Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1946-06-25 · 162 sidor, varav 158 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 158 av 162 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:243, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr gfö
-
1
Nr 243.
Ankom till riksdagens kansli den 25 juni 1946 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående
vissa anslag till universiteten och den medicinska
undervisningen m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
65, 67, 71, 73, 76, 79, 81, 83, 92 och 100) föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition, för budgetåret 1946/47 beräkna
dels till Uppsala universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 045 500
kronor;
dels till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av
506 000 kronor;
dels till Lunds universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 788 200
kronor;
dels till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av
375 000 kronor;
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 836 900 kronor;
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 60 000 kronor;
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. ett
reservationsanslag av 160 000 kronor;
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning
av nybyggnaden för anatomiska och histologiska institutionerna ett
reservationsanslag av 350 000 kronor;
dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag
av 4 350 000 kronor;
dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag
av 3 365 000 kronor;
dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 935 000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 6 sami. Nr 24S.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 2 43.
dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 575 000 kronor;
dels till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assistenter
och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska
institutet ett förslagsanslag av 609 000 kronor;
dels ock till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet ett anslag av 49 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten
(bilaga 7, punkten 7) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet
för budgetåret 1946/47 beräkna ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 273, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
3 maj 1946, föreslagit riksdagen att
1. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för vissa tjänstemän vid Uppsala universitets samlingar och inrättningar
m. m., som föranledas av vad departementschefen i nyssnämnda
statsrådsprotokoll anfört;
2. besluta, att avlöningsstaten för Uppsala universitet skall, med tilllämpning
tills vidare från och med budgetåret 1946/47, i vissa angivna
delar erhålla av departementschefen föreslagen lydelse;
3. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i den till avdelning
I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda avlöningsstaten för professorer
och lärare m. fl. ävensom i de till sagda avdelning I. hörande anmärkningar,
som föranledas av vad departementschefen anfört;
4. besluta, att vid Uppsala universitet skall från och med den 1 juli 1947
inrättas en professur i meteorologi, särskilt väderlekslära;
5. besluta, att för professorn C. G. Rossby må från och med den 1 juli
1947 inrättas en personlig professur i meteorologi;
6. till Uppsala universitet: Avlöningar för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av 3 011 000 kronor;
7. till Uppsala universitet: Materiel m. m. för budgetåret 1946/47 anvisa
ett reservationsanslag av 775 000 kronor;
8. till Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner
för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag av 316 000
kronor;
9. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för vissa tjänstemän vid Lunds universitets samlingar och inrättningar
m. m., som föranledas av vad departementschefen anfört;
10. besluta, att avlöningsstaten för Lunds universitet skall, med tillämpning
tills vidare från och med budgetåret 1946/47, i vissa angivna delar
erhålla av departementschefen föreslagen lydelse;
3
Statsutskottets utlåtande nr 248.
11. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i den till avdelning
I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda avlöningsstaten för professorer
m. fl. ävensom i den till sagda avdelning I. hörande anmärkning,
som föranledas av vad departementschefen anfört;
12. besluta, att vid Lunds universitet skall från och med tidpunkt, som
framdeles bestämmes, inrättas en professur i biokemi;
13. till Lunds universitet: Avlöningar för budgetåret 1946/47 anvisa ett
förslagsanslag av 2 658 500 kronor;
14. till Lunds universitet: Materiel m. m. för budgetåret 1946/47 anvisa
ett reservationsanslag av 650 000 kronor;
15. till Lunds universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner
för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag av 277 000
kronor;
16. bemyndiga Kungl. Majit att i personalförteckningen för vissa tjänstemän
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och dess institutioner
m. m. vidtaga de ändringar, som föranledas av vad departementschefen
anfört;
17. besluta, att avlöningsstaten för karolinska mediko-kirurgiska institutet
skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1946/47,
i vissa angivna delar erhålla av departementschefen föreslagen lydelse;
18. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 1 029 400 kronor;
19. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 90 000 kronor;
20. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av 210 000 kronor;
21. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning
av institutets nybyggnader för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av 450 000 kronor;
22. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Bidrag till akustiskfysiologisk
forskning för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av 20 000 kronor;
23. besluta, att karolinska sjukhuset skall utökas med en klinikbyggnad,
inrymmande en avdelning för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomars
vård på sammanlagt omkring 70 vårdplatser samt utformad och
anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
anfört;
24. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i personalförteckning
för karolinska sjukhuset, som föranledas av vad departementschefen
anfört;
25. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för karolinska
sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47;
26. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 4 630 000 kronor;
4
Statsutskottets utlåtande nr 243.
27. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 3 350 000 kronor;
28. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för serafimerlasarettet, som föranledas av vad departementschefen
anfört;
29. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47;
30. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 2 085 000 kronor;
31. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 1 650 000 kronor;
32. medgiva, att vid utgången av budgetåret 1945/46 befintlig reservation
å det senast för budgetåret 1941/42 anvisade reservationsanslaget till
Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa örn- och tillbyggnadsarbeten
för anordnande av en neurokirurgisk klinik m. m. må disponeras intill utgången
av budgetåret 1946/47;
33. till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag av 114 800 kronor;
34. besluta, att ett statligt naturvetenskapligt forskningsråd skall inrättas
från och med budgetåret 1946/47 i huvudsaklig överensstämmelse med vad
departementschefen förordat;
35. till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 27 000 kronor;
36. till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Främjande av naturvetenskaplig
forskning för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 000 kronor;
37. till Flygmedicinsk forskning för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av 390 000 kronor;
38. till Atomenergiforskning för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av 2 000 000 kronor;
39. till Bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid
Stockholms högskola för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av 400 000 kronor;
40. till Bidrag till psykotekniska institutet vid Stockholms högskola för
budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag av 20 000 kronor;
41. till Viss föreläsningsverksamhet i sociologi m. m. för budgetåret 1946/
47 anvisa ett reservationsanslag av 37 000 kronor;
42. till Bidrag till bestridande av vissa kostnader för internationella cellforskarkongressen
i Stockholm år 1947 för budgetåret 1946/47 anvisa ett
reservationsanslag av 20 600 kronor;
43. till Bidrag till avlöning av föreståndare för svenska studenthemmet
i Paris för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag av 8 000 kronor;
44. till Nybyggnad för meteorologiska institutionen vid universitetet i
Statsutskottets utlåtande nr @43. 5
Uppsala för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 300 000
kronor;
45. till Nybyggnad för genetiska institutionen vid universitetet i Lund
för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 490 000 kronor;
46. till Uppförande av nybyggnad för fysiska institutionen vid universitetet
i Lund för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 700 000
kronor;
47. till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 2 780 000 kronor;
48. till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset för budgetaret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 388 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr Holmbäck väckt motion (I: 355),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att samtliga de av Kungl.
Maj:t föreslagna befattningarna som kanslibiträden och kontorsbiträde]! vid
de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna vid universiteten i Uppsala
och Lund måtte bestämmas till kanslibiträdesbefattningar i lönegraden
Eo 7, i följd varav vid universitetet i Uppsala skulle inrättas 13 och vid
universitetet i Lund 8 dylika befattningar, knutna vid ovannämnda institutioner;
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lindström m. fl. (I: 362) och den andra inom andra kammaren av herr
Lundberg m. fl. (II: 546), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att
den för filosofie hedersdoktorn Seth Lundell inrättade personliga museiassistentbefattningen
skall uppflyttas till 23 lönegraden;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Carl Eric Enesson m. fl. (I: 363) och den andra inom andra kammaren
av herr von Friesen to. fl. (II: 544), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Konungen hemställa örn upphävande
av intygsprovisoriet vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt
att intygsersättningarna skola oavkortade tillfalla de intygsutfärdande
läkarna;
dels en inom andra kammaren av herr Törnkvist väckt motion (II: 543),
vari hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj ris proposition nr
273 måtte besluta att å Lunds universitets kansli uppföra en befattning som
kansliskrivare i lönegrad Alli stället för av departementschefen föreslagen
extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning;
dels en inom första kammaren av herr Wistrand m. fl. väckt motion
(I: 356), vari hemställts, 1) att vid universitetet i Lund nuvarande arvodestjänst
såsom biträdande lärare i kirurgi förändras till en biträdande lärarbefattning
i laborators tjänsteställning, samt 2) att vid universitetet i Lund
inrättas en laboratorsbefattning i klinisk kemi i stället för befintlig arvodestjänst;
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 21+3.
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Englund m. fl. (I: 207) och den andra inom andra kammaren av herr
Kristensson m. fl. (II: 327), i vilka hemställts, att riksdagen ville hos
Kungl. Maj:t hemställa örn utredning rörande lämpligheten av att vid karolinska
institutet i Stockholm inrätta en befattning för forskning och undervisning
rörande alkoholismens orsaker och botemedel och att för det fall
en sådan befattning anses böra komma till stånd förslag uppgöres i fråga
om befattningens art och de uppgifter, som böra åvila dess innehavare;
dels en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion (II: 545),
vari hemställts, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj :ts proposition i vad
den avser laboratorernas vid statens kroppssjukhus ställning, måtte besluta,
att ifrågavarande tjänster placeras i lönegrad A 30 i enlighet med det avtal,
som träffats vid förhandlingar mellan å ena sidan representanter för Sveriges
läkarförbund och å anda sidan representanter för karolinska institutet
och direktionen för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, att dessa
tjänsters innehavare tilldelas ställning som självständiga överläkare, sorterande
direkt under direktionen i enlighet med vad som föreslagits från
Sveriges läkarförbund samt att de få bibehålla sin nuvarande rättighet att
mot avgift utföra enskilda laboratorieundersökningar eller alternativt, att
riksdagen i avvaktan på de medicinska högskolornas organisationskommittés
förslag hos Kungl. Majit hemställer om bemyndigande för direktionen
att för nästkommande budgetår träffa avtal om provisoriska anställningsvillkor
för berörda laboratorier; varvid frågan kan återupptagas vid nästa
års riksdag, då förslag rörande dessa tjänster kan väntas föreligga från de
medicinska högskolornas organisationskommitté;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fröken Andersson m. fl. (I: 14) och den andra inom andra kammaren
av fru Gustafson m. fl. (II: 46), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att de sociala kuratorerna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
placeras i lönegrad A 18.
Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas, i den mån detsamma
icke framgår av den nedan lämnade redogörelsen, till motionerna I: 355,
II: 546, II: 544, II: 543, I: 356, I: 207, II: 545 och I: 14.
o
Åtgärder för den naturvetenskapliga
forskningens främjande.
Inledning.
1944 års riksdag anhöll, i anledning av väckta motioner (I: 238 och
II: 357), hos Kungl. Majit, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning
rörande vilka åtgärder som kunde finnas påkallade för främjande av
den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land, i främsta rum
-
7
Statsutskottets utlåtande nr garnet
vid universiteten och Stockholms högskola, samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Kungl. Majit bemyndigade den 12 augusti 1944 chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst sju sakkunniga för verkställande av utredning.
Departementschefen tillkallade såsom sakkunniga professorn Sven
Tunberg, tillika ordförande, professorerna Bengt Edlén, Georg Kahlson,
Manne Siegbahn, Arne Tiselius och Arne Westgren samt dåvarande t. f. statssekreteraren
i ecklesiastikdepartementet, numera direktören i Sveriges industriförbund
Ragnar Sundén. De sakkunniga, vilka antagit benämningen
naturvetenskapliga forskning skommittén, ha den 1 november 1945 avgivit
betänkande med förslag angående den naturvetenskapliga forskningens behov
av personal, anslag och lokaler samt angående inrättande av ett naturvetenskapligt
forskningsråd (stat. off. utr. 1945: 48).
Kommitténs förslag innebär, såvitt avser universiteten i Uppsala och
Lund, sammanfattningsvis följande.
Kostnadsökning, kronor
Uppsala
Lund
722 700
584 200
Ökning av materielanslag.......
297 800
223 100
Summa kostnadsökning
1 020 500
807 300
E ngångskostn ader
163 000
142 000
Byggnadskostnader...........
2 907 000
774 000
Summa engångskostnader
3 070 000
916 000
Kommittén föreslår vidare, att statsbidrag lämnas till Stockholms och
Göteborgs högskolor med för år 925 400 kronor respektive 88 800 kronor
jämte vissa engångsanslag till utrustning (208 000 kronor respektive 10 000
kronor). Härjämte förutsättes, att Stockholms stad anslår medel till nybyggnader
för Stockholms högskola med sammanlagt 5 880 000 kronor.
En väsentlig förstärkning av anslagen till naturhistoriska riksmuseet
föreslås även, varjämte förordas, att vissa under vetenskapsakademien lydande
forskningsanstalter erhålla statsbidrag.
Slutligen förordar kommittén inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd
samt att till dess förfogande ställes ett årligt belopp av 1 000 000
kronor för utdelning av understöd för främjande av forskning samt ett årsbelopp
av 35 000 kronor till förvaltningskostnader.
Kommitténs förslag har varit föremål för vederbörlig remissbehandling.
Utlåtanden ha sålunda inkommit från lcanslcm för rikets universitet efter
8
Statsutskottets utlåtande nr 243.
hörande av de filosofiska fakulteternas matematisk-naturvetenskapliga sektioner,
de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt Stockholms
och Göteborgs högskolor, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien,
de tekniska högskolorna, statskontoret, byggnadsstyrelsen, allmänna
lönenämnden, styrelsen för försvarets forskningsanstalt, chefen för
armén, statens tekniska och medicinska forskningsråd, 19.fö års universitetsberedning,
atomkommittén ävensom vissa personalorganisationer. I fråga
örn förslaget, i vad detsamma avser Stockholms högskola, ha yttranden inkommit
från Stockholms stadsfullmäktige samt Överståthållarämbetet.
Departementschefen framhåller, att vissa av kommitténs förslag — i
första hand frågorna örn statsunderstöd till Stockholms och Göteborgs högskolor,
om understöd åt vissa under vetenskapsakademien lydande institutioner
samt om ökade anslag till naturhistoriska riksmuseet — krävde ytterligare
överväganden, innan han ansåge sig kunna taga slutlig ställning till
desamma. Till dessa frågor ämnade departementschefen återkomma örn
möjligt redan i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48.
Beträffande behovet av åtgärder för främjande av
naturvetenskaplig forskning har departementschefen anfört
följande.
Det materiella framåtskridande, som kännetecknat det sista århundradet,
har ytterst haft sin grund i det allt intensivare och målmedvetnare utnyttjandet
av vetenskapliga landvinningar. På samma sätt är möjligheten av en
fortsatt höjning av det materiella välståndet beroende av en fortgående utveckling
av forskningen — naturvetenskaplig, teknisk, medicinsk o. s. v. Sålunda
är det uppenbart, att ju större insatser forskningen i ett kulturland beredes
tillfälle att göra, desto gynnsammare bli betingelserna för att välståndet
skall kunna vidmakthållas eller förbättras. — En kapitalinvestering i vetenskaplig
forskning är därför en penningplacering, som förr eller senare kan
väntas ge en rik avkastning.
Forskningens livsviktiga betydelse för ett land exemplifieras kanske bäst
genom en hänvisning till det allmänt kända förhållandet, att de krigförande
stormakterna under det senaste världskriget nedlagt väldiga kapital på en
planmässig organisation av och ett målmedvetet stöd åt forskningen. Resultaten
ha heller icke uteblivit. Det torde kunna fastslås, att vetenskapsmannen
och teknikern i lika hög grad som mannen i ledet gjort en krigsavgörande insats.
Det är emellertid självklart, att en livskraftig vetenskaplig forskning kan
få ett lika avgörande inflytande på den fredliga utvecklingen i ett land. En
nödvändig förutsättning härför är dock, att forskningen icke förkväves och
hämmas genom en kortsynt besparingspolitik. Det är känt, att allt flera större
industriföretag i klart medvetande örn forskningens betydelse upprätta och
frikostigt understödja välutrustade laboratorier. Det är en angelägenhet av
största vikt, att staten i sin tur handlar lika förutseende inom de forskningens
domäner, vilka odisputabelt ligga inom statsmakternas intressesfär. Den
vid universiteten bedrivna naturvetenskapliga grundforskningen är utan tvivel
en av de främsta företrädarna för dessa forskningsområden.
Det torde icke vara nödvändigt att genom en detaljerad redogörelse för
nuvarande förhållanden påvisa bristerna i de matematisk-naturvetenskapliga
Statsutskottets utlåtande nr 21t3. 9
sektionernas resurser ifråga om forskningsmöjligheter. Dessa förhallanden torde
numera vara val kända. Riksdagen har också i klar insikt örn forskningens
betydelse men samtidigt örn dess bristande ekonomiska förutsättningar anhållit
örn utredning rörande vilka åtgärder, som kunde befinnas påkallade för
främjande av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land.
Särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga ha utrett
dessa förhållanden och framlagt därpå grundade förslag.
De sakkunniga ha bekräftat det förut kända förhållandet, att den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen främst behöver ökat ekonomiskt stöd.
Svensken torde vara sällsynt väl lämpad för vetenskapligt forskningsarbete;
i detta avseende torde vår nation icke stå någon annan efterf Forskningens
knappa ekonomiska förhållanden möjliggöra dock för alltför få att ägna sig
åt vetenskapligt arbete. I detta avseende är det av grundläggande betydelse
att framför allt bereda de yngre forskarbegåvningarna ekonomiska förutsättningar
att kunna ägna sig åt forskning. Det ligger i sakens natur, att det är
få vetenskapsmän förunnat att erhålla någon mer betydande ekonomisk
valuta av sina forskningsresultat; i all synnerhet gäller detta den s. k. rena
grundforskningen varom här särskilt är fråga. Desto mera angeläget är det da,
att någorlunda väl avlönade forskarbefattningar för yngre vetenskapsmän
inrättas. I detta avseende ha docentstipendierna samt amanuens- och assistentbefattningarna
sin måhända viktigaste uppgift att fylla. Av vikt är givetvis
även, att antalet fasta befattningar, i främsta rummet professurer och laboratorstjänster,
inrättas till ett antal, som respektive ämnesområdens vikt det
kräver. Det måste även tillses, att innehavarna av dessa befattningar icke i
orimlig grad till men för forskningen betungas med undervisningsuppgifter.
Underordnade hjälpkrafter för den elementära undervisningens upprätthållande
måste därför anställas i tillräckligt antal. Likaså synas statsmakterna i
ökad utsträckning böra inrätta personliga tjänster för därav förtjänta forskare.
Av största vikt för forskningsarbetets effektivitet är även, att de vetenskapliga
institutionerna utrustas med större antal tekniskt skolade hjälpkrafter,
instrumentmakare, institutionsvaktmästare, tekniska biträden o. s. v. Det
vore en dålig hushållning med arbetskraft, därest — såsom hittills ofta varit
fallet — vetenskapligt utbildad personal nödgades ägna en stor del av sin
tid åt rent manuellt arbete, som snabbare och bättre kan utföras av yrkeskunnig
personal. De flesta institutioner ha även stort behov av särskilda
biträden för skriv- och expeditionsgöromål m. m. Självklart är även,, att de
vetenskapliga institutionerna för att kunna rationellt utnyttjas måste ha
tillgång till förstklassig instrument- och annan utrustning samt rymliga
och ändamålsenliga lokaler.
Den naturvetenskapliga forskningskommittén har vid bedömandet av de
naturvetenskapliga institutionernas behov i nämnda hänseende utgått från
den grundläggande principen, att den fasta organisationsramen bör tilltagas
relativt snävt men att medel böra stå till förfogande utöver den normala årsbudgeten
för särskilt viktiga, för tillfället aktuella forskningsuppgifter. För
detta ändamål föreslås, att ett relativt stort siirskilt reservationsanslag för främjande
av den matematisk-naturvetenskapliga grundforskningen skall anvisas;
detta anslag skulle fördelas av ett naturvetenskapligt forskningsråd. Jag har
föir egen del funnit kommitténs grundläggande synpunkter riktiga och har vid
detaljbehandlingen sökt följa dessa enligt min mening ändamålsenliga riktlinjer.
I väsentliga avseenden, såsom när det gäller det ifrågasatta statsbidraget
till Stockholms högskola och den tekniska personalens anställningsförhållanden,
Utskottet.
10 Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
har jag dock icke kunnat ansluta mig till kommittéförslaget. I fråga om de
matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid statsuniversiteten har jag dock
funnit detta förslag i sina huvuddrag godtagbart och har till och med, sedan
kompletterande upplysningar inhämtats, ansett mig kunna i vissa avseenden
biträda förslag, vilka av kanslern för rikets universitet ansetts kunna skjutas
på framtiden.
I likhet med departementschefen har utskottet funnit de grundläggande
synpunkter, som framlagts av den naturvetenskapliga forskningskommittén,
riktiga och ansett åtgärder för främjande av den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen i vårt land i hög grad av behovet påkallade.
Föreliggande förslag.
Professorernas arbetsförhållanden.
Departementschefen har i anslutning till vad i ärendet framhållits från
bland annat universitetskanslerns sida ansett frågan om en ändring av den
professorer åliggande undervisningsskyldigheten icke böra upptagas till avgörande
i detta sammanhang. Prövningen av detta spörsmål bör anstå till
dess resultatet av universitetsberedningens utredning av nämnda fråga föreligger.
Oavsett huruvida en ändring av den stadgade undervisningsskyldigheten
må komma till stånd är det emellertid angeläget, framhåller departementschefen,
att åtgärder redan nu vidtagas i syfte att lätta undervisningsbördan
för de professorer, som redan under nuvarande förhållanden i oskälig
grad betungas med rent elementära undervisningsuppgifter. I detta avseende
äro nämligen förhållandena i hög grad växlande i de enskilda fallen.
Biträdande lärare eller assistenter med undervisning som huvudsaklig uppgift
böra enligt departementschefens uppfattning i dessa fall anställas.
Inrättande av nya professurer m. m.
Sammanfattningsvis innebär de sakkunnigas förslag, såvitt angår
universiteten, följande.
1. Särskilt angelägna professurer, som föreslås helt nyinrättade:
nya professurer i fysik vid båda universiteten;
professur i zoofysiologi vid Uppsala universitet;
professur i biokemi vid Lunds universitet;
2. Professurer, som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster:
professur i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet; erhålles genom uppförande
på ordinarie stat av den personliga professuren för The Svedberg;
professur i geologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av den
nuvarande befattningen som biträdande lärare i geologi och mineralogi (arvode
11 600 kronor);
professur i entomologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av
den nuvarande befattningen som föreståndare för zoologiska institutionens
entomologiska avdelning;
11
Statsutskottets utlåtande nr 24-3.
3. Professurer, som vid en senare tidpunkt böra inrättas:
professur i genetik (ärftlighetslära) vid Uppsala universitet;
professur i fysikalisk kemi vid Lunds universitet.
Såsom ett provisorium i avbidan på inrättandet framdeles av professuren
i genetik har kommittén föreslagit anvisande av medel till undervisning
i detta ämne.
Kanslern har ansett sig böra tillstyrka beslut om inrättande allenast av sådana
av kommittén föreslagna nya professurer, som antingen utgöra en
ombildning av personlig professorsbefattning eller av redan befintliga
tjänster, vilkas innehavare i vetenskapligt avseende fullt självständigt
svara för en viss del av en befintlig professurs ämnesområde, eller vilka med
hänsyn till tidsförhållandena kunna anses synnerligen behövliga. Kanslern
holle nämligen i likhet med kommittén före, att de nuvarande institutionerna
borde upprustas, så att de bleve verkligt funktionsdugliga, innan några nya
professurer inrättades. Med nämnda motivering avstyrker kanslern för närvarande
förslaget om inrättande av professuren i zoofysiologi vid Uppsala universitet
och professuren i biokemi vid Lunds universitet. Beträffande förslaget
örn provisoriskt anvisande av medel till undervisning i genetik bär
kanslern ansett ytterligare utredning erforderlig, innan sådant anslag beviljades.
Departementschefen framhåller för egen del, att en av de viktigaste åtgärderna
för främjande av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen
givetvis är att tillse, att ordinarie lärostolar finnas till det antal, som svarar
mot de skilda forsknings- och undervisningsområdenas art och betydelse.
I fråga om antalet professurer inom de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
hade under de senaste decennierna icke skett någon mera betydande
förändring. Det vore därför icke ägnat att förvåna att utvecklingen
lett därhän, att ordinarie professurer saknades i åtskilliga ämnen av sådan
vikt, att det måste anses synnerligen angeläget att inrätta sådana befattningar,
liksom ock att starkt motiverade önskemål örn dubblering av vissa
lärostolar framträtt. Departementschefen har därför ansett sig böra i allt
väsentligt biträda kommitténs förslag härutinnan. Departementschefen har
härom anfört följande.
Två av de helt nya professurer, som föreslås inrättade, avse ämnet fysik.
För närvarande finns endast en professur i detta omfattande ämne vid vartdera
av universiteten i Uppsala och Lund. Detta förhållande har länge varit
att beteckna som en brist och en dubblering av professurerna måste numera,
särskilt i belysning av kärnfysikens senaste utveckling, anses oundgänglig. Jag
är därför i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna beredd att tillstyrka,
att beslut härom fattas redan nu samt att medel härför beräknas redan från
och med nästa budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att avgöra,
huruvida båda professurerna böra ledigförklaras samtidigt eller om med ledigförklarandet
av den ena professuren måhända bör anstå någon tid. Såsom
i ärendet framhållits torde högt kvalificerade sökande icke komma att saknas.
12
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Fysiologien, d. v. s. läran om de i den levande organismen skeende processerna,
har under de senaste decennierna gjort storartade landvinningar och
utvecklats till en av den medicinska vetenskapens mest betydelsefulla discipliner.
Tidigare utövades ifrågavarande vetenskapsgren huvudsakligen av medicinare
men har numera även blivit en av den moderna zoologiens viktigaste
ämnesgrenar, en helt naturlig utveckling, eftersom livsprocesserna i sina huvuddrag
äro gemensamma för människor och djur. Zoofysiologien samarbetar
också intimt med medicinen liksom även med fysiken (»biofysik») och kemien
(»fysiologisk kemi») och har därför en betydelse långt utanför den egentliga
zoologiens område. Ämnets vikt har också starkt understrukits av den
matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet samt av
forskningskommittén. Jag har för egen del funnit, att övertygande skäl blivit
anförda för inrättande av en särskild professur i ämnet vid nämnda universitet
och förordar, att densamma inrättas från och med nästa budgetår.
Det för modern naturvetenskap och teknik så viktiga ämnet fysikalisk kemi
företrädes vid våra statsuniversitet endast av den för professorn T. Svedberg
vid Uppsala universitet inrättade personliga professuren i ämnet. I likhet med
forskningskommittén och kanslern förordar jag, att ifrågavarande personliga
professur från och med nästa budgetår uppföres på ordinarie stat. Vid bifall
härtill erfordras en anslagshöjning med 3 500 kronor, motsvarande det tillskott
av. donationsmedel, som för närvarande tillkommer Svedberg i egenskap
av innehavare av en personlig professur.
Ämnet geistik (ärftlighetslära) har ännu icke blivit ett ordinarie undervisnings-
och examinationsämne vid Uppsala universitet, ett förhållande som
med hänsyn till denna vetenskapsgrens stora praktiska betydelse icke någon
längre tid torde böra fortfara. I likhet med kanslern anser jag dock ytterligare
utredning erforderlig, innan definitivt beslut fattas i anledning av kommitténs
förslag.
Biokemien är en annan av de vetenskaper, som genom de senaste decenniernas
snabba utveckling trätt i förgrunden på ett sätt som torde sakna
mångå motstycken. Tack vare en frikostig donation har biokemien vid Uppsala
universitet blivit företrädd av en ordinarie professur, helt bekostad av
nämnda donation, medan ämnet ännu så länge saknar företrädare vid Lunds
universitet. Med hänsyn till ämnets centrala ställning inom naturvetenskapen,
dess betydelse för folkförsörjningen och de olikartade och vidsträckta områden,
över vilka biokemien sträcker sig, har forskningskommittén ansett angeläget,
att en professur i ämnet tillskapas även vid sistnämnda universitet, varvid
dock med tillsättandet av professuren skulle anstå till dess kvalificerad
innehavare^ örn någon tid kunde påräknas; i avbidan härpå skulle professuren
uppehållas med vakansvikarie. Jag ansluter mig för egen del såtillvida
till kommitténs förslag, att jag förordar, att principbeslut nu fattas om
professurens inrättande. Med anvisande av medel för professurens uppehållande
torde dock böra anstå tills vidare. Det torde böra ankomma på vederbörande
universitetsmyndigheter att framdeles i samband med anslagsäskandena
för ett kommande budgetår inkomma med förslag rörande anvisande av
medel för professurens tillsättande. Jag erinrar, att på motsvarande sätt förfarits
i fråga om professuren i limnologi vid Lunds universitet.
I ämnet geologi och mineralogi finnes vid Lunds universitet förutom en
professur en tjänst som biträdande lärare, varmed är förenat ett arvode av
för närvarande 11 600 kronor. Vid universitetet i Uppsala representeras ämnesområdet
av två professurer. Under åberopande av den i ärendet före
-
13
Statsutskottets utlåtande nr 21$.
bragta motiveringen förordar jag i enlighet med kommitténs av kanslern tillstyrkta
förslag, att nämnda arvodesbefattning förändras till en professur i
geologi, särskilt historisk geologi. I samband härmed torde den nuvarande
professurens benämning böra ändras till att avse geologi, särskilt petrografi
och mineralogi. Förändringarna torde böra genomföras från och med nästa
budgetår. .
Jag biträder även i likhet med kanslern förslaget örn att den ordinarie
tjänsten som föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska
avdelning skall från och med den 1 juli 1946 förändras till en professur i
entomologi. Den nuvarande befattningen har sedan länge till gagnet örn också
icke till namnet varit likställd med en professur. Jag förutsätter att föreståndarebefattningens
innehavare, professor N. V. A. Kemner, utan ansökningsförfarande
utnämnes till den förste innehavaren av den nya lärostolen.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras en höjning av den under I
i avlöningsstaten för Uppsala universitet uppförda anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän, a. Lön och tjänstgöringspenningar, med
(12 000+12 000+12 000=) 36 000 kronor, vilket belopp synes böra minskas
med i runt tal 2 700 kronor, avseende pensionsavdrag. Samtidigt torde delposten
till ålderstillägg böra ökas med 1 000 kronor och anslagsposten till avlöningar
till tjänstemän å indragningsstat minskas med 9 500 kronor. Nettoförhöjningen
blir alltså (36 000 — 2 700 + 1 000 — 9 500 =) 24 800 kronor.
Avlöningsstaten för Lunds universitet bör undergå följande förändringar,
samtliga avseende delposten I. Delposten 1. a. bör ökas med (12 000+
+12 000+3 000=) 27 000 kronor, avseende de nya professurerna, vilket
belopp bör minskas med i runt tal 2 000 kronor till 25 000 kronor med hänsyn
till stadgade pensionsavdrag. Samtidigt bör arvodesposten minskas med
11 600 kronor, varför nettoförhöjningen blir (25 000—11 600=) 13 400
kronor.
Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av personalbehovet.
Vetenskaplig personal.
Forskning skommittén framhåller, att svensk naturvetenskaplig forskning
framför allt lider brist på personal. Landet hade för få forskare och forskarna
hade för få hjälpkrafter, både vetenskapliga och tekniska. Den viktigaste åtgärd,
som kommittén föresloge för att främja den matematisk-naturvetenskapliga
forskningen, vore därför en avsevärd utökning av antalet personer
inom olika befattningsgrader, som hade vetenskaplig forskning och därmed
sammanhängande uppgifter till väsentlig sysselsättning.
Kommittén utgår ifrån, att befattningshavarna med vetenskapliga kvalifikationer
i allmänhet alltjämt skola ha både forsknings- och undervisningsuppgifter
och att sålunda rena forskarbefattningar endast skola inrättas i särskilda
fall. För de studerande vore det nämligen av ofantlig betydelse, att undervisningen
handhades av personer, som själva vore forskare. Omvänt vore
det även av stor betydelse för forskarna att hålla kontakt med den yngre
generationen.
14
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
Kommittén har icke funnit anledning att förorda inrättande av vetenskapliga
befattningar av ny typ utan föreslår i stället en utökning av antalet
befattningar av redan befintliga typer, d. v. s. — förutom professorer
och docenter — tjänster som laborator (observator), biträdande lärare,
museiassistenter, assistenter och amanuenser.
De fasta befattningar av laboratorstyp, som kommitterade föreslå
efter ingående prövning och sovring av de omfattande önskemål i detta
avseende som framställts, avse i allmänhet sådana fall, då en särskilt viktig
gren av ett ämne anses böra få en fast företrädare i fråga örn forskning och
undervisning (t. ex. analytisk kemi, kvartärgeologi) utan att man på sakens
nuvarande ståndpunkt anser sig kunna föreslå inrättande av en professur.
I vissa fall föreslås emellertid laborator för att leda övningskurser av sådan
omfattning och karaktär, att biträdande lärare ej kan anses tillräcklig.
Laboratorerna böra enligt kommitténs uppfattning efter lämpliga normer
deltaga i arbetet med forskning och undervisning på institutionerna.
Deras ställning i detta avseende måste variera allt efter förhållandena på
olika institutioner. Kommittén föreslår därför inga generella föreskrifter
men anser, att i princip böra de instruktioner kunna tjäna som norm, vilka
gälla för nuvarande befattningar av ifrågavarande typ.
Biträdande lär arbefattningar föreslås av kommittén inrättade
huvudsakligen i sådana ämnen, där den elementära undervisningen i
sin nuvarande omfattning ej kan på ett tillfredsställande sätt bedrivas med
förefintlig lärarpersonal. Kommittén har föreslagit, att dessa befattningar
givas en något annan karaktär än för närvarande. I sådant syfte har kommittén
ifrågasatt en ändring av gällande bestämmelser om tillsättandet av
dylika befattningar, undervisningsskyldigheten m. m.
Beträffande museiassistenterna föreslås, att dessa — i enlighet
med vad som från och med innevarande budgetår skett i fråga om motsvarande
befattningar vid naturhistoriska riksmuseet — uppflyttas från lönegraden
A 21 till lönegraden A 23.
I fråga örn assistenterna föreslår kommittén en uppdelning i två
grupper, forskningsassistenter och undervisningsassistenter. Kommittén anser,
att i princip en forskningsassistentbefattning bör ställas till varje professors
och i vissa fall även till laborators förfogande. Deras tjänsteställning
borde i regel vara förste assistentens, undantagsvis andre assistentens.
Lindervisningsassistenten avses som biträde vid undervisningen och förutsättes
likaledes få tjänsteställning som förste eller andre assistent.
Kanslern biträder den av kommittén uttalade uppfattningen, att vid universitet
och högskolor undervisningen och forskningen böra omhänderhavas av
samma vetenskapliga personal. Undervisningsskyldigheten för de olika befattningshavarna
finge dock ej bli så betungande som ofta hittills varit fallet, och
för de högst kvalificerade forskarna borde huvudvikten läggas på * forskningsund
ervisning».
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
15
Kanslern har i avvaktan på resultatet av 1945 års universitetsberednings
arbete icke velat inrätta några nya laboratorsbefattningar. Det har vidare
synts kanslern tvivelaktigt, om den ifrågasatta uppdelningen av assistenterna
i forsknings- och undervisningsassistenter vore lämplig. Varje assistent
borde i viss utsträckning biträda professorn i hans forskningsarbete.
Det syntes böra överlämnas åt den enskilde professorn att, med beaktande
av behovet av undervisning och assistentens personliga förutsättningar,
bestämma, i vilken omfattning denne skulle tas i anspråk för att biträda
vid professorns undersökningar.
Statskontoret har förklarat sig anse, att frågan örn befattningstyper samt
löne- och anställningsvillkor för den vetenskapliga personalen bör lösas
efter linjer som äro gemensamma för alla fakulteter och institutioner. En
sådan fråga vore exempelvis avvägningen av de biträdande lärarnas undervisningsskyldighet.
Museiassistenternas lönegradsplacering borde likaledes
upptagas i ett vidare sammanhang. Så vore även förhållandet med förslaget
om assistentkårens uppdelning på två grupper: forsknings- och undervisningsassistenter.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
De yttre svårigheter, med vilka den matematisk-naturvetenskapliga forskningen
i vårt land har att kämpa, bestå framför allt i bristen på personal.
I fråga om den vetenskapligt utbildade personalen, varom i detta
sammanhang är fråga, är det största problemet framför allt att säkerställa
rekryteringen av forskarkåren. I detta avseende äro de nuvarande förhållandena
utom all fråga sådana, att snara åtgärder för en förbättring äro
oundgängliga. Frånsett ett fåtal amanuens- och assistentarvoden samt docentstipendier
finnas för yngre obefordrade vetenskapsmän för närvarande knappast
några andra ekonomiska möjligheter till vidareutbildning än fortsatt
skuldsättning. Samtidigt locka industrien och näringslivet i övrigt med goda
anställningsvillkor. Följden har också, såsom framgår av de av styrelsen för
Sveriges förenade studentkårer lämnade uppgifterna, blivit en märkbar hopkrympning
av rekryteringsbasen för de egentliga forskarbefattningarna och
detta trots en hastigt ökande tillströmning av studenter till de matematisknaturvetenskapliga
studiebanorna. En dylik utveckling måste i längden bli
ödesdiger. Det främsta botemedlet torde vara det av forskningskommittén
anvisade, nämligen en relativt betydande utökning av antalet avlönade rekryteringstjänster,
d. v. s. — förutom docentstipendier, till vilka jag ämnar
återkomma i det följande — assistent- och amanuensbefattningar; i viss mån
fylla även tjänsterna som biträdande lärare en liknande uppgift. Jag är ense
med kommittén om att antalet av ifrågavarande befattningar bör avsevärt
utökas. Härigenom vinnes även den fördelen, att institutionerna tillföras vetenskapligt
utbildade hjälpkrafter med uppgift att, samtidigt som de fullfölja
sin utbildning under vederbörande professors eller laborators ledning, vara
denne behjälplig med dels meddelande av elementär undervisning och dels
forskning.
I fråga örn assistentbefattningarna har kommittén utgått från den principen,
att varje professor och vissa laboratorer böra ha tillgång till en förste
assistent med huvudsaklig uppgift att inom ramen för sin stadgade tjänst
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 21+3.
göringsskyldighet biträda vid forskningsarbetet; dessa befattningshavare benämner
kommittén forskningsassistenter. De nuvarande förste assistenterna,
vilka huvudsakligen ha till uppgift att biträda vid undervisningen, benämner
kommittén undervisningsassistenter. Kanslern för rikets universitet och statskontoret
ha, med instämmande av matematisk-naturvetenskapliga sektionen
vid universitetet i Uppsala, förklarat sig anse tvivelaktigt, huruvida en sådan
uppdelning av förste assistenterna i två kategorier vore ändamålsenlig. För egen
del är jag av samma åsikt som nämnda myndigheter. I likhet med kanslern
anser jag det böra ankomma på vederbörande professor att, med beaktande av
behovet av undervisning och assistentens personliga förutsättningar, bestämma
i vilken omfattning dennes tjänstgöringsskyldighet skall tagas i anspråk för undervisning
respektive forskningsarbete.
I detta sammanhang må nämnas, att kanslern, för det fall att två förste assistenter
av kommittén föreslagits för en och samma institution, i regel funnit
skäl att förorda, att den ene av assistenterna avlönas såsom andre assistent.
Jag ansluter mig för egen del i princip till kanslerns förslag på denna punkt.
