Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner angående dels nedläggande av driften vid Svenska skifferoljeaktiebolagets oljeutvinningsanläggningar vid KinneKleva m. m., dels ock medgivande för Svenska skifferoljeaktiebolaget att teckna viss borgen jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-18 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:215, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner angående dels nedläggande av driften vid Svenska skifferoljeaktiebolagets oljeutvinningsanläggningar vid KinneKleva m. m., dels ock medgivande för Svenska skifferoljeaktiebolaget att teckna viss borgen jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215.

1

Nr 215.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts propositioner angående

dels nedläggande av driften vid Svenska skifferoljeaktiebolagets

oljeutvinningsanläggningar vid KinneKleva

m. m., dels ock medgivande för Svenska skifferoljeaktiebolaget

att teckna viss borgen jämte i ämnet

väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 48 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 1 februari 1946,

föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att dels medgiva Svenska skifferoljeaktiebolaget

att nedlägga driften vid oljeverket vid Kinne-Kleva, dels

ock medgiva bolaget att verkställa de utgifter, som kunna erfordras för

nödvändiga stödåtgärder åt den friställda arbetskraften.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 214, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 15 mars

1946, föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att — under förutsättning

att driften vid oljeverket vid Kinne-Kleva nedlägges — medgiva Svenska

skifferoljeaktiebolaget att på de närmare villkor som Kungl. Majit äger bestämma

teckna borgen för lån på sammanlagt högst 1 200 000 kronor, som

ett tillämat aktiebolag med ändamål att i industriell drift framställa rostfria

matbestick i Kinne-Kleva kan komma att upptaga hos affärsbank.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande i anledning

av propositionen nr 214 väckta motioner, nämligen

dels en inom andra kammaren av herr Stjärne väckt motion (11:455),

vari hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit att efter förnyad

prövning antingen bemyndiga Svenska skifferoljeaktiebolaget att försälja

bolagets anläggningar vid Kinne-Kleva eller medgiva bolaget att på de närmare

villkor som Kungl. Majit äger bestämma teckna borgen för lån på

sammanlagt högst 1 200 000 kronor, som ett tillärnat aktiebolag med ändamål

att i industriell drift framställa rostfria matbestick i Kinne-Kleva kan

komma att upptaga hos afärsbank;

dels en inom samma kammare av herr Sundström i Skövde väckt motion

(11:456), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 215—217.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 215.

1. att som villkor för utarrendering av dol av Svenska skifferoljeverkets

anläggning vid Kinne-Kleva till kommanditbolaget Bröderna Wallin, Lidköping,

måtte föreskrivas, att f. d. anställda vid oljeverket icke utan särskilda

skäl skola vägras anställning vid den nya industrien i Kinne-Kleva;

2. att Kinne-Klevaverkets framtida administration överflyttas till ett för

ändamålet bildat nytt bolag, som är helt skilt från Svenska skifferoljeaktiebolaget;

samt

3. att personalens i Kinne-Kleva organisationer beredas tillfälle att genom

sina representanter få sina planer och synpunkter på Kinne-Klevaanläggningens

framtida gestaltning framlagda inför den utredning, som enligt propositionen

skall närmare uppdraga riktlinjerna för oljeverkets anpassning

till fredsförhållandena;

dels ock en av sistnämnde motionär väckt motion (II: 457), vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta att, därest det efter ytterligare av Kungl. Majit

ifrågasatt utredning skulle visa sig möjligt för personalen vid Kinne-Kleva

oljeverk att bilda ett bolag för upptagande av rörelse som bygger på platsens

råvarubas — skiffer, kalksten och skifferaska — ställa ett belopp av högst

500 000 kronor till Kungl. Maj:ts förfogande dels för aktieteckning i bolaget,

dels för utlämnande av lån på i motionen angivna villkor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Staten förvärvade år 1932 en på enskilt initiativ utförd försöksanläggning

för oljedestillation vid Kinne-Kleva å Kinnekulle. Oljeverket, som tillkommit i

första hand för att säkerställa marinens behov av flytande bränsle, omhänderhades

ursprungligen av marinförvaltningen. Jämlikt medgivande av 1943

års riksdag (prop. nr 25; r. skr. nr 49) överfördes emellertid verket den 1

juli 1943 till Svenska skifferoljeaktiebolaget. Intill tiden för skifferoljeaktiebolagets

övertagande av anläggningarna hade riksdagen för utbyggnad av

desamma anvisat tillhopa 11 136 000 kronor Efter verkställda avskrivningar

å de med anlitande av anslag å kapitalbudgeten uppförda anläggningarna var

Kinne-Klevaverket vid tiden för överförandet till bolaget i statsräkenskaperna

redovisat till ett värde av 3 239 059 kronor 95 öre. Vid årsskiftet 1942/43 beräknades

att vid anläggningen kunde utvinnas ungefär 7 000 ton olja örn året.

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januri 1941 med ett aktiekapital

av 15 000 000 kronor, varav staten tecknade 14 999 400 kronor. År 1942 ökades

aktiekapitalet med 11 000 000 kronor till 26 000 000 kronor, ökningen

finansierades genom ett statsanslag å motsvarande belopp. Bolagets verksamhet

var ursprungligen förlagd endast till Kvarntorp i Ekeby socken av örebro

län. 1943 års riksdags beslut örn överförande till bolaget av anläggningen

vid Kinne-Kleva innefattade, att bolagets aktiekapital ökades med

3 200 000 kronor, varvid bolaget utgav däremot svarande aktier till staten.

Utom överförandet beslöt 1943 års riksdag även att för utbyggnad av anläggningarna

vid Kvarntorp och Kinne-Kleva såsom lån till skifferoljeaktiebolaget

anvisa ett reservationsanslag av 25 600 000 kronor. Av beloppet av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215.

3

sågos 24 700 000 kronor för utvidgning av anläggningarna vid Kvarntorp,

500 000 kronor för omläggning av brytningen vid Kinne-Klevaverket samt

400 000 kronor för utvidgning av bostadsbeståndet vid sistnämnda verk.

Syftet med lånet var att skapa ökade förutsättningar för alt utvidga den totala

årliga oljeutvinningen vid anläggningarna från sammanlagt 37 000 till

sammanlagt 81 000 ton, varav 11 000 ton skulle falla å Kinne-Klevaverket.

I sin nämnda skrivelse nr 49 framhöll riksdagen vidare, att riksdagen förutsatte

såsom självklart att ett nedläggande av ettdera av de båda skifferoljeverken

icke skedde utan att frågan härom underställts riksdagens prövning.

I anledning av propositionen nr 157 till 1944 års riksdag efterskänkte riksdagen

(r. skr. nr 392) statslånet å 25 600 000 kronor. I samband därmed medgav

riksdagen att det bokförda värdet av statens aktieinnehav finge nedskrivas

till 100 kronor. Dessa aktier voro då i statsräkenskaperna upptagna till

29 238 459 kronor 95 öre. Riksdagen godkände samtidigt vissa i propositionen

föreslagna principer för prissättning å bolagets produkter.

I anledning av 1944 års riksdags beslut har bolaget i 1944/45 års bokslut använt

det genom efterskänkandet av statslånet friställda beloppet av 25 600 000

kronor dels till nedskrivning av anläggningarna dels ock till utjämning av förlust,

som balanserats från bolagets första verksamhetsår. 1 nämnda bokslut

äro anläggningarna vid Kinne-Kleva upptagna till ett värde av 2 318 895 kronor

88 öre.

