Sök i Ratio Lex

Betänkande om akademikernas amorteringsproblem

1946-05-24 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:151, Betänkande om akademikernas amorteringsproblem

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151.

1

Nr 151.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning arv Kungl. Maj:ts proposition angående

lån med statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk

eller därmed jämförlig examen, m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 190 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 mars 1946,

föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med

av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll tillstyrkta grunder utfärda

erforderliga bestämmelser angående statlig kreditgaranti för lån åt

den som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen;

dels ock till Kostnader för statlig kreditgaranti för vissa studielån för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit i propositionen nr 1 under åttonde huvudtiteln

(punkt 97 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att till Gemensamma universitetsändamål:

Naturastipendier åt studerande vid universiteten och vissa

högskolor för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag av 310 000

kronor.

I sistnämnda proposition har Kungl. Majit härjämte (kapitalbudgeten,

bilaga 7, punkt 16 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att till Statens lånefond

för universitetsstudier för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av 650 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr Malmborg i Skövde m. fl. väckt

motion (lii 431), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att rätt att

utlämna de föreslagna med statlig kreditgaranti försedda lånen även finge

tillerkännas Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 151.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 151.

av herr Holmbäck m. fl. (I: 133) och den andra inom andra kammaren av

herr Ohlin m. fl. (II: 244), i vilka yrkats, dels att riksdagen måtte hemställa

hos Kungl. Maj:t örn en utredning med uppgift att framlägga förslag, som

kan öka möjligheterna för studiebegåvade men mindre bemedlade studenter

att bedriva högre studier, dels att riksdagen måtte besluta ett reservationsanslag

till naturastipendier för budgetåret 1946/47 med 500 000 kronor,

dels ock att riksdagen måtte besluta ett investeringsanslag till statens lånefond

för universitetsstudier med 750 000 kronor för budgetåret 1946/47.

1. Statlig kreditgaranti för vissa studielån.

Kungl. Maj:ts förslag grundar sig på ett av 19jfl års befolkningsutrednings

den 26 november 1945 avgivet betänkande om akademikernas amorteringsproblem

(stat. off. utr. 1945: 51).

Statlig kreditgaranti för akademiker

med avlagd examen.

Departementschefen har beträffande behovet av åtgärder

anfört följande.

I vårt land ha vi ännu icke kommit så synnerligen långt i strävandena att

rasera de ekonomiska hinder, som möta den obemedlade eller mindre

bemedlade studeranden. Den kreditgivning i form av ränt efna studielån

och den statliga stipendiegivning, som för närvarande förekommer,

är till sin omfattning tämligen blygsam och har i vad det gäller stipendiegivningen

snarast karaktären av försöksverksamhet. Örn man eftersträvar att

ställa utbildningsmöjligheter till förfogande för de därför mest lämpade, kan

man icke tolerera att höga utbildningskostnader spärra vägen till studier och

utbildning för någon grupp i samhället. Efterhand som det pågående utredningsarbetet

på såväl skolans som den högre utbildningens område slutföres,

torde det emellertid’ bliva möjligt att framlägga förslag syftande till att väsentligt

reducera utbildningskostnaderna.

För dem, som redan fullbordat sina studier eller inom en nära framtid väntas

göra detta., erfordras emellertid åtgärder av annan art. Det har redan

tidigare varit väl känt och bekräftas såväl av befolkningsutredningens föreliggande

förslag som av de därav föranledda yttrandena från remissinstanserna,

att de studieskulder, som en dyrbar utbildning ej sällan drar med sig,

skapa betydande ekonomiska svårigheter för låntagarna.

Befolkningsutredningen har efter överläggningar med representanter för de

yngre akademikernas fackliga organisationer funnit akademikernas problem

såväl ur ekonomiska som sociala synpunkter kräva ett fördjupat studium och

har därför medverkat vid tillkomsten av den inom statistiska centralbyrån pågående

akademikerundersökningen.

Utredningen har emellertid i likhet med de nyssnämnda akademikerrepresentantema

kommit till den slutsatsen, att frågan om studieskuldernas amortering

vore ett specialproblem, vars lösning skulle innebära betydande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151.

3

omedelbara fördelar för de unga skuldsatta akademikerna och icke

torde erfordra belysning med ytterligare material, varför ett avvaktande av

den pågående akademikerundersökningens resultat ej ansetts vare sig behövligt

eller med hänsyn till den tidsförlust, som skulle uppstå, ens önskvärt. Jag

delar befolkningsutredningens åsikt att frågan om beredande av lämpliga

amorferingsvillkor för skuldsatta akademiker och vissa med dem jämställda

är ett specialproblem, som redan på basis av nu tillgängligt material på tillfredsställande

sätt kan överblickas. Ytterligare utredning av denna fråga

fyller enligt min uppfattning ingen förnuftig funktion, varför ärendet nu bör

upptagas till prövning.

Frågan om vilken angelägenhetsgrad med avseende på önskemålet att främja

en tidigare familjebildning bland akademikerna det föreliggande projektet har,

i jämförelse med vissa andra i remissvaren aktualiserade åtgärder, synes icke

här böra tillmätas en alltför stor betydelse, speciellt som vissa av de i remisssvaren

ifrågasatta åtgärderna såsom minskning av studietidens längd, minskning

av studiekostnaderna genom rikligare stipendier under studietiden o. s. v.

icke på något sätt äro ägnade att påverka situationen för de redan utexaminerade

och dem som inom de närmaste åren väntas avlägga examen, d. v. s. just

de grupper, vars aktuella situation motiverat det föreliggande förslagets framläggande.

