Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.

1946-06-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:211, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Nr 211.

Ankom till riksdagens kansli den 14 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg

å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall

eller yrkessjukdom.

(3:e avd.)

I propositionen nr 252 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 maj 1946, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med i nämnda protokoll framlagt förslag utfärda bestämmelser angående

dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.

I skrivelse den 19 maj 1945 (nr 274) hemställde riksdagen i anledning av

en inom andra kammaren väckt motion (nr 4) och under åberopande av

vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr

44), att Kungl. Majit ville dels bemyndiga järnvägsstyrelsen att av statens

järnvägars trafikmedel i enlighet med grunder som Kungl. Majit fastställde

utbetala dyrtidskompensation åt personer, som uppbure livräntor från staten

enligt lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av

järnvägs drift, dels ock föranstalta örn utredning angående beredande av

sådan kompensation åt personer som på annan grund uppbure livräntor såsom

skadestånd från staten samt vidtaga av utredningen påkallade åtgärder.

Genom brev den 26 oktober 1945 har Kungl. Majit bemyndigat järnvägsstyrelsen

att, räknat från och med den 1 juli 1945, tillsvidare till och med

den 31 december 1946 till den som uppbure livränta från staten enligt nämnda

lag, av statens järnvägars trafikmedel utbetala dyrtidstillägg med 20 procent

av förmånens belopp, dock icke å den del av livräntan som överstege

2 000 kronor. Härvid skulle iakttagas att dyrtidstillägg icke finge utgå å

livränta som föranletts av skada, vilken inträffat efter den 31 december 1940

eller uppenbarligen medfört mindre nedsättning i den skadades arbetsförmåga

än med tre tiondelar. Bemyndigandet avsåg icke livränta, som jämlikt

1886 års lag utginge till förutvarande befattningshavare hos statens järnvägar

eller till änka eller barn efter sådan befattningshavare.

Med anledning av riksdagens hemställan om utredning har inom finansdepartementet

verkställts en undersökning av de fall, då staten bekostar

livränta på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, utan att livräntetagaren

äger uppbära dyrtidstillägg å hela livräntebeloppet. Resultatet av undersök
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

3

ningen har sammanfattats i en den 5 februari 1946 dagtecknad departementspromemoria

angående dyrtidstillägg å vissa livräntor i anledning av

olycksfall eller yrkessjukdom.

Med hänsyn till metoden för livräntebeloppets beräkning ha livräntorna

utan dyrtidstillägg i promemorian indelats i två huvudgrupper, typ I och typ

II. Starka billighetsskäl ansåges tala för att livräntor utan dyrtidstillägg,

vare sig de tillhörde typ I eller typ II, bleve förenade med rätt till dyrtidstillägg,

ehuru enligt något olika regler, beroende på vilkendera typen livräntan

tillhörde. Beträffande livränta av typ II borde dyrtidstillägg utgå under

samma förutsättningar och med samma procenttal som enligt förenämnda

brev den 26 oktober 1945 gällde med avseende på livränta från staten enligt

lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift, dock med viss jämkning beträffande livränta på grund av olycksfall

som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari 1941 men

fastställts genom beslut efter sistnämnda dag.

Över departementspromemorian lia infordrade utlåtanden avgivits av försvarets

civilförvaltning, riksförsäkringsanstalten, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och statskontoret.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Ben verkställda utredningen har givit vid handen, att staten — bortsett

från pensioner till vissa under militärtjänstgöring skadade förutvarande beväringsmän

—- bekostar omkring sjuttio livräntor eller liknande understöd

på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, för vilka bestämmelser örn dyrtidstillägg

saknas. Ifrågavarande ersättningar utgå vanligen på grund av laga

kraftvunnen dom eller sådan dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart

på grund av riksdagsbeslut. Vid fastställandet av ersättningsbeloppens storlek

har, såvitt kunnat utrönas, icke i något fall hänsyn tagits till att penningvärdet

i en framtid skulle kunna undergå förändringar. I den mån penningvärdet

sjunkit efter det ersättningen blivit fastställd, har detta medfört ekonomiska

svårigheter särskilt för dem, för vilka ersättningen utgjort en väsentlig

del av deras inkomst. Jag anser därför billighetsskäl tala för att de

sorn uppbära dylika ersättningar — med vissa i det följande närmare angivna

inskränkningar — bli berättigade till viss kompensation för den stegring

av levnadskostnaderna, som inträtt efter ersättningens fastställande.