Biträdande lärare böra, såsom kommittén framhållit, anställas i de fall då
behov föreligger att från en professor avlasta en del av den rent elementära
undervisningen i syfte att bereda honom större möjligheter att ägna sig åt
forskning. I det följande ämnar jag tillstyrka nyinrättande av några nya dylika
befattningar. Däremot är jag icke för närvarande beredd att ingå på de av
kommittén berörda frågorna om en eventuell ändring av anställningsvillkoren,
undervisningsskyldigheten, tillsättningsförfarandet etc.; med dryftandet av
dessa spörsmål torde böra anstå till dess 1945 års universitetsberedning framlagt
resultatet av sin utredning rörande dessa förhållanden. Tills vidare torde
således nuvarande bestämmelser alltjämt böra gälla.
Kommittén har även föreslagit inrättande av vissa ordinarie befattningar
såsom laborator eller observator. I likhet med kommittén är jag av den uppfattningen
att detta slag av befattningar visat sig väl fylla sin uppgift och hyser
i motsats till kanslern icke någon tvekan att biträda kommitténs förslag i de fall,
då mycket starka skäl synts föreligga för att nya sådana tjänster inrättas. Detta
har jag funnit vara fallet ifråga om ett fåtal särskilda ämnesgrenar av sådan
vikt att de rimligen böra få fast anställda företrädare, utan att likväl professurer
för närvarande kunna anses motiverade. Jag erinrar att 1945 års universitetsberedning
icke framställt någon anmärkning mot kommitténs förslag på
denna punkt. Under hand har jag inhämtat, att inom universitetsberedningen
icke uppkommit fråga örn slopandet av ifrågavarande typ av fasta befattningar.
För egen del finner jag desto mindre anledning att vilja ifrågasätta dessa
befattningars existensberättigande som jag tvärtom av olika skäl, icke minst
rekryteringssynpunkter, finner i hög grad angeläget, att antalet fasta forskarbefattningar
ökas.
Beträffande de i lönegraden A 21 placerade fyra museiassistentbefattningarna
ifrågasätter jag för närvarande icke någon annan förändring än att jag såsom
en konsekvens av 1945 års riksdags beslut om lönegradsplaceringen för
motsvarande befattningar vid naturhistoriska riksmuseet förordar, att desamma
placeras i lönegraden A 23.
Kommittén har till diskussion upptagit frågan, huruvida man för framtiden
borde frångå nuvarande principer vid inrättande av vetenskapliga befattningar
såtillvida, att rena forskarbefattningar skulle inrättas vid sidan av sådana, som
avse såväl forskning som undervisning, men stannat vid att förorda bibehållande
av den nuvarande ordningen som huvudregel. Jag delar i likhet nied
17
Statsutskottets utlåtande nr 2J+3.
kanslern kommitténs uppfattning i detta spörsmål, d. v. s. att även i fortsättningen
dessa befattningar böra omfatta både forskning och undervisning, vilket
givetvis icke bör hindra att även rena forskarbefattningar inrättas i särskilda
fall, exempelvis i form av personliga befattningar åt därav högt förtjänta
forskare.
Teknisk personal.
För närvarande finnas vid universiteten följande ordinarie befattningar av
ifrågavarande slag (de vid matematisk-naturvetenskapliga sektionernas institutioner
placerade angivas inom parentes):
Befattning
Uppsala
Lund
Trädgårdsmästare .......
. . . A 18
(i) i
» .......
... A 16
(1)
1
Försöksassistent .........
.. . A 16
—
(1)
1
Preparator .... ......
... A 10
(0) 21
(0)
1
Instrumentmakare .......
... A 10
(2) 2
Trädgårdsmästare .......
... A 9
(2) 2
(1)
1
Institutionsvaktmästare . ..
... A 9
(2) 3
(3)
3
Maskinist ...............
.... A 8
(3) 6
(1)
1
Tekniskt biträde..........
... A 7
(2) 9
(4)
9
Institutionsvaktmästare
... A 7
(11) 16
(5)
12
Trädgårdsförman ........
... A 7
(2) 2
(2)
2
Hantverkare ............
.. . A 6
—
(1)
l1 2
Vaktmästare ............
... A 5
(1) 2
Räknebiträde ............
—
(3)
3.
Forskningskommitténs förslag innebär följande förändringar i personalorganisationen:
a)
De högre trädgårdsmästarbefattningarna placeras båda i A 18 och benämnas
akademiträdgårdsmästare.
b) Tjänsterna som instrumentmakare differentieras och placeras i A 14
respektive A 10. Härom anför kommittén:
Kommittén anser placeringen i A 10 i allmänhet vara alldeles för låg. Skickliga
instrumentmakare äro inom industrien synnerligen efterfrågade och val
betalda. För forskningen, speciellt inom vissa ämnen såsom t. ex. fysik och fysikalisk
kemi, är tillgång till verkligt förstklassiga instrumentmakare ett livsvillkor;
vid universiteten måste därför väl så stora krav ställas på instrumentmakarnas
yrkesskicklighet som inom industrien och statens industriella verk.
Örn universitetsinstitutionerna skola kunna hävda sig i konkurrensen, måste sålunda
dessa tjänster placeras betydligt högre än nu är fallet. Som jämförelse
kan nämnas att statens vattenfallsverk har sina instrumentmakare i Ä 16 samt
att instrumentmakaren vid statens provningsanstalt är placerad i A 14.
1 En av dessa skall hållas obesatt, så länge en å övergångsstat placerad vaktmästare (A 7)
kvarstår i tjänst.
2 Denna befattning skall hållas obesatt, så länge en å övergångsstat placerad vaktmästare
(A 7) kvarstår i tjänst.
Bihang till riksdagens protokoll 10li6. 6 sami. Nr
2
18
Statsutskottets utlåtande nr 2/t3.
Enligt kommitténs erfarenhet är det för en institution ekonomiskt lönande
att betala en instrumentmakare en sådan lön, att en förstklassig kraft kan erhållas.
Finnes icke tillgång inom institutionen till en sådan, måste mera komplicerade
apparater tillverkas vid privatverkstäder, och dessas priser äro synnerligen
höga. Med våra dagars ofantligt uppdrivna krav på instrumentens
precision är instrumentmakaren en utomordentligt betydelsefull medarbetare
på en vetenskaplig institution.
Med anledning av det ovan anförda föreslår kommittén, att instrumentmakare
placeras i lönegrad A 14. I vissa fall anser dock kommittén, att den
nuvarande lönegradsplaceringen i A 10 tills vidare bör bibehållas. Vid de
kemiska institutionerna i Uppsala föreslås sålunda utom en instrumentmakare
i A 14 (placerad på fysikalisk-kemiska institutionen) en instrumentmakare i
A 10 (delad mellan kemiska institutionens avdelningar för oorganisk respektive
organisk kemi). Den förre, som skall tjänstgöra som föreståndare för verkstaden
benämnes i detta fall förste instrumentmakare. Vid kemiska institutionen i
Lund föreslås även instrumentmakare i A 10.
c) Benämningen tekniskt biträde utbytes mot benämningen laboratoriebiträde.
Antalet sådana biträden ökas väsentligt.
d) Som ny befattningstyp föreslås laboratorietekniker i lönegraden A 11.
Härom yttrar kommittén i huvudsak följande.
Vissa institutioner ha starkt behov av laboratorieteknisk hjälp med högre
kvalifikationer än de som kunna fordras av en befattningshavare i den lönegrad
(A 7), som laboratoriebiträdena placerats uti. Kommittén föreslår därför,
att i vissa undantagsfall tjänster inrättas med en högre placering än A 7, men
anser, att dessa befattningshavares lönegradsplacering bör prövas från fall till
fall beroende på de behov, som finnas på de skilda institutionerna, och beroende
på de personliga kvalifikationer, som kunna stå till buds. Exempel
på dylika tjänster finnas vid statens bakteriologiska anstalt, statens farmaceutiska
laboratorium, statens skogsförsöksanstalt och statens provningsanstalt,
där l:e laboratoriebiträden äro placerade i All.
Härtill kommer att det är i hög grad önskvärt och för arbetet på de vetenskapliga
institutionerna gagneligt att i högre grad än nu är fallet möjlighet beredes
för de bästa bland de lägre befattningshavarna att avancera till mera
kvalificerade och högre avlönade befattningar.
e) Som ny befattningstyp föreslås även mekaniker i lönegraden Eo 9. Härom
anföres följande.
Med mekaniker avses befattningshavare, som tjänstgör på en institutions
verkstad under instrumentmakaren. Sådana tjänster finnas redan nu vid de
större institutionernas verkstäder, men endast som extra befattningar, avlönade
ur materielanslag eller på annat sätt. Kommittén anser det nödvändigt,
att ordinarie eller extra ordinarie befattningar av denna typ nu
inrättas. Då för mekaniker en god grundläggande yrkesutbildning erfordras,
bör lönegradsplaceringen vara högre än för de vanliga vaktmästarbefattningarna.
Kommittén föreslår dock ej högre än A 9 bland annat med
hänsyn till att för de bästa krafterna befordran till de bättre betalda instrumentmakarbefattningarna
är möjlig. Som jämförelse kan nämnas att
19
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
maskinisterna allmänt äro placerade i A 8. Mekanikerna behöva dock i
regel en betydligt mera gedigen utbildning än maskinisterna.
Tills vidare böra befattningarna dock placeras i lönegraden Eo 9.
f) Som ny befattningstyp föreslås vidare kartritare i lönegraden A 7.
g) Kanslibiträden i A 7 föreslås till stort antal, i regel en på varje institution.
h) För en institution (limnologiska institutionen i Lund) föreslås inrättande
av en tjänst som kontorsbiträde i lönegraden A 4.
Mot kommitténs ifrågavarande förslag ha erinringar framställts av allmänna
lönenämnden och statskontoret. Av dessa myndigheters yttranden
inhämtas bland annat följande.
Preparatorer (A 10). Allmänna lönenämnden anför följande.
Såvitt framgår av vad kommittén anfört, komma arbetsuppgifterna å dessa
befattningar att bli i huvudsak likartade med dem, som åligga innehavarna av
preparatorstjänsterna vid naturhistoriska riksmuseet. Som kommittén erinrat,
sänktes sistnämnda tjänster enligt beslut av 1945 års riksdag från A 10 till
A 9. Vid sådant förhållande kan lönenämnden icke tillstyrka högre placering
än i 9 lönegraden för de preparatorsbefattningar, som enligt utredningens förslag
skola nyinrättas vid geologisk-mineralogiska och växtbiologiska institutionerna
i Uppsala samt mineralogiska institutionen i Lund.
Icke heller statskontoret har ansett sig kunna tillstyrka högre lönegrad
än A 9 för ifrågavarande tjänster.
Vaktmästare. Allmänna lönenämnden framhåller, att kommitténs motiveringar
för inplacering i lönegrad av de av kommittén föreslagna nya vaktmästarbefattningarna
å olika institutioner icke alltid vore tillfyllest för ett ställningstagande
till kommitténs förslag. I brist på närmare uppgifter angående
vaktmästarnas arbetsuppgifter ville det synas lönenämnden, som om i de fall,
då kommittén föresloge inrättande av ytterligare en vaktmästarbefattning å
institution där sådan befattning redan funnes, den nya vaktmästarbefattningen
i regel borde placeras i 5 lönegraden.
Statskontoret har avstyrkt förslaget, att akademiträdgårdsmästaren
i Lund skulle placeras i lönegraden A 18 liksom i Uppsala.
Instrumentmakare (A 14, A 10). Statskontoret avstyrker ifrågavarande
förslag, enär löneställningen för instrumentmakarna i anledning av
institutionsvaktmästarutredningens förslag fastställts så sent som av 1945
års riksdag.
Allmänna lönenämnden har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad
endast för den instrumentmakare, som förestår den för kemiska och fysikaliskkemiska
institutionerna i Uppsala gemensamma instrumentverkstaden. För
denne befattningshavare syntes benämningen »förste instrumentmakare»
lämplig. Beträffande övriga, av kommittén till placering i A 14 föreslagna instrumentmakarna
ifrågasätter lönenämnden, huruvida icke en placering i lägre
lönegrad, förslagsvis 11 lönegraden, kunde vara tillfyllest. Beträffande den
av lönenämnden ifrågasatta placeringen i 11 lönegraden må framhållas, att
de kontanta avlöningsförmånerna i löneklass 11 efter ett genomförande av
20
Statsutskottets utlåtande nr Sudden
provisoriska löneregleringen kommer att överstiga den nuvarande kontantlönen
i 13 löneklassen.
Laboratorie b iträ den (tekniska biträden, A 7). Allmänna
lönenämnden anser, att med ett slutligt ståndpunktstagande till förslaget
att inrätta ett betydande antal ordinarie befattningar i A 7 för laboratoriebiträden
bör anstå i avbidan på det förslag angående laboratoriebiträdenas
utbildning, som kommittén avser att framlägga, ävensom i avbidan på
resultatet av 1944 års personalutrednings arbete. Tills vidare syntes det
ökade behovet av laboratoriebiträden böra tillgodoses med extra ordinarie
personal i högst 7 lönegraden.
Laboratorietekniker (All). Statskontoret påpekar, att kommittén
till jämförelse åberopat, att befattningshavare i 11 lönegraden som
1 :e laboratoriebiträden funnes vid vissa andra institutioner. Emellertid hade
den högre löneställningen för nämnda befattningshavare föranletts av att
de intoge ställningen av arbetsledare. Då det icke upplysts, att de föreslagna
tjänsterna skulle ha sålunda angiven karaktär, kunde statskontoret
icke tillstyrka inrättandet av desamma.
Allmänna lönenämnden anför följande.
Beträffande laboratorieteknikerbefattningarna har lönenämnden uppmärksammat,
att de speciella motiveringarna för dessa befattningar — i den mån
sådana motiveringar framlagts av kommittén — i huvudsak bygga på de
personliga kvalifikationerna och den personliga lämpligheten hos befattningshavare,
som på ett eller annat sätt redan äro knutna till vederbörande
institution. Lönenämnden måste för sin del ställa sig tveksam mot inrättande
av ordinarie befattningar av dylik personlig karaktär. I detta sammanhang
vill lönenämnden erinra, att institutionsvaktmästarutredningen fann dylika
särskilda kvalifikationer föreligga hos den nuvarande innehavaren av institutionsvaktmästarbefattningen
vid astronomiska observatoriet i Lund, men att
utredningen icke ansåg sig kunna föreslå inrättande av en högre ordinarie
befattning för denne med hänsyn till arbetsuppgifternas personliga karaktär.
Utredningen förordade därför, att befattningshavaren i fråga skulle tillerkännas
ett personligt lönetillägg, vilket förslag även vann statsmakternas godkännande.
En nackdel med denna lösning av frågan är emellertid, att vederbörande
icke erhåller något förhöjt pensionsunderlag. Inrättande av extra
ordinarie befattningar i 9 eller 11 lönegraden för dylika särskilt kvalificerade
laboratoriebiträden eller institutionsvaktmästare synes därför böra övervägas.
Däremot kan lönenämnden, som framgår av det föregående, icke — i varje
fall ej på grundval av nu föreliggande utredning — tillstyrka inrättande av
ordinarie befattningar för ifrågavarande ändamål.
Mekaniker (Eo 9). Statskontoret anför: Med avseende å förslaget,
att mekanikertjänster i lönegrad A 9 eller Eo 9 skulle inrättas för vissa
befattningshavare, som redan nu finnas men för vilka kostnaderna icke bestridas
från avlöningsanslagen, vill statskontoret framhålla, att — för den
händelse ett varaktigt behov av dessa befattningar föreligger — kostnaderna
böra belasta avlöningsanslagen. Enligt statskontorets mening torde
emellertid de nya befattningarna böra benämnas institutionsvaktmästare,
vilken tjänstetitel kommit till användning i personalstaterna för till lönegraden
A 9 hänförda tjänstemän avsedda bland annat för mekanikerarbeten.
21
Statsutskottets utlåtande nr 2.ff3.
Allmänna lönenämnden linner, under erinran om den beslutade provisoriska
löneregleringen, tveksamt, huruvida de nya mekanikerbefattningarna böra placeras
i 9 lönegraden. Inberäknat provisoriskt lönetillägg komme under nästa
budgetår den kontanta lönen i 7 löneklassen högre än för närvarande i 9 löneklassen.
Å I-ort komme månadslönen exempelvis att utgöra 453 kronor 50 öre,
vilket ungefär motsvarade en timpenning av 2 kronor 20 öre.
Kanslibiträden (A 7). Statskontoret yttrar, att i den män särskilda
biträden för kontorsgöromål visade sig behövliga, dessa syntes böra
anställas på extra stat med placering högst i 4 lönegraden.
Allmänna lönenämnden anför följande.
I fråga örn förslaget örn inrättande av en kanslibiträdesbef attning å flertalet
institutioner finner lönenämnden en viss försiktighet påkallad, då kommittén
knappast anfört övertygande skäl för att behov föreligger av sådan
personal i den utsträckning, kommittén angivit. I varje fall böra en del av
dessa befattningar inrättas såsom extra ordinarie, likaledes i högst 7 lönegraden.
Härvid böra de ordinarie och extra ordinarie befattningarna icke bindas vid
viss institution, utan bör vid uppkommande ledighet å befattning en omplacering
kunna företagas, liksom fallet är exempelvis med institutionsvaktmästarbefattningarna
vid tekniska högskolan i Stockholm.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Därest de planerade åtgärderna till den matematisk-naturvetenskapliga
forskningens fromma skola kunna få avsedd effekt, måste de givetvis pa sätt i
ärendet föreslagits även kombineras med inrättandet av ett relativt stort antal
nya befattningar för tekniska och administrativa hjälpkrafter. I nästföljande
avsnitt redogöres närmare för forskningskommitténs detaljförslag i detta avseende.
Därav framgår, att antalet sådana befattningar föreslås ökat i avsevärd
omfattning. Emellertid är att märka, att flertalet av de befattningshavare,
som sålunda skulle mera fast knytas till vederbörande institutioner, redan
finnas anställda där ehuru avlönade från materielanslag, av enskilda medel
eller på annat mer eller mindre improviserat sätt. Denna omständighet har
gjort ställningstagandet till detaljförslagen relativt enkel, i det att behovet av
befattningarna mestadels kunnat styrkas genom att förhållandena redan framtvingat
anställandet av den personal varom är fråga. Prövningen har sålunda
i det stora hela kunnat inskränkas till frågan om en skälig lönegradsplacering.
Härvid ha vissa riktlinjer tillämpats, för vilka jag i detta sammanhang ämnar
redogöra.
Härvid må först erinras därom, att frågan om institutionsvaktmästares och
därmed jämförliga befattningshavares vid vetenskapliga institutioner lönegradsplacering
nyligen varit föremål för särskild sakkunnigutredning, den s. k.
institutionsvaktmästarutredningen, vars betänkande framlades i september
1943 och föranledde beslut av statsmakterna vid 1945 års riksdag (se 1945
års statsverksproposition, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15 ff.)
Enligt de allmänna riktlinjer, som därvid godtogos, skulle i huvudsak 7, 9 och
10 lönegraderna komma till användning. 7 lönegraden skulle vara normallönegrad
för institutionsvaktmästare, av vilka fordrades yrkesskicklighet som
mekaniker, elektrisk montör, snickare och dylikt. 9 lönegraden skulle komma
i tillämpning i vissa fall, då vederbörande exempelvis hade att med ledning av
ritningar eller muntliga anvisningar förfärdiga instrument, vilka uppenbarligen
ställde stora anspråk på skicklighet och noggrannhet vid framställandet. 10
22
Statsutskottets utlåtande nr l2J+3.
lönegraden slutligen skulle reserveras för sådana specialbefattningar med kvalificerade
arbetsuppgifter — instrumentmakare eller preparatorer — vilka på
vissa institutioner befunnits eller kunde befinnas erforderliga vid sidan av där
befintlig vaktmästarpersonal.
Befattningarna i 7 lönegraden benämndes i regel institutionsvaktmästare,
befattningarna i 9 lönegraden i regel institutionsvaktmästare eller i vissa fall
preparatorer och tjänsterna i 10 lönegraden slutligen instrumentmakare eller
preparatorer.
Naturvetenskapliga forskningskonnnittén har föreslagit vissa förändringar i
fråga örn de sålunda godtagna riktlinjerna. Sålunda föreslås, att vissa instrumentmakarbefattningar
inrättas i 14 lönegraden, att befattningar i 11 lönegraden
imättas under benämningen laboratorietekniker samt nya tjänster i
9 lönegraden, benämnda mekaniker, inrättas. Mot dessa förslag ha från statskontoret
och allmänna lönenämndens sida anförts starka betänkligheter. Sistnämnda
myndighet har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad endast
för den instrumentmakare, som förestår den för de kemiska och fysikaliskkemiska
institutionerna gemensamma instrumentverkstaden och som föreslås
benämnd förste instrumentmakare. På av lönenämnden anförda skäl ansluter
jag mig till den ståndpunkt nämnden sålunda intagit.
Beträffande de befattningar, som enligt kommittéförslaget skulle placeras i
11 lönegraden har jag vid närmare prövning av omständigheterna i de särskilda
fallen funnit, att i två fall (biokemiska och fysikalisk-kemiska institutionerna
vid universitetet i Uppsala) en placering i 10 lönegraden såsom preparator förefallit
befogad, medan i ytterligare två fall (fysiska och paleontologiska institutionerna
vid samma universitet) befattningarna synas böra placeras i 9 lönegraden
såsom institutionsvaktmästare. I nämnda fall har jag dock icke för
närvarande ansett tillrådligt att befattningshavarna redan nu givas ordinarie
ställning, bland annat emedan ett förnyat ställningstagande till frågan om en
slutlig lönegradsplacering av befattningar av detta slag kan komma att bli
erforderligt, sedan pågående utredning rörande de medicinska institutionernas
behov av teknisk personal avslutats.
I fråga om de tjänster som föreslagits placerade som mekaniker i 9 lönegraden
har jag, med beaktande av vad allmänna lönenämnden och statskontoret
anfört, funnit en placering i 7 lönegraden såsom institutionsvaktmästare
bäst svara mot de i fjol godtagna riktlinjerna för den löneställning,
som bör tillkomma personal av ifrågavarande slag.
Kommittén har i vissa fall förordat en förändring av institutionsvaktmästartjänster
i lönegraden A 9 till preparatorsbefattningar i lönegraden A 10.
På av lönenämnden anförda skäl har jag icke ansett mig böra tillstyrka en
sådan förändring, vilken skulle strida mot det beslut, som så sent som förra
året fattades av statsmakterna.
I de fall då en vaktmästar^ änst ansetts behövlig vid sidan av befintlig
institutionsvaktmästarpersonal, har jag i likhet med kanslern och lönenämnden
ansett en placering i 5 lönegraden lämplig. Kommittén har i sådana fall
föreslagit placering i 6 lönegraden.
Jag har icke ansett tillräckliga skäl förebragta för en uppfattning av trädgårdsmästarbefattningen
vid botaniska trädgården vid Lunds universitet från
16 till 18 lönegraden. Däremot har jag ansett mig kunna tillstyrka, att tjänstebenämningen
för denna befattning jämte motsvarande tjänst vid Uppsala
universitet ändras till akademiträdgårdsmästare.
Benämningen tekniskt biträde synes böra utbytas mot laboratoriebiträde;
23
Statsutskottets utlåtande nr 2.^3.
ändringen bör givetvis genomföras även för de befattningar av ifrågavarande
slag, som äro placerade vid andra institutioner vid universiteten än de, varom
nu närmast är fråga. Jag är ense med allmänna lönenämnden därom, att
återhållsamhet tills vidare bör iakttagas vid inrättandet av nya ordinarie
befattningar av förevarande slag. I enlighet härmed har jag inskränkt mig till
att föreslå ordinariesättning av vissa redan befintliga extra ordinarie dylika
befattningar medan flertalet nya tjänster föreslås få extra ordinarie ställning.
Benämningen laboratoriebiträde lämpar sig icke för tekniska biträden på de
geografiska institutionerna. Jag förordar i detta fall benämningen kartbiträden.
Vid geografiska institutionen i Lund är ifrågavarande, redan befintliga
befattningshavare placerad i lönegraden Eo 7, vilken löneställning även
synes lämplig för motsvarande tjänst vid Uppsala universitets geografiska
institution. Den vid Lunds universitet befintliga tjänsten torde böra ordinariesättas.
Det har länge varit ett starkt önskemål från de vetenskapliga universitetsinstitutionernas
sida att inom vederbörande institution få tillgång till särskilda
biträden för de mångahanda skrivgöromål samt expeditionella och kamerala
m. fl. uppgifter av olika slag, som för närvarande i besvärande grad taga professorernas
och övriga vetenskapsmäns tid i anspråk. Kommittén och vederbörande
universitetsmyndigheter fästa också stor vikt vid förslaget, att i regel
varje institution skall utrustas med ett biträde av detta slag. För detta ändamål
har föreslagits inrättande av ett icke ringa antal kanslibiträdestjänster i
lönegraden A 7. Jag är för egen del fullt övertygad om att tillräckligt vägande
motiv föreligga för inrättandet i full omfattning av de föreslagna biträdesbefattningarna.
Det har upplysts att, såvitt gäller de matematisk-naturvetenskapliga
institutionerna i Uppsala, förhållandena redan framtvingat, att de i
och för sig knappa materielanslagen eller enskilda medel anlitats för anställande
av skriv- och expeditionsbiträden vid icke mindre än 10 av de 16 institutioner,
vilka enligt kommittéförslaget skulle få tillgång till sådan arbetskraft; i tre av
dessa fall äro biträdena gemensamma för två institutioner. När det gäller lönestäilningen
för denna personal synes emellertid en viss försiktighet påkallad.
Sålunda torde, åtminstone till en början, endast icke-ordinarie anställningsform
böra komma i fråga. Vidare torde en differentiering av tjänsterna böra
ske såtillvida, att vissa befattningar tills vidare placeras i 4 lönegraden och
de återstående i 7 lönegraden. För egen del förordar jag, att vid Uppsala
universitet 6 och vid Lunds universitet 4 av dessa skriv- och expeditionsbiträdesbefattningar
placeras i 7 lönegraden medan återstående 7 befattningar
i Uppsala och 4 i Lund placeras i 4 lönegraden. Det torde böra ankomma
på särskild prövning av kanslern att efter erforderlig utredning bestämma vid
vilka institutioner tjänster i 7 lönegraden böra komma i fråga. Jag förutsätter,
att härvid tages hänsyn till vederbörandes kvalifikationer, längden av
föregående tjänstgöring och dylika omständigheter.
Till frågan örn tjänsteställningen för det föreslagna biträdet vid limnologiska
institutionen i Lund återkommer jag i det följande.
Detalj förslag i fråga örn personalorganisationen.
Departementschefen har därefter upptagit till behandling forskningskommitténs
detaljförslag i fråga örn personalorganisationen vid varje institution
för sig. I relativt få fall har lian därvid förordat nya ordinarie
tjänster och eljest extra ordinarie anställningsform. Departementschefen
24
Statsutskottets utlåtande nr 2J$.
har i detta sammanhang framhållit, att det i många fall torde komma att
befinnas lämpligt att, vare sig befattningen upptagits som ordinarie eller
extra ordinarie, till en början anställa vederbörande såsom extra tjänsteman,
exempelvis för att bereda tillfälle till provtjänstgöring. För att möjliggöra
detta syntes det lämpligt att vederbörande icke-ordinarieposter tills
vidare finge beteckningen förslagsvis, varvid det borde ankomma på Kungl.
Maj:t att medgiva att posten finge överskridas.
Sammanfattningsvis skulle de matematisk-naturvetenskapliga
institutionernas nuvarande personal — bortsett från professorer — för
nästa budgetår vid bifall till departementschefens förslag undergå följande
förändringar.
Uppsala universitet.
Nuvarande personal: Av departementschefen förordad
ändring:
Laborator, observator . ..
2
Laborator, observator
5
(+ 3)
Biträdande lärare......
2
Biträdande lärare
5
(+ 3)
Museiassistent ........
. A 21
2
Museiassistent . .
A :
23
2
Förste assistent........
7
Förste assistent . .
20
(+13)
Andre » ........
1
Andre »
5
(-k 41
Förste amanuens ......
20
Förste amanuens .
29
(+ 9)
Andre » ......
1
(= nu)
Trädgårdsmästare .....
. A
18
1
Akademiträdgårds-
mästare ......
A
18
1
Förste instrument-
makare ......
A
14
1
(+ 1)
Instrumentmakare.....
. A
10
2
(= nu)
Preparator .....
EolO
2
(+ 2)
Trädgårdsmästare .....
. A
9
2
(= nu)
Institutionsvaktmästare
. A
9
2
Institutionsvakt-
mästare ......
A
9
4
(+ 2)
Institutionsvakt-
mästare ......
Eo
9
4
(+ 4)
Maskinist ............
. A
8
3
(= nu)
Maskinist.......
Eo
8
1
(+ 1)
Tekniskt biträde.......
. A
7
2
Laboratoriebiträde A
7
3
(+ 1)
»
Eo
7
11
(+11)
Kartbiträde ....
Eo
7
1
(+ 1)
Institutionsvaktmästare
. A
7
11
Institutionsvakt-
mästare ......
A
7
14
(+ 3)
» ......
. Eo
7
1
Institutionsvakt-
mästare ......
Eo
7
0
(— 1)
Trädgårdsförman......
. A
7
2
(= nu)
Vaktmästare..........
. A
5
1
Vaktmästare ....
A
5
2
(+ 1)
» ....
Eo
5
3
(+ 3)
Käknebiträde ....
Eo
4
2
(+ 2)
Kanslibiträde .. .
Eo
7
6
(+ 6)
Kontorsbiträde ..
Eo
4
7
(+ T
25
Statsutskottets utlåtande nr 24-3.
Härutöver har departementschefen förordat en fördubbling av det nuvarande
antalet (10) tredje amanuenser vid de matematisk-naturvetenskapliga
institutionerna, vilket föranleder en anslagshöjning med 12 000
kronor.
Departementschefens förslag innebär bland annat, dels att av forsknmgskommittén
väckt fråga om inrättande av en biträdande lärartjänst vid institutionen
för mekanik och matematisk fysik vid universitetet i Uppsala
ansetts böra prövas först i samband med universitetsberedningens kommande
förslag rörande dylika tjänster, medan däremot departementschefen
— såsom framgår av det följande i fråga om motsvarande institution i
Lund — förordat inrättande från och med nästa budgetår av en sådan
befattning därstädes, dels att departementschefen icke ansett sig kunna
biträda matematisk-naturvetenskapliga sektionens hemställan örn uppfattning
av den för filosofie hedersdoktorn S. Lundell inrättade personliga museiassistentbefattningen
från 17 till 23 lönegraden, dels ock att departementschefen,
i anslutning till sitt i det föregående angivna principiella ställningstagande
till frågan örn den tekniska personalens lönegradsplacering, i
stället för begärda instrumentmakartjänster i lönegraden A 10 vid biokemiska,
kemiska och meteorologiska institutionerna samt begärd laboratoneteknikertjänst
i lönegraden All vid fysiska institutionen endast tillstyrkt
institutionsvaktmästartjänster i 9 lönegraden.
Vid bifall till ovannämnda förslag har departementschefen ansett följande
anslagsändringar erforderliga beträffande Uppsala-universitetet.
Delstaten I. Professorer och lärare m. fl. Delposten I a bör höjas med
(27 000 kronor — i runt tal 2 000 kronor, avseende pensionsavdrag =)
25 000 kronor. Delposten 3, avseende arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, bör höjas med (3 X 8 600 =) 25 800 kronor för
arvoden åt biträdande lärare samt med (13 X 7 200 + 4 X 6 000 + 9 X
X 3 600 + 12 000 =) 162 000 kronor, avseende nya assistenter och arnanuenser.
Delstaten II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. Ordinarieposten bör höjas med i runt tal 28 000 kronor, anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med i runt tal
100 000 kronor och anslagsposten till rörligt tillägg med i runt tal 20 000
kronor. Härvid har jag beräknat, att det från icke-ordinarieposten utgående
beloppet å 7 200 kronor till mekaniska arbeten å fysiska institutionen samtidigt
skall indragas.
Lunds universitet.
Nuvarande personal:
Laborator, observator......... 2*
Biträdande lärare ............ 22
Museiassistent A21 .......... 2
Försöksassistent A16 ......... 1
Av departementschefen förordad
ändring:
Laborator, observator . . 4 (-)- 2)
Biträdande lärare...... 8 (-j— 6)
Museiassistent A 23 ... 2
(= nu) 1
1 Här bortses från tjänsten som föreståndare för zoologiska institutionens entomologiska
avdelning. . .... . .
» Här bortses från tjänsten som biträdande lärare i geologi och mineralogi.
26
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
Förste assistent.............. 4
Andre assistent ............. 1
Förste amanuens ........... 18
Andre » ........... 1
Trädgårdsmästare A 16...... 1
Institutionsvaktmästare A 9 . . 3
Trädgårdsmästare A 9....... 1
Maskinist A 8.............. 1
Institutionsvaktmästare A 7 . . 5
» Eo 7 . 1
Vaktmästare Eo 5........... 1
Tekniskt biträde A 7 ........ 4
» » Eo 7 ....... 4
Trädgårdsförman A 7........ 2
Hantverkare A 6............ 1
Räknebiträde A 4........... 3
Förste assistent ....... 17 (+13)
Andre assistent....... 4 (+ 3)
Förste amanuens...... 28 (+10)
Andre » ...... 3 (+ 2)
Akademiträdgårdsmästare
A 16.............. 1
Instrumentmakare A 10 1 (+ 1)
(= nu)
(= nu)
(= nu)
Institutionsvaktmästare
A 7 ............... 7 (+ 2)
Institutionsvaktmästare
Eo 7.............. 3 (+ 2)
(= nu)
Laboratoriebiträde A 7 7 (+ 3)
» Eo 7 6 (+ 2)
Kartbiträde A 7...... 1(4-1)
(= nu)
(= nu)
(== nu)
Kanslibiträde Eo 7 ... . 4 (+ 4)
Kontorsbiträde Eo 4 . . 4 (+ 4)
Härutöver har departementschefen förordat en ökning av antalet tredje
amanuenser vid de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna i T-lind
från 11 till 20, vilket föranleder en anslagshöjning med 10 800 kronor.
Såsom förut påpekats, avses en av de nya biträdande lärarbefattningarna
för institutionen för mekanik och matematisk fysik. Departementschefens
ovannämnda förslag, innebär vidare bland annat, att han icke ansett
sig kunna biträda kommitténs förslag örn ändring av två institutionsvaktmästarbefattningar
i lönegraden A 9 vid den kemiska institutionen till
instrumentmakarbefattningar i 10 lönegraden.
Vid bifall till ovannämnda förslag har departementschefen ansett följande
anslagsändringar erforderliga beträffande Lunda-uni ver sif etet.
Delstaten I. Professorer och lärare m. fl. Delposten 1 a bör höjas med
(18 000 kronor — i runt tal 1 400 kronor, avseende pensionsavdrag =)
16 600 kronor. Arvodesposten bör höjas med (6 X 8 600 + 13 X 7 200 +
+ 3 X 6 000 + 10 X 3 600 + 2 X 2 400 + 10 800 =) 214 800 kronor, avseende
nya biträdande lärare, assistenter och amanuenser.
Delstaten II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. Ordinarieposten synes böra höjas med i runt tal 21 000 krou°r,
icke-ordinarieposten med i runt tal 28 000 kronor, och anslagsposten
till rörligt tillägg med i runt tal 7 500 kronor. Samtidigt bör arvodesposten
minskas med 5 700 kronor.
M otioner.
I motionen 1:355, vari föreslagits att samtliga nyinrättade befattningar
som kanslibiträden och kontorsbiträden måtte bestämmas till kanslibiträdesbefattningar
i lönegraden Eo 7, anföres bland annat följande.
27
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Ifrågavarande befattningar äro avsedda att tillsattas med befattningshavare,
som skola tjänstgöra som institutionsföreståndarnas sekreterare.
Med de mångfaldiga förbindelser, som råda mellan universitetsinstitutionerna
oell motsvarande utländska institutioner, mäste av de blivande befattningshavarna
krävas stora språkkunskaper för att de skola kunna i tillbörlig
grad fylla sin uppgift. De böra dessutom hava goda kunskaper i
maskinskrivning, stenograf! och i viss män även bokföring. För att dessa
biträden skola bliva till verklig nytta, böra de besitta höga kvalifikationer,
och de löneförmåner, som erbjudas, måste därför vara så goda att lämpliga
personer lockas att söka befattningarna. En lönegradsplacering i Eo 4 kan
härvidlag icke erbjuda garantier för att sökande skola anmäla sig, som fylla
de kompetensfordringar, som måste ställas. Lönegrad Eo 7 torde vara den
lägsta, som kan erbjudas för att universiteten skola hava möjlighet att i
konkurrens med industriella företag, handelsföretag o. d. kunna erhålla kvalificerade
befattningshavare. Samtliga befattningshavare, varom här är
fråga, böra därför ställas i lönegrad Eo 7.
Härför talar även en annan omständighet.
Då kanslern skall på grundval av vederbörandes kvalifikationer, längden
av föregående tjänstgöring och dylika omständigheter bestämma vilka institutioner
skola erhålla befattningar i lönegrad Eo 7, måste kanslerns bestämmande
äga rum sedan befattningarna äro ansökta. Först då kan man
nämligen veta, vilka kvalifikationer »vederbörande» ha. Vidare torde det
bliva nödvändigt att ledigförklara samtliga de 13 respektive 8 befattningarna
på en gång. Först därigenom får nämligen kanslern material för en
jämförelse mellan befattningshavarna i fråga. Man torde knappast kunna
tänka sig annat förfarande än att vid Uppsala universitet — för att endast
hålla sig till detta — i en annons 6 befattningar i lönegrad s och 7 befattningar
i lönegrad 4 förklaras lediga. De sökande komma då att fördela sig
i två kategorier: vissa komma att söka samtliga 13 befattningar och andra
komma att söka endast de befattningar, som stå i lönegrad 7. Så komma de
6 bästa att utses, varefter de fördelas på institutionerna av kanslern. Hela
detta förfarande är emellertid olämpligt. De särskilda institutionscheferna
kunna nämligen hava olika fordringar på de blivande biträdena, och det
lämpliga är därför att befattningarna ledigförklaras för varje institution
för sig. Även hänsyn till de sökande göra sig naturligen här gällande. Ett
ledigförklarande av de särskilda befattningarna vid varje institution för sig
är lätt, om samtliga befattningarna stå i samma lönegrad. För motsatt fall
komma alltid svårigheter att yppa sig.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 362 och II: 546 om uppfattning av
den för filosofie hedersdoktorn S. Lundell inrättade personliga museiassistentbefattningen
till 23 lönegraden anföres följande.
Genom beslut av 1943 års riksdag inrättades vid Uppsala universitets
botaniska museum en personlig museiassistenttjänst för den framstående
svampforskaren Seth Lundell. Hans höga vetenskapliga kvalifikationer omvittnades
därvid från auktoritativa håll och belysas ytterligare därav att
han av fakulteten utnämnts till filosofie hedersdoktor. Ilan fick emellertid
då en så låg löneplacering som A 17. Naturvetenskapliga forskaingskommittén
har i sitt betänkande uppenbarligen icke anset t en översyn av denna
personliga lönegradsplacering falla inom ramen för dess direktiv. De sakkunniga
lia emellertid flerstädes framhållit vikten av att personliga tjänster
inrättas flir tillvaratagande av särskilt framstående vetenskapliga begav
-
VUkottet.