Frågan om skattefrihet för inkomstbelopp, som användas för amortering

av studieskulder, har även i detta sammanhang aktualiserats. Med hänsyn

till att intet torde ha inträffat, som motiverar en ändring av den avvisande

hållning, som Kungl. Majit så sent som den 28 april 1944 intog till en framställning

härom, torde åtgärder i denna riktning icke vara att vänta inom den

närmaste tiden. Men även örn så skulle vara fallet, kvarstår behovet av ordnade

amorteringsförhållanden för de skuldsatta.

Förslagets allmänna principer. Befolkningsutredningen

har i syfte att underlätta för den, som avlagt examen, att amortera sina

studieskulder föreslagit, att dessa studieskulder sammanföras till ett lån, vilket

förses med statlig garanti. Ytterligare säkerhet i form av borgen skulle

icke krävas, varjämte även det för närvarande gängse kravet på försäkringsskydd

skulle bortfalla.

Departementschefen har för egen del anslutit sig till de av befolkningsutredningen

angivna allmänna principerna för den ifrågasatta verksamheten.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

Om man enbart ser till vad förslaget tillför akademikerna i form av räntelättnader

och inbesparade försäkringspremier, blir beloppet förvisso icke utan

betydelse för en skuldsatt akademiker med små inkomster, men dock jämförelsevis

blygsamt. Detta ligger ju också i själva principen för förslaget, som

icke är avsett att vara en subvention, utan en hjälp till självhjälp från statsmakternas

sida. Att se förslaget enbart ur synvinkeln vad det innebär för låntagarna

omräknat i kontanter är emellertid enligt min uppfattning att förbise

dess väsentligaste innehåll.

Befolkningsutredningens förslag är ägnat att skänka stadga och ryggrad åt

vederbörandes ekonomi. Hans skulder samlas i ett lån, för vilket en amorteringsplan

uppgöres sträckande sig över i allmänhet högst 15 år, i vissa undantagsfall

dock längre, han befrias från borgen sbekymren och en kostsam

överförsäkring undvikes. Enligt min mening skapas härigenom hos låntagaren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 151.

icke blott förutsättningar för en sund ekonomi; det förödmjukande borgenssystemets

slopande är dessutom ägnat att skänka vederbörande en friare och

mera oberoende ställning än lian i annat fall skulle kunna intaga. Ur samhällets

synvinkel är detta en avsevärd fördel, som erhålles mot ett, med all

sannolikhet ringa, risktagande från samhällets sida.

Det förhållandet, att förslaget avser att vara en hjälp för låntagarna i deras

strävan att betala sina skulder och alltså icke medför annat än blygsamma

fördelar omräknat i kontanter, är enligt mitt förmenande en garanti för att

någon skuldsättning utöver vad som eljest skulle äga rum icke kommer att

föranledas av de föreslagna åtgärderna. Någon generell utfästelse från samhällets

sida att lån med statlig garanti skall erhållas av var och en som avlagt

viss examen innebär icke befolkningsutredningens förslag. Varje ansökan örn

lån förutsattes bliva noga granskad i två instanser, där låntagarens kvalifikationer

för lån grundligt prövas. Enligt min uppfattning tillgodoser detta alla

rimliga krav, som från samhällets sida kunna ställas, på kontroll över den

föreslagna kreditgivningen.

Befolkningsutredningens förslag innebär, att de livförsäkringar, som vederbörande

låntagare har vid examens avläggande, i den mån de varit avsedda

som skydd för borgensmän, frigöras för andra ändamål. Låntagaren

kommer alltså i tillfälle att avgöra sitt behov av försäkringsskydd utan inverkan

av faktorer, som i normala fall ej torde påverka en försäkringstagares

uppskattning av sitt försäkringsbehov. Att detta skulle medföra anullering

av tidigare tagna livförsäkringar förefaller mindre troligt, snarare torde

en följd av förslaget bliva att låntagarna, vilka äro i den ålder, då familjebildning

vanligtvis sker, genom den föreslagna åtgärden kunna ställa ett tillfredsställande

försäkringsskydd till sin familjs disposition utan att därför

tvingas teckna ytterligare försäkringar. Att genom en mindre räntehöjning

påföra låntagarna de förluster, som kunna drabba statsverket, anser jag med

hänsyn till de obetydliga risker, som statsverket här tar, ej vara ändamålsenligt.

Jag ansluter mig alltså till befolkningsutredningens förslag.

I detta sammanhang har också frågan huruvida staten vid låntagares frånfälle

obligatoriskt skall täcka den icke amorterade delen av lånet aktualiserats.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att frågan om efterskänkande

av fordran på grund av utlämnat lån i varje fall skall hänskjutas till Kungl.

Maj:ts prövning. Vad befolkningsutredningen sålunda föreslagit har under en

följd av år tillämpats i fråga om statens räntefria studielån, varvid det visat

sig vara fördelaktigt att kunna avgöra frågan, i vilken utsträckning statens

fordran skall avskrivas, med hänsyn till den ekonomiska situationen i de

särskilda fallen. Att däremot göra en generell utfästelse från statens sida om

avskrivning av det icke amorterade beloppet torde vara mindre lämpligt.

Till utredningens nu ifrågavarande förslag kan jag således i huvudsak

ansluta mig. Emellertid finner jag det angeläget påpeka, att Kungl. Maj:ts

prövning i nyss berörda fall självfallet bör lämna rum för alla tillbörliga

hänsyn till de efterlevandes intressen.

Den statliga kreditgarantiens omfattning. Befolkningsutredningen

har icke ifrågasatt någon begränsning av den statliga kreditgarantien

på så sätt att riksdagen skulle fastställa omfattningen av densamma.

I några remissyttranden har motsatt uppfattning kommit till uttryck.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151.

5

Departementschefen har för egen del anfört följande.

