Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående behovet av livräddningsanordningar å Vänern.
1946-05-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:148, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående behovet av livräddningsanordningar å Vänern.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 148.
5
Nr 148.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående
behovet av livräddningsanordningar å Vänern.
(lia avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr Ståhl väckt motion (11:200) har
föreslagits, att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Majit att låta utreda
behovet av livräddningsanordningar å Vänern samt att för riksdagen snarast
möjligt framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får utskottet
hänvisa till motionen.
över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, lotsstyrelsen den 27 mars 1946 avgivit yttrande, vilket såsom
bilaga fogats härvid. (Bilaga.)
Av lotsstyrelsens yttrande i ärendet framgår, att styrelsen uppdragit vissa
riktlinjer i fråga örn ordnande av ett livräddningsväsende å Vänern samt att
styrelsen har för avsikt att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/48
upptaga frågan härom. Då syftet med motionärens framställning sålunda
torde bliva tillgodosett, finner utskottet den föreliggande motionen icke böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
att motionen 11:200 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 maj 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Utskottet.
Närvarande: se under utlåtande! nr 147.
6
Statsutskottets utlåtande nr 14S.
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 22 februari 1946 bär Kungl. Maj:t anbefallt lotsstyrelsen
att avgiva och före den 1 april 1946 till riksdagens statsutskott inkomma
med utlåtande över en inom andra kammaren av herr Ståhl väckt motion
(11:200) örn utredning angående behovet av livräddningsanordningar i Vänern.
Till åtlydnad härav får lotsstyrelsen anföra följande.
Innan styrelsen övergår till att behandla den med motionen avsedda frågan,
vill styrelsen inledningsvis beröra de förhållanden, som äro rådande i
fråga örn handhavandet och bekostandet av säkerhetsanslalterna för sjöfarten
i allmänhet och livräddningsväsendet i synnerhet.
Beträffande farvattnen kring rikets kuster ävensom två av de större inlandsfarvatten,
i vilka allmän sjöfart av mera betydande omfattning bedrives,
nämligen Mälaren och Vättern, åvilar handhavandet av säkerhetsanstalterna
för dylik sjöfart — vissa delar av livräddningsväsendet undantagna — lotsstyrelsen
och bestridas kostnaderna för sagda anstalter -— med enahanda undantag
— av statsmedel. I fråga om livräddningsväsendet råda som antytts
delvis andra förhållanden. Livräddningsväsendets organisation kännetecknas
av ett sedan länge bedrivet parallellarbete mellan lotsstyrelsen och en enskild
sammanslutning, Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne. Jämlikt
vissa mellan styrelsen och sällskapet med statsmakternas godkännande träffade
överenskommelser har vårt lands kust indelats i ett antal områden, vilka
med avseende å ansvaret för livräddningsväsendet fördelats mellan lotsstyrelsen
och sällskapet. I fråga om det ekonomiska ansvaret gäller emellertid
den modifikationen, alt i tre fall livräddningsstationer, belägna inom områden,
för vilka sällskapet i övrigt har att svara, på statsverkets bekostnad utrustats
med motorlivbåtar jämte båthus och slipar samt att i ytterligare ett
fall kostnaden för livbåthus och slip vid sådan station bestritts med statsmedel.
Såsom bilaga1 har vid detta utlåtande fogats en förteckning över befintliga
livräddningsstationer med angivande av den huvudsakliga utrustningen
samt med uppgift, huruvida stationen drives av lotsverket eller av sällskapet,
varvid i sistnämnda fall jämväl anmärkts i vad män utrustningen anskaffats
på statens bekostnad. Lotsstyrelsen får i förevarande sammanhang
jämväl erinra om att styrelsen i underdånig skrivelse den 22 november 1945
framlagt förslag till förbättring av livräddningsväsendet å norrlandskusten.
Styrelsen har i sagda skrivelse föreslagit nyanskaffning av bl. a. 3 stationära
motorlivbåtar samt 10 raketapparater, därav en motorlivbåt samt raketapparaterna
redan under budgetåret 1946/47. Förslaget har av Kungl. Maj:t upptagits
i 1946 års statsverksproposition (jfr tionde huvudtiteln, s. lil—117)
och har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret 1946/47 anvisa
erforderliga medel för bekostande av den livräddningsmateriel, som av lotsstyrelsen
föreslagits till anskaffning under sagda budgetår. Denna hemställan
har riksdagen numera bifallit.