28 Statsutskottets utlåtande nr 21$.
ningar. Som matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala påpekar
i sitt yttrande, synes i sådant sammanhang även löneställningen för dylika,
redan inrättade personliga tjänster böra tagas under övervägande. Med
hänsyn till innehavarens utomordentliga vetenskapliga förtjänster kan det
icke anses skäligt, att han i lönehänseende är lägre placerad än de ordinarie
museiassistenterna, vilka för naturhistoriska riksmuseets vidkommande
genom beslut av 1945 års riksdag uppflyttades till A 23 och vilka för universitetens
vidkommande nu föreslås uppflyttade till samma lönegrad. Då
här ifrågavarande tjänst i fråga örn arbetets art på intet sätt står tillbaka
för någon ordinarie museiassistenttjänst, synas alla sakliga skäl tala för
sektionens förslag om dess uppflyttning till lönegraden A 23.
Departementschefens förslag beträffande inrättandet av nya professurer
och vad därmed står i samband har icke föranlett annan erinran från utskottets
sida, än att utskottet funnit den föreslagna professuren i entomologi
lämpligen böra inrättas från den tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,
dock tidigast från och med den 1 juli 1947. Utskottet förutsätter att sedvanligt
ansökningsförfarande kommer att tillämpas vid denna professurs
tillsättning.
Vad departementschefen i övrigt föreslagit nied avseende å personalorganisationen
föranleder icke annan erinran från utskottets sida än att utskottet
funnit behovet av en biträdande lärartjänst i mekanik och matematisk
fysik lika trängande i Uppsala som i Lund, varför utskottet tillstyrker, att
även Uppsala universitet utrustas med en dylik befattning.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har forskningskommittén
föreslagit att vid de biokemiska, kemiska och meteorologiska institutionerna
vid universitetet i Uppsala samt vid kemiska institutionen vid universitetet
i Lund skulle inrättas tjänster i 10 lönegraden såsom instrumentmakare.
Departementschefen har för dessa institutioner avsett institutionsvaktmästare
med placering i 9 lönegraden. Vidare har departementschefen för den
fysiska institutionen i Uppsala föreslagit en tjänst som institutionsvaktmästare
i 9 lönegraden i stället för den av kommittén förordade befattningen
som laboratorietekniker i 11 lönegraden. Utskottet har för sin del
funnit det tveksamt om icke befattningar som instrumentmakare respektive
laboratorietekniker äro av behovet påkallade vid ifrågavarande institutioner.
Utskottet utgår ifrån att Kungl. Majit ägnar frågan om dessa
befattningar och deras lönegradsplacering fortsatt uppmärksamhet.
Utskottet är ense med departementschefen därom, att vägande skäl föreligga
för inrättandet vid de vetenskapliga institutionerna av biträdesbefattningar
för skrivgöromål samt expeditionella och kamerala uppgifter av olika
slag, vilka för närvarande i allt för hög grad taga professorernas och övriga
vetenskapsmäns tid i anspråk. Beträffande lönesättningen för denna biträdespersonal
har departementschefen ansett, att åtminstone till en början
endast icke-ordinarie anställningsform borde komma i fråga. Vidare
29
Statsutskottets utlåtande nr 243.
har departementschefen förordat en differentiering av tjänsterna så tivida,
att vissa befattningar placeras i 4 lönegraden och vissa i 7 lönegraden I
motionen I: 355 har yrkats, att samtliga ifrågavarande tjänster skulle placeras
i 7 lönegraden. Utskottet, som anslutit sig till departementschefens
förslag, vill emellertid i anledning av vad i nämnda motion anförts framhålla,
att erfarenheten torde få utvisa örn den av departementschefen förordade
anordningen visar sig ändamålsenlig. Utskottet förutsätter därför
att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga och föreslår
vidtagande av de åtgärder, som må befinnas erforderliga, därest en
tillfredsställande rekrytering av vissa av ifrågavarande befattningar icke
skulle visa sig möjlig att ernå med en lönesättning i 4 lönegraden. Med vad
sålunda anförts torde motionen I: 355 få anses besvarad.
I motionerna I: 362 och II: 546 har yrkats, att den för filosofie hedersdoktorn
Seth Lundell inrättade personliga museiassistentbefattningen måtte
uppflyttas från lönegraden A 17 till lönegraden A 23. En av matematisknaturvetenskapliga
sektionen vid universitetet i Uppsala gjord framställning
i samma syfte har departementschefen förklarat sig icke kunna biträda.
Utskottet får erinra, att departementschefen föreslagit uppfattning
av de fyra ordinarie museiassistentbefattningarna vid universiteten från
lönegraden A 21 till lönegraden A 23. Detta förslag har icke föranlett någon
erinran från utskottets sida. Frågan om Lundells lönestallnmg har icke
gjorts till föremål för närmare utredning av lönetekniskt sakkunnig myndighet.
Utskottet finner sig därför icke berett att nu tillstyrka en ändrad
löneplacering för honom. Då emellertid matematisk-naturvetenskapliga sektionen
vitsordat, att den av Lundell innehavda tjänsten i fråga om arbetets
art i intet avseende stöde tillbaka för någon ordinarie museiassistenttjänst,
synes enligt utskottets mening skäl föreligga för att förevarande spörsmål
göres till föremål för närmare omprövning. Med vad sålunda anförts torde
motionerna I: 362 och II: 546 fa anses bes\ arade.
Anslag till materiel.
Allmänna synpunkter.
Kommittén föreslår en ökning av materielanslagen till institutionerna inom
de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna (däri inbegripen geografiska institutionen
i Lund) i enlighet med följande sammanställning.
Nuvarande
Föreslagen
anslag
ökning
Uppsala universitet:
kronor
kronor
nu befintliga institutioner........
...... 300 210
183 790
nya institutioner ...............
........ —
94 000
........ —
20 000
Summa 297 790.
30
Statsutskottets utlåtande nr 34-3.
Lunds universitet:
nu befintliga institutioner
nya institutioner ......
fältarbeten ...........
142 200 144 100
59 000
20 000
Summa 223 100.
Härutöver föreslås vissa engångsanslag: Till Uppsala universitet 163 000 kronor,
varav 70 000 kronor för nya institutioner, och till Lunds universitet
142 000 kronor, varav 60 000 kronor till nya institutioner.
Kommittén framhåller, att det givetvis är en utomordentligt ömtålig fråga
att avväga vad som skall kunna anses vara en skälig budget för en vetenskaplig
institution. Vad kommittén här föreslår är att anse som en minimibudget
för normala institutioner under vårt lands förhållanden. Budgetförslagen
äro alltså icke avpassade för att tillgodose särskilt aktiva och produktiva
institutioners behov och icke heller för att kunna täcka kostnaderna
för särskilt dyrbara och omfattande undersökningar.
Med hänsyn till forskningens rationella finansiering är det enligt kommitténs
mening ej lämpligt eller möjligt att eftersträva en för alla forskare och institutioner
lika förbättring i arbetsbetingelserna. Man kan å andra sidan givetvis
ej nöja sig med att enbart stödja topprestationer. Mycket inom naturforskningen,
som, särskilt för den icke initierade, ter sig som mer eller mindre rutinarbete,
är dock en för samhället nödvändig och nyttig verksamhet, väl värd
dess stöd. Kommittén anser, att den bästa lösningen på detta problem är en
relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget för speciella
ändamål kompletteras med anslag från en central instans.
De av kommittén föreslagna årsanslagen för de särskilda institutionerna ha
uppdelats på två poster: en för materiel m. m. och en för tillfälligt anställd
personal och personal, som icke har ordinarie eller extra ordinarie anställning.
Med denna uppdelning har kommittén icke avsett att strikt fastlåsa institutionens
utgifter på sådant sätt att en del av materielanslaget icke skulle få
användas för avlöning av tillfällig personal eller att någon del av personalanslaget
icke skulle få användas till inköp av instrument eller dylikt. Kommittén
anser tvärtom, att institutionsföreståndarna böra få använda anslagen
på ett så smidigt sätt som möjligt till forskningens och undervisningens bästa.
Uppdelningen har gjorts för att tjäna som en viss norm vid anslagens användning
och för att ge de anslagsbeviljande myndigheterna en uppfattning om anslagens
normala utnyttjande och därmed underlätta dessa myndigheters möjligheter
till bedömning av anslagsbehoven.
Kommitténs förslag i fråga om anslag till materiel vid de särskilda matematisk-naturvetenskapliga
institutionerna vid universiteten framgå av följande
sammanställningar.
31
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
Uppsala univ er sitet.
Institution
Nuva-
rande
anslag
1945/46
Årsanslag
Kommitténs förslag
Ökning
Engångs
anslag
Kom-
mitténs
förslag
Materiel
m. m.
Personal
Summa
Nu
befintliga institutioner:
Astronomiska institutionen.....
8 810
12 500
2 500
15 000
6190
—
Institutionen för fysiologisk botanik
15 850
27 000
5 000
32 000
16150
38 000
Institutionen för systematisk botanik
33 990
38 500
3 000
41 500
7 510
—
Fysiska institutionen.........
''32 970
35 000
10 000
45 000
12 030
30 000
Geografiska institutionen......
8 240
13 500
1500
15 000
6 760
25 000
Geologisk-mineralogiskainstitutionen
12 050
22 000
3 000
25 000
12 950
—
Paleontologiska institutionen ....
18 430
15 000
6 000
21 000
2 570
—
Institutet för högspänningsforskning
32 800
29 000
25 000
54 000
21 200
—
Åskledarkontrollanstalten.....
8 400
10 000
—
10 000
1 600
—
Kemiska institutionen
Avdelningen för oorganisk kemi .
! an oro
25 000
7 500
32 500|
34 950
—
Avdelningen för organisk kemi. .
25 000
7 500
32 500|
—
Fysikalisk-kemiska institutionen . .
26 950
46 000
8 000
54 000
27 050
—
Matematiska institutionen.....
3 750
4 000
—
4 000
2t>0
—
Institutionen för mekanik och mate-
matisk fysik............
3 330
4 000
3 000
7 000
3 670
—
Meteorologiska institutionen ....
18 320
29 000
2 000
31 000
12 680
—
De vid institutionen anordnade
seismologiska undersökningarna
700
1 000
—
1000
300
—
Växtbiologiska institutionen.....
15 040
17 500
3 000
20 500
5 460
—
Zoologiska institutionen.......
23 680
30 000
5 000
35 000
11 320
—
Klubbans biologiska station.....
6 850
8 000
—
8 000
1 150
—
Summa
300 210
392 000
92 000
484 000
183 790
93 000
Föreslagna nya institutioner:
Biokemi................
—
25 000
7 500
32 500
32 500
—
Centrala analyslaboratoriet.....
—
13 000
1 500
14 500
14 500
50 000
Fysik (ny professur)........
—
15 000
5 000
20 000
20 000
—
Genetik................
—
4 000
3 000
7 000
7 000
—
Kvartärgeologi............
—
5 000
—
5 000
5 000
—
Zoofysiologi..............
—
13 000
2 000
15 000
15 000
20 000
Summa
—
75000
19 000
94 000
94 000
70 000
Häri har inräknats anslaget på 7 200 kronor till mekaniska arbeten.
32 Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
Lunds universitet.
Institution
Nuva-
rande
anslag
1945/46
Årsanslag
Kommitténs förslag
Ökning
Engångs-
anslag
Kom-
mitténs
förslag
Materiel
m. m.
Personal
Summa
Nu befintliga institutioner:
Astronomiska institutionen.....
15 500
17 000
3 000
20 000
4 500
—
Institutionen för fysiologisk botanik
9 000
13 000
3 000
16 000
7 000
30 000
Institutionen för systematisk botanik
8 000
14 000
3 000
17 000
9 000
—
Fysiska institutionen.........
>18 700
35 000
10 000
45 000
26 300
30 000
Genetiska institutionen.......
6 500
10 000
3 000
13 000
6 500
—
Geografiska institutionen......
8 000
12 500
1500
14 000
6 000
—
Mineralogiska institutionen.....
220 000
20 000
3 000
23 000
3 000
—
Kemiska institutionen
Avdelningen för oorganisk och
|
fysikalisk kemi.........
25 000
7 500
32 500
43 000
—
Avdelningen för organisk kemi. .
25 000
7 500
32 500|
—
Limnologiska institutionen.....
9 500
12 000
3 000
15 000
5 500
10 000
(laboratoriet i Lund och fältlabora-
toriet i Aneboda)
Matematiska institutionen.....
1 500
3 500
2 500
6 000
4 500
—
Institutionen för mekanik och mate-
matisk fysik............
1 500
4 000
4 300
8 300
6 800
12 000
Zoologiska institutionen.......
15 500
30 000
5 000
35 000
19 500
—
Kurser i havsbiologi m. m......
3 500
6 000
—
6 000
2 500
—
Mineralogiska, paleontologiska och
geografiska institutionernas byggnad:
gemensamma utgifter.......
3 000
3 000
—
3 000
Summa
142 200
230 000
56 300
286 300
144100
82 000
Föreslagna nya institutioner:
Biokemisk institution........
—
12 000
3 000
15 000
15 000
20 000
Fysik (ny professur).........
—
15 000
5 000
20 000
20 000
—
Paleontolog^ institution (historisk
geologi)...............
—
8 000
2 000
10 000
10 000
20 000
Kvartärgeologi............
—
5 000
—
5 000
5 000
—
Zoofysiologi..............
—
7 000
2 000
9 000
9 000
20 000
Summa
—
47 000
12 000
59 000
59 000
60 000
1 Häri har inräknats anslaget på 5 700 kronor till avlönande av en mekaniker.
2 Beloppet f. n. gemensamt för mineralogisk-geologiska institutionen, som föreslås uppdelad i
en mineralogisk och en paleontologisk institution.
Härtill komma förslag örn anvisande av 20 000 kronor till fältarbeten
vid vartdera universitetet.
Statskontoret har funnit ett sammanförande av sakkostnader och personalkostnader
under ett gemensamt anslag budgetmässigt otillfredsställande.
I flera yttranden har framhållits, att de föreslagna anslagen till fältarbeten
vore otillräckliga.
I detta sammanhang har kommittén även berört frågan örn reservfondernas
uppgifter.
Kommittén har därvid icke ingått på frågan, i vad mån reservfonderna
för nästa budgetår kunna tänkas giva något tillskott till de löpande mate
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
,‘33
Statsutskottets utlåtande nr 243.
rielanslagen. Kommittén framhåller emellertid, att i den framställning från
uppsalasektionen, som legat till grund för anslagsberäkningen, uttryckligen
framhållits, att sektionsmedlemmarna vid uppskattning av medelsbehovet
räknat med att reservfonden — såsom var fallet före kriget — oavkortad
skulle stå till förfogande för särskilda tillfälliga behov utöver de årliga
materielanslagen.
Vid Uppsala universitet utgjorde reservfondens behållning den 1 juli 1945
224 000 kronor (mot 224 300 kronor den 1 juli 1944 och 375 400 kronor
den 1 juli 1943), medan Lunds universitets reservfond samma dag icke hade
någon disponibel behållning.
Departementschejen har för egen del anfört följande.
I likhet med forskningskommittén och kanslern anser jag, att universitetens
materielanslag böra tillmätas så, att de medge en under normala förhållanden
godtagbar minimistandard. I enlighet härmed böra materielanslagen
bilda en relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget
för speciella ändamål bör kunna kompletteras med anslag från en central
instans, ett naturvetenskapligt forskningsråd.
Kommittén har med utgångspunkt från denna principiella uppfattning förordat
en relativt betydande höjning av materielanslagen till universitetens
matematisk-naturvetenskapliga institutioner. Då det skulle vara att
äventyra resultatet av den personalförstärkning, jag ansett befogad för dessa
institutioners del, örn icke också materielanslagen förstärktes i avsevärd grad,
har jag funnit mig böra i huvudsak godtaga de av kommittén ifrågasatta
anslagshöjningarna.
Enligt kommitténs mening böra materielanslagen kunna anlitas för att anställa
tillfällig personal. Såsom kanslern framhållit innebär detta icke någon
nyhet. Det torde tvärtom vara regel, att vetenskapliga institutioners materielanslag
disponeras bland annat till sådana ändamål. Även örn detta i viss
mån, såsom statskontoret framhållit, kan sägas strida mot eljest tillämpade
budgetprinciper, anser jag mig icke för närvarande böra ifrågasätta någon
ändring härutinnan. Jag vill dock framhålla, att ifrågavarande medel icke få
användas för anställande av extra personal i löneteknisk mening utan endast
för utbetalande av arvoden åt tillfälligt anställd personal. I den mån varaktigt
behov av från materielanslag avlönad, heltidsanställd arbetskraft kan
visas föreligga, bör frågan örn anvisande av medel för ändamålet från avlöningsanslagen
upptagas till prövning i vederbörlig ordning..
I detta sammanhang har forskningskommittén berört men icke tagit ställning
till frågan i vad mån för nästa budgetår vederbörande reservfonder må
kunna anlitas för minskande av de erforderliga materielanslagens storlek. Till
denna fråga återkommer jag i det följande.
Jag finner det i hög grad befogat, att särskilda medel anvisas till fältarbeten
på sätt kommittén förordat. I fråga örn beloppets storlek synes man på universitetshåll
enhälligt vara av den uppfattningen, att det av kommittén föreslagna
beloppet, 20 000 kronor för vart och ett av universiteten, är otillräckligt.
Även jag håller för sannolikt, att beloppet kommer att visa sig vara
utmätt i knappaste laget. Med hänsyn härtill finner jag en höjning till 30 000
kronor för vartdera universitetet påkallad.
Bihang till riksdagens ''protokoll 19IfG. 6 sami. Nr 2/jS.
3
Utskottet.
34 Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
Vad därefter angår Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga
institutioner anser jag mig böra tillstyrka en anslagshöjning i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitténs förslag. Härvid anser jag mig för närvarande
böra bortse från centrala analyslaboratoriet, vars lokalfråga ännu är
olöst, samt det för undervisningen i genetik avsedda anslagsbeloppet. I enlighet
härmed tillstyrker jag en anslagshöjning med (183 790-|-94 000—
14 500 —7 000 —) i runt tal 256 000 kronor, vartill kommer ett belopp av
30 000 kronor för fältarbeten. Beträffande de föreslagna engångsbeloppen tillstyrker
jag bifall till kommitténs förslag om anvisande av tillhopa 93 000
kronor för nu befintliga institutioner och 20 000 kronor till en zoofysiologisk
institution, d. v. s. sammanlagt (93 000+20 000=) 113 000 kronor.
Beträffande de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Lunds universitet,
vartill jag i detta sammanhang räknar även geografiska institutionen,
har kommittén förordat en anslagshöjning med 203 100 kronor, varav för nu
befintliga institutioner 144 100 kronor och för nya institutioner 59 000 kronor.
Beträffande de sistnämnda torde till ett senare budgetår böra anstå med
anvisande av medel till en blivande biokemisk institution. Vidare har jag för
närvarande icke ansett mig böra tillstyrka inrättande av en särskild laboratorsbefattning
i zoofysiologi, varför särskilda medel icke torde böra anvisas för
en zoofysiologisk institution utan vissa medel för zoofysiologisk forskning i
stället inräknas under anslaget till zoologiska institutionen. Med hänsyn härtill
och till vad lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening
yttrat rörande årsanslagen till vissa institutioner torde materielanslaget
till Lunds universitet böra höjas med i runt tal 190 000 kronor, vartill kommer
ett belopp av 30 000 kronor till fältarbeten. I fråga örn de föreslagna engångsanslagen
tillstyrker jag kommitténs förslag utom i vad avser biokemiska
och zoofysiologiska institutionerna och förordar alltså anvisande av ett belopp
av 102 000 kronor.
Utskottet har ansett sig böra tillstyrka bifall till departementschefens
här ifrågavarande förslag.
Lokalbehovet.
För de behandlade institutionerna ha kommitténs byggnadsförslag indelats
i två grupper: grupp 1 för synnerligen angelägna och brådskande fall
och grupp 2 för sådana fall, som äro att anse som starkt motiverade, men
vilka dock böra stå tillbaka för byggnadsönskemålen inom grupp 1.
Kommitténs förslag till ny- och ombyggnadsarbeten under grupp 1 (de angelägnaste)
innebär sammanfattningsvis följande.
Byggnadsföretag Ungefärlig kostnad
Uppsala universitet: kronor
Växtbiologiska institutionen: ny- eller tillbyggnad .......... 450 000
Kemiska institutionerna: om- och tillbyggnad .............. 1 800 000
Fysiska institutionen: tillbyggnad.......................... 600 000
Zoologiska institutionen: inredande av djurstall.............. 20 000
Institutionen för fysiologisk botanik: komplettering av inredningen 30 000
Geografiska institutionen: inredningsarbeten ................ 7 000
Summa 2 907 000.
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
35
Lunds universitet:
Genetiska institutionen (d. v. s. institutionen för ärftlighetsforskning):
nybyggnad _....................................
Limnologiska institutionen: tillbyggnad....................
Botaniska institutionerna ................................
600 000
28 000
746 000
Summa 1 374 000.
Till grupp 2 har kommittén hänfört följande byggnadsarbeten:
Uppsala universitet:
Ny institutionsbyggnad för geologisk-mineralogiska och geografiska institutionerna;
örn-
och tillbyggnad för institutionen för systematisk botanik; inredningsarbeten
för matematiska institutionen;
inredningsarbeten för institutionen för mekanik och. matematisk fysik; samt
tillbyggnad till institutionen för högspänningsforskning.
Lunds universitet:
Inredande av lokaler för institutionen för mekanik och matematisk fysik;
nybyggnad för geologisk-mineralogiska och geografiska institutionerna; samt
ombyggnad för zoologiska institutionen.
Departementschejen har anfört följande.
Såsom av den föregående kortfattade redogörelsen framgår har kommittén
även ingått på frågan örn lokalbehovet för de matematisk-naturvetenskapliga
universitetsinstitutionerna och förordat vissa ny- och ombyggnadsarbeten
m. m. Kommittén har emellertid förutsatt, att ytterligare utredning skulle ske
rörande dessa byggnadsfrågor. Kungl. Maj:t har genom beslut den 26 april
1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att verkställa utredning i nämnda hänseende.
Jag förutsätter, att utredningen kommer att bedrivas med all nödig
skyndsamhet.
I detta sammanhang må framhållas, att forskningskommittén även hemställt,
att efter vederbörlig detaljutredning en tjänst som laboratoriebyggnadssakkunnig
måtte inrättas inom byggnadsstyrelsen. Den sakkunniges mening
skulle inhämtas beträffande varje bygge med statligt understöd, då däri
inginge lokaler för naturvetenskapliga institutioner. Byggnadsstyrelsen har
biträtt detta förslag och har för sin del hemställt, att, intill dess slutlig klarhet
vunnits om den närmare omfattningen av den sakkunniges verksamhet, medel
skulle ställas till styrelsens förfogande från det under sjätte huvudtiteln
anvisade reservationsanslaget till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m. för anlitande av laboratoriebyggnadssakkunnig person vid uppkommande
behov, varvid arvode av nämnda medel skulle utbetalas till den
sakkunnige för varje särskild arbetsuppgift. Kostnaderna härför kunde beräknas
till omkring 10 000 kronor för år. Det torde få förutsättas, att nämnda
anslag skall såsom en provisorisk åtgärd få anlitas för ifrågavarande ändamål.
Det lärer böra ankomma på byggnadsstyrelsen att framdeles taga under
övervägande frågan örn en mera permanent anordning för att tillförsäkra styrelsen
tillgång till speciell sakkunskap på hithörande område.
Utskottet.
36 Statsutskottets utlåtande nr 24.3.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad departementschefen
under förevarande punkt anfört och föreslagit.
Inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd m. m.
Departementschefen har anfört följande.
Sedan länge har i flera andra länder den vetenskapliga forskningens organisationsproblem
lösts bland annat genom inrättande av särskilda forskningsråd.
Även i vårt land har, ehuru relativt sent, denna princip vunnit insteg.
Första steget togs genom det år 1942 inrättade tekniska forskningsrådet.
Genom beslut av 1945 års riksdag tillkommo ytterligare två forskningsråd,
nämligen ett för medicinsk och ett för jordbruksteknisk forskning. Det är sålunda
icke en helt oprövad organisation, som kommittén förordat för den
naturvetenskapliga grun dforskningens del, och de erfarenheter, som hittills
vunnits rörande denna organisationsform, torde på det hela taget kunna
betecknas såsom gynnsamma.
Även om förutsättningarna för naturvetenskaplig forskning vid de enskilda
lärosätena skulle genom de förut ifrågasatta åtgärderna högst avsevärt förbättras,
torde det likväl visa sig, att detta icke är tillfyllest. Jag vill erinra,
att i det föregående förordade anslags- och personalförbättringar i huvudsak
avsett att skapa en fast grundval för de naturvetenskapliga institutionernas
arbete. Däremot är det uppenbart, att för forskningsuppgifter, som ligga
vid sidan av en mera normal institutionsverksamhet eller kräva samverkan
mellan forskare på skilda områden, andra möjligheter böra stå till buds. Det
är just i dessa hänseenden, som det naturvetenskapliga forskningsrådet avsetts
få sin väsentliga uppgift. Genom utdelande av medel ur ett till dess
förfogande för ändamålet särskilt anvisat anslag bör rådet kunna främja
genomförandet av sådana betydelsefulla forskningsarbeten, vilka medföra
kostnader av den storleksordning, att de icke kunna eller böra påföras någon
särskild institution. Genom sin överblick över den naturvetenskapliga forskningen
i landet och genom kontakt med utländsk naturvetenskaplig forskning
skulle denna centrala organisation även kunna taga initiativ till helt
nya forskningsuppgifter samt anvisa medel därtill.
Jag delar kommitténs uppfattning om lämpligheten av att anförtro angivna
funktioner åt ett särskilt centralt organ. Från vissa håll har därvid
uttalats, att man borde söka åstadkomma ett för den tekniska och den naturvetenskapliga
forskningen gemensamt organ, vilket enklast skulle kunna ske
genom att det redan befintliga tekniska forskningsrådet finge uppgiften att
stödja även den naturvetenskapliga grundforskningen. Då emellertid det tekniska
forskningsrådets nuvarande sammansättning endast till en ringa del
representerar den naturvetenskapliga grundforskningen — bland annat finnes
ingen företrädare för den viktiga biologisk-geografiska ämnesgruppen — skulle
en sådan utvidgning av rådets verksamhetsområde nödvändiggöra en betydande
omorganisation av rådet. Detta skulle i sin tur medföra, att rådet bleve stort
och svårhanterligt. Jag anser mig med hänsyn härtill icke för närvarande böra
förorda en sådan anordning. Detta överensstämmer också med uppfattningen
i det övervägande flertalet av de avgivna remissyttrandena. Man bör emellertid
icke förbise, att erfarenheten måhända så småningom kan ge vid handen,
att ett gemensamt råd är den lämpligaste lösningen. Jag förutsätter därför, att
denna fråga ägnas fortsatt uppmärksamhet av berörda parter.
37
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
Jag vill alltså föreslå, att det ifrågasatta organet, vilket torde böra benämnas
statens naturvetenskapliga forskningsråd, organiseras fristående från andra
redan befintliga forskningsråd. I likhet med kommittén finner jag även övervägande
skäl tala för att rådet i organisatoriskt avseende göres oberoende av
vetenskapsakademien. Förutom förutnämnda uppgifter synes även böra åvila
rådet att utgöra remissinstans i frågor, som sammanhänga med ifrågavarande
uppgifter. Kommittén har föreslagit, att rådet skulle bestå av ordförande
jämte 4 ledamöter, alltså ett förhållandevis litet råd. Jag vill erinra, att de
tekniska och medicinska forskningsråden utgöras av, förutom ordförandena,
7 respektive 10 ledamöter. Kommitténs förslag har tillstyrkts av flertalet
remissinstanser. För egen del ansluter jag mig helt till kommitténs uppfattning,
att ett begränsat antal ledamöter i rådet är ägnat att göra detsamma mer
arbetsdugligt. Därest en fullständig representation av olika naturvetenskapliga
forskningsgrenar skulle eftersträvas, erhölle man ett månghövdat och med all
sannolikhet synnerligen tungrott organ. Jag finner därför kommitténs förslag
lämpligt och förordar alltså, att rådet i huvudsak erhåller den sammansättning,
kommittén föreslagit. Med biträdande av universitetsberedningens uppfattning
härutinnan vill jag emellertid ifrågasätta, örn icke de fyra ledamöterna
böra — i stället för att utses av Kungl. Maj:t, inom vissa förslag — väljas
direkt av respektive organisationer. Jag förutsätter därvid, att de olika organisationerna
vid utseendet av sina ledamöter samråda med varandra för undvikande
av att ett och samma ämne blir representerat av mer än en ledamot.
Jag utgår vidare ifrån, att vid utseendet av representanter hänsyn tages endast
till vetenskaplig förtjänst och icke till ålder. Rådet bör inom sig utse vice
ordförande. Måhända kan det befinnas ändamålsenligt att ytterligare ett par
ledamöter ingå i rådet, varav en lämpligen skulle representera den medicinska
grundforskningen och den andre den grundläggande naturvetenskapliga forskning,
som bedrives utanför de institutioner, vilka skulle vara representerade i
rådet. Dessa ledamöter torde i så fall böra utses av Kungl. Majit. Det torde
överhuvudtaget få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga de jämkningar i
rådets sammansättning, vartill vunna erfarenheter eller ändrade förhållanden
eventuellt kunna föranleda.
Det är synnerligen angeläget, att åtgärder åstadkommas för ett intimt och
fruktbärande samarbete mellan det föreslagna rådet och övriga befintliga forskningsråd,
framförallt de medicinska och tekniska, ävensom försvarets forskningsanstalt.
Det synes icke lämpligt att här ange några riktlinjer därför — det
torde närmast böra ankomma på berörda parter att utforma en ändamålsenlig
praxis — men jag har endast velat framhålla vikten av att denna fråga
ägnas särskild uppmärksamhet.
Beträffande mandattidens längd och andra därmed sammanhängande frågor
ansluter jag mig till kommitténs förslag.
Jag biträder vidare förslaget, att till ordföranden skall utgå ett årligt arvode
av 3 000 kronor. Jag utgår därvid ifrån, att universitetskanslern icke kommer
att förordnas såsom ordförande. Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka,
att bestämda arvoden skola utgå jämviil till ledamöterna. Jag vill framhålla, att
ledamöterna i medicinska forskningsrådet i första hand åtnjuta blott resekostnads-
och traktamentsersättningar för sammanträden. Därest ledamot av sistnämnda
råd i visst ärende anlitas som särskild sakkunnig för viss utredning,
äger lian härför åtnjuta särskild ersättning. Då de arbetsuppgifter, som avses
åvila ledamöterna i det naturvetenskapliga forskningsrådet, icke komma att
38
Statsutskottets utlåtande nr 243.
bli mer krävande än de, som åligga det medicinska rådets ledamöter, synes
anledning icke föreligga att bereda dem större förmåner. Jag förordar därför,
att för ledamöterna i medicinska forskningsrådet gällande ersättningsgrunder
vinna tillämpning även å ledamöterna i det naturvetenskapliga forskningsrådet.
Det är att hoppas, att det föreslagna forskningsrådet skall komma att fylla
en viktig uppgift i den naturvetenskapliga forskningens tjänst. Ehuru dess
ledamöter representera vissa organisationer, är det likväl uppenbart, att det i
första hand är främjandet av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen
som helhet och icke tillgodoseendet av lokala eller andra särintressen, som
skall vara den ledande principen för rådets verksamhet. Vissa farhågor ha
kommit till uttryck i remissyttrandena för att rådet skulle få en alltför dominerande
och dirigerande ställning. Jag delar för egen del icke dessa farhågor.
Såsom förut framhållits kommer rådets viktigaste funktion bli att utdela
anslagsmedel och under sådana förhållanden synes knappast någon fara föreligga
för att rådet skall kunna utöva otillbörligt tryck på den fria forskningen.
Beträffande frågan om de anslagsmedel, som böra ställas till rådets förfogande,
är det givet, att dessa, för att rådet skall kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, icke böra tillmätas alltför knappt. Kommittén har
angivit anslagsbehovet för forskningsändamål till 1 000 000 kronor årligen
under en första femårsperiod. Jag anser mig icke nu böra taga ställning till
anslagsfrågan på längre sikt, men vill för nästa budgetår vitsorda behovet av
medel av angiven storlek. Jag förordar alltså, att ett särskilt reservationsanslag
å 1 000 000 kronor, förslagsvis benämnt Statens naturvetenskapliga
forskningsråd: Främjande av naturvetenskaplig forskning, ställes till naturvetenskapliga
forskningsrådets disposition. Ur detta anslag skall rådet kunna
lämna belopp för genomförandet av speciella forskningsuppgifter, som prövas
vara eller kunna tänkas bli av stor betydelse och för vilka medel ej eller i
otillräcklig utsträckning stå till buds ur andra till forskning avsedda anslag
och fonder. Jag vill framhålla, att rådet har att understödja även sådan forskning,
som icke är anknuten till naturvetenskapliga sektionerna i Lund och Uppsala,
naturvetenskapliga avdelningen i Stockholm eller vetenskapsakademien.
Ur anslaget synes även i den utsträckning kommittén föreslagit medel böra
kunna beviljas till studieresor utomlands. Beträffande rådets behörighet att
bevilja medel ur förevarande anslag ansluter jag mig till vad kommittén anfört,
och vill alltså förorda, att beslut, som innebära disposition av mer än 20 000
kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i periodiska bidrag, skola underställas
Kungl. Maj:t för avgörande. I fråga om redovisning av beviljade
anslagsmedel samt andra därmed sammanhängande spörsmål torde böra meddelas
i huvudsak enahanda bestämmelser som gälla för av medicinska forskningsrådet
beviljade medel.
Mot kommitténs beräkning av administrationskostnaderna för rådet synes
icke vara annat att erinra, än att dessa — med hänsyn till mitt ställningstagande
i det föregående till frågan om särskilda arvoden åt ledamöterna —
torde kunna minskas med i runt tal 8 000 kronor. Jag förordar därför, att
under anslagsrubriken Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1946/47 anvisas ett förslagsanslag av 27 000 kronor.
Därest riksdagen skulle bifalla mitt förslag om inrättande av ett naturvetenskapligt
forskningsråd och anvisa av mig nu förordade anslag, torde det
få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid fastställa reglemente för rådet
ävensom meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av anslagen.
Statsutskottets utlåtande nr 243. 39
Utskottet tillstyrker i enlighet med vad departementschefen förordat, att
ett naturvetenskapligt forskningsråd inrättas, och har icke funnit något att
erinra mot vad departementschefen anfört i fråga örn rådets sammansättning.
Utskottet biträder jämväl departementschefens förslag om anvisande
för nästa budgetår av dels ett anslag å 1 000 000 kronor för främjande av
naturvetenskaplig forskning, dels ock ett anslag å 27 000 kronor till forskningsrådets
förvaltningskostnader.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
föranleder icke någon erinran eller något uttalande från utskottets sida.
II. Docentinstitutionen m. m.
1. Inledning.
Naturvetenskapliga forskningskommittén har i sitt förenämnda betänkande
framlagt förslag örn en betydande utökning av antalet docent- och forskarstipendier
vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner, om inrättande
av ett avsevärt antal docent- och forskarstipendier vid Stockholms
högskolas matematisk-naturvetenskapliga avdelning samt örn inrättande av ett
antal befattningar i laboratorsgraden, avsedda att utgöra en påbyggnad av
forskarstipendierna.
Vidare har 1945 års universitetsberedning med skrivelse den 28 december
1945 framlagt betänkande (stat. off. utr. 1946: 9) angående docentinstitutionen.
De i betänkandet framlagda förslagen gå ut på en väsentlig ökning av
antalet docent- och forskarstipendier vid universiteten och karolinska institutet,
inrättande av statliga docent- och forskarstipendier vid Stockholms och Göteborgs
högskolor, en betydande höjning av stipendiebeloppen samt beredande av
tjänste- och familjepension åt stipendiaterna. Vidare föreslås en höjning av de
arvoden, som utgå till professorsvikarierna, samt en ökning av ersättningen till
fakultetsopponentema vid akademiska disputationer. Jämte dessa åtgärder av
ekonomisk natur har universitetsberedningen även framlagt förslag om vissa
ändringar i fråga örn bestämmelserna rörande förordnande och entledigande av
docent samt beträffande docentstipendiats undervisningsskyldighet m. m.
Över universitetsberedningens betänkande ha yttranden avgivits av universitetskanslern,
som hört dels de teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna
samt de filosofiska fakulteternas båda sektioner ävensom de större konsistorierna
vid universiteten i Uppsala och Lund, dels karolinska institutets lärarkollegium,
dels ock lärarråden vid Stockholms och Göteborgs högskolor, statskontoret,
allmänna lönenämnden, statens pensionsanstalt, Överståthållarämbetet
efter hörande av Stockholms stadskollegium, länsstyrelsen i Göteborg efter
hörande av drätselkammaren därstädes, naturvetenskapliga forskningskommittén,
de medicinska högskolornas organisationskommitté, socialvetenskapliga
forskningskommittén, styrelsen för Sveriges förenade studentkårer och Sveriges
docentförbund.
Utskottet.
40
•Statsutskottets utlåtande nr 2jf3.
Departementschefen framhåller, att tiden icke medgivit att nu upptaga
samtliga av universitetsberedningen framlagda förslag till behandling. Under
förevarande avsnitt har departementschefen huvudsakligen begränsat
sig till att anmäla frågorna örn utvidgning av docent- och forskarstipendieinstitutionen
vid universiteten och karolinska institutet samt örn docentoch
forskarstipendiaternas avlöningsförhållanden m. m. Frågan örn anslag
till docentstipendier vid Stockholms högskola upptages till behandling i ett
följande avsnitt.
2. Inrättande av nya docentstipendier vid universiteten.
Naturvetenskapliga forskning skommittén har föreslagit, att antalet docentstipendier
ökas vid Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion
från 12 (varav 1 rörligt) till 24 (varav 3 rörliga) och vid Lunds universitets
matematisk-naturvetenskapliga sektion från 11 (varav 1 rörligt) till 22 (varav
3 rörliga).
Vniversitetsberedningen har icke ansett sig för närvarande böra föreslå någon
ökning av antalet docentstipendier inom de juridiska fakulteterna, där det, då
betänkandet avgavs, icke fanns några docenter. Frågan örn ökning av antalet
docentstipendier inom de medicinska fakulteterna och vid karolinska institutet
har förutsatts komma att prövas av de medicinska högskolornas organisationskommitté
och därför ej upptagits till behandling av universitetsberedningen.
För de teologiska fakulteternas samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga
sektionernas del föreslås däremot en betydande ökning av antalet
stipendier.
Beredningens förslag omfattar nyinrättande av följande docentstipendier:
teol. fak.
hum. sek.
filos, grupp
hum. sek.
hist. grupp
hum. sek.
språkl. grupp
hum. sek.
rörliga
mat. nät. sek.
Uppsala . .
2
1
3
3
3
12
Lund . . .
2
i
3
3
3
11
Beträffande samtliga dessa docentstipendier har beredningen framhållit önskvärdheten
av att de måtte tilldelas universiteten redan genom beslut av 1946
års riksdag.
