Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1946147 till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-18 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:216, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1946147 till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

19

Nr 216.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

för budgetåret 1946147 till teckning av ytterligare

aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget jämte i

ämnet väckta motioner.

(lia avd.)

I propositionen nr 304 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 24 maj 1946, föreslagit

riksdagen att till Teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget

under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 16 000 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Birger Andersson

m. fl. (1:370) och den andra inom andra kammaren av herr Magnusson i

Skövde m. fl. (II: 560), i vilka hemställts, att riksdagen måtte lämna utan bifall

den i Kungl. Maj:ts proposition nr 304 föreslagna investeringen för uppförande

av en tredje kalkugn vid Kvarntorp och att utskottet måtte föreslå

den reducering av nyteckningen, som härav betingas.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionen I: 370.

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 med ett aktiekapital

av 15 000 000 kronor, varav staten tecknade 14 999 400 kronor. År 1942

ökades aktiekapitalet med 11 000 000 kronor till 26 000 000 kronor, ökningen

finansierades med ett statsanslag å motsvarande belopp. Bolaget bedrev

ursprungligen sin verksamhet endast vid Kvarntorp i Ekeby socken av örebro

län. Jämlikt medgivande av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) överfördes

emellertid den 1 juli samma år flottans skifferoljeverk vid Kinne-Kleva å

Kinnekulle till bolaget. Då bolaget såsom likvid för Kinne-Klevaverkets tillgångar,

vilka vid tiden för övertagandet voro uppförda i statsräkenskaperna

med ett värde av 3 239 059 kronor 95 öre, till statsverket utgivit aktier i

bolaget å nominellt 3 200 000 kronor, uppgår bolagets aktiekapital för närvarande

till 29 200 000 kronor. Enligt statsräkenskaperna utgjorde tillgångsvärdet

å statens aktier i bolaget efter överförandet av Kinnc-Klevaverket

29 238 459 kronor 95 öre.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 216.

Jämlikt beslut av 1943 års riksdag (r. skr. nr 49) har bolaget dessutom

för ytterligare utbyggnad av anläggningarna vid Kvarntorp och Kinne-Kleva

av staten beviljats ett lån å 25 600 000 kronor.

Är 1944 beslöt riksdagen (r. skr. nr 392) att dels efterskänka ifrågavarande

lån dels ock för budgetåret 1944/45 anvisa till avskrivning av lånet ett

anslag av 25 600 000 kronor samt till avskrivning å statens aktier i skifferoljebolaget

ett anslag av 29 238 400 kronor. Enligt beslut av Kungl. Maj:t

den 30 juni 1944 har därefter i statsräkenskaperna lånet avskrivits per den

1 juli samma år samt statens innehav av aktier i bolaget sistnämnda dag

nedskrivits till 100 kronor. I bolagets balansräkning per den 30 juni 1945

har vidtagits mot det efterskänkta lånet svarande avskrivningar å anläggningarna

vid Kvarntorp och Kinne-Kleva samt utjämning av den från föregående

år balanserade förlusten. Någon nedskrivning av aktiekapitalet har

däremot icke ägt rum i bolagets räkenskaper.

1944 års riksdagsbeslut avsåg även ett godtagande av vissa principer för

prissättningen å bolagets produkter, så länge försvaret vore den väsentliga avnämaren

av dessa. Dessa principer inneburo, att bolagets oljepris skulle

fastställas så, att det lämnade full täckning för de direkta driftskostnaderna

samt kostnaderna för anläggningarnas underhåll och vidmakthållande. Till

sistnämnda kostnader skulle även hänföras utgifter för större, mera sällan

förekommande ombyggnads- och reparationsarbeten, lör vilka det vore lämpligt

att medel tidvis funnes reserverade. Priset skulle därjämte medgiva utgifter

för teknisk forskning och utveckling inom bolagets verksamhetsområde

men däremot icke några avskrivningar och räntor å anläggningskapitalet.

I skrivelse den 20 december 1944 till dåvarande statsrådet Rubbestad anhöll

styrelsen för skifferoljebolaget örn direktiv rörande den fortsatta driften

vid bolagets anläggningar. Styrelsen anförde, att styrelsen vid handläggning

av många frågor av drifts-, underhålls- och investeringsnatur för

de båda skifferoljeverken vid Kvarntorp och Kinne-Kleva funnit, att det för

fattandet av riktiga avgöranden vore nödvändigt att taga hänsyn till huruvida

driften vid ettdera eller båda verken skulle uppehållas endast så länge

försörjningsläget på oljemarknaden krävde detta eller om verksamheten borde

planeras och ledas så som lämpligen borde ske, därest produktionen

skulle fortsätta även efter kriget under en längre tid. För bedömande av

denna fråga överlämnade styrelsen jämte skrivelsen en promemoria, vari

behandlades dels den dittills bedrivna verksamheten och de resultat, som

driften vid de utbyggda anläggningarna väntades giva, sedan fullt fortfariglietstillstånd

uppnåtts, dels ock de förutsättningar, som funnes att genom

rationaliserings- och kompletteringsåtgärder förbättra driftsresultatet. Enligt

promemorian skulle, även örn driften vid Kinne-Klevaverket rationaliserades,

densamma lämna ett betydande underskott. Styrelsen föreslog därför,

att driften vid Kinne-Klevaverket skulle få nedläggas, så snart försörjningsläget

i fråga örn flytande bränsle inom landet medgåve detta. I fråga om

anläggningarna vid Kvarntorp funnes emellertid enligt styrelsens uppfatt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