Vad beträffar Vänern åligger handhavandet av säkerhetsanstalterna för
den allmänna sjöfarten ett särskilt organ av delvis offentlig, delvis privat ka
-
Ej här medtagen.
Statsutskottets utlåtande nr 148.
7
raktär, Vänerns seglationsstyrelse. Lotsstyrelsen äger med avseende å sagda
säkerhetsanstalter allenast utöva viss tillsyn, varjämte inrättande av vissa
slag av nya säkerhetsanstalter samt viktigare förändringar av redan befintliga
sådana av seglationsstyrelsen skola underställas lotsstyrelsen prövning.
För seglationsstyrelsen gälla av Kungl. Majit den 20 februari 1920 fastställda
stadgar, varav ett exemplar1 bilägges detta utlåtande. Styrelsen består av elva
ledamöter, utsedda för fem års tid. Fyra av ledamöterna utses av fartygsägare
och industriidkare på landsbygden uti de till Vänern gränsande länen,
varjämte för envar av städerna Göteborg, Vänersborg, Lidköping, Mariestad,
Kristinehamn, Karlstad och Åmål väljes en ledamot genom i respektive stad
boende fartygsägare, handlande och industriidkare. Seglationsstyrelsen äger
till bestridande av kostnaderna för handhavandet av säkerhetsanstalterna å
Vänern uppbära dels särskild seglationsavgift, som enligt av Kungl. Majit
fastställd taxa utgår av fartyg, som befara Vänern, dels ock lotspenningar
för lämnat lotsbiträde å Vänern. Lotspenningarna utgå enligt taxor, som seglationsstyrelsen
äger utfärda i huvudsaklig överensstämmelse med de för dylika
taxor allmänt gällande grunder. Inkomsterna av seglationsavgift och
lotspenningar uppgingo under år 1945 till sammanlagt 145 000 kronor, därav
seglationsavgift 133 000 kronor och lotspenningar 12 000 kronor. Seglationsstyrelsens
utgifter för vidmakthållande och drift av säkerhetsanstalterna
å Vänern uppgingo samma år till 172 000 kronor. Verksamheten har alltsedan
1938 gått med underskott med undantag för året 1939, då ett obetydligt överskott
förefanns. Sagda underskott ha åren 1938 samt 1940—1945 utgjort tillhopa
207 803 kronor. Nämnas må ock, att seglationsstyrelsens utgifter för
nyanskaffning av säkerhetsanstalter under tidsperioden 1940—1945 uppgått
till 91 300 kronor. Härjämte finnas 30 000 kronor fonderade medel för gäldande
av anläggningskostnader för en radiofyr.
Angående omfattningen av de säkerhetsanstalter, vilka genom seglationsstyrelsens
verksamhet drivas och underhållas, må anföras följande. För
ombesörjande av erforderlig lotsning å Vänern håller seglationsstyrelsen 2
ordinarie lotsar samt 1 extra lots ävensom en reservlots. Denna personal
utförde under år 1944— för år 1945 föreligger ännu ej seglationsstyrelsens
årsberättelse — 579 lotsningar. Sagda år underhöll seglationsstyrelsen tillhopa
56 fyrplatser med sammanlagt 78 fyrar. De sistnämnda utgöras till
övervägande del av AGA-fyrar, men jämväl ett antal elektriska fyrar finnes.
Ett antal fyrar av äldre, inom lotsverket numera övergiven typ, s. k. spegelfyrar,
i vilka ljuskällan utgöres av fotogenlampa, ingå jämväl i fyrbeståndet.
Vid inloppet lill Vänersborgsviken finnes en riktad radiofyr. Den flytande
fyrbelysningsmaterielen utgjordes år 1944 av 23 lysbojar, därav 21 AGA-lysbojar.