Dyrtidstillägg på de ersättningar, som behandlats i departementspromemorian,

torde på sätt .statskontoret föreslagit böra utgå efter enhetliga grunder,

i huvudsak överensstämmande med dem som i promemorian föreslagits

beträffande ersättningar, vilka betecknats såsom livräntor av typ II, eller

sålunda med tjugo procent av förmånens belopp. Ersättning som fastställts

att utgå på grund av skada som inträffat eller sjukdom sorn yppats efter

den 31 december 1940 eller uppenbarligen medfört mindre nedsättning i den

skadades eller sjukes arbetsförmåga än med tre tiondelar bör sålunda icke

berättiga till dyrtidstillägg. Icke heller bör sådant tillägg utgå, örn ersättning

på grund av olycksfall sorn inträffat eller sjukdom som yppats före den 1

januari 1941 fastställts genom beslut efter sistnämnda dag och uppenbarligen

beräknats med hänsyn till levnadskostnaderna å fastställelsedagen. Vidare

bör dyrtidstillägg icke utgå på den del av ersättningsbeloppet, som överstiger

den livränta ersättningstagaren vid lull invaliditet .skulle lia uppburit,

om lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete i dess

lydelse före den 1 januari 1942 varit tillämplig å honom, d. v. s. i regel

2 000 kronor eller, när den skadades tillstånd kräver särskild vård, 3 000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Utskottet.

kronor. Jag vill erinra därom, att de föreslagna inskränkningarna i rätten

till dyrtids tillägg å här avsedda ersättningar anknyta till huvudreglerna i förordningen

den 30 juni 1943 (nr 449), vilken av t. f. chefen för socialdepartementet

i en tidigare denna dag framlagd proposition föreslagits — med vissa

i detta sammanhang betydelselösa ändringar — erhålla fortsatt giltighet till

och med utgången av år 1947.

Ifrågavarande dyrtidstillägg torde böra utgå från och med den 1 juli 1946

tills vidare till och med den 31 december 1947. Med tillämpning av de här

föreslagna reglerna skulle sådant tillägg komma att utgå till omkring trettiofem

ersättningstagare. Statsverkets kostnader härför kunna beräknas till i

runt tal 4 500 kronor för nästkommande budgetår.

Dyrtidstillägget torde böra bestridas, örn ersättningen utgår från statskontoret,

från tolfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner och understöd,

örn ersättningen utgår från affärsdrivande verk, från den post i verkets driftkostnadsstat,

från vilken livräntan bestrides och, örn ersättningen utgår från

riksförsäkringsanstalten, från anslaget under femte huvudtiteln Statsverket

åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall

i arbete m. m.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare bestämmelser

angående det föreslagna dyrtidstillägget.

Den av försvarets civilförvaltning väckta frågan örn dyrtidstillägg å pensioner,

vilka utgå till vissa under militärtjänstgöring skadade förutvarande

beväringsmän, torde icke vara av beskaffenhet att behöva underställas riksdagens

prövning.

I likhet med departementschefen anser utskottet billighetsskäl tala för

att de som uppbära i propositionen avsedda ersättningar i föreslagen omfattning

bli berättigade till kompensation för den stegring av levnadskostnaderna,

som inträtt efter ersättningens fastställande.

Utskottet får erinra om att förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående

dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete m. m. — till vilken förevarande förslag i vissa hänseenden

anknyta — i propositionen nr 251, vilken proposition tillstyrkts av sammansatta

stats- och andra lagutskottet (utlåtande nr 3) föreslagits erhålla fortsatt

giltighet till och med utgången av år 1947.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig

överensstämmelse med det i statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 3 maj 1946 framlagda förslaget utfärda

bestämmelser angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m.

i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.

Stockholm den 14 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 210.

468051. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom. a1 i texten