Universitetsberedningen betonar, att, medan beredningens förslag i fråga örn
matematisk-naturvetenskapliga sektionen i överensstämmelse med naturvetenskapliga
forskningskommitténs avser en fast organisation, innebära de föreslagna
åtgärderna beträffande övriga fakulteter och sektioner endast ett provisorium
i avvaktan på den mera vittgående utvidgning av stipendieorganisationen,
som eventuellt kommer att visa sig nödvändig.
Statskontoret har funnit det svårt att i nuvarande läge taga ställning till
frågan örn antalet docentstipendier. Då hela universitetsorganisationen läge i
stöpsleven, syntes det, även om man utginge från att docentinstitutionen
41
Statsutskottets utlåtande nr 24-3.
komrne att bibehållas, vara nödvändigt att iakttaga all tillbörlig försiktighet.
Den av universitetsberedningen föreslagna väsentliga höjningen av antalet
stipendier syntes statskontoret vara väl kraftigt tilltagen icke minst mot bakgrunden
av 1938 års docentutrednings förslag. Statskontoret vore för sin del
icke berett att nu tillstyrka större ökning än som förordades av nämnda
utredning.
Från övriga remissinstansers sida har icke ifrågasatts någon minskning av det
av universitetsberedningen föreslagna antalet docentstipendier. Från vissa
lokala akademiska myndigheters sida har däremot starkt understrukits, att den
föreslagna ökningen av antalet docentstipendier icke vore tillräcklig.
Universitetskanslern har tillstyrkt universitetsberedningens förevarande
förslag.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Docentinstitutionen är en av hörnstenarna i de statliga akademiska läroanstalternas
organisation. Professorskåren rekryteras i de allra flesta fall ur de
nuvarande eller förutvarande docenternas krets. Docenterna svara för en icke
oväsentlig del av den undervisning, som meddelas vid nämnda läroanstalter.
De utföra tillika en avsevärd del av den vetenskapliga forskning, som bedrives
i vårt land. Docenterna intaga en säregen ställning. De äro statliga befattningshavare
med principiell skyldighet att i mån av behov och mot särskild ersättning
stå till läroanstalternas förfogande samt i övrigt ägna sin tid åt vetenskaplig
forskning. Endast under viss begränsad tid — högst 7 år — kunna de
erhålla fast avlöning i form av docentstipendium och under denna tid betraktas
de som heltidsanställda.
Inom docentkårerna har sedan lång tid tillbaka en viss strävan gjort sig
gällande att förvandla docenturerna till ett slags fast avlönade expektansplatser.
I likhet med de sakkunnigutredningar, som tidigare under detta århundrade
behandlat docentproblemet, har såväl naturvetenskapliga forskningskommittén
som 1945 års universitetsberedning motsatt sig den ombildning av
docentstipendieinstitutionen, som skulle krävas härför, och intagit den ståndpunkten,
att det väsentliga i docentinstitutionens nuvarande karaktär bör bibehållas
men docentstipendiaternas ekonomiska ställning förbättras och antalet
docentstipendier väsentligt utökas. De remissinstanser, som yttrat sig i ämnet,
ha genomgående ställt sig på enahanda ståndpunkt och jag hyser för egen del
samma uppfattning.
Antalet docentstipendier utgör för närvarande vid universitetet i Uppsala 41
och vid universitetet i Lund 40. Av stipendierna äro vid vartdera universitetet
4 knutna till teologiska fakulteten, 3 till juridiska fakulteten, 5 till medicinska
fakulteten och 17 till filosofiska fakultetens humanistiska sektion, under det
att 12 stipendier vid universitetet i Uppsala och 11 stipendier vid universitetet
i Lund tillhöra filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion.
Universitetsberedningens nu framlagda förslag örn en ökning av antalet
docentstipendier vid universiteten i Uppsala och Lund överensstämmer, i vad
detsamma avser antalet stipendier vid de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna,
med naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag i ämnet och
innebär en fördubbling av antalet docentstipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna samt en ökning av antalet docentstipendier inom de
teologiska fakulteterna från 4 till G oell inom de humanistiska sektionerna från
42
Statsutskottets utlåtande nr 2.^3.
17 till 27. Samtliga de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, ha med
undantag av statskontoret tillstyrkt den sålunda föreslagna ökningen av antalet
docentstipendier eller ha gjort gällande, att ökningen icke vore tillräcklig.
F°r ,.egen ^ anser jag mig i likhet med universitetskanslern icke kunna
ifrågasätta någon. omedelbar ökning av antalet docentstipendier utöver vad
universitetsberedningen föreslagit utan finner mig böra ansluta mig till beredningens
förslag i fråga om antalet stipendier inom de olika fakulteterna och
sektionerna. De förordade nya stipendierna torde böra inrättas från och med
nästa budgetår.
3. Inrättande av nya forskarstipendier vid universiteten
och karolinska institutet m. m.
Antalet forskarstipendier för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska institutet, vilket tidigare utgjort 5, har från och med innevarande
budgetar ökats till 7. Av dessa äro 3 knutna till vartdera universitetet
och 1 till karolinska institutet.
Naturvetenskapliga forskningslcommittén har föreslagit, att 4 forskarstipendier
knytas till vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
vid Uppsala och Lunds universitet.
I syfte att bereda forskarstipendiater, som ej före stipendietidens utgång nått
ordinarie anställning, en fortsatt anställning under tryggade former har naturvetenskapliga
forskmngskommittén vidare föreslagit inrättande av ett
antal rörliga befattningar av laborators löneställning såsom en påbyggnad på
forskarstipendierna.
Universitetsberedningen har för de statliga lärosätenas vidkommande föreslagit
inrättande av 15 forskarstipendier utöver nuvarande 7. De 22 stipendierna
skulle fördelas på följande sätt:
Uppsala
Lund
Karolinska
institutet
Teologiska fakulteten..........
i
i
1
1
Medicinska fakulteten..........
2
Humanistiska sektionen..........
4
4
Naturvetenskapliga sektionen......
4
4
Summa
10
10
2
Universitetsberedningen anser, att de föreslagna stipendierna böra inrättas
successivt. De nu förefintliga forskarstipendierna böra tilldelas de
fakulteter och sektioner, vilka deras nuvarande innehavare tillhöra, De
nya stipendierna böra ledigförklaras ett om året vid varje fakultet och
sektion.
I remissyttrandena ha den av naturvetenskapliga forskmngskommittén och
universitetsberedningen föreslagna utökningen av antalet forskarstipendier samt
förslaget om uppdelning av forskarstipendierna på olika fakulteter och sek
-
43
Statsutskottets utlåtande nr %!yi.
tioner i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Några remissinstanser
ha emellertid ansett en ytterligare utökning av antalet forskarstipendier påkallad,
under det att statskontoret endast ansett sig böra tillstyrka inrättande av
ytterligare tre stipendier vid universiteten och karolinska institutet utöver nuvarande
sju. Vid ett så begränsat antal forskarstipendier borde enligt statskontorets
mening någon uppdelning av stipendierna på olika fakulteter icke
ifrågakomma. Från vissa lokala akademiska myndigheters sida ha erinringar
gjorts mot förslaget, att de föreslagna nya forskarstipendierna skulle inrättas
successivt. Därvid har framhållits, att fullt förtjänta kandidater funnes redan
nu. Naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag örn inrättande av befattningar
i laboratorsgraden såsom en påbyggnad på forskarstipendierna har i
remissyttrandena i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret
har dock bestämt motsatt sig detta förslag.
Universitetsberedningen har föreslagit ändrad procedur vid tillsättning av
forskarstipendier, innebärande bland annat införande av ansöknmgsrätt till
forskarstipendium.
Enligt gällande bestämmelser är forskarstipendiat befriad från honom såsom
docent eljest åliggande skyldighet att undervisa, opponera vid disputationsakt
eller mottaga förordnande, frånsett att kanslern, där särskilt viktiga skäl föreligga,
kan förordna forskarstipendiat att efter eget åtagande upprätthålla akademisk
lärarbefattning.
Universitetsberedningen har föreslagit, att forskarstipendiaterna skola vara
skyldiga att i begränsad omfattning meddela undervisning. Denna undervisning
skulle motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår med möjlighet för stipendiaten
att under sammanlagt högst halva stipendietiden erhålla befrielse
från undervisningsskyldigheten. Forskarstipendiat skulle vidare vara skyldig
att undantagsvis och högst tre gånger under hela stipendietiden motta uppdrag
som fakultetsopponent, dock endast när forskarstipendiaten vore speciellt
sakkunnig på avhandlingens ämnesområde.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen har man hitintills vid utdelningen
av forskarstipendier åtminstone i stort sett kunnat upprätthålla de
höga kompetensfordringar, som av 1926 års riksdag uppställts för erhållande
av forskarstipendier. Forskarstipendiaterna ha därför även sa gott som undantagslöst
under eller snart efter forskarstipendietiden erhållit befordran till
professor. Om, såsom föreslagits, antalet forskarstipendier ökas från 7 till
22 och därjämte fördelas mellan de olika fakulteterna och sektionerna,
torde, som i ärendet framhållits, en viss fara föreligga att kompetensfordringarna
icke kunna hållas uppe pa hittillsvarande höga
nivå. Lyckas ej detta, ökas givetvis, såsom universitetskanslern fram
hållit,
den redan på grund av det starkt ökade antalet forskarstipendier uppkommande
risken för att en del forskarstipendiater icke skola erhålla professur
eller annan ordinarie akademisk lärarbefattning. Forskarstipendiaterna
äro, sedan all stipendietid uttagits, uppe i 50-årsåldern, då möjligheterna för
dem givetvis äro relativt begränsade att övergå till någon icke-akademisk lev
-
44
Statsutskottets utlåtande nr 243.
nadsbana. Vill man godtaga universitetsberedningens förslag, torde det, såsom
kanslern uttalat, vara nödvändigt, att man genom ett slags påbyggnad
på forskarstipendierna bereder »reträttplatser» för de förutvarande forskarstipendiater,
som icke lyckats erhålla någon ordinarie akademisk lärarbefattning
och icke heller inneha sådana kvalifikationer, att de gärna kunna komma
i fråga till erhållande av personlig professorsbefattning.
Naturvetenskapliga forskningskommittén har anvisat en möjlighet till lösande
av ifrågavarande svårigheter genom att föreslå en påbyggnad av forskarstipendierna
genom inrättande av ett visst antal rörliga befattningar i
laboratorsgraden. Universitetsberedningen har däremot icke framlagt något
utformat förslag utan inskränkt sig till att uttala, att forskningskommitténs
uppslag förtjänade att beaktas och att beredningen hade för avsikt att framdeles
återkomma till denna fråga.
Jag är icke nu beredd att taga ställning till naturvetenskapliga forskningskommitténs
nyssnämnda förslag om påbyggnad av forskarstipendierna. Detta
förslag torde lämpligen böra upptagas till prövning i ett större sammanhang,
sedan universitetsberedningen framlagt resultatet av små överväganden. Vid
sådant förhållande anser jag försiktigheten bjuda, att man icke nu binder
sig för en så betydande utbyggnad av forskarstipendieinstitutionen, som universitetsberedningens
förslag innebär. Jag inskränker mig nu till att förorda,
att ytterligare 7 forskarstipendier inrättas från och med nästa budgetår. Av
de nya stipendierna torde 3 böra knytas till vartdera universitetet och 1 till
karolinska institutet. Vid ett så begränsat antal forskarstipendier som 6 vid
vartdera universitetet torde någon uppdelning av stipendierna på olika fakulteter
och sektioner icke böra ifrågakomma och någon ändring av proceduren
för stipendiernas tillsättande tills vidare icke böra vidtagas.
Jag delar universitetsberedningens uppfattning, att forskarstipendiaterna
icke böra under stipendietiden vara helt avkopplade från att deltaga i den
akademiska undervisningen. Mot förslaget, att undervisningsskyldigheten
skulle motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår, har jag icke något att erinra.
Skyldigheten torde, såsom kanslern föreslagit, böra fullgöras på sätt fakulteten
eller sektionen efter hörande av stipendiaten bestämmer. Kanslern torde
böra bemyndigas att, då särskilda skäl föreligga, för viss tiel befria forskarstipendiaten
från undervisningsskyldighet. Någon maximering av tiden för
dylik befrielse torde icke böra stadgas.
Universitetsberedningens förslag, att forskarstipendiat skulle vara skyldig
att undantagsvis och högst tre gånger under stipendietiden mottaga uppdrag
som fakultetsopponent, finner jag mig böra biträda.
4. Docent- och forskarstipendiaters avlöningsförhållanden m. m.
Enligt nu gällande bestämmelser tillsättes docentstipendium för en tid av
3 år. Stipendiat, som utmärkt sig genom vetenskapligt författarskap eller det
sätt, varpå han biträtt vid undervisningen, kan få stipendietiden förlängd
med 1, 2 eller sammanlagt 3 år. I praxis beviljas denna förlängning nästan
alltid för 3 år. Där i särskilda fall förhållandena sådant påkalla, kan stipendiet
få innehas även under ett 7:e år.
Universitetsberedningen har — under framhållande att förordnande på 7
år tenderat att bliva regel i stället för undantag — föreslagit, att docentsti
-
45
Statsutskottets utlåtande nr 243.
pendium skall tillsättas för en tid av 4 år, varpå liksom nu en förlängning på
3 år skulle vara möjlig.
Docentstipendiaterna uppbära för närvarande ett arvode av 6 000 kronor
och forskarstipendiaterna ett arvode av 7 000 kronor för år. Å arvodena utgå
dyrtidstillägg och kristillägg med för närvarande sammanlagt 43,6 procent.
Den sammanlagda inkomsten utgör således, för docentstipendiaterna (6 000
_j-2 616=)8 616 kronor och för forskarstipendiaterna (7 000+3 052=) 10 052
kronor. För innevarande budgetår ha docent- och forskarstipendiaterna därjämte
tillerkänts tillfälligt lönetillägg med 300 kronor.
Universitetsberedningen har diskuterat frågan örn docentstipendiaternas
inplacering å löneplan enligt civila avlöningsreglementet eller civila ickeordinariereglementet,
men, med beaktande av docentbefattningarnas speciella
karaktär, stannat för att de fortfarande borde vara arvodestagare ehuru
med den förändringen, att å det i skälig utsträckning förhöjda arvodet skulle
utgå rörligt tillägg (ej dyrtidstillägg) och kristillägg samt att de skulle bli be
rättigade till pension.
Stipendiebeloppet skulle enligt universitetsberedningens förslag för docentstipendiat
utgöra 8 400 kronor med förhöjning till 9 000 kronor efter.4 års
innehav av stipendium och för forskarstipendiat 9 600 kronor. Med inräknande
av rörligt tillägg och kristillägg skulle med de nuvarande procentsatserna
arvodena komma att uppgå till 11 004 kronor, 11 790 kronor, respektive
12 576 kronor. Härifrån skulle dock avgå pensionsavdrag (beräknade
efter jämförelsegraden A 24) med tillhopa 600 kronor, varför nettoavlöningen
skulle utgöra 10 404 kronor, 11 190 kronor, respektive 11 976 kronor.
I fråga om docent- eller forskarstipendiums åtnjutande under tiden för
docent meddelad tjänstledighet samt under avstängning från tjänstgöring
m. m. ävensom beträffande begravningshjälp m. m. har universitetsberedningen
föreslagit, att bestämmelserna i 12—15 §§, 18 § och 40 § civila avlöningsreglementet
skola tillämpas. Härvid skulle så anses, som örn docent
tillhörde löneklassen 24, därest honom tillkommande stipendium utgår med
8 400 kronor, löneklassen 25, därest stipendiet utgår med 9 000 kronor, och
löneklassen 26, därest stipendiet utgår med 9 600 kronor.
Universitetsberedningen har vidare föreslagit, att docentstipendiaterna
skulle tillförsäkras rätt till tjänste- och familjepension. En stipendierad
docent skall enligt förslaget i tjänste- och familjepensionshiinseende vara
underkastad de stadganden, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet gälla i fråga om tjänsteman,
som tillsättes medelst förordnande för begränsad anställningstid och för vilken
i pensionshänseende tillämpas de för tjänstemän i lönegraden A 24 meddelade
bestämmelserna.
liemissinstanserna synas vara ense örn behovet av en förbättring av docent-
och forskarstipendiaternas ekonomiska ställning. Förslaget att dessa
stipendiater skola erhålla tjänste- och familjepensionsrätt bär vunnit allmän
46
Statsutskottets utlåtande nr 2/t3.
anslutning. Vissa erinringar ha emellertid — bland annat från statens pensionsanstalt,
statskontoret och allmänna lönenämnden — framställts mot
de av universitetsberedningen i förevarande avseenden framlagda förslagen,
varvid bland annat spörsmålet om sättet för pensionsfrågans lösning uppmärksammats.
Do cent förbundet har livligt förordat den extra ordinarie anställningsformen
för docenterna. Vidare har förbundet, därest det icke skulle befinnas
möjligt att till nu pågående riksdag framlägga förslag örn en slutgiltig reglering
av docenternas ekonomiska förhållanden, hemställt, att frågan örn en
provisorisk uppräkning av docentlönen skulle tagas under övervägande i
avvaktan på den blivande regleringen. Med hänsyn till den begränsade
tid, under vilken docentstipendium finge innehavas, skulle ett uppskov på
endast ett eller ett halvt år med den nu ifrågasatta löneförbättringen vara
synnerligen beklaglig. En dylik provisorisk uppräkning av docentlönen
borde enligt docentförbundets åsikt lämpligen fastställas till omkring 200
kronor per månad, vilket belopp stöde i god överensstämmelse med den av
universitetsberedningen förordade förbättringen, vars skälighet veterligen
icke av någon remissinstans bestridits. Docentförbundet utginge härvid
från att stipendierade docenter utöver den sålunda föreslagna uppräkningen
av lönen även skulle komma i åtnjutande av det provisoriska lönetillägg,
som enligt innevarande års riksdags beslut skulle tillkomma statstjänstemän.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Jag delar universitetsberedningens och remissinstansernas uppfattning om
behovet av en väsentlig förbättring av docent- och forskarstipendiaternas ekonomiska
ställning och ansluter mig till tanken på att bereda dessa stipendiater
tjänste- och familjepension.
Det av universitetsberedningen framlagda förslaget till pensionsfrågans lösning
innebär, att docent, som innehar docent- eller forskarstipendium, skall i
tjänste- och familjepensionshänseende vara underkastad de stadganden, som
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet
gälla i fråga om tjänsteman, som tillsättes medelst förordnande för
begränsad anställningstid och för vilken i pensionshänseende tillämpas de för
tjänstemän i lönegraden A 24 meddelade bestämmelserna.
Statens pensionsanstalt har starkt ifrågasatt, om ett inordnande av docenterna
under bestämmelserna för tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för
begränsad anställningstid, är lämpligt, och har ansett det böra ytterligare
övervägas, örn icke anställningsformen extra ordinarie skulle kunna tillämpas
med avseende å docenter. Ur principiell synpunkt skulle en sådan lösning enligt
pensionsanstaltens mening vara att bestämt föredraga framför universitetsberedningens
förslag. Statskontoret, som av principiella skäl motsatt sig
beredningens förslag i ifrågavarande avseende, har hävdat, att rätt till tjänsteoch
familjepension icke borde beredas docent- och forskarstipendiaterna i
annan ordning än genom anställning såsom extra ordinarie tjänstemän. Även
allmänna lönenämnden, som dock icke ansett sig böra motsätta sig, att frågan
örn pensionsrätt för docent- och forskarstipendiater gives den av universitetsberedningen
förordade lösningen, har framhållit, att det skulle vara mest än
-
47
Statsutskottets utlåtande nr 243.
damålsenligt, att pensionsrätten anknötes till en förställning för docenterna i
anslutning till för extra ordinarie tjänstemän gällande avlöningsbestämmelser.
De invändningar av principiell natur, vilka riktats mot universitetsberedningens
förslag till pensionsfrågans lösning, synas mig ha fog för sig. Utan
tvingande skäl synes det icke önskvärt att tillskapa nya med pensionsrätt
förenade anställningsformer. Såsom statens pensionsanstalt framhållit, torde
några avgörande hinder icke möta mot att tillämpa anställningsformen extra
ordinarie för ifrågavarande docenter, under förutsättning att bestämda regler
meddelas om anställningens upphörande efter viss längsta anställningstid.
Jag vill även erinra, att Sveriges docentförbund livligt förordat att frågan
om tjänste- och familjepension löses genom anlitande av den extra ordinarie
anställningsformen.
Såsom av det anförda torde lia framgått är jag närmast böjd för att förorda,
att frågan om tjänste- och familjepension för docent- och forskarstipendiaterna
löses på så sätt, att de erhålla anställning såsom extra ordinarie
tjänstemän under viss begränsad tid. Tiden har emellertid tyvärr icke medgivit
att underkasta denna fråga den ytterligare beredning, som är en förutsättning
för att förslag i ämnet nu skall kunna underställas riksdagen. Härtill
kommer att ett uppskov med det slutliga ställningstagandet till docent- och
forskarstipendiatemas avlönings- och pensionsförhållanden torde vara påkallat
med hänsyn till den förestående löneregleringen för statstjänstemän.
•lag har för avsikt att, sedan sistnämnda spörsmål vunnit sin lösning, så snart
lämpligen ske kan ånyo anmäla frågan örn en reglering av docent- och forskarstipendiaternas
avlönings- och pensionsförhållanden.
Jag är för närvarande endast beredd att föreslå en provisorisk förbättring av
docent- och forskarstipendiatemas avlöningsförmåner. I dylikt avseende förordar
jag, att de nuvarande arvodena höjas, för docentstipendiaterna från
6 000 kronor till 7 200 kronor och för forskarstipendiaterna från 7 000 kronor
till 8 200 kronor, allt för år räknat. Då dyrtidstillägg och kristillägg alltjämt
böra utgå å arvodena, innebär mitt förslag en löneförbättring för såväl docentsom
forskarstipendiaterna med 1 723 kronor. Jag förutsätter vidare, att provisoriskt
lönetillägg å 660 kronor därjämte kommer att under nästa budgetår
utgå till docent- och forskarstipendiaterna, vilka för innevarande budgetår
tillerkänts tillfälligt lönetillägg å 300 kronor.
Såsom skäl för en förhöjning av docentstipendierna har bland annat åberopats,
att stipendiaterna borde befrias från tvånget att skaffa sig biinkomster.
Om docentstipendierna bli föremål för den av mig förordade betydande höjningen,
synas stipendiaterna som regel icke böra få inneha bisysslor, vilka
kunna nämnvärt hindra dem i deras forskning. För rätt att inneha bisyssla
torde, i enlighet med av kanslern framlagt förslag, böra fordras uttryckligt
medgivande av kanslern i varje särskilt fall.
Till följd av den av mig förordade höjningen av docentstipendierna torde de
i § 10 kungörelsen 1925:211 angivna arvodena till vikarierande akademiska
lärare böra undergå motsvarande förhöjning. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att vidtaga härav påkallade ändringar i nämnda kungörelse.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle antalet docentstipendier
för nästa budgetår komma att ökas från 41 till 65 vid universitetet i Uppsal:!,
från 40 till 63 vid universitetet i Lund och fortfarande utgöra 5 vid karolinska
institutet. Med ett stipendiebelopp av 7 200 kronor skulle medelsbehovet
till docentstipendier under universitetens och karolinska institutets avlöningsanslag
för nästa budgetår komma att okas, för universitetet i Uppsala
Utskottet.
48 Statsutskottets utlåtande nr 3^3.
med 222 000 kronor till 468 000 kronor, för universitetet i Lund med 213 600
kronor till 453 600 kronor och för karolinska institutet med 6 000 kronor till
36 000 kronor.
Under avdelning I. i avlöningsstaterna för Uppsala universitet, Lunds universitet
och karolinska institutet äro nu uppförda förslagsvis betecknade anslagsposter
till ersättningar åt vikarierande akademiska lärare å respektive
10 000 kronor, 10 000 kronor och 5 000 kronor. Dessa anslagsposter ha under
senare år betydligt överskridits. Med hänsyn härtill och till den av mig förordade
höjningen av arvodena till vikarierande akademiska lärare torde de nu
utgående anslagsbeloppen böra fördubblas och således böra uppföras med
20 000 kronor i universitetens avlöningsstater och med 10 000 kronor i karolinska
institutets avlöningsstat.
Anslaget till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet, vilket nu är uppfört med 49 000 kronor, bör vid bifall till den
av mig förordade ökningen av antalet forskarstipendier från 7 till 14 och höjningen
av forskarstipendierna från 7 000 till 8 200 kronor för nästa budgetår
höjas med 65 800 kronor till (14X8 200=) 114 800 kronor.
Vad departementschefen under förevarande kapitel anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Universitetsberedningen bär — såsom av den lämnade redogörelsen framgår
— föreslagit en ändrad procedur vid tillsättningen av forskarstipendier.
Departementschefen har för sin del ansett att någon ändring härutinnan tills
vidare icke borde vidtagas. Därest forskarstipendierna framdeles komme
att ökas utöver det föreslagna antalet — sex vid vartdera universitetet och
två vid karolinska institutet — torde enligt utskottets mening frågan om
den nuvarande tillsättningsprocedurens lämplighet böra upptagas till förnyat
övervägande.
Med anledning av vad departementschefen därom anfört vill utskottet
i detta sammanhang understryka önskvärdheten av att spörsmålet om en
reglering av docent- och forskarstipendiaternas avlönings- och pensionsförhållanden
snarast möjligt bringas till en slutlig lösning.
III. Organisationer! av den meteorologiska forskningen
och undervisningen m. m.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 februari 1945 tillkallade
chefen för ecklesiastikdepartementet samma dag professorn vid Stockholms
högskola H. J. K. W. Ahlmann och professorn vid universitetet i
Uppsala E. H. Norinder att såsom sakkunniga inom departementet verkställa
utredning och avgiva förslag beträffande vissa frågor rörande organisationen
på längre sikt av den meteorologiska forskningen och undervisningen.
Jämlikt meddelade direktiv ha de sakkunniga därvid haft att överväga
dels frågan örn upprätthållande för framtiden av den undervisning i
meteorologi vid Stockholms högskola, som bedrives av förste statsmeteoro
-
49
Statsutskottets utlåtande nr SJ+S.
logen T. Bergeron, dels ett från kanslern för rikets universitet framfört
förslag, att Bergeron i stället skulle knytas till universitetet i Uppsala och
att föreliggande planer för ombyggnad av meteorologiska institutionen i
Uppsala med hänsyn härtill skulle undergå revision, dels ock spörsmålet,
huruvida förläggningen till Stockholm av en professur i meteorologi skulle
kräva särskilda institutionslokaler ävensom — i sådant fall — omfattningen
av dessa.
Med skrivelse den 26 januari 1946 ha de sakkunniga framlagt resultatet av
den av dem i ämnet verkställda utredningen.
Häröver ha — efter remiss — yttranden avgivits av kanslern för rikets
universitet, efter hörande av vederbörande vid universitetet i Uppsala och vid
Stockholms högskola, av styrelsen för lantbrukshögskolan, efter hörande av
högskolans lärarråd, av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
chefen för flygvapnet, luftf artsstyr elsen, statskontoret samt byggnadsstyrelsen.
1. Nuvarande förhållanden.
Vid Uppsala universitet finnes en ordinarie professur i meteorologi,
vilken för närvarande innehaves av professorn H. Köhler. I egenskap av
föreståndare för den meteorologiska institutionen vid universitetet biträdes
denne av en förste assistent, en andre assistent och två förste amanuenser,
varjämte å institutionen tjänstgör en institutionsvaktmästare i lönegraden
A 7.
Institutionen är inrymd i en särskild byggnad å det astronomiska observatoriets
område. Å detta område finnes även sedan år 1864 ett meteorologiskt
observatorium. Genom beslut vid 1945 års riksdag anvisades för budgetåret
1945/46 ett investeringsanslag av 90 000 kronor till uppförande av
byggnad för meteorologiska institutionen vid universitetet i Uppsala, vilken
byggnad avsetts skola inrymma det meteorologiska observatoriet och
förläggas å det universitetet tillhöriga hemmanet Marsta nr 5 i Bälinge
socken. Vidare har 1946 års riksdag — med bifall till ett av Kungl. Majit i
årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten 69, därom
framställt förslag — till utrustning för det meteorologiska observatoriet i
Marsta för nästa budgetår anvisat ett reservationsanslag av 90 000 kronor.
Akademisk undervisning i meteorologi förekommer vidare vid Stockholms
högskola. Undervisningen meddelas av docenten i meteorologi
vid högskolan, förste statsmeteorologen T. Bergeron, vilken i samband därmed
beviljats tjänstledighet från sin befattning i Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut. Denna undervisning bedrives med bidrag av statsmedel.
För ändamålet har å riksstaten för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 22 000 kronor.
Genom beslut den 22 juni 1945 har Kungl. Majit föreskrivit, att
det för Bergeron beräknade arvodet, 14 800 kronor, skall utgå under förut
Bihang
till riksdagens protokoll lOhG. 6 sami. Nr Z/f3. 4
50
Statsutskottets utlåtande nr 243.
sättning att denne — under tjänstledighet budgetåret 1945/46 från sin befattning
som förste statsmeteorolog — fullgör en undervisningsskyldighet i
meteorologi av i medeltal fyra föreläsningstimmar i veckan med rätt för
honom att utbyta högst hälften av antalet föreläsningar under varje termin
mot seminarieövningar med motsvarande antal timmar. Ungefär hälften av
undervisningen har därvid förutsatts skola ingå i Stockholms högskolas undervisningsprogram
och återstoden i programmet för en vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut bedriven kursverksamhet.
Viss meteorologisk undervisning bedrives slutligen — såsom förut berörts
vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
tidigare benämnt statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. I samband
med den omorganisation av anstalten, som genomförts från och med
den 1 juli 1945, har sålunda där inrättats en undervisningsavdelning, vars
verksamhet främst är inriktad på en forcerad utbildning av det för de närmaste
åren erforderliga antalet militärmeteorologer. För ändamålet har för
innevarande budgetår å riksstatens sjätte huvudtitel anvisats ett anslag av
4 000 kronor.
Institutet har rörande den under innevarande budgetår bedrivna undervisningen
upplyst, att densamma omfattade dels första årskursen av en tvåårig
kurs för avläggande av meteorologisk tjänsteexamen, dels en ettårig specialkurs
för vid flygvapnet anställda väderleksassistenter.
Vid det meteorologiska och hydrologiska institutets sida är ställt ett rådgivande
organ, meteorologiska och hydrologiska rådet, som har till uppgift
att meddela råd i mera betydelsefulla frågor rörande de allmänna riktlinjerna
för institutets verksamhet.
2. Sakkunnigförslaget.
Beträffande den meteorologiska forskningens och undervisningens
nuvarande läge i Sverige ha de sakkunniga
uttalat, att det meteorologiska observator^ i Uppsala, för vilket på sätt förut
berörts genom beslut vid 1945 års riksdag medel anvisats till nybyggnad och
utrustning, dessförinnan sedan år 1874 icke undergått några väsentliga förändringar
i fråga om utrymmen och resurser. Vidare lia de sakkunniga erinrat,
att den meteorologiska institutionen vid universitetet i byggnadshänseende icke
undergått några förändringar sedan år 1885 trots upprepade framställningar
därom från universitetsmyndigheternas sida. Institutionen kunde som följd
härav numera icke anses motsvara sitt ändamål, enär plats saknades för den
vetenskapliga forskningen och nära nog alla tillgängliga utrymmen tagits i
anspråk för institutionens bibliotek. Härjämte ha de sakkunniga framhållit, att
meteorologiprofessuren vid Uppsala universitet alltjämt utgjorde den enda
ordinarie professuren i ämnet i landet.
De sakkunnigas framlagda förslag innebär i huvudsak följande.
51
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
Forskningen och undervisningen i meteorologi, såväl den akademiska som
den lägre undervisningen i ämnet, böra i princip koncentreras till en plats för
att landets resurser på området skola kunna utnyttjas så rationellt som möjligt.
Såsom förläggningsort bör därvid väljas den plats, där de största kapitalinvesteringarna
med avseende å nödvändiga kompletterande institutioner för forskning
och utbildning redan skett, nämligen Uppsala universitet. Med hänsyn till
meteorologiens utveckling kan ämnet enligt de sakkunniga icke längre behärskas
av en person, varför en dubblering av den nuvarande meteorologiprofessuren
vid universitetet bör äga rum. Den nya professuren bör därvid främst avse
den synoptiska meteorologien. Till denna nya professur bör enligt de sakkunnigas
mening utses Bergeron.
Vidare skall enligt sakkunnigförslaget den nuvarande föråldrade institutionsbyggnaden
ersättas med en ny sådan, gemensam för de båda meteorologiprofessurerna.
Den nya institutionsbyggnaden, som av de sakkunniga avsetts
skola uppföras å samma tomt som den nuvarande, har till storleken beräknats
med hänsyn till ett normalt utbildningsbehov. Föreläsningslokaler för den temporära
ansvällning av elevantalet, som beräknas för de närmaste åren för tillgodoseende
av civila och militära utbildningsbehov, kunna enligt de sakkunniga
beredas inom universitetsbyggnaden. Kostnaderna för den nya institutionen
ha av de sakkunniga uppskattats till ett sammanlagt belopp av 503 200
kronor, varav byggnadskostnader 450 000 kronor och utrustningskostnader
53 200 kronor.
De sakkunniga ha vidare funnit behov föreligga av en meteorolog med
mycket höga kvalifikationer såväl ifråga om vetenskaplig kompetens som
organisatorisk skicklighet för att skapa erforderlig kontakt mellan det centrala
meteorologiska ämbetsverket samt den meteorologiska forskningen och undervisningen
i landet ävensom för att planlägga verksamheten på det meteorologiska
området för framtiden. Det har därvid för de sakkunniga framstått såsom
ett önskemål att för dessa uppgifter till vårt land åter förvärva den för närvarande
i Förenta staterna anställde svensken, professorn C. G. Rossby. I anslutning
härtill ha de sakkunniga föreslagit, att för Rossby skulle tills vidare
anordnas en befattning vid institutet mot lämpligt arvode ävensom en personlig
professur i meteorologi vid Stockholms högskola. De sakkunniga ha i
sistnämnda hänseende anfört, att Rossby icke avsetts skola vara bunden av
någon bestämd förcläsningsplan utan i mera obunden form ha möjlighet att för
akademiskt forum genom seminarier och specialföreläsningar belysa vissa aktuella.
problem, vilket ansetts vara av särskild betydelse för de tjänstemän vid
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som enbart äga lägre akademisk
examen och önska förvärva högre kompetens. Den nya professuren i
meteorologi vid Uppsala universitet och den personliga professuren i ämnet vid
Stockholms högskola för Rossby ha av de sakkunniga avsetts skola inrättas
från och med den 1 januari 1947. De sakkunniga ha i anslutning härtill anfört,
att det syntes angeläget att Rossby snarast möjligt kunde knytas till Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut.
52
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
Med avseende å den meteorologiska undervisningen ha de sakkunniga vidare
föreslagit särskilda efterutbildningskurser för äldre meteorologer i statens tjänst.
Slutligen ha de sakkunniga föreslagit inrättandet av en forskningskommitté
för samordning av de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna. Såsom
ledamöter av denna kommitté ha avsetts skola ingå innehavarna av de
båda meteorologiprofessurerna vid Uppsala universitet, innehavaren av professuren
vid nämnda universitet i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska
urladdningar och — såsom tillika ordförande — den »ledande meteorologen»
vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. I övrigt ha de
sakkunniga ansett sig kunna överlämna rådets sammansättning ävensom dess
befogenheter till Kungl. Maj:ts bedömande.
Vid remissbehandlingen har behovet av åtgärder till en förstärkning av
den meteorologiska forskningen och undervisningen allmänt vitsordats.
Därvid har även tämligen genomgående förordats en koncentrering av ifrågavarande
verksamhet till Uppsala universitet. I övrigt har utformningen
av de sakkunnigas förslag i åtskilliga hänseenden blivit föremål för kritik,
särskilt från statskontorets samt från Sveriges meteorologiska och hydrologiska
instituts sida, varvid bland annat statskontoret föreslagit en förnyad
utredning.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har tillstyrkt, att principbeslut
fattas dels om inrättande av en professur i meteorologi, särskilt väderlekslära,
vid universitetet i Uppsala, dels om den utvidgning av den redan
beslutade institutionsbyggnaden, som blir erforderlig såväl på grund härav som
för den lägre undervisning som avses förlagd dit. Institutet har vidare föreslagit,
att en sakkunnig utredning verkställes rörande denna forsknings- och
undervisningsinstitutions organisation och därmed sammanhängande frågor.
Denna utredning bör enligt institutets mening särskilt taga sikte på åstadkommandet
av en sådan organisation, att en effektiv forsknings- och undervisningsverksamhet
garanteras inom den nya institutionen och att den lägre
undervisningen kan bibehålla sin särart i den akademiska miljön.
Byggnadsstyrelsen har funnit de i ärendet framlagda skissritningarna beträffande
ny institutionsbyggnad icke i föreliggande skick kunna läggas till
grund för slutgiltiga ritningars utarbetande.
Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.
Den meteorologiska vetenskapen har under de senaste decennierna undergått
en utveckling, som i vissa hänseenden varit utomordentligt snabb. Samtidigt
har denna vetenskaps praktiska tillämpning erhållit en allt större betydelse,
varvid främst luftfartens behov av säkra väderleksförutsägelser gjort sig gällande.
Med hänsyn härtill ha också från statsmakternas sida vissa åtgärder vidtagits
för att stärka vårt lands resurser ifråga örn undervisning och forskning
på förevarande område. Jag erinrar härvid, hurusom jämlikt beslut vid 1945
års riksdag dels en särskild undervisningsavdelning organiserats vid Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, främst avsedd för forcerad utbildning
av det för de närmaste åren erforderliga antalet militärmeteorologer, dels
53
Statsutskottets utlåtande nr 243.
förste statsmeteorologen, docenten T. H. P. Bergeron frigjorts från sin tjänstgöring
vid institutet för att helt ägna sig åt undervisning och forskning i ämnet
vid Stockholms högskola mot arvode motsvarande en professorska, varvid
undervisningen vid högskolan delvis avpassats för institutets elever. Vidare ha
— på sätt förut berörts — jämlikt beslut vid samma riksdag medel anvisats
till uppförande av ett nytt meteorologiskt observatorium vid Uppsala universitet,
där vårt lands enda ordinarie professur i ämnet finnes inrättad.
De anordningar med avseende å den meteorologiska undervisningen, som
sålunda genomförts från och med innevarande budgetår, äro av provisorisk
karaktär och lia planerats för en tid av 5 ä 6 år. Vad åter angår frågan om den
meteorologiska forskningens och undervisningens organisation på längre sikt
så har denna gjorts till föremål för en särskild sakkunnigutredning, vars resultat
nu föreligger till bedömande.
Den föreliggande utredningen synes mig erbjuda tillräckliga utgångspunkter
för ett principiellt ställningstagande till frågan om den meteorologiska forskningens
och undervisningens organisation på längre sikt, även örn vissa därmed
sammanhängande spörsmål torde kräva ytterligare överväganden.