Av dessa voro 5 tillika ljudbojar. För mistsignalering finnas två akustiska
mistsignalstationer. Ett särskilt tjänstefartyg, »Polstjärnan», hålles av
seglationsstyrelsen för utförande av erforderliga arbeten för vidmakthållande
av säkerhetsanstalterna å Vänern. Med avseende å farledernas Sprickning
är Vänern indelad i 52 prickningsdistrikt. År 1944 helios genom seglationsstyrelsens
försorg 148 bakar, stänger och kummel, 3 fasta prickar samt 92
större prickar, utsatta från tjänstefartyget, och 773 mindre prickar, utsatta
av särskilda prickhållare. För överinseendet över de sålunda angivna säkerhetsanstalterna
är hos seglationsstyrelsen anställd en tjänsteman, lotsbefälhavaren
å Vänern, vilken med avseende å kvalifikationer och åligganden närmast
får anses vara att jämställa med lotsverkets distriktsbefäl. Några livräddningsanordningar
ingå icke bland de av seglationsstyrelsen omhänderhavda
säkerhetsanstalterna och finnas icke heller i annan ordning inrättade
för Vänerns vidkommande.
1 Ej bär medtagen.
8
Statsutskottets utlåtande nr 148.
I fråga om behovet av livräddningsanordningar å Vänern får lotsstyrelsen
till en början åberopa en genom försorg av seglationsstyrelsen verkställd utredning
angående sjöolyckor, vilka inträffat å sagda sjö under åren 1910—
1920 samt 1920—1945. De platser, å vilka under sistnämnda tid för seglationsstyrelsen
kända sjöolyckor ägt rum, hava därvid inlagts å bifogade sjökort
över Vänern, och har å sjökortet tillika angivits händelsernas art. Enligt
utredningen ha å Vänern under den förra tidsperioden inträffat 131 sjöolyckor,
vilka i 16 fall medfört totalförlust av fartyg men icke i något fall
förlust av människoliv. I fråga om den senare tidsperioden framgår av utredningen,
att antalet sjöolyckor under denna tid uppgått till 210, att 32 av
dessa medfört totalförlust av fartyg samt att i samband med 7 olyckor, varav
4 utgjort totalförlisningar, sammanlagt 20 människoliv gått förlorade. Av
förlusterna i människoliv hänföra sig, såsom i motionen angives, icke mindre
än 8 till de tvenne fartygskatastrofer, vilka inträffade under senare halvåret
1945. Sålunda omkommo vid det svenska motorfartyget Evas kantring
utanför Skoghall den 25 augusti 1945 fem personer och vid den danska motorseglaren
Ebbas förlisning i Lurö skärgård den 8 november 1945 tre personer.
För de närmare omständigheterna vid sistnämnda två haverier får
lotsstyrelsen i detta sammanhang lämna följande på respektive sjöförklaringsprotokoll
grundade redogörelser.
»Eva», som mätte 237,39 brutto registerton, hade klockan omkring 17.00
på eftermiddagen den 25 augusti 1945 avgått från Skoghall med full last av
pappersmassa, vilken stuvats dels i lastrummet, dels å däck. Efter omkring
en halv timmes gång hade fartyget kommit ut på fritt vatten med grov sjö.
Vinden hade varit VSV med cirka 15 sek. meters styrka. Fartyget hade
gått med full fart och med sjön in på styrbords bog. Klockan omkring 18.12,
då fartyget befunnit sig omkring 2 distansminuter väster örn Klackens lysboj,
hade fartyget plötsligt krängt över åt babord till cirka 60° slagsida.
Fartyget hade därefter icke rätat upp sig, utan slagsidan hade hastigt ökats.
Försök att lämpa däckslasten över bord hade icke hunnit fullföljas, innan
fartyget kantrat. Av besättningen, tio man och en kvinna, hade sju man
måst kasta sig i vattnet, medan tre man samt kvinnan lyckats taga sig ombord
i en eka, vilken legat lös på däckslasten och därför hunnit sättas i
sjön. Ekan hade emellertid vattenfyllts och samtliga ombordvarande hade
kommit i vattnet. »Eva» hade en kort stund legat helt kantrad med bottnen
upp samt därefter sjunkit. Ångfartyget »Forshaga», som vid »Evas» kantring
befunnit sig på omkring två distansminuters avstånd, hade kommit till
platsen cirka tjugu minuter efter kantringen, och från »Forshaga» hade man
lyckats rädda sex man av »Evas» besättning. Fyra man samt kvinnan hade
emellertid icke kunnat påträffas. — Det torde vara uppenbart, att snabbare
undsättning av de nödställda än som lämnats från »Forshaga» icke skulle
ha kunnat verkställas med livräddningsbåt, därest livräddningsstation funnits
i norra Vänern. —- Enligt utlåtande av sjötekniske konsulenten i kommerskollegium,
Bo Bergström, den 20 september 1945 har »Eva» vid avgången
från Skoghall icke varit i sjövärdigt skick.