En på förhand av riksdagen fastställd omfattning av den föreslagna kreditgarantien

synes medföra vissa svårigheter vid det föreliggande förslagets

realiserande. Utöver den prövning av låneansökningarna, som förutsattes

ske i enlighet med det föreliggande förslaget, torde, därest kreditgarantiens

omfattning på förhand fastställes, i sådana fall, då ansökningar om lån

föreligga till större sammanlagt belopp än den fastställda kreditgarantien

medger, en ytterligare prövning av låneansökningarna bliva erforderlig

med hänsyn till nödvändigheten att avvisa ett antal lånesökande, som

enligt de allmänna grunderna i annat fall skulle beviljats sökt lån. Å andra

sidan skulle en på förhand fastställd omfattning av kreditgarantien

för det fall att efterfrågan på lån vore ringa kunna tänkas uppmuntra till

en generösare kreditgivning än avsett är. Under alla omständigheter torde

vissa svårigheter att genomföra en likformig behandling av alla låneansökningar

vara att vänta, för den händelse kreditgarantiens omfattning på

förhand skulle fastställas.

Kravet härpå torde icke heller ha avsett att åstadkomma en inskränkning

av kreditgivningen utöver vad som följer av förslagets allmänna principer

utan snarast att bereda riksdagen tillfälle att följa denna kreditgivnings utveckling.

Detta önskemål torde emellertid få anses vara tillgodosett genom

att lånenämnden i likhet med vad som för närvarande är fallet med studielånenämnden

avlämnar årliga redogörelser för sin verksamhet.

Jag anser mig därför böra ansluta mig till vad befolkningsutredningen i

detta avseende föreslagit.

Rä ntan. Departementschefen har i nära anslutning till vad befolkningsutredningen

anfört förordat, att räntan å lånen bestämmes så, att den ej

med mer än % procent må överstiga sparbankernas vanliga inlåningsränta.

I fråga örn lånens storlek har departementschefen anfört följande.

Att på förhand fastställa vissa maximilånebelopp gällande för respektive

examina torde vara ägnat att inskränka lånenämndens möjligheter till individuell

behandling av de lånesökande. En sådan åtgärd förefaller även kunna

bidraga till att skapa den föreställningen, att en generell utfästelse förelåge

från statens sida att till var och en, som avlagt en viss examen, utfärda

kreditgaranti för ett visst bestämt belopp, vilket ingalunda är fallet. Med

hänsyn till att skuldsättningen kan vara mycket växlande även för en och

samma examen, beroende på exempelvis i vilken utsträckning lånesökanden

genom lån måst finansiera sina studier, om han bildat familj under studietiden,

om han bedrivit specialstudier för erhållande av speciellt höga betyg

etc., vore en maximering av beloppet utan möjlighet för lånenämnden att

taga hänsyn till föreliggande enskilda omständigheter vid fastställandet av

lånets .storlek särskilt olycklig, därför att detta enligt min mening skulle

drabba många av de mest behövande och mest meriterade sökandena. Genom

att ej maximilånebelopp fastställes för de olika examina tvingas lånenämnden

till en ingående prövning av varje enskild ansökan om lån. Även

den av vissa remissinstanser befarade tendensen till ökad skuldsättning

torde, därest risk för sådan överhuvudtaget finnes, genom vetskapen örn

denna individuella prövning, komma att effektivt motverkas. Jag anser

mig sålunda böra ansluta mig till vad befolkningsutredningen i detta avseende

föreslagit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 151.

Examenskravet. Departementschefen har anslutit sig till befolkningsutredningens

uppfattning, att varje akademisk eller därmed jämförlig

examen, som normalt kan väntas bereda vederbörande möjlighet till försörjning,

bör öppna möjligheter till erhållande av lån. Departementschefen uttalar

i anslutning härtill, att examina överskjutande studentexamens nivå i

princip böra öppna möjlighet till lån. Sålunda böra enligt departementschefens

mening t. ex. de som avlagt folkskollärarexamen kunna komma i fråga

för erhållande av lån.

Skulder till föräldrar. Befolkningsutredningen har föreslagit,

att skulder till föräldrar och därmed jämförliga skulder ej skola kunna inräknas

i det belopp, för vilket lån med statlig garanti kan erhållas.

Ett flertal remissinstanser ha anfört en avvikande mening i detta hänseende.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Ehuru ett frångående av befolkningsutredningens förslag torde innebära

en viss ökning av den ifrågasatta kreditgarantiens omfattning, kan jag dock

ansluta mig till vad som från ett flertal remissinstanser anförts angående

lämpligheten av att även skulder till föräldrar och därmed jämförliga

skulder skola kunna inräknas i det belopp, till vilket lån med statlig garanti

kan erhållas. I första hand böra dock bankskulder komma ifråga. Huruvida

dessutom skulder till föräldrar och därmed jämförliga skulder skola kunna

inräknas i det lån, som sökes, bör enligt min mening vara beroende på sökandens

totala skuldsättning, vilken icke bör överskrida, vad som erfarenhetsmässigt

kan anses skäligt med hänsyn till hans examensmeriter och de

övriga omständigheter, som föreligga.

Beträffande tidpunkten för ansökan av lån har departementschefen

anfört följande.

Det förefaller ur åtskilliga synpunkter lämpligt att ansökan örn lån ingives

i nära anslutning till examen» avläggande. I regel bör enligt min mening sådan

ansökan göras senast inom sex månader efter examens avläggande. Något oavvisligt

krav härpå torde emellertid icke böra uppställas. Aven vid en senare

tidpunkt bör ansökan örn lån alltså få göras. I vissa fall kan lånenämndens

möjligheter till bedömande av sökandens kreditvärdighet tänkas vara större

vid en senare tidpunkt t. ex. efter genomgånget provår, erhållen fast anställning

o. s. v. Men i allmänhet torde nämndens möjligheter att bedöma

en ansökan vara mindre, när lång tid förflutit sedan studierna avslutades

och alltså betydande svårigheter kunna föreligga att avgöra, huruvida sökandens

skulder tillkommit på sådant sätt, att han är förtjänt av att komma

i åtnjutande av den föreslagna kreditgarantien.

