Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förläggande till Västerbottens län av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet pappersbruk.

1946-06-11 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:206, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förläggande till Västerbottens län av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet pappersbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr %06.

1

Nr 206.

Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1946 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förläggande till

Västerbottens län av ett statligt eller under statlig

medverkan tillkommet pappersbruk.

(4:e avd.)

I likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Svedberg och Karl August Johanson (I: 65) och den andra inom andra

kammaren av herr Skoglund i Umeå m. fl. (II: 133), har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om en skyndsam

och allsidig utredning av möjligheterna att till Västerbottens län förlägga

ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet pappersbruk.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet hänvisa till motionen II: 133.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning framställd begäran,

yttranden avgivits av kommerskollegium, som vid yttrandet fogat av

ämbetsverket från Sveriges industriförbund, Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare samt Svenska pappersbruksföreningen infordrade yttranden,

ävensom av domänstyrelsen. Yttrandena hava såsom bilagor fogats

till detta utlåtande (bilaga A—E).

Under framhållande, att den västerbottniska industrien framför allt bygger

på träet som råvara, att tillgången på råvara numera är begränsad, och

att en till sin produktion ensidig industri vid en nedgång av råvarutillgångarna

minskar förutsättningarna att skapa full sysselsättning för tillgänglig

arbetskraft ha motionärerna ansett åtgärder erforderliga för att kompensera

väntad nedgång i antalet arbetstillfällen inom Västerbottens län. I

sådant syfte ha motionärerna föreslagit en utredning rörande möjligheterna

att genom tillskapande av en ny produktionsgren — en pappersindustri —

motverka väntad nedgång i arbetstillfällena inom andra på träet som råvara

baserade industrier.

De i ärendet hörda myndigheterna — domänstyrelsen och kommerskollegium

— ha avstyrkt motionerna. Ämbetsverken ha därvid framhållit,

Bihang till riksdagens protokoll 191G. 6 sami. Nr 206. 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr C2G6.

bland annat, följande. Det ifrågasatta pappersbruket måste av bland andra

värmetekniska och ekonomiska skäl förläggas i omedelbar anslutning till

en befintlig cellulosafabrik. Då emellertid staten icke äger någon dylik fabrik

inom Västerbottens län och en statlig nybyggnad av en cellulosafabrik med

hänsyn till de begränsade råvarutillgångarna icke torde kunna ifrågasättas,

måste pappersbruket förläggas i anslutning till en i enskild ägo befintlig

fabrik. Vidare erinras, att ett pappersbruk för tillverkning av papp och

grövre pappersalster drives med jämförelsevis ringa arbetsstyrka och att

lönsamheten av ett pappersbruk inom ifrågavarande område under alla omständigheter

måste betraktas som ganska oviss.

Här må vidare framhållas, att — såsom Sveriges industriförbund, Svenska

pappersbruksföreningen samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

uttalat — industrien i vårt land inom en relativt nära framtid

kan komma att ställas inför betydande svårigheter vid rekryteringen av sin

arbetskraft. Härtill kommer, att ett pappersbruk av den av motionärerna

avsedda storleken skulle erfordra en råvarutillgång av mellan fem och nio

miljoner kbf rundvirke. Råvarutillgången inom Västerbottens län lär knap

past kunna förslå härför, varför virke skulle behöva överföras från andra

län, vilket i sin tur skulle medföra minskade arbetstillfällen inom de angränsande

länen. Jämväl må bemärkas, att ett pappersbruk kräver specialutbildad

arbetarstam, som säkerligen i avsevärd omfattning måste hämtas

från södra eller mellersta Sverige. Anläggandet av ett pappersbruk synes

därför i och för sig knappast kunna anses såsom en ändamålsenlig åtgärd,

då det gäller att motverka sysselsättningssvårigheter. Slutligen kan framhållas,

att — såsom Svenska pappersbruksföreningen erinrat — en av råvarubrist

förorsakad sammankrympning av massaindustrien torde komma

att påskynda den utveckling mot ett bättre tillvaratagande av denna industris

avfallsprodukter, som under senare år målmedvetet igångsatts, och för

vilket ändamål ett intensivt forskningsarbete bedrives, samt att den utökning

av massaindustriens produktionsprogram, som härigenom kan komma

att äga rum, måste antagas absorbera eventuellt uppstående överskott av

arbetskraft.