Den danska motorseglaren Ebba, som mätte 63 brutto registerton, hade
klockan omkring 14.00 den 8 november 1945 gått till ankars för hårt väder
vid Hökö i Lurö skärgård. Klockan omkring 18.00 hade fartyget påseglats
av svenska ångfartyget Wettern I, som legat för ankar i lovart om »Ebba»
men råkat i drift. Till följd av kollisionen hade styrbords ankarkätting å
»Ebba» sprungit, varigenom jämväl detta fartyg kommit i drift. Fartygets
motor hade fortast möjligt startats, men trots att densamma körts med full
fart framåt hade fartyget fortsatt att driva och klockan omkring 19.30 grundstött
vid Lilla Ingvarsholmen. Det hårda vädret hade efter hand övergått till
Statsutskottets utlåtande nr 14S.
9
orkanartad storm nied snöbyar. Klockan omkring 03.00 pålöljande morgon
hade fartygets botten slagits sönder oell fartyget sjunkit, sa att vattnet nått
i höjd med relingen. En man av de ombordvarande hade omkring två timmar
senare spolats liver bord och drivit i land å en holme, varifrån lian
sedermera blivit räddad av fiskare Irån Lurd. »Ebbas» övriga besättning,
två man och en kvinna, hade drunknat. — Det synes ovisst, huruvida de
vid förlisningen omkomna stått att rädda, därest livräddningsbåt funnits
tillgänglig vid tillfället. På grund av det rådande ovädret hava tydligen inga
nödsignaler kunnat avgivas från »Ebba», och även örn sådana kunnat avgivas,
hade desamma sannolikt icke kunnat observeras från land. Möjlighet
till radiosignalering torde icke hava förefunnits å »Ebba», och detsamma
gäller flertalet av de fartyg, vilka trafikera Vänern. —- Enligt utlåtande den
31 december 1945 av kommerskollegii sjötekniske konsulent har »Ebbas»
förlisning indirekt vållats av att å »Wettern I» uraktlåtits att använda tillräcklig
förankringsmateriel.
Beträffande övriga förut omförmälda fartygsolyckor, som under tiden från
1910 till nuvarande tid inträffat å Vänern, och vid vilka människoliv gått
förlorade, föreligga icke några närmare uppgifter. Av de fem fall, varom bär
är fråga, synas emellertid åtminstone tre hava inträffat å sådana positioner
i öppen sjö, att händelserna icke kunnat observeras från land och därigenom
föranleda ingripande av livräddningsbåt. Möjlighet att tillkalla hjälp
per radio torde jämväl i dessa fall icke hava förelegat. Sammanfattningsvis
torde på grundval av den verkställda utredningen kunna uttalas, att frekvensen
av haverier å Vänern, jämväl av sådana, varvid människoliv gått till
spillo, under ifrågavarande tidsperiod av 35 år icke får anses hava varit av
mera betydande omfattning. Det får ock anses ovisst, huruvida de människoliv,
som gått förlorade, kunnat räddas, därest livräddningsväsende funnits
anordnat. Möjligheten att vid framdeles eventuellt inträffande sjöolyckor
människoliv äventyras, synes emellertid utgöra skäl för inrättandet av ett
livräddningsväsende å Vänern.
Av seglationsstyrelsens utredning framgår, att flertalet sjöolyckor a Vänern
ägt rum i närheten av Lurö, i infartsleden till Vänersborg, i Mariestadsjön
samt i inf artslederna till Sjötorp, Otterbäcken och Karlstad. Nämnda områden
ävensom — med hänsyn lill inträffade haverier, vid vilka människoliv
gått till spillo — området kring Megrundet och de öppna farvattnen utanför
Skoghall — böra om möjligt kunna nås med livräddningsanstalter. De
olika slag av dylika anstalter, vilka härvidlag skulle kunna ifrågakomma,
jiro patrullerande livräddningskryssare samt livräddningsstationer, utrustade
med antingen stationära motorlivbåtar eller raketapparater eller med bådadera.
