Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.
1946-06-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:211, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.
Dokumentets text
2
Statsutskottets utlåtande nr 211.
Nr 211.
Ankom till riksdagens kansli den 14 juni 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall
eller yrkessjukdom.
(3:e avd.)
I propositionen nr 252 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 maj 1946, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med i nämnda protokoll framlagt förslag utfärda bestämmelser angående
dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.
I skrivelse den 19 maj 1945 (nr 274) hemställde riksdagen i anledning av
en inom andra kammaren väckt motion (nr 4) och under åberopande av
vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr
44), att Kungl. Majit ville dels bemyndiga järnvägsstyrelsen att av statens
järnvägars trafikmedel i enlighet med grunder som Kungl. Majit fastställde
utbetala dyrtidskompensation åt personer, som uppbure livräntor från staten
enligt lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av
järnvägs drift, dels ock föranstalta örn utredning angående beredande av
sådan kompensation åt personer som på annan grund uppbure livräntor såsom
skadestånd från staten samt vidtaga av utredningen påkallade åtgärder.
Genom brev den 26 oktober 1945 har Kungl. Majit bemyndigat järnvägsstyrelsen
att, räknat från och med den 1 juli 1945, tillsvidare till och med
den 31 december 1946 till den som uppbure livränta från staten enligt nämnda
lag, av statens järnvägars trafikmedel utbetala dyrtidstillägg med 20 procent
av förmånens belopp, dock icke å den del av livräntan som överstege
2 000 kronor. Härvid skulle iakttagas att dyrtidstillägg icke finge utgå å
livränta som föranletts av skada, vilken inträffat efter den 31 december 1940
eller uppenbarligen medfört mindre nedsättning i den skadades arbetsförmåga
än med tre tiondelar. Bemyndigandet avsåg icke livränta, som jämlikt
1886 års lag utginge till förutvarande befattningshavare hos statens järnvägar
eller till änka eller barn efter sådan befattningshavare.
Med anledning av riksdagens hemställan om utredning har inom finansdepartementet
verkställts en undersökning av de fall, då staten bekostar
livränta på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, utan att livräntetagaren
äger uppbära dyrtidstillägg å hela livräntebeloppet. Resultatet av undersök
-
Statsutskottets utlåtande nr 211.
3
ningen har sammanfattats i en den 5 februari 1946 dagtecknad departementspromemoria
angående dyrtidstillägg å vissa livräntor i anledning av
olycksfall eller yrkessjukdom.
Med hänsyn till metoden för livräntebeloppets beräkning ha livräntorna
utan dyrtidstillägg i promemorian indelats i två huvudgrupper, typ I och typ
II. Starka billighetsskäl ansåges tala för att livräntor utan dyrtidstillägg,
vare sig de tillhörde typ I eller typ II, bleve förenade med rätt till dyrtidstillägg,
ehuru enligt något olika regler, beroende på vilkendera typen livräntan
tillhörde. Beträffande livränta av typ II borde dyrtidstillägg utgå under
samma förutsättningar och med samma procenttal som enligt förenämnda
brev den 26 oktober 1945 gällde med avseende på livränta från staten enligt
lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs
drift, dock med viss jämkning beträffande livränta på grund av olycksfall
som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari 1941 men
fastställts genom beslut efter sistnämnda dag.
Över departementspromemorian lia infordrade utlåtanden avgivits av försvarets
civilförvaltning, riksförsäkringsanstalten, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och statskontoret.
Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.
Ben verkställda utredningen har givit vid handen, att staten — bortsett
från pensioner till vissa under militärtjänstgöring skadade förutvarande beväringsmän
—- bekostar omkring sjuttio livräntor eller liknande understöd
på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, för vilka bestämmelser örn dyrtidstillägg
saknas. Ifrågavarande ersättningar utgå vanligen på grund av laga
kraftvunnen dom eller sådan dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart
på grund av riksdagsbeslut. Vid fastställandet av ersättningsbeloppens storlek
har, såvitt kunnat utrönas, icke i något fall hänsyn tagits till att penningvärdet
i en framtid skulle kunna undergå förändringar. I den mån penningvärdet
sjunkit efter det ersättningen blivit fastställd, har detta medfört ekonomiska
svårigheter särskilt för dem, för vilka ersättningen utgjort en väsentlig
del av deras inkomst. Jag anser därför billighetsskäl tala för att de
sorn uppbära dylika ersättningar — med vissa i det följande närmare angivna
inskränkningar — bli berättigade till viss kompensation för den stegring
av levnadskostnaderna, som inträtt efter ersättningens fastställande.