Utskottet har bibragts den uppfattningen, att det är långt ifrån säkert

att av motionärerna förutsatta sysselsättningsproblem inom Västerbottens

län komma att uppstå, att vid bedömandet av frågan örn beredande av sysselsättning

för den genom massaindustriens eventuella nedgång friställda

arbetskraften inom länet hänsyn i vart fall bör tagas till arbetsmarknaden

inom övriga delar av landet, att eventuella svårigheter med avseende å en

inträdande arbetslöshet knappast synas kunna lösas genom anläggandet,

på sätt motionärerna ifrågasatt, av ett pappersbruk, samt att lönsamheten

av ett dylikt pappersbruk måste starkt ifrågasättas. Under hänvisning jämväl

till att, såsom kommerskollegium framhållit, norrlandskommittén torde

komma att ägna uppmärksamhet åt frågorna örn Norrlands skogstillgångars

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr £06.

3

storlek, användning och vidare bearbetning till mer eller mindre högt förädlade

produkter, däribland papper, anser sig utskottet böra avstyrka de

förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionerna I: 65 och II: 133 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 11 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Lindström, Gränebo,

Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson, Petersson, Hesselbom, Gunnar Andersson och Ragnar

Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Falla, Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson,

Lindholm, Åkerström, Sefve, Hoppe, Boman i Kieryd, Onsjö och Persson i Vinberg.

Reservation

av herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Hesselbom, Törnkvist,

Andersson i Malmö, Mårtensson, Lindholm, Åkerström, Hoppe och Persson

i Vinberg, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava

följande lydelse:

»Såsom motionärerna framhållit är numera tillgången på råvara för träindustrien

begränsad. Med den ensidiga inriktning den industri inom Västerbottens

län har, som syftar till förädling av träet, kan en nedgång i råvarutillgången

under den kvantitet, som fordras för att fullt utnyttja tillgänglig

kapacitet hos massaindustrien, befaras medföra minskade arbetstillfällen.

Utskottet finner naturligt, att antydda farhågor givit anledning till överväganden

om möjligheten att vidtaga åtgärder i syfte att genom en längre

gående differentiering av produktionen eliminera dessa osäkerhetsmoment.

En förädlingsprocess, som tar sikte på att till papp eller papper förädla

någon större kvantitet av den pappersmassa som nu exporteras, synes med

hänsyn till den begränsade råvarutillgången eftersträvansvärd. Det förtjänar

här framhållas, att — enligt uppgifter hämtade ur kommersiella meddelanden

för april 1946, utgivna av kommerskollegium — Sveriges export av

pappersmassa respektive papp och papper uppgick till, i runda tal, för år

1939 2 330 000 ton respektive 600 000 ton och för år 1945 1 560 000 ton

respektive 245 000 ton.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 206.

Frågan om landets skogstillgångar och deras effektiva utnyttjande genom

förädling samt om produkternas avsättningsmöjligheter äro av stort allmänt

intresse. Utskottet finner därför av motionärerna framfört förslag om

anläggande i angivet syfte av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet

pappersbruk värt beaktande. Efter tillkomsten av ett dylikt pappersbruk

synes nämligen tillgänglig råvarutillgång kunna utnyttjas för att

bereda jämnare sysselsättning för ett större antal arbetare än vad som är

möjligt inom en industri, endast baserad på massatillverkning.

Tidigare mot ett anläggande i övre Norrland av ett pappersbruk anförda

skäl synas numera — icke minst efter järnvägarnas elektrifiering — icke

längre vägande. Det är emellertid uppenbart, att vid ett ställningstagande

i frågan om inrättande av ett pappersbruk i Västerbotten liksom annorstädes

hänsyn måste tagas såväl till avsättningsmöjligheterna som till de

ekonomiska betingelserna i övrigt för pappersbrukets drivande och tillgången

på arbetskraft.

Motionärerna ha nu föreslagit en utredning rörande möjligheterna att

förlägga ett pappersbruk till Västerbottens län. Enligt utskottets mening

torde av motionärerna föreslagen utredning icke böra begränsas till

nämnda län.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 65 och

II: 133, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville i det i motionerna angivna syftet föranstalta örn

utredning rörande lämpligheten och möjligheten av en ökad

pappersproduktion under statlig medverkan.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 806.

