Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt verksamhet för hindrande och uppdagande av spioneri m. m. jämte i ämnet väckt motion.

1946-06-21 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:240, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt verksamhet för hindrande och uppdagande av spioneri m. m. jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 240.

1

Nr 240.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen

angående fortsatt verksamhet för hindrande och uppdagande

av spioneri m. m. jämte i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 284 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 maj 1946, föreslagit

riksdagen att till Kostnader till särskild polisverksamhet för hindrande

och uppdagande av spioneri m. m. å riksstaten för budgetåret 1946/47 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor.

Genom beslut den 27 september 1945 tillkallades underståthållaren Martin

Wahlbäck att såsom sakkunnig inom socialdepartementet biträda med

utredning av vissa i samband med avveckling av allmänna säkerhetstjänsten

uppkommande spörsmål. Wahlbäck har i anledning härav den 4 februari

1946 överlämnat en promemoria angående den fortsatta avvecklingen av den

allmänna säkerhetstjänsten samt därmed sammanhängande frågor.^Promemorian

innehåller förslag rörande avvecklingens praktiska genomförande och

angående handhavandet under fredstid av de uppgifter i fråga örn hindrande

och uppdagande av spioneri m. lii., vilka ansetts icke kunna nedläggas.

över promemorian ha yttranden avgivits av överbefälhavaren, chefen lör

försvarsväsendets radioanstalt, Överståthållarämbetet — efter hörande av

Stockholms stad — länsstyrelsen i Malmöhus län — efter hörande av landsfogden

i länet — länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län efter hörande

av°poliskammaren i Göteborg och biträdande övervakningschefen i Göteborg

— länsstyrelsen i Norrbottens län — efter hörande av landsfogden i länet —

statspolisintendenten, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, statskontoret,

riksarkivet samt föreningen Sveriges landsfogdar.

Förslag angående ny organisation för hindrande och uppdagande av

spioneri m. m.

Beträffande den under fredstid erforderliga organisationen för hindrande

och uppdagande av spioneri m. m. har föredragande statsrådet Mossberg

anfört följande.

Före det sista världskrigets utbrott handhades polisuppgifter, som sammanhängde

med övervakning av agent- och kunskaparverksamhet, beivrande av

spioneri och närstående brott m. m„ helt av de kommunala poliskårerna.

Vid Stockholms kriminalpolis fanns för detta ändamål en särskild avdelning.

Denna avdelnings personal var dock till numerären mycket obetydlig.

Bihang tilt riksdagens protokoll 19i6. 6 sami. Kr 240. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 240.

Det skärpta läget under slutet av 1930-talet föranledde vidtagande av åtgärder

i olika hänseenden för att bereda ökat skydd mot spioneri och sabotagebrott

m. lii. Sålunda företogos vissa ändringar i 8 kap. strafflagen och

antogs en lag om straff för sabotage. Genom särskilda tvångsmedelslagar

— den 14 oktober 1939 och den 9 januari 1940 — bereddes vissa ökade

möjligheter att vinna utredning om dessa brott. För att biträda vid handhavandet

av hithörande polisuppgifter hade en särskild polisorganisation, allmänna

säkerhetstjänsten, inrättats.

Allmänna säkerhetstjänsten har varit verksam såsom spanings- och censurorgan.

Med stöd av tvångsmedelslagstiftningen har säkerhetstjänsten —

liksom andra i lagen angivna myndigheter — för att förhindra att obehöriga

skulle erhålla kännedom örn förhållanden, vilkas meddelande till främmande

makt kunde skada rikets försvar eller folkförsörjning eller dess vänskapliga

förbindelser med främmande makt, utövat post-, telegram- och telefonkontroll.

Därjämte har radiotrafiken övervakats.

Sedan de egentliga krigshandlingarna i samband med det senaste världskriget

inställts, påbörjades en avveckling av säkerhetstjänsten. Efter det att

1940 års tvångsmedelslag den 30 juni 1945 upphört att gälla har säkerhetstjänsten

i sin spaningsverksamhet endast arbetat med polismakten eljest tillkommande

tvångsmedel. Post-, telegram- och telefonövervakning har alltså

icke tillämpats efter sistnämnda datum.

Kostnaderna för den av säkerhetstjänsten utövade kommunikationskontrollen

ha helt bestritts av statsmedel. Däremot har beträffande den direkt

brottsspanande verksamheten en uppdelning av kostnaderna mellan staten

och respektive kommuner ägt runi. Statsverkets utgifter för organisationen

under de år denna varit i full verksamhet lia uppgått till omkring 6 miljoner

kronor örn året. Personalen har under samma tid omfattat något mer än

1 000 befattningshavare. Den 1 januari 1946 hade avvecklingen av säkerhetstjänstens

verksamhet fortskridit så långt att vid nämnda tidpunkt endast

237 personer sysselsattes, av vilka 153 för spaningsverksamheten och 84 för

radiokontrollen.

Av den sakkunnige föreslås, att allmänna säkerhetstjänsten helt avvecklas

i och med utgången av innevarande budgetår. Detta förslag har i allmänhet

i princip understöds i remissutlåtandena.