Dyrtidstillägg på de ersättningar, som behandlats i departementspromemorian,
torde på sätt .statskontoret föreslagit böra utgå efter enhetliga grunder,
i huvudsak överensstämmande med dem som i promemorian föreslagits
beträffande ersättningar, vilka betecknats såsom livräntor av typ II, eller
sålunda med tjugo procent av förmånens belopp. Ersättning som fastställts
att utgå på grund av skada som inträffat eller sjukdom sorn yppats efter
den 31 december 1940 eller uppenbarligen medfört mindre nedsättning i den
skadades eller sjukes arbetsförmåga än med tre tiondelar bör sålunda icke
berättiga till dyrtidstillägg. Icke heller bör sådant tillägg utgå, örn ersättning
på grund av olycksfall sorn inträffat eller sjukdom som yppats före den 1
januari 1941 fastställts genom beslut efter sistnämnda dag och uppenbarligen
beräknats med hänsyn till levnadskostnaderna å fastställelsedagen. Vidare
bör dyrtidstillägg icke utgå på den del av ersättningsbeloppet, som överstiger
den livränta ersättningstagaren vid lull invaliditet .skulle lia uppburit,
om lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete i dess
lydelse före den 1 januari 1942 varit tillämplig å honom, d. v. s. i regel
2 000 kronor eller, när den skadades tillstånd kräver särskild vård, 3 000
4
Statsutskottets utlåtande nr 211.
Utskottet.
kronor. Jag vill erinra därom, att de föreslagna inskränkningarna i rätten
till dyrtids tillägg å här avsedda ersättningar anknyta till huvudreglerna i förordningen
den 30 juni 1943 (nr 449), vilken av t. f. chefen för socialdepartementet
i en tidigare denna dag framlagd proposition föreslagits — med vissa
i detta sammanhang betydelselösa ändringar — erhålla fortsatt giltighet till
och med utgången av år 1947.
Ifrågavarande dyrtidstillägg torde böra utgå från och med den 1 juli 1946
tills vidare till och med den 31 december 1947. Med tillämpning av de här
föreslagna reglerna skulle sådant tillägg komma att utgå till omkring trettiofem
ersättningstagare. Statsverkets kostnader härför kunna beräknas till i
runt tal 4 500 kronor för nästkommande budgetår.
Dyrtidstillägget torde böra bestridas, örn ersättningen utgår från statskontoret,
från tolfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner och understöd,
örn ersättningen utgår från affärsdrivande verk, från den post i verkets driftkostnadsstat,
från vilken livräntan bestrides och, örn ersättningen utgår från
riksförsäkringsanstalten, från anslaget under femte huvudtiteln Statsverket
åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall
i arbete m. m.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare bestämmelser
angående det föreslagna dyrtidstillägget.
Den av försvarets civilförvaltning väckta frågan örn dyrtidstillägg å pensioner,
vilka utgå till vissa under militärtjänstgöring skadade förutvarande
beväringsmän, torde icke vara av beskaffenhet att behöva underställas riksdagens
prövning.
I likhet med departementschefen anser utskottet billighetsskäl tala för
att de som uppbära i propositionen avsedda ersättningar i föreslagen omfattning
bli berättigade till kompensation för den stegring av levnadskostnaderna,
som inträtt efter ersättningens fastställande.
Utskottet får erinra om att förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående
dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete m. m. — till vilken förevarande förslag i vissa hänseenden
anknyta — i propositionen nr 251, vilken proposition tillstyrkts av sammansatta
stats- och andra lagutskottet (utlåtande nr 3) föreslagits erhålla fortsatt
giltighet till och med utgången av år 1947.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med det i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 3 maj 1946 framlagda förslaget utfärda
bestämmelser angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m.
i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.
Stockholm den 14 juni 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 210.
468051. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom. a1 i texten