Vad till en början angår förslaget att koncentrera forskningen och undervisningen
i ämnet till Uppsala universitet så har detsamma i princip vid remissbehandlingen
tämligen genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. För
egen del har jag även funnit övervägande skäl tala för en dylik centralisering
av forskningen och undervisningen på förevarande område. Det synes mig
därvid lämpligt att jämväl den lägre undervisningen i ämnet förlägges till den
meteorologiska institutionen vid nämnda universitet. Jag kan sålunda ej dela
de principiella betänkligheter mot en sådan anordning, som anförts från statskontorets
sida. Såsom i ärendet framhållits lärer ur praktisk synpunkt något
hinder häremot icke heller numera möta. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet
vill jag emellertid uttala, att — säsong ock av
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut framhållits — frågan om
denna undervisnings närmare organisation med bibehållande av dess särart
inom den akademiska miljön dessförinnan torde böra ytterligare övervägas.
Förslaget att dubblera den vid universitetet förefintliga meteorologiprofessuren,
varvid den nya professuren främst avsetts för den synoptiska meteorologien,
har av remissinstanserna allmänt tillstyrkts. Behovet av en sådan förstärkning
av den akademiska forskningen och undervisningen i ämnet synes mig
även klart ådagalagt. Jag förordar alltså förslaget härom. Den nya professuren,
vilken — på sätt universitetskanslern föreslagit — synes böra benämnas^ »professur
i meteorologi, särskilt väderlekslära», torde böra inrättas först från och
med den 1 juli 1947. Beslut härom torde emellertid böra fattas redan nu. Universitetsmyndigheterna
ha tillstyrkt de sakkunnigas förslag att till förste innehavare
av denna professur skulle utses förste statsmeteorologen, docenten T.
H. P. Bergeron. Då tvekan sålunda icke synes råda örn dennes speciella kvalifikationer
för ifrågavarande professur, torde hinder ej böra möta mot att han
utnämnes till innehavare därav utan att befattningen dessförinnan i vanlig
ordning ledigförklaras.
Vad vidare angår förslaget örn uppförandet av en ny byggnad för den meteorologiska
institutionen så utgör detta ett gammalt önskemål från universitetets
sida. Då den nuvarande byggnaden är i hög grad föråldrad, kräver även ett
bifall till vad jag i det föregående förordat ett förverkligande av detta önskemål.
Mot den av de sakkunniga verkställda uppskattningen av byggnadskostnaderna,
450 000 kronor, har ingen erinran framställts från byggnadsstyrelsens sida.
Utskottet.
54 Statsutskottets utlåtande nr J/rl.
Däremot har byggnadsstyrelsen funnit de i ärendet framlagda skissritningarna
icke kunna i föreliggande skick läggas till grund för slutgiltiga ritningar och
jämväl i övrigt ha vid remissbehandlingen vissa erinringar framförts med avseende
å byggnadens utformning. Med hänsyn till angelägenheten av att denna
nybyggnad snarast kommer till stånd vill jag likväl förorda, att till påbörjande
därav ett investeringsanslag av 300 000 kronor anvisas å riksstaten för budgetåret
1946/47. Härom gör jag hemställan i det följande. Det torde därvid få
ankomma å Kungl. Majit att efter av byggnadsstyrelsen verkställd överarbetning
av förslaget fastställa ritningar för byggnaden ifråga ävensom bestämma
dess närmare förläggning å universitetet tillhörig mark. Mot de beräknade kostnaderna
för utrustning av den planerade institutionsbyggnaden, i runt tal
53 000 kronor, har jag ingen erinran. De långa leveranstider, med vilka man för
närvarande har att rakna, torde motivera att därför erforderliga medel anvisas
redan för nästa budgetår.
Då det nu gäller att med hänsyn till meteorologiens utveckling stärka vårt
lands resurser i skilda hänseenden på ifrågavarande område framstår det såsom
synnerligen önskvärt att — såsom de sakkunniga ifrågasatt — hit kunna
återförvärva den i det föregående omförmälde professorn C. G. Rossby, vilken
är en internationellt erkänd kapacitet såsom vetenskapsman och organisatör på
området. Enligt vad jag inhämtat är Rossby även villig härtill, därest lämpliga
anställningsvillkor här kunna erbjudas honom. Vid övervägande av förevarande
spörsmål har jag funnit mig böra förorda, att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad de sakkunniga föreslagit för Rossby inrättas en personlig professur
i meteorologi, i varje fall tillsvidare knuten till Stockholms högskola. I
likhet med vad jag tidigare uttalat beträffande den nya meteorologiprofessuren
vid Uppsala universitet torde den sålunda för Rossby förordade personliga
professuren vid Stockholms högskola böra inrättas från och med den 1 juli
1947. Beslut härom torde emellertid böra fattas redan nu. Frågan om anordnande
av särskilda fortbildningskurser för äldre meteorologer i statens tjänst
torde framdeles böra bli föremål för närmare överväganden inom kommunikationsdepartementet
.
Slutligen synes även förslaget om inrättande av en forskningskommitté för
en samordning av de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna
tarva ytterligare överväganden. Därvid torde böra uppmärksammas, huruvida
icke — såsom vid remissbehandlingen framhållits — syftet med en dylik kommitté
skulle kunna tillgodoses genom det redan förefintliga meteorologiska och
hydrologiska rådet efter en lämplig omorganisation därav. Det torde få ankomma
å Kungl. Majit att härutinnan meddela de bestämmelser, som må
befinnas erforderliga.
Utskottet biträder departementschefens ifrågavarande förslag beträffande
organisationen av den meteorologiska forskningen och undervisningen
och vad därmed står i samband.
Etskottet bär under hand inhämtat, att det av riksdagen för innevarande
budgetår till uppförande av byggnad för meteorologiska institutionen
vid universitetet i Uppsala anvisade investeringsanslaget å 90 000 kronor
enligt byggnadsstyrelsens beräkningar kommer att visa sig otillräckligt för
ändamålet. Utskottet vill i anledning härav framhålla att utskottet icke
funnit något att erinra mot att ifrågavarande byggnadsföretag igångsättes
oaktat kostnaderna komma att bliva högre än ursprungligen beräknats.
Statsutskottets utlåtande nr <2jf3.
55
IV. Åtgärder för underlättande av flygmedicinsk
forsknings- och försöksverksamhet i Sverige.
Inledning.
I skrivelse den 16 april 1943 hemställde chefen för flygvapnet om utredning
rörande frågan örn ordnandet av den flygmedicinska forskningsoch
försöksverksamheten i Sverige. I anledning därav bemyndigade Kungl.
Majit genom beslut den 30 augusti 1943 chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet
biträda med utredning och avgiva förslag i ämnet.
Såsom sakkunniga tillkallade departementschefen lektorn I. H. E. Pauli,
tillika ordförande, majoren vid flygvapnet I. O. I). Berg, professorn U. S.
von Euler-Chelpin, professorn E. Hohwu Christensen och förste flygläkaren
N. E. G. Sundgren.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen den flygmedicinska utredningen,
avlämnade den 14 juni 1944 sitt betänkande. Däri förordade utredningen
bland annat inrättandet av en särskild, ecklesiastikdepartementet
direkt underställd flygmedicinsk forskningsnämnd, vilken skulle få till uppgift
att leda den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten. I
remissyttrandena framställdes vissa erinringar mot detta förslag. Sålunda
funno chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt försvarets sjukvårdsförvaltning
flera skäl tala för att den flygmedicinska forskningen inordnades
under det planerade medicinska forskningsrådet, vilket lämpligen
kunde ske i form av en särskild permanent subkommitté under rådet.
Genom beslut den 9 november 1945 uppdrog Kungl. Majit åt statens
medicinska forskningsråd att skyndsamt till behandling upptaga såväl frågan
örn den organisatoriska form, som borde givas åt den flygmedicinska
forsknings- och försöksverksamheten inom rådets ram, som övriga av den
flygmedicinska utredningen framförda förslag och synpunkter samt till
Kungl. Majit inkomma med de förslag och anslagsäskanden, som härav
kunde finnas påkallade.
Med anledning härav tillsattes av rådet den 3 december 1945 en kommitté
— bestående av professorn G. Kahlson, ordförande, och generalläkaren
D. Lindsjö som representanter för rådet samt professorn U. S. von
Euler-Chelpin, professorn E. Hohwii Christensen, kaptenen vid flygvapnet
S. Sundgren och flygöverläkaren E. Westerberg — för att verkställa utredning
och till rådet inkomma med förslag i ärendet.
Kommittén, i det följande kallad flygmedicinska utredning skommittén,
har den 8 januari 1940 till statens medicinska forskningsråd avgivit sitt
betänkande, vilket av rådet med eget utlåtande den 9 januari 1946 överlämnats
till Kungl. Majit.
56
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Över flygmedicinska utredningens betänkande ha utlåtanden avgivits av
kanslern för rikets universitet, efter hörande av medicinska fakulteterna i
Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium, statskontoret,
allmänna lönenämnden, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,
medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning, direktionen över gymnastiska
centralinstitutet, byggnadsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
varjämte svenska aeroklubben bereus tillfälle att yttra sig.
Över den inom statens medicinska forskningsråd verkställda utredningen
ha utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.
Föreslagna åtgärder.
I det följande lämnas i korthet en redogörelse för de förslag i fråga om
forskningsarbetets organisation och ledning, apparatur och lokalbehov samt
personal ävensom de kostnadsberäkningar, som framlagts av flygmedicinska.
utredningen, den av medicinska forskningsrådet tillsatta flygmedicinska
utredningskommittén respektive rådet självt.
Forskningsarbetets organisation.
Flygmedicinska utredningen. Utredningen har inledningsvis
till diskussion upptagit frågan, huruvida det vore möjligt och lämpligt att
koncentrera ifrågavarande forskning till en central forskningsanstalt i stället
för att, såsom i direktiven förutsatts, ansluta den till redan befintliga
institutioner. Utredningen har emellertid icke ansett sig kunna i nuvarande
läge förorda en sådan anordning, då densamma skulle kräva alltför stora
kostnader. Utredningens förslag går därför ut på att anknyta den flygmedicinska
forskningsverksamheten till de fysiologiska institutionerna vid
karolinska institutet, universiteten och gymnastiska centralinstitutet samt
till de oftalmiatriska och otiatriska klinikerna vid karolinska sjukhuset och
universitetssjukhusen.
R emissyttranden. Utredningens uppfattning i denna grundläggande
fråga har delats av övervägande flertalet av de remissinstanser, som
ansett sig kunna uttala någon bestämd uppfattning i frågan. Avvikande
mening har endast anförts av medicinska fakulteten i Uppsala, som funnit,
att tillräckligt grundlig utredning icke verkställts i avseende på tvenne
punkter av väsentlig betydelse för ett bedömande av föreliggande organisationsproblem.
Sålunda ansåge fakulteten, att tillräcklig ekonomisk utredning
icke förelåge för att de båda alternativen, nämligen det av de sakkunniga
förordade, enligt vilket forskningen borde anknytas till redan existerande
forskningsinstitutioner, eller inrättandet av en central flygmedicinsk
forskningsanstalt skulle kunna på rätt sätt vägas mot varandra.
Fakulteten framhåller, att något ställningstagande i organisationsfrågan
icke vore möjligt, innan utredning i angivna hänseenden kommit till stånd.
57
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Kanslern för rikets universitet har med hänsyn till Uppsala-fakultetens
erinringar ansett sig böra förorda den av fakulteten ifrågasätta kompletterande
utredningen.
Flygmedicinska utredningskommittén, som med hänsyn
till de av medicinska fakulteten i Uppsala och universitetskanslern uttalade
synpunkterna i ämnet närmare undersökt, vilket av de båda alternativen
— den flygmedicinska forskningens förläggande i anslutning till
redan befintliga institutioner och kliniker eller till en särskilt upprättad central
anstalt — som ur ekonomiska och andra synpunkter kunde vara att
föredraga, har anslutit sig till flygmedicinska utredningens förslag, att den
flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten anknytes till redan
befintliga vetenskapliga institutioner, i första hand de fysiologiska institutionerna
vid medicinska fakulteten i Lund, karolinska institutet och gymnastiska
centralinstitutet. Däremot kunde man av olika skäl tills vidare
endast räkna med medverkan i begränsad omfattning av fysiologiska institutionen
i Uppsala.
Medicinska forskningsrådet har, samtidigt som rådet anslutit
sig till utredningskommitténs förslag, framhållit, att det i en nära framtid
komme att visa sig oundgängligen erforderligt att vid sidan av forskningen
vid de befintliga institutionerna anordna särskild forskningsverksamhet
i nära samarbete med flygplats.
Forskningsarbetets ledning.
Flygmedicinska utredningen. Utredningen har föreslagit inrättandet
av en jlygmedicinsk forskningsnämnd, bestående av 7 ledamöter
och direkt underställd ecklesiastikdepartementet. Av ledamöterna skulle
två representera den fysiologiska vetenskapen, en representera oftalmiatriken
och en otiatrien. Av de återstående ledamöterna skulle en vara aktiv flygläkare,
en representera flygvapnet och en representera civilflyget. Ledamöterna
skulle utses av Kungl. Majit efter förslag, beträffande de fyra
förstnämnda ledamöterna, av karolinska institutets lärarkollegium samt
de medicinska fakulteterna i Lund och Uppsala, beträffande flygläkaren
av chefen för flygvapnet efter hörande av medicinalstyrelsen, beträffande
representanten för flygvapnet av chefen för flygvapnet och beträffande civilflygets
representant luftfartsstyrelsen. Kungl. Majit skulle tillika utse en
av ledamöterna till ordförande.
Inom nämnden skulle ledningen och organiserandet av det löpande forskningsarbetet
anförtros åt ett särskilt arbetsutskott. Hos nämnden skulle
anställas en sekreterare med ett årligt arvode av 3 000 kronor. De årliga
kostnaderna för nämndens verksamhet ha av utredningen beräknats till
27 500 kronor, vartill komma vissa engångskostnader å sammanlagt 10 500
kronor.
58
Statsutskottets utlåtande nr 2JtS.
I vissa remissyttranden lia erinringar framställts mot detta förslag,
varvid i stället förordats att den flygmedicinska forskningen borde inordnas
under det medicinska forskningsrådet och omhänderhavas av en särskild
permanent subkommitté under rådet eller anknytas till försvarets
sjukvårdsförvaltning eller medicinalstyrelsen.
Flygmedicinska utredningskommittén. Kommittén
laar icke biträtt flygmedicinska utredningens förslag utan förordat, att ledningen
av forskningsverksamheten anförtros åt en subkommitté under det
medicinska forskningsrådet. Subkommittén, som lämpligen skulle benämnas
flygmedicinska subkommittén, skulle bestå av sex ledamöter, varjämte
den skulle äga möjlighet att i erforderlig utsträckning tillkalla experter för
utredning av speciella frågor. Av ledamöterna avses medicinska forskningsrådet
utse tre, varav en skall vara medlem av rådet, och chefen för flygvapnet
två, varav den ene skall vara flygläkare och den andre speciellt sakkunnig
beträffande materialfrågor. Såsom sjätte ledamot skall ingå flygassistenten
i Iuftfartsstyrelsen. Såsom sekreterare föreslås en av laboratorerna
tjänstgöra med ett tilläggsarvode av 1 200 kronor per år.
Apparatur och lokaler.
Flygmedicinska utredningen. I fråga om apparatur har
utredningen föreslagit anskaffande av dels ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar,
vilka skulle förläggas till nybyggnaderna för
de fysiologiska institutionerna vid universitetet i Lund och karolinska institutet,
och av vilka den förra kostnadsberäknats till 50 000 kronor och
den senare till 100 000 kronor, dels en rörlig undertryckskammaranläggning,
kostnadsberäknad till 60 000 kronor, dels en centrifug eller därmed
jämförlig anläggning för accelerationsforskning vid karolinska institutet,
kostnadsberäknad till i runt tal 100 000 kronor, dels ock en första
uppsättning av viss oundgänglig standardapparatur till ett värde av i runt
tal 60 000 kronor.
Enligt utredningens uppfattning måste särskilda lokaler beräknas för inrättandet
av de båda undertryckskammaranläggningarna och centrifuganläggningen.
Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställda preliminära beräkningar
kunde kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten uppskattas
till i runt tal 230 000 kronor vid karolinska institutet och 56 000 kronor
vid universitetet i Lund.
Flygmedicinska utredningskommittén. Kommittén
biträder förslaget örn inrättande av undertryckskammaranläggningar vid
fysiologiska institutionerna i Lund och vid karolinska institutet. Utredningen
har ansett, att ifrågavarande anläggning i Lund kan beredas plats
i befintligt källarutrymme, varför härför avsedda byggnadskostnader kunde
inbesparas. Dock erfordrades 10 000 kronor för iordningställande av
59
Statsutskottets utlåtande nr 2J+3.
nämnda utrymme. Vid karolinska institutet mäste däremot särskild nybyggnad
verkställas. Kostnaderna därför kunde beräknas till omkring
83 000 kronor.
Beträffande förslagen örn anskaffande av en rörlig undertryckskammare
och en centrifuganläggning har kommittén ansett, att dessa frågor tills
vidare borde kunna anstå. Beträffande det av flygmedicinska utredningen
föreslagna anskaffandet av viss standardapparatur för 60 000 kronor har
kommittén ansett, att största delen av dessa kostnader borde täckas av de
årliga anslagen, varför engångsanslaget kunde reduceras till 20 000 kronor.
Utöver vad flygmedicinska utredningen föreslagit har kommittén förordat
inrättande i ett källarutrymme vid fysiologiska institutionen i Uppsala
av en fuktighets- och temperaturreglerbar kammare (klimatkammare).
Denna vore avsedd att ge bättre möjligheter i experimentellt avseende åt
den beklädnadsforskning, som under senare år bedrivits vid nämnda institution
och som borde fortsättas. Kostnaden har beräknats till 20 000
kronor.
Medicinska forskningsrådet har anslutit sig till utredningskommitténs
förslag.
Statskontoret har funnit välbetänkt att tills vidare avvakta, i vilken
omfattning undertryckskammaranläggningen vid gymnastiska centralinstitutet
kommer att utnyttjas, innan åtgärder vidtagas för byggande av nya
sådana anläggningar. Betänkligheter kunde även anföras mot att två sådana
anläggningar skulle vara förlagda till Stockholm.
Personal.
Flygmedicinska utredningen. Utredningen framhåller, att
den till de fysiologiska institutionerna knutna personalen icke kan förutsättas
i större omfattning finna tid och möjlighet att ägna sig åt speciellt
flygmedicinska forskningsuppgifter. Det kunde icke heller förväntas, att
institutionsföreståndarna skulle utan särskild hjälp kunna bära ansvaret för
att den flygmedicinska forskningsverksamheten vid institutionerna erhölle
nödig effektivitet och kontinuitet. Utredningen hade därför funnit oundgängligt,
att speciella forskarkrafter anställdes.
Utredningen har funnit, att dessa arbetskrafter böra givas en ställning,
motsvarande den som innehaves av universitetsinstitutionernas laboratorer
— dock med bortseende från den undervisningsskyldighet, som i allmänhet
åligga dessa — samt beniimnas laboratorer i flygmedicin. Utredningen, som
ansett tre sådana befattningar önskvärda, har tillsvidare föreslagit inrättandet
av endast två befattningar, vilka borde givas karaktären av arvodestjänster
med ett arvode av 11 200 kronor, motsvarande grundlön enligt
lönegraden Eo 24 med gällande tillägg.
60
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Utredningen har vidare föreslagit anställande av tekniska biträden, ett
åt varje laborator, med ett årligt arvode av 4 000 kronor, ungefär motsvarande
bruttolön enligt lönegraden Ex 7 jämte tillägg.
Flygmedicinska utredningskommittén har föreslagit
omedelbart inrättande av alla de tre laboratorstjänster i flygmedicin, som
flygmedicinska utredningen ansett önskvärda. En laborator borde ha sin
verksamhet förlagd till gymnastiska centralinstitutet, en till karolinska institutets
fysiologiska institution och en till universitetets i Lund fysiologiska
institution.
Kommittén har funnit, att laboratorerna böra ha sin huvudsakliga tjänstgöring
knuten till viss bostadsort. För att tillgodose behovet av deras arbete
i viss utsträckning även på annan ort syntes böra stipuleras skyldighet
för dem att högst tre månader varje år tjänstgöra på annan ort än bostadsorten.
Beträffande laboratorernas avlöning har kommittén funnit de av
flygmedicinska utredningen föreslagna arvodena allt för låga och i stället
förordat, att arvodena skulle sättas till 12 500 kronor, ungefär motsvarande
grundlön enligt lönegraden Eo 26 med gällande tillägg.
Till resekostnads- och traktamentsersättning åt laboratorerna har kommittén
föreslagit anvisande av ett årligt anslag av 3 600 kronor.
Till arvoden åt tekniska biträden har kommittén föreslagit ett belopp
av 9 000 kronor per laborator och ar mot av flygmedicinska utredningen
förordade 4 000 kronor. Summan vore avsedd att ge varje laborator ett
tekniskt biträde av den vid universiteten vanliga typen samt ett mera
högkvalificerat biträde. Arvodesbeloppens storlek borde bestämmas från
fall till fall och efter vederbörande biträdes kvalifikationer.
A nslagsberäkningar.
Flygmedicinska utredningen har, såsom framgår av det
föregående, i engångskostnader beräknat (50 000 + 100 000 + 60 000 +
+ !00 000 + 60 000 =) 370 000 kronor för anskaffande av fast och rörlig
apparatur samt (230 000 -f- 56 000 =) 286 000 kronor för vissa byggnadsarbeten
vid karolinska institutet och medicinska fakulteten i Lund. Därjämte
har utredningen föreslagit anvisande av 5 500 kronor till nyanskaffning
av möbler och andra inventarier för flygmedicinska forskningsnämnden
samt 5 000 kronor till en första uppsättning litteratur till nämndens
bibliotek. Av utredningen beräknade engångskostnader uppgå sålunda till
sammanlagt (370 000 + 286 000 + 5 500 + 5 000 =) 666 500 kronor.
De årliga kostnaderna ha av utredningen angivits till 142 900 kronor,
varav 75 000 kronor avse egentliga driftkostnader för apparatur, försöksobjekt
m. m., 40 400 kronor arvoden till ersättningar åt laboratorerna
(22 400 kronor), tekniska biträdena (8 000 kronor) och tillfälligt arbetande
forskare (10 000 kronor), samt återstoden, 27 500 kronor, omkostnader för
Statsutskottets utlåtande nr 248. 61
forskningsnämndens verksamhet. Sistnämnda kostnader fördela sig salunda:
Årsarvoden
åt nämndens ledamöter.................... kronor 14 000
Dagarvoden åt tillkallade experter..................... » 1 600
Arvode åt sekreteraren............................... * 3 000
Reseersättningar .................................... Ä ^ 600
Hyra för tjänstelokal ................................ Ä 6 000
Bibliotek och allmänna expenser .............. ” 3 500
Summa kronor 27 500.
Flygmedicinska utredningskommittén. Av det föregående
framgår, att kommittén beräknat kostnaderna för apparatur till
(150 000 + 20 000 + 20 000 =) 190 000 kronor och för byggnadsarbeten
till (10 000 + 83 000 =) 93 000 kronor. I övrigt har kommittén endast
räknat med 5 000 kronor för inköp av litteratur. Sammanlagda av kommittén
beräknade engångskostnader utgöra således (190 000 + 93 000 +
+ 5 000 =) 288 000 kronor.
De årliga kostnaderna har kommittén beräknat till 199 300 kronor, varav
75 000 kronor avse egentliga driftkostnader, 64 500 kronor arvoden åt
laboratorer och tekniska biträden, 3 600 kronor rese- och traktamentskostnader
för laboratorerna, 40 000 kronor arvoden och resekostnader för tillfälligt
arbetande forskare och deras biträden samt experter, anlitade av
subkommittén, 12 000 kronor kommittéarvoden och reseersättningar åt
subkommitténs ledamöter, 1 200 kronor arvode åt sekreteraren samt 3 000
kronor prenumeration på tidskrifter och subkommitténs expenser.
Medicinska forskningsrådet. Beträffande engångskostnaderna
har rådet anslutit sig till utredningskommitténs beräkningar.
I fråga om de årliga kostnaderna har rådet föreslagit minskning av anslagsmedlen
till arvoden och reseersättningar åt subkommitténs ledamöter
med 9 000 kronor till 3 000 kronor. Vidare har rådet med hänsyn till svårigheterna
att närmare angiva det erforderliga beloppet föreslagit, att anslagsbeloppet
till arvoden och resekostnader till tillfälligt arbetande forskare
m. m. upptages till 20 000 kronor eller 20 000 kronor mindre än utredningskommittén
förordat, och att Kungl. Majit finge efter särskild framställning
från rådet bevilja de ytterligare medel, som kunde komma att visa sig
erforderliga.
Därjämte har rådet föreslagit, att särskilda anslagsmedel skola ställas
till rådets disposition att användas till stipendier för flygmedicinska studier
utomlands. Rådet har räknat med 3 stipendier ä 13 000 kronor, varför
anslagsbehovet för ändamålet skulle uppgå till 39 000 kronor.
De årliga kostnaderna ha sålunda av rådet beräknats till (199 300 —
_ 9 000 — 20 000 + 39 000 =) 209 300 kronor.
62
Statsutskottets utlåtande nr
Depa riem enis chef en har för egen del anfört i huvudsak följande.
Flygteknikens oerhörda utveckling under senare år har starkt aktualiserat
behovet av medicinska åtgärder för att neutralisera de rubbningar i
flygarens hälsotillstånd, som flygningen kan medföra, och för att i möjligaste
mån stegra flygarens prestationsförmåga. Särskilt under det senaste
världskriget har, främst givetvis i de krigförande länderna men i viss utsträckning
även i andra länder t. ex. Schweiz, ett energiskt och framgångsrikt
forskningsarbete ägt rum på det flygmedicinska området. I vårt
land däremot har av ekonomiska skäl denna gren av den medicinska
vetenskapen kunnat ägnas blott ringa uppmärksamhet. Någon på lösandet
av hithörande frågor direkt inriktad forskningsverksamhet har på det hela
taget icke förekommit, utan de resultat, som likväl nåtts, ha vunnits inom
ramen för det allmänna medicinska forskningsarbetet, särskilt på det fysiologiska
området. Från flygmilitärt. håll har under senare år starkt framhållits
angelägenheten av att en vidgad forsknings- och försöksverksamhet
på det flygmedicinska området kommer till stånd även i vårt land. Detta
Ilar ansetts erforderligt bland annat ur den synpunkten, att det under
kriget mött stora svårigheter att få del av de resultat och erfarenheter på
området, som vunnits i andra länder. Även örn man därvidlag för framtiden
har anledning att räkna med väsentligt gynnsammare betingelser,
synes det dock önskvärt, att möjligheter skapas för vårt land att efter
måttet av sina resurser göra sin insats i det internationella arbetet även
inom det vetenskapligt intressanta och praktiskt betydelsefulla forskningsområde,
som flygmedicinen representerar. Det torde nämligen förhålla
sig så, att en kvalificerad forskningsverksamhet inom landet är en
förutsättning för att vi skola kunna tillgodogöra oss den internationella
flygmedicinska vetenskapens utveckling. Det bör framhållas, att sådan
forskningsverksamhet är av stor betydelse icke blott för uppehållandet av
en god beredskap hos vårt flygvapen, utan även för att vårt civila flyg
skall kunna följa med sin tid i den harda internationella konkurrensen. Jag
finnér mig därför böra tillstyrka, att åtgärder snarast vidtagas för möjliggörandet
av en självständig flygmedicinslc forsknings- och försöksverksamhet
i vårt land.
Vid vissa medicinska forskningsinstitutioner i landet, nämligen de fysiologiska
institutionerna i Lund, vid karolinska institutet och vid gymnastiska
centralinstitutet, ävensom vid klinikerna för otiatri och oftalmiatrik
vid de medicinska fakulteterna i Lund och Uppsala ha vissa problem bearbetats
vilka visserligen icke haft en direkt flygmedicinsk karaktär, men
som likväl statt detta forskningsområde nära. Med hänsyn till de resurser
i fråga om lokalutrymmen och apparatur, sorn sålunda'' redan finnas vid
dessa institutioner, och till angelägenheten av att ett intensifierat forskningsarbete
på detta område utan tidsutdräkt kan igångsättas, synes det
naturligt och lämpligt, att detta arbete anknytes till ifrågavarande institutioner
och kliniker. Därigenom vinnes även en fruktbärande kontakt med
den allmänna medicinens målsmän. Jag är emellertid icke främmande för
tanken, att, såsom medicinska forskningsrådet framhållit, det med tiden
kail visa sig önskvärt, att därjämte en särskild anstalt för flygmedicinsk
forskning kommer till stånd i anslutning till någon flygplats. Denna fråga
torde därför böra ägnas fortsatt uppmärksamhet.
En förutsättning för en framgångsrik flygmedicinsk forskning är, att de
63
Statsutskottets utlåtande nr 21+3.
berörda institutionerna förses med ytterligare personal och med viss för
sådan forskning speciell apparatur. Den personal, som för närvarande finnes,
är otillräcklig för den utvidgade verksamheten. Det torde därför vara
nödvändigt att anställa särskilda forskningskrafter jämte biträden till dessa.
Jag biträder förslaget om inrättandet av befattningar såsom laboratorer
i flygmedicin, varvid jag avser, att envar av fysiologiska institutionerna i
Lund, vid karolinska institutet och vid gymnastiska centralinstitutet skall
förses med en sådan befattning. Med hänsyn till angelägenheten av att till
dessa tjänster knyta kompetenta och i övrigt lämpade personer, är det
givet, att tjänsterna böra förknippas nied relativt goda avlöningsförmåner.
Flygmedicinska utredningen har föreslagit ett arvode av 11 200 kronor,
motsvarande bruttolön enligt lönegraden Eo 24 jämte tillägg å Lort, medan
flygmedicinska utredningskommittén ansett arvodet böra räknas till 12 500
kronor, i huvudsak motsvarande bruttolön enligt lönegraden Eo 26 jämte
tillägg å I-ort. Jag biträder sistnämnda, av statskontoret och allmänna
lönenämnden tillstyrkta förslag och förordar alitsa, att laboratorsarvodena
utgå med 12 500 kronor årligen i ett för allt, varvid jag tillika förutsätter,
att å arvodena icke kommer att utgå någon provisorisk avlöningsförstärkning.
Medelsbehovet för detta ändamål kan alltså beräknas till
(3 x 12 500 =) 37 500 kronor. Såsom flygmedicinska utredningskommittén
anfört torde det böra föreskrivas skyldighet för laboratorerna att under
viss tid varje år, förslagsvis högst 3 månader, tjänstgöra på annan ort än
stationeringsorten. De torde därvid böra komma i åtnjutande av traktamentsersättning.
För detta ändamål samt för resekostnads- och traktamentsersättningar
i övrigt för laboratorerna synes böra beräknas ett anslagsbehov
av i runt tal 5 000 kronor. Laboratorerna böra förordnas av Kungl.
Majk på viss tid, förslagsvis högst tre år, efter förslag av det i det följande
föreslagna organet för ledning av forskningsarbetet.
Laboratorerna torde böra erhålla viss teknisk biträdeshjälp. Flygmedicinska
utredningen har föreslagit, att varje laborator erhåller ett biträde,
avlönat med arvode, motsvarande bruttolön i lönegraden Ex 7 jämte tilllägg,
eller i runt tal 4 000 kronor. Flygmedicinska utredningskommittén
har ansett två biträden för varje laborator erforderliga, av vilka det ena
skulle avlönas i enlighet med vad nyss nämnts, medan det andra skulle
erhålla ett något högre arvode eller 5 000 kronor. Jag delar statskontorets
uppfattning, att, innan närmare erfarenheter rörande behovet av tekniska
hjälpkrafter vunnits, medel böra anvisas endast till ett biträde per laborator
och att därvid bör beräknas ett årsarvode av i ett för allt 4 000 kronor.
För ändamålet erfordras alltså (3 X 4 000 =) 12 000 kronor.
Bland den för flygmedicinsk forskning erforderliga apparaturen märkas
i första hand undertryckskammaranläggningar för studium av organismens
reaktioner vid lågt lufttryck. För närvarande finnes en sådan anläggning
vid gymnastiska centralinstitutet. Ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar
ha föreslagits, nämligen en vid fysiologiska institutionen
i Lund och en vid motsvarande institution vid karolinska institutet.
Anläggningarna äro avsedda att erhålla något olika utförande, varigenom
de kunna erbjuda möjligheter till kombinerade undersökningar av skilda
slag. Sålunda är den ifrågasatta anläggningen vid karolinska institutet avsedd
att utrustas med inbyggd tryck fast kabin samt möjligheter (ill nedkylning
till stratosfärtemperatur (—55°), ävensom med aggregat för åstadkommande
av ett vacuum motsvarande 22 000 meters höjd samt röntgen
-
64
Statsutskottets utlåtande nr 21fi.
anläggning. Med hänsyn till den grundläggande betydelse, undertryckskammare
lia för den flygmedicinska forskningen, har jag icke velat motsätta
mig inrättandet av ifrågavarande anläggningar. Enligt vad jag under
hand inhämtat torde en av anläggningarna komma att användas för utforskandet
av även vissa navalmedicinska problem. Mot de beräknade
kostnaderna, 50 000 kronor i Lund och 100 000 kronor vid karolinska institutet,
har jag icke funnit anledning till erinran. För den planerade anläggningen
i Lund torde utrymme kunna beredas i en källare till fysiologiska
institutionen, varför man här icke behöver räkna med andra byggnadskostnader
än dem, som belöpa sig på inredandet av nämnda källarutrymmen.
Vid karolinska institutet torde däremot en nybyggnad bli erforderlig.
Jag vill erinra, att 1945 års riksdag anvisat medel till uppförande av nybyggnader
för fysiologiska institutionerna vid karolinska institutet och universitetet
i Lund. Det torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen att vidtaga
de ändringar i ritningarna för ifrågavarande byggnadsföretag, som föranledas
av vad jag nu anfört. Till frågan örn de merkostnader, som kunna
uppstå genom nu ifrågasatta åtgärder, torde jag få anledning återkomma,
när byggnadsstyrelsens utredning slutförts. Det torde, såvitt nu kan bedömas,
komma att röra sig örn relativt obetydliga belopp. Till ledning kan
nämnas, att byggnadsstyrelsen år 1944 rent preliminärt uppskattade bvggnadskostnaderna
för inrättande av en undertryckskammaranläggning vid
karolinska institutet till omkring 83 000 kronor.
Förutom nu nämnda undertryckskammaranläggningar har flygmedicinska
utredningen föreslagit anskaffande av en rörlig undertryekskammare till
en beräknad kostnad av 60 000 kronor. För accelerationsforskningens behov
har utredningen vidare förordat inrättande vid karolinska institutet av en
centrifug eller därmed jämförlig anläggning, vilken kostnadsberäknats till
100 000 kronor. I likhet med flygmedicinska utredningskommmittén och
på av den anförda skäl anser jag, att med anskaffandet av ifrågavarande
utrustning bör tills vidare kunna anstå. Däremot anser jag mig böra biträda
förslaget örn inrättande av en klimatkammare vid fysiologiska institutionen
i Uppsala. Mot den beräknade kostnaden härför, 20 000 kronor,
synes icke vara något att erinra. Beträffande behovet av övrig apparatur,
vartill flygmedicinska utredningen hemställt om ett engångsanslag av
00 000 kronor, ansluter jag mig till utredningskommitténs uppfattning, att
detta bör till större delen kunna fyllas med anlitande av de årliga anslagsmedlen,
varför jag icke är beredd att tillstyrka ett större belopp än 20 000
kronor för ändamålet.
Ledningen av den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten
synes böra omhänderhavas av ett särskilt centralt organ. Jag är icke beredd
att nu taga ställning till frågan, huruvida detta organ bör inordnas
under det medicinska forskningsrådet eller om det bör givas en mera fristående
ställning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare
pröva detta spörsmål. I detta organ synas lämpligen böra ingå föreståndarna
för de tre fysiologiska institutioner, vid vilka flygmedicinsk forskning
närmast är avsedd att bedrivas, vidare ett par representanter för flygvapnet
samt flygassistenten i luftfartsstyrelsen. Ledamöterna torde själva
böra få utse ordförande. Därest ett fristående organ skapas, synes det viktigt
att sörja för en god kontakt mellan detta och medicinska forskningsrådet.
I överensstämmelse med vad som gäller för medicinska forskningsrådet
och vad jag tidigare förordat beträffande det föreslagna naturveten
-
65
Statsutskottets utlåtande nr 21+3.
skapliga forskningsrådet, synas ledamöterna icke böra åtnjuta särskilda
arvoden utan endast rese- och traktamentsersättnmg. Härför beraknar jag
ett anslagsbehov av 3 000 kronor. Sekreterarfrågan för det nya organet
synes böra lösas i enlighet med flygmedicinska utredmngskommittens lorslag
enligt vilket en av laboratorerna skulle tjänstgöra som sekreterare
med ett t ill äggsarvode av 1 200 kronor. Till expenser synas bora beraknas
3 000 kronor och till en första uppsättning av litteratur ett engångsbelopp
av 5 000 kronor. .
Till bestridande av kostnader för annan materiel och apparatur an som
i det föregående berörts ävensom driftkostnader av olika slag tor den tlygmedicinska
forskningen synas böra anvisas 75 000 kronor.
Jag biträder vidare medicinska forskningsrådets förslag, att till arvoden
och reseersättningar åt tillfälligt anställda forskare och deras biträden
samt till experter, anlitade av det förut ifrågasatta centrala organet, anvisas
ett belopp av 20 000 kronor. . ,
Medicinska forskningsrådet har hemställt örn anvisande av 30 000 Kronor
till stipendier för flygmedicinska studier utomlands. Varje stipendium
har beräknats till 13 000 kronor. Då det synes vara av största betydelse
för goda resultat av den planerade flygmedicinska verksamheten i vart
land, att vederbörande forskare beredas tillfälle att i de länder, som kunna
betraktas som föregångare på detta område, sätta sig in i hithörande problemställningar,
vill jag tillstyrka förslaget.
De av mig i det föregående förordade anslagsmedlen torde lämpligen
böra anvisas under ett gemensamt reservationsanslag, förslagsvis benämnt
»Flygmedicinsk forskning». Medel ur anslaget torde böra utbetalas elter
rekvisition av det centrala organ för den flygmedicinska forskningens ledning,
som i det föregående ifrågasatts. Anslaget torde vid bifall till vad jag
i det föregående anfört för nästa budgetår böra uppföras med (37 500 +
i 5 000 + 12 000 + 50 000 + 100 000 + 20 000 + 20 000 + 3 000 +
4- 1 200 + 3 000 + 5 000 + 75 000 + 20 000 + 39 000 =) 390 700 kronor,
eller i runt tal 390 000 kronor, varav (150 000 + 20 000 + 20 000 +
_|_ 5 000 =) 195 000 kronor avse bestridande av engångskostnader. I
I likhet med departementschefen har utskottet funnit sig böra tillstyrka, tJukottet.
att åtgärder vidtagas för möjliggörandet av att en självständig flygmedicinsk
forsknings- och försöksverksamhet i vårt land kommer till stånd. Vad
departementschefen i förevarande avseende nu föreslagit har utskottet funnit
sig böra biträda. Utskottet vill framhålla, att utskottet även är ense
med departementschefen därom, att ledningen av omförmälda verksamhet
synes böra omhänderhavas av ett särskilt centralt organ. Det torde — såsom
departementschefen anfört — få ankomma på Kungl. Maja att närmare
pröva frågan, huruvida detta organ bör inordnas under det medicinska
forskningsrådet eller det bör givas en mera fristående ställning. Utskottet
anser liksom departementschefen, att, därest ett fristående organ skapas,
det synes vara av vikt att tillse, att en god kontakt åstadkommes mellan
detta och det medicinska forskningsrådet.