I skrivelse den 20 december 1944 till dåvarande statsrådet Rubbestad anmälde

styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget, att styrelsen vid handläggning

av många frågor av drifts-, underhålls- och investeringsnatur för de

båda skifferoljeverken i Kvarntorp och Kinne-Kleva funnit, att det för fatlandet

av riktiga avgöranden vore nödvändigt att kunna taga bestämd hänsyn

till örn driften vid ettdera eller båda verken skulle uppehållas endast så länge

försörjningsläget på oljemarknaden krävde detta eller om verksamheten borde

planeras och ledas så som lämpligen borde ske, därest produktionen skulle

fortsätta även efter kriget under en längre tid. För att möjliggöra ståndpunktsfagande

till denna fråga överlämnade bolaget jämte skrivelsen en promemoria,

vari behandlades dels den dittills gångna verksamheten och de resultat, som

driften vid de utbyggda anläggningarna väntades giva, sedan fullt fortfarighetstillstånd

uppnåtts, dels ock de förutsättningar, som funnes att genom rationaliserings-

och kompletteringsåtgärder förbättra driftsresultatet. Styrelsen

framhöll i promemorian beträffande Kinne-Klevaverket, att även om man

utginge från att de utbyggnader vidtoges, som enligt vad man då kände till

skulle kunna förbättra driftsresultatet, och vidare valde det mest gynnsamma

tillverkningsprogrammet med enbart den rikaste skiffern, erhållen genom

underjordsbrytning, samt slutligen dessutom utginge från ett pris på importerad

eldningsolja av åtta öre per liter, så finge man likväl en inkomst, som

endast till cirka 50 procent täckte utgifterna för oljetillverkningen. Under

hänvisning härtill föreslog styrelsen att driften vid Kinne-Klevaverket måtte

få nedläggas, så snart försörjningsläget i fråga örn flytande bränsle inom landet

medgåve delta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 215.

över skrivelsen och promemorian avgåvos infordrade utlåtanden av överbefälhavaren,

kommerskollegium, kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

och 1944 års drivmedelsutredning. Samtliga remissinstanser tillstyrkte

eller förklarade sig icke hava något att erinra mot Kinne-Klevaverkets

nedläggande under de av bolagsstyrelsen angivna förutsättningarna. Verkets

betydelse ur beredskapssynpunkt framhölls emellertid i vissa yttranden.

I skrivelse den 14 februari 1945 underrättades bolagsstyrelsen om att

regeringen delade styrelsens uppfattning att skifferoljeverket i Kvarntorp borde

betraktas såsom ett normalt långtidsföretag, medan däremot driften vid

Kinne-Klevaverket borde nedläggas så snart försörjningsläget i fråga om flytande

bränsle medgåve detta. I skrivelsen erinrades därjämte om 1943 års

riksdags uttalande i skrivelse nr 49, att ett nedläggande av ettdera av de

båda skifferoljeverken icke borde ske utan att frågan härom underställts

riksdagens prövning, varvid framhölls att regeringen därför i sinom tid förväntade

definitivt förslag från styrelsen rörande nedläggande av Kinne-Klevaverket.

Med skrivelse den 10 januari 1946 har nu styrelsen för Svenska skifferoll

eaktieb olag et — under hänvisning till att den situation i fråga om tillgången

på flytande bränsle inom landet, som förutsattes i förenämnda skrivelse

den 14 februari 1945 numera inträtt — överlämnat en av styrelsen utarbetad

promemoria beträffande de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt

drift vid bolagets anläggningar vid Kinne-Kleva.

Styrelsen har i skrivelsen till en början framhållit, att ett uppehållande av

driften vid Kinne-Kleva med oljetillverkning såsom huvudändamål skulle

komma att medföra årliga förluster. Styrelsen anhåller därför om tillstånd

att nedlägga driften därstädes. I samband därmed berör styrelsen frågan om

möjligheten att förlägga annar, industriell verksamhet vid Kinne-Kleva, varvid

vissa delar av den befintliga industrianläggningen skulle kunna nyttiggöras.

I promemorian lämnar styrelsen en närmare kalkyl över det beräknade

ekonomiska resultatet vid fortsatt drift av anläggningarna i Kinne-Kleva i nuvarande

utbyggnad. Härvid har styrelsen icke medräknat ränta å det tidigare

nedlagda kapitalet, ej heller avskrivningar å de anläggningar, som gjorts före

beslutet vid 1944 års riksdag angående prissättningen på bolagets produkter.

Styrelsen anför bland annat följande.

Om driften vid Kinne-Kleva fortsattes i samma omfattning som hittills bör

man kunna räkna med att kostnaderna för oljetillverkningen efter kreditering

för biprodukter per år bliva enligt nedanstående uppställning.

11 500 kbm olja å 225: 53 ............................ kronor 2 593 600

Frakt för råbensin till Kvarntorp 3 450 X 25 ............ » 86 250

Raffineringskostnad i Kvarntoip, 3 100 X 20 . ......... »_62 000

Summa kronor 2 741 850.

För närvarande får man räkna med ett försäljningspris fritt verket av cirka

60 kr/kbm för pannbrännolja och cirka 100 kr. för bilbensin. Dessa siffror

giva följande totala försäljningsvärde för oljor per år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215.

5

8 050 kbm pannbrännol ja å 60 kronor ................ kronor 483 000

3 100 kbm bilbensin å 100 kronor ...................... » 310 000

Summa kronor 793 000.

Förlusten per år kommer alltså att bliva 2 741 850 — 793 000 — 1 948 850

kronor eller cirka 2 000 000 kronor. Det är möjligt, att man genom direkt

distribution till förbrukare, som i transporthänseende ligga väl till i förhållande

till Kinne-Kleva, kan erhålla ca 80 kr/kbm för pannbrännoljan. I så fall

ökas inkomsten med 161 000 kronor och förlusten minskar med motsvarande

belopp till 1 787 850 kronor.

Vid angivandet av dessa förlustsiffror bör observeras, att det kommer att

dröja ännu någon tid, innan tillverkningskostnaderna verkligen kunna beräknas

nå det bottenvärde, som här ansetts gälla, under det att försäljningspriserna

redan ligga i nivå med vad som här antagits.

Styrelsen framhåller, att styrelsen även undersökt olika alternativ med modernisering

av ugnarna och med upptagande av olika slag av biproduktstillverkning,

som kunde tänkas äga rum i direkt samband med skifferoljetillverkning.

Styrelsen hade emellertid i samtliga fall kommit till det resultatet,

att förlust icke kunde undvikas och att sålunda de nyinvesteringar som måste

göras icke kunde förräntas och avskrivas på normalt sätt.

Vad härefter angår den i styrelsens skrivelse berörda frågan örn möjligheten

att till Kinne-Klevaverket förlägga en industriell verksamhet, som icke

vore direkt avhängig av oljeframställningen erinrar bolaget till en början

om följande. Personalen vid Kinne-Klevaverket omfattade vid årsskiftet

1945/46 25 tjänstemän och 340 arbetare. Ett sextiotal av arbetarna bebo egna

hem. Av dessa ligga omkring 75 procent på ett avstånd av mindre än fem

kilometer från verket. Vid verket finnas följande av bolaget ägda bostäder

och lokaliteter, som disponeras av där anställd personal, nämligen 54 familjebostäder,

48 rum för ungkarlar med 96 liggplatser och gemensamt sällskapsrum,

manskapsbyggnad med tvättrum, omklädnadsrum, sjukrum och

matsal, lämplig för 150 skiftgående arbetare, mindre manskapsbodar vid varje

avdelning samt tvättstuga, gemensam för samtliga anställda. Vidare disponerar

Kooperativa förbundet ett marketenteri för 75 på en gång spisande

gäster samt en affärslokal.