För egen del finner jag det uppenbart, att en sådan speciell organisation

som allmänna säkerhetstjänsten, vilken tillkommit för att stödja den ordinära

polismakten under vissa exceptionella förhållanden och vilken organisatoriskt

skiljer sig från polisväsendet i övrigt, icke bör äga bestånd under

mera normala förhallanden. Vid behandlingen i årets statsverksproposition

av frågan örn anvisande av medel för nästa budgetår till anordnande av polisbevakning

i annan än den i lagen örn polisväsendet i riket stadgade ordning

m. m. — från vilket anslag vissa kostnader för säkerhetstjänsten utgått

— har Ja? oc}5 förutsatt, att säkerhetstjänsten skulle komma att avvecklas.

Jag föreslår därför nu i likhet med den sakkunnige, att organisationen upphör

i och med utgången av budgetåret 1945/46.

Även om allmänna säkerhetstjänsten avvecklas, är det emellertid nödvändigt,

att myndigheterna äga möjlighet att övervaka och följa den spionageoch

underrättelseverksamhet, som jämväl i nuvarande läge kan förekomma

i vårt land. Härvid uppkommer Irågan, huruvida övervakningsuppgifterna

böra helt och hållet omhänderhavas av den ordinära polis- och åklagarorganisationen

eller om speciella organisatoriska åtgärder kunna anses påkallade.

Den sakkunnige förordar, att övervakningen återgår till polisdistrikten, dock

att kontroll över radiotrafiken skulle ankomma på statspolisen. De flesta remissmyndigheterna

anse, att verksamheten bör anförtros åt statspolisen. I

ett utlåtande ifragasättes, huruvida icke en särskild statlig polisorganisation

borde tillskapas för uppgifterna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 240.

3

Enligt min mening tala övervägande skäl för att ifrågavarande verksamhet

under fredstid bör vara en uppgift för de ordinära polis- och åklagarmyndigheterna.

Ingripanden mot enskilda böra under fred kunna företagas

endast av de vanliga myndigheterna och med anlitande av vanliga tvångsmedel.

Härav följer, att jag anser det icke böra ifrågakomma, att en ny statlig

polisorganisation inrättas i allmänna säkerhetstjänstens ställe.

Emellertid bör å andra sidan beaktas, att det arbete, om vilket här är fråga,

är av speciell natur. Polismyndighet kan i regel icke påräkna att erhålla

anmälan örn sådana förhållanden, som böra föranleda polisingripande i fråga

om spionage och liknande brott, utan har att själv genom fortgående aktiv

spaning förskaffa sig kännedom om påbörjade eller tilltänkta brottsliga förehavanden.

Med hänsyn härtill och på grund av spaningsarbetets art erfordras

för uppgifternas fullgörande personal med särskild utbildning för ändamålet.

Därjämte må framhållas, att bekämpandet av spionage och olovlig

underrättelseverksamhet delvis har en annan karaktär än det polisarbete,

som avser skyddandet av en kommuns invånare mot ofred å gator och vägar

samt mot stöld, misshandel och liknande brott. Av denna anledning kan det

ur kommunal synpunkt framstå såsom mindre naturligt, örn kostnaderna

för verksamheten skulle helt vila på kommunerna. Denna synpunkt har kommit

till starkt uttryck i de av Stockholms stads myndigheter avgivna utlåtandena.

Jag anser alltså, att uppgiften att motverka spionage- och underrättelseverksamhet

i princip bör ankomma på de ordinära polis- och åklagarmyndigheterna.

Dessa myndigheter böra emellertid vid utförandet av det

egentliga spaningsarbete! i allmänhet anlita biträde av statspolispersonal,

vare sig spaningsarbete! bedrives inom eller utom förläggningsorten för statspolisen.

Ekonomiskt innebär detta, att kostnaderna för verksamheten komma

att praktiskt sett helt bäras av statsverket.

Spionage- och underrättelseverksamheten har ofta förgreningar i olika delar

av riket. Inom polisorganisationen bör därför möjlighet finnas till central

överblick över verksamheten och till samordnande av de erforderliga polisåtgärderna.

Jag finner det av denna anledning påkallat, att åt statspolisintendenten

uppdrages att sörja för den behövliga samordningen på detta område.

Detta faller sig desto naturligare som statspolisintendenten redan enligt

gällande föreskrifter fullgör vissa centrala funktioner inom statspolisorganisationen.

Åt statspolisintendenten bör härvid anförtros att handha det

nu inom allmänna säkerhetstjänsten förda centralregistret.

Såsom av det förut anförda framgår, utövar allmänna säkerhetstjänsten

övervakning dels genom vanlig spaningsverksamhet dels ock i form av

radiokontroll. Frågan huruvida radiokontrollen skall fortbestå torde i detta

sammanhang böra upptagas till prövning.

I de av kriget berörda länderna har illegal radiotrafik varit en vanlig företeelse.

Sådan trafik har under krigstiden avslöjats även i vårt land. Den

omständigheten att kriget nu upphört erbjuder icke någon säkerhet för att

icke illegal verksamhet av detta slag även fortfarande kan komma att bedrivas

i viss utstickning, t. ex. örn underjordiska politiska organisationer

skulle upprättas med förgreningar till vårt land. Vidare torde få anses, att

radiokontrollen genom sill blotta existens medför vissa preventiva verkningar.