Anskaffande av patrullerande livräddningskryssare katar av denna
typ användas företrädesvis för undsättning av skeppsbrutna å öppna havet
eller vid oskyddade havskuster — torde emellertid för Vänerns vidkommande
få anses obehövligt. Valet av livräddningsmateriel torde sålunda kunna
begränsas till att avse stationära motorlivbatar eller rakelapparater eller
kombination av båda dessa anordningar. Härvid måste framför allt beaktas
beskaffenheten av Vänerns kuster. I sådan! hänseende inhämtas av en från
lotsbefälhavaren å Vänern lill lotsstyrelsen inkommen skrivelse, att till följd
av kusternas relativa otillgänglighet raketapparat kan komma till användning
allenast å kuststräckan mellan Hjortens udde och Vänersborg samt å Värmlandsnäs
östra sida. En ä Värmlandsnäs stationerad rakelapparat skulle
emellertid knappast bliva lill gagn för något av de förut omförmälda av sjöolyckor
särskilt hemsökta områdena i Vänern, och anläggande av en dylik
station synes därför icke motiverat. En rakelslalion a Hjortens udde ansel
lotsstyrelsen däremot lämpligen böra anordnas. Härigenom linge anses sörjt
10
Statsutskottets utlåtande nr 148.
för erforderligt livräddningsmateriel för norra sidan av infarten till Vänersborg.
I övrigt torde emellertid för de förut angivna områdena få disponeras
motorlivbåtar. Vad angår dessas stationering bör enligt seglationsstyrelsens,
lotsbefälhavarens och lotsstyrelsens samfällda uppfattning trakten av Lurö
i första hand ifrågakomma. Kanalfloltans ångfartygsbefälhavaresällskap har
i skriveise till lotsstyrelsen jämväl uttalat sig för att en livräddningsstation
förlägges till trakten av Lurö. Med en därstädes stationerad livbåt skulle enligt
lotsstyrelsens mening kunna ombesörjas erforderlig livräddningsverksamhet
icke blott i Lurö skärgård utan jämväl i följande av förut omförmälda i
Vänerns södra del belägna områden, nämligen Mariestadsjön, infarterna till
Sjötorp och Otterbäcken ävensom området kring Megrundet samt den del
av infarten till Vänersborg, vilken icke skulle kunna betjänas med raketapparat.
De tre förstnämnda områdena kunna visserligen synas tämligen avlägset
belägna för att kunna nås med en i trakten av Lurd stationerad livbåt, men
på grund av dessa områdens relativt skyddade läge torde nian för deras vidkommande
icke behöva räkna med sjöolyckor, vilka kräva ett omedelbart ingripande
av livbåt. Vad härefter angår norra delen av Vänern synes behovet
av livräddningsanstalter bliva bäst tillgodosett genom en på Hammarö stationerad
livbåt. Verksamhetsområdet för en båt med denna stationering synes
nämligen kunna omfatta såväl infarten till Karlstad som de öppna farvattnen
utanför Skoghall. De i det föregående angivna livräddningsanstalterna —
två motorlivbåtar, stationerade i trakten av Lurd respektive å Hammarö, samt
en raketapparat, stationerad vid Hjortens udde — torde enligt lotsstyrelsens
mening fa anses ägnade att nöjaktigt tillgodose de behov av livräddningsmateriel,
med vilka man nied hänsyn till föreliggande erfarenheter rörande
frekvens och beskaffenhet av sjöolyckor i Vänern under senare år har anledning
räkna. Lotsstyrelsen får emellertid meddela, att seglationsstyrelsen
ansett behov föreligga jämväl av en i Vänersborg stationerad motorlivbåt.
Beträffande vilken båttyp som bör komma till användning har seglationsstyrelsen
antytt möjligheten av att å Vänern nyttja livbåtar av mindre typ
än de vid kusterna använda stationära motorlivbåtarna i allmänhet. Segiationsstyrelsen
har därvid främst syftat till åvägabringande av en kostnadsbesparing
men har därjämte ifrågasatt, huruvida icke den krabba sjön å
Vänern rent av skulle komma att nödvändiggöra användandet av en mindre
båttyp. Med anledning av sistnämnda uttalande får lotsstyrelsen framhålla,
att de vid kusterna nyttjade motorlivbåtama i ändamål att kunna undsätta
strandade fartyg äro konstruerade för gång å grunt vatten i omedelbar närhet
av land, där krabb sjö ofta förekommer. I betraktande härav anser styrelsen
icke erforderligt att med hänsyn till den krabba sjön å Vänern införa
en mindre livbåttyp. Då erfarenheten visat, att livräddningsbåtar icke sällan
behöva biträda vid bogsering av nödställda fartyg, anser sig styrelsen böra
jämväl för Vänerns vidkommande förorda livbåtar av den relativt kraftiga
typ, som för närvarande kommer till användning vid de flesta av lotsverkets
livräddningsstationer å kusten. Sistnämnda båttyp har en längd av 10,3
meter och en bredd av 2,9 meter samt är försedd med motor örn cirka 50
hästkrafter.