Med hänvisning till dessa förhållanden framhåller bolaget, att det vore ur

social synpunkt angeläget att undersöka möjligheterna alt å platsen förlägga

annan industriell verksamhet. Styrelsen framhåller, att styrelsen vid en undersökning

härutinnan funnit att en fabrikation av stenull syntes ha utsikter

att under vissa förutsättningar bliva ekonomis''kt bärkraftig. Huvudförutsättningen

härvidlag vore, att en kvantitet av minst 7 000 ton stenull per år kunde

finna avsättning utan väsentlig nedgång av nuvarande priser. En anläggning

för stenullsfabrikation vid Kinne-Kleva beräknades kosta omkring

1 765 000 kronor. Härjämte erfordrades ett visst driftkapital, varför igångsättande

av en stenullstillverkning vid Kinne-Kleva torde erfordra, att ett

belopp örn, preliminärt beräknat, 2 500 000 kronor ställdes till förfogande.

En anläggning av denna storlek beräknades kunna sysselsätta maximalt

100 man av bolagets personal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 21ö.

Styrelsen har slutligen anmält, att sedan de priser som bolaget finge tillgodoräkna

sig för sina oljeprodukter efter den 1 december 1945 blivit satta

i relation till priset på importerad vara en vid Kinne-Klevaverket uppstående

förlust icke längre kunde täckas genom överskottsmedel från driften vid

Kvarntorp. Styrelsen förutsatte därför, att såväl kostnaderna för nedläggande

av driften vid Kinne-Klevaverket som de driftförluster, vilka efter nämnda

datum måste uppstå vid verket innan avveckling hunnit genomföras, komme

att täckas genom ett särskilt anslag.

Föredragande statsrådet, som vid ifrågavarande ärendes föredragande i

statsrådet anmält, att skifferoljebolagets berörda skrivelse och promemoria

gjorts till föremål för remissbehandling, men att några yttranden i anledning

av remissen då ej inkommit, har i statsrådsprotokollet till propositionen nr 48

för sin del vidare anfört följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har riksdagen i tidigare sammanhang

uttalat ett önskemål att frågan om eventuellt nedläggande av ettdera

av skifferoljeverken vid Ivinne-Kleva och Kvarntorp måtte underställas

riksdagens prövning. De försvarsberedskapssynpunkter, som tidigare under

åren talat för ett uppehållande av driften vid oljeutvinningsanläggningen i

Kinne-Kleva oavsett kostnaden för framställda produkter, ha numera minskat

i aktualitet. Såvitt jag kunnat förvissa mig om är importen av flytande

bränslen för närvarande tillfredsställande. Med hänsyn till de i nämnda skrivelse

den 14 februari 1945 gjorda uttalandena beträffande oljeverkets vid

Kinne-Kleva fortsatta drift och de avsevärda ekonomiska förluster en fortsatt

oljeproduktion vid Kinne-Kleva skulle medföra ansluter jag mig till uppfattningen

att anläggningen snarast möjligt bör avvecklas.

I samband med en avveckling uppstå flera vanskliga problem. Det blir

sålunda nödvändigt att överväga frågorna örn en ny industri bör anläggas

vid Kinne-Kleva, om staten bör driva denna industri eller om verket bör försäljas

eller uthyras till enskilt företag, som kan driva den nya verksamheten

m. m. Vidare kan ifrågasättas att medel skulle ställas till skifferoljebolagets

förfogande såsom kompensation för den ökade förlust, som kan uppstå i samband

med avvecklingen av Kinne-Klevaverket. Dessa och andra frågor, som

sammanhänga med avvecklingen, torde få anmälas, då remissvaren å bolagets

nyssnämnda skrivelse och promemoria inkommit. Redan nu må emellertid

nämnas, att det av sociala skäl kan vara motiverat alt bolaget vidtager

åtgärder för att hjälpa den friställda arbetskraften till andra försörjningsmöjligheter.

Även örn det allmänna arbetsmarknadsläget för närvarande är

sådant, att det icke torde behöva föreligga några större svårigheter för personalen

att få annan anställning, kan nämligen behov av särskilda åtgärder

uppkomma, såsom att bolaget exempelvis lämnar flyttningsunderstöd eller

kompenserar de äldre arbetare vid verket, åt vilka icke kan anvisas arbete på

annan ort. I den händelse arbetare, som äro innehavare av egna hem, nödgas

flytta från orten kan behov uppstå av viss hjälp i samband med en

eventuell försäljning av de egna hemmen. Åtgärder som dessa kunna befinnas

motiverade icke blott örn någon ny industri, som kan absorbera hela

den nuvarande arbetsstyrkan, ej kommer till stånd i Kinne-Kleva utan även

i det fall, att en sådan industri kan igångsättas. I sistnämnda fall kan det

nämligen dröja så lång tid mellan nedläggandet av oljeverket och den nya

industriens start, att det blir nödvändigt för arbetarna att under mellantiden

skaffa sig annat arbete, eventuellt på annan ort. Jag förutsätter, att bolagets

styrelse söker kontakt med regeringen därest fråga uppstår örn mera omfattande

stödåtgärder åt den friställda arbetskraften.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215.

7

Över styrelsens för Svenska skifferoljeaktiebolaget framställning i fråga

om de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift vid bolagets anläggningar

vid Kinne-Kleva hava efter remiss utlåtande avgivits av kommerskollegium,

statskontoret, försvarsstaben, industrikommissionen, arbetsmarknadskommissionen,

länsstyrelsen i Skaraborgs län, landsorganisationen i Sverige,

Sveriges industriförbund samt personalrådet vid skifferotjeverket i

Kinne-Kleva. Vidare ha yttranden överlämnats av kommerskollegium från

Sveriges kemiska industrikontor, av försvarsstaben från marinförvaltningen

samt av länsstyrelsen från Kinne-Kleva och Husaby kommuner samt från

landsfiskalen i Kinne distrikt.

Flera av de hörda myndigheterna och organisationerna lia framhållit önskvärdheten

av att de anläggningar, som finnas vid Kinne-Kleva på ett eller

annat sätt utnyttjas även i fortsättningen. Sålunda framhåller länsstyrelsen

den stora betydelse den industriella verksamheten i Kinne-Kleva haft för de

närmast berörda kommunerna och att ett totalt nedläggande av densamma

skulle få ogynnsamma återverkningar i socialt och ekonomiskt avseende

för hela bygden. Länsstyrelsen påtalar vidare den kapitalförstöring, som

skulle bli följden av en total nedläggelse.

Personalrådet har i sitt yttrande hemställt, att de anställda vid verket skulle

få övertaga rörelsen för att driva industriell verksamhet i egen regi. De anställdas

avsikt vore att producera jordbruks- och industrikalk, gasbetong och

mineralull.