Benägenheten att använda detta kommunikationsmedel i olovligt

syfte måste uppenbarligen ("»kas, örn det är känt att någon risk för upptäckt

icke föreligger. Slutligen är det ur heredskapssynpunkt av stor vikt att i händelse

av ett skärpt läge personal med utbildning och vana vid radiospaning

finnes afl tillgå i viss omfattning. Jag anser fördenskull, att radiotrafiken

alltjämt åtminstone för någon tid framåt hör stå under kontroll, ehuru verksamhetens

omfattning uppenbarligen kan bligst väsentligt begränsas. Uppgiften,

vilken är av riksomfattande natur och därför icke lämpligen kan full
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 240.

göras av lokala polismyndigheter, bör direkt ankomma på statspolisen och

således centralt ledas av statspolisintendenten. Om övervakning i nu angivet

sylte anordnas, kommer även amatörradiotrafiken automatiskt under kontroll,

varvid kan tillses, att amatörsändarna ha tillstånd att utföra sändningar

och följa givna föreskrifter rörande verksamheten. Telegrafverket

kommer härigenom att i stort sett befrias från utgifter för övervakning av

nämnda radiotrafik.

Den sakkunnige har föreslagit, att vid statspolisintendentens sida skulle

ställas ett av tre personer bestående råd, med vilket statspolisintendenten

skulle ha att rådföra sig i frågor av större vikt eller principiella frågor med

betydelse utöver det enskilda fallet. Detta uppslag synes mig vara förtjänt

av beaktande. Den här berörda polisverksamheten bör nämligen bedrivas i

enlighet med den rättsuppfattning, som hyses av den övervägande delen av

vårt folk. Ett kontinuerligt samarbete bör därför enligt min mening komma

till stånd mellan statspolisintendenten och vissa medborgarrepresentanter.

Samarbetet synes mig emellertid underlättas, om de scnares antal begränsas

till två. Medborgarrepresentanterna böra ha sådan ställning, att de kunna

följa verksamheten och bilda sig ett omdöme om densamma. Anordningen är

givetvis icke avsedd att rubba statspolisintendentens tjänstemannaansvar.

Detta skall helt kvarstå även i sådana fall, då statspolisintendentens avgöranden

träffats i enlighet med medborgarrepresentantemas rekommendationer.

I överensstämmelse med denna uppfattning har jag för avsikt att, om riksdagen

godkänner mitt förslag att taga statspolisorganisationen i anspråk för

verksamheten, utse två för medborgarsinne kända personer, med vilka statspolisintendenten

kan samråda i principiella spörsmål och andra frågor av

betydelse.

Rörande det personalbehov, som skulle uppkomma, örn ifrågavarande

uppgifter utföras av statspolisen, ha inom socialdepartementet ingående

överväganden ägt rum. Granskningen har inriktats på att begränsa personalbehovet

till vad som är oundgängligt för en tillfredsställande utövning av

verksamheten. Utredning har vidare med samma mål för ögonen verkställts

beträffande personalens löneförmåner och med avseende å behovet av medel

för utgifter av omkostnadsnatur.

Vad först angår spaningsverksamheten erfordras givetvis, att statspolispersonalen

utökas. För förandet av det tidigare nämnda centralregistret liksom

för andra skrivgöromal — särskilt under en övergångsperiod — måste

emellertid även biträdespersonal anställas. Då spaningsarbetet i stor utsträckning

foi di ar anlitande av motorfordon, har det vidare befunnits oundgängligt,

att en särskild bilförare står till förfogande.

Huvuddelen av den statspolispersonal, som kommer att finnas avdelad för

nu ifrågavarande spaningsuppgifter, kommer att vara stationerad i Stockholm.

Kriminalpolisintendenten i Stockholm har en arbetsbörda av den storlek,

att det näppeligen kan åläggas honom att jämväl utöva den direkta ledningen

av nämnda personal. Under kriget har kriminalavdelningen i Stockniåst

uppdelas på två sektioner, av vilka den ena uteslutande avsetts

för ärenden rörande säkerhetstjänsten och utlänningskontrollen m. m. Denna

anordning torde såtillvida böra bestå även i fortsättningen som den omedelbara

ledningen under polismästaren i Stockholm av den därstädes utövade

spaningsverksamheten rörande nu berörda brott bör uppdragas åt en särskild

biträdande kriminalpolisintendent. Behov av kvalificerad arbetskraft

för ifrågavarande verksamhet föreligger även i vad avser de centrala arbetsuppgifterna.

Statspolisintendentens åligganden äro nämligen numera av den

omfattningen, att han icke utan att erhålla kvalificerat biträde torde kunna

påläggas någon ytterligare uppgift av betydenhet. En särskild befattning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 240.

o

torde därför böra inrättas, vilkens innehavare närmast under statspolisintendenten

bör förestå centralregistret och i denna egenskap jämväl under statspolisintendentens

ledning handhava de uppgifter, som äga samband med

spaningsverksamhetens samordnande. Denne tjänsteman torde även böra

tagas i anspråk såsom vikarie för statspolisintendenten under ledighet för

denne. Befattningarna såsom chef för spaningsverksamheten i Stockholm och

såsom medhjälpare åt statspolisintendenten vid utförandet av det centrala

arbetet på förevarande område kunna enligt min mening lämpligen förenas

hos en och samma befattningshavare. Med hänsyn till att huvudstaden får

antagas bliva centrum för ifrågavarande polisverksamhet är det nämligen

ur arbetssynpunkt ändamålsenligt, att den som leder det egentliga spaningsarbete

i Stockholm tillika kan nära samarbeta med statspolisintendenten för

att samordna de olika polismyndigheternas arbete. Befattningshavaren bör

anställas för hela rikets behov. Kostnaderna för hans avlöning böra på grund

härav utgå av statsmedel. Därest det skulle befinnas lämpligt, att han övertager

utlänningskontrollen i Stockholm, torde förhandlingar härom böra

upptagas med staden, som i dylikt fall bör bidraga till avlöningskostnaden.