Kostnaderna för den av lotsstyrelsen i det föregående till anskaffning föreslagna
livräddningsmaterielen hava av styrelsen beräknats enligt följande:
2 st motorlivbåtar ................ å 70 000 kr. 140 000 kr:
2 » båthus ...................... » 20 000 » 40 000 »
2 » slipar jämte slipvagnar........ » 9 000 » 18 000 »
1 » raketapparat med tillbehör .... » 7 000 » 7 000 »
Summa 205 000 kr.
Statsutskottets utlåtande nr 148.
11
Härtill komma kostnader för drift och underhåll av ifrågavarande livräddningsanstalter.
Sistnämnda kostnader hava av lotsstyrelsen beräknats
till ett årligt belopp av omkring 6 000 kronor.
1 fråga örn bestridandet av angivna kostnader får lotsstyrelsen anföra följande.
Enligt den hittills gällande av lotsstyrelsen inledningsvis berörda ordningen
för handhavandet och vården av de säkerhetsanstalter för sjöfarten
i Vänern som redan finnas eller framdeles komma att åvägabringas skola
kostnaderna för sagda livräddningsanstalter otvivelaktigt i första hand gäldas
av Vänerns seglationsstyrelses medel. Seglationsstyrelsen har emellertid förklara!,
att härför skulle erfordras kapitalinvestering av en storleksordning,
vilken icke motsvarar seglationsstyrelsens ekonomiska resurser, varjämte en
med hänsyn till sagda resurser alltför stor ökning av styrelsens årskostnader
skulle uppstå.
Enligt lotsstyrelsens uppfattning har seglationsstyrelsen, särskilt i betraktande
av de till beloppen begränsade intäkter styrelsen ägt uppbära, på ett
förtjänstfullt sätt sörjt för anskaffande, iståndsättande och drift av de säkerhetsanstalter
för sjöfarten, som finnas å Vänern annorstädes än i hamnarna.
Det får vidare anses att, bortsett från att något ordnat livräddningsväsende
ej upprättats för Vänern, där i drift varande säkerhetsanstalter i
stort sett nöjaktigt tillgodose sjöfartens behov. För denna verksamhet, vars
ombesörjande statsverket icke lärer ha kunnat undandraga sig, därest seglationsstyrelsen
ej utfört densamma, är seglationsstyrelsen väl förtjänt av det
allmännas erkänsla. Med hänsyn till seglationsstyrelsens ekonomiska ställning
synes under de förutsättningar i fråga örn rätt att av sjöfarten å Vänern uttaga
avgift, som för närvarande gälla, icke böra av seglationsstyrelsen fordras
att den, utöver den verksamhet styrelsen för närvarande upprätthåller,
jämväl skall bekosta anskaffning, underhåll och drift av de livräddningsanstalter,
som enligt vad i det föregående anförts få anses erforderliga för
Vänerns vidkommande. Redan bestridandet av kostnaderna för drift och
underhåll av sagda livräddningsanstalter skulle uppenbarligen påkalla att
seglationsstyrelsen hos Kungl. Majit hemställde örn tillstånd att höja seglationsavgift
och lotspenningar med belopp, som måste bliva betungande för
sjöfarten å Vänern. Sagda sjöfart är emellertid redan hårt belastad i fråga
örn sjöfartsavgifter; den har i sådant hänseende att bära förutom seglationsavgift
och lotspenningar å Vänern vanlig fyr- och båkavgift samt kanalavgift
i Trollhätte kanal.
Lotsstyrelsen har beträffande anordnandet av ett livräddningsväsende å Vänern
jämväl smårätt med Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.