21

ning möjligheter att genom rationaliseringar och anläggningar för tillvaratagande

av biprodukter komma fram till ett ekonomiskt resultat, som skulle

medgiva amortering och förräntning på det nya kapital, som för nämnda

ändamål investerats i företaget. Styrelsen ansåge därför att förutsättningar

förelåge för att skifferoljeverket i Kvarntorp skulle kunna betraktas som

ett normalt långtidsföretag. Styrelsens ställningstagande till frågan örn fortsatt

drift eller driftsnedläggelse vid Kvarntorp motiverades även av hänsyn

till verkets betydelse som beredskapsreserv. Man kunde icke med bestämdhet

säga om järnkonstruktioner, rörledningar och murverk vid driftsnedläggelse

kunde omses, så att de efter ett antal år åter kunde tagas i bruk

utan att större ombyggnad behövde förekomma. Man måste därför räkna

med en kapitalförtäring som tillsammans med kostnaderna för nödvändiga

underhållsarbeten kunde uppskattas till 2 500 000—3 500 000 kronor per år.

Själva igångsättandet av verket vid en kris på oljemarknaden skulle taga ett

ganska stort kapital i anspråk. För Ivinne-Klevaverkets del visade kalkylerna

däremot, att det bleve billigare att lägga ned verket än att upprätthålla

driften enbart ur beredskapssynpunkt.

Över skrivelsen och promemorian avgåvos infordrade utlåtanden av kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering, överbefälhavaren, kommerskollegium

och 1944 års drivmedelsutredning. Beträffande innehållet i dessa

utlåtanden torde få hänvisas till propositionen (s. 3—6).

I skrivelse den 14 februari 1945 från dåvarande statsrådet Rubbestad underrättades

styrelsen för skifferoljebolaget om att regeringen delade styrelsens

uppfattning, att skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas som ett

normalt långtidsföretag, medan däremot driften vid Kinne-Kleva borde nedläggas,

så snart försörjningsläget i fråga örn flytande bränsle inom landet

medgåve detta. Bolaget borde alltså känna sig oförhindrat att vidtaga alla de

dispositioner, som överensstämde med detta regeringens ståndpunktstagande.

Med skrivelse den 10 januari 1946 överlämnade styrelsen för skifferoljebolaget

—- under hänvisning till att den situation i fråga örn tillgången på

flytande bränsle inom landet, som förutsattes i nämnda skrivelse den 14

februari 1945 numera inträtt — en av styrelsen utarbetad promemoria beträffande

de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift vid bolagets anläggningar

vid Kinne-Kleva. Då styrelsens utredningar visade, att även med

omfattande rationaliseringsarbeten driften skulle komma att uppvisa en år

lig förlust på närmare 2 000 000 kronor, föreslog Kungl. Maj:t i propositionen

nr 1946: 48 riksdagen bl. a. att bemyndiga Kungl. Majit medgiva Svenska

skifferoljeaktiebolaget att nedlägga driften vid oljeverket vid Kinne-Kleva.

I en till chefen för handelsdepartementet ställd, den 18 februari 1946 dagtecknad

skrivelse har sturelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget framlagt

resultatet av vissa undersökningar som styrelsen låtit företaga beträffande

möjligheterna att göra den fortsatta driften vid Kvarntorp-anläggningarna

räntabel. Styrelsen har i skrivelsen upptagit även frågan örn en finansiell

rekonstruktion av bolaget. Skrivelsen har såsom bilaga fogats till statsrådsprotokollet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 216.

I skrivelsen uttalas att styrelsen med nuvarande priser på oljemarknaden

måste räkna med att bolaget, därest särskilda åtgärder icke vidtagas, kommer

att redovisa driftsförluster från och med verksamhetsåret 1946/47. Sedan

styrelsen genom förut nämnda skrivelse den 14 februari 1945 erhållit besked

om regeringens uppfattning alt skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas

som ett normalt långtidsföretag, har styrelsen, framhålles vidare i styrelsens

skrivelse, igångsatt vissa rationaliseringsarbeten vid verket i syfte

att åstadkomma förbättrat driftsresultat. Dessa arbeten innebära att en skifferkoksförbränningsanläggning

och två kalkbränningsugnar uppföras samt

att skiffertransporten omlägges från bildrift till järnvägsdrift. Därjämte avser

styrelsen att under hösten 1946 påbörja anläggandet av en tredje kalkbränningsugn,

som under alla förhållanden synes erforderlig. När dessa

anläggningar kommit i full drift, skulle enligt styrelsens beräkningar, under

förutsättning att ytterligare prisfall på oljeprodukterna icke inträffar, den

årliga driftsförlusten uppgå till cirka 1 600 000 kronor, vartill kommer årliga

värdeminskningar å sammanlagt omkring 2 000 000 kronor. På längre sikt

skulle sålunda erfordras tillskott från statens sida å cirka 3 600 000 kronor

örn året, därest anläggningarna skola bibehållas i det skick vari de befinna

sig efter genomförandet av styrelsens nyss angivna rationaliseringsplan.