I fråga örn den behövliga utökningen av statspoliskåren har den verkställda

utredningen givit vid handen, att för ett tillfredsställande uppehållande av

spaningsverksamheten erfordras en personalstyrka i hela riket om följande

antal befattningshavare i olika tjänstegrader, nämligen 3 kriminalkommissarier,

14 kriminalöverkonstaplar, 4 biträdande kriminalöverkonstaplar och

52 kriminalkonstaplar eller alltså tillhopa 73 befattningshavare. Då statspolisavdelningen

i Stockholm redan tidigare för tillgodoseende av behovet av

särskild personal för detta ändamål provisoriskt förstärkts med 21 polismän,

skvdle alltså den erforderliga nettoökningen av statspoliskåren inskränka

sig till 52 befattningshavare.

De nya statspolismännen skola fördelas på olika statspolisavdelningar.

Med hänsyn till spaningsverksamhetens speciella natur och då fördelningen

på olika avdelningar åtminstone delvis torde böra anpassas med hänsyn till

förekommande arbetsuppgifter torde beslut om personalens uppdelning på

avdelningar få fattas av Kungl. Majit.

Vid den provisoriska förstärkningen av statspolisavdelningen i Stockholm

ha Kungl. Maj:ts beslut örn avdelningens utökning meddelats för ett år i sänder.

Detta bar medfört, att de polismän, med vilka poliskåren i anledning

härav måste utökas, endast kunnat anställas på extra stat. Därest detta system

skulle tillämpas även i fortsättningen, kunde de nyantagna polismännen först

efter lång väntetid erhålla ordinarie tjänster. Samma förhållande skulle inträda

i de övriga städer, vilkas statspolisavdelningar skulle förstärkas. En

sådan ordning kan icke anses tillfredsställande. Den torde heller icke vara

behövlig. Med hänsyn lill den omfattning, i vilken vakanser förekomma i de

kommunala poliskårerna, lärer nämligen, örn ifrågavarande polisverksamhet

skulle inskränkas, de därigenom överflödiga statspolismännen utom möjligen

kriminalkommissarierna kunna på relativt kort lid återföras lill tjänstgöring

inom polisdistrikten. Jag förordar därför, att de blivande besluten

örn utökning av statspolisavdelningar för här berörda ändamål icke göras

tidsbegränsade.

Därest statspolisen i här avsedd omfattning Ingés i anspråk för uppdagande

av spioneri och liknande brott torde vissa jämkningar i polislagstiftningen

vara erforderliga. Jag kommer alt senare denna dag framlägga förslag

lill erforderliga lagstiftningsåtgärder.

Vad beträffar bilrädespersonnlen bär det visat sig icke möjligt alt för budgetåret

l!)4(i/47 räkna med eli mindre antal befallningbavare jin 34. .Tåg vill

dock framhålla, alt, sedan vissa övergångsuppgifter ullörts, bilrädespersonalen

torde kunna högst väsentligt begränsas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 240.

Den totala personalstyrkan för spaningsverksamheten skulle vid bifall till

vad jag nu förordat uppgå till 109 befattningshavare. Såsom förut anförts

funnos ännu den 1 januari 1946 vid allmänna säkerhetstjänstens spaningsavdelning

153 tjänstemän. Det av mig nu förordade antalet befattningshavare

innebär sålunda en väsentlig inskränkning i förhållande till det antal som

intill senaste tid för motsvarande uppgifter sysselsatts inom allmänna säkerhetstjänsten.

Skillnaden kommer att ytterligare ökas, när efter en viss övergångsperiod

indragning kan ske av biträdespersonal.

Med avseende å avlöningsförmånerna till nu angivna personal föreslår jag

i likhet med den sakkunnige, att statspolisintendenten för uppdraget att utöva

den centrala ledningen av ifrågavarande verksamhet tillerkännes ett årsarvode

av 1 800 kronor.

Den befattningshavare, vilken skulle ha att närmast under statspolisintendenten

utföra förekommande centrala arbetsuppgifter samt leda spaningsarbete!

i Stockholm, torde, i avbidan på närmare erfarenhet rörande arbetsuppgifternas

omfattning, icke böra erhålla pensionsberättigande tjänst.

I stället torde arvodesanställning böra beredas honom. Då antalet av de

personer, som kunna ifrågakomma för befattningen, lärer vara relativt begränsat,

synes det för att trygga ett lämpligt personval vara nödvändigt,

att arvodet icke utmätes för snävt. Jag vill nämna, att kriminalpolisintendent

i Stockholm åtnjuter lön enligt lönegrad B 30 i det av Kungl. Majit

den 29 april 1938 fastställda lönereglementet för ordinarie tjänstemän vid

vissa av överståthållarämbetets avdelningar och ämbetet underlydande institutioner

m. m. (— A 30 i civila avlöningsreglementet) jämte avlöningsförstärkning

av 1 500 kronor om året ävensom dyrtidstillägg å dessa förmåner

enligt de för Stockholms stads befattningshavare gällande grunderna. För

förvärv av en lämplig arbetskraft för här berörda uppgifter torde dock icke

vara nödigt att räkna nied arvode av samma storlek som avlöningen till

kriminalpolisintendent i Stockholm. Man synes emellertid böra utgå ifrån

att befattningshavaren bör komma i åtnjutande av arvode motsvarande avstådda

löneförmåner å tjänst, som av honom innehas, samt därutöver viss

särskild ersättning. Det är icke möjligt att mera exakt angiva till vilket belopp

arvodet nied tillämpande av dessa grunder konnner att uppgå. Jag

föreslår, att vid anslagsberäkningen ett belopp av 18 000 kronor avses för

ändamålet.