Statskontoret ställer sig däremot avvisande till tanken att upptaga ny industriell

verksamhet i stället för den nedlagda oljeframställningen och anför

i detta sammanhang följande allmänna synpunkter.

Den omständigheten att staten under en följd av år bedrivit en ur beredskapssynpunkt

nödvändig industriell tillverkning torde ej kunna motivera,

att staten, sedan nämnda verksamhet funnits böra upphöra, påbörjar en

annan, för statens egentliga uppgifter helt främmande industriell verksamhet

med uteslutande syfte att bereda viss arbetarpersonal fortsatt sysselsättning.

Därest ekonomiska förutsättningar föreligga för en utvidgad stenullfabrikation

inom landet, lärer man kunna förutsätta, att dylik fabrikation

kommer att utan särskilda åtgärder från statens sida upptagas av enskild

företagare.

Kravet på att den industri som förlägges till Kinne-Kleva blir räntabel

under normala förhållanden framhäves starkt av de liesta remissinstanserna.

Landsorganisationen uttalar, under hänvisning till sin principiella inställning

till frågan om statlig industriell företagsamhet, att en förutsättning för statligt

engagemang i ett dylikt företag borde vara, att tillverkningskalkyler och

marknadsundersökningar lämnade rimliga garantier för produktionens ekonomiska

lönsamhet.

Beredskapssynpunkterna lia särskilt understrukits av de militära myndigheterna.

Försvarsstaben anser, att det med hänsyn till de goda importmöjligheterna

icke förefunnes något militärt behov av att i fredstid upprätthålla oljeproduktionen

vid Kinne-Klevaverket vare sig i nuvarande omfattning eller efter

ombyggnad enligt någon av de i utredningen framlagda fyra alternativen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 215.

Försvarsstaben anför vidare följande.

För tillgodoseende av krigsmaktens drivmedelsbehov under avspärrning

och krig måste emellertid alla inom landet befintliga resurser till fullo kunna

utnyttjas. För detta ändamål vore det i och för sig önskvärt, att om- och

tillbyggnad av Kinne-Kleva ver ket till maximal kapacitet verkställdes. Med

hänsyn till de därmed förenade anläggningskostnaderna och — även vid fredstid

nedlagd drift — de relativt stora underhållskostnaderna synes detta önskemål

dock svårligen kunna uppfyllas.

Under dylika förhållanden måste det framlagda förslaget, att till IvinneKleva

förlägga en fabrikation av stenull, kombinerad med en begränsad skifferbrytning

och oljeutvinning för tillgodoseende av kraftbehovet härför, anses

vara den lösning, som utan nämnvärd kostnad för staten kan tillförsäkra det

nuvarande verket ett visst mått av beredskap i underhålls- och arbetskraftshänseende.

Med utgångspunkt från att en mera omfattande oljeproduktion vid

behov snabbt skall kunna igångsättas, synes det för staten vara mest fördelaktigt,

om den förslagna stenullfabrikationen kunde bedrivas av Svenska

skifferoljeaktiebolaget. Därest så icke skulle befinnas lämpligt, måste i samband

med utarrenderandet av bolagets anläggningar vid Kinne-Kleva betryggande

garantier skapas för att oljeproduktionen utan onödigt dröjsmål skall

kunna återupptagas i full utsträckning, varvid åt skifferoljebolaget bör uppdragas

att verkställa planläggning härför.

Om oljetillverkning i större omfattning åter skulle bli aktuell vid KinneKleva

bör beslut då fattas, huruvida densamma skall bedrivas med tillgängliga

resurser eller om en utbyggnad efter modernare priciper bör äga rum.

I yttrande till försvarsstaben framhåller marinförvaltningen som sin åsikt,

att oljeutvinningen åtminstone i viss utsträckning borde upprätthållas i fredstid

i samband med exploatering av kalksten och skifferaska. Härigenom vunnes

bl. a. att med oljedriften förtrogen personal stöde till förfogande, därest

det skulle komma i fråga att återgå till oljeframställning i större omfattning.

Som alternativ till en total driftnedläggelse har styrelsen framlagt ett förslag

om upptagande av stenullfabrikation. Förslag ha också framlagts om

utnyttjande av skifferaskan samt upptagande av produktion av helt nytt

slag vid Kinne-Kleva.

De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en eventuell stenullfabrikation

diskuteras av kommerskollegium, som efter hörande av Sveriges

kemiska industrikontor finner att tillfredsställande tekniska förutsättningar

förefinnas för att i Kinne-Kleva framställa en kvalitativt fullgod produkt.

Kommerskollegium hänvisar dock till kemikontorets yttrande, varav det

framginge, att den svenska fabrik, som tidigare tillverkat stenull på basis

av sådan material, varmed Kinne-Kleva kalkylerar, under senare tid övergått

till att använda slagg som råvara.

En av förutsättningarna för att en stenullfabrikation i Kinne-Kleva skall

bliva ekonomiskt bärkraftig är enligt bolagsutredningen. att en kvantitet

av minst 7 000 ton per år kan finna avsättning, ulan att priserna väsentligt

nedgå.

Beträffande avsättningsmöjligheterna hänvisar kommerskollegium till en

av kemikontoret företagen utredning, enligt vilken tillverkningskapaciteten

vid de fyra förefintliga mineralullfabrikerna inom landet vore väsentligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215.

9

större än vad styrelsen antagit, varför en stenullfabrikation i Kinne-Kleva

skulle komma att möta en mycket stark konkurrens från redan existerande

företag. Kommerskollegium anser det tänkbart, att konkurrensen i viss mån

kunde övervinnas med nya begärliga konfektionerade stenullprodukter,

ehuru det vore svårt att finna naturliga förutsättningar härför beträffande

en fabrik i Kinne-Kleva, vilka samtidigt icke förefunnes på andra håll.

Angående utsikterna till en vidgad användning av stenull anför kommerskollegium

följande.

Avsättningen för högkvalificerade ändamål, d. v. s. sådana där stenullens

beständighet mot värme, fukt och frätande gaser m. m. är av vikt, torde

vara begränsade. För i dessa hänseenden mindre fordrande isoleringsändamål

inom byggnadsindustrien torde — särskilt vid nu rådande livliga byggnadsverksamhet

— förefinnas stor efterfrågan. Mineralullfabrikaten hava

emellertid därvid att konkurrera med andra, prisbilliga isolerings- och fyllnadsmaterial,

som ofta produceras lokalt i närheten av byggnadsplatserna

och således kunna draga fördel av billiga frakter.

Kommerskollegium anser sig av anförda skäl icke kunna tillstyrka en

fabrikation av stenull i Kinne-Kleva.

Industrikommissionen och industriförbundet konstatera likaledes, att en

betydande överskottskapacitet förefinnes hos landets mineralullfabriker. Industrikommissionen

påpekar, att priserna på obearbetad mineralull sänkts

med nära 50 procent sedan år 1942. I den mån en ytterligare sänkning av

priserna kunde åstadkommas och en bättre vara framställas, vilket torde

komma att ske genom forskning och förbättrade arbetsmetoder, skulle mineralullen

helt naturligt komma att bliva mera konkurrenskraftig såsom isoleringsmaterial

gentemot övriga, särskilt framställda material, exempelvis träulls-

och träfiberplattor. Kommissionen betonar slutligen, att några speciellt

naturliga förutsättningar för förläggande av en stenullfabrikation vid KinneKleva

icke torde föreligga.

Sammanfattningsvis anför kommissionen, att efterfrågan för närvarande

icke torde vara större än att den nuvarande produktionen kunde täcka behovet.

Kommissionen ansåge det dock sannolikt, att ett ökat behov av mineralull

skulle komma att göra sig gällande. I vilken utsträckning och vid vilken

tidpunkt en väsentligt ökad användning av mineralull kunde tänkas

uppkomma vore dock synnerligen svårt alt nu bedöma.

Industriförbundet finner det ovisst örn priset på mineralull kunde sänkas

så mycket att konkurrens med billigare isoleringsmateriel, såsom sågspån,

aska, slagg, träfiberplattor etc kunde upptagas. Förbundet anser därför, att

ytterligare undersökningar rörande avsättningsmöjligheter och försäljningspriser

vore erforderliga, innan ställning kunde tagas till frågan om en stenulltillverkning

i Kinne-Kleva vore ekonomiskt möjlig.

Personalrådet hänvisar till den marknadsundersökning, som företagits beträffande

avsättningsmöjligheterna för mineralull, och finner dessa vara de

bästa samt att tillkomsten av en fabrik för dylikt material i Kinne-Kleva icke

torde komma att bliva till förfång för redan befintliga företagare på området.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 215.

Ett antal välkända och välrenommerade företag — däribland Kooperativa

förbundet — önskade redan nu försäkra sig örn försäljningen av Kinne-Klevaverkets

blivande produktion för såväl den inhemska som utländska varumarknaden.

Ett nyttiggörande av skifferaskan beröres av kemikontoret, som härom anför

följande.

Kemikontoret^ har liksom bolaget den uppfattningen, att skifferaskan ej

kan tillmätas något ekonomiskt värde av den storleksordningen, att det kan

påverka frågan huruvida oljetillverkningen bör fortsätta eller ej. Skifferaskan

är visserligen vid t. ex. tillverkningen av E-cement mer värdefull än stenmjöl

o. dvl., men skillnaden uppväger ej de höga transportkostnaderna för askan

från Kinne-Kleva till Hällekis.

Kemikontoret anser dock, att ytterligare undersökningar böra göras angående

skifferaskans användbarhet. Örn dessa skulle giva goda resultat — och

detta för aska från såväl Kinne-Kleva som Kvarntorp — måste det emellertid

anses mer rationellt att i första hand utnyttja askan vid Kvarntorp.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller lämpligheten av att undersökningar

verkställdes beträffande förutsättningarna för att som komplement till

en industri av ifrågavarande slag få företag med helt andra tillverkningar,

exempelvis verkstadsföretag, intresserade av att hyra en del av fabrikslokalerna

och där starta ny produktion. Tillkomsten av en sådan skulle dels ge

sysselsättning åt ett antal av de arbetare, som friställdes från skifferoljeverket,

dels få betydelse för ortens näringsliv och kommunens ekonomiska

ställning.

De sociala konsekvenserna av en avveckling och de åtgärder från statens

sida, som bliva erforderliga i samband därmed, beröras av bl. a. statskontoret,

landsorganisationen och länsstyrelsen.

Statskontoret framhåller, att vid nuvarande konjunkturer på arbetsmarknaden

större svårigheter icke torde behöva uppkomma att på annat håll finna

sysselsättning för den lediga personalen. I den mån egnahemsinnehavare

vid eventuell försäljning av de egna hemmen drabbades av förluster, borde

staten träda hjälpande emellan. Flyttningskostnader och gratifikationer till

uppsagda arbetare borde även bestridas av statsmedel. Statskontoret förutsatte

emellertid, att bolaget i första hand sökte bereda de arbetare, vilka vore

tillförsäkrade rätt till statlig pension, fortsatt anställning i statens tjänst.

Landsorganisationen finner det skäligt, att bolaget tillämpade jämförelsevis

långa uppsägningstider, förslagsvis efter liknande bestämmelser som för

krisorganens personal, samt att de avflyttade komme i åtnjutande av tillräckligt

stora flyttningsbidrag, vidare att det allmänna kompenserade de

ekonomiska förluster, som kunde uppkomma vid försäljningen av egnahem,

samt att genom anställning vid Kinne-Kleva intjänade pensionsrättigheter

skyddades i möjligaste mån. Vad anginge den personal, som bedömdes kvarstå

i Kinne-Kleva för att utgöra arbetsstyrkan för en eventuell 1''redstillverkning

men som inte kunde sysselsättas med byggnads- eller anläggningsarbete,

syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke denna personal under

övergångstiden borde erhålla lön eller viss del därav.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215.

11

Länsstyrelsen framhåller, att till dess fredsindustrien uppbyggts noggrann

uppmärksamhet borde ägnas frågan om de anställdas sysselsättning, förhållanden

och ekonomi. Bolagsledningen borde vid permitteringar eller avskedanden

framgå med stor aktsamhet och under humant hänsynstagande till

de anställda.

Beträffande möjligheten att omplacera den personal, som blir överflödig

meddelar arbetsmarknadskommissionen, att vissa förberedande åtgärder redan

vidtagits för en kommande omflyttning av arbetskraft. Sålunda hade ett

ackvisitionsarbete, som bedrivits genom vederbörande länsarbetsnämnd, givit

till resultat, att 200 arbetare kunde erbjudas varaktiga anställningar vid

metallindustriföretag inom Skaraborgs och angränsande län. Dessutom funnes

anställningsmöjligheter för ytterligare 150 arbetare vid kalkbruken och

för 50 vid övriga industriföretag inom länet. Slutligen hade kommissionen i

samband med byggnadstillstånd till Skånska cementaktiebolaget för byggande

av ny cementfabrik i Stockholms län framfört önskemål om att bereda

arbetare från Kinne-Kleva sysselsättning vid fabriken såväl under byggnadstiden,

som då driften kommit i gång. Skånska cementaktiebolaget hade ställt

sig välvilligt till detta önskemål.

Den sålunda föreliggande utredningen är emellertid, framhåller statsrådet,

icke tillräcklig för ett definitivt avgörande av de med avvecklingen sammanhängande

frågorna. Ytterligare ingående undersökningar och utredningar äro

erforderliga. Framställningen från personalrådet vid Kinne-Klevaverket bör

därvid även tagas under närmare övervägande. Statsrådet anser sig sålunda

för närvarande icke beredd att framlägga slutligt förslag i ämnet.

Styrelsen för skifferoljebolaget har emellertid nu framlagt två nya projekt,

vilka syfta till att åtminstone i viss mån lösa förevarande sysselsättningsproblem

för den närmaste tiden. Det ena projektet innebär, att bolaget

skulle till ett företag i Lidköping uthyra ett av ugnshusen jämte vissa andra

lokaler vid Kinne-Klevaverket för framställning ur halvfabrikat av matbestick

av rostfritt stål. I samband därmed skulle bolaget ikläda sig visst borgensansvar

för detta företag. Det andra projektet avser att bolaget skulle

till ett under bildning varande bolag utarrendera cirka två tunnland av

skifferoljebolagets mark för anläggande av en fabrik för tillverkning av

mellanväggsplattor med skifferaska som råmaterial.

Förhandlingar örn igångsättande av framställning ur halvfabrikat

av matbestick av rostfritt stål i Kinne-Kleva lia av skifferoljebolaget

upptagits med kommanditbolaget Bröderna Wallins nysilverfabrik

i Lidköping. Sistnämnda bolag driver sådan produktion sedan år 1930.

Rörelsen hade till en början blygsam omfattning men har efter hand utvecklats.

Under det senaste året har kommanditbolagets verkstad i Lidköping

undergått en betydande utvidgning och i samband därmed har arbetsstyrkan

ökats. För närvarande råder mycket stor efterfrågan på rostfria matbestick.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 215.

De inneliggande beställningarna hos kommanditbolaget äro av sådan storleksordning

att bolaget med nuvarande produktionskapacitet icke kan effektuera

dem i full utsträckning. Delägarna i bolaget ha därför undersökt möjligheterna

att utvidga bolagets verksamhet. Då den stora efterfrågan icke

med säkerhet kan förväntas fortvara längre tid än de närmaste två åren,

har en förhyrning av ändamålsenliga lokaler synts vara den lämpligaste utvägen

för att snabbt åstadkomma den tilltänkta utvidgningen. Utförda undersökningar

ha visat, att ett av skifferoljebolagets ugnshus vid Kinne-Kleva

skulle efter en mindre ombyggnad lämpa sig för den planerade fabrikationen.

I en till chefen för handelsdepartementet ställd, den 11 mars 1946 dagtecknad

skrivelse har styrelsen för skifferoljebolaget redogjort för de förhandlingar

som förts mellan representanter för skifferoljebolaget och företrädare

för kommanditbolaget. Enligt skrivelsen beräknas ombyggnaden av ugnshuset

taga en tid av omkring tre månader. Därunder skulle omkring 20 arbetare

kunna sysselsättas med ombyggnadsarbetena. Vid driftens igångsättande beräknas

omkring 40 arbetare få sysselsättning. Efterhand som driften utvidgas

skulle antalet arbetare ökas. Då verksamheten vid anläggningen nått

full omfattning, vilket förväntas vara förhållandet omkring fern månader

efter igångsättandet, skulle enligt beräkningarna omkring 190 arbetare vara

sysselsatta vid den egentliga fabrikationen. Härtill skulle komma omkring

10 kontorister samt 30 manliga och kvinnliga hjälparbetare för lagerarbeten

och dylikt.

Styrelsen uttalar i fortsättningen följande.

För närvarande uppgår arbetareantalet vid skifferoljebolagets anläggningar

i Kinne-Kleva till cirka 280 man. Det torde icke bereda svårigheter att

skaffa sysselsättning på annat håll för den personal, som icke skulle absorberas

av den nya fabriksrörelsen, varför sysselsättningsproblemet, örn en

uppgörelse kan komma till stånd med kommanditbolaget, därmed skulle

kunna vinna sin lösning. De arbetare och tjänstemän, som äga egna hem,

skulle under alla förhållanden kunna beredas möjlighet att kvarstanna. För

dem som icke äga egna hem men sorn likväl få anställning finnas bostadsmöjligheter

i skifferoljebolagets bostäder.

Ur beredskapssynpunkt med hänsyn till oljeproduktionen kommer den

nya fabrikationen icke att verka störande. Om oljetillverkningen åter skall

sättas i gång, måste det nämligen betraktas som riktigt att först ombygga det

ugnshus, som icke skulle uthyras, på ett sådant sätt, att den två-"till tredubbla

kvantiteten skiffer mot vad nu är förhållandet kan underkastas torrdestillation

enbart i detta ugnshus, d. v. s. så stor kvantitet som överhuvud

taget kan framtagas med nu befintliga anordningar. Skulle en utökning utöver

detta av oljeproduktionen bliva aktuell, kan även det uthyrda ugnshuset

åter iordningställas för oljeproduktion på kortare tid än som erfordras

för en utökning av skifferbrytning i häremot svarande utsträckning. Någon

inverkan i övrigt på förutsättningarna för verkets betydelse ur beredskapssynpunkt

torde icke kunna befaras som en följd av att de nämnda lokalerna

uthyras för ifrågasatt ändamål.

Därest en överenskommelse kunde komma till stånd, uttalas i skrivelsen

vidare, skulle delägarna i kommanditbolaget -— fabrikören Einar Wallin,

herrar Folke Wallin, Gösta Thunblad och Nils Lind — ävensom advokaten

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215.

13

Gunnar Bäck bilda ett aktiebolag, som skulle träffa överenskommelse med

skifferoljebolaget örn förhyrning av vissa lokaler vid oljeverket i KinneKleva

och upptaga den planerade framställningen av matbestick.

Beträffande finansieringen av det nya bolagets verksamhet anföres i skrivelsen

bland annat följande.

För att igångsätta tillverkningen behöver det nya bolaget ett anläggningsoch

rörelsekapital på sammanlagt 1 320 000 kronor. Av denna summa täckes

100 000 kronor av det nya bolagets tilltänkta aktiekapital, medan återstående

1 220 000 kronor skulle anskaffas genom lån i affärsbank. För att

göra erforderliga investeringar och för att igångsätta och uppehålla driften

ställer intressenterna i det nya bolaget som villkor, att skifferoljebolaget

tecknar borgen upp till 1 200 000 kronor för nämnda lån, varvid emellertid

en var av det nya bolagets stiftare skall teckna underborgen, en för alla och

alla för en, såsom för egen skuld för den förlust, som skifferoljebolaget

kan komma att lida på grund av sin borgensförbindelse. Det nya bolaget

skall därjämte till skifferoljebolaget överlämna förlagsinteckning i det nya

bolagets förlagsegendom till belopp, motsvarande borgensförbindelsen. Skifferoljebolagets

borgen skulle i första hand begränsas till 1 000 000 kronor,

dock att borgen skulle kunna utökas med ytterligare 200 000 kronor, därest

det skulle uppstå svårigheter för det nya bolaget att täcka sitt överskjutande

kapitalbehov på annat sätt.

Det lån, som det nya bolaget kommer att upptaga, skall slutamorteras

inom loppet av två år och tre månader efter driftens igångsättande, vilket

beräknas ske omkring den 1 juli 1946, under förutsättning att överenskommelse

kan träffas före nästkommande 1 april. Man bör alltså kunna räkna

med att skifferoljebolagets borgen bortfaller den 1 oktober 1948.

Med hänsyn till vikten av att snabbt kunna igångsätta driften för att utnyttja

den rådande konjunkturen och för att på snabbast möjliga sätt kunna

bereda personalen fortsatt arbete, har kommanditbolagets representant framhållit

betydelsen av att statsmakterna i görligaste mån medverka till att viss

maskinell utrustning, företrädesvis elektriska motorer, kan erhållas med förtursrätt.

Vidare har förutsatts, att det nya bolaget skulle få rätt till och även tilllämpa

s. k. fri avskrivning beträffande sina anläggningar i Kinne-Kleva,

så att inom loppet av de två första åren dessa anläggningar helt kunna nedskrivas.

Dels skaffas härigenom förutsättningar för fortsatt drift, då konjunkturen

blir mindre gynnsam, dels måste det utgöra en garanti för att det

nya bolaget skall kunna fylla sina åtagna förpliktelser, om uppkommen vinst

helt användes för sådant ändamål.