Utskottet tillstyrker i enlighet med departementschefens förslag, att ett
Bihang till riksdagens protokoll 10/iG. 6 sami. Nr SJ/S. 5
66
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
anslag till flygmedicinsk forskning uppföres på riksstaten och att detta anslag
för nästa budgetår upptages med ett belopp av 390 000 kronor, varav
195 000 kronor avse engångskostnader.
V. Reglering av anställningsförhållandena för de
underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet m. m.
Inledning.
Den 30 november 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet
att tillkalla en utredningsman med uppdrag att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande anställningsvillkoren för de underordnade
läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Såsom
utredningsman tillkallades statskommissarien B. E. Johnsson. Departementschefen
anmodade vidare tre representanter för Sveriges läkarförbund
att överlägga med utredningsmannen med befogenhet för representant att,
därest han funne anledning, vid utredningsmannens betänkande foga särskilt
uttalande i fråga, i vars behandling han deltagit.
Utredningsmannen har den 26 mars 1946 avlämnat utredning och förslag
i ämnet. Häröver ha yttranden avgivits av direktionen för karolinska
sjukhuset efter hörande av föreningen överläkare vid karolinska institutets
undervisning ssjukhus, medicinalstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden
och Sveriges läkarförbund.
Nuvarande förhållanden.
Överläkarna vid ifrågavarande sjukhus äro professorer på karolinska
institutets stat med ett överläkararvode (1 500 kronor) på vederbörande
sjukhus stat.
Underordnade läkare äro skyldiga att biträda överläkaren vid
fullgörandet av dennes åligganden i fråga om sjukvården samt att jämväl
biträda med handledningen av medicine studerande. De underordnade
läkarna kunna indelas i 5 kategorier: biträdande överläkare, biträdande
läkare samt förste, andre och tredje underläkare.
Biträdande överläkare. Dessa åtnjuta arvode av för närvarande 10 600
kronor och äga rätt till privatpraktik. De äro till antalet
6 (de två medicinska och de två kirurgiska klinikerna, kvinnokliniken på
karolinska sjukhuset och neurokirurgiska kliniken på serafimerlasarettet).
Biträdande läkare. Dessa äro till antalet 20. Tva av dessa — å Konung
Gustaf V.s jubileumsklinik (radiumhemmet) — äro placerade i lönegraden
Eo 23. De 18 övriga äro arvodister och fördela sig sålunda:
Statsutskottets utlåtande nr 243.
67
Karolinska Serafimer
sjukhuset
lasarettet
antal
arvode,
kronor
antal
arvode,
kronor
Medicinska polikliniken.........
1
10 600
i
10 600
Kirurgiska » .........
1
10 600
i
10 600
Kvinno- » .........
1
9 300
i
3 000
Öron- » .........
2
9 300
i
9 300
Ögon- » .........
Psykiatriska kliniken och polikli-
1
9 300
i
9 300
niken ......................
1
10 600
—
—
Röntgendiagnostikavdelningen . . .
1
10 600
i
10 600
Gymnastikavdelningen .........
1
6 800
i
6 800
Neurologiska polikliniken.......
Patologiska avdelningen (prosek-
—
i
9 300
tor) ........................
—
—
i
9100
Biträdande läkare —
- u t o
m de två
vid r
a d i u m-
hemmet — äga utöva självständig praktik.
Underläkare. Dessas antal och löneställning framgå av följande sammanställning.
Förste Andre Tredje
underläkare: underläkare: underläkare:
Lönegrad...................... Ex 23 Ex 22 Ex 18
Begynnelselön (inkl. rörligt tillägg och kristillägg) 9 485 kr. 8 929 kr. 7 001 kr.
Antal: karolinska sjukhuset........... 16 34 7
serafimerlasarettet....... 9_18_6_
Summa 25 52 13
Anm. Till angivna löneförmåner kommer enligt beslut av 1946 års riksdag för nästa budgetår
ett provisoriskt lönetillägg av 660 kronor.
Vid karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar finnas dessutom fyra
från anslag under fjärde huvudtiteln avlönade andre underläkare och vid
serafimerlasarettet en assistent å patologiska avdelningen, den senare med
ett arvode av 2 000 kronor för år på lasarettets stat.
Underläkare äger icke utöva självständig prakt
i k. Underläkare må icke utan vederbörande överläkares medgivande avlägsna
sig från sjukhuset längre än som enligt överläkarens bedömande kan
ske utan olägenhet för tjänstegöromålen.
Tjänstgöringsförhållanden. Härom anför utredningismannen
bland annat följande.
De biträdande överläkarna och biträdande läkarna äro — med undantag
för de biträdande läkarna å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik —
icke att anse som heltidsanställda. De biträdande överläkarnas tjänstgöring
torde genomsnittligt omfatta mellan hälften och två tredjedelar av full
tjänstgöring. De biträdande läkarna, som i praktiken utöva föreståndarskap
å respektive polikliniker, ha en betydligt varierande tjänstgöring
beroende på dels poliklinikens omfattning, dels ock i vilken utsträckning
läkaren har annan verksamhet. Tjänstgöringen torde emellertid i allmänhet
68
Statsutskottets utlåtande nr 21+3.
omfatta minst hälften av full tjänstgöring. Under polikliniktid, då biträdande
läkaren icke är tillstädes, fullgöras arbetsuppgifterna av underläkare.
Dessa ha dock givetvis att tillkalla biträdande läkaren vid fall av svårare
art. De biträdande överläkar- och biträdande läkartjänsterna rekryteras
för närvarande bland underläkare vilka avvakta erhållande av sjukhusläkartjänst
eller av underläkare, vilka icke avse att fortsätta å sjukhusbanan
men önska förbereda en övergång till enskild praktik.
Underläkarna äro heltidsanställda vid sjukhusen och äga — som förut
nämnts — icke utöva självständig praktik. Tjänstgöringstiden uppgår i
regel till 7 ä 8 timmar dagligen, vartill kommer icke obetydlig jourtjänstgöring.
Deras tjänstgöring är allt efter omständigheterna förlagd till
klinik eller poliklinik. Enligt föreskrifterna i reglementet (§ 95) må förordnandetiden
icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överstiga tre år i sänder.
Något hinder för omförordnande finnes emellertid icke. I praxis tillämpas
dock numera vid ifrågavarande båda sjukhus, att förste underläkare förordnas
på 3 år med möjlighet till 1 års förlängning, andre underläkare
på 2 år med möjlighet till samma förlängning samt tredje underläkare endast
på 1 år. Det bör emellertid understrykas, att dessa begränsningar
gälla förordnanden allenast å en och samma avdelning. Intet hinder möter
således, att en underläkare, sedan möjligheterna till förordnanden på en
avdelning uttömts, söker och erhåller förordnande å annan avdelning.
Beaktas må även, att en läkares tjänstgöring i underläkarställning regelmässigt
fortgår vid olika sjukhus, såväl statliga som andra.
Särskilda ersättningar. I reglementet för sjukhusen stadgas,
att överläkare så ock annan läkare, som enligt direktionens bestämmande
äger besluta om intagning av patienter, icke må mottaga särskild ersättning
för åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning å eller utskrivning
från sjukhusen. Icke heller må sådan läkare mottaga ersättning
för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän
vårdplats, vilket däremot må ske beträffande person, som intagits å enskild
eller halvenskild vårdplats. Annan å sjukhusen anställd än nyssnämnd
läkare må icke fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel
av där intagen person (§ 85). Å poliklinikerna tjänstgörande läkare må icke
av de sjuka uppbära ersättning vare sig för undersökning eller vård (§ 86).
I fråga örn intyg gäller, att intyg enligt sjukjournalen med upplysning allenast
örn orsaken till intagningen samt om tiden därför eller för utskrivning
regelmässigt skall lämnas avgiftsfritt men att i övrigt ersättning skall utgå
enligt av medicinalstyrelsen utfärdad taxa (§ 38 mom. 2).
Rätten för biträdande läkare och underläkare att uppbära ersättning för
vissa slag av intyg och utlåtanden har i anslutning till 1939 års riksdags
beslut i ämnet erhållit en provisorisk reglering genom Kungl. Maj:ts beslut
den 22 juni 1939, vilket är av följande lydelse:
1. Ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtande (läkarbetyg) beträffande
patienter, å vilka lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall
i arbete äger tillämpning, så ock för intyg eller utlåtande (läkarbetyg)
69
Statsutskottets utlåtande nr 243.
inom annan socialförsäkringsgren eller enligt förordningen den 18 juni 1927
örn ersättning i anledning av kroppsskada, adragen under militärtjänstgöring,
skall inkasseras av vederbörande sjukhus. Sådan ersättning må dock
icke uttagas av medellös patient, som själv har att bära kostnaden för
intyg eller utlåtande. _
2. Biträdande läkare och underläkare, som vid karolinska sjukhuset utfärdat
intyg eller utlåtande, som i mom. 1 sägs, må av inflytande ersättning
uppbära 50 procent för intyg eller utlåtande beträffande patienter,
å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, och 90 procent för
annat intyg eller utlåtande.
3. Vad i mom. 2 föreskrivits skall jämväl gälla beträffande biträdande
läkare och underläkare vid serafimerlasarettet, dock att sådan läkare, vars
förordnande icke utlöper med utgången av budgetåret 1938/39 äger, så
länge han innehar sagda förordnande, uppbära 90 procent^ av inflytande
ersättning för intyg eller utlåtande beträffande patienter, å vilka olycksfallsförsäkringslagen
äger tillämpning.
Beträffande ifrågavarande ersättningar anför utredningsmannen.
De särskilda ersättningar som kunna tillfalla läkare vid sjukhusen äro
således av två slag, ersättningar för skötsel och vård samt ersättningar
för intyg och utlåtanden. Förstnämnda slag av ersättningar kunna bland
den underordnade läkarpersonalen uppbäras allenast av de biträdande
överläkarna. Någon uppgift örn storleken av dessa läkares inkomster av
ersättningar för vård och intyg har icke funnits tillgänglig.
För de underordnade läkarna i övrigt (d. v. s. biträdande läkare och
underläkare) förekommande särskilda ersättningar torde uteslutande utgöras
av intygsersättningar. För att kunna bilda sig en uppfattning
örn storleken av dessa, har utredningsmannen låtit vid sjukhusen
verkställa en undersökning rörande de ersättningar, som under kalenderåret
1945 inkasserats vid sjukhusen d. v. s. ersättningar för intyg, som
avses i Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 22 juni 1939. De inkomster,
som kunna tillfalla ifrågavarande läkare för andra intyg, torde — enligt
vad som uppgivits — vara mycket obetydliga. Undersökningen har givit
vid handen, att det sammanlagda beloppet av de till de biträdande läkarna
och underläkarna utbetalda intygsersättningarna utgjorde 26 212 kronor
5 öre vid karolinska sjukhuset och 27 932 kronor 50 öre vid serafimerlasarettet.
Hur dessa belopp fördela sig på olika läkartjänster har icke
visat sig möjligt att konstatera utan att tidsödande undersökningar skulle
ha verkställts. Däremot har uppgift erhållits, hur stort belopp varje enskild
läkare — biträdande läkare, underläkare eller vikarierande läkare —
under året utbekommit. Vid karolinska sjukhuset har högsta beloppet,
3 487 kronor 90 öre, uppburits av en av andre underläkarna å kirurgiska
kliniken. Högsta beloppet vid serafimerlasarettet, 4 042 kronor 60 öre, har
uppburits av en läkare, vilken vikarierat som biträdande läkare samt förste
och andre underläkare å kirurgiska kliniken under tiden 1 januari—14
mars samt 16 maj—31 december.
En fördelning av de för respektive avdelningar redovisade beloppen på
antalet underordnade läkartjänster vid avdelningen utvisar följande resultat.
Antalet tjänster angives inom parentes.
70 Statsutskottets utlåtande nr 21$.
Karolinska sjukhuset.
Bitr. läkare
Underläkare
Per läkare
Medicinska kliniken....
(1) 149: 10
(12)
2 074: 65
(13)
171:05
Kirurgiska » ....
(1) 1301:30
(8) 11848:90
(9)
1 461:12
Kvinno- » ....
(1) 43:20
(7)
434: 70
(8)
59: 73
Öron- » ....
(9) |48:20
w \23:40
(5)
2 478: 70
(7)
364:33
Ögon- » ....
(1)
(4)
904: 40
(5)
181: 10
Psykiatriska » ....
(1) 50:50
(3)
644: —
(4)
173:62
Radiumhemmet.......(2 Eo 23) 1 q._
(9)
632: 80
(11)
62: 60
Röntgendiagnostikavdel-
ningen ............
(1) 877:75
(B)
4 082:35
(9)
551: 12
Gymnastikavdelningen. .
(1) 400:40
(1)
161:90
(2)
281:15
Summa kronor
(11) 2 949:65
(57) 23 262: 40
(68)
385:47
Serafimerlasarettet.
Bitr. läkare
Underläkare
Per läkare
Medicinska kliniken . . . .
(1) 57:80
(11)
3 562: 40
(12)
301:68
Kirurgiska > ....
(1) 589:40
(7) 13 570:70
(8) 1770: —
Kvinnopolikliniken.....
(1) ~
—
—
(1)
—
Neurokirurgiska kliniken.
(6)
251:20
(6)
41:86
Neurologiska » . .
(1) 374:60
(5)
2 291: 90
(6)
441:41
Röntgenavdelningen . . . .
(1) 3 005: —
(4)
4210: —
(5) 1443:60
Öronpolikliniken.......
(1) -
—
(1)
—
Ögonpolikliniken.......
(1) 19:50
—
—
(1)
19: 50
Gymnastikavdelningen . .
(1)
—
—
(1)
—
Summa kronor
(8) 4 046:30
(33) 23 886:20
(41)
681: 28
Nu föreliggande förslag.
Anställningsform.
Utredningsmannen föreslår, att extra ordinarie anställning beredes förste
och andre underläkare samt heltidsanställda biträdande läkare utan rätt
att utöva självständig praktik samt att för biträdande läkare i övrigt och
biträdande överläkare ävensom för tredje underläkare nuvarande anställningsform
bibehålies.
De biträdande läkare, som utredningsmannen sålunda anser böra beredas
extra ordinarie heltidsanställning, äro — förutom de båda biträdande
läkarna å radiumhemmet, vilka redan inneha dylik anställningsform — biträdande
läkaren å karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning
och innehavarna av de båda nuvarande förste underläkartjänsterna på
serafimerlasarettets neurokirurgiska klinik, vilka borde jämställas med
nyssnämnda biträdande läkare.
De lakärr epresentanter, med vilka utredningsmannen haft överläggningar,
ha förklarat sig dela utredningsmannens uppfattning, att förste och
andre underläkare böra placeras på extra ordinarie stat under det att sam
-
71
Statsutskottets utlåtande nr %Jf3.
ma krav på en fastare anställningsform icke rimligtvis kunde ställas da det
gällde de på kortare tid anställda tredje underläkarna. Läkarrepresentanterna
ha påyrkat, att även biträdande överläkare och samtliga biträdande
läkare skola beredas extra ordinarie ställning.
Direktionen för karolinska sjukhuset finner det tillfredsställande, att
extra ordinarie anställning föreslagits för det stora flertalet av de underordnade
läkarna. Då ett stort antal underläkare kunde förväntas framdeles
övergå till sådana läkarbefattningar i kommunal tjänst, som äro anslutna
till statens pensionsanstalt, ansåge direktionen synnerligen ömkligt,
att i reglementet för denna anstalt intoges bestämmelse om att tid, varunder
innehavare av sådan befattning tidigare innehaft med pensionsrätt
förenad läkarbefattning i statens tjänst, finge tillgodoräknas såsom tjänstetid
för pension från anstalten.
Medicinalstyrelsen och statskontoret ha tillstyrkt utredningsmannens
ifrågavarande förslag.
Allmänna lönenämnden har framhållit, att med hänsyn till, att innehavarna
av biträdande överläkarbefattningar och biträdande läkarbefattningar
i viss utsträckning komme att rekryteras från de extra ordinarie
underläkarbefattningarna, skäl talade för att jämväl biträdande överläkare
och biträdande läkare bereddes pensionsberättigande anställning. Förutsättning
för att så skulle kunna ske syntes emellertid vara, att viss reglering
av deras arbetsförhållanden genomfördes. Lönenämnden ville i detta
sammanhang erinra, att 1945 års universitetsberedning föreslagit införande
av pensionsrätt för innehavare av docentstipendier m. fl.
Sveriges läkarförbund har med tillfredsställelse konstaterat, att utred*
ningsmannen föreslagit en fastare anställningsform för de heltidsanställda
underordnade läkarna. Förbundet har icke heller rest invändningar mot
att tredje underläkarna bibehållas å Ex-löneplanen. Beträffande de biträdande
läkarna och biträdande överläkarna har emellertid förbundet anfört
vissa betänkligheter mot utredningsmannens förslag.
Rätt till ersättning för läkarintyg.
Utredningsmannen föreslår, att i samband med löneregleringen beslutas, att
extra och extra ordinarie underordnad läkare icke skall äga uppbära särskild
ersättning för i tjänsten utfärdat intyg, samt att arvodesavlönad
biträdande läkare i likhet med överläkare och biträdande överläkare skall
äga rätt till oavkortad intygsersättning. Utredningsmannen anför följande.
Den tidigare lämnade redogörelsen örn storleken av de intygsersättningar,
vilka tillfallit de biträdande läkarna och underläkarna vid karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet under år 1945, har givit vid handen, att
förevarande spörsmål icke har någon större ekonomisk betydelse annat
än för vissa enstaka befattningshavare. Det har också från läkarrepresen
-
72
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
tanternas sida för utredningsmannen framhållits, att läkarnas inställning
till frågan grundade sig icke så mycket på ekonomiska som på
principiella skäl. Utfärdandet av intyg måste, har det gjorts gällande, alltid
av läkaren anses som ett arbete, som folie utanför hans egentliga arbetsuppgifter
i sjukvårdens tjänst, och som toge bort mycket av hans
tid för detta ändamål eller för hans vetenskapliga verksamhet. Kritiken från
läkarnas sida riktade sig även — och kanske framförallt — mot det nu
bestående provisoriet.
Utredningsmannen har för sin del svårt att förstå de synpunkter, som
av läkarrepresentanterna lagts på detta spörsmål — bortsett från att icke
heller utredningsmannen kan finna sakliga motiv för en bestående uppdelning
av intygsersättningarna mellan läkarna och sjukhuset. Då intygsskrivningen
otvivelaktigt måste anses ingå i läkarnas arbetsuppgifter, synes det
naturligt, att bestyret härmed ersättes i samma ordning som arbetet i
övrigt. Att just utfärdande av intyg och icke exempelvis skrivning av
recept eller i journal bör honoreras särskilt synes knappast övertygande
kunna motiveras. Åtminstone när det gäller heltidsanställda befattningshavare,
lära bärande invändningar icke kunna göras mot att arbetsgivaren
påfordrar, att samtliga i tjänsten förekommande arbetsuppgifter utföras
mot avtalad lön.
Utredningsmannen håller alltså före, att vid en lönereglering för underläkarna
— innebärande en fastare anställningsform för flertalet av dem —
avlöningen bör utmätas med hänsyn till samtliga förekommande arbetsuppgifter
och kan således icke förorda, att rätten att uppbära ersättning
för intyg eller utlåtanden till någon del bibehålies för dessa läkare. Vad
nu sagts gäller givetvis även ifråga om extra ordinarie biträdande läkare.
Annorlunda ställer sig frågan då det gäller övriga biträdande läkare.
Dessa läkare äro icke heltidsanställda och åtnjuta icke lön enligt fastställd
löneplan, och som förut framhållits har utredningsmannen icke ansett
förutsättningar för närvarande föreligga för en övergång till annan anställningsform.
Härtill kommer att biträdande överläkarna, vilka eljest
äro anställda på samma villkor som dessa biträdande läkare, ävensom överläkarna
äga uppbära oavkortad ersättning för intyg och utlåtanden. Dessa
omständigheter göra enligt utredningsmannens mening, att de betänkligheter,
som ovan anförts mot att extra och extra ordinarie underordnade
läkare få uppbära ifrågavarande sportler i tjänsten, icke framträda med
samma styrka i fråga om de arvodesavlönade biträdande läkarna och icke
heller gärna kunna tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av förevarande
spörsmål, så länge en reglering i berörda avseende icke genomförts
beträffande överläkarna och biträdande överläkarna. I nuvarande
läge måste utredningsmannen finna övervägande skäl tala för att de arvodesavlönade
biträdande läkarna tillerkännas samma förmåner i detta hänseende
som nyssnämnda befattningshavare.
De Vikärr^presentanter, med vilka utredningsmannen samrått, lia påyrkat,
att samtliga läkare skola tillerkännas full rätt till intygsersättning.
Härutinnan anföra de:
Vi dela utredningsmannens åsikt, att nu gällande provisorium, innebärande
en delning av intygsinkomsten mellan den för intyget ansvarige
läkaren och sjukhuset, är lika godtyckligt konstruerat som det är logiskt
omotiverat. Utredningsmannen, som visserligen i och för sig hävdar, att
73
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
utfärdandet av intyg är en prestation, som regelmässigt skall ersättas, gör
härvidlag gällande, att underläkarnas anställning i heltidstjänst skulle medföra
skyldighet för dem att inom arbetstidens ram utfärda alla begärda
intyg, och att ersättningen för arbetet med intygen borde anses inkluderad
i läkarnas fasta löneförmåner. Häremot vill representanterna göra gällande,
att sådan allomfattande skyldighet att utfärda intyg, för vilka ersättning
tillfaller annan än läkaren, icke existerar eller ens ifrågasatts för andra
grupper än heltidsanställda läkare. Avgörandet, örn intygen regelmässigt
skola utfärdas på arbetstid eller utom densamma,, ställer sig ganska svårt,
eftersom ju läkarna av praktiska skäl icke ha någon fixerad arbetstid. I
själva verket torde det förhålla sig så, att en stor del av intygen utfärdas
utanför skälig arbetstid och många gånger i läkarens hem på ren fritid.
Representanterna hävda också, att ersättningens utgående till den för intyget
ansvarige läkaren är psykologiskt synnerligen motiverat. Intygen innefatta
som regel bedömanden beträffande arbetsförmåga, orsakssammanhang
mellan olycksfall och kroppsskada, utsikter till uppehållande eller
återvinnande av arbetsförmåga genom viss specialbehandling etc. Dessa
bedömanden, i sig själv vanskliga och krävande en särskild analys av det
föregående sjukdomsfallet, medföra ofta betydande ekonomiska konsekvenser
för stat och enskild, och det synes motiverat, att läkarnas prestation
som skiljeman i sådana mål för varje gång skäligen ersättes. Det kan ytterligare
framhållas, att utfärdandet av vissa intyg, speciellt invaliditetsintyg,
falla helt och hållet vid sidan av den egentliga sjukvårdande uppgiften,
för vilken läkaren anställts vid sjukhuset. Representanterna anse sig
icke kunna bära ansvaret för en åtgärd, som beträffande intygsersättningarnas
åtnjutande skulle rubba hittills gällande normer med åsidosättande
av de ovan anförda synpunkterna och anse därför i olikhet mot utredningsmannen,
att provisoriet rörande intygsersättningarna vid statens
kroppssjukhus visserligen skall upphävas, men intygsersättning oavkortad
tillfalla läkarna.
Direktionen för karolinska sjukhuset finner det angeläget, att, innan
slutlig ställning tages till utredningsmannens förslag rörande intygsersättningen,
en närmare utredning företages rörande likställighet på detta område
med förhållanden på övriga sjukhus. Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
skulle eljest komma i en undantagsställning i förhållande
till andra sjukhus. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning syntes
i varje fall någon försämring ifråga örn läkarnas nuvarande rätt till sådan
ersättning icke böra ske. Direktionen erinrar även om att den för närvarande
i reglementet för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet stadgade
skyldigheten att utfärda intyg endast avsåge intyg enligt sjukjournalen och
icke innefattade alla de intyg, som erfordrades för socialförsäkringen. Utredningsmannens
förslag förutsatte således i detta avseende en utökning
av läkarnas nuvarande tjänsteåligganden.
Medicinalstyrelsen anser det ur såväl praktiska som sakliga synpunkter
vara att förorda att införa en sådan fördelning av enligt fastställd taxa
utgående intygsersättning, att läkaren själv erhölle 00 procent och sjukhuset
för sina omkostnader bchölle 10 procent.
74
Statsutskottets utlåtande nr 2,j3.
Statskontoret har förklarat sig icke berett att tillstyrka, att biträdande
arvodesavlönad läkare skulle tillerkännas rätt till full intygsersättning.
Allmänna lönenämnden har föreslagit, att såväl biträdande läkare som
underläkare tills vidare bibehållas vid sin nuvarande rätt till ersättning
för intyg och utlåtanden.
Sveriges läkarförbund har förklarat sig icke kunna acceptera den av utredningsmannen
föreslagna anordningen ifråga om intygsersättningens utgående.
Löneställning.
Utredningsmannen föreslår
dels att förste och andre underläkare sammanföras till en grupp och
under benämningen extra ordinarie underläkare placeras i lönegraden Eo 24,
dels att biträdande överläkarna å radiumhemmet (Konung Gustaf V:s
jubileumsklinik) uppflyttas från lönegraden Eo 23 till lönegraden Eo 26,
dels att samma löneställning beredes biträdande läkaren på karolinska
sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning,
dels att två förste underläkartjänster på neurokirurgiska kliniken förändras
till extra ordinarie biträdande läkarbefattningar i lönegraden Eo 26,
dels att tredje underläkarna under benämningen extra underläkare uppflyttas
från lönegraden Ex 18 till lönegraden Ex 21,
dels ock att arvodet till assistenten a patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet
uppräknas från 2 000 kronor till 3 600 kronor.
Läkarrepresentanterna föreslå, att nuvarande förste och andre underläkarna
placeras i lönegraden Eo 26, att de två förste underläkarna på
neurokirurgiska kliniken placeras i lönegraden Eo 28, samt att biträdande
läkare och biträdande överläkare placeras i lönegraden Eo 28.
Direktionen för karolinska sjukhuset tillstyrker utredningsmannens förslag
ifråga örn extra ordinarie och extra underläkares lönegradsplacering.
Beträffande de av utredningsmannen berörda speciella läkartjänsterna tillstyrkes
dennes förslag rörande lönegradsplaceringen för de biträdande läkarna
å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik; däremot vidhåller direktionen
sitt förslag, att de nuvarande förste underläkartjänsterna på neurokirurgiska
kliniken skulle erhålla ställning som arvodesavlönade biträdande läkare
med arvode av 14 300 kronor, en lönesättning, som syntes erforderlig
för en tillfredsställande rekrytering av dessa för klinikens verksamhet betydelsefulla
befattningar. Vad angår biträdande läkaren å karolinska sjukhusets
röntgendiagnostiska avdelning har direktionen av organisatoriska
skäl förordat, att denna tjänst förändras till överläkartjänst i lönegraden
A 26.
Medicinalstyrelsen finner utredningsmannens förslag väl avvägda.
Statskontoret har icke framställt någon erinran mot utredningsmannens
ifrågavarande förslag.
75
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Allmänna lönenämnden anför bland annat följande.
Lönenämnden finner den av utredningsmannen^ föreslagna lönegradsplaceringen
för de extra ordinarie underläkarna väl låg för det fall, att vederbörande
underläkare under en långvarig tjänstgöring efter legitimationen
får anses ha avslutat sin utbildning, och nu såsom underläkare fyller samma
funktion, som enligt läkarutbildningssakkunnigas förslag skulle tillkomma
innehavare av »icke-utbildningstjänster». Då det därför vill synas
lönenämnden, som örn skäl tala för en viss differentiering av de extra ordinarie
underläkartjänsterna, vill lönenämnden ifrågasätta, om icke ett begränsat
antal sådana tjänster bör inrättas jämväl i lönegrad Eo 26.
Sveriges läkarförbutid anser den föreslagna löneställningen för låg.
Löneklassplacering.
Utredningsmannen föreslår, att läkare, som förordnats att såsom extra
eller extra ordinarie underläkare vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet,
skall placeras i löneklassen närmast över begynnelselöneklassen
i respektive lönegrad, sedan han under åtta år eller däröver efter vunnen
legitimation tjänstgjort å statlig eller kommunal underläkarbefattning eller
därmed i merithänseende jämförbar annan läkartjänst. I övrigt skulle gälla
de i icke-ordinariereglementet meddelade bestämmelserna.
Direktionen för karolinska sjukhuset och medicinalstyrelsen tillstyrka utredningsmannens
förslag, medan statskontoret och allmänna lönenämnden
anmält betänkligheter mot detsamma.
Övergångsbestämmelser.
Utredning smannen förutsätter, att, därest det i enstaka fall skulle inträffa,
att de med en befattning förenade inkomsterna av intygsersättningar
ansåges kunna uppskattas till högre belopp än den löneökning, som
skulle ernås, det skulle stå befattningshavaren fritt att, så länge hans nu
löpande förordnande gällde, stå kvar i nuvarande löneställning och med
samma rätt till intygsersättningar som för närvarande. Några andra övergångsbestämmelser
syntes icke erforderliga.
Departementschefen.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Då löneställningen för den underordnade läkarpersonalen å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet 1937 och aren närmast därefter fixerades
av statsmakterna, torde avsikten icke lia varit att den då beslutade löneställningen
skulle anses vara definitiv. Det framhölls salunda bland annat,
att skäl talade för att extra ordinarie, d. v. s. pensionsberättigande anställningsform
skulle beredas deni. Pensionsfrågan är emellertid alltjämt olöst
för ifrågavarande läkarpersonal. Jag bortser härvid fran enstaka undantagsfall,
vartill jag återkommer. Det torde även få anses uppenbart, att
den nuvarande löneställningen är alltför låg i förhållande till tjänsternas
kvalificerade art; detta framträder icke minst i belysning av löneförhållandena
vid jämförliga icke-statliga kroppssjukhus.
76
Statsutskottets utlåtande nr 2Jr3.
Det förslag, som nu föreligger till bedömande, innebär dels en relativt
betydande löneförbättring och dels en lösning av pensionsfrågan för det
stora flertalet underordnade läkare vid de statliga undervisningssjukhusen i
Stockholm genom en inplacering av de nuvarande förste och andre underläkarna
i den för extra ordinarie statstjänstemän gällande löneplanen Eo. För
egen del anser jag i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna att någon
avgörande invändning icke kan resas mot att nyssnämnda underläkare
berndes extra ordinarie anställning. För tredje underläkarna har extra ordinarie
anställningsform icke ifrågasatts. Vad de arvodesavlönade biträdande
överläkarna och biträdande läkarna angår, har utredningsmannen, frånsett
vissa speciella tjänster, icke föreslagit någon förändring av nuvarande anställningsform.
Såsom läkarrepresentanterna och allmänna lönenämnden
framhållit tala emellertid goda skäl för att även dessa framdeles beredes
pensionsberättigande anställning. Denna fråga kräver emellertid ytterligare
utredning och kan med hänsyn härtill icke gärna nu vinna en lösning. Jag
ämnar ägna detta spörsmål fortsatt uppmärksamhet.
Huvudproblemet i det föreliggande förslaget är frågan om de löneförmåner,
som skäligen böra tillkomma de läkare, som för närvarande intaga
ställning som förste och andre underläkare. Dessa äro nu placerade i lönegraderna
Ex 23 respektive Ex 22 och åtnjuta i begynnelselön, rörligt tilllägg,
kristillägg och det för nästa budgetår beslutade provisoriska lönetilllägget
inräknade, 10 145 kronor respektive 9 589 kronor.
Vid bedömandet av förste och andre underläkarnas löneställning får hänsyn
tågås till åtskilliga faktorer, exempelvis den långa och kostsamma utbildningen,
längden av föregående anställning, den krävande och i allmänhet
riskfyllda tjänstgöringen, frånvaron av en begränsad arbetstid, jourtjänsten
och — icke minst — skyldigheten att biträda vid handledningen av
studerande. En icke oväsentlig synpunkt är även, att ifrågavarande tjänster
i allmänhet äro s. k. passagetjänster, som icke innehavas annat än relativt
kort tid. ^ idare måste tagas i beaktande den löneställning, som ansetts
böra tillkomma andra statligt anställda befattningshavare med likvärdig
eller i vart fall jämförbar utbildning, ävensom löneförhållandena vid andra,
icke-statliga kroppssjukhus. I sistnämnda hänseende får ihågkommas, att
enligt gällande löneavtal åtskilliga, sannolikt det övervägande flertalet
underläkare vid de kommunala sjukhusen och landstingssjukhusen åtnjuta
icke obetydliga inkomster av den vid lasaretten bedrivna öppna sjukvården,
något som icke är fallet beträffande underläkarna vid de statliga
undervisningssjukhusen i Stockholm, där alla vårdavgifter vid poliklinikerna
tillfalla vederbörande sjukhus.
Till nu nämnda, på frågan örn underläkarnas löneställning inverkande
omständigheter kommer ytterligare en synpunkt, som vid de förda förhandlingarna
med läkarnas organisationer kommit att stå i förgrunden. Det gäller
den omstridda frågan om ersättningen för vissa läkarintyg. Från statens
synpunkt har hävdats, att utfärdandet av dessa intyg måste anses ingå i vederbörande
läkares tjänsteåligganden, varför särskild ersättning icke borde
utgå för intygens utfärdande. Läkarorganisationerna å andra sidan göra gällande
en motsatt åsikt. Jag delar för egen del utredningsmannens uppfattning,
att bland tjänsteåliggandena för en i statens tjänst heltidsanställd
sjukhusläkare i princip måste inräknas även utfärdandet av ifrågavarande
intyg. Godtages denna uppfattning, framstår rätten att uppbära särskild
ersättning som oförenlig med det nuvarande statliga lönesystemet. Jag är
77
Statsutskottets utlåtande nr Ulft.
följaktligen av principiella skäl icke beredd att tillstyrka, att med extra
ordinarie anställning förenas rätt till intygsersättning, icke ens — på sätt
i vissa remissyttranden ifrågasatts — i nuvarande provisoriska form.
Min ståndpunkt i intvgsersättningsfrågan gör, att jag, trots att nuvarande
bestämmelser, som tillerkänna underläkarna viss andel i till sjukhusen
inflytande ersättning för läkarintyg, uttryckligen betecknats allenast
som provisoriska, i likhet med utredningsmannen anser mig kunna vid bedömandet
av frågan örn underläkarnas löneställning taga hänsyn även till
deras nuvarande inkomster av dylika ersättningar. Dessa inkomster ha,
såsom utredningsmannens uppgifter visa, varierat avsevärt vid olika sjukhusavdelningar;
i medeltal ha de uppgått till 385 kronor per år och läkare
vid karolinska sjukhuset och till 681 kronor per år och läkare vid serafimerlasarettet.
Utredningsmannen har förordat, att den nuvarande uppdelningen i förste
och andre underläkare skulle slopas. Häremot synes icke finnas anledning
till någon allvarligare erinran. I fråga örn löneställningen har utredningsmannen
förordat en placering av de extra ordinarie underläkarna i lönegraden
Eo 24. Direktionen för karolinska sjukhuset, medicinalstyrelsen och
statskontoret ha accepterat detta förslag såsom lämpligt avvägt. Sjukhusdirektionen
och medicinalstyrelsen ha därvid förordat bibehållen rätt till
viss andel i intygsersättningen. Allmänna lönenämnden har ifrågasatt en
viss differentiering av underläkartjänsterna sålunda, att ett begränsat antal
tjänster, som icke hade karaktär av utbildningstjänster, placerades i lönegraden
Eo 26. Lönenämnden har därjämte föreslagit bibehållande tills vidare
av nuvarande intygsprovisorium.
För egen del har jag, efter övervägande av i det föregående berörda och
övriga på frågans bedömande inverkande omständigheter, efter samråd med
chefen för finansdepartementet varit beredd att godtaga en placering av samtliga
nu ifrågavarande underläkare i lönegraden Eo 26, vilket skulle innebära en
inkomstbättring för läkarna i enlighet med följande sammanställning (inkomsten
av ersättning för läkarintyg upptages härvid till 500 kronor, vilket i runt
tal motsvarar genomsnittet). I
Begynnelselön,
Inkomst av intyg,
Summa inkomst,
Begynnelselön
i Eo 26,
Inkomstökning,
kronor
kronor
kronor
kronor
kronor
Ex 23 10145
500
10 645
13137
2 492
Ex 22 9 589
500
10 089
13137
3 048
I jämförelsebeloppen ha inräknats rörligt tillägg, kristillägg och det under
nästa budgetår utgående provisoriska lönetillägget å 660 kronor. Pensionsavdrag
för tjänster i Eo 26 (645 kronor) ha icke frånräknats, då i annat fall
jämförelsen skulle lia blivit missvisande, eftersom extra tjänstemän lia att
själva svara för sin pensionering.
Vid förhandlingar, som jag fört med representanter för de berörda läkarorganisationerna,
lia dessa emellertid icke godtagit den av mig föreslagna
löneställningen i lönegraden Eo 26 för förste och andre underläkare, därest
rätten till intygsersättning samtidigt skulle slopas. I överensstämmelse med
läkarförbundets i det föregående återgivna uttalande, att förbundet hellre
än att acceptera ett slopande av nämnda rätt skulle kunna antaga förslaget
om cn placering i lönegraden Eo 24, lia läkarrepresentanterna inför
78
Statsutskottets utlåtande nr 243.
mig framkastat tanken på ett provisorium, innebärande arvodesanställning
med full rätt till intygsersättning (alltså icke såsom nu en delning av ersättningsbeloppen
med sjukhusen).
En övergång till arvodesanställning skulle emellertid innebära en så allvarlig
försämring i jämförelse med nuvarande anställningsform — bland annat skulle
rätten till ålderstillägg, sjukvårdsersättning m. fl. förmåner bortfalla — att
jag i de anställdas intresse ansett mig böra undvika en sådan förändring. Om
arvodesbeloppet beräknades efter den av läkarförbundet godtagna placeringen
i lönegraden Eo 24, skulle ett accepterande av läkarrepresentanternas erbjudande
vidare för flertalet läkare innebära väsentligt minskade inkomster jämfört
med den av mig såsom lämplig betraktade löneställningen med placering
i lönegraden Eo 26 utan rätt till intygsersättning.
Vid mina ansträngningar att finna en för såväl sjukvården som läkarna
godtagbar lösning, som vöre förenlig med de principer, som för närvarande
tillämpas inom den statliga lönepolitiken, har min uppmärksamhet fästs på,
att en placering i lönegraden Eo 26 visserligen skulle skänka läkarna en relativt
tryggad ställning med pensionsrätt för dem och deras familjer, men att
likväl för åtskilliga underläkare, kanhända flertalet av dem, skulle finnas kvar
en icke oberättigad anledning till missnöje med arbetsförhållandena. Läkarrepresentanterna
ha nämligen vid olika tillfällen för mig framhållit den ofta
orimliga arbetsbörda — sammanhängande med den oreglerade arbetstiden —
som ålåge många av dem. Då det uppenbarligen icke kan ligga i samhällets
och än mindre i de sjukas intresse att läkaren under utövandet av sitt viktiga
och krävande^ yrke skall pressas av en onormal arbetsbörda, har önskvärdheten
av att åstadkomma en lättnad i detta avseende för mig börjat framstå
som ett väsentligt moment i strävandena att skapa drägliga förhållanden för
underläkarna vid statens kroppssjukhus. Någon annan utväg än en ökning av
läkarpersonalen torde härvid knappast ifrågakomma. Hur långt man med
nuvarande knappa tillgång på läkare kan komma i fråga om personalökning,
vågar jag emellertid för närvarande icke hysa någon mening om. En översyn
av arbetsförhållandena vid nämnda sjukhus och en undersökning av möjligheterna
att förbättra de påtalade missförhållandena synas emellertid påkallade.