Till statspolismännens avlöning m. m. är staten skyldig utbetala bidrag

i princip motsvarande de förmåner, som tillförsäkrats polismännen i de kommunala

lönereglementena. Jag beräknar, att under nästa budgetår för ändamålet

kommer att åtgå ett belopp av 792 800 kronor.

Till bilföraren torde nied beaktande av den allmänna arbetsmarknadens

löner ersättning böra utgå efter 5 500 kronor örn året. Denna ersättning är

lägre än det bidrag staten skulle lia att utgiva örn en kriminal- eller ordningskonstapel

inom statspolisen foges i anspråk.

Vad slutligen de kvinnliga befattningshavarna angår, bör en av dessa, vilken

skall stå till förfogande för den nye befattningshavaren hos statspolisintendenten,

vara språkkunnig och kunna användas såsom tolk. I betraktande

av det allmänna löneläget torde för henne böra räknas med en ersättning

av 7 200 kronor örn året. Ett av biträdena — nied placering å statspolisintendentens

expedition — anser jag böra hänföras till 4 lönegraden å den

i civila icke-ordinariereglementet upptagna löneplanen Ex. övriga biträden

lära endast böra beredas arvodesanställning. Såsom genomsnittsarvode synes

man lämpligen kunna räkna nied det av den sakkunnige angivna beloppet

av 4 560 kronor örn året. Därjämte bör för tillfällig skrivhjälp avses ett belopp

av förslagsvis 12 000 kronor. Enligt nu angivna beräkningsgrunder skulle

löneutgifterna för den kvinnliga personalen utgöra cirka 169 000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 240.

7

Samtliga löneutgifter för spaningsverksamheten skulle alltså uppgå till

(1 800 + 18 000 + 792 800 + 5 500 + 169 000) 987 100 kronor.

Spaningsverksamheten föranleder härutöver vissa andra kostnader. Så måste

statspolisens bil- och cykelpark utökas. Anskaffningsbehovet kan uppskattas

till 7 bilar och 20 cyklar. Efter ett pris av 8 000 kronor per bil och

200 kronor per cykel, skulle sammanlagda kostnaderna härför uppgå till

60 000 kronor. I den mån en minskning av ifrågvarande polisarbete kommer

att äga rum bli de nu nämnda fordonen behövliga för förnyelse av statspolisens

bil- och cykelbestånd i övrigt. Genom den föreslagna fordonsanskalfningen

komma alltså under nyssnämnda förutsättning de framtida

inköpskostnaderna att reduceras. För den nya personalen måste vidare möbler,

skrivmaskiner och andra inventarier i viss utsträckning inköpas. Härför

erfordras enligt gjorda beräkningar ett belopp av 36 000 kronor. De nu

nämnda utgifterna äro av engångsnatur. Av verksamheten föranledda löpande

utgifter hänföra sig till underhåll och drift av motorfordon och cyklar,

expenser, ersättning till polisdistrikten för tillhandahållande av expeditionslokaler

och garage samt för städning, lyse och telefon m. m. En förhandsberäkning

av dessa utgifter måste bli mycket approximativ. Jag föreslår, att

för nämnda ändamål beräknas ett sammanlagt belopp av 220 000 kronor.

Till bestridande av utgifter av omkostnadsnatur skulle alltså behöva anvisas

tillhopa (60 000 + 36 000 + 220 000) 316 000 kronor.

De totala kostnaderna för spaningsverksamheten under nästa budgetår

skulle i enlighet med det anförda uppgå till (987 100 + 316 000) 1 303 100

kronor.

Vad härefter vidkommer radiokontrollen har den i departementet verkställda

översynen resulterat i att den nuvarande personalstyrkan, vilken omfattar

84 befattningshavare, kunnat nedbringas till cirka 35 tjänstemän, av

vilka 23 polismän. Det har vidare ansetts möjligt att för flertalet polisbefattningar

avse ordningspolismän i stället för kriminalpolismän, varigenom

även en viss besparing uppkommer. Kostnaderna för radiokontrollen under

nästa budgetår lia med dessa utgångspunkter och för täckande av medelsbehovet

för omkostnader uppskattats till 469 700 kronor. Till jämförelse

må nämnas, att de löpande kostnaderna under år 1944 uppgingo till över

800 000 kronor. Närmare redogörelse för radiokontrollens organisation än

den nu lämnade torde icke böra inflyta i statsrådsprotokollet. Ytterligare

upplysningar torde i stället få lämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Till de medborgarrepresentanter, nied vilka statspolisintendenten skulle

ha att samråda, torde böra utgå arvode med 25 kronor för varje sammanträde.

De sammanlagda arvodeskostnaderna under nästa budgetår synas kunna

approximativt beräknas till 700 kronor.

I sin helhet skulle alltså verksamheten för nästa budgetår kunna beräknas

draga en kostnad av (1 303 100 + 469 700 + 700) 1 773 500 kronor.

Härtill måste läggas vissa nu icke förutsebara utgifter för undersökningar

i utlandet rörande svenska medborgares samt vissa här i landet verksamma

utlänningars förhållanden under kriget. Med hänsyn härtill och då vissa av

de förut angivna utgiftsposterna t. ex. för statspolismännens löner — vilka

växla i olika polisdistrikt —- icke kunna på förhand exakt beräknas, anser

jag, att för ifrågavarande ändamål bör anvisas ett anslag av 1 800 000 kronor,

vilket anslag bör hava karaktären av förslagsanslag. Detsamma torde

böra betecknas Kostnader till särskild polisverksamhet för hindrande och

uppdagande av spioneri m. m.

Utöver dessa kostnader torde staten övergångsvis — för tiden den 1 juli —

den 31 december 1946 — böra bestrida avlöningen för en extra stadsfiskal i

Slockholm med uppgift att handlägga åtal mot för landsskadlig verksamhet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 240.

misstänkta personer. Jag tiar för avsikt att, om riksdagen icke framställer

erinran häremot, föreslå, att för ändamålet erforderligt belopp anvisas från

förslagsanslaget till anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen örn

polisväsendet i riket stadgade ordning m. m.

Därjämte kan ifrågakomma att utgiva bidrag till kostnader, som polisdistrikt

före den 1 juli 1946 haft att vidkännas för åtgärder, vilka avsett

hindrande och uppdagande av spioneri m. m. Kungl. Majit har hittills i sådana

ärenden fattat beslut från fall till fall. Då ifrågavarande polisverksamhet

varit koncentrerad till vissa polisdistrikt, vilka således åsamkats mera

betydande kostnader för verksamheten, kan det vara motiverat, att staten

lämnar bidrag till kostnaderna. För närvarande ligger under Kungl. Majits

prövning en framställning om bidrag från Stockholms stad. Jag förutsätter,

att Kungl. Majit även efter ingången av nästa budgetår skall äga att, örn och

i den mån så finnes skäligt, tilldela polisdistrikt bidrag till utgifter för angivna

verksamhet, vilka belöpa på tiden före den 1 juli 1946. För ändamålet

torde böra anlitas det nyssnämnda anslaget till anordnande av polisbevakning

i annan än den i lagen om polisväsendet i riket stadgade ordning m. m.

Yissa avvecklingsfrågor,

Uppsägningsvillkor för allmänna säkerhetstjänstens personal. I den sakkunniges

promemoria erinras, att genom Kungl. Majits cirkulär den 29 juni

1945 (nr 516) angående vissa avvecklingsåtgärder inom statsförvaltningen i

samband med övergången till fredsförhållanden riktlinjer uppdragits beträffande

avvecklingen av uppkommande överskott av civil personal utan ordinarie

eller extra ordinarie tjänstemannaställning. Enligt dessa riktlinjer skulle

anställningshavare med minst två års anställningstid i allmänhet åtnjuta tre

månaders uppsägning.

Med anslutning till den sakkunniges förslag har föredragande statsrådet

förordat, att de i nämnda cirkulär angivna normerna komma till tillämpning

även beträffande allmänna säkerhetstjänstens personal.

Behandlingen av hos allmänna säkerhetstjänsten kvarliggande brev in. m.

Den sakkunnige har uttalat att allmänna säkerhetstjänstens handlingar borde

arkiveras efter samma principer som i allmänhet gällde för arkivering av

statsmyndigheternas handlingar. Beträffande det material, som samlats på

grund av kommunikationskontrollen, ifrågasättes emellertid huruvida anledning

förelåge att för framtiden bevara detsamma.

Sistnämnda material utgöres av dels post- och telegramförsändelser samt

andra försändelser, vilka tagits i beslag eller vilkas expediering inställts genom

säkerhetstjänstens ingripande, ävensom rapporter över avlyssnade telefonsamtal,

dels ock kartotek och andra register över granskade försändelser

och avlyssnade telefonsamtal.

I promemorian upplyses, att postförsändelserna omfattade 4 säckar rekommenderade

brev, 115 säckar vanliga brev och brevkort samt 85 säckar

korsband. Samtliga försändelser voro registrerade. Rapporterna över avlyssnade

telefonsamtal förvarades i samlingspärmar med 250—300 telefonrapporter

i varje pärm, vilka i sin tur inlagts i inemot 100 kartonger, envar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 240.

9

rymmande 7 pärmar. Därjämte funnes ett mindre antal försändelser, som

kvarhållits i samband med den s. k. samfärdselkontrollen, d. v. s. övervakningen

av järnvägar samt väg-, sjö- och luftförbindelser.

På anmodan av föredragande statsrådet har inom allmänna säkerhetstjänsten

beträffande de hos säkerhetstjänsten den 30 juni 1945 kvarliggande breven

verkställts utredning rörande orsakerna till brevens kvarliållande. En redogörelse

för utredningsresultatet lämnas på s. 31—32 i propositionen.

Föredragande statsrådet har anfört följande.

I 2 § lagen den 9 januari 1940 örn vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara

m. m. medgavs -— under förutsättning att det befanns erforderligt för

att hindra att obehörig erhölle kännedom om förhållanden, vilkas meddelande

till främmande makt kunde skada rikets försvar eller folkförsörjning

eller dess vänskapliga förbindelser med främmande makt, eller för att vinna

utredning örn obehörigt utforskande av sådant förhållande eller örn överbringande

till obehörig av meddelande därom — bland annat att föremål

finge tagas i beslag samt expediering av postförsändelse inställas eller fördröjas.