Styrelsen har emellertid övervägt vilka åtgärder som kunna vidtagas för

att nedbringa eller helt eliminera den beräknade förlusten. Företagna undersökningar

ha givit vid handen, att avsevärda förbättringar skulle kunna

uppnås genom vissa nyinvesteringar, vilka skulle omfatta, förutom tidigare

omnämnda tredje kalkugn, en anläggning för produktion av gasol, i första

hand för bränsleändamål men eventuellt även som råmaterial för en kemiskteknisk

industri, samt ombyggnad av vissa ugnar och därav betingad utvidgning

av ångkraftcentral m. m. Dessa investeringar skulle draga en kostnad

av 18 200 000 kronor. De förväntas skola medföra bl. a. ökning av produktionen

av olja och svavel med cirka 50 procent samt av kraftproduktionen

med cirka 160 procent. Sedan nyanläggningarna kommit i fullt bruk, vilket

anses kunna ske från och med verksamhetsåret 1951/52, beräknas bolaget

lämna ett årligt överskott å 2 700 000 kronor efter avdrag av avskrivningar å

såväl gamla som nya anläggningar samt ränta å nyanläggningskapitalet.

De nu angivna nyanläggningarna anser styrelsen böra uppföras successivt

under femårsperioden den 1 juli 1946—den 30 juni 1951. I första hand skulle

den tredje kalkugnen och gasolanläggningen uppföras samt ett av ugnshusen

ombyggas. Kostnaderna för denna första utbyggnadse tapp beräknar styrelsen

till 10 700 000 kronor.

Med utgångspunkt från nyss angivna utbyggnadsprogram har styrelsen

framlagt resultatberäkningar för tiden till och med räkenskapsåret 1951/52.

Enligt dessa skulle någon förlust för bolaget icke behöva uppstå för innevarande

räkenskapsår under förutsättning att underskottet på driften vid

Kinne-Kleva under räkenskapsåret icke komme att belasta bolaget. För de

därpå följande tre räkenskapsåren räknar emellertid styrelsen med årliga

underskott, efter avräkning av ränta och avskrivning å nyanläggningarna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

23

men däremot ej å de gamla anläggningarna, å sammanlagt 3 359 000 kronor.

Därefter skulle enligt beräkningarna uppkomma överskott å rörelsen, vilka

dock först från och med räkenskapsåret 1951/52 skulle fullt täcka även erforderliga

avskrivningar å de gamla anläggningarna.

Vad beträffar frågan örn en finansiell rekonstruktion av bolaget framhåller

styrelsen i skrivelsen, att kostnaderna för större delen av bolagets anläggningar

på grund av flera orsaker blivit onormalt stora. Sålunda har uppförandet

av anläggningarna med hänsyn till det trängande behovet av flytande

bränslen måst forceras under en tid med exceptionellt höga priser och

ofta under mycket ogynnsamma väderleksförhållanden. Vidare har anläggningarnas

säregna karaktär medfört betydande utgifter för experiment. De

merkostnader, som uppstått på grund av dessa förhållanden, böra enligt styrelsens

åsikt helt bortskrivas. De därefter erhållna värdena skulle anses vara

normala anläggningskostnader, vilka borde kvarstå i balansräkningen såsom

anskaffningsvärden. Dessa anskaffningsvärden måste därefter reduceras med

förslitningsavdrag för den lid anläggningarna varit i bruk. Styrelsen föreslår

emellertid, att anskaffningsvärdena därjämte redan per den 30 juni 1946

reduceras med beräknade förslitningsavdrag för femårsperioden 1946/47—

1950/51, d. v. s. den tidrymd varunder driften vid oljeverket i Kvarntorp icke

förväntas fullt täcka erforderliga avskrivningar å de nuvarande anläggningarna.

Av de i styrelsens skrivelse angivna beräkningarna och uppställningarna

framgår, att de ursprungliga anskaffningskostnaderna för bolagets anläggningar

vid Kvarntorp den 30 juni 1945 uppgingo till 76 689 000 kronor. Kostnaderna

för nyanläggningarna under räkenskapsåret 1945/46 beräknas uppgå

till 4 596 000 kronor. De normala anläggningskostnaderna vid utgången

av nämnda räkenskapsår, d. v. s. de totala anläggningskostnaderna 81 285 000

kronor efter avdrag av merkostnader betingade av kristidsförhållandena,

uppskattas till 26 220 000 kronor. Förslitningsavdragen för tiden t. o. m. den

30 juni 1946 beräknas till 4 696 000 kronor och motsvarande avdrag på de

nuvarande anläggningarna för femårsperioden 1946/47—1950/51 till 9 784 000

kronor. Om i enlighet med styrelsens nyss angivna förslag de normala anläggningskostnaderna

per den 30 juni 1946 reduceras med dessa förslitningsavdrag,

skulle erhållas ett nettovärde på anläggningarna av 11 740 000 kronor.