Skulle det visa sig ogörligt för närvarande att nedbringa arbetsbördan
till rimliga mått genom en personalökning, vill jag icke bestrida, att underläkarnas
lönefråga — således även frågan örn intygsersättningen — kan
komma i ett nytt läge.
Vid övervägande av dessa olika synpunkter har jag kommit till det resultatet,
att ett fortsatt provisorium ter sig ändamålsenligast intill dess nvssnämnda
undersökningar hunnit verkställas. Jag förordar därför, att under
nästa budgetår nuvarande anställningsform och rätt till intygsersättning bibehålies.
Då emellertid ifrågavarande läkares behov av löneförbättring är
trängande, förordar jag, efter samråd med representanter för Sveriges yngre
läkares förening, att nuvarande förste och andre underläkare — utöver det
under nästa budgetår utgående provisoriska lönetillägget å 660 kronor — må
komma i åtnjutande av en »provisorisk löneförstärkning» av 1 500 kronor;
denna löneförstärkning, varå icke bör löpa rörligt tillägg eller kristillägg, torde
med avseende å tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser böra anses
tillhöra lönen för vederbörlig löneklass. Jag förordar vidare i anslutning till
utredningsmannens förslag, att skillnaden mellan förste och andre underläkare
slopas, så att även de nuvarande tjänsterna som andre underläkare placeras i
lönegraden Ex 23 under benämningen förste underläkare.
Statsutskottets utlåtande nr S43. 79
Skillnaden mellan de alternativ, som i det föregående diskuterats, torde
framgå av följande sammanställning.
Nuvarande inkomst,
kronor
Eo 24.
kronor
Eo 26,
kronor
Departementschefens
slutliga förslag,
kronor
Ex 23 . . .
. . 10 6451
1
12 1451
Ex 22. . .
. . 10 0891
11 860
13137
1 Intygsinkomst, beräknad till 500 kronor för år, inberäknad.
Jag vill i detta sammanhang understryka vad jag nyss framhållit, nämligen
att jag betraktar den av mig nu förordade lösningen allenast som ett
provisorium. Jag är beredd att, så snart förhållandena det påkalla, upptaga
frågan örn en mera definitiv lönereglering till förnyat övervägande och föreslå,
att riksdagen underställes det förslag, som ett sådant förnyat övervägande
kan leda till.
Utredningsmannen har till särskild behandling upptagit frågan örn löneställningen
för tredje underläkarna samt vissa speciella läkartjänster. Beträffande
tredje underläkarna anser jag mig i likhet med remissmyndigheterna
och läkarorganisationerna kunna ansluta mig till utredningsmannens
förslag om en uppflyttning från 18 till 21 lönegraden. Då vid bifall till
vad jag nyss förordat den nuvarande tjänstekategorien »andre underläkare»
skulle slopas, torde de nuvarande »tredje underläkarna» tills vidare böra betecknas
såsom »andre underläkare». I fråga om de nuvarande två befattningarna
som förste underläkare å serafimerlasarettets neurokirurgiska klinik skulle
jag i likhet med allmänna lönenämnden varit benägen att tillstyrka en placering
i lönegraden Eo 28, förenad med föreskrift om att ersättning för ifrågakommande
intygsersättning skulle tillfalla sjukhuset. Med hänsyn till utgången
av förhandlingarna med läkarorganisationerna synes emellertid en dylik
lösning icke genomförbar, varför jag i stället i enlighet med sjukhusdirektionens
förslag förordar, att tjänsterna förändras till med arvoden av 14 300 kronor
förenade befattningar som biträdande läkare. Av samma skäl anser jag
mig icke för närvarande böra ifrågasätta en förändring av löneställningen för
de nu i Eo 23 placerade två biträdande läkarna å radiumhemmet. Även dessa
torde emellertid böra komma i åtnjutande av förutnämnda löneförstärkning
av 1 500 kronor. Mot utredningsmannens förslag om uppräkning med 1 600
kronor till 3 600 kronor av arvodet till en assistent å serafimerlasarettets patologiska
avdelning synes däremot icke finnas anledning till erinran.
Utredningsmannens förslag innefattar jämväl en reglering av den nuvarande
med ett arvode av 10 600 kronor förenade befattningen som biträdande
läkare på karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning.
Direktionen har för sin del av organisatoriska skäl hemställt, att befattningen
måtte förändras till en överläkartjänst i lönegraden A 26. På av
direktionen anförda skäl tillstyrker jag detta förslag, dock att tjänsten
tills vidare i avbidan på den fortsatta beredningen av frågan örn reglering
av läkartjänsterna torde böra uppföras i lönegraden Eo 26.
T detta sammanhang synes det nödvändigt att beakta de konsekvenser,
ett bifall till vad jag i det föregående förordat synes böra medföra för
motsvarande läkarpersonal vid övriga undervisningssjukhus. I fråga örn
80
Statsutskottets utlåtande nr 21+3.
den på Lunds universitets stat uppförda underordnade läkarpersonalen föreligger
förslag om att dessa läkare skola jämställas med underläkare i lönegraden
Ex 22 vid karolinska sjukhuset. Detta förslag återkommer jag till i det
följande. Beträffande akademiska sjukhuset i Uppsala och de icke-statliga undervisningssjukhusen
i Stockholm har den anordningen redan genomförts, att
de på Uppsala universitets respektive karolinska institutets stat uppförda underläkarna
och amanuenserna tillerkänts fyllnadsarvoden i syfte att sätta
dem i paritet med sina kollegor i jämförlig ställning vid karolinska sjukhuset.
Jag förordar, att Kungl. Majit, sedan vederbörlig utredning och erforderliga
förhandlingar ägt rum, skall äga utfärda bestämmelser, som medföra
rätt för ifrågavarande läkare — de i Lund inkluderade — att, räknat
från och med den 1 juli 1946, utfå fyllnadsarvode, motsvarande den på
staten belöpande delen av den av mig tillstyrkta provisoriska löneförstärkningen.
Härvid förutsättes, att återstoden av löneförstärkningen såsom belöpande
på sjukhusens andel i vederbörandes lön bekostas av huvudmannen
(i Uppsala av akademiska sjukhusets medel). Vidare förutsätter jag
såsom villkor för utgående av sådant fyllnadsarvode, att en reglering av
ifrågavarande läkares sjukvårds- och intygsinkomster vid sidan av de fasta
löneinkomsterna kommer till stånd. — Vissa av de läkare, jag i detta sammanhang
åsyftar, ha ansetts jämförliga med förste underläkare, andra åter med
andre underläkare vid karolinska sjukhuset. Jag är icke beredd att utan föregående
utredning tillstyrka, att samtliga nu förevarande läkare skola i lönehänseende
jämställas med underläkare i lönegraden Ex 23. Jag förutsätter
emellertid, att vederbörande universitetsmyndigheter framlägga erforderlig utredning
i ämnet i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48.
Motionerna 1:363 och 11:51+1+.
I nämnda motioner, vari yrkats upphävande av intygsprovisoriet och att
intygsersättningarna skulle oavkortade tillfalla de intygsutfärdande läkarna,
lia motionärerna till en början uppehållit sig vid det till utredningsmannens
förslag fogade yttrandet av läkarrepresentanterna, vilket återgivits i det föregående.
I anslutning därtill anföres följande.
Den principiella inställning i fråga om läkarintygens ersättande, som
kommer till uttryck i detta läkarrepresentanternas yttrande, har redan tidigare
från läkar håll vid upprepade tillfällen framförts. Intyg, för vars
utfärdande uppgifter kunna direkt hämtas ur under sjukhusvistelsen förda
anteckningar, s. k. sjukjournal, lämnas redan nu kostnadsfritt. Det stora
flertalet av de intyg, varom här är fråga, innehålla emellertid svar på sådana
frågeställningar, som icke sjukhusvården som sådan haft anledning
taga befattning med. Dessa frågeställningar ligga vid sidan örn sjukvårdens
problem, och för deras besvarande erfordras särskilda bedömanden
med hänsynstagande till olika av sjukvården oavhängiga överväganden och
omständigheter, som kunna göras endast av läkaren personligen. De remissinstanser,
som beretts tillfälle avgiva yttranden i anledning av utredningsmannens
förslag, ha likaledes framhållit synpunkter, som sammanfalla
med läkarnas i denna fråga, och ha därför förordat, att intygsersättningarna
skola oavkortat tillfalla vederbörande intygsutfärdande läkare. I
detta sammanhang må anmärkas, att även representanter för olika försäkringsinrättningar
framhållit vikten för dessa inrättningar av att inty
-
Statsutskottets utlåtande nr 24-3. 81
gen icke utfärdas slentrianmässigt, utan att läkaren genom att erhålla ersättning
för sitt arbete med intygsutfärdandet stimuleras att ägna intygen
en omsorgsfull utformning.
Nu gällande intygsprovisorium infördes år 1939 och föranledde då en
allvarlig läkarkonflikt vid de statliga kroppssjukhusen — en konflikt, som
dock av läkarna avblåstes på grund av det utbrytande stormaktskriget. De
i samband härmed tillsatta läkarintygssakkunnige, vilka fingo i uppdrag
att utreda frågan om utfärdande och ersättande av läkarintyg, avlämnade
sitt betänkande i juli 1940. De sakkunnige ville, med understrykande av
socialförsäkringssynpunkternas betydelse, framhålla, att de icke funnit anledning
föreslå ett frångående av dittills i allmänhet gällande princip att
intygen ersättas till den utfärdande läkaren. Härtill har emellertid ingen
hänsyn hittills tagits, och det är därför naturligt, att läkarna känna sig
svikna i sina förväntningar. Man måste nu befara, att därest riksdagen
beslutar en förlängning av detta provisorium i enlighet med departementschefens
förslag, detta bomme att giva anledning till stark irritation bland
de vid statens lcroppssjukhus anställda underordnade läkarna. Då utredningsmannen
dessutom funnit, att intygsprovisoriet såsom sådant får anses
ologiskt och under inga omständigheter bör bibehållas, få undertecknade
som sin uppfattning hävda, att något skäl för att sammankoppla frågan
örn intygsersättningarna med den föreslagna utredningen örn arbetstidsbegränsning
(reglering) icke föreligger.
Såsom departementschefen framhållit måste vid bedömandet av underläkarnas
löneställning hänsyn tagas till ett flertal olika faktorer. Vid förda
förhandlingar med läkarnas organisationer har frågan om ersättning för
vissa läkarintyg kommit att stå i förgrunden. Departementschefen har i likhet
med den av Kungl. Majit tillkallade utredningsmannen för verkställande
av utredning rörande anställningsvillkoren för de underordnade läkarna
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet ansett, att bland tjänståliggandena
för en i statens tjänst heltidsanställd sjukhusläkare i princip
måste inräknas även utfärdandet av ovannämnda intyg. Departementschefen
har vidare framhållit, att, därest denna uppfattning godtoges, rätten
att uppbära särskild ersättning framstode som oförenlig med det nuvarande
statliga lönesystemet. Utskottet ansluter sig till den av departementschefen
i förevarande avseende hävdade principiella uppfattningen.
Departementschefen har emellertid framhållit, att här ifrågavarande läkare
tyngdes av en orimlig arbetsbörda, vilken i huvudsak sammanhängde
med den oreglerade arbetstiden, samt att drägliga förhållanden för underläkarna
vid statens kroppssjukhus knappast kunde åstadkommas utan en
ökning av läkarpersonalen.
Departementschefen ansåge sig emellertid icke kunna uttala någon mening
om huru långt man med nuvarande knappa tillgång på läkare kunde
komma i fråga örn personalökning. En översyn av arbetsförhållandena vid
nämnda sjukhus och en undersökning av möjligheterna att förbättra de påtalade
missförhållandena syntes departementschefen påkallade. Skulle det
visa sig ogörligt att för närvarande nedbringa arbetsbördan till rimliga mått
genom en personalökning, ville departementschefen icke bestrida, att under
Bihang
till riksdagens protokoll lDIfö. 6 saini. Nr 2/f3. (»
Utskottet.
82
Statsutskottets utlåtande nr 243.
läkarnas lönefråga — således även frågan om intygsersättningen — kunde
komma i ett nytt läge.
Utskottet anser för sin del, att den av departementschefen angivna undersökningen
snarast bör komma till stånd. Härvid torde även frågan örn
intygsersättningen i hela dess vidd böra upptagas till bedömande. Rätt till
dylik ersättning tillkommer nämligen för närvarande läkare vid åtskilliga
allmänna sjukhus, och utskottet hyser den principiella uppfattningen att,
därest intygsersättningen för underläkarna vid karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet borttages, detta rimligen torde böra leda till vidtagandet
av motsvarande åtgärd beträffande samtliga läkare vid allmänna
sjukhus.
Departementschefen har ansett att ett fortsatt provisorium med avseende
å lönefrågan för underläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
förefölle ändamålsenligast i avvaktan på att de av departementschefen
angivna undersökningarna hunnit verkställas. Utskottet delar denna
uppfattning och har icke funnit något att erinra mot det av departementschefen
förordade provisoriet, vilket bland annat innebär, att ifrågavarande
underläkare under nästa budgetår bibehållas vid nuvarande anställningsform
och rätt till intygsersättning (50 procent för intyg eller utlåtande beträffande
patienter, å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, och
90 procent för annat intyg eller utlåtande).
Av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit till departementschefens
nyssnämnda förslag och med beaktande av utskottets i det föregående angivna
principiella inställning till intygsersättningsfrågan följer, att utskottet
måste ställa sig avvisande till det i motionerna 1:363 och 11:544 gjorda
yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t med framställning om upphävande
av det för omförmälda läkare nu gällande intygsprovisoriet och rätt för
intygsutfärdande läkare att oavkortat uppbära intygsersättningarna.
Utskottet tillstyrker i enlighet med departementschefens förslag dels att
de nuvarande förste och andre underläkarna — utöver provisoriskt lönetilllägg
å 660 kronor — tillerkännas en provisorisk löneförstärkning av 1 500
kronor, dels att tjänsterna såsom andre underläkare under benämningen förste
underläkare placeras i lönegraden Ex 23, dels ock att tjänsterna såsom
tredje underläkare under benämningen andre underläkare uppföras i lönegraden
Ex 21.
Vad departementschefen i övrigt under detta avsnitt anfört och föreslagit
föranleder icke någon erinran eller något uttalande från utskottets sida.
VI. Reumatologisk klinik vid karolinska sjukhuset.
Inledning.
Genom beslut den 17 oktober 1941 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen
för socialdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga med uppdrag
att inom nämnda departement biträda med fortsatt utredning av frågan
83
Statsutskottets utlåtande nr 2 43.
om reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder
för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. På grund av detta bemyndigande
tillkallades såsom sakkunniga generaldirektören och chefen för
medicinalstyrelsen J. Axel Höjer, tillika ordförande, docenten i reumatologi
och fysikalisk terapi vid Lunds universitet Gunnar Edström, dåvarande
ledamoten av riksdagens andra kammare, numera landshövdingen Elof
Lindberg, Umeå, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, f. d.
domänintendenten Bernhard Nilsson, Landeryd, ordföranden i Uppsala
läns landstings hälso- och sjukvårdsberedning, medicine doktorn Axel Pettersson
och professorn i medicin vid karolinska institutet Nanna Svartz.
De sakkunniga antogo benämningen 1941 års reumatikervårdssakkunniga.
I enlighet med de direktiv, som i statsrådsprotokollet angivits för utredningen,
borde denna i första hand avse lämpligheten av att anordna
en eller två, med erforderlig utrustning försedda specialavdelningar för
reumatiskt sjuka i anslutning till undervisningssjukhus eller annat lämpligt
sjukhus. Till fullgörande härav ha de sakkunniga den 24 februari 1942
framlagt betänkande, del I, med förslag om inrättande av kliniska reumatologiska
avdelningar vid karolinska sjukhuset och vid akademiska sjukhuset
i Uppsala samt en ortopedisk avdelning vid sistnämnda sjukhus,
avsedda att tjäna utom sjukvården även undervisning och forskning.
Nämnda förslag har därefter varit föremål för beredning inom ecklesiastikdepartementet.
De sakkunniga upptogo därefter till prövning frågan om inrättande av
enklare och billigare vårdplatser för sådana reumatiskt sjuka, som utan
att vara i behov av vård å A-platser erfordra sluten vård. Sedan enligt
Kungl. Maj:ts medgivande detta uppdrag utvidgats till att avse utredning
och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till
utbyggande av efterbehandling och konvalescentvård i allmänhet, ha de
sakkunniga därom avgivit ett den 10 juni 1944 dagtecknat betänkande,
del II (stat. off. utr. 1944: 28).
Samtidigt med nyssnämnda utredning ha de sakkunniga med vederbörligt
medgivande vidare föranstaltat om utredning rörande de reumatiska
sjukdomarnas frekvens och det totala behovet av sluten vård för dessa
sjukdomar. Denna utredning, vilken främst syftat till att klarlägga, i vilken
utsträckning ytterligare sjukhusplatser för kvalificerad vård av reumatiker,
A-platser, kunna komma att krävas utöver de föreslagna avdelningarna
vid undervisningssjukhusen, och den lämpligaste formen för en sådan utbyggnad,
har numera slutförts och förslag i ämnet framlagts i de sakkunnigas
den 26 september 1945 dagtecknade betänkande, del III (stat. off. utr.
1945: 41).
De sakkunnigas betänkande del II har i den del det avser vården av
kroniskt sjuka upptagits till behandling i Kungl. Maj:ts proposition nr 113
till 1945 års riksdag och föranlett ändrade grunder för statens bidrag till
84
Statsutskottets utlåtande nr S43.
denna vårdgren. De sakkunnigas i betänkandet del III framlagda förslag
rörande reumatikervårdens utbyggande med platser för kvalificerad vård
slutligen ha anmälts för riksdagen i Kungl. Maj:ts proposition nr 224 till
innevarande års riksdag.
I förevarande sammanhang har departementschefen upptagit till behandling
de sakkunnigas i betänkandet del I avgivna förslag rörande undervisningss
j ukhusen.
1941 års reumatikervårdssakkunnigas utredning och förslag
rörande undervisningssjukhusen.
1941 års reumatikervårdssakkunniga ha i sitt betänkande del I föreslagit
uppförande
dels av en klinik om 69 vårdplatser vid karolinska sjukhuset »för reumatiska
och andra invalidiserande sjukdomars vård» (byggnadskostnad
1 100 000 kronor, utrustningskostnad 198 000 kronor, tillhopa 1 298 000
kronor),
dels ock av en reumatologisk och en ortopedisk klinik vid akademiska
sjukhuset i Uppsala örn (74 + =) 147 vårdplatser, förenade i en ge
mensam
byggnad (byggnadskostnad 2 750 000 kronor, utrustningskostnad
602 000 kronor, tillhopa 3 352 000 kronor).
Sedan de sakkunnigas förslag framlades, har frågan om de båda föreslagna
nya klinikerna vid akademiska sjukhuset i Uppsala kommit i ett
nytt läge i och med att inom sjukhuset igångsatts vissa utredningar för
upprättande av en ny generalplan för sjukhusets framtida utbyggnad. Ett
beslut nu örn uppförande av den reumatologiska och den ortopediska kliniken
på den härför ursprungligen avsedda tomten skulle, enligt uppgifter
från sjukhusets ledning, föregripa upprättandet av den nämnda, nya generalplanen
och kunna medföra väsentliga olägenheter för sjukhusets fortsatta
rationella utbyggande. De skäl, som härvid anförts från sjukhusets
sida, ha synts departementschefen så vägande, att de utesluta, att frågan
örn uppförandet av de båda ifrågavarande klinikerna i Uppsala nu upptages
till avgörande. I det följande behandlas sålunda de sakkunnigas förslag
endast i vad det avser den föreslagna kliniken vid karolinska sjukhuset.
De sakkunniga diskutera till en början preliminärt vissa riktlinjer för utbyggandet
av vårt lands reumatikervård överhuvudtaget. Dessa riktlinjer
ha sedermera i de sakkunnigas betänkanden del II och III slutligt utformats
till förslag rörande reumatikervårdens fortsatta utbyggnad. En utförlig
redogörelse härför har lämnats i Kungl. Maj:ts i det föregående
omnämnda proposition nr 224 till årets riksdag.
Beträffande de sakkunnigas i betänkandet del I framlagda förslag rörande
inrättandet av en reumatikerklinik vid karolinska sjukhuset inhämtas
av betänkandet bland annat:
85
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Redan statens sjukvårdskommitté föreslog i sitt år 1934 avgivna betänkande
angående den slutna kroppssjukvården i riket (stat. off. utr. 1934: 22)
inrättande av en reumatikerpaviljong om 120 platser vid karolinska sjukhuset.
I generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande upptogs därför
även en reumatikeravdelning. 1936 års sakkunniga för pcnsionsstyrekens
invaliditetsförebyggande verksamhet återupprepade detta förslag. Lärarkollegiet
vid karolinska institutet framhöll med anledning härav, att det ur
undervisningssynpunkt vore synnerligen önskligt, att en reumatikeravdelning
förlädes till karolinska sjukhuset. Den borde dock icke göras större
än som svarade mot undervisningens behov; för detta ändamål vore 60
vårdplatser tillräckliga.
194.1 års reumatikervårdssakkunniga anföra för egen del bland annat.
Ett behov av ökat antal vårdplatser för reumatiskt sjuka i olika stadier
synes de sakkunniga otvivelaktigt föreligga enligt vad företagna utredningar
ådagalagt. Även örn behovet av vårdplatser för pensionsstyrelsens
klientel numera skulle vara tillgodosett, har detta för de sakkunnigas slutsatser
endast begränsad räckvidd, då detta klientel blott utgör en mindre
del av hela det vårdbehövande reumatikerklientelet. Enligt de sakkunnigas
mening kräves sålunda otvivelaktigt ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus.
Från olika håll har framhållits önskvärdheten av att reumatiker avdelningar
komma till stånd i anknytning till universitetssjukhusen i Stockholm
och Uppsala. Lunds lasarett har redan en reumatiker- och en ortopedisk
avdelning. De sakkunniga ansluta sig för egen del till de sålunda
framförda synpunkterna och vilja för sin del ytterligare betona vikten av,
att kompletteringen av undervisningssjukhusen med reumatikeravdelningar
sker inom en snar framtid. Behovet av undervisning om reumatiska sjukdomar
och örn forskning rörande desamma motiverar dessa.
De sakkunniga erinra vidare, att styrelsen för Konung Gustaf V:s 80-års
fond, vilkens ändamål är att främja utforskandet av de invalidiserande
folksjukdomarna, planerat uppförande vid karolinska sjukhuset av ett
forskningsinstitut. Styrelsen hade framhållit såsom nödvändigt, att detta forskningsinstitut
förlädes i nära anslutning till en avdelning för invalidiserande,
i första hand reumatiska sjukdomar.
Ritningsförslag och kostnad sutredning. Efter framställning
från de sakkunniga uppdrog Kungl. Majit den 16 januari 1942
åt byggnadsstyrelsen att i samråd med de sakkunniga utarbeta ritningar
och verkställa kostnadsberäkningar för uppförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av de sakkunniga angivna riktlinjer, av den föreslagna
kliniken vid karolinska sjukhuset. Med anledning härav har byggnadsstyrelsen
uppdragit åt arkitekten Sven Ahlbom att utarbeta ett ritningsförslag,
som jämte en inom byggnadsstyrelsen uppgjord kostnadsutredning
därefter upptagits i de sakkunnigas förslag. Av nämnda ritningsförslag och
kostnadsutredning framgår:
Den föreslagna kliniken förliigges till den tomt, som förutsetts i generalplanen
för karolinska sjukhusets utbyggande, nämligen till området orne
-
86
Statsutskottets utlåtande nr 243.
delbart väster orri huvudbyggnadens D-flygel. Kliniken avses för 71 patienter,
fördelade på tre allmänna vårdavdelningar om respektive 25, 25 och
14 platser samt en enskild vårdavdelning örn 7 platser. Den mindre av
de allmänna vårdavdelningarna, som är avsedd för svårt sjuka samt för
isoleringsfall, är förlagd till samma etage som privatavdelningen för att
möjliggöra ett eventuellt personalt samarbete. — I en från sängbyggnaden
mot norr utskjutande vinkelbyggnad inrymmas: i bottenvåningen en undersöknings-
och behandlingsavdelning, i våningen 1 trappa upp en laboratorievåning,
i våningen 2 trappor upp den enskilda sjukavdelningen samt i
översta våningen mat- och arbetslokaler för patienterna. Undersökningsoch
behandlingsavdelningen består av väntrum, två underläkarrum, två
undersökningsrum samt behandlings-, gips- och genomlysningsrum med
tillhörande smärre lokaler, expeditionsrum och laboratorium. Särskild avdelning
för bad och fysikalisk terapi anordnas ej, eftersom kliniken kan
betjäna sig av vid sjukhuset redan befintliga avdelningar för sådan behandling.
På sängbyggnadens tak anordnas ett solarium med friluftsplatser.
Till källarvåningen ha förlagts förrådslokaler, verkstad samt omklädningsrum
för personalen. Det utrymme inom källarvåningen, som icke
erfordras härför, avses skola utsprängas men lämnas oinrett för senare
behov.
Enligt kostnadsutredningen beräknas kliniken draga en byggnadskostnad
å 1 100 000 kronor och en utrustningskostnad å 198 000 kronor, varför den
sammanlagda kostnaden för klinikens uppförande och utrustning beräknas
komma att uppgå till 1 298 000 kronor.
Platsantalet. Vid sitt ställningstagande till frågan örn klinikens
storlek ha de sakkunniga i likhet med karolinska institutets lärarkollegium
ansett undervisningens behov böra vara normerande samt stannat
för att platsantalet bör vara omkring 60.1 nyssnämnda ritningsförslag har,
som av det föregående redan framgått, platsantalet tilltagits något större
med hänsyn till att detta ur ekonomiska synpunkter varit förmånligt. De
sakkunniga påpeka vidare, att ett platsantal av omkring 60—70 även
med hänsyn till forskningens behov torde vara tillfyllest, samt slutligen
att det tomtutrymme, som står till förfogande, icke tillåter uppförande av
en större klinik.
Finansiering av klinikens uppförande och drift.
Vad gäller finansieringen av den föreslagna reumatikerkliniken vid karolinska
sjukhuset, ha de sakkunniga, liksom även beträffande den föreslagna
reumatikerkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala, föreslagit,
att kliniken uppföres och bekostas av staten. Med avseende på driftkostnadernas
täckning uttala de sakkunniga, att de funnit det rimligt, att staten
av vederbörande landsting eller stad utanför landsting, vars invånare
komma att upptaga en riksplats, avkräver ett bidrag, som per dag och
patient motsvarar halva medelkostnaden för de vid övriga reumatikeravdelningar
vårdade, landsting eller stad utanför landsting obetaget att sedan
av patient återsöka en summa motsvarande vårdavgiften på dess eget
centrallasarett. — I de sakkunnigas senare avgivna betänkande del III, i
87
Statsutskottets utlåtande nr 243.
vilket de sakkunnigas riktlinjer för reumatiker vår dens utbyggande givits
en mera definitiv utformning, ha de sakkunniga rörande driftkostnadernas
täckning föreslagit en sådan ordning, avsedd att i tillämpliga delar
tillämpas jämväl för undervisningsklinikerna, att för reumatikerpatient,
som vårdas på specialavdelning, ett statligt driftbidrag, utgörande för inomlänspatient
3 kronor för vårddag och för utomlänspatient 4 kronor för vårddag,
skall utgå, allt under förutsättning att högre vårdavgift icke avkräves
patienten än 2 kronor och att för utomlänspatient det landsting, som
patienten tillhör, bidrager med ett belopp lika stort som statsbidraget.
Klinikens administration. Med avseende på klinikens administration
förutsätta de sakkunniga, att kliniken skall intaga samma
ställning som övriga kliniker vid karolinska sjukhuset och ställas under
sjukhusets direktion.
Läkarfrågan. Vad beträffar den läkares ställning, som skall tjänstgöra
som närmaste chef för den reumatiska avdelningen vid karolinska
sjukhuset, ha de sakkunniga icke avgivit något definitivt förslag. I betänkandet
anföres, att flertalet synes böjt att åtminstone till en början ställa
honom i egenskap av biträdande överläkare under den medicinska klinikens
chef. De sakkunniga ha även övervägt möjligheten, att han borde
underordnas chefen för det blivande forskningsinstitutet. Såsom särskilda
uppgifter, som måhända borde tillkomma honom, ha anförts tjänsten som
kursledare i reumatologi och lärare i fysikalisk terapi. Därjämte har ifrågasatts,
att han borde under den medicinska klinikens chef disponera ett
visst antal sängar på den medicinska kliniken. De sakkunniga funno det
emellertid icke nödvändigt att vid betänkandets avgivande taga definitiv
ställning till dessa frågor.
Remissyttranden. Över betänkandet ha efter remiss yttranden
inkommit från ''pensions styr elsen, som hört överläkarna vid styrelsens kuranstalter
i Åre, Nynäshamn och Tranås, statskontoret, universitetskanslern,
som hört lärarkollegiet vid karolinska institutet samt de medicinska fakulteterna
i Uppsala och Lund, karolinska sjukhusets byggnadskommitté, medicinalstyrelsen,
1940 års civila byggnadsutredning samt direktionen för
karolinska sjukhuset.
Pensionsstyreisen avstyrker förslaget under framhållande av bland annat
att en utbyggnad av reumatikervården för närvarande icke kunde anses
trängande.
Pensionsstyrelsens överläkare, docenten G. Kahlmeter, har i avgiven
reservation förklarat sig i huvudsak tillstyrka förslaget men uttalat, att
kliniken vid karolinska sjukhuset bör organiseras på samma sätt som den
av de sakkunniga samtidigt föreslagna reumatikeravdelningen vid akademiska
sjukhuset i Uppsala, d. v. s. med självständig överläkare.
88
Statsutskottets utlåtande nr 2Jt3.
Kanslern för rikets universitet erinrar, att samtliga de medicinska läroanstalterna
trots kritisk inställning till tanken på en vittgående specialisering
av reumatikervården tillstyrkt det nu föreliggande förslaget. Därvid
har tydligen det avgörande skälet varit, yttrar kanslern, att de båda närmast
planerade klinikerna ansetts kunna få stor betydelse för den fortsatta
forskningen rörande de reumatiska sjukdomarna. För egen del, anför kanslern
vidare, skulle jag tveka att med hänsyn enbart till den vetenskapliga
forskningens och undervisningens intressen tillstyrka förslaget i nuvarande
läge och innan de sakkunniga utarbetat mer definitiva riktlinjer för reumatikervårdens
framtida ordnande. Kanslern hänvisar också till de övriga
aktuella byggnadsfrågor, som, enligt vad i remissyttrandena framhållits,
icke böra undanskjutas till förmån för reumatikerklinikerna. Därest emellertid
sjukvårdsbehovet, slutar kanslern, är så trängande, att ett par nya
reumatikerkliniker böra inom en nära framtid komma till stånd i landet,
är det ett avgjort universitetsintresse, att de förläggas till undervisningssjukhusen
i Stockholm och Uppsala. — Mot förslagens utformande säger
sig kanslern i princip intet ha att erinra.
Karolinska sjukhusets byggnadskommitté, som endast yttrat sig över
föreliggande ritningar till den föreslagna kliniken, har först ifrågasatt, huruvida
icke den från den föreslagna reumatikerklinikens sängbyggnads östra
del mot norr utgående vinkelbyggnaden borde flyttas så, att den finge
utgå från sängbyggnadens västra del, varigenom byggnaden skulle verka
mindre skymmande på närstående byggnader, sprängningsarbetet skulle
bli mindre störande för parkområdets utseende och tillträdet till kliniken
skulle förbättras. Kommittén har därefter upptagit vissa detaljer i det
föreliggande förslaget till granskning.
Medicinalstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
I likhet med flertalet av de myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas
i förevarande sammanhang anmälda förslag, och med stöd även
av vad som framkommit under remissbehandlingen av de sakkunnigas
senare avgivna betänkande del III finner jag det styrkt, att behov föreligger
av det tillskott av vårdplatser för reumatiskt sjuka, som ett förverkligande
av de sakkunnigas förslag skulle giva, samt att det med hänsyn
till den medicinska undervisningens och utbildningens intressen är av
stor betydelse, att särskilda reumatikeravdelningar inrättas vid undervisningssjukhusen.
Även örn delade meningar alltjämt göra sig gällande beträffande
utformningen av reumatikervården i vårt land, förefaller det
ofrånkomligt, att sjukvården för den stora kategori av sjuka, det här är
fråga om, i den ena eller den andra formen inom en snar framtid väsentligt
förstärkes och utbygges. Starka såväl humanitära som sociala och ekonomiska
hänsyn tala härför, och ett första steg till en sådan utbyggnad har
tagits i och med de förslag, som Kungl. Majit redan på föredragning av
chefen för socialdepartementet framlagt för årets riksdag. Givet är att en
Statsutskottets utlåtande nr 248.
89
sådan förstärkning av reumatikersjukvården kommer att ställa ökade anspråk
jämväl på läkarutbildningen i vad gäller undervisningen rörande de
reumatiska sjukdomarna och dessas behandling. En förbättring av denna
utbildnings resurser ter sig i så måtto som en förutsättning för den vidareutbyggnad
av reumatikersjukvården i vårt land, som enligt vad nyss sagts
fordras och nu synes förestå. Medan den medicinska fakulteten i Lund
förfogar över en särskild reumatikeravdelning, saknas motsvarigheter härtill
vid undervisningssjukhusen såväl i Stockholm som i Uppsala, en brist
som är så mycket mera framträdande som karolinska institutet och den
medicinska fakulteten i Uppsala svara för utbildningen av huvudparten
av de medicine studerandena i vårt land. Även med avseende på de vidgade
möjligheter till vetenskaplig forskning på de reumatiska sjukdomarnas
område, som ett inrättande av reumatikeravdelningar vid undervisningssjukhusen
skulle skapa, framstår det som angeläget, att avdelningarna
komma till stånd. Enligt den medicinska sakkunskapen synes vidare frågan
örn utformningen av de föreslagna undervisningsklinikerna utan olägenhet
kunna avgöras oberoende av att någon definitiv ståndpunkt icke
uppnåtts rörande formerna för den allmänna reumatikervårdens fortsatta
utbyggnad.
Jag är under sådana förhållanden beredd att nu förorda, att de sakkunnigas
förslag förverkligas i vad det avser den föreslagna kliniken vid karolinska
sjukhuset, och jag har för avsikt att, så snart nuvarande hinder för
ärendets fortsatta beredning undanröjts, ävenledes anmäla frågan om de
av de sakkunniga föreslagna klinikerna vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Den föreslagna kliniken vid karolinska institutet skall enligt de sakkunniga
vara avsedd »för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar.
» Jag kan med tanke på det blivande samarbetet med det av Konung
Gustaf V:s 80-års fond planerade forskningsinstitutet acceptera, att klinikens
arbetsområde definieras på detta sätt, ehuru jag i likhet med de sakkunniga
därvid förutsätter, att kliniken i första hand och huvudsakligen
skall vara avsedd för patienter med reumatiska sjukdomar. Jag delar den
uppfattning, som den medicinska fakulteten i Lund i denna fråga gjort sig
till tolk för, nämligen att i annat fall risk föreligger för att beläggningen å
avdelningen kunde bli för oenhetlig för att kunna utgöra ett tillfredsställande
underlag för undervisning och forskning, men jag finner det å andra
sidan icke nödvändigt att helt utesluta möjligheten av att fall av andra
invalidiserande sjukdomar skola kunna vårdas på avdelningen, om och
när så befinnes lämpligt och påkallat.
Liksom de sakkunniga finner jag vidare, att kliniken bör inrymmas i en
ny, för ändamålet särskilt uppförd byggnad å den tomt, som de sakkunniga
föreslagit. Den inom direktionen för karolinska sjukhuset reservationsvis
framförda tanken att inrymma reumatikerkliniken i de lokaler,
sorn nu disponeras av sjukhusets garnisonsavdelning och som beräknas bli
lediga, därest riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition om uppförande
av ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms garnison, kan jag icke biträda,
då dessa lokaler lämpligen torde böra tågås i anspråk för andra
ändamål.
Det av de sakkunniga framställda förslaget rörande platsantalet vid kliniken
kan jag likaledes godtaga. För att icke utesluta sådana smärre justeringar
av antalet platser, som vid klinikens slutliga utformning kunna te
sig motiverade, finner jag emellertid det lämpligt, att platsantalet nu icke
närmare fastställes, än att kliniken skall omfatta omkring 70 platser.
90
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Vad beträffar utformningen av kliniken kan jag, utan att jag nu tager
ställning till förslagets detaljer, i stort sett ansluta mig till det förslag,
som utarbetats av byggnadsstyrelsen i samråd med de sakkunniga och
som godtagits av flertalet hörda myndigheter. Med hänsyn till klinikens
karaktär av undervisningsklinik och de särskilda anspråk på utrymmen,
utrustning och standard, som härav följa, anser jag det icke försvarligt att
biträda de i vissa fall långtgående nedskärningar, som 1940 års civila
byggnadsordning föreslagit. Jag finner mig sålunda icke kunna tillstyrka,
att vårdavdelningarnas storlek ökas utöver den storlek, 25 patienter per
avdelning, som befunnits vara den för ett undervisningssjukhus lämpligaste
och som iakttagits vid utformningen av karolinska sjukhusets nuvarande
avdelningar, och det synes mig att goda skäl anförts för inrättandet
av den särskilda mindre allmänna vårdavdelningen för svårt sjuka patienter
och för isoleringsfall. Någon ytterligare minskning av korridorbredder,
rumshöjd och rumsstorlekar utöver den minskning, som byggnadsstyrelsens
förslag redan innebär jämfört med de normer, som tillämpats för
sjukhusets tidigare uppförda kliniker, vill jag ej heller förorda. Med hänsyn
till att klinikens laboratorieavdelning enligt det uppgjorda förslaget enbart
inrymmer rutinlaboratorier och övningslaboratorier för de medicine
studerande, som skola fullgöra assistenttjänstgöring vid kliniken, och icke
avser att fylla det behov av forskningslaboratorier, som det blivande forskningsinstitutet
väntas komma att tillgodose, synas skäl tala mot en
sådan reducering av dessa utrymmen, som 1940 års civila byggnadsutredning
ifrågasatt. Det förslag att helt slopa våningen 3 trappor upp, inrymmande
solarier, arbetssalar och matsal, som byggnadsutredningen framfört,
synes mig innebära en sådan försämring av kliniken, att jag icke
anser mig böra biträda detsamma.