Avsikten med den föreslagna kreditgivningen är bland annat att underlätta

familjebildning genom att sätta låntagaren i tillfälle att planmässigt amortera

sina skulder. Det ligger i sakens natur att lånet under sådana förhållanden bör

tagas, medan ännu goda förutsättningar föreligga, att kreditgivningens syfte

skall nås.

I princip föreligger alltså intet hinder att ansökan örn lån göres vid den

tidpunkt, som förefaller sökanden mest lämplig. Ur denna synvinkel torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151. V

också problemet om i vilken utsträckning personer, som viel förslagets ikraftträdande

redan avlagt examen, skola komma i åtnjutande av lån, böra betraktas.

Jag ansluter mig emellertid till befolkningsutredningens uppfattning

att främst de som avlagt examen efter den 1 januari 1940 böra komma

i fråga till erhållande av lån, men finner mig icke böra förorda någon bestämd

tidsgräns, varför i enlighet med förslagets principer även andra sökande

böra kunna erhålla lån.

Kreditgivningens organisation.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att beviljandet av lånen

skulle förläggas till en central lånenämnd, bestående av sex ledamöter och

sex suppleanter. Utlämnandet av lanen skulle ske genom sparbankerna

och studentkårernas kreditkassor. Utredningen har förutsatt, att

vederbörande kreditanstalt skall, därest lantagaren icke fullgör sina amorteringar

och räntebetalningar, kunna hos lånenämnden göra framställning

om att lånet i vanlig ordning får uppsägas. Beträffande avskrivning

av lån har utredningen uttalat, att sådan icke borde ske, då låntagaren

råkat i svårigheter, som i framtiden kunde tänkas bli övervunna, utan att i

stället den tidpunkt borde avvaktas, då låntagarens ekonomiska läge förbättrats,

varefter ny överenskommelse om fortlöpande amortering borde

träffas. Därest vederbörande kreditanstalt under sådana omständigheter

skulle önska befrielse från lånet, borde sådan kunna meddelas av lånenämnden

efter särskild prövning. Utredningen har föreslagit, att sådana lån, som

efter beslut av lånenämnden icke längre skulle ligga kvar hos de lokala

kreditanstalterna, skulle övertagas av postsparbanken. För

tillgodoseendet av det medelsbehov, som kunde komma att uppstå dels vid

den föreslagna överflyttningen av lån till postsparbanken och dels vid reglerandet

av de krav, som från lokala kreditanstalter komme att ställas på

statsverket på grund av den garanti, som staten iklätt sig för lån, som enligt

utredningens förslag avsåge komma att utlånas, har utredningen föreslagit,

att en särskild fond, benämnd akademikerlånefonden och förvaltad

av statskontoret, skulle inrättas.

Mot befolkningsutredningens ifrågavarande förslag har kritik riktats från

ett antal remissinstanser, varvid bland annat framhållits, att en decentraliserad

kreditgivning vöre att föredraga framför den föreslagna centrala, att

även andra kreditanstalter än sparbanker och studentkårernas kreditkassor

borde kunna utlämna lånen, att en ovillkorlig rätt borde givas vederbörande

kreditanstalt att, då låntagaren brister i fullgörandet av sina skyldigheter,

få lånet inlöst av staten, samt att fondbildning ej borde komma i fråga för

bestridande av statens utgifter för ifrågavarande kreditverksamhet.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Mot befolkningsutredningens förslag att förlägga beviljandet av krediterna

till en central lånenämnd har från ett antal remissinstanser kritik riktats

till förmån för en decentraliserad kreditgivning. Även örn den ifrågasatta kre
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 151.

ditgivningen inskränktes till att omfatta enbart akademiker, erbjuda de framförda

alternativen enligt min mening knappast några fördelar. Därest man

såsom i nu föreliggande förslag utsträcker kreditgivningen till att omfatta

även andra grupper med dyrbar utbildning, kan en organisation efter

de antydda linjerna tänkas medföra vissa risker, vilka synas kunna undvikas

vid den av befolkningsutredningen föreslagna anordningen. Jag biträder sålunda

vad befolkningsutredningen föreslagit i avseende på lånenämnden och

dess sammansättning.

För tillgodoseendet av det medelsbehov, som kan komma att uppstå, dels

vid överflyttningen av lån till postsparbanken och dels på grund av den föreslagna

kreditgarantien, har befolkningsutredningen föreslagit inrättandet av

en fond.

Jag ansluter mig till den av statskontoret och länsstyrelsen i Skaraborgs

län framförda uppfattningen, att fondbildning ej bör komma i fråga för detta

ändamål. För den föreslagna kreditgivningen genom postsparbanken bör enligt

min mening bankens medel komma till användning och för täckande av

lånemedelsförlusterna bör ett särskilt anslag på riksstatens driftbudget

uppföras.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att utlämnandet av lånen skall kunna

ske genom sparbanker och studentkårernas kreditkassor. Fullmäktige i

riksbanken ha under hänvisning till det avsevärda antal studielån, som riksbanken

årligen utlämnar, funnit det mindre önskvärt, att dessa lån flyttas från

riksbanken i samband med förslagets genomförande. Jag delar denna uppfattning

och finner mig böra förorda att de föreslagna lånen skola kunna utlämnas

även genom riksbanken. Utredningen har vid framläggandet av sitt

förslag utgått från, att något intresse ej kunde väntas föreligga från affärsbankernas

sida för den föreslagna kreditgivningen. Då emellertid motsatsen

visat sig vara fallet och det enligt min mening icke förefinnes grundad anledning

att under sådana förhållanden inskränka rätten att utlämna de föreslagna

med statlig kreditgaranti försedda lånen till enbart riksbanken, sparbankerna

och studentkårernas kreditkassor, finner jag mig böra biträda

det av bank- och fondinspektionen och styrelsen för svenska bankföreningen

framförda yrkandet att dylika lån böra få utlämnas även av affärsbankerna.