En jämförelse mellan de nuvarande bokföringsvärdena och nämnda nettovärde

giver till resultat ett avskrivningsbehov av 13 847 000 kronor för

anläggningarna vid Kvarntorp.

Vad angår oljeverket vid Kinne-Kleva framhåller styrelsen att dettas bokförda

nettovärde per den 30 juni 1945 uppgick till 2 319 000 kronor. Under

räkenskapsåret 1945/46 lia tillkommit anläggningskostnader å cirka 247 000

kronor. Det totala bokföringsvärdet den 30 juni 1946 skulle sålunda uppgå

till 2 566 000 kronor. Då bolaget icke har några utsikter att kunna förränta

och amortera detta kapital, anser styrelsen, att anläggningarna vid bokslutet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 216.

den 30 juni 1946 böra nedskrivas till 100 000 kronor, motsvarande det ungefärliga

jordbruksvärdet för bolagets jordområden vid Kinne-Kleva.

Det totala nedskrivningsbehovet beträffande bolagets samtliga anläggningar

skulle sålunda uppgå till 16 313 000 kronor. Nedskrivningarna böra enligt

styrelsens förslag täckas genom nedsättning av aktiekapitalet.

Enligt styrelsens mening bör aktiekapitalet emellertid därutöver nedsättas

med ytterligare belopp. I första hand föreslås sålunda, att täckning för den

beräknade förlusten under de tre närmaste räkenskapsåren å sammanlagt

3 359 000 kronor anteciperas i samband med rekonstruktionen därigenom att

motsvarande belopp av aktiekapitalet överföres till reservfonden. Vidare bör

emellertid enligt styrelsens mening samtidigt till reservfonden överföras ett

belopp, som kan beräknas kvarstå där på längre sikt och som med hänsyn

till nya aktiebolagslagens bestämmelser bör uppgå till minst 20 procent av

det efter rekonstruktionen erforderliga aktiekapitalet. Styrelsen föreslår att

beloppet bestämmes till 5 528 000 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda enligt styrelsens förslag aktiekapitalet nedsättas

med 25 200 000 kronor från 29 200 000 kronor till 4 000 000 kronor.

Nämnda belopp 25 200 000 kronor skulle överföras till reservfonden. Vid

bokslutet per den 30 juni 1946 skulle bolagets anläggningar nedskrivas med

16 313 000 kronor, varefter på reservfonden skulle kvarstå 8 887 000 kronor.

Under de tre första räkenskapsåren efter rekonstruktionen skulle fonden till

följd av driftsförluster efter hand nedgå till omkring 5 528 000 kronor.

Vad beträffar frågan om bolagets kapitalbehov för det planerade utbyggnadsprogrammet

skulle såsom framgår av det tidigare nämnda för deli

första byggnadsetappen erfordras ett belopp av 10 700 000 kronor. Till följd

av den likviditetsförsämring bolaget undergår genom driftsförluster under

de två närmaste räkenskapsåren och för ersättningsanskaffningar till de nuvarande

anläggningarna under övergångsperioden erfordras enligt styrelsens

beräkningar ytterligare nytt kapital å tillhopa 5 300 000 kronor. Bolagets

omedelbara behov av nytt kapital skulle sålunda uppgå till sammanlagt

16 000 000 kronor. Styrelsen föreslår att detta belopp tillföres bolaget genom

nyteckning av aktier. Aktiekapitalet skulle därigenom ökas till 20 000 000

kronor. Det kapital å sammanlagt 7 500 000 kronor som erfordras för den

sista etappen i utbyggnadsprogrammet anser styrelsen kunna täckas genom

driftsöverskott och tillfällig upplåning.

Under hänvisning till vad som anförts i skrivelsen hemställer styrelsen,

dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva att bolagets aktiekapital får nedsättas

med 25 200 000 kronor i och för rekonstruktion av bolagets ekonomiska ställning

den 30 juni 1946, dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

anvisa ett anslag å 16 000 000 kronor för nyteckning av aktier i bolaget för

möjliggörande av en sådan utbyggnad av bolagets anläggningar, som föreslagits

i skrivelsen.

Över styrelsens framställning hava efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

fullmäktige i riksgäldskontoret och kommerskollegium.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

25

Statskontoret har anfört, att de ekonomiska förutsättningarna för den föreslagna

utbyggnaden icke kunde bedömas på grundval av de i den remitterade

skrivelsen åberopade kalkylerna. Därest utbyggnaden funnes böra komma

till stånd, hade statskontoret icke något att erinra mot att staten finansierade

densamma genom teckning av aktier i bolaget till det för ändamålet erforderliga

beloppet. Härför erforderliga medel syntes böra anvisas såsom investeringsanslag

under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier. Den ifrågasätta

nedsättningen av bolagets aktiekapital föranledde icke någon erinran

från statskontorets sida.