5

Bilaga A.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom Kungl. Maj:ts remiss av den 1 mars 1946 har Kungl. Kommerskollegium

anbefallts att till statsutskottet inkomma med yttrande över två

likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Svedberg och Karl August Johanson (I: 65) och den andra inom andra

kammaren av herr Skoglund i Umeå m. fl. (II: 133) om förläggande till Västerbottens

län av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet

pappersbruk.

I anledning härav har Kollegium från Sveriges industriförbund, Svenska

pappersbruksföreningen samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

införskaffat yttranden, vilka här bifogas. Pappersbruksföreningen

och handelskammaren hava avstyrkt motionerna, medan industriförbundet

— under uttalande av tvivel örn lämpligheten av företagets realiserande —

icke funnit anledning motsätta sig att frågan göres till föremål för utredning.

För egen del får Kollegium i ärendet anföra följande.

Inom norrlandskommittén pågå för närvarande omfattande undersökningar

om vad som kan göras för en förkovran av Norrlands näringsliv. Därvid

torde bland annat en ingående belysning ur tekniska, befolkningspolitiska

och näringspolitiska synpunkter komma att ägnas frågorna örn därvarande

skogstillgångars storlek, användning och vidare bearbetning till

mer eller mindre högt förädlade produkter, däribland även papper. Under

dessa förhållanden synes med ett ställningstagande till frågan örn pappersindustriens

förutsättningar i Norrland lämpligen böra anstå intill dess resultatet

av norrlandskommitténs undersökningar i ifrågavarande hänseenden

föreligger.

Under hänvisning härtill och till de bilagda yttrandena får Kollegium

hemställa, att förevarande motioner ej må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 6 april 1946.

ARVID RICHERT.

Aug. Borgström.

Claes Ekblom.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 806.

Bilaga B.

Till Kungl. Kommerskollegium.

Genom remiss den 4 innevarande mars har Kungl. Kollegiet anhållit örn

Sveriges Industriförbunds utlåtande över två likalydande, inom riksdagen

väckta motioner (I: 65 och II: 133) om förläggande till Västerbottens län

av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet pappersbruk. I anledning

därav får Industriförbundet anföra följande.

Utgångspunkten för motionärernas hemställan är antagandet, att bristande

råvarutillgång för den norrländska träförädlingsindustrien kommer

att medföra en begränsning av den nuvarande produktionen inom denna

industri och att detta förhållande kommer att leda till sysselsättningssvårigheter

inom Västerbottens län. Motionärerna framhålla i detta sammanhang,

att den västerbottniska industrien är mycket enkelriktad och framför allt

bygger på träet såsom råvara.

Det kan givetvis ifrågasättas, huruvida åtgärder av föreslagen innebörd

i nuvarande läge över huvud böra vidtagas från de utgångspunkter, som

föranlett motionärernas hemställan. Enligt vad numera med full tydlighet

påvisats — Industriförbundet tillåter sig hänvisa till det av industriens utredningsinstitut

nyligen utgivna arbetet »Sveriges arbetskraft och den industriella

utvecklingen» — kan industrien i vårt land inom en relativt nära

framtid komma att ställas inför betydande svårigheter vid rekryteringen

av sin arbetskraft. Till belysande härav må ur nyssnämnda arbete citeras

följande sammanfattning (s. 42):

»Industrien kan knappast räkna med att draga till sig en ökad andel av

stadsnäringarnas arbetskraft på bekostnad av mera servicebetonade näringar.

Åtminstone vad gäller kvinnorna kommer tvärtom dess andel sannolikt

att gå tillbaka. Förskjutningen från kroppsarbetare till förvaltningspersonal

inom industrien kommer troligen också att fortsätta. Med hänsyn till

dessa faktorer blir tillväxten av antalet industriarbetare sannolikt väsentligt

långsammare än tidigare under de närmaste årtiondena. Antalet kvinnliga

industriarbetare kan komma att gå tillbaka, om icke mycket gynnsamma

men mindre sanr.olika förutsättningar i fråga om kvinnornas grad av yrkesverksamhet

förverkligas.

Tillgången på arbetskraft kommer av allt att döma att sätta en gräns för

utvecklingen mot en längre driven industrialisering.»