Livbåtssällskapet har i anledning av förfrågan från lotsstyrelsen icke kunnat
utfästa sig att för egen del bekosta eller deltaga i kostnaderna för anordnande
av livräddningsväsende på Vänern. Däremot har sällskapet ställt i utsikt att
vid den framtida tidpunkt, då en av sällskapet för norra Kvarken beställd
motorlivbåt bleve färdigbyggd, tillsvidare å lämplig plats i Vänern förlägga
en sällskapet tillhörig, för närvarande å Holmön stationerad äldre motorlivbåt
i avvaktan på att ny livräddningsbåt av lämplig typ bleve anskaffad för
Vänern. Beträffande frågan huruvida sällskapet vöre i tillfälle att, såsom skett
i fråga örn ett antal staten tillhöriga livräddningsstationer i södra Sverige,
övertaga och bekosta underhållet oell driften av genom statens försorg eventuellt
anordnade livräddningsstationer å Vänern, bar sällskapet för närvarande
icke kunnat himna några bestämda utfästelser.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då förenämuda erbjudande från
livbåtssällskapet icke i vidare mån än såsom en anstalt av tillfällig karaktär
bidrager lill lösandet av frågan örn anskaffande av eli livräddningsväsende
i Vänern, synes lotsstyrelsen annan utväg icke stå till buds än att, därest ett
12 Statsutskottets utlåtande nr 148.
ordnat livräddningsväsende för Vänern skall komma till stånd, anskaffning
av erforderlig materiel ävensom, åtminstone till en början, drift och underhåll
av densamma bekostas av staten. 1 betraktande av att staten hittills icke
haft att vidkännas några kostnader för de nu förefintliga säkerhetsanstalterna
i Vänern, synes detta icke vara oskäligt.
Lotsstyrelsen får i detta sammanhang till jämförelse meddela följande uppgifter
beträffande de kostnader, statsverket under tiden t. o. m. den 30 juni
1945 nedlagt för nyanskaffning av sådana säkerhetsanstalter å Mälaren, vilka
alltjämt äro i drift. Sagda kostnader fördela sig sålunda:
a) för fyrväsendet i Mälaren......................... 288 175 kr.
» » »tillfartslederna Landsort—Södertälje 73 390 »
» » » » Sävösund—Södertälje 27 560 » 389125 kr.
b) för lotsväsendet .......................................... 64 800 »
Summa kostnader för nyanskaffning av säkerhetsanstalter 453 925 kr.
Därav belöper å tioårsperioden 1h 1936—’% 1945 tillhopa 282 215 kronor.
Härtill komma statsverkets årliga kostnader för drift och underhåll av lotsverkets
säkerhetsanstalter å Mälaren med tillfartsleder. Dessa kunna vid fredsförhållanden
uppskattas till lägst 170 000 kronor per år, varav 130 000 kronor
utgöra avlöningsförmåner till lotspersonal.
Emot här redovisade kostnader, som statsverket haft och har att vidkännas
för säkerhetsanstalter i Mälaren, kan ställas statens inkomst av lotspenningar
för lotsning å Mälaren. Såsom mätare å sagda inkomst kan för nu
förevarande syfte angivas lotspenningintäkten vid Mälarens lotsplats. Denna
uppgick i medeltal för kalenderåren 1936—1945 till 132 000 kronor för år.
Härjämte uppbär statsverket fyr- och båkavgift. Dylik avgift utgår emellertid
med vissa angivna undantag å samtliga från utrikes ort ankommande eller
till utrikes ort utgående fartyg, vilkas avgiftspliktiga dräktighet överstiger
40 ton, sålunda bl. a. såväl å nu angivna slag av fartyg, som trafikera Mälaren,
som å motsvarande slag av fartyg som trafikera Vänern. Den kan därför
vid en jämförelse av statens kostnader för sjöfarten å Mälaren och å
Vänern lämnas å sido. Av de sålunda lämnade uppgifterna framgår, att staten
för säkerhetsanstalter å Mälaren haft och har att vidkännas utgifter vida
överstigande statens inkomst av sjöfarten å Mälaren.
Det är lotsstyrelsen avsikt att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/
48 upptaga frågan om ordnande, i anslutning till de riktlinjer, styrelsen i det
föregående angivit, av ett livräddningsväsende för Vänern.
Stockholm den 27 mars 1946.
TORSTEN PETERSSON.
Lars Bergstedt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.