Riksgälds fullmäktige hava ifrågasatt, huruvida det icke skulle vara mest

rationellt att nu, då oljeimporten åter kommit i gång och världsmarknadspriserna

på oljeprodukter vida underslege skifferoljebolagets framställningskoslnader,

helt lägga ned företaget, vars anläggningskostnader redan avskrivits

i statens räkenskaper. Med hänsyn til! anläggningens värde ur beredskapssynpunlct

ansåge sig fullmäktige dock icke kunna förorda denna utväg.

I fråga om den fortsatta driften syntes enligt riksgäldsfullmäktiges åsikt

valet stå mellan att antingen kraftigt minska rörelsens omfattning och för

framtiden uppehålla driften endast i den mån detta vore nödvändigt för företagets

bevarande med minsta möjliga kostnader i sadant skick, att anläggningen

kunde tagas i bruk i full utsträckning, om förhållandena åter en gång

skulle så kräva, eller ock att i anslutning till vad i bolagsstyrelsens framställning

förordats vidtaga vissa kapitalkrävande åtgärder, som vore ägnade

att förbättra driftsresultatet. I fråga om förutsättningarna för bolagsstyrelsens

kalkyler hava fullmäktige anfört följande.

De förutsättningar, varifrån styrelsen utgått vid sina kalkyler, nämligen

samma tillverkningskostnader som år 1945 och nuvarande marknadspriser å

bolagets produkter, synas emellertid fullmäktige synnerligen ovissa, då det

ingalunda får anses uteslutet att omkostnaderna på grund av framtida löneförhöjningar

och annat kunna komma att stiga väsentligt och man å andra

sidan torde böra räkna med, att försäljningspriserna å företagets tillverkningar

komma att nedgå. Vid nu angivna förhållanden måste det enligt fullmäktiges

mening anses tvivelaktigt, örn företaget skulle komma att ens bära

sina driftkostnader även efter färdigställandet av alla de nyanläggningar, som

föreslagits. I stället torde det ej få anses uteslutet, att ytterligare kapitalinsatser

framdeles kunna komma att visa sig nödvändiga. Fullmäktige måste

därför ställa sig tveksamma i fråga om anvisande av ett så betydande belopp

som föreslagits av styrelsen för företagets rekonstruktion. Då fullmäktige

emellertid anse sig sakna möjlighet att med någon grad av säkerhet

bedöma företagets framtida ekonomiska förutsättningar och möjligheten av

att med företagets bevarande för framtiden genomföra den förut antydda

utvägen att kraftigt minska driften, vilja fullmäktige dock ej motsätta sig

ett genomförande av det föreliggande rekonstruktionsförslaget.

Kommerskollegium har framhållit i sitt yttrande, alt det åtminstone tills

vidare torde vara önskvärt att en viss beredskap upprätthölles i fråga örn

skifferoljeproduktionen. Underhåll och vård av anläggningarna skulle draga

avsevärda kostnader, även örn ingen drift skulle förekomma, varför motiv

funnes för fortsättande av produktionen även om en viss årlig förlust skulle

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 216.

uppstå. Kollegium ville emellertid understryka värdet av att driften ordnades

så, att bästa möjliga resultat vunnes. I fråga om bolagsstyrelsens rekonstruktionsförslag

funne kommerskollegium, som icke underkastat styrelsens

ekonomiska kalkyler rörande den framtida driften någon närmare

granskning, de för rekonstruktionen uppdragna huvudlinjerna vara riktiga

och tillstyrkte därför bifall till bolagsstyrelsens framställning.

Departementschefen har för egen del i ärendet framhållit följande.

Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp tillkommo

som ett led i landets försörjningsplaner för flytande bränsle. Det gällde att

så snabbt som möjligt bygga ett oljeverk, vilket kunde giva största möjliga

utbyte av olja, och samma mål uppsattes för driften vid de anläggningar vid

Kinne-Kleva, vilka bolaget övertog av marinförvaltningen. De särskilda förhållanden,

under vilka bolaget sålunda haft att driva sin verksamhet, lia haft

stor inverkan på bolagets finansiella resultat. Forceringen av verkets utbyggande

gjorde det nödvändigt att utföra arbetet under tider av olämplig

väderlek, vilket ökade anläggningskostnaderna. Starkt ökade priser på byggnadsmaterial

bidrogo även att höja kostnaderna. Tillverkningsmetoderna hade^

ännu icke helt kommit över experimentstadiet, och bolagets ledning

måste pröva sig fram på olika linjer samtidigt som oljeutvinningen enligt

riksdagens direktiv måste hastigt drivas upp till högsta möjliga nivå. Investeringar

måste därför göras, som i ljuset av de första årens driftserfarenheter

visat sig icke fylla måttet i fråga örn produktionseffektivitet. Ledningen har

under de första åren, då alla ansträngningar måste koncentreras på oljeutvinningen,

icke heller kunnat ägna frågan om biprodukterna en så intensiv

uppmärksamhet, som skulle varit önskvärd.