Statliga åtgärder i huvudsakligt syfte att öka sysselsättningen inom industrien

synas därför i nuvarande läge icke böra utan verkligt trängande

skäl vidtagas.

Härtill kommer att anläggandet av ett pappersbruk i Västerbotten näppeligen

skulle, såsom motionärerna åsyfta, vara ägnat att minska den ensidighet,

som utmärker näringslivet i Västerbotten, i det att pappersindustrien

i likhet med övriga skogsindustrier för sin avsättning är starkt beroende

av exportkonjunkturerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr <206.

7

Ehuru vägande invändningar sålunda redan med hänsyn till sysselsättningsproblemet

kunna riktas gentemot motionärernas uppfattning, vill

Industriförbundet ytterligare framhålla, att motionärerna synbarligen

underskattat de ekonomiska svårigheter, som skulle vara förenade med

drivandet av ett pappersbruk i Västerbotten. Dessa svårigheter ha närmare

belysts i ett av Svenska pappersbruksföreningen till kungl, kollegiet ingivet

yttrande i ärendet, varför förbundet saknar anledning att närmare

ingå på hithörande frågor. Industriförbundet vill här inskränka sig till att

instämma i den slutsats, vartill pappersbruksföreningen kommit, eller att

en investering i ett pappersbruk i Västerbotten av nu berörda skäl ter sig

ekonomiskt vansklig.

Ehuru Industriförbundet sålunda för närvarande icke är övertygat om att

ett pappersbruk, förlagt till Norrland, skulle komma att löna sig och icke

heller att det är betingat med hänsyn till sysselsättningsförhållandena, finner

Förbundet likväl icke anledning motsätta sig att frågan göres till föremål

för utredning.

Stockholm den 5 april 1946.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND

SVEN LUNDBERG.

Gustaf Settergren.

Bilaga C.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium.

Genom remiss den 4 mars 1946 (D. N:r I. B. 157) har Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare anmodats avgiva skyndsamt yttrande

över två likalydande motioner väckta den ena inom första kammaren

av herrar Svedberg och Karl August Johanson (I: 65) och den andra inom

andra kammaren av herr Skoglund i Umeå m. fl. (II: 133) om förläggande

till Västerbottens län av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet

pappersbruk.

Med anledning härav får handelskammaren vördsamt anföra följande.

Den fråga, som motionärerna framföra, kan givetvis ha stor betydelse för

näringslivet inte bara i Västerbottens län utan även framförallt i angränsande

men även övriga län i Norrland. Detta sammanhänger främst med

de råvara- och arbetskraftsproblem, som f. n. äro av sådan vital betydelse

för träförädlingsindustrien i Norrland. Bestämd ställning till hithörande frågor

kan icke tagas utan ingående och tidsödande utredningar. Den korta

remisstiden lämnar emellertid icke tid härför. Handelskammaren får därför

inskränka sig till vissa påpekanden i anledning av motionerna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 206.

I motionerna har icke angivits, vad slags pappersfabrikation, som avses.

Under beteckningen pappersbruk kan nämligen rymmas många olika slags

tillverkning av papper såsom tidningspapper, kraftpapper, sulfitomslagspapper,

kartong och finpapper.

Motionärerna säga icke heller något örn huruvida de anse, att pappersbruket

skall samarbeta med redan förefintliga sulfit-, sulfat- och trämasseindustrier

och därifrån helt eller delvis täcka sitt behov av cellulosa och trämassa.

Under sådana omständigheter torde man få antaga, att motionärerna

avse en fullt självständig anläggning. Den fråga, som därvid genast inställer

sig, blir den, huru det planerade pappersbruket skall täcka sitt råvarubehov.

Motionärerna hava angivit en kapacitet på 50 000 ton såsom tänkbar

för detsamma. Utgår man från denna siffra kan man fastslå, att härför

behövs en råvarutillgång på mellan 5 och 9 milj. kbf. rundvirke beroende på

vad slags pappersbruk, som avses.

Det får väl antagas, att motionärerna avsett, att denna råvara till det

statliga pappersbruket skall i varje fall till största delen tagas från kungl,

domänstyrelsens skogar. Några nämnvärda kvantiteter från bolags- och

enskilda skogar torde ej komma att stå till förfogande.