Ehuru jag sålunda finner, att kliniken torde böra uppföras i huvudsaklig
överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen upprättade förslaget, bor
detta icke utesluta, att vid byggnadsförslagets definitiva utformning skälig
hänsyn tages till sådana erinringar mot detsamma, som kunna anses
befogade. Jag nämner i detta sammanhang de erinringar, som framställts
av karolinska sjukhusets byggnadskommitté och vilka jag i likhet med
medicinalstyrelsen finner förtjäna en närmare prövning. Frågan örn klinikbyggnadens
definitiva utformning torde böra anförtros åt den jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1943 tillsatta kommittén för karolinska
sjukhusets fortsatta utbyggande.
De sakkunniga ha föreslagit, att kostnaderna för klinikens uppförande
och utrustning helt skola bäras av staten samt att driftkostnaderna skola
bårås gemensamt av staten och de landsting eller städer utanför landsting,
inom vilka patienterna äro hemmahörande. I sitt senare avgivna betänkande
del lil lia de sakkunniga framlagt samma förslag beträffande finansieringen
av jämväl de särskilda reumatikeravdelningar, som föreslagits
skola inrättas vid även andra sjukhus än undervisningssjukhusen. Vid sitt
ställningstagande till denna fråga torde de sakkunniga starkt ha påverkats
av det förhållandet, att landstingen hittills icke behövt vidkännas
någon kostnad för den reumatikervård, som i rätt stor omfattning lämnats
vid de särskilda, genom pensionsstyrelsens medverkan upprättade reumatikera
vdelningarna. I den proposition rörande reumatiker vårdens utbyggnad,
som Kungl. Majit på chefens för socialdepartementet föredragning
avlåtit till årets riksdag, har visserligen någon slutlig ställning till frågan
91
Statsutskottets utlåtande nr 843.
orri reumatikervårdens utformning och därmed till nyssnämnda finansieringsförslag
icke tagits, men det förslag till en begränsad utbyggnad med
några nya självständiga reumatikeravdelningar, som däri framlagts för riksdagen,
bygger beträffande finansieringen på samma ordning, som gällt
för de tidigare genom pensionsstyrelsen upprättade avdelningarna, och
förutsätter sålunda inga bidrag från landstingens sida.
Vid mitt ställningstagande till frågan örn finansieringen av den har föreslagna
klinikens uppförande och drift har jag icke kunnat undgå att taga
hänsyn till dessa förhållanden. Jag har sålunda, vad först gäller kostnaderna
för klinikens uppförande och utrustning, icke ansett mig kunna i
den ordning, som varit vanlig vid inrättandet av övriga kliniker vid karolinska
sjukhuset, påyrka förhandlingar örn bidrag från Stockholms stad
och Stockholms län. Beträffande Stockholms stad har detta varit fallet
även av den anledningen, att staden redan inrättat en egen reumatikeravdelning
vid södersjukhuset. Jag finner mig salunda kunna godtaga de
sakkunnigas förslag, att staten ensam skall bära kostnaderna för klinikens
uppförande och utrustning. Det är mig emellertid angeläget att betona,
att mitt ställningstagande härvidlag enbart förestavats av de i detta tall
föreliggande särskilda omständigheterna och icke får åberopas såsom prejudicerande
för andra fall.
I förutnämnda proposition angående reumatikervårdens utbyggnad anför
chefen för socialdepartementet, att, innan ställning till frågan örn reumatikervårdens
finansiering tages, det nuvarande statsbidragssystemet torde
böra underkastas en översyn i syfte att åvägabringa enklare och mera rationella
grunder för statens bidrag till kroppssjukvården, varvid även spörsmålet
om bidragsverksamhetens totala omfattning bör uppmärksammas.
Chefen för socialdepartementet säger sig ha för avsikt att utverka Kungl.
Maj :ts medgivande att snarast igångsätta utredning i nu berörda hänseenden.
Det synes mig riktigt att, då sådan utredning planeras och då
ett ställningstagande till frågan örn finansieringen av driftkostnaderna for
den föreslagna reumatikerkliniken vid karolinska sjukhuset nu icke oundgängligen
erfordras, tills vidare lämna denna fråga öppen. Jag förutsätter
därvid, att detta icke skall få verka fördröjande på arbetet med klinikens
fortsatta planering och uppförande, och jag har för avsikt att, därest en
lösning av stat sbidragsf rågan icke åvägabragts vid den tidpunkt, då kliniken
beräknas vara färdig att tagas i bruk, ånyo upptaga frågan och framlägga
förslag till provisoriska grunder för driftkostnadernas finansiering,
avsedda att tillämpas intill dess en mera definitiv lösning uppnåtts.
De sakkunnigas förslag beträffande klinikens administration, enligt vilket.
kliniken skall intaga samma ställning som övriga kliniker vid karolinska
sjukhuset och ställas under sjukhusets direktion, föranleder ingen erinran
från min sida.
Som framgått av det föregående lia de sakkunniga beträffande den läkares
ställning, som skall tjänstgöra som närmaste chef för reumatikerkliniken,
inte framlagt något slutligt förslag. Bland de sakkunniga ha starka
sympatier yppats för tanken att i varje fall till en början ställa denna
läkare i egenskap av biträdande överläkare under den medicinska klinikens
chef. Övriga föreslagna specialavdelningar för reumatiskt sjuka, nämligen
såväl kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala som de avdelnmgar,
örn vilkas upprättande förslag framlagts i de sakkunnigas betänkande
del III, lia emellertid av de sakkunniga föreslagits skola utformas
92
Utskottet.
Statsutskottets utlåtande nr 62JfS.
som fullt självständiga avdelningar med egna överläkare. Samma ståndpunkt
har tagits av Kungl. Majit i förut omnämnda proposition till årets
riksdag. Av inhämtade remissyttranden över det här anmälda förslaget ha
slutligen i medicinalstyrelsens yttrande samt i det yttrande, som reservationsvis
framförts av pensionsstyrelsens överläkare, samma ställning till
läkarfragan tagits. Som skäl för sin ståndpunkt har medicinalstyrelsen
anfort den stora arbetsbörda, som åvilar professorerna i medicin, vilken
enligt styrelsens mening medför att särskilda chefsläkare erfordras för vården
av patienterna å reumatikeravdelningarna samt för handhavandet av
den till dessa avdelningar knutna undervisningen. Som skäl för den anförda
alternativa lösningen torde, efter vad jag inhämtat, främst kunna nämnas
behovet av ett intimt samarbete mellan den medicinska och den reumatologiska
kliniken samt det förhållandet, att de studerande på den förstnämnda
kliniken i tur och ordning skola tjänstgöra även på reumatikerkliniken,
att föreläsningarna örn de reumatiska sjukdomarna måste inordnas
i den mvärtesmedicinska undervisningen och att för demonstrationerna
klientel fran bada klinikerna mäste användas. Vidare torde kunna anföras,
att överflyttning av patienter mellan de båda klinikerna kan antagas ofta
komma ifråga, och att det för såväl undervisning som forskning vore önskvärt,
att vid behov utbyte av avdelningar kunde äga rum på så sätt att
deri medicinska klinikens chef för längre eller kortare tid kunde övertaga
en avdelning på den reumatologiska kliniken och att överläkaren där under
samma tid kunde tjänstgöra på en medicinsk avdelning, varigenom han
finge tillfälle att uppehålla kontakten med utvecklingen inom invärtesmedicinen
i dess helhet.
Vid min prövning av den föreliggande frågan har jag å ena sidan icke
kunnat undgå att taga hänsyn till de skäl och förhållanden, som tala för
att kliniken erhåller en egen överläkare. Å andra sidan framstår det för
mig såsom angeläget, att det erforderliga samarbetet mellan den medicinska
och den blivande reumatologiska kliniken icke äventyras och att
kontinuiteten med det värdefulla arbete på de reumatiska sjukdomarnas
område, som hittills bedrivits på den medicinska kliniken och under dess
chefs ledning, icke brytes. Med hänsyn till att vissa problem av betydelse
för frågans bedömning, såsom sambandet med det planerade forskningsinstitutet,
ännu icke kunna överblickas, har jag stannat för att förorda,
att fragan tills vidare lämnas öppen för att avgöras senare, när ytterligare
utredning kunnat verkställas och när olika, inverkande omständigheter
bättre låta sig överblicka. Jag förutsätter därvid, att den befattning med
klinikens fortsatta utformning, som skulle komma att utövas av klinikens
överläkare, därest en sadan nu utsages, närmast får åvila den medicinska
klinikens chef.
Jag anser mig kunna räkna med, att kostnaderna för det fortsatta arbetet
med den definitiva utformningen av byggnadsförslaget, uppgörande
av arbetsritningar och andra därmed jämförbara förarbeten skola under
nästa budgetar kunna bestridas fran mvestenngsanslaget till Utbyggande
av karolinska sjukhuset utan att medel nu äskas till förstärkning av detta
anslag. I
I likhet med departementschefen förordar utskottet, att beslut nu fattas
örn uppförande av en reumatologisk klinik vid karolinska sjukhuset i enlighet
med av de sakkunniga för utredning av frågan örn reumatikervår
-
93
Statsutskottets utlåtande nr 2J+3.
dens utbyggande m. m. framlagt förslag. Utskottet delar departementschefens
uppfattning örn att kliniken bör inrymmas i en ny, för ändamålet
särskilt uppförd byggnad å den tomt, som de sakkunniga angivit. Kliniken
torde böra omfatta omkring 70 platser. Vad beträffar utformningen av
kliniken ansluter utskottet sig till vad departementschefen i sådant avseende
föreslagit. Utskottet har även på av departementschefen anförda
skäl ansett sig böra biträda förslaget örn att kostnaderna för klinikens uppförande
och utrustning helt skola bäras av staten. Utskottet vill dock
liksom departementschefen understryka, att ett dylikt ståndpunktstagande
enbart förestavats av i detta fall föreliggande särskilda omständigheter och
icke torde få åberopas såsom prejudicerande för andra fall.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
VII. Åtgärder för forskning rörande atomenergien.
Inledning.
De av Kungl. Majit tillkallade sakkunniga för utredning rörande planläggningen
av forskningsarbetet för atomenergiens tillgodogörande —
atomkommittén — ha i sitt den 13 mars 1946 avlämnade betänkande I
framlagt vissa förslag rörande preliminära organisatoriska åtgärder för
atomenergiforskningens främjande.
Över atomkommitténs förslag ha utlåtanden avgivits av kanslern för
rikets universitet, efter hörande av vederbörande högskole- och universitetsmyndigheter,
statskontoret, styrelserna för tekniska högskolan i Stockholm
och Chalmers tekniska högskola, vetenskapsakademien, ingenjör svetenskapsakademien,
överbefälhavaren, statens tekniska forskningsråd, statens
medicinska forskningsråd samt 1945 års universitetsberedning, varjämte
styrelsen för Sveriges industriförbund beretts tillfälle att yttra sig.
Kommittén framhåller, att ett av de angelägnaste problemen är att få
fram material för att bygga en stapel och att forcera den forskning, som
är erforderlig för konstruerandet av en dylik. Av grundläggande betydelse
är därvidlag, fortsätter kommittén, att få fram uran i tillräckliga mängder,
enär tillgång till uran tills vidare finge anses vara en nödvändig förutsättning
för utvinnande av atomenergi. Enär koncentrationen av detta ämne
i de svenska fyndigheterna vore låg, finge vid atomenergiforskningen i vårt
land speciell uppmärksamhet ägnas åt den svårlösta frågan örn utvinnandet
av uran ur råmaterialen. Ett annat problem gällde framställningen av
användbart material för att sänka hastigheten hos de nybildade neutronerna
i stapeln, s. k. moderatormaterial. Även örn man lyckades övervinna
svårigheterna att utvinna uran av tillräcklig renhetsgrad och framställa
94
Statsutskottets utlåtande nr 243.
användbart moderatormaterial, återstode dock högst väsentliga svårigheter
vid konstruktionen av stapeln.
Kommittén framhåller vidare, att förutsättningen för lösandet av angivna
svårbemästrade problem är, att en intensifierad forskning kommer
till stånd rörande atomkärnorna och inom andra vetenskapsområden, som
beröras av atomenergiproblemet — alltså icke blott kärnfysik i egentlig
mening utan även andra grenar av den teoretiska och experimentella fysiken
samt kemien, speciellt den oorganiska, ävensom fysikaliska, analytiska
och tekniska tillämpningar, såsom anrikningsteknik och metallurgi — att
utbildningen av forskare stimuleras, så att vi få tillgång till en tillräckligt
stor och väl utbildad stab av forskare samt att förutsättningar skapas
för att även vårt land skall kunna utnyttja kärnforskningens praktiska
resultat, allt eftersom framstegen inom den forskning, som bedrives i våra
laboratorier eller i utlandets, göra ett sådant utnyttjande möjligt. De förslag
kommittén nu framlagt avse därför i huvudsak enbart främjandet av
dessa syften. Ehuru arbetet på lösandet av uran- och moderatorproblemen
samt uppnåendet av målet att bygga en stapel påbörjats av kommittén,
kunde dock detta företag, framhåller kommittén, angripas med verklig
effektivitet först då den upprustning av våra forskningsinstitutioner som
förordats av naturvetenskapliga forskningskommittén genomförts.
Föreslagna åtgärder.
Kommittén framhåller, att de resultat, som nåtts på atomenergiforskningens
område, utgöra bevis för den genomgripande betydelsen av ett
intimt samarbete mellan representanter för den förutsättningslösa grundforskningen,
den tillämpade tekniska forskningen och den industriella verksamheten.
För vårt eget lands vidkommande vore det därför av största
vikt, att resurserna hos alla de tre nämnda grupperna utnyttjades på bästa
sätt och att en samordning skedde, så att å ena sidan onödigt dubbelarbete
undvekes och å andra sidan de grundläggande arbeten inom ett område
verkligen utfördes, som vore en förutsättning för framsteg på andra områden.
De institutioner och organisationer, som med hänsyn till vad sålunda
anförts behövde tagas i anspråk för arbetet, vore vissa universitetsinstitutioner,
vissa institutioner vid de tekniska högskolorna, vetenskapsakademiens
forskningsinstitut för experimentell fysik samt vissa storindustrier.
Atomkommittén har i sitt betänkande föreslagit anvisande av
sammanlagt 2 032 900 kronor med följande fördelning.
Fysiska institutionen vid Uppsala universitet......... kronor 74 400
» » » Lunds universitet.......... » 74 400
» » » Stockholms högskola....... » 67 200
95
Statsutskottets utlåtande nr 2 43.
Institutionerna för mekanik och matematisk fysik vid
universiteten, de tekniska högskolorna samt Stockholms
högskola .............#.............••••;••
Fysikalisk-kemiska institutionen vid Uppsala universitet
Tekniska högskolan i Stockholm....................
Chalmers tekniska högskola......;.....;...........
Radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset ....
Inköp av radiumpreparat...................._......
Anskaffande av större apparatur; oförutsedda utgifter ..
Studiestipendier; gästföreläsningar ..................
kronor 60 000
» 50 000
» 83 000
» 93 400
» 284 500
» 146 000
» 1 000 000
» 100 000
Summa kronor 2 032 900.
Sedermera har kommittén i anledning av bland annat en framställning
från vetenskapsakademien hemställt, att de för anskaffande av större apparatur
m. m. avsedda anslagsmedlen måtte höjas till 1 500 000 kronor.
De föreslagna beloppen till vissa institutioner vid universiteten och
Stockholms högskola samt till de tekniska högskolorna avse anställandet
av viss forskarpersonal samt anskaffandet av ny utrustning.
Anslagsposten till radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset avser
dels uppförande av en högspänningshall med utrustning, dels ock uppförande
av ett laboratorium för framställning av radiumemanation. Anslagsbehovet
för dessa ändamål har beräknats sålunda:
H ög spänning sh all.
Byggnadsarbeten.........
Utrustning .............
Driftkostnader ...........
Emanationslaboratorium.
Byggnadsarbeten.........
Utrustning .............
Oförutsedda kostnader . . .
Driftkostnader ..........
kronor 116 000
» 84 000
» 15 000
....... kronor 40 000
....... » 20 000
....... » 5 000
....... » 4 500
Summa kronor 284 500.
Beträffande anslaget till större apparatur m. m. erinrar atomkommittén,
att de anslag som förordats vid behandlingen av de olika institutionerna
i det föregående avsett att stimulera forskning och utbildning i huvudsak
inom ramen för nu existerande institutionsresurser samt att möjliggöra
anskaffande av enklare för detta ändamål nödvändig apparatur. För att
forskning även inom mera avancerade och svårtillgängliga områden skulle
kunna genomföras, vore det emellertid erforderligt, att vissa institutioner
utrustades med dyrbarare apparatur, t. ex. högspänningsanläggningar av
olika slag m. m.
I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit
uppkommen fråga örn anvisande av ytterligare medel till vetenskapsakade
-
96
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
miens forskningsinstitut för experimentell fysik. Innevarande års riksdag
har efter förslag av Kungl. Majit (proposition nr 95) dels till ytterligare
bidrag till vetenskapsakademien å tilläggsstat för innevarande budgetår
anvisat 89 000 kronor, dels ock till vetenskapsakademien såsom bidrag till
forskningsinstitutet för experimentell fysik för nästa budgetår anvisat
482 200 kronor. Av förstnämnda belopp avse 39 000 kronor och av sistnämnda
belopp 215 000 kronor bidrag till löne- och andra driftkostnader
för den nya cyklotronanläggningen vid institutet.
Efter därom av professorn M. Siegbahn gjord framställning har nu vetenskapsakademien
i skrivelse den 25 april 1946 — under framhållande av att
ifrågavarande anläggning visat sig för liten och att det därför varit nödvändigt
att utbygga densamma till ungefär dubbla effekten — hemställt
örn ytterligare bidrag till anläggningen med 450 000 kronor.
Atomkommittén har dels i anledning av nämnda framställning och dels
med hänsyn till behovet av penningmedel för att kunna påbörja framställningen
av tungt vatten hemställt, att anslaget till större apparatur m. m.
för budgetåret 1946/47 måtte höjas till 1 500 000 kronor.
Beträffande forskningsarbetets ledning och samordning
har atomkommittén föreslagit, att kommittén, till dess en
mera definitiv ordning beträffande ledningen av atomenergiforskningen
träffats, skall fortbestå såsom sammanhållande och rådgivande organ.
Remissyttrandena. Atomkommitténs förslag har i allt väsentligt
rönt ett mycket gynnsamt mottagande från de hörda myndigheterna
och sammanslutningarna med undantag av statskontoret, som icke ansett
förslaget utgöra någon hållbar grund för omedelbara åtgärder från statsmakternas
sida. Vissa erinringar och särskilda uttalanden i detaljfrågor
ha dock gjorts. Bland annat har från några håll framhållits, att det föreslagna
anslagsbeloppet till utlandsstipendier och gästföreläsare vore väl
knappt tilltaget.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Utforskningen av atomkärnornas egenskaper torde för närvarande vara
fysikens mest aktuella problem. Genom atombomben har visats, att de
oerhörda energimängder som äro bundna inom atomerna under vissa omständigheter
kunna frigöras. Härigenom ha väckts förhoppningar om att en
ny mäktig energikälla, jämförlig med kolet, oljan och vattenkraften,
skall kunna ställas även i det fredliga framåtskridandets tjänst. För forskningen
galler det därför nu främst att finna lämpliga metoder för ett praktiskt
utnyttjande i olika avseenden av atomenergien. Det är ännu för tidigt
att med bestämdhet uttala sig om de möjligheter härutinnan, som förefinnas.
De hittills gjorda upptäckterna äro emellertid uppenbarligen av en så genomgripande
betydelse, att man synes berättigad att inom en relativt näraliggande
framtid hoppas på resultat av stor teknisk-industriell och medicinsk
betydelse. Under sådana förhållanden torde även vårt land böra göra sin
insats pa detta liksom på andra vetenskapliga områden. Uppenbartär även
att en inhemsk forskningsverksamhet utgör en förutsättning för våra möj
-
97
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
ligheter att framdeles utnyttja atomenergien, vare sig upptäckterna gjorts i
vårt eget eller i andra länder. Dä uppbyggandet av en effektiv forskningsverksamhet
kräver avsevärd tid, synes det angeläget att åtgärder vidtagas
så tidigt som möjligt. Jag kan därför icke ansluta mig till statskontorets
uppfattning, att vi tills vidare böra ställa oss avvaktande.
Jag vill erinra, att vissa kärnfysiska forskningar sedan en längre tid
bedrivits vid vetenskapsakademiens institut för experimentell fysik. Dessa
arbeten lia emellertid i huvudsak bekostats med donationsmedel. Enligt
min mening måste det emellertid redan av internationella hänsyn anses
uteslutet att överlåta den fortsatta utvecklingen av forskningen på, atomenergiens
område på enskilt initiativ. Det synes därför ofrånkomligt, att
statsmakterna övertaga initiativet till och kontrollen över utvecklingen
på förevarande område.
Arbetet på att nå fram till ett utnyttjande av atomkraften såsom energikälla
erbjuder många och svårlösta problem. Här skall endast erinras örn
de svårigheter, som i vårt land möta att utvinna uran ur våra egna fyndigheter
och att få fram ett lämpligt moderatormaterial. Detta kan emellertid
anses vara problem på längre sikt. Vad som nu närmast påkallar uppmärksamheten
är forskningen rörande atomkärnorna och behovet av forskare på
detta område. Det är främst dessa frågor, som atomkommittén med sina förslag
velat taga sikte på. Det har synts angeläget, att denna grundläggande
forskningsverksamhet lägges på så bred bas som möjligt, detta bland annat
med tanke på nödvändigheten att sätta en så stor krets av vetenskapsmän
som möjligt in i de grundläggande problemen i fråga om atomforskningen.
Det gäller sålunda närmast att häva den svåra brist på för atomenergiforskning
lämpad personal, som nu råder. Allteftersom forskningsarbetet sedermera
framskrider och når mer avancerade stadier, torde det bli behövligt
med en specialisering och en uppdelning av tillgängliga resurser pa olika
uppgifter. Den närmaste åtgärden för att främja atomenergiforskningen i
vårt land synes därför vara att genom personalförstärkningar och anvisande
av medel till speciell apparatur skapa möjligheter för de institutioner vid
universiteten och högskolorna, vilka redan ägnat uppmärksamhet åt dessa
problem eller i övrigt ha förutsättningar därför, att på allvar gripa sig an
med denna forskningsverksamhet. I likhet med kommittén finner jag däremot
icke motiverat att för närvarande förorda upprättandet av ett särskilt
statligt institut för atomenergiforskning.
Jag har icke funnit anledning till erinran beträffande kommitténs beräkningar
av anslagsbehovet till institutionerna vid universiteten och
Stockholms högskola. Vid dessa institutioner har arbetet redan i större eller
mindre utsträckning berört problem av betydelse för atomenergiforskningen.
Vad de tekniska högskolorna beträffar, ha dessa hittills icke haft forskning
inom kärnfysiken och angränsande ämnesområden på sina arbetsprogram.
Den ifrågasatta medelsanvisningen till dessa högskolor avser vidtagandet
av vissa förberedande, provisoriska åtgärder i syfte att lägga en
grund för ett kommande, mera planmässigt organiserat forsknings- och
utbildningsarbete. I anslutning till vad jag förut anfört angående betydelsen
av utbildning av forskare finner jag lämpligt, att även de tekniska högskolorna
utnyttjas för detta ändamål.
De snabba framsteg, som forskningarna rörande atomenergiens natur och
Bihang till riksdagens -protokoll 19^6. 6 sami. Nr S//3. 7
98
Statsutskottets utlåtande nr j.j.!.
dess utnyttjande på senaste tiden gjort, ha aktualiserat frågan om skyddsåtgärder
mot de strålningsfenomen, som åtfölja utlösningen av nämnda
energi. Föreståndaren för karolinska sjukhusets radiofysiska institution och
atomkommittén ha båda starkt understrukit behovet av undersökning av
verkningarna å såväl levande som död materia av den intensiva radioaktiva
strålning, som äger rum i samband med atomenergiens frigörande,
i syfte att utexperimentera lämpliga skyddsanordningar. Likaså betonas
vikten av sakkunnig tillsyn över anläggningar för framställning av för
atomenergiens utnyttjande nödvändiga radioaktiva substanser. Slutligen
framhålles betydelsen ur medicinsk synpunkt av att försök göras rörande
de biologiska verkningarna av intensiv röntgenbestrålning under mycket
korta tider. Vad som sålunda anförts till stöd för framställningen örn en utbyggnad
av radiofysiska institutionen med en högspänningshall jämte utrustning
har övertygat mig örn angelägenheten av att den föreslagna åtgärden
kommer till stånd. De uppgjorda ritningarna och kostnadsberäkningarna
ha icke givit mig anledning till erinran. Jag tillstyrker därför
anvisande av de begärda engångsanslagen å 116 000 kronor till byggnadsarbeten
och 84 000 kronor till utrustning.
Atomkommittén har vidare föreslagit anvisande av 146 000 kronor till
anskaffande av 2 gram radium, varav 1 gram avses användas i radiumberylliumpreparat
och 1 gram för framställning av radiumemanation. Användning
av radium-berylliumpreparat betecknas som den enklaste metoden
för framställning av neutroner, varför dessa preparat torde komma
att få stor betydelse vid de institutioner, som skola bedriva arbete inom
kärnfysiken. Radiumemanationspreparaten äro av betydelse för forskningen
beträffande de naturligt radioaktiva elementen. Det har synts kommittén
lämpligt att anskaffningen av radium, distributionen av radium-berylliumpreparaten
samt emanationsutvinningen anförtros åt en särskild
institution, nämligen den radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset.
För emanationsframställningen erfordras ett särskilt laboratorium,
för vilket kostnaderna beräknats till 65 000 kronor, varav 40 000 kronor
till byggnadsarbeten och 25 000 kronor till utrustning och oförutsedda utgifter.
De årliga omkostnaderna, beräknade till 6 500 kronor, avses bestridas
dels med statsmedel och dels med erlagda avgifter för lån av radiumberylliumpreparat
m. m. Jag finner behovet av radiumpreparat klart
ådagalagt och finner de i samband därmed föreslagna anordningarna för
distributionen av radium-berylliumpreparaten och för emanationsanskaffningen
i stort sett ändamålsenliga. De uppgjorda ritningarna för laboratoriet
och kostnadsberäkningarna ha icke givit mig anledning till erinran.
Måhända kan det, såsom bland annat i remissyttrandet från tekniska högskolan
i Stockholm framhållits, visa sig befogat med vissa modifikationer
i den förordade centraliseringen av anskaffandet och förvarandet av vissa
svagare preparat. Det torde få ankomma på atomkommittén — åt vilken
synes böra uppdragas att fungera såsom sammanhållande och rådgivande
organ, till dess en mera definitiv ordning beträffande ledningen av atomenergiforskningen
åstadkommits — att vidtaga de åtgärder härutinnan,
som kunna befinnas påkallade.
De i det föregående begärda anslagen å 116 000 kronor och 40 000 kronor
till byggnadsarbeten vid radiofysiska institutionen torde böra anvisas å
kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond. Jag återkommer
därtill i det följande. För denna institution i övrigt erforderliga medel torde
däremot böra anvisas å driftbudgeten.
99
Statsutskottets utlåtande nr 2J+3.
Av mig i det föregående tillstyrkta anslagsmedel lia i huvudsak avsett
att inom ramen för nu existerande institutioners resurser skapa en mimmigrundval
för förberedande forskning och utbildning av forskare. Det ar
givet att för mera invecklade och svårtillgängliga problem vissa institutioner
måste utrustas med större och kostsammare apparatur. Atomkommittén
har särskilt nämnt högspänningsanläggningar av olika slag, en betatron
och cn synkrotron. För dessa ändamål har kommittén räknat med
ett anslagsbehov av omkring 3 000 000 kronor, varav för nästa budgetår
skulle anvisas 1 000 000 kronor. Sedan dessa beräkningar gjorts har, såsom
förut nämnts, vetenskapsakademien — under framhållande av att den
nya cyklotronanläggningen vid forskningsinstitutet för fysik visat sig tor
liten och att det därför varit nödvändigt att utbygga densamma till ungefär
dubbla effekten — inkommit med framställning örn anvisande av
450 000 kronor utöver de medel, som av innevarande års riksdag redan
beviljats för cyklotronanläggningen vid institutet. Atomkommittén har i
yttrande över framställningen hemställt, att den nu ifrågavarande anslagsposten
till större apparater m. m. måtte höjas till 1 500 000 kronor, dels
med hänsyn till den nyssnämnda framställningen och dels med hänsyn till
behovet av penningmedel för att kunna påbörja framställningen av tungt
vatten, vilken sistnämnda verksamhet för nästa budgetår beräknats draga
en kostnad av 175 000 kronor. o
Utvecklingen på atomenergiforskningens område har gatt hastigt, sedan
planerna för den nuvarande cyklotronanläggningen vid institutet uppgjordes.
Erfarenheterna från utlandet ha givit vid handen, att en oundgänglig
förutsättning för framgångsrika resultat är att ha tillgång till en cyklotron
av väsentligt större kapacitet än den hittillsvarande vid institutet.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ifrågavarande anläggning visat
sig fylla ett verkligt behov för den medicinska vetenskapen i vårt land,
synes icke något vara att erinra mot att staten bidrager till de ganska
avsevärda kostnader, som äro förknippade med anläggningens nu planerade
utvidgning.
Jag vill emellertid ifrågasätta, örn icke en avsevärd del av ifrågavarande
kostnader liksom även kostnaderna för den planerade framställningen av
tungt vatten bör kunna bestridas inom ramen för det redan förut äskade
1 000 000 kronors-anslaget. En viss ökning av dessa medel torde dock böra
ske. Jag tillstyrker sålunda, att till större apparatur och oförutsedda utgifter
för nästa budgetår anvisas 1 125 000 kronor.
Jag biträder slutligen förslaget om att ett anslagsbelopp av i runt tal
100 000 kronor ställes till förfogande för möjliggörande av utlandsresor för
svenska forskare och besök i vårt land av utländska forskare. Vissa utgifter
för dessa ändamål ha hittills bestritts från åttonde huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter. Motsvarande medel synas nu böra tillgodoföras
detta anslag.
Såsom förut erinrats, slutade atomkommitténs ursprungliga anslagsaskanden
på ett belopp av 2 032 900 kronor. Härav böra emellertid i detta
sammanhang frånräknas (11G 000 + 40 000 =) 156 000 kronor, avseende
byggnadskostnader. T förhållande till dessa beräkningar har jag endast
ifrågasatt cn ökning av anslagsbehovet till större apparater och oförutsedda
utgifter med 125 000 kronor. Jag förordar sålunda anvisande av
(2 032 900 — 156 000 + 125 000 =) 2 001 900 kronor eller i avrundat tal
2 000 000 kronor för nu ifrågavarande ändamål. Dessa anslagsmedel synas
V tikottet.
100 Statsutskottets utlåtande nr 24-3.
böra anvisas under ett gemensamt reservationsanslag, förslagsvis benämnt
»Atomenergiforskning». Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela
bestämmelser rörande detta anslags disposition.
Utskottet delar den av departementschefen uttalade uppfattningen, att
även vårt land torde böra göra sin insats i fråga om forskning för utfinnande
av lämpliga metoder för ett praktiskt utnyttjande i olika avseenden
av atomenergien. En inhemsk forskningsverksamhet synes också utgöra en
förutsättning för våra möjligheter att framdeles utnyttja atomenergien,
vare sig upptäckterna gjorts i vårt eget eller i andra länder. Då utbyggandet
av en effektiv forskningsverksamhet kräver avsevärd tid, anser utskottet
i likhet med departementschefen det angeläget att åtgärder för möjliggörande
av denna verksamhet redan nu vidtagas.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen, i
anslutning till atomkommitténs förslag, förordat anvisande för ifrågavarande
ändamål för nästa budgetår av ett anslag av 2 000 000 kronor. Utskottet
tillstyrker detta förslag och har i övrigt icke funnit något att invända
mot vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört och
föreslagit.
VIII. Anslagsberäkningar.
1. Förslagsanslaget till Uppsala universitet: Avlöningar.
Anslaget till Uppsala universitet: Avlöningar är för innevarande budgetår
uppfört med 2 045 500 kronor. Av tekniska skäl har för innevarande budgetår
vidare uppförts ett särskilt förslagsanslag till Gemensamma universitetsändamål:
Ersättning åt vissa assistenter och amanuenser vid universiteten
och karolinska mediko-kirurgiska institutet å 609 000 kronor, varav
Uppsala universitets andel utgör i runt tal 232 600 kronor. För avlöningar
vid universitetet står alltså för innevarande budgetår till förfogande ett
belopp av tillhopa 2 278 100 kronor.
Vissa av de anslagsäskanden, som framförts av kanslern, har departementschefen
redan tagit ställning till vid behandlingen av naturvetenskapliga
forskningskommitténs förslag. I förevarande sammanhang har departementschefen
därför ingått närmare endast på de förslag i övrigt, som han
ansett sig böra för närvarande biträda.
Professur i musikforskning. Konsistoriet har hemställt om
inrättande av en professur i »musikvetenskap» vid Uppsala universitet.
Kanslern tillstyrker förslaget, medan statskontoret förklarat sig anse,
att frågan om en professur i musikforskning borde lösas först sedan universitetsberedningen
prövat frågan om universitetsorganisationen. Det
kunde förtjäna övervägas, örn icke med en blivande professur borde förenas
Statsutskottets utlåtande nr Elfi.
101
viss undervisningsskyldighet vid musikhögskolan. Statskontoret föreställde
sig nämligen, att en dylik kombinerad tjänstgöring skulle vara befruktande
för arbetet både vid universitetet och högskolan.
Biträdande lärare i religionshistoria. Professorn i religionshistoria
med religionspsykologi inom teologiska fakulteten är examinator
i ämnet religionshistoria även inom filosofiska fakulteten. Större akademiska
konsistoriet har hemställt om inrättande av en befattning som biträdande
lärare i ämnet, gemensam för båda fakulteterna.
Kanslern tillstyrker förslaget, medan statskontoret anser, att ställningstagandet
till frågan bör uppskjutas.
Underordnade läkare på psykiatriska kliniken.
Konsistoriet har hemställt, att två underläkare och två amanuenser skola
anställas å denna klinik medan kanslern tillstyrkt att en underläkar- och
tre amanuenstjänster inrättas.
Biträdande lärare i barnpsykiatri. Konsistoriet har hemställt
örn anvisande av 3 000 kronor till arvode åt en underläkare vid psykiatriska
kliniken för tjänstgöring som biträdande lärare i barnpsykiatri.
Kanslern anser, att man för närvarande bör ställa sig avvaktande till
ifrågavarande förslag.
Underordnade läkare på vissa andra sjukhusavdelningar.
Kanslern har tillstyrkt en utökning av läkarpersonalen med en
amanuens på envar av följande tre sjukhusavdelningar, nämligen röntgenavdelningen,
medicinska kliniken och polikliniken samt kirurgiska kliniken
och polikliniken.
Förste assistent å histologiska institutionen. Konsistoriet
har hemställt, att vid den histologiska institutionen, där för närvarande
2 förste amanuenser tjänstgöra, skulle anställas en förste assistent.
Kanslern förutsätter, att avsikten vore att samtidigt indraga den ena amanuensbefattningen,
och tillstyrker det sålunda preciserade förslaget.
Vissa bibliotekariearvoden. Kanslern förordar, att arvoden
å 500 kronor anvisas till bibliotekarier vid vart och ett av det teologiska och
det juridiska seminariebiblioteket.
Höjt anslag till juridiska fakultetens praktiska
kurs. För uppehållande av denna kurs utgår för närvarande ett arvode
av 1 800 kronor. Konsistoriet har hemställt örn en höjning av arvodet till
2 400 kronor, vilken framställning tillstyrkts av Icanslern. Statskontoret, som
inhämtat, att kursen omfattar 00 timmar, anser sig icke kunna tillstyrka
en arvodeshöjning.
Höjt anslag till juridiska fakultetens propedeutisk
a kurs. Till ledaren av den civilrättsliga delen av propcdeutiska
kursen utgår för närvarande ett arvode av 1 200 kronor. Konsistoriet begär
102
Statsutskottets utlåtande nr %1$.
höjning av arvodet till 2 700 kronor, vilket belopp skulle innefatta ersättning
även för den processrättsliga delen av kursen.
Kanslern anser, att arvodet bör sättas till 2 800 kronor.
Nya tjänster vid universitetsbiblioteket. Konsistoriet
bar, på framställning av överbibliotekarien, hemställt örn en väsentlig ökning
av personalen vid universitetsbiblioteket, vilket kanslern delvis biträtt. Förslagens
innebörd framgår av följande sammanställning:
Nya befattningar Konsistoriets förslag Kanslerns förslag
Förste bibliotekarie
A 26........
...... 1
—
Andre »
A 23........
...... I1
1
Amanuens
Ex 17........
...... 1
1
Kanslibiträde
E o 7........
...... 2
1
Kontorsbiträde
E o 4 ........
...... 2
1
Vaktmästare
E o 6........
...... 3
2 (Eo 5)
Extra arbetshjälp
(arvode)......
...... 3 000 kronor
3 000 kronor
Statskontoret tillstyrker bifall till kanslerns förslag utom i vad avser
andrebibliotekarietjänsten.
Vaktmästar^’änster vid anatomiska och fysiologiska
institutionerna. Konsistoriet har hemställt, att vid envar
av dessa institutioner måtte inrättas en vaktmästarbefattning i lönegraden
Eo 7. Kanslern tillstyrker förslaget, dock att vaktmästaren vid fysiologiska
institutionen borde placeras i lönegraden Eo 5.
Reglering av vissa arvodestjänster. Konsistoriets förslag
innebär, att vissa med arvoden förenade tjänster skulle beredas anställning
med pensionsrätt i enlighet med vad som framgår av följande sammanställning,
som jämväl upptager kanslerns i ämnet framlagda förslag.
Nuvarande Konsistoriets Kanslerns
förhållanden förslag förslag
Biträde vid statistiska institutionen, arvode 3 400
kronor från arvodesposten .................Eo 4 kontorsbiträde Eo 4
Vaktmästare vid musikinstitutionen, arvode
2 580 kronor från arvodesposten jämte bostad Eo 5 vaktmästare Eo 5
Extra arbetshjälp å akademikontoret, 2 580 kronor
från arvodesposten ................... A 7 kontorsbiträde Eo 4
Anslag å 3 300 kronor från reservfonden för kon
torsgöromål
............................. Eo 4 » Eo 4
Anslag å 3 000 kronor från materielanslaget åt
eldare vid universitetshuset............... A 6 » Eo 6
»Rektors honorariu m.» Under arvodesposten i delstaten II av
avlöningsstaten är sedan gammalt uppfört ett belopp av 2 400 kronor, benämnt
»rektors honorarium». Konsistoriet har hemställt, att detta arvode
måtte utbytas mot ett belopp av 6 000 kronor till representationskostnader.
1 I stället för en år 1942 indragen tjänst.
103
Statsutskottets utlåtande nr 21^3.
Höjning av anslagsposten till avlöningar åt
arbetare vid botaniska trädgården. Anslagsposten är for
närvarande uppförd med förslagsvis 40 000 kronor. Den må icke överskridas
utan Kungl. Maj:ts medgivande. Konsistoriet har hemställt örn en anslagshöjning
med 10 000 kronor. Statskontoret har förordat en anslagshöjning
med 5 000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Ämnet konsthistoria med konstteori representeras inom vårt land av icke
mindre än fem universitetsprofessurer, däri inbegripna professurerna i amnet
vid Stockholms och Göteborgs högskolor, medan dess systervetenskap musikhistoria
med musikteori ännu icke erhållit någon ordinarie företrädare
inom vårt lands universitetsