Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-18 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:230, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 230.

1

Nr 230.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 274 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 26 april 1946, föreslagit

riksdagen att dels godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser

om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari

1939 (nr 8), om ändrad lydelse av 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652) samt om ändrad lydelse av 49 § folkskolans

avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619), dels ock bemyndiga

Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet

i nämnda protokoll förordat

a) besluta — i förekommande fall med retroaktiv verkan från och med

den 1 juli 1945 — örn särskilda förmåner åt befattningshavare, som efter

omplacering från en stationerings- eller förläggningsort till en annan icke

kunnat anskaffa familjebostad å den nya stationerings- eller förläggningsorten,

b) meddela föreskrifter örn ersättning för uppkommande merkostnad för

befattningshavares resa mellan bostad och tjänstgöringsplats,

c) besluta om inköp på statens bekostnad av vissa inventarier till tjänstebostad

åt sådan landshövding, som tillträtt sin tjänst före den 1 juli 1946

men ännu ej anskaffat avsedda inventarier,

d) meddela erforderliga övergångsbestämmelser i anledning av löneregleringen

för landssekreterare och landskamrerare samt i mån av behov besluta

örn löneklassplacering av nämnda befattningshavare från och med den

1 juli 1946 med avvikelse från bestämmelserna i 8 § civila avlöningsreglementet,

e) meddela föreskrift om partiellt avskaffande tills vidare av den s. k.

karenstiden för folkskolans extra ordinarie lärare, samt

f) meddela föreskrifter i fråga om ersättning åt ordinarie lärare vid folkoch

småskoleväsendet vid viss vikariatstjänstgöring under ferietid.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 230.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 230.

Särskilda förmåner åt befattningshavare, sorn efter omplacering från en

stationerings- eller förläggningsort til! en annan ieke kunnat anskaffa familjebostad

å den nya stationerings- eller förläggningsorten. Av redogörelsen

under punkten 1 i statsrådsprotokollet framgår bland annat följande.

Enligt kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 382) angående ersättning för

flyttningskostnad åt vissa statens befattningshavare — vilken kungörelse

äger tillämpning å ordinarie och extra ordinarie befattningshavare, vilka

äro underkastade civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet,

militära avlöningsreglementet eller militära icke-ordinariereglementet,

samt å fast anställt manskap, för vilket manskapsavlöningsreglementet gäller

— äger befattningshavare vid flyttning åtnjuta ersättning bland annat

för s. k. dubbelhyra. Har befattningshavaren nödgats hyra ny bostad för

tid, innan flyttningen verkställts, och har han för samma tid vidkänts hyra

jämväl för den förutvarande bostaden, må sålunda, jämlikt 9 § kungörelsen,

skälig ersättning beredas honom för hyra av den nya bostaden under berörda

tid. Om befattningshavaren efter flyttningen nödgas vidkännas hyra

för den förutvarande bostaden trots styrkta försök att undvika dylik utgift,

må han åtnjuta skälig ersättning jämväl därför. Hyresersättning må i regel

icke beräknas för längre tid än ett år.

Fråga har nu uppkommit om beredande av särskilda förmåner — utöver

den ersättning, som kan utgå enligt förenämnda kungörelse — åt befattningshavare,

som efter omplacering från en stationerings- eller förläggningsort

till en annan på grund av rådande bostadsbrist icke kunnat anskaffa

familjebostad å den nya stationerings- eller förläggningsorten. I särskilda

skrifter till Kungl. Maj:t lia sålunda ett antal beställningshavare vid armén,

som erhållit ändrad förläggningsort och icke kunnat erhålla familjebostad å

den nya förläggningsorten, anhållit örn rätt att i avlöningshänseende få anses

bibehållna vid den tidigare förläggningsorten. Beställningshavarna i fråga

skulle härigenom erhålla dels lön enligt den för den förutvarande förläggningsorten

gällande ortsgruppen, dels ock tjänstgöringstraktamente enligt

härom gällande bestämmelser. Jämväl chefen för arméstaben, på uppdrag av

chefen för armén, och svenska officersförbundet ha i särskilda skrivelser till

Kungl. Majit gjort framställning i samma syfte.

I ärendet lia utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets

lönenämnd och statskontoret.

Statskontoret har till en början framhållit, att den för närvarande rådande

bostadsbristen medförde olägenheter vid förflyttning av statliga befattningshavare

icke enbart inom försvarsväsendet utan även inom andra grenar av

statsförvaltningen. Då med hänsyn härtill enhetliga normer på området enligt

statskontorets mening uppenbarligen vore påkallade, har ämbetsverket ansett

sig böra upptaga problemet i hela dess vidd. Statskontoret erinrar härefter

om att befattningshavare, som förflyttats utan egen önskan, i flyttningsersättningskungörelsen

erhållit en i vissa avseenden förmånligare ställning än

en befordrad befattningshavare. Enligt ämbetsverkets mening borde denna

skillnad upprätthållas även då det gällde att avgöra om och i vilken omfattning

det på grund av onormala förhållanden å bostadsmarknaden kunde vara

påkallat att medgiva omplacerad tjänsteman förmåner utöver dem, som kun
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 230.

3

de utgå enligt nämnda kungörelse. Med utgångspunkt härifrån har statskontoret

ansett, att befattningshavare, som förflyttats utan egen önskan, såvitt

möjligt borde få sina merkostnader på grund av förflyttningen täckta. Därest

sådan befattningshavare till följd av rådande bostadsbrist å den nya tjänstgöringsorten

icke kunde erhålla familjebostad, som av honom skäligen borde

accepteras, borde han efter därom till Kungl. Maj:! gjord framställning

få betraktas såsom fortfarande stationerad på den förutvarande tjänstgöringsorten

och åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt i detta avseende gällande

bestämmelser. Dessa förmåner borde få uppbäras så länge nyss angivna hinder

för flyttning förelåge. Vad åter anginge befordrad befattningshavare förelåge

uppenbarligen icke lika starka skäl att medgiva särskilda förmåner utöver

dem, som utginge enligt flyttningsersättningskungörelsen. Ämbetsverket

ville dock icke motsätta sig, att jämväl sådan befattningshavare medgåves en

något förmånligare ställning än som följde av sagda kungörelse. Dylika medgivanden

borde dock begränsas till befattningshavare, som flyttade från

högre till lägre dyrort. I sådana fall borde befattningshavaren — förutom ersättning

för dubbelhyra enligt flyttningsersättningskungörelsen — få uppbära

avlöning såsom örn han fortfarande vore stationerad å den förutvarande

tjänstgöringsorten men däremot icke tjänstgöringstraktamente. Förmånerna

borde få bibehållas, till dess familjebostad å den nya stationeringsorten

kunnat anskaffas, dock längst intill den 1 april, respektive den 1 oktober,

som infölle näst efter 3 månader efter utnämningen.

Chefen för finansdepartementet har för egen del anfört följande.

Den för närvarande rådande bostadsbristen har, såsom framgår av den

lämnade redogörelsen, medfört att befattningshavare, som förflyttats från

en stationeringsort till en annan, i åtskilliga fall icke kunnat erhålla familjebostad

å den nya stationeringsorten förrän avsevärd tid efter omplaceringen.

Befattningshavarens familj har på grund härav nödgats kvarbo å den tidigare

stationeringsorten, vilket medfört betydande merkostnader för den enskilde

tjänstemannen. Enligt gällande kungörelse angående ersättning för flyttningskostnad

kan visserligen gottgörelse beredas befattningshavaren för dubbelhyra,

då bostad måste innehavas både på den förutvarande och på den nya

stationeringsorten. Härigenom bliva emellertid allenast en del av de uppkommande

merkostnaderna täckta. Det har med anledning härav nu föreslagits,

att i här avsedda fall vissa ytterligare förmåner skulle medgivas vederbörande

befattningshavare.

Jämväl för egen del finner jag skäl föreligga, att i vissa av nu ifrågavarande

fall särskilda förmåner medgivas vederbörande utöver dem, som utgå

enligt flyttningsersättningskungörelsen. Dessa förmåner torde i enlighet med

vad i ärendet föreslagits böra omfatta rätt att åtnjuta lön enligt den för den

tidigare stationeringsorten gällande ortsgruppen samt t jänstgöringstraktamenle.

Vad angår traktamentets storlek torde det vara till fyllest, att detta som

regel utgår med det reducerade belopp, som enligt vederbörlig traktaments1

abell från och med löle dygnet gäller för befattningshavare utan eget hushåll.

Jag förutsätter härvid, att gottgörelse för dubbelhyra enligt flyttningsersättningskungörelsen

icke utgår flir lid, varunder tjänstgöringstraktamente

uppbäres. De nu ifrågavarande särskilda förmånerna torde på skäl som

försvarets civilförvaltning anfört i regel icke böra få åtnjutas under längre

tid än sex månader. Vad i övrigt beträffar de närmare förutsättningarna för

förmånernas utfående torde utformningen av dessa få ankomma på Kungl.

Majit.

Förevarande spörsmål synes vara av beskaffenhet att böra underställas

riksdagens prövning. Jag tiilstyrker, att Kungl. Majit utverkar riksdagens be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 230.

myndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

förordats besluta örn särskilda förmåner åt befattningshavare, som efter omplacering

från en stationerings- eller förläggningsort till en annan icke kunnat

anskaffa familjebostad å den nya stationerings- eller förläggningsorten.

Hinder torde därvid icke böra möta för Kungl. Maj:t att medgiva dylika förmåner

retroaktivt för tiden sedan den 1 juli 1945.

I samband med Kungl. Majfts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Hagman m. fl. (I: 353) och den andra inom andra kammaren av herr

Wiberg m. fl. (II: 537), i vilka hemställts, att ersättning till förflyttad befattningshavare

må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som

avgivits av statskontoret,

dels ock en inom andra kammaren av herrar Senander och Kempe väckt

motion (II: 541) med yrkande av enahanda innebörd.

I fråga om de skäl, vilka anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna 1:353 och II: 541.

Ersättning i vissa fall för resor mellan befattningshavares bostad och

tjänstgöringsplats. Framställningar om beredande av ersättning åt personal

för resor från bostaden till avlägset belägna tjänsteställen lia gjorts av styrelserna

för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening och för svenska tullmannaförbundet,

vilka framställningar med eget yttrande överlämnats av generaltullstyrelsen.

över framställningarna har riksräkenskapsverket avgivit

infordrat yttrande.

En framställning med liknande syfte har vidare gjorts av styrelsen för postverkets

kansli- och kontorsbiträdeskårers centralorganisation. Över denna

framställning lia utlåtanden avgivits av generalpoststyrelsen, allmänna lönenämnden

och riksräkenskapsverket.

Departementschefen anför för egen del följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen var frågan om beredande

av ersättning i vissa fall åt befattningshavare för vissa kostnader vid resor

mellan bostad och tjänsteställe föremål för behandling i samband med den

år 1942 företagna revisionen av allmänna resereglementet. Det framhölls

därvid, att resor för inställelse till den vanliga tjänstgöringen å tjänstgöringsorten

icke vöre att jämställa med egentliga tjänsteresor och att en reglering

av ersättningsfrågan därför icke borde ske i resereglementet. Då det

vidare icke ansågs möjligt att uppdraga några allmänna riktlinjer beträffande

vare sig förutsättningarna för rätt till ersättning eller grunderna för

dess utgående, meddelades icke några allmänna bestämmelser i ämnet. Jämväl

frågan om ersättning skulle utgå i ett då föreliggande särskilt fall lämnades

öppen.

Förevarande fråga har nu ånyo aktualiserats genom framställningar i ämnet

från tre personalorganisationer, två inom tullverket och en inom postverket.

I yttrande över framställningarna från tullpersonalens organisationer

har generaltullstyrelsen framhållit, att frågan om ersättning till tullverkets

personal borde prövas under hänsynstagande till förhållandena inom

andra grenar av statsförvaltningen, medan generalpoststyrelsen och riksrä
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 230.

5

kenskapsverket å sin sida icke ansett en allmän reglering av frågan påkallad

eller ens möjlig. Enligt min mening böra några generella bestämmelser icke

meddelas om förutsättningarna för rätt till ersättning för sådana resekostnader,

varom här är fråga, eller om grunderna för ersättnings utgående.

Jag vill i stället förorda, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande

att, i sådana fall som åsyftas i de föreliggande framställningarna, efter

prövning av omständigheterna meddela föreskrifter om ersättning för uppkommande

merkostnad för befattningshavares resa mellan bostad och tjänstgöringsplats.

Fri tjänstebostad eller hyresersättning till vissa överläkare. Under punkten

3 i statsrådsprotokollet förordas vissa ändringar av 49 § 5 morn., 52 §

7 mom. 5 punkten och 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet, påkallade

av de beslut innevarande riksdag tidigare fattat i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag dels i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln, punkten 124

(anslaget till avlöningar vid statens sinnessjukhus) och dels i propositionen

nr 225 angående vissa anslag tili fångvården m. m.

Vissa ändringar i civila avlöningsreglementets bestämmelser för tjänstemän

vid statens skyddshem. Vid punkten 4 i statsrådsprotokollet förordat

förslag örn ändringar i 52 § 4 mom. civila avlöningsreglementet samt i rubriken

till samma moment är föranlett av riksdagens beslut örn ändrad benämning

av skyddshemmen.

Ändringar i civila avlöningsreglementets bestämmelser om tjänstebostad

åt landshövding. Ifrågavarande, under punkten 5 i statsrådsprotokollet behandlade

förslag avser sådan ändring av 60 § 5 mom. 1 punkten a) civila

avlöningsreglementet, som blir påkallat vid bifall till ett i propositionen nr

280 framlagt förslag, att landshövdings tjänstebostad vid tillträdet skall vara

försedd med vissa inventarier för representationsändamål, såsom köksutensilier,

porslin, glas, silver och duktyg. Samtidigt föreslås i enlighet med vad

som anförts i nämnda proposition, att riksdagen skall lämna Kungl. Majit

visst bemj-ndigande i fråga om inköp av dylika inventarier åt landshövding,

som tillträtt tjänsten före den 1 juli 1946.

Ändringar i civila avlöningsreglementets särskilda bestämmelser för

landssekreterare och landskamrerare. Under punkten 6 i statsrådsprotokollet

behandlas närmare de ändringar i 52 § 12 mom. civila avlöningsreglementet,

vilka föranledas av den i propositionen nr 280 föreslagna löneregleringen

för landssekreterare oell landskamrerare. Samtidigt förordas bemyndigande

för Kungl. Majit att dels utfärda erforderliga övergångsbestämmelser

i anledning av löneregleringen, dels ock i mån av behov besluta

om löneklassplacering för nämnda tjänstemän från och med den 1 juli

1946 med avvikelse från bestämmelserna i 8 § civila avlöningsreglementet.

Vissa tjänstemäns vid affärsdrivande verk återgång till förut innehavd

befattning, m. m. I propositionen nr 239 bär framlagts förslag angående för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 230.

ändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar

vid kommunikationsverken m. m. Förslaget innebär bland annat

tillskapande av ett antal nya förordnandetjänster på löneplan C.

Under punkten 7 i statsrådsprotokollet behandlas frågan om vissa i samband

därmed stående ändringar av 58 § 1 mom. 3 punkten, 2 mom. 3 punkten,

3 mom. 4 punkten, 4 mom. 3 punkten och 5 mom. 1 punkten civila avlöningsreglementet.

Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän vid konjunkturinstitutet.

Riksdagens beslut i anledning av propositionen nr 199 angående anslag till

konjunkturinstitutet påkallar vissa ändringar i civila avlöningsreglementet,

innebärande att 61 § upphör att gälla och att ett nytt moment införes i 54 §,

betecknat 1 a mom. Förslag härom behandlas under punkten 8 i statsverkspropositionen.

Löneklassplacering i vissa fall vid tillträdande av beställning tillhörande

löneplan Mb. Under punkten 9 i statsrådsprotokollet anför departementschefen.

De nuvarande bestämmelserna i 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet

tillåta — på sätt förut angivits — förmånligare placering i lönehänseende

av en beställningshavare å löneplan Mb, som efter avgång från tidigare innehavd

fast anställning såsom manskap tjänstgjort såsom underbefäl i reserven

eller såsom värnpliktig, endast under den förutsättningen, att beställningshavaren

före tillträdet av beställningen å löneplan Mb under någon tid ånyo

tillträtt beställning tillhörande löneplan Ma. I likhet med de i det angivna

ärendet hörda myndigheterna finner jag det skäligt, att en sådan ändring

vidtages i bestämmelserna i 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet, att

tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig må likställas

med tjänstgöring såsom fast anställt manskap även för det fall, att något

beslut av regements- (likställd) chef icke föreligger om motsvarande likställande

för löneklassplacering i beställning tillhörande löneplan Ma.

Förs vars väsendets lönenämnd har föreslagit, att den ifrågasatta ändringen

skall givas retroaktiv verkan från och med den 1 oktober 1944. Jag tillstyrker

lönenämndens förslag även i denna del.

Vissa frågor om ändringar i avlönings- och anställningsförhållandena för

folkskolans lärare. I skrivelse den 19 januari 1946 lia 1945 års seminariesakkunniga

framlagt förslag till vissa åtgärder i syfte att underlätta rekryteringen

av folk- och småskollärare till avlägset belägna orter i allmänhet

och till finnbygden i synnerhet. Förslagen avse såväl ordinarie och extra

ordinarie lärare som vikarier.