Styrelsen hade, uttalar styrelsen vidare, granskat kalkylerna för det nya

bolagets verksamhet och funnit att dessa förefölle väl grundade och att stora

förutsättningar funnes för att de skulle visa sig hållbara. Det funnes sålunda

god anledning att utgå från att det nya bolaget skulle slutamortera sina lån

under den planerade amorteringstiden. På grund av det anförda hemställde

styrelsen om rätt att teckna borgen för det nya bolagets lån till ett belopp av

högst 1 200 000 kronor på de närmare villkor sorn angivits i skrivelsen.

Vid skrivelsen har styrelsen fogat ett förslag till hyresavtal mellan skifferoljebolaget

och det nya aktiebolaget. Förslaget upptager bl. a. följande bestämmelser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 215.

Det nya aktiebolaget skall av skifferoljebolaget förhyra ett ugnshus samt

en manskapsbyggnad jämte garage för två bilar för tiden till den 1 oktober

1948. Hyran skall utgöra 10 000 kronor per år. Därest hyresavtalet förlänges

efter nämnda tidpunkt, skall hyra utgå med fördubblat belopp. Det nya

aktiebolaget skall äga befogenhet att förändra ugnshuset så att detsamma

blir lämpligt för bolagets verksamhet; dock skall skifferoljebolagets godkännande

inhämtas i god tid före ändringsarbetenas påbörjande. Ändringarna

skola bekostas av det nya aktiebolaget. Detta bolag skall för sin industriella

verksamhet, i den mån så är möjligt med hänsyn till vederbörandes lämplighet

för bolagets verksamhet, anlita arbetare och övrig personal, som äro bosatta

i Kinne-Kleva och som ha eller haft anställning hos skifferoljebolaget.

Vidare skola de hos det nya aktiebolaget anställda arbetare, som nu ha bostäder

i skifferoljebolagets fastigheter i Kinne-Kleva, vara berättigade att

förhyra de av dem innehavda lägenheterna till den hyra, som för närvarande

utgår. I händelse skifferoljebolaget på grund av krig, importavspärrning

eller annan orsak ålägges upptaga oljetillverkning i Kinne-Kleva av sådan

omfattning att den uthyrda ugnsbyggnaden behöver tagas i anspråk därför,

skall hyresavtalet omedelbart upphöra att gälla. Hyresgästen skall i så fall

omedelbart lämna lokalerna.

Det andra av styrelsen för skifferoljebolaget framlagda projektet avser såsom

förut nämnts utarrendering till ett under bildande varande bolag av

cirka två tunnland av bolagets mark för anläggande av en fabrik för

tillverkning av mellanväggsplattor med skifferaska som

råmaterial. Skifferoljebolaget har med en företrädare för det ännu icke

färdigbildade bolaget, advokaten Pontus Svinhufvud, träffat ett preliminärt

arrendeavtal. Det årliga arrendet har bestämts till 20 öre per kvadratmeter.

Det nya bolaget har i avtalet tillerkänts rätt att av skifferoljebolaget inköpa

skifferaska samt kalksten till ett pris av en krona 10 öre per kubikmeter.

Avtalet innehåller vidare en bestämmelse att det nya bolaget skall anlita

arbetskraft, som är eller varit anställd hos skifferoljebolaget. Det beräknas

att 30 arbetare skola kunna sysselsättas vid det nya företaget. Därest avsättningsmöjligheterna

för företagets produktion skulle visa sig gynnsamma,

avses emellertid verksamheten skola utvidgas till sådan omfattning, att arbetsstyrkan

kan ökas till 80 arbetare.

Föredragande statsrådet har i propositionen nr 214 för egen del anfört

följande.

De av skifferoljebolaget nu framlagda två projekten örn igångsättande

av nya industrier vid Kinne-Kleva synas vara ägnade att åtminstone i viss

utsträckning undanröja de svårigheter, som komma att uppstå för de anställda

vid oljeverket, därest oljedriften nedlägges.

Om planen på anläggande av en fabrik för tillverkning av mellanväggsplattor

förverkligas, skulle till en början ett antal arbetare kunna få sysselsättning

vid uppförandet av fabriken. Arbetet därmed torde icke taga någon

längre tid i anspråk. Sedan driften kommit i gång, skulle omkring 30 arbetare

komma att kontinuerligt sysselsättas vid fabriken.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215.

15

Det tilltänkta företaget för framställning av rostfria matbestick skulle under

den tid av tre månader, som arbetena med omändring av ugnsliuset

väntas taga i anspråk, sysselsätta omkring 20 arbetare. Därefter beräknas

arbetsstyrkan skola utökas successivt till 190 arbetare vid full verksamhet,

som torde kunna uppnås omkring fem månader efter driftens igångsättande.

Ytterligare beräknas 10 kontorister samt 30 manliga och kvinnliga hjälparbetare

kunna beredas arbete vid full drift. Jag har förvissat mig örn att de

löner, som det nya företaget kommer att erbjuda de anställda, ligga på samma

nivå som de vilka utgå vid skifferoljebolaget.

Därest de nya företagen kunna igångsätta de erforderliga byggnadsarbetena

inom den närmaste tiden och dessa kunna genomföras enligt beräkningarna,

skulle i november 1946 sammanlagt närmare 250 arbetare vara

sysselsatta vid de planerade industrierna. Detta skulle betyda att flertalet av

skifferoljebolagets nuvarande personal skulle kunna stanna kvar i KinneKleva

efter nedläggningen av oljedriften. För en del av arbetarna skulle det

dock bliva nödvändigt att under sommaren taga tillfälliga arbeten på annat

håll.

Risk föreligger visserligen för att framställningen av matbestick kommer

att inskränkas eller nedläggas redan efter en tidrymd av omkring två år.

Om så skulle ske, skulle emellertid genom igångsättandet av fabrikationen

vinnas en tidsfrist, varunder mera ingående undersökningar angående den

framtida verksamheten vid Kinne-Kleva skulle hinna verkställas. Jag har

för avsikt att snarast föranstalta om fortsatta sådana undersökningar.

Skifferoljebolagets förslag örn uthyrning av vissa av oljeverkets lokaler

innebär sålunda stora fördelar med avseende på sysselsättningsproblemen

för de vid verket anställda. Förslagets förverkligande skulle även medföra

reducerade utgifter för statsverket, bl. a. därigenom att hyresinkomster komma

att inflyta till skifferoljebolaget. Vidare erbjudes genom förslaget ett

tillfälle för en expanderande industri att utnyttja redan befintliga anläggningar

och bostäder, varjämte tillgång beredes till arbetskraft, som efter

kort omskolning kan förväntas bliva effektiv. Även ur beredskapssynpunkt

är förslaget tillfredsställande i så måtto, att oljedriften relativt snabbt kan

återupptagas örn så skulle erfordras.

För att förslaget skall kunna genomföras erfordras emellertid att skifferoljebolaget

åtager sig borgensgaranti för det nya företagets lån Skifferoljebolagets

borgensansvar skulle i första hand avse ett belopp av 1 000 000

kronor. Under vissa förutsättningar skulle borgensansvaret utsträckas till att

omfatta ett ytterligare belopp av 200 000 kronor. Genom de villkor, som uppställts

för borgensåtagandet, torde de ekonomiska risker som skifferoljebolaget

sålunda skulle ikläda sig få anses relativt begränsade, därest icke helt

oförutsedda händelser skulle inträffa. Jag anser mig därför kunna förorda,

att skifferoljebolaget medgives rätt att teckna borgen för det nya företagets

lån till ett högsta sammanlagda belopp av 1 200 000 kronor. Frågan torde

böra underställas riksdagens prövning. Det synes emellertid lämpligt att till

Kungl. Majit överlämnas att bestämma de närmare villkoren för borgensåtagandet.

Även det av skifferoljebolagets styrelse framlagda projektet örn uthyrning

av mark för anläggande av en fabrik för tillverkning av mellanväggsplattor

bör enligt min mening förverkligas. Härför torde dock icke erfordras medverkan

av vare sig Kungl. Majit eller riksdagen.

Flottans skiffero]jeverk vid Kinne-Kleva tillkom år 1932 såsom en försöksanläggning

för skifferoljedestillation. Samordnandet år 1943 av skifferoljcverket

med den av Svenska skifferoljeaktiebolaget bedrivna verksamt^

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 215.

ten vid Kvarntorp motiverades av behovet av intensivare oljeutvinning från

de båda verken under dåvarande importsvårigheter. I samband med beslutet

härom uttalade riksdagen, att ett nedläggande av ettdera av de båda skifferoljeverken

icke borde ske utan att frågan underställts riksdagens prövning.

Då till följd av ökade importmöjligheter tillgången på flytande bränsle

inom landet numera kommit i ett avsevärt gynnsammare läge, synes utskottet

en fortsatt oljeproduktion vid Kinne-Kleva icke vara av sådan angelägenhetsgrad,

att det kan anses motiverat att driften därstädes i fortsättningen

uppehälles.

Visserligen gäller för skifferoljeverken vid såväl Kvarntorp som KinneKleva,

att de gå med förlust. Då emellertid organisationsarbetet för att uppnå

en ekonomiskt bärkraftig drift icke hunnit avslutas och förutsättningarna

för en oljeutvinning torde vara störst i Kvarntorp, synes utskottet ett

nedläggande av Kinne-Klevaverket ligga närmast till hands.

Utskottet är därför berett tillstyrka Kungl. Maj:ts i propositionen nr 48

framlagda förslag, att anläggningen i fråga avvecklas.

Enligt vad som i ämnet upplysts omfattade oljeverkets personal vid årsskiftet

1945/46 25 tjänstemän och 340 arbetare. Ett sextiotal av arbetarna

innehade egna hem. Vid ett nedläggande av driften är det därför enligt utskottets

mening ur social synpunkt betydelsefullt, att verkets åtminstone

mera fasta personal beredes annan sysselsättning. Det synes därför önskvärt,

örn annan industriell rörelse därstädes kunde påräknas efter oljetillverkningens

inställande. De anordningar, som finnas vidtagna vid KinneKleva

torde, såvitt utskottet kan finna, erbjuda vissa fördelar för industriföretag

att där påbörja en ny verksamhet.

I propositionen nr 214 hava olika möjligheter undersökts för att förverkliga

en dylik plan. övervägandena härutinnan hava utmynnat i förslag

från Kungl. Maj :ts sida, att staten genom Svenska skifferoljeaktiebolaget skulle

teckna borgen åt kommanditbolaget Bröderna Wallins nysilverfabrik i Lidköping,

som skulle hava till ändamål att i ett av Kinne-Klevaanläggningens

ugnshus tillverka matbestick av rostfritt stål. Vidare har föredragande statsrådet

anslutit sig till framlagt projekt örn utarrendering av viss del av skifferoljeaktiebolagets

mark vid Kinne-Kleva till ett under bildande varande

bolag för anläggande av en fabrik för tillverkning av mellanväggsplattor

med skifferaska som råmaterial. Härjämte må nämnas, att personalrådet

vid Kinne-Klevaverket gjort framställning örn att. de anställda vid verket

måtte få övertaga rörelsen för att driva industriell verksamhet i egen regi.

Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag bygger såsom antytts på den förutsättningen,

att skifferoljeaktiebolaget även i fortsättningen skulle utöva förvaltningen

av Kinne-Klevaverket. Utskottet vill häremot framhålla, att då verket

år 1943 överfördes till skifferoljeaktiebolaget denna åtgärd vidtogs i syfte

att intensifiera oljetillverkningen. Då nu avsikten är att till Kinne-Kleva

förlägga annan industriell verksamhet, finner utskottet mindre ändamålsenligt

att denna nya verksamhet göres beroende av skifferoljeaktiebolaget. Där
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215.

17

est Kungl. Majit icke skulle vara beredd att omedelbart vidtaga ändring härutinnan,

synes under en övergångstid nuvarande anordning kunna få bestå.

Det hade givetvis varit önskvärt, därest åtgärder redan nu kunnat vidtagas

i syfte att på längre sikt lösa sysselsättningsproblemet för den vid KinneKlevaverket

anställda personalen. Det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget

är nämligen i angivna hänseende mindre tillfredsställande, då, såsom statsrådet

även framhållit, risk föreligger att ifrågavarande fabrikation av matbestick

kan komma att nedläggas redan efter en tidrymd av omkring två år.

Utskottet har vid sina överväganden i ärendet kommit till den uppfattningen,

att frågan örn ett mera permanent och ekonomiskt försvarligt utnyttjande

av anläggningarna vid Kinne-Kleva bör ytterligare undersökas på

grundval av de förslag, som redan föreligga och under utredningens gång

kunna framkomma. En dylik utredning bör lämpligen ske under kontakt

med personalrådet vid Kinne-Klevaverket. Den föreslagna fabrikationen av

matbestick synes i anslutning till Kungl. Maj :ts förslag böra komma till stand,

varvid Kungl. Majit bör äga ikläda staten borgensgaranti för lån på sammanlagt

högst 1 200 000 kronor, som det nya företaget kan för ifrågavarande

ändamål komma att upptaga hos affärsbank.

Även örn en ny industri skulle igångsättas vid Kinne-Kleva blir sysselsättningsproblemet

därvid icke omedelbart löst vid oljetillverkningens inställande.

Under mellantiden böra, såsom statsrådet i propositionen nr 48 förutsatt,

nödvändiga stödåtgärder vidtagas åt den friställda arbetskraften. Det torde

få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga dylika åtgärder. Med anledning av

vad som motionsvis anförts vill utskottet framhålla, att det ligger i sakens

natur, att den nuvarande personalen vid oljeverket icke utan särskilda skäl

skall vägras anställning vid den nya industrien.

De i ämnet väckta motionerna torde, såvitt de icke kunna anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört, icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Majit att medgiva Svenska skifferoljeakliebolaget

att nedlägga driften vid skifferoljeverket vid

Kinne-Kleva;

b) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga nödvändiga stödåtgärder

åt den genom skifferoljeverkets nedläggande friställda

arbetskraften;

c) medgiva, att staten må på de närmare villkor, som

Kungl. Majit äger bestämma, iklädas betalningsansvar för

lån på sammanlagt högst 1 200 000 kronor, som ett tillämat

aktiebolag med ändamål att i industriell drift framställa rostfria

matbestick i Kinne-Kleva kan komma alt upptaga hos

affärsbank;

Bihang till riksdagens protokoll 19b6. 6 saint. Nr 215—217.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 215.

II. att motionerna II: 455, II: 456 och II: 457, såvitt de

icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Slockholm den 18 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,

Lindström, Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Ekströmer, Johan

Eric Ericson, Gustav Emil Andersson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Ward, Falla, Bergström, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Holmström, Boman i Kieryd

och Thäpper.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:435 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Island träffad handelsöverenskommelse. s. 11 i texten