kring Megrundet och de öppna farvattnen utanför

Skoghall — böra om möjligt kunna nås med livräddningsanstalter. De

olika slag av dylika anstalter, vilka härvidlag skulle kunna ifrågakomma,

jiro patrullerande livräddningskryssare samt livräddningsstationer, utrustade

med antingen stationära motorlivbåtar eller raketapparater eller med bådadera.

Anskaffande av patrullerande livräddningskryssare katar av denna

typ användas företrädesvis för undsättning av skeppsbrutna å öppna havet

eller vid oskyddade havskuster — torde emellertid för Vänerns vidkommande

få anses obehövligt. Valet av livräddningsmateriel torde sålunda kunna

begränsas till att avse stationära motorlivbatar eller rakelapparater eller

kombination av båda dessa anordningar. Härvid måste framför allt beaktas

beskaffenheten av Vänerns kuster. I sådan! hänseende inhämtas av en från

lotsbefälhavaren å Vänern lill lotsstyrelsen inkommen skrivelse, att till följd

av kusternas relativa otillgänglighet raketapparat kan komma till användning

allenast å kuststräckan mellan Hjortens udde och Vänersborg samt å Värmlandsnäs

östra sida. En ä Värmlandsnäs stationerad rakelapparat skulle

emellertid knappast bliva lill gagn för något av de förut omförmälda av sjöolyckor

särskilt hemsökta områdena i Vänern, och anläggande av en dylik

station synes därför icke motiverat. En rakelslalion a Hjortens udde ansel

lotsstyrelsen däremot lämpligen böra anordnas. Härigenom linge anses sörjt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 148.

för erforderligt livräddningsmateriel för norra sidan av infarten till Vänersborg.

I övrigt torde emellertid för de förut angivna områdena få disponeras

motorlivbåtar. Vad angår dessas stationering bör enligt seglationsstyrelsens,

lotsbefälhavarens och lotsstyrelsens samfällda uppfattning trakten av Lurö

i första hand ifrågakomma. Kanalfloltans ångfartygsbefälhavaresällskap har

i skriveise till lotsstyrelsen jämväl uttalat sig för att en livräddningsstation

förlägges till trakten av Lurö. Med en därstädes stationerad livbåt skulle enligt

lotsstyrelsens mening kunna ombesörjas erforderlig livräddningsverksamhet

icke blott i Lurö skärgård utan jämväl i följande av förut omförmälda i

Vänerns södra del belägna områden, nämligen Mariestadsjön, infarterna till

Sjötorp och Otterbäcken ävensom området kring Megrundet samt den del

av infarten till Vänersborg, vilken icke skulle kunna betjänas med raketapparat.

De tre förstnämnda områdena kunna visserligen synas tämligen avlägset

belägna för att kunna nås med en i trakten av Lurd stationerad livbåt, men

på grund av dessa områdens relativt skyddade läge torde nian för deras vidkommande

icke behöva räkna med sjöolyckor, vilka kräva ett omedelbart ingripande

av livbåt. Vad härefter angår norra delen av Vänern synes behovet

av livräddningsanstalter bliva bäst tillgodosett genom en på Hammarö stationerad

livbåt. Verksamhetsområdet för en båt med denna stationering synes

nämligen kunna omfatta såväl infarten till Karlstad som de öppna farvattnen

utanför Skoghall. De i det föregående angivna livräddningsanstalterna —

två motorlivbåtar, stationerade i trakten av Lurd respektive å Hammarö, samt

en raketapparat, stationerad vid Hjortens udde — torde enligt lotsstyrelsens

mening fa anses ägnade att nöjaktigt tillgodose de behov av livräddningsmateriel,

med vilka man nied hänsyn till föreliggande erfarenheter rörande

frekvens och beskaffenhet av sjöolyckor i Vänern under senare år har anledning

räkna. Lotsstyrelsen får emellertid meddela, att seglationsstyrelsen

ansett behov föreligga jämväl av en i Vänersborg stationerad motorlivbåt.