Över seminariesakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen,

statskontoret, allmänna lönenämnden och domkapitlet i Lund ävensom

av styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund, centralstyrelsen för Sveriges

folkskollärarinneförbund och centralstyrelsen för Sveriges småskollärarina

förbund.

Under punkten 10 i statsrådsprotokollet ha till övervägande upptagits frågor

örn slopande av karens tiden för erhållande av extra ordinarie tjänst, in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 230.

7

förande av fasta språktillägg för vissa lärare, beredande av reseersättning

åt vikarierande lärare samt höjning av arvodena åt pensionerade lärare under

vikariatstjänstgöring.

a) Karenstidens partiella avskaffande.

Seminariesakkunnigas förslag i denna fråga avser — såvitt gäller extra

ordinarie tjänster — upphävande beträffande vissa skolformer av de i 1 § 2

mom. folkskolans avlöningsreglemente stadgade villkoren, att för anställning

såsom extra ordinarie folk- eller småskollärare bland annat erfordras, dels

att, då tjänsten skall tillträdas, minst två år förflutit från dagen för lärarens

examen, dels ock att läraren efter nämnda examen intill ansökningstidens

utgång tjänstgjort minst 256 dagar med full tjänstgöring inom det statliga

eller det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet. Enligt de sakkunnigas

mening böra dessa villkor upphävas vid anställning vid B2- och

133-skolor samt vid mindre folkskolor (Dl-3) och flertalet friliggande b-skolor.

b) Införande av fasta språktillägg.

De sakkunniga ha lämnat följande översikt rörande språktilläggens tillkomst.

S. k. belöningar och understöd till lärare inom den finsktalande bygden

för visat nit vid undervisningen, särskilt i svensk språkkunskap, ha sporadiskt

förekommit ända sedan år 1874 och utdelats genom domkapitlets i det

nordligaste stiftet försorg. År 1919 synas dessa understöd ha fått en närmare

fixering, i det att beloppen bestämdes till 300 kronor per år till folkskollärare,

150 kronor till biträdande lärare i folkskola och lärare i mindre folkskola

samt 100 kronor till småskollärare. På förslag av domkapitlet i Luleå

och efter skolöverstyrelsens tillstyrkande höjdes de 1920 till respektive 400,

250 och 200 kronor att utgå årligen till alla lärare inom ifrågavarande bygd

»som ersättning för ett krävande arbete i isolerade trakter under ogynnsamma

omständigheter», och de fingo därmed karaktären av särskilt lönetillägg.

Vid den lärarlönereglering, som 1937 års riksdag beslöt, varvid lärarna

inplacerades i det statliga lönesystemet med tillämpning av dyrortsgruppering,

kallortstillägg etc., sänktes språktilläggen för samtliga lärarkategorier

i finnbygden till 150 kronor för att dock 1939 höjas till 180 kronor

och sedermera helt bortfalla — utom för småskollärare och lärare i mindre

folkskolor inom vissa skoldistrikt. I samband därmed bestämdes beloppet

till 150 kronor för år räknat.

För egen del lia seminariesakkunniga, som övervägt frågan om ett återinförande

av språktilläggen, stannat vid den ståndpunkten, att fasta språktillägg

för samtliga folk- och småskoletjänster inom de finskspråkiga skoldistrikten

kunna anses väl motiverade. Beträffande språktilläggens .storlek

m. m. anföra de sakkunniga följande.

De sakkunniga vilja följaktligen föreslå ett återinförande av språktilläggen

för folk- och småskoletjänsterna inom de finskspråkiga skoldistrikten och

anse, alt detta tillägg, som bör vara lika för folk- och småskollärare, ordinarie

och extra, sättes till minst 400 kronor per år, d. v. s. till samma belopp

som före 15)38 utgick lill folkskollärarna inom dessa skoldistrikt. Rimliga

skäl torde även tala för all liknande tillägg måtte utgå till ordinarie och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 230.

extra ordinarie övningsskollärare vid småskoleseminariet i Haparanda, därest

staden Haparanda överhuvud taget skall medtagas bland orter, där språktillägg

bör utgå, något som de sakkunniga för sin del icke anse nödvändigt.

De sakkunniga vilja härvidlag erinra om, att Kiruna, Malmberget m. fl.

större orter inom den s. k. finnbygden redan undantagits, och språksvårigheterna

i Haparanda stad torde icke vara mycket större än å dessa orter,

där även åtskilliga skolbarn finnas med finskspråkiga hem. Dock anse de

sakkunniga det givet, att de lärare i Haparanda, som enligt nu gällande bestämmelser

redan åtnjuta språktillägg, ej fråntagas dessa. Å språktilläggen

torde icke böra beräknas rörligt tillägg eller kristillägg, liksom tilläggen i

fråga givetvis icke böra få tillgodoräknas vid löneplacering av vederbörande

lärare efter dennes flyttning från finnbygden eller vara pensionsbildande.

Slutligen ha de sakkunniga redovisat följande kostnadsberäkning.

Beträffande de årliga sammanlagda kostnaderna för dessa språktillägg kan

en noggrannare beräkning av lärarantalet ej göras annat än för ett påbörjat

eller stundande läsår. Innevarande läsår, 1945/46, tjänstgjorde å finskspråkiga

orter inom Tomedalens och Norrbottens norra inspektionsområden sammanlagt

481 lärare (220 folkskollärare och 261 småskollärare.) Örn språktillägg

enligt de sakkunnigas förslag utgått till dessa lärare, skulle kostnaderna

härför ha uppgått till 192 400 kronor. För läsåret 1946/47 torde antalet

lärare å ifrågavarande orter komma att stiga något, varför ett anslag

på högst 200 000 kronor skulle bli behövligt. Då det för närvarande utgående

beloppet utgör ungefär 25 000 kronor, skulle merkostnaderna utgöra högst

175 000 kronor.

c) Reseersättning till vikarier.