Av övergångsbestämmelserna till lagen torde få anses framgå, att åtgärder,

som beslutats med stöd av lagen, icke finge upprätthållas längre tid än

lagen ägde giltighet. . „ ,

I samband med lagens upphörande den 30 juni 194o uppkom Dagan, hur

man borde förfara med de brevförsändelser, som med stöd av lagens bestämmelser

omhändertagits av allmänna säkerhetstjänsten. Frågan behandlades

av Kungl. Majit, som genom beslut den 29 juni 1945 anbefallde säkerhetschefen

att tillse, att brev, som innehölle penningar, värdehandlingar eller

värdeföremål i övrigt, vidarebefordrades till adressaten, att försändelser,

vilka innehölle från utlandet ankomna kartor, överlämnades till försvarsstaben,

samt att övriga försändelser, i den mån desamma av vederbörlig avsändare

efterfrågades, på begäran av denne antingen återställdes till avsändaren

eller vidarebefordrades till adressaten. Förstnämnda grupp av brev har

därefter av säkerhetstjänsten överlämnats till generalpoststyrelsen, som vidareexpedierat

breven. Försändelser, innehållande kartor, ha i enlighet med

Kungl. Maj :ts beslut omhändertagits av försvarsstaben. Övriga försändelser

finnas alltjämt i säkerhetstjänstens förvar. Hos generalpoststyrelsen har efter

meddelandet av Kungl. Majits beslut reklamation eller annan förfrågan rörande

dessa brev icke i något fall förekommit.

Den sakkunnige föreslår, att de hos allmänna säkerhetstjänsten kvarliggande

breven förvaras intill utgången av året näst efter det, lindel vilket

parlamentariska undersökningskommissionen slutfört sitt uppdrag och

Kungl. Majits beslut i anledning därav meddelas samt, för den händelse därav

föranledes ytterligare prövning, slutlig sådan prövning skett. Efter denna

tidpunkt skulle breven förstöras. I fråga om värdeförsändelse anser dock den

sakkunnige, att såsom tidigaste tidpunkt för förstörandet bör bestämmas

den 1 januari 1949. Samtliga registerkort skulle emellertid i postverkets intresse

förvaras enligt samma grunder som andra arkivalier.

Generalpoststyrelsen förordar i sitt yttrande över den sakkunniges förslag,

att breven överlämnas till styrelsen för vidarebefordran till adressaten eller

— örn detta anses icke böra ske — för återställande till avsändaren. Riksarkivet

åter företräder i sitt utlåtande närmast den uppfattningen, att breven

böra arkiveras.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har jag funnit erforderligt upplaga

frågan örn hur med breven bör förfaras till ytterligare övervägande.

Tvångsåtgärder beträffande dessa äga icke längre bestånd, enär breven efter

Uihann till riksdagens protokoll IDAG. G saini. Ar 240. *

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 240.

reklamation utlämnas till avsändaren eller vidarebefordras till adressaten

Spörsmålet är emellertid, huruvida positiva åtgärder skola vidtagas för försändelsernas

vidarebefordran eller, om så ej sker, hur länge breven skola

förvaras, huruvida de skola efter viss tid förstöras eller örn de skola behandlas

som arkivalier.

Ett skäl, som onekligen kan anföras för att försändelserna böra vidareexpedieras,

är att de moto betalning medelst frankotecken överlämnats till

postverket för befordran. Å andra sidan föreligga åtskilliga omständigheter,

som tala emot ett. sadant tillvägagångssätt. Ur rent formell synpunkt kan

framhållas, att enligt gällande bestämmelser postverket icke gentemot avsändare

eller adressat har ekonomiskt ansvar för förlust, försening eller felutlämning

av vanlig — icke assurerad eller rekommenderad — postförsändelse.

En sådan formell synpunkt bör dock givetvis icke vara avgörande för frågans

bedömande. Däremot synes det mig med hänsyn till den förhandenvarande

situationen da försändelser, som av speciella skäl omhändertagits

av myndighet under rådande krigsläge och som i många fall bort vara adressaterna

till handa för länge sedan, ligga anhopade i stor massa — befogat

att bedöma spörsmålet främst ur praktiska synpunkter.

Inrikesbreven ha i allmänhet stoppats av militära skäl. En del uppgifter

av mditärt innehåll äro alltjämt aktuella. Ett mycket stort antal av dessa

brev har avsänts av personal vid militärförband i gränstrakterna.

Beträffande utrikesförsändelserna kan det starkt ifrågasättas, huruvida

vidarebefordran bör ske av brev, som stoppats av militära skäl, framför allt

örn dessa skäl avse förhallanden, vilka fortfarande äro av betydelse. Mindre

lämpligt synes även vara att nu expediera försändelser adresserade till tidigare

tyska myndighetspersoner eller ledande nazister. Detta gäller även brev ställda

till utländska under kriget verksamma propagandaorgan. Försändelser som

under gamla adresser nu skulle sändas till centraleuropeiska länder — där

stora folkomflyttningar ägt rum både under och efter kriget — torde i ett

synnerligen stort antal fall vara obeställbara.

Brevens innehåll lärer i det alldeles övervägande antalet fall numera vara

utan betydelse för adressaterna. I den mån tilltänkta affärstransaktioner på

grund av brevens kvarhållande icke kommit till stånd, torde det nu i allmänhet

vara för sent att härutinnan vidtaga rättelse. Även örn frågan, hur

med breven skall förfaras, är i viss mån tveksam, anser jag, att övervägande

skal tala för att brev, som på grund av med kriget sammanhängande förhallanden

stoppats, i många fall för flera år sedan, ej nu böra vidarebefordras.