Med hänsyn till dessa förhållanden kan med tillfredsställelse konstateras,

att, enligt vad bolagets verkställande direktör under hand uppgivit, oljeverket

vid Kvarntorp fram till den 30 juni 1946 beräknas ha producerat cirka

231 000 kbm råolja. Denna oljemängd har inneburit ett icke oväsentligt tillskott

till vår försörjning med olja under kristiden. Enligt nämnda uppgifter

har oljan i tillverkning kostat i genomsnitt 500 kronor per kbm, om alla

nedlagda kostnader både av anläggnings- och av driftskaraktär medräknas.

Därest det den 30 juni 1946 kvarstående anläggningsvärdet bestämmes till

11 740 000 kronor men övriga kostnader bibehållas oförändrade, blir tillverkningskostnaden

450 kronor per kbm. De egentliga driftkostnaderna exklusive

ränta och amortering ha utgjort i genomsnitt 149 kronor per kbm

och uppgå för närvarande till 103 kronor per kbm. Dessa tillverkningskostnader

kunna icke anses orimliga i jämförelse med kostnaderna under krigsperioden

för andra inhemska bränslen.

Vid anläggningarna i Kinne-Kleva beräknas produktionen av råolja efter

bolagets övertagande av anläggningarna den 1 juli 1943 och fram tili den

31 maj 1946 uppgå till 21640 kbm. Av olika anledningar ha produktionskostnaderna

därstädes legat högre än vid Kvarntorp. De egentliga driftskostnaderna

per kbm ha dock sedan räkenskapsåret 1943/44 nedbringats från

490 kronor till 223 kronor första kvartalet 1946.

Riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om nedläggande

av oljediiften vid Kinne-Kleva föreligger ännu icke. Under förutsättning att

riksdagen bifaller detta förslag torde, då det gäller att bedöma skifferoljebolagets

framtida verksamhet, hänsyn behöva tagas endast till oljeverket vid

Kvarntorp. Anläggningarna där ha stor betydelse ur beredskapssynpunkt för

den händelse oljetillförseln utifrån ånyo skulle spärras och de böra därför

icke få förfalla. Några andra alternativ synas icke föreligga än att antingen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

27

fortsätta oljedriften vid verket eller också lägga ned densamma med bibehållande

av anläggningarna i sådant skick, att driften vid behov kan omedelbart

upptagas. Såsom förut nämnts erhöll bolagsstyrelsen i skrivelse den

14 februari 1945 meddelande om att oljeverket vid Kvarntorp enligt regeringens

åsikt borde betraktas som ett normalt långtidsföretag. Detta regeringens

ståndpunktstagande torde ha grundats på den uppfattningen, att

kostnaderna för att etter nedläggande av driften bibehålla anläggningarna i

driftsdugiigt skick skulle överstiga de förluster, som vid tortsatt drift i ogynnsammaste

fall kunde åsamkas statsverket. Del torde icke finnas anledning

att frångå den en gång intagna ståndpunkten, därest det kan beräknas, att

rimliga förutsättningar föreligga för räntabel drift eller åtminstone att en

eventuell förlust icke skall överstiga eljest nödvändiga beredskapskostnader.

Styrelsen för skifferoljebolaget har nu i sin skrivelse den 18 februari 1946

framlagt vissa förslag avseende dels rationalisering av produktionen vid oljeverket

och ökad utvinning av biprodukter samt dels en finansiell rekonstruktion

av bolaget. Innan jag redogör för min granskning av dessa förslag, vill

jag erinra örn de principer för statlig affärsverksamhet, vilka kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering utvecklade i sitt förut berörda yttrande den

7 februari 1945. Dessa innebära i korthet, att statliga företag böra drivas

efter samma affärsmässiga principer som enskilda företag och att dolda subventioner

ej böra förekomma; därest statligt stöd av särskilda skäl anses

nödvändigt, bör detta redovisas fullt öppet. Jag ansluter mig till fullo till

dessa principer och granskningen av styrelsens förslag har skett med utgångspunkt

därifrån.

Enligt styrelsens kalkyler skulle, om de nu gällande importpriserna på olja

och bensin icke förändras och örn den nuvarande produktionstekniken bibehålies,

driften vid oljeverket i Kvarntorp lämna ett årligt underskott av

1 600 000 kronor, vartill skulle komma värdeminskningar å anläggningarna

med cirka 2 000 000 kronor om året. Ett sådant resultat, innebärande en förlust

för statsverket å sammanlagt 3 600 000 kronor årligen, skulle enligt min

mening icke vara tillfredsställande och borde föranleda en omprövning, huruvida

det icke vore mest rationellt att nedlägga driften. Styrelsen har emellertid

undersökt olika möjligheter att åstadkomma ett bättre driftsresultat och

därvid kommit till den slutsatsen, att avsevärda förbättringar skulle ernås genom

omfattande nyinvesteringar. Dessa skulle avse uppförande av en tredje

kalkugn och en gasolanläggning samt ombyggnad av tre ugnshus jämte därav

betingad utvidgning av ångkraf toen träl m. m. Härigenom skulle möjliggöras

dels ett bättre utnyttjande av biprodukterna och dels en rationalisering av

oljeutvinningen. Enligt styrelsens beräkningar skulle investeringarna medföra,

att rörelsen efter en övergångsperiod av fem år skulle lämna ett årligt överskott

till förräntning av och avskrivningar å icke blott anskaffningsvärdet

för de nya anläggningarna utan även å det normala anskaffningsvärdet för

de gamla anläggningarna. .