Under betonande av att lösningen av rekryteringsproblemet ställer sig

ännu svårare när det gäller vikarier till skolorna -— särskilt vid s. k. korttidsvikariat

— än när det gäller anskaffande av lärare till ordinarie och

extra ordinarie tjänster, ha seminariesakkunniga framlagt två förslag till

motverkande av vikariebristen. Det första förslaget syftar till att hjälpa skolor

å avlägset belägna orter att erhålla kompetenta vikarier. I sådant syfte

föreslå de sakkunniga införande av reseersättning till vikarier under vissa

förutsättningar. Det andra förslaget — som skall upptagas till behandling

under d) härefter -— syftar till att göra kompetenta personer villiga att överhuvud

åtaga sig vikariat. I sådant hänseende föreslås höjning av arvodet till

pensionerad lärare vid vikariatstjänstgöring.

I fråga om möjligheterna att göra vikariat å avlägset liggande orter mera

eftersökta uttala de sakkunniga, att det torde bliva nödvändigt, att vikarier i

viss utsträckning erhålla ersättning för de kostnader, som resan till vikariatsplatsen

medför. De sakkunniga påpeka, att i 1918 års avlöningsreglemente

för lärare vid folk- och småskolor uttalades angående vikarie för sjukledig

lärare, att skoldistriktet borde lämna gottgörelse för vikaries resekostnad,

men att dylik reseersättning ej nämnes i nu gällande avlöningsreglemente.

Härefter anföra de sakkunniga bland annat följande.

För närvarande utgår enligt författningarna reseersättning icke till annan

lärare i folkskola än ambulerande lärarinna i hushållsgöromål, som

äger att för av tjänsten föranledda resor från hemmet och till kursort, mel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 230.

9

lan kursorter samt. från kursort åter till hemmet av statsmedel åtnjuta resekostnads-

och traktamentsersättning enligt klass III E i allmänna resereglemente!.

För korttidsvikariat vid de allmänna läroverken lämnas enligt praxis

till vikarie numera viss reseersättning i de fall då resekostnaden överstiger

15 % av avlöningen, dock gäldas ej resekostnad under 15 kronor (för resa

fram och åter), och biljettpriserna å järnväg beräknas endast för resa i

klass III. Traktamentsersättning utbetalas icke i dessa fall.

De sakkunniga vilja föreslå, att reseersättning för s. k. korttidsvikariat i

folkskola måtte utgå för vikaries resa till och från vikariatsorten i huvudsak

enligt de nyss nämnda grunder, som tillämpas vid läroverken. De sakkunniga

anse, att även här icke bör gäldas resekostnad under 15 kronor men

föreslå dessutom en övre kostnadsgräns, t. ex. 75 kronor. Dessa belopp gälla

resa fram och åter. Då emellertid en vikarie kan tänkas ambulera från ort

till ort, bör måhända gränserna beräknas för enkel resa och sättas till 10,

respektive 40 kronor. Ersättning bör endast komma i fråga för fall, då förordnandet

omfattar minst 6 dagar i följd och då detta icke uppgår till hel

termin. Vid vikariat, som uppehälles av extra ordinarie lärare, bör ersättning

ej ifrågakomma.

Beträffande de årliga kostnaderna för statsverket vid ett genomförande

av de sakkunnigas folkslag samt vissa administrativa frågor i samband med

den föreslagna reseersättningens utbetalande lia de sakkunniga gjort följande

uttalande.

Beträffande de årliga kostnaderna för statsverket för sådana resebidrag

anse sig de sakkunniga icke kunna ange några exakta siffror, alldenstund

antalet vikariatstillfällen och resekostnaderna för vikarierna givetvis icke på

förhand låta sig beräkna. Utgår man emellertid från den nyss nämnda undersökningen,

som omfattar ett läsår, varunder militärinkallelser av lärare

ännu förekommo i stor utsträckning, synas de årliga kostnaderna komma att

uppgå till omkring 35 000 kronor. Beträffande sältet för ulfåendet av dylika

resebidrag hänvisas till det förfaringssätt, som tillämpas i fråga om skolkökslärarinnomas

reseräkningar, d. v. s. granskning och attestering av räkningarna

av statens folkskolinspektör samt utbetalning genom statskontoret, respektive

vederbörande länsstyrelse.

d) Höjning av arvodet till pensionerade lärare.

Seminariesakkunnigas andra förslag till vikariefrågans underlättande avser,

som förut omförmälts, höjning av de arvodesbelopp, som enligt folkskolans

avlöningsreglemente utgå till pensionerade folk- och småskollärare

för vikariatstjänstgöring vid folk- eller småskola.

I de vid a)—d) berörda frågorna anför departementschefen för egen del

följande.

Vad först angår frågan örn den s. k. karenstidens partiella avskaffande,

har de sakkunnigas förslag i frågan i propositionen nr 242 förordats till genomförande,

såvitt avser de ordinarie befattningarna. Med hänsyn till de

skäl, seminariesakkunniga framlagt till stöd för sitt förslag samt till den

ståndpunkt, remissmyndighetema intagit till detta, vill jag icke motsätta mig

förslagets genomförande även såvitt gäller extra ordinarie tjänster. Då de

åberopade motiven för karenstidens partiella avskaffande enligt mitt förmenande

torde vara åtminstone i viss män av övergående natur, kan jag

emellertid icke biträda de sakkunnigas förslag, att tor ändamålet skulle

vidtagas ändring av 1 § 2 morn. folkskolans avlöningsreglemente. Jag vill

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 230.

i stället förorda, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande att vid

sidan av avlöningsreglementets bestämmelser meddela föreskrift om karenstidens

partiella avskaffande tills vidare i enlighet med seminariesakkunnigas

förslag.

Yad härefter angår de sakkunnigas förslag örn införande av fasta språktillägg

för samtliga lärare vid folk- och småskolor i finnbygden och örn införande

av reseersättning för vikarier, är jag — bland annat på de av statskontoret

anförda skälen — icke beredd att nu förorda genomförande av

dessa förslag.