Mot befolkningsutredningens förslag att kreditgarantiens giltighet i vissa

fall skall vara beroende av lånenämndens beslut ha erinringar framställts.

Jag ansluter mig till den av länsstyrelsen i Jämtlands län framförda uppfattningen,

att vederbörande kreditinstituts rätt, att, då låntagaren brister

i fullgörandet av sina skyldigheter, få lånet inlöst av staten, bör vara ovillkorlig.

Frågan örn hur länge statens garanti för visst lån skall anses gälla har

vidare berörts. Jag delar de av sparbanksinspektionen framförda synpunkterna

och anser, att befolkningsutredningens förslag i detta avseende bör

kompletteras med en bestämmelse örn att den anmälan, som enligt befolkningsutredningens

förslag av vederbörande kreditinstitut skall göras hos

lånenämnden i sådana fall, då låntagare ej fullgöra sina skyldigheter, skall

ske senast ett år från förfallodagen räknat, varefter i annat fall den statliga

garantien upphör att gälla.

I motionen II: 431, vari hemställts, att rätt att utlämna nu ifrågavarande

lån även måtte tillerkännas Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa,

anföres i huvudsak följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 151.

Lånen föreslås skola utlämnas av riksbanken, sparbankerna, affärsbankerna

och studentkårernas kreditkassor. Då emellertid även folkskollärarna

inbegripas i förslaget, torde också Sveriges allmänna folkskollärarförenings

kreditkassa böra medgivas att utlämna de statsgaranterade lånen.

Efter mönster av Lunds och Stockholms studentkårers kreditkassor bildades

Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa år 1936. Under

de tio år som gått har kassan utlämnat lån till ett belopp av omkring tre

miljoner kronor. En betydande del därav har utgjorts av lån till studerande

vid seminarierna.

I förslaget om här berörda kreditgivning har ansetts, att denna bör organiseras

så, att lånen i största möjliga utsträckning komma att ligga kvar i

det kreditinstitut, som ursprungligen beviljat dem. Utom bankerna skola

därför även studentkårernas kreditkassor äga att utlämna dessa lån. Då

Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa fyller samma uppgift

inom folkskollärarkåren och för seminariestuderandena som studentkårernas

kreditkassor gent emot akademikerna, borde samtliga dessa kassor vara

likaberättigade vid ifrågavarande kreditgivning.

Kostnader för statsverket av

kreditgivning en.

Departementschefen har härom anfört i huvudsak följande.

I likhet med befolkningsutredningen anser jag, att den föreslagna kreditgarantiens

framtida omfattning är svår att på förhand bedöma. Därest utbildningskostnaderna

genom samhälleliga åtgärder inom den närmaste framtiden

kunna väntas bliva väsentligt reducerade, kommer detta självfallet att

avsevärt minska skuldsättningen hos de studerande, varför också den nu

föreslagna kreditgarantiens betydelse i motsvarande grad minskas. Mot bakgrunden

av de allmänt omfattade önskemålen om en demokratisering av

utbildningsmöjligheterna genom ett avlägsnande av de ekonomiska spärrarna

vågar jag sålunda hävda den uppfattningen, att den nu föreslagna kreditgarantien

främst kommer att anlitas av dem, som under senare år avlagt

examen, och av dem, som inom de närmaste åren väntas avlägga examen^ I

framtiden bör man däremot enligt min mening räkna med att statliga åtgärder

avsedda att minska utbildningskostnaderna leda till reducerade anspråk

på den föreslagna kreditgarantien.

Med hänsyn till att det föreliggande förslaget i avseende främst på de

s. k. föräldraskulderna går längre än befolkningsutredningens förslag, anser

jag mig dock böra påpeka, att kreditgarantiens aktuella omfattning kan väntas

bliva något större än vad befolkningsutredningen utgått från.

Styrelsen för Lunds studentkårs kreditkassa har beträffande förlustriskerna

vid den föreslagna kreditgivningen anfört, att befolkningsutredningen

väsentligt underskattat dessa. Styrelsen räknar med att knappast ens en förlustrisk

på 3,8 procent av kapitalet kommer att visa sig vara tillräcklig. Styrelsen

för Sveriges förenade studentkårer har uppskattat den sammanlagda

skuldsättningen för en årskull akademiker till omkring 6 miljoner kronor.

Styrelsen beräknar förlustrisken till 3 procent årligen, vilket den anser vara

mycket lågt räknat. Den årliga utgiften för ett genomförande av förslaget

skulle då bliva 180 000 kronor, bortsett från administrationskostnaderna.

Mot det material, som bildar underlaget för styrelsens för Lunds student
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 151.

kårs kreditkassa uppskattning av förlustriskerna, torde åtskilliga anmärkningar

kunna göras. Det är emellertid tillräckligt att framhålla, att materialet

omfattar kreditkassans hela utlåning, alltså även lån, som utlämnats till sådana

personer, som påbörjat studier utan att fullfölja dem fram till någon

examen. Under sådana förhållanden torde kreditkassans klientel i fråga örn

betalningsförmåga icke vara fullt jämförbart med det utvalda låntagarklientel,

som avses erhålla den nu föreslagna kreditgarantien. De av styrelsen för

Sveriges förenade studentkårer gjorda uppskattningarna av förlustriskerna

basera sig också på ett material, som icke utan vidare kan betraktas som

normgivande för kreditgarantiens framtida omfattning.

En annan, ehuru även den osäker, utgångspunkt för bedömandet av de

framtida förlustriskerna kan erhållas, om man utgår i stort sett från samma

utgångspunkter som befolkningsutredningen, nämligen från det tillgängliga

materialet angående avlagda examina vid samtliga universitet, högskolor och

fackhögskolor och från den uppskattning av förekomsten av bankskulder och

därmed jämställda skulder och dessa skulders genomsnittliga belopp, som

göres i arbetsmarknadskommissionens betänkande (stat. off. utr. 1943: 17)

samt från den generaliseringen, att alla som ha bankskulder skulle erhålla

kreditgaranti. Antalet länesökande kan under dessa omständigheter beräknas

till omkring 500 per år med en genomsnittlig skuld på 3 400 kronor,

varvid bortsetts från skulder till föräldrar. Den sammanlagda skuldsättningen

(exklusive föräldraskulder) för en årskull skulle alltså kunna uppskattas till

omkring 1 700 000 kronor. Detta belopp, som kreditgarantien sålunda förutsättes

omfatta, torde dock som mått på den skuldsumma, som årligen kan

väntas bli föremål för statsgaranti, ur vissa synpunkter vara för högt, ty dels

kunna inte alla skuldsatta erhålla kreditgaranti och dels torde de, som endast

lia skulder på mindre belopp, ej söka lån med statlig kreditgaranti. Ä andra

sidan kan en ökning av kreditgarantiens omfattning komma att föranledas

av möjligheten att erhålla kreditgaranti även för den del av skulden, som

utgöres av skuld till föräldrar. Att dessa skulder i någon större omfattning

skulle komma att överflyttas till lån med statlig garanti torde med hänsyn

till skuldernas karaktär ej vara att vänta. Det är omöjligt att exakt ange

verkningarna av de faktorer, som sålunda påverka kreditgarantiens omfattning.

Det torde emellertid icke vara orimligt att vänta sig, att de komma

att uppväga varandra.

Den föreslagna kreditgarantien skulle enligt dessa beräkningsgrunder komma

att omfatta skulder till ett belopp av 1 700 000 kronor för varje årskull,

som kommer i åtnjutande av garantien. Därest avskrivningarna bleve jämförliga

med dem, som uppstått på statens räntefria studielån eller 1,7 procent,

skulle den årliga utgiften för förslagets genomförande böra beräknas

till 28 900 kronor jämte administrationskostnader, förutsatt att skuldsättningen

bland de utexaminerade är av den anförda omfattningen.

Det framgår av det nyss anförda, att förlustriskerna icke för närvarande

låta sig beräkna med den säkerhet, att en viss årlig förlust kan på förhand

fixeras. Förlustriskerna bedömas, som synes, högst olika beroende på från

vilket material man anser riktigast att utgå. Detta kan i sin tur med hänsyn

till de begränsade erfarenheter, som föreligga, knappast bliva föremål för

annat än ett subjektivt bedömande. Det förefaller enligt min mening ej

osannolikt, att den verkliga förlustrisken kan visa sig ligga emellan de här

anförda uppskattningarna. Oavsett hur förlustriskerna bedömas kan man

emellertid utgå från, att dessa under de närmaste åren kunna förväntas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151. H

bliva mycket begränsade. Jag anser mig under sådana förhållanden bora förorda,

att i avvaktan på att säkrare utgångspunkter skola föreligga tor ett

bedömande av den föreslagna kreditgarantiens omfattning och de därav ioranledda

förlusternas storlek ett förslagsanslag på 20 000 kronor anvisas tor

täckande av under budgetåret 1946/47 uppstående förluster.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna lånenämndens verksamhet torordar

lag, att dessa må gäldas av det under åttonde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

Utskottet har i likhet med departementschefen funnit, att frågan örn beredande

av lämpliga amorteringsvillkor för skuldsatta akademiker och vissa

med dem jämställda utgör ett specialproblem, som nu torde böra bringas

till sin lösning. Befolkningsutredningens av departementschefen biträdda

förslag innebär — såsom av den lämnade redogörelsen framgår — att studieskulderna

för ifrågavarande akademiker skulle sammanföras till ett lån, vilket

skulle förses med statlig garanti; ytterligare säkerhet i form av borgen

skulle icke krävas, ej heller skulle krav på försäkringsskydd uppställas.

Departementschefen har framhållit, att befolkningsutredningens förslag icke

innebure någon generell utfästelse från samhällets sida att lån med statlig

garanti skulle erhållas av var och en, som avlagt viss examen. Varje ansökan

örn lån förutsattes bliva noga granskad i två instanser. Utskottet har

funnit sig böra biträda ovannämnda förslag, vilket från statsmakternas sida

är avsett såsom en hjälp till självhjälp.

Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att riksdagen

icke lämpligen bör på förhand fastställa kreditgarantiens omfattning, enär

detta skulle medföra vissa svårigheter vid det föreliggande förslagets genomförande.

Beträffande kreditgivningens organisation har utskottet icke funnit anledning

till annan erinran mot departementschefens förslag än att utskottet i

anledning av vad i motionen II: 431 påyrkats funnit sig böra tillstyrka, att

rätt att utlämna lån av ifrågavarande slag även bör tillerkännas Sveriges

allmänna folkskollärarförenings kreditkassa.