Breven torde emellertid icke böra undanhållas avsändare och adressatei,

som finna skäl efterfråga dem. Uppfattningen, att breven skulle vara

att betrakta såsom arkivalier, kan jag sålunda icke dela.

-lag hyser alltså den meningen, att breven böra bevaras under skälig tid

förslagsvis till den 1 juli 1949. De brev, som då ej efterfrågats böra förstöras.

Örn riksdagen ej uttalar erinran mot detta förslag, har jag för avsikt att

vidtaga åtgärder för att i samband med säkerhetstjänstens avveckling breven

jamte tillhörande registerkort överlämnas i postverkets vård med förordnande,

att brev, som efterfrågas av reklamant, skall utlämnas till denne

samt att de brev, som icke efterfrågats före den 1 juli 1949, skola förstöras!

Vid kommunikationskontrollen i övrigt erhållet material torde efter beslut

av Kungl. Maj:t böra vid lämplig tidpunkt förstöras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 240.

11

Motionen.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herr Johansson i Stockholm

m. fl. väckt motion (11:542), vari hemställts, att riksdagen vid bifall till

Kungl. Maj:ts proposition nr 284 för sin del måtte besluta, att statspolisintendenten

i anförda verksamhet i sedvanlig ordning samråder med vederbörande

departementschef, att om något råd därutöver blir erforderligt detta

får en mera allsidig sammansättning, samt att de av säkerhetspolisen beslagtagna

breven, med ovan anförda undantag, i möjligaste mån återställas

till adressaten eller avsändaren och att anteckningarna beträffande avlyssnade

telefonsamtal ställas till de avlyssnades förfogande, samt att materialet

i övrigt arkiveras.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet.

Såsom föredragande statsrådet framhållit bör en sådan speciell organisation

som den allmänna säkerhetstjänsten uppenbarligen icke äga bestånd

under mera normala förhållanden. Organisationen bör upphöra med utgången

av detta budgetår.

Uppgiften att övervaka och följa den spionage- och underrättelseverksamhet,

som jämväl i nuvarande läge kan förekomma i vårt land, bör såsom

statsrådet framhållit tillkomma de ordinära polis- och åklagarmyndigheterna

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola dessa vid utförandet av det egentliga spaningsarbetet

i allmänhet anlita biträde av statspolispersonal, varigenom kostnaderna

för verksamheten komma att praktiskt sett helt bäras av statsverket.

En sådan anordning synes även utskottet lämplig.

Då spionage- och underrättelseverksamheten ofta har förgreningar i olika

delar av riket, har behov ansetts föreligga av en central överblick över verksamheten

och av möjlighet att samordna de erforderliga polisåtgärderna. Den

behövliga samordningen föreslås skola ombesörjas av statspolisintendenten,

som jämväl skulle anförtros att handha det nu inom allmänna säkerhetstjänsten

förda centralregistret. Vid intendentens sida skulle ställas ett råd,

med vilket han skulle lia att rådföra sig i frågor av större vikt eller principiella

frågor med betydelse utöver det enskilda fallet. Rådet skulle enligt

sakkunnigförslaget utgöras av tre personer. För underlättande av samarbetet

har antalet ledamöter i rådet dock i Kungl. Maj:ts förslag begränsats

till två.

Vad sålunda föreslagits har utskottet ansett sig böra förorda. I motionen

11:542 föreslås, att rådet skall innesluta representanter från samtliga i riksdagen

representerade politiska riktningar. En sådan mera vidlyftig sammansättning

av rådet synes på de skäl föredragande statsrådet anfört böra undvikas.

Tills vidare torde systemet med tvåmannaråd böra försöksvis tilllämpas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 240.

Kostnaderna för den ifrågavarande verksamheten lia beräknats till

1 800 000 kronor. Utskottet är för sin del icke berett att godkänna utgifter

av denna storleksordning till ändamål av ifrågavarande slag såsom naturliga

för normala förhållanden. Vid framtida medelsanvisning bör jämväl frågan

örn behövligheten av en organisation för ändamålet tagas under förnyat

övervägande. Vad angår den för instundande budgetår beräknade kostnadsramen,

anser utskottet att en viss ^knäppning bör kunna äga rum. Utskottet

är med hänsyn härtill ej berett tillstyrka, att anslag till ändamålet anvisas

med högre belopp än 1 500 000 kronor och förutsätter att Kungl. Maj :t vidtager

en mot nedsättningen av anslagsbeloppet svarande begränsning av organisationen.

Vad angår behandlingen av hos allmänna säkerhetstjänsten kvarliggande

brev m. m., synes denna fråga böra bliva föremål för ytterligare överväganden,

varvid i främsta rummet de rättsliga synpunkterna böra närmare klarläggas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

till Kostnader till särskild polisverksamhet för hindrande och

uppdagande av spioneri m. m. för budgetåret 1946/47 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor,

II. att motionen 11:542 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström, Larsson,

Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gillström, Berling,

fröken Andersson och herr Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ward, Ohlin, Falla,

Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Thäpper,

Onsjö och Birke.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

462544

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:450 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt verksamhet för hindrande och uppdagande av spioneri m.m. s. 11 i texten