Vidkommande slutligen frågan örn höjning av arvodena till pensionerade

lärare, som fullgöra vikariatstjänstgöring vid folk- eller småskola, anser jag

mig icke böra motsätta mig en viss generell höjning från och med den 1 juli

1946 med hänsyn framför allt till det beslutade provisoriska lönetillägget,

som bland annat kommer att medföra löneökning för sådana lärare, som

icke vikariera efter avgång med pension utan fortsätta sin tjänstgöring efter

erhållet^ anstånd med avsked. Arvodesförhöjningen för de pensionerade folkoch

småskolläraren synes dock icke böra fastställas till högre belopp än två

kronor för dag, oberoende av vid vilken skolform vikariatet bestrides. Därutöver

synes emellertid rimligt med en särskild ersättning i de fall, då vikariatet

bestrides å annan ort än den egna bostadsorten. En dylik ersättning

är — på sätt statskontoret uttalat — närmast motiverad med hänsyn till utgifter

för logi å den tillfälliga tjänstgöringsorten. Denna gottgörelse torde

böra utgå vid sidan av det ordinarie arvodet. Beloppet av den särskilda ersättningen

torde böra fastställas till fyra kronor för dygn under vikariatsförordnandet.

För erhållande av dylik ersättning synes böra krävas, att skolan

ligger på ett visst minsta avstånd (farbar väg) från lärarens bostad. I

detta hänseende vill jag föreslå, att särskild ersättning må utgå, så snart den

skola, vid vilken vikariatet fullgöres, är belägen på minst två mils avstånd

från den pensionerade lärarens bostad. Förslag till härav betingad ändring

av 49 § folkskolans avlöningsreglemente torde böra föreläggas riksdagen.

Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1946.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Ragnar Bergh m. fl. (I: 348) och den andra inom andra kammaren

av fröken Nygren m. fl. (11:533), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att resekostnadsersättning till vikarier vid folk- och .småskolor må

utgå enligt av seminariesakkunniga angivna grunder,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ragnar Bergh m. fl. (I: 349) och den andra inom andra kammaren av

fröken Rygren m. fl. (II: 534), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i enlighet

med den förebragta utredningen i ärendet besluta, att s. k. språktillägg

må från och med budgetåret 1946/47 utgå tills vidare med 400 kronor

per år till folk- och småskollärare i de finskspråkiga områden i landet, som

närmare angivas i § 3 i k. k. den 30 juni 1942, nr 621, och att det för

närvarande i riksstaten upptagna anslaget för ändamålet fördenskull uppräknas

till 200 000 kronor,

dels ock en vid riksdagens början inom andra kammaren av herr Ekdahl

väckt motion (II: 256), vari hemställts, att dagarvodet för pensionerad lärare,

som uppehåller vikariat vid folkskola, höjes från 12 till 18 kronor och

för pensionerad lärare, som vikarierar vid småskola, från 8 till 14 kronor

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 230.

11

samt att riksdagen må bevilja vikarie vid folk- och småskola skälig reseersättning

vid vikariatets början och slut.

Fråga om ersättning åt ordinarie lärare vid folk- och sinåskoleväsendet

vid viss vikarialstjänstgöring under ferietid. Av redogörelsen under punkten

11 i statsrådsprotokollet framgår bland annat följande.

Enligt 17 § folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619)

skall ordinarie folkskollärare eller småskollärare, som uppehåller förordnande

å annan folkskollärar- respektive småskollärartjänst, med avstående

av samtliga avlöningsförmåner å sin egen tjänst åtnjuta avlöning såsom

om den uppehållna tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie innehavare

av densamma. Omfattar förordnandet hel termin, skall avlöningen i

enahanda ordning utgå å den uppehållna tjänsten jämväl under ferietid, som

infaller samma kalenderhalvår som förordnandet. Med småskollärare likställas

lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare. Till motivering av

dessa bestämmelser anfördes i 1941 års lärarlönesakkunnigas betänkande med

förslag till folkskolans avlöningsreglemente (SOU 1942: 9, s. 117) bland annat,

att tidigare gällande anordning med utbetalande av lön för samma tid från

två olika skoldistrikt medfört olägenheter och att de sakkunniga ansett en

förenkling böra genomföras. Den med avseende å förordnande, som omfattade

hel termin, meddelade föreskriften, att läraren även under viss ferietid

skulle äga uppbära avlöning å den uppehållna tjänsten i stället för å den

egna tjänsten sammanhängde bland annat med att vikarien å lärarens egen

tjänst i sådant fall som regel skulle anställas som extra ordinarie för helt

kalenderhalvår.

Sedan styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund gjort framställning örn

att särskild ersättning utöver oavkortad lön måtte få utgå till sådan ordinarie

lärare vid folk- och småskoleväsendet, som utan att åtnjuta tjänstledighet

från den ordinarie tjänsten uppehölle förordnande å annan motsvarande

befattning, upptogs denna fråga till behandling i en proposition till 1944 års

riksdag (nr 216, punkt 11). Kungl. Majit föreslog därvid riksdagen att bemyndiga

Kungl. Majit alt — i huvudsaklig överensstämmelse med vad under

den ifrågavarande punkten i propositionen anförts — besluta i fråga

om ersättning åt ordinarie lärare vid folk- och småskoleväsendet vid viss vikariatstjänstgöring

under ferietid.

I skrivelse den 13 november 1945 har skolöverstyrelsen — med förmälan

att till överstyrelsen inkommit ett antal ansökningar från ordinarie folkoch

småskollärare örn ersättning för vikariatstjänstgöring under ferietid

budgetåret 1945/46 — hemställt, att Kungl. Majit måtte jämväl för lid efter

utgången av budgetåret 1944/45 lämna överstyrelsen enahanda bemyndigande

som enligt kungörelsen 1944: 508.

I en den 14 december 1945 dagtecknad skrift bar styrelsen för Sveriges

folkskollärarförbund anhållit, att Kungl. Majit måtte utfärda bestämmelser

angående avlöning åt ordinarie lärare vid folkskola, som under ferier från

sin ordinarie tjänst tjänstgör som vikarie.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1- Statsutskottets utlåtande nr 230.