I likhet med befolkningsutredningen har departementschefen ansett, att

den föreslagna kreditgarantiens framtida omfattning vore svår att på förhand

bedöma och att förlustriskerna för närvarande icke läte sig beräkna

med den säkerhet, att en viss årlig förlust kunde på förhand fixeras. Förlustriskerna

kunde därför enligt departementschefens mening knappast bliva

föremål för annat än ett subjektivt bedömande. I avvaktan på att säkrare

utgångspunkter komme att föreligga i förevarande avseende har departementschefen

för mötande av eventuella förluster å kreditgarantien förordat

uppförande för budgetåret 1946/47 av ett förslagsanslag av 20 000 kronor.

Med understrykande av den svårighet, som föreligger beträffande ett bedömande

av förlustriskerna, har utskottet ansett sig böra biträda departementschefens

ifrågavarande förslag.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 151.

Vad departementschefen i övrigt föreslagit med avseende å kreditgarantiens

anordnande och i samband därmed stående frågor har icke föranlett

någon erinran eller något uttalande från utskottets sida.

2. Naturastipendier åt studerande vid universiteten och

vissa högskolor m. m.

Kungl. Maj:ts under punkten 97 i åttonde huvudtiteln framställda förslag

innebär en höjning av anslaget till naturastipendier åt studerande vid universiteten

och vissa högskolor från 240 000 kronor till 310 000 kronor i syfte

att möjliggöra en mot de stegrade levnadskostnaderna svarande ökning av

stipendiebeloppen. Departementschefen har — i anledning av att riksdagen

anhållit, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning om naturastipendieformens

införande även vid andra högskolor än karolinska institutet samt

de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg — förklarat, att han icke

vore beredd att redan för nästa budgetår förorda åtgärder i sådan riktning.

Förslaget rörande anslag till statens lånefond för universitetsstudier innebär

en höjning av detta anslag med 100000 kronor. Av det föreslagna beloppet

650 000 kronor ha till fortsatta lån beräknats 550 000 kronor och till

nya lån 100 000 kronor.

Till stöd för det i motionerna 1:183 och 11:244 gjorda yrkandet har anförts

i huvudsak följande.

Det är ett allmänt accepterat önskemål, att studiebegåvad ungdom skall

beredas tillfälle till lämplig utbildning oberoende av vederbörandes ekonomiska

resurser. Naturligtvis gäller detta icke blott studier och annan utbildning

på mellanstadiet utan även den högre utbildningen vid universitet och

högskolor. Under senare år ha statsmakterna också vidtagit en del åtgärder,

som beteckna steg i denna riktning, och utredningar i vissa avseenden pågå.

De kostnader, som uppstå för den enskilde vid studier efter studentexamen

på grund av att dessa studier i regel måste bedrivas på annan ort än hemorten,

har man sökt minska genom naturastipendier, som utgå med fri kost

och logi till särskilt studiebegåvade, mindre bemedlade studenter. En möjlighet

att erhålla lån på fördelaktiga villkor erbjudes dessa genom statens

räntefria studielån, ur statens lånefond för universitetsstudier. Vid vissa fackskolor

finnas dessutom speciella statliga stipendier. 1941 års befolkningsutredning

har föreslagit, att privatpersoners borgensansvar för examinerade

akademikers studielån skall kunna ersättas med statlig garanti för lånen.

Vidare kan erinras örn den för närvarande pågående utredningen angående

kommuns möjlighet att anslå medel till stipendier.

De hittills vidtagna hjälpformerna ha dock näppeligen ställt den högre

undervisningen inom räckhåll för alla ungdomar med erforderlig förutbildning,

oberoende av deras ekonomiska förhållanden. Anslagen till statsstipendier

och studielån ha nämligen inte varit så stora, att dessa hjälpformer kunnat

utnyttjas av ett större antal studerande. Sålunda torde det belopp på

310 000 kronor, som föreslagits för nästa budgetår till naturastipendier, med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 151.

nuvarande levnadskostnader räcka till knappt 200 stipendiater. Detta framstår

som en mycket blygsam siffra, när man betänker att det enligt statistiska

centralbyråns uppgifter var 9 861 studerande inskrivna vid universiteten,

karolinska institutet och de båda högskolorna i Stockholm och Göteborg

under höstterminen 1945.

För innevarande budgetår finnes ett investeringsanslag till statens lånefond

för universitetsstudier på 550 000 kronor. Detta föreslås för nästa budgetår

höjt till 650 000 kronor. Detta belopp framstår dock som ganska ringa

jämfört med befolkningsutredningens beräkning, att de högskolestuderandes

samlade skuldbörda för närvarande rör sig omkring 35 å 40 miljoner kronor.

Trots här ovan vidrörda och vissa andra åtgärder som avse att underlätta

högre studier för mindre bemedlade studerande medföra sådana studier

fortfarande stora kostnader för den enskilde. Studiekostnaderna liro så

höga och de löner man kan vänta att erhålla efter avlagd examen äro så låga,

att man i de flesta fall ej kan förvänta att bli skuldfri förrän ett stort antal

år efter examen. Örn en mindre bemedlad student fortsätter sina studier,

så ställes han efter examen ofta inför valet mellan att fortast möjligt bli fri

från studieskulderna och att bilda familj. De som välja det senare alternativet

anse i många fall, att de — i varje fall under de första åren — inte ha

råd att sätta barn till världen.

Dessa förhållanden ha lett till att mångå studiebegåvade, men mindre

bemedlade studenter inte ansett sig böra fortsätta studierna vid de högre

utbildningsanstalterna. Man har anledning antaga, att dessa ekonomiska

hänsyn bidraga till att göra rekryteringen till dessa studier från olika folkgrupper

ytterst ojämn. I relativt ringa utsträckning komma de studerande

från mindre bemedlade familjer.

En väg att avhjälpa dylika missförhållanden vore att ordna så att förbättrade

löneförmåner utginge till yngre personer med akademisk och högskoleutbildning.