Beträffande vilken båttyp som bör komma till användning har seglationsstyrelsen

antytt möjligheten av att å Vänern nyttja livbåtar av mindre typ

än de vid kusterna använda stationära motorlivbåtarna i allmänhet. Segiationsstyrelsen

har därvid främst syftat till åvägabringande av en kostnadsbesparing

men har därjämte ifrågasatt, huruvida icke den krabba sjön å

Vänern rent av skulle komma att nödvändiggöra användandet av en mindre

båttyp. Med anledning av sistnämnda uttalande får lotsstyrelsen framhålla,

att de vid kusterna nyttjade motorlivbåtama i ändamål att kunna undsätta

strandade fartyg äro konstruerade för gång å grunt vatten i omedelbar närhet

av land, där krabb sjö ofta förekommer. I betraktande härav anser styrelsen

icke erforderligt att med hänsyn till den krabba sjön å Vänern införa

en mindre livbåttyp. Då erfarenheten visat, att livräddningsbåtar icke sällan

behöva biträda vid bogsering av nödställda fartyg, anser sig styrelsen böra

jämväl för Vänerns vidkommande förorda livbåtar av den relativt kraftiga

typ, som för närvarande kommer till användning vid de flesta av lotsverkets

livräddningsstationer å kusten. Sistnämnda båttyp har en längd av 10,3

meter och en bredd av 2,9 meter samt är försedd med motor örn cirka 50

hästkrafter.

Kostnaderna för den av lotsstyrelsen i det föregående till anskaffning föreslagna

livräddningsmaterielen hava av styrelsen beräknats enligt följande:

2 st motorlivbåtar ................ å 70 000 kr. 140 000 kr:

2 » båthus ...................... » 20 000 » 40 000 »

2 » slipar jämte slipvagnar........ » 9 000 » 18 000 »

1 » raketapparat med tillbehör .... » 7 000 » 7 000 »

Summa 205 000 kr.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 148.

11

Härtill komma kostnader för drift och underhåll av ifrågavarande livräddningsanstalter.

Sistnämnda kostnader hava av lotsstyrelsen beräknats

till ett årligt belopp av omkring 6 000 kronor.

1 fråga örn bestridandet av angivna kostnader får lotsstyrelsen anföra följande.

Enligt den hittills gällande av lotsstyrelsen inledningsvis berörda ordningen

för handhavandet och vården av de säkerhetsanstalter för sjöfarten

i Vänern som redan finnas eller framdeles komma att åvägabringas skola

kostnaderna för sagda livräddningsanstalter otvivelaktigt i första hand gäldas

av Vänerns seglationsstyrelses medel. Seglationsstyrelsen har emellertid förklara!,

att härför skulle erfordras kapitalinvestering av en storleksordning,

vilken icke motsvarar seglationsstyrelsens ekonomiska resurser, varjämte en

med hänsyn till sagda resurser alltför stor ökning av styrelsens årskostnader

skulle uppstå.

Enligt lotsstyrelsens uppfattning har seglationsstyrelsen, särskilt i betraktande

av de till beloppen begränsade intäkter styrelsen ägt uppbära, på ett

förtjänstfullt sätt sörjt för anskaffande, iståndsättande och drift av de säkerhetsanstalter

för sjöfarten, som finnas å Vänern annorstädes än i hamnarna.

Det får vidare anses att, bortsett från att något ordnat livräddningsväsende

ej upprättats för Vänern, där i drift varande säkerhetsanstalter i

stort sett nöjaktigt tillgodose sjöfartens behov. För denna verksamhet, vars

ombesörjande statsverket icke lärer ha kunnat undandraga sig, därest seglationsstyrelsen

ej utfört densamma, är seglationsstyrelsen väl förtjänt av det

allmännas erkänsla. Med hänsyn till seglationsstyrelsens ekonomiska ställning

synes under de förutsättningar i fråga örn rätt att av sjöfarten å Vänern uttaga

avgift, som för närvarande gälla, icke böra av seglationsstyrelsen fordras

att den, utöver den verksamhet styrelsen för närvarande upprätthåller,

jämväl skall bekosta anskaffning, underhåll och drift av de livräddningsanstalter,

som enligt vad i det föregående anförts få anses erforderliga för

Vänerns vidkommande. Redan bestridandet av kostnaderna för drift och

underhåll av sagda livräddningsanstalter skulle uppenbarligen påkalla att

seglationsstyrelsen hos Kungl. Majit hemställde örn tillstånd att höja seglationsavgift

och lotspenningar med belopp, som måste bliva betungande för

sjöfarten å Vänern. Sagda sjöfart är emellertid redan hårt belastad i fråga

örn sjöfartsavgifter; den har i sådant hänseende att bära förutom seglationsavgift

och lotspenningar å Vänern vanlig fyr- och båkavgift samt kanalavgift

i Trollhätte kanal.