Över förbundsstyrelsens framställning har infordrat utlåtande avgivits av

skolöverstyrelsen.

Departementschefen anför för egen del följande.

Den reglering av förevarande ersättningsfråga, sorn verkställdes år 1944,

var närmast föranledd av de extraordinära förhållanden, som då rådde på

grund av den förstärkta försvarsberedskapen med därav följande militärinkallelser

i större omfattning. Med hänsyn härtill uttalade jag också i propositionen

1944: 216, att regleringen borde vidtagas provisoriskt vid sidan av

gällande avlöningsreglemente. I enlighet härmed utfärdade Kungl. Majit

med riksdagens bemyndigande en särskild kungörelse i ämnet.

Ehuru beredskapsinkallelserna numera upphört, råder fortfarande en betydande

lärarbrist, framför allt beroende på det ökade barnantalet i skolorna.

Lärarbristen hotar att inom de närmaste åren bliva så stor, att Kungl.

Maj :t och riksdagen efter förslag av 1945 års seminariesakkunniga redan vidtagit

vissa åtgärder i syfte att motverka den. Här må erinras örn att 1945

års riksdag under höstsessionen medgivit inrättande av extraordinära och

snabbare utbildningsmöjligheter för blivande folk- och småskollärare samt

besiutit örn omedelbart införande av 63 års pensionsålder för folkskollärarna.

Med hänsyn till det anförda anser jag tillräckliga skäl föreligga för ett

bibehållande av den möjlighet till lättare erhållande av kompetenta vikarier,

som 1944 års reglering av ersättningsfrågan innebär. Jag förordar alltså,

att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att meddela bestämmelser

i förevarande ersättningsfråga jämväl för tid efter utgången av

budgetåret 1944/45. Då behovet alltjämt torde bero på extraordinära förhållanden,

vill jag även denna gång föreslå, att åtgärderna vidtagas provisoriskt

vid sidan av gällande avlöningsreglemente. I likhet med skolöverstyrelsen

kan jag icke finna tillräckliga skäl föreligga för höjning av maximibeloppen

eller överflyttande av beslutanderätten, på sätt styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund

hemställt. I överensstämmelse med vad som skedde vid

1944 års reglering, torde det även nu böra ankomma på Kungl. Majit att

närmare bestämma ersättningsgrunderna, med avvikelse i mån av behov från

de angivna.

Motion angående löneförmånerna för ordinarie folkskollärare vid vikariat

å övningsskollärartjänst. I en vid riksdagens början inom andra kammaren

av herr Ryling väckt motion (11:237) har hemställts att riksdagen

måtte besluta, att ordinarie folkskollärare, som förordnas att för minst en

termin uppehålla övningsskollärartjänst, under motsvarande kalenderhalvår

skall äga uppbära avlöning såsom om han vore ordinarie folkskollärare

å tjänstgöringsorten, jämte vikariatsersättning enligt nu gällande bestämmelser.

Beträffande de skäl, vilka anförts till stöd för detta förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet. Kungl. Majlis förslag under punkten 1 i propositionen avser att bereda

särskilda förmåner åt befattningshavare, som efter omplacering från en stationeringsort

eller förläggningsort till en annan icke kunnat anskaffa familjebostad

å den nya stationerings- eller förläggningsorten. De till sin innebörd

sammanfallande yrkandena i de likalydande motionerna 1:353 och 11:537

samt motionen II: 541 behandla samma ämne. I motionsförslaget göres —

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 230.

13

i motsats mot Kungl. Maj :ts förslag — åtskillnad mellan fall, då befattningshavare

flyttas utan egen önskan och då förflyttningen står i samband med

befordran. För de förra fallen förorda motionärerna högre traktamentsersättning

än Kungl. Majit och den tid, under vilken de särskilda förmånerna

skulle få åtnjutas, föreslås icke heller maximerad. För de senare fallen är

motionsförslaget däremot snävare än Kungl. Maj:ts förslag i vad gäller

förmånernas storlek. Den maximitid, under vilken de skulle få åtnjutas, blir

enligt motionsförslaget i vissa fall kortare, i andra fall längre än enligt Kungl.

Maj.ts förslag. Utskottet anser icke tillräckliga skäl föreligga att frångå

propositionen.

Vad chefen för finansdepartementet anfört under de följande punkterna

2—9 i propositionen har ej föranlett erinran från utskottets sida. De tidigare

framställningar till innevarande riksdag, vilka omnämnas vid punkterna 3,

4, 7 och 8, ha av riksdagen bifallits. Den vid punkterna 5 och 6 omnämnda

framställntingen tillstyrker utskottet i utlåtande denna dag, nr 225.

Vissa av de frågor om ändringar i avlönings- och anställningsförhållandena

för folkskolans lärare, vilka i propositionen behandlas under punkten 10,

beröras av yrkanden i de i ämnet väckta motionerna. Vad angår språktillägg

för lärare i den finskspråkiga bygden, utgående från förslagsanslaget till bidrag

till avlöning åt lärare vid folkskolor med ett belopp av 150 kronor per

år till lärare med undervisning å småskolestadiet, föreslås i motionerna I: 349

och II: 534 att nämnda tillägg skola uppräknas till 400 kronor och utsträckas

till hela folkskolan, varjämte föreslås en uppräkning av förenämnda anslag

med 200 000 kronor. Vidkommande reseersättning till vikarier föreslås i de

likalydande motionerna I: 348 och II: 533, att reseersättning må utgå av

statsmedel vid s. k. korttidsvikariat i folkskola för vikaries resa till och från

vikariatsorten enligt vissa grunder. Båda dessa motionsyrkanden ansluta sig

till av seminariesakkunniga framlagda förslag, vilkas genomförande departementschefen

förklarat sig icke vara beredd att nu förorda. Jämväl motionen

II: 256 innehåller ett yrkande i sistnämnda ämne.

Icke heller utskottet är berett att tillstyrka vare sig att språktillägg till

lärare i finnbygderna åter införas i vidgad utsträckning och med högre belopp

eller att statsbidrag medgivas för reseersättning åt korttidsvikarier vid folkskola.

Vad angår anslagsfrågan i motionerna I: 349 och II: 534 vill utskottet erinra,

att riksdagen i skrivelse nr 8 redan anvisat berörda förslagsanslag med

ett belopp av 136 miljoner kronor.

Vid sistnämnda punkt har behandlats jämväl frågan örn höjning av arvodet

till pensionerade lärare. Kungl. Majlis förslag i detta ämne skiljer sig

från yrkandet i den vid riksdagens början väckta motionen 11:256 allenast

därutinnan, att gottgörelsen blir lägre än enligt motionsförslaget örn skolan,

vid vilken vikariatet fullgöres, är belägen på mindre än två mils avstånd

från den pensionerade lärarens bostad. I huvudsak är alltså motionsyrkandet

tillgodosett genom Kungl. Majlis förslag, vilket utskottet tillstyrker.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 230.

Vad departementschefen slutligen anfört i fråga om ersättning åt ordinarie

lärare vid folk- och småskoleväsendet vid viss vikariatstjänstgöring under

ferietiden föranleder ej erinran av utskottet.

I den vid riksdagens början väckta motionen 11:237 har framlagts förslag

i fråga örn löneförmånerna för ordinarie folkskollärare vid vikariat å

övningsskollärartjänst. Ett motsvarande förslag har framlagts av seminariesakkunniga

och är för närvarande beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Frågan

är av beskaffenhet att kunna avgöras av Kungl. Majit utan riksdagens

medverkan och har, enligt vad utskottet inhämtat, av denna anledning icke

anmälts i förevarande proposition. Med hänsyn till frågans nuvarande läge

anser utskottet icke något beslut i ämnet av riksdagen vara för närvarande

påkallat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

A. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna vid propositionen

fogade förslag till kungörelser om ändring i vissa

delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939

(nr 8) och om ändrad lydelse av 7 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652);

B. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionen 11:256, i vad motionen avser arvode till pensionerad

lärare, godkänna vid propositionen fogat förslag till kungörelse

om ändrad lydelse av 49 § folkskolans avlöningsreglemente

den 30 juni 1942 (nr 619);

C. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag

å motionerna 1:353 och 11:537 samt 11:541 bemyndiga

Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som förordats i statsrådsprotokollet över finansärenden för

den 26 april 1946 besluta — i förekommande fall med retroaktiv

verkan från och med den 1 juli 1945 — om särskilda

förmåner åt befattningshavare, som efter omplacering från

en stationerings- eller förläggningsort till en annan icke kunnat

anskaffa familjebostad å den nya stationerings- eller

förläggningsorten;

D. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag bemyndiga Kungl.

Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats

i nämnda protokoll

1. meddela föreskrifter om ersättning för uppkommande

merkostnad för befattningshavares resa mellan bostad och

tjänstgöringsplats,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 230.

15

2. besluta om inköp på statens bekostnad av vissa inventarier

till tjänstebostad åt sådan landshövding, som tillträtt

sin tjänst före den 1 juli 1946 men ännu ej anskaffat avsedda

inventarier;

3. meddela erforderliga övergångsbestämmelser i anledning

av löneregleringen för landssekreterare och landskamrerare

samt i mån av behov besluta om löneklassplacering

av nämnda befattningshavare från och med den 1 juli 1946

med avvikelse från bestämmelserna i 8 § civila avlöningsreglementet;
4.

meddela föreskrift örn partiellt avskaffande tills vidare

av den s. k. karenstiden för folkskolans extra ordinarie

lärare;

5. meddela föreskrifter i fråga om ersättning åt ordinarie

lärare vid folk- och småskoleväsendet vid viss vikariatstjänstgöring

under ferietid;

II. att motionerna I: 349 och II: 534 (införande av fasta

språktillägg) ej må av riksdagen bifallas;

III. att motionerna 1:348 och 11:533 samt 11:256, sistnämnda

motion till den del den ej behandlats under I B

ovan (reseersättning åt vikarier) ej må av riksdagen bifallas;

IV. att motionen II: 237 (ersättning till folkskollärare vid

vikariat å övningsskollärartjänst) ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johnn Bernhard Johansson, Bäckström, Karl Andersson,

Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gillström, Näsström, Gustav Emil Andersson, Rosenberg,

Hesselbom och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Falla, Bergström. Rubbestad,

Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Viklund, Malmborg i Skövde,

Petterson i Degerfors och Birke.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 230.

Reservation

av herrar Bäckström, Viklund och Malmborg i Skövde, vilka ansett, att

utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts---frångå propositionen.

Vad chefen -—--nr 225.

Vissa av--- — sistnämnda ämne.

I båda dessa hänseenden anser utskottet de sakkunniga hava anfört starka

skäl för av dem framlagda förslag. Utskottet tillstyrker alltså, att till lärare

vid folk- och småskolor i finnbygden skola utgå fasta språktillägg örn 400

kronor för år ävensom att statsbidrag utgår till reseersättning åt vikarier enligt

de grunder vilka angivits av de sakkunniga.

Vad angår---miljoner kronor.

Vid sistnämnda — —- — utskottet tillstyrker.

Vad departementschefen--— av utskottet.

I den---närvarande påkallat.

Under åberopande--- — utskottet hemställa,

I. att---under ferietid;

II. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 349 och

II: 534 besluta, att s. k. språktillägg må från och med budgetåret

1946/47 utgå tills vidare med 400 kronor per år till

folk- och småskollärare i finskspråkiga områden i landet;

III. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 348 och

II: 533 samt II: 256, sistnämnda motion till den del den ej

behandlats under I B ovan, besluta, att resekostnadsersättning

till vikarier vid folk- och småskolor må utgå av statsmedel

enligt av utskottet förordade grunder;

IV. att motionen —---riksdagen bifallas.»

468081. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, m. m. s. 7 i texten