Vissa åtgärder i denna riktning föreslås i årets statsverksproposition

och andra äro under utredning. Denna fråga skall därför ej här

upptagas till behandling. Däremot vilja vi föreslå en utvidgning av de statliga

åtgärder, som syfta till en sänkning av studiekostnaderna. Vi föreslå,

att denna fråga göres till föremål för en särskild utredning.

En dylik utredning bör i främsta rummet gälla en sådan vidgad användning

av redan befintliga hjälpformer, närmast statsstipendier och statens

räntefria studielån, att mindre bemedlade studenter få väsentligt ökade möjligheter

till högre studier utan överdriven skuldsättning. Frågan om borttagande

av kursavgifter och dylikt torde redan vara föremål för universitetsberedningens

uppmärksamhet. Vi våga hoppas, att förslag härom icke skola

låta länge vänta på sig. Utredningen bör måhända överväga, huruvida i vårt

land för närvarande förutsättningar finnas för införande av statlig s.^ k.

studielön under utbildningstiden, men det förefaller troligt, att denna fråga

bör ställas på framtiden.

Örn cn utredning i detta syfte tillsattes omedelbart, skulle den kunna

samordnas med universitetsberedningens arbete beträffande den högre undervisningens

organisation lii. lii. I fjol tillsattes 1945 års akademikerutredning,

som har i uppdrag att utreda storleken av akademikernas skuldbörda

och därmed sammanhängande frågor. Akademikerutredningen lär inom kort

ha samlat det erforderliga materialet härför och ämnar sedan omedelbart

påbörja bearbetningen av detta. Det vore säkerligen av värde örn ett visst

samarbete etablerades mellan akademikerutredningen och den här före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 151.

Utskottet.

slagna utredningen. Därvid skulle överläggningar kunna äga rum om de

frågeställningar, som ha gemensamt intresse för båda utredningarna. Detta

skulle vara av vikt, inte minst med tanke på att akademikerutredningens

material är av den omfattningen att det inte, enligt uppgift, lämpligen kan

eller bör bearbetas i sin helhet.

De hjälpåtgärder, som den föreslagna utredningen eventuellt kan giva anledning

till, kunna inte få några verkningar förrän örn en tid, och därför är

det av vikt att tillfälligt förbättra de mindre bemedlades möjligheter att bedriva

högre studier. Av det skälet torde ökade anslag till såväl statsstipendier

som statens lånefond för universitetsstudier vara berättigade.

I statsverkspropositionens åttonde huvudtitel, punkt 97, föreslås ett reservationsanslag

på 310 000 kronor till naturastipendier vid universiteten och

vissa högskolor, vilket innebär en höjning från innevarande budgetår med

omkring 30 procent. Denna höjning har föreslagits av universitetskanslern

med motivering att levnadskostnaderna stigit med minst denna procentsats

sedan riksdagen 1937 fastställde anslaget i fråga. En ytterligare höjning av

detta anslag synes på ovan anförda grunder vara välmotiverad. Därför föreslås,

att riksdagen för budgetåret 1946/47 måtte bevilja ett reservationsanslag

till naturastipendier med 500 000 kronor.

Som framgått av det anförda, borde statens lånefond för universitetsstudier

utökas, så att den kunde täcka en större del än hittills av akademikernas

studielån. En ytterligare höjning av investeringsanslaget till statens

lånefond för universitetsstudier är därför nödvändig, förslagsvis till 750 000

kronor.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, vilka innebära

beträffande anslaget till naturastipendier åt studerande vid universiteten

och vissa högskolor en anslagshöjning från 240 000 kronor med 70 000 kronor

till 310 000 kronor och beträffande anslaget till statens lånefond för

universitetsstudier en anslagsökning från 550 000 kronor med 100 000 kronor

till 650 000 kronor. Det i motionerna I: 133 och II: 244 framställda yrkandet

om uppförande av ifrågavarande två anslag med respektive 500 000

kronor och 750 000 kronor har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka.

Utskottet har icke heller funnit tillräckliga skäl föreligga för att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit skulle hemställa örn verkställande av den i nyssnämnda

motioner angivna utredningen. Utskottet förutsätter nämligen att

de i motionerna berörda problemen i allt väsentligt komma att bliva föremål

för uppmärksamhet inom de redan pågående utredningar, som bedrivas

av 1945 års akademikerutredning och 1945 års universitetsberedning.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna

I: 133 och II: 244.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 151.

15

Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört hemställer utskottet,

A. att riksdagen må

I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till

motionen II: 431 bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig

överensstämmelse med av utskottet tillstyrkta grunder

utfärda erforderliga bestämmelser angående statlig kreditgaranti

för lån åt den som avlagt akademisk eller därmed

jämförlig examen;

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Kostnader för

statlig kreditgaranti för vissa studielån för budgetåret

1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 20 000 kronor;

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 133 och II: 244, i vad de avse anslagsberäkningen,

för budgetåret 1946/47 anvisa

a) till Gemensamma universitetsändamål: Naturastipendier

åt studerande vid universiteten och vissa högskolor under

åttonde huvudtiteln ett reservationsanslag av 310 000

kronor;

b) till Statens lånefond för universitetsstudier under statens

utlåningsfonder ett investeringsanslag av 650 000

kronor;

B. att motionerna I: 133 och II: 244, i vad de avse förslag

örn utredning, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 24 maj 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,

Gränebo, Larsson, Andrén, Karl Andersson, Petersson, Rosenberg, Ivar Persson och Ragnar

Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward, Falla, Bergström,

Andersson i Malmö, Pettersson i Dahl, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström, Hoppe

och Persson i Vinberg.

Reservation

av herrar Petersson och Malmborg i Skövde.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån med statlig kreditgaranti åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig exam s. 10 i texten