Lotsstyrelsen har beträffande anordnandet av ett livräddningsväsende å Vänern

jämväl smårätt med Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.

Livbåtssällskapet har i anledning av förfrågan från lotsstyrelsen icke kunnat

utfästa sig att för egen del bekosta eller deltaga i kostnaderna för anordnande

av livräddningsväsende på Vänern. Däremot har sällskapet ställt i utsikt att

vid den framtida tidpunkt, då en av sällskapet för norra Kvarken beställd

motorlivbåt bleve färdigbyggd, tillsvidare å lämplig plats i Vänern förlägga

en sällskapet tillhörig, för närvarande å Holmön stationerad äldre motorlivbåt

i avvaktan på att ny livräddningsbåt av lämplig typ bleve anskaffad för

Vänern. Beträffande frågan huruvida sällskapet vöre i tillfälle att, såsom skett

i fråga örn ett antal staten tillhöriga livräddningsstationer i södra Sverige,

övertaga och bekosta underhållet oell driften av genom statens försorg eventuellt

anordnade livräddningsstationer å Vänern, bar sällskapet för närvarande

icke kunnat himna några bestämda utfästelser.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då förenämuda erbjudande från

livbåtssällskapet icke i vidare mån än såsom en anstalt av tillfällig karaktär

bidrager lill lösandet av frågan örn anskaffande av eli livräddningsväsende

i Vänern, synes lotsstyrelsen annan utväg icke stå till buds än att, därest ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 148.

ordnat livräddningsväsende för Vänern skall komma till stånd, anskaffning

av erforderlig materiel ävensom, åtminstone till en början, drift och underhåll

av densamma bekostas av staten. 1 betraktande av att staten hittills icke

haft att vidkännas några kostnader för de nu förefintliga säkerhetsanstalterna

i Vänern, synes detta icke vara oskäligt.

Lotsstyrelsen får i detta sammanhang till jämförelse meddela följande uppgifter

beträffande de kostnader, statsverket under tiden t. o. m. den 30 juni

1945 nedlagt för nyanskaffning av sådana säkerhetsanstalter å Mälaren, vilka

alltjämt äro i drift. Sagda kostnader fördela sig sålunda:

a) för fyrväsendet i Mälaren......................... 288 175 kr.

» » »tillfartslederna Landsort—Södertälje 73 390 »

» » » » Sävösund—Södertälje 27 560 » 389125 kr.

b) för lotsväsendet .......................................... 64 800 »

Summa kostnader för nyanskaffning av säkerhetsanstalter 453 925 kr.

Därav belöper å tioårsperioden 1h 1936—’% 1945 tillhopa 282 215 kronor.

Härtill komma statsverkets årliga kostnader för drift och underhåll av lotsverkets

säkerhetsanstalter å Mälaren med tillfartsleder. Dessa kunna vid fredsförhållanden

uppskattas till lägst 170 000 kronor per år, varav 130 000 kronor

utgöra avlöningsförmåner till lotspersonal.

Emot här redovisade kostnader, som statsverket haft och har att vidkännas

för säkerhetsanstalter i Mälaren, kan ställas statens inkomst av lotspenningar

för lotsning å Mälaren. Såsom mätare å sagda inkomst kan för nu

förevarande syfte angivas lotspenningintäkten vid Mälarens lotsplats. Denna

uppgick i medeltal för kalenderåren 1936—1945 till 132 000 kronor för år.

Härjämte uppbär statsverket fyr- och båkavgift. Dylik avgift utgår emellertid

med vissa angivna undantag å samtliga från utrikes ort ankommande eller

till utrikes ort utgående fartyg, vilkas avgiftspliktiga dräktighet överstiger

40 ton, sålunda bl. a. såväl å nu angivna slag av fartyg, som trafikera Mälaren,

som å motsvarande slag av fartyg som trafikera Vänern. Den kan därför

vid en jämförelse av statens kostnader för sjöfarten å Mälaren och å

Vänern lämnas å sido. Av de sålunda lämnade uppgifterna framgår, att staten

för säkerhetsanstalter å Mälaren haft och har att vidkännas utgifter vida

överstigande statens inkomst av sjöfarten å Mälaren.

Det är lotsstyrelsen avsikt att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/

48 upptaga frågan om ordnande, i anslutning till de riktlinjer, styrelsen i det

föregående angivit, av ett livräddningsväsende för Vänern.

Stockholm den 27 mars 1946.

TORSTEN PETERSSON.

Lars Bergstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.