Importen av olja och bensin och därmed prisbildningen a dessa produkter

bär kunnat frigöras redan i sill tet av förra året. De föreslagna rationaliseringsarbetena

oell utbyggnaderna kunna icke slutföras förrän om fem år.

Under de första tre åren av utbyggnadstiden beräknas bolaget komma att redovisa

en betydande förlust. Det torde icke heller kunna begäras, att ett företag,

som driver en för vårt land helt ny produktion och som tillkommit under

så säregna förhållanden som skifferoljebolaget, vid fri prisbildning omedelbart

skall kunna uppvisa vinst på sin rörelse. Med hänsyn till de förbättringar

av driftsresultatet, vilka på grundval av styrelsens kalkyler kunna förväntas,

anser jag mig kunna tillstyrka all de av styrelsen föreslagna investeringarna

få företagas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 216.

\ ad angår förslaget till linansiell rekonstruktion av bolaget har styrelsen

följt riktlinjerna för det förslag som i detta hänseende utvecklats av kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering. Sålunda ha anläggningarna vid

Kvarntorp åsatts ett värde, som kan anses motsvara de normala anläggningskostnaderna.

Detta värde har tagits som utgångspunkt för beräkning av avskrivningar

efter sedvanliga grunder fram till den 30 juni 1946. Därjämte har

styrelsen i sitt förslag anleciperat de avskrivningar, som böra göras under de

feni övergångsåren 1946/47—1950/51, och kommer därigenom fram till ett

nettovärde på anläggningarna vid Kvarntorp per den 30 juni 1946 av

11 740 000 kronor. Anläggningarna vid Kinne-Kleva skola enligt styrelsens

föislag nedskrivas till 100 000 kronor. Totalt skulle anläggningarnas värde

nedslå ivas med 16 313 000 kronor. För täckande av nedskrivningen föreslås

att aktiekapitalet nedsättes med motsvarande belopp. Emellertid bör enligt

styrelsens mening aktiekapitalet nedsättas med ytterligare 8 887 000 kronor,

vdket belopp styrelsen avser att använda dels till täckande av beräknade

förluster under de tre första åren av nybyggnadsperioden och dels till bildande

av en reservfond. Enligt förslaget skall sålunda aktiekapitalet nedsättas

med sammanlagt 25 200 000 kronor till 4 000 000 kronor. Då såsom förut

nämnts värnet av statens aktieinnehav redan nedskrivits i statsräkenskaperna

till 100 kronor, är något särskilt anslag i anledning av åtgärden icke erforderligt.

Den av styrelsen föreslagna nedsättningen av aktiekapitalet torde böra

godkännas vid blivande bolagsstämma.

De tidigare berörda investeringarna vid oljeverket i Kvarntorp komma enligt

styrelsens kalkyler afl draga en sammanlagd kostnad av 18 200 000 kronor.

Det omedelbara kapitalbehovet för nyanläggningarna har styrelsen uppskattat

till 10 700 000 kronor. Därutöver räknar styrelsen emellertid med ett

ytterligare kapitalbehov för de närmaste åren å 5 300 000 kronor dels föinödvändiga

ersättningsarbeten å de nuvarande anläggningarna och dels för

avhjälpande av den likviditetsförsämring bolaget kommer att undergå till

följd av de beräknade driftslörlusterna under nämnda år. Styrelsen föreslår

att detta kapital å sammanlagt 16 000 000 kronor tillföres bolaget genom nyteckning

av aktier och ali sålunda aktiekapitalet ökas till 20 000 000 kronor.

Det av styrelsen framlagda förslaget till utbyggnader jämte nytillskott av

kapital för finansiering av dessa synes val tillgodose kraven på en sund finansiering.

Jag anser mig därför kunna tillstyrka styrelsens förslag att bolaget

tillföres nytt kapital genom att staten nytecknar aktier för 16 000 000

kronor.

! detta sammanhang torde jag få erinra örn att statsrådet Ericsson vid anmälan

i statsrådet av frågan om nedläggande av oljedriften vid anläggningarna

vid Kinne-Kleva yttrade bl. a. att det kunde ifrågasättas att mede! skulle

ställas till skifferoljebolagets förfogande såsom kompensation för den ökade

förlust, som kunde uppstå i samband med avvecklingen av verket. Denna

fråga liksom vissa andra frågor, som sammanhängde med avvecklingen, avsågos

emellertid skola upptagas vid senare tillfälle. Styrelsen för skifferoljebolaget

har i sin nu förevarande skrivelse den 18 februari 1946 uttalat, att

någon förlust för bolaget icke skulle uppstå för räkenskapsåret 1945/46, under

förutsättning att underskotten å driften vid Kinne-Kleva under räkenskapsåret

täcktes med särskilt därför anslagna medel. Emellertid må framhållas,

att bolaget enligt de principer för prissättningen, som voro gällande

under tiden intill den 8 december 1945, erhöll fidi täckning för sina direkta

produktionskostnader. Med hänsyn härtill synas eventuella underskott å

driften vid Kinne-Kleva före nämnda tidpunkt böra bestridas av bolaget.

Däremot kunna skäl anföras för att driftsförlusterna under tiden efter den

7 december 1945 täckas i annan ordning. Denna fråga synes emellertid

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 216.

29

böra upptagas till behandling vid en senare tidpunkt, då samtliga spörsmål

berörande den föreslagna avvecklingen av Kinne-Klevaverket klart kunna

överblickas.

Såsom i propositionen erinrats tillkommo Svenska skifferoljeaktiebolagets

anläggningar vid Kvarntorp som ett led i landets försörjningsplaner för flytande

bränsle. Staten har för ändamålet investerat betydande kapitalbelopp.

Sedan numera oljeimporten kommit i gång och världsmarknadspriserna på

oljeprodukter understiga bolagets framställningskostnader, har fråga uppkommit

örn bolagets fortsatta verksamhet.

Utskottet är ense med departementschefen örn att andra alternativ därvid

icke föreligga än att antingen fortsätta oljedriften vid verket eller nedlägga

densamma med bibehållande av anläggningarna i sådant skick, att driften

vid behov kan omedelbart upptagas.

Enligt av bolagsstyrelsen uppgjorda kalkyler skulle den årliga driftsförlusten,

under förutsättning att ytterligare prisfall på oljeprodukterna icke

komme att inträffa, belöpa till cirka 1 600 000 kronor eller, därest värdeminskningsavdrag

inberäknas, sammanlagt 3 600 000 kronor för år. Det har

emellertid övervägts, huruvida icke genom vissa åtgärder den beräknade förlusten

skulle kunna nedbringas eller helt elimineras. Sålunda har bolagt gjort

gällande, att genom vissa föreslagna nyinvesteringar rörelsen efter en övergångsperiod

av fem år skulle lämna ett årligt överskott till förräntning av

och avskrivningar å icke blott anskaffningsvärdet för de nya anläggningarna

utan även å det normala anskaffningsvärdet för de gamla anläggningarna. Enligt

utskottets mening kan det ifrågasättas, huruvida icke bolagsstyrelsen

beträffande de ekonomiska förutsättningarna räknat väl optimistiskt och

örn vederbörlig hänsyn tagits till den mångfald obestämbara faktorer, som

påverka kostnadsberäkningarna. Av bolagets kalkyler torde emellertid framgå

att motiv förefinnas för ett fortsättande av driften vid Kvarntorpanläggningama.

Utskottet har därför i valet mellan förenämnda båda alternativ funnit

sig böra stanna för Kungl. Maj:ts förslag. Vid detta sitt ställningstagande

har utskottet icke minst vägletts av hänsynen till anläggningarnas värde ur

beredskapssynpunkt.

Utskottet förstår väl de i motionerna uttalade farhågorna rörande den oförmånliga

inverkan, som en utvidgning av kalkproduktionen i Kvarntorp skulle

kunna utöva å avsättningsmöjligheterna för kalkindustrien i övrigt. Då emellertid

uppförandet av den föreslagna tredje kalkugnen i Kvarntorp utgör ett

led i den för bolaget såsom nödvändig ansedda rekonstruktionsplanen, anser

utskottet sig icke kunna förorda någon avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag

i denna del. Utskottet finner sig därför böra avstyrka motionerna.

Utskottet föreslår alltså, alt bolaget i enlighet med rekonstruktionsförslaget

genom nyteckning av aktier tillföres såsom erforderligt ansett kapital av

16 miljoner kronor och alt ett anslag av motsvarande belopp anvisas för

nästa budgetår.

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 216.

Utskottet, som i särskilt utlåtande denna dag tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag

om nedläggande av oljedriften vid Kinne-Kleva, anser riktigt, att å driften

därstädes uppkommande eventuellt underskott före den 8 december 1945

bör bestridas av Svenska skifferoljeakticbolaget, då nämligen bolaget intill

nämnda tidpunkt erhållit full täckning för sina direkta produktionskostnader.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt

med avslag å motionerna I: 370 och II: 560, till Teckning av

ytterligare aktier i Svenska skifferotjeaktiebolaget för budgetåret

1946/47 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag

av 16 000 000 kronor.

Stockholm den 18 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 215,

Reservation

av herrar Karl Andersson och Falla.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:440 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till teckning av ytterligare aktier i Svenska skifferolj s. 1 i texten