Motionärerna framhålla emellertid redan i ingressen, att tillgången på

skog är begränsad. De säga även längre fram i motionen, att pappersindustriens

leveransförmåga för närvarande förefaller pressad intill gränsen för

vad råvaror och bränsletillgång över huvud taget tillåter. Det synes därför

handelskammaren ganska inkonsekvent, att man med klar uppfattning

om det faktiska läget på råvarumarknaden önskar starta en ny tillverkning,

som kommer att än ytterligare skärpa kraven på råvarutillgången.

Redan förefintliga pappersindustrier drivas till övervägande del i enskild

regi. Då, såsom ovan påpekats, ett statligt pappersbruk alltid skulle förses

med råvara från statens skogar, skulle detta innebära, att utbudet av råvara

från dessa skogar i den fria marknaden i motsvarande grad minskades. Konsekvenserna

härav för enskilda företag och den vid dem sysselsatta arbetskraften

äro uppenbara.

Dessa konsekvenser skulle även sträcka sig långt över Västerbottens läns

gränser. Råvarutillgångarna i detta län skulle nämligen knappast förslå att

fylla råvarubehovet för en anläggning av här planerat slag och storlek. Antagligen

måste virke överföras från andra län, varvid Norrbottens län kan

i främsta rummet komma i fråga. Detta medför i sin tur minskade arbetstillfällen

på andra håll. Enligt handelskammarens åsikt kan det knappast

ligga vare sig i statens eller den enskilde medborgarens intresse att skapa

arbetstillfällen i Västerbottens län, om förutsättningen är att tillgången på

sådana minskas på annat håll.

Motionärernas uttalande, att fördelarna med ett pappersbruks förläggande

till Västerbottens län äro påtagliga, i vad avser brukets försörjning med

råvaror, kan därför anses icke riktigt.

I motionen ägnas stor uppmärksamhet åt avsättningsmöjligheterna på

exportmarknaden. De anförda exemplen avse all produktion, export etc.

av alla slag av papp och papper. Handelskammaren anser icke, att något

uttalande om framtidens exportmöjligheter kan byggas på dessa sammanslagna

siffror. Skola exportmöjligheterna undersökas, måste undersökningen

avse just det slag av papper, som man avser att tillverka. Handelskammaren

kan under dessa omständigheter icke uttala något om motionärernas

prognos örn möjligheterna till ökad export eller av förbrukning inom landet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 306.

9

Handelskammaren får slutligen påpeka, att den svenska träförädlingsindustrien

alltid strävat att differentiera sin produktion och att driva förädlingen

så långt sig göra låter. Därest möjligheter funnits till en fristående

bärkraftig tillverkning vid ett pappersbruk i Västerbottens län, hade detta

säkerligen redan tillkommit på enskilt initiativ.

Handelskammaren vågar även antaga, att möjligheterna till ett drivande

av pappersbruk i anslutning till redan befintliga industrier noga undersökts

och undersökas av vederbörande företag.

Handelskammaren får därför vördsamt avstyrka bifall till motionerna.

Luleå den 22 mars 1946.

NORRBOTTENS OCH VÄSTERBOTTENS

LÄNS HANDELSKAMMARE

BURE HOLMBÄCK.

Birger Rothelius.

Bilaga D.

Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium

Stockholm

Med anledning av Kungl. Kommerskollegii remiss av den 4 mars 1946

få vi härmed med anledning av de inom riksdagens båda kamrar väckta

motionerna om förläggande till Västerbottens län av ett statligt eller under

statlig medverkan tillkommet pappersbruk anföra följande.

Riktigheten av motionärernas antagande, att bristande råvarutillgång för

den norrländska träförädlingsindustrien kommer att framtvinga en begränsning

av den nuvarande produktionsvolymen, ifrågasättes icke i och för sig.

Av detta förhållande får emellertid icke utan vidare den slutsatsen dragas,

att sysselsättningssvårigheter komma att uppstå under den tidsperiod, varunder

denna råvarubrist kan beräknas råda. Vid ett bedömande av sysselsättningsmöjligheterna

under denna tidsperiod måste väsentlig hänsyn

även tagas till de förändringar i fråga örn befolkningens fördelning i arbetsföra

och mindre arbetsföra åldrar, som redan pågår, och som inom de närmaste

åren förutses bliva än mer markanta och för produktionen ogynnsamma.

Farhågor lia uttalats, att under en avsevärd tidrymd en allmän

brist på arbetskraft kommer att råda, förorsakad genom 1920- och 30-talens

låga nativitetssiffror. Det spörsmålet framställer sig därför osökt, huruvida

icke denna allmänna brist på arbetskraft kommer att mer än uppväga den

förutsedda minskningen av arbetstillfällena inom den norrländska träförädlingsindustrien,

och huruvida något överskott av arbetskraft ens lokalt

kommer att föreligga. Någon utredning härom har från motionärernas sida

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 306.

icke förebragts. Än mindre lia de till prövning upptagit frågan, huruvida i

händelse ett lokalt arbetskraftöverskott skulle uppstå inom Västerbotten,

det finge anses rationellt att på föreslaget sätt binda denna övertaliga

arbetskraft vid orten och därvid förhindra, att densamma toges i anspråk

på annat håll, där svårartad brist på arbetare förelåge.

Skulle emellertid en noggrann prognos rörande sysselsättningsmöjligheterna

inom Västerbotten giva vid handen, att ett överskott på arbetskraft

kommer att uppstå, och att detta icke kan beräknas bliva taget i anspråk

genom brist på arbetskraft inom andra delar av landet, uppkommer

frågan, huruvida anläggandet av ett pappersbruk skulle vara ändamålsenligt

för beredande av sysselsättning åt denna övertaliga arbetskraft. Det

bör då betonas, att pappersindustrien kräver speciellt kvalificerad personal,

som man icke kan beräkna finna inom den ifrågavarande landsdelens arbetarstam.

Säkerligen måste i avsevärd omfattning specialutbildad arbetskraft

från södra och mellersta Sverige anlitas. Vidare måste understrykas,

att ett pappersbruk i förhållande till anläggningskapital och produktionskapacitet

sysselsätter ett relativt ringa arbetarantal. Motionärerna uppgiva

sig åsyfta en ökning av landets pappersproduktion med 50 000 ton om året

men förklara samtidigt, att i denna siffra också i viss mån ingår förutsedd

utbyggnad och produktionsökning för redan befintlig pappersindustri. Vi

ha med hänsyn härtill antagit, att motionärerna ha i åtanke en anläggning

med en årskapacitet icke överstigande c:a 30 000 ton papper. Av motionen

framgår dock icke, vilket slags papperstillverkning, som åsyftas, och icke

heller huruvida man tänkt sig, att pappersbruket skall uppföras såsom en

helt fristående anläggning eller i anslutning till någon redan befintlig massafabrik.

Någon ungefärlig uppskattning av anläggningskostnaderna kan med

hänsyn härtill icke erhållas. Rörande den erforderliga arbetarstyrkans storlek

i förhållande till produktionskapaciteten kan emellertid nämnas, att vid

exempelvis ett tidningspappersbruk med tillhörande anläggningar arbetskraften

behöver erfarenhetsmässigt uppskattas till 2 ä 2person per ton

av brukets dygnskapacitet. I denna beräkning ingår givetvis icke den

arbetskraft, som erfordras för framställningen av massa, utan densamma

avser allenast själva pappersbrukets behov jämte ångcentral och verkstäder.

Vid ett kraftpappersbruk med flera maskiner kommer givetvis arbetarantalet

att bli högre än vid ett tidningspappersbruk med endast en pappersmaskin,

men även i detta fall gäller omdömet, att en pappersbruksanläggning

kräver en relativt ringa arbetarstyrka i förhållande till anläggningens

produktionskapacitet och investerade kapital.

Anläggandet av ett pappersbruk kan därför knappast i och för sig anses

såsom en ändamålsenlig åtgärd, då det gäller att motverka sysselsättningssvårigheter.

Det bör i detta sammanhang även uppmärksammas, att en av

råvarubrist förorsakad sammankrympning av massaindustrien torde komma

att påskynda den utveckling mot ett förbättrat tillvaratagande av

denna industris avfallsprodukter, som under senare år målmedvetet igångsatts

och för vilket ändamål ett intensivt forskningsarbete bedrives. Det

är att antaga, att den utökning av massaindustriens produktionsprogram,

som härigenom äger rum, kan absorbera ett på grund av massaproduktionens

minskning eventuellt uppstående arbetskraftöverskott.

Oavsett vad sålunda anförts rörande förutsättningarna ur sysselsättningssynpunkt

för anläggandet av ett pappersbruk i Västerbotten vilja vi rö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ,206.

11

rande de ekonomiska förutsättningarna för ett sådant pappersbruks drivande

framhålla följande.

I motionerna redovisas en omfattande utredning rörande världsproduktionen

av papper och rörande de framtida avsättningsmöjligheterna för

svenskt papper dels på världsmarknaden och dels på hemmamarknaden.

Utan att närmare ingå på denna utredning och det statistiska material,

som förebringas — och som enligt vår uppfattning riktigt återger läget —

vilja vi endast konstatera, att motionärerna antaga, att världskonsumtionen

av papper och papp inom en överskådlig framtid kommer att ha nått

en sådan höjd (31 milj. ton per år), att en svensk produktionsökning om

50 000 ton per år bör kunna absorberas. Det bör emellertid betonas, att

en kvantitet av 50 000 ton är alltför obetydlig i förhållande till den antagna

världskonsumtionen, 31 milj. ton, för att kunna påverka världsmarknadspriset

och knappast ens hemmamarknadens pris. Frågan, huruvida den

nämnda kvantiteten kan avsättas, är därför väsentligen beroende av huruvida

densamma kan med hänsyn till produktions- och distributionskostnader

framställas och tillhandahållas till världsmarknadens respektive svenska

marknadens priser.

Då det är den befarade råvarubristen, som föranlett motionen, torde

man kunna utgå från att motionärerna icke avsett, att det föreslagna pappersbruket

skulle framställa även sin egen massa, utan att tillverkningen

skulle ske med massa köpt från redan befintliga fabriker såsom råvara.

Anläggningen får emellertid härigenom icke de väsentliga fördelar såväl ur

driftskostnadssynpunkt som med hänsyn till möjligheten att anpassa massans

kvalitet efter papperstillverkningens fordringar, som den övervägande

delen av den befintliga pappersindustrien åtnjuter genom att massa- och

papperstillverkningen kombinerats inom samma företag. Större delen av

produktionen vid landets pappersbruk sker med egen massa såsom utgångsmaterial,

och köpt massa kommer sålunda till användning endast i den

man, pappersbrukens egna kapacitet för massaframställning icke är tillräcklig.

Med hänsyn tili konkurrensen från den redan befintliga industrien

inom landet kommer sålunda det av motionärerna föreslagna pappersbruket

att befinna sig i ett ogynnsamt läge redan på grund av driftskostnaderna.

Härtill komma de särskilda kostnader i synnerhet vid distributionen,

som äro en direkt följd av det nordliga läget. Motionärerna beröra endast i

korthet denna fråga, som likväl, enligt vårt förmenande, är av väsentlig

betydelse. De norrländska skeppningshamnar, som kunna komma i fråga,

äro stängda på grund av ishinder under cirka 4 månader. Med hänsyn till

de olägenheter, som äro förenade med lagring under en så lång period,

skulle, enligt motionärernas åsikt, produkterna kunna transporteras per

järnväg till Göteborg för att därifrån utskeppas. Motionärerna påpeka härvid

de förbättrade järnvägsförbindelserna och anse, att tued hänsyn härtill

det nordliga läget icke kommer att medföra samma nackdelar ur transport

synpunkt sorn tidigare varit fallet. Oavsett detta måste emellertid framhållas,

att även örn goda järnvägsförbindelser stå till buds, järnvägs!rans

porterna likväl medföra en avsevärd fördyring av varan. De pappersbruk,

som för närvarande liro belägna inom norra Sverige, lia funnit transportkostnaderna

för den färdiga varan vara en avsevärd belastning. Det natur

liga och ur alla synpunkter fördelaktigaste läget för ett pappersbruk, vars

produktion till stor del skall avsättas pä exportmarknaderna, är vid en i

möjligaste män isfri hamn, som anlöpes av oceangående fartyg. Även med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 206.

hänsyn till försäljningen på den inhemska marknaden måste det nordliga

läget för ett pappersbruk medföra avsevärda nackdelar ur kostnadssynpunkt.

Den pappersförädlande industrien och de övriga större avnämarna

av papper i landet äro koncentrerade till Syd- och Mellansverige, och sannolikt

måste man — oavsett de av motionärerna påpekade svårigheterna för

ett bruk med nordligt läge att hålla kontakt med sina avnämare — räkna

med en extra frakt för det nordliga bruket om cirka 25 kronor per ton.

Det av motionärerna föreslagna pappersbruket skulle sålunda icke endast

bliva belastat med jämförelsevis höga driftskostnader på grund av att det

skulle arbeta med köpt massa såsom utgångsmaterial, utan dess produkter

skulle dessutom belastas med högre distributionskostnader än dem som

bäras av den redan inom landet befintliga industrien.

Det finnes för närvarande pappersbruk, som till övervägande delen grunda

sin produktion på köpt massa, men de ökade tillverkningskostnader,

som härigenom uppstå, kompenseras av att dessa bruk äro ur distributionssynpunkt

synnerligen gynnsamt belägna. De ur distributionssynpunkt

ogynnsamt belägna nuvarande pappersbruken — således framförallt de som

äro belägna i Norrland — tillverka däremot sin egen massa och kompensera

härigenom de nackdelar, som de ökade distributionskostnaderna föra

med sig.

Det nu ifrågasatta pappersbruket skulle emellertid komma att belastas

med båda de nämnda nackdelarna, och detta ger oss anledning framhålla,

att driften vid detsamma torde ställa sig oförmånlig ur ekonomisk synpunkt.

Härtill komma de ökade anläggnings- och driftskostnader, varmed

man torde böra räkna till följd av klimatiska och andra förhållanden, avhängiga

av det nordliga läget.

En investering av statliga medel i ett pappersbruk av den art, motionärerna

åsyfta, synes därför synnerligen vansklig.

Under åberopande av vad ovan anförts avstyrka vi det i motionerna

framställda yrkandet.

Stockholm den 22 mars 1946.

SVENSKA PAPPERSBRUKSFÖRENINGEN

CARL J. M. MALMROS.

Ewert Landberg.

L. Sjunnesson.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 206.

13

Bilaga E.

Till Riksdagens statsutskott.

Angående ''planerad anläggning av pappersbruk inom Västerbottens län.

Sedan Kungl. Majit den 1 ds anmodat domänstyrelsen att avgiva yttrande

över två likalydande motioner vid årets riksdag (1:65 och II: 133),

i vilka yrkas utredning örn förläggande till Västerbottens län av ett statligt

eller under statlig medverkan tillkommet pappersbruk, får domänstyrelsen

härmed anföra följande.

Ett pappersbruk måste av bland annat värmetekniska skäl förläggas i

omedelbar anslutning till cellulosafabrik. Staten äger ingen cellulosafabrik

inom Västerbottens län, och statlig nybyggnad av en sådan fabrik torde

för närvarande icke böra ifrågasättas, eftersom skogstillgången icke förslår

att försörja redan befintliga fabriker med råvara. Därest staten icke inköper

någon av nu befintliga cellulosafabriker måste därför ett eventuellt

pappersbruk förläggas till en i enskild ägo befintlig cellulosafabrik.

Pappersbruk för tillverkning av papp och grövre papperssorter såsom

tidnings- eller omslagspapper drivas med jämförelsevis liten arbetsstyrka.

Då motionärerna framförallt åsyfta ökning av arbetstillfällena inom länet,

lärer därför i första hand ett finpappersbruk komma i fråga, som fordrar

större arbetsstyrka åtminstone av kvinnlig arbetskraft. Domänstyrelsen

kan icke bedöma de ekonomiska utsikterna för en sådan anläggning, enär

driftsresultatet i viss mån är beroende av förhållandena vid den cellulosafabrik,

med vilken pappersbruket måste samdrivas. Domänstyrelsen håller

emellertid före att lönsamheten under alla förhållanden är ganska oviss, varför

styrelsen anser en ingående teknisk-ekonomisk utredning och prövning

vara nödvändig, innan staten medverkar till startande av ett sådant

företag. Stockholm den 16 mars 1946.

KUNGL. DOMÄNSTYRELSEN

B. v. STOCKENSTRÖM.

E. Wiel-Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:453 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förläggande till Västerbottens län av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet pappersbru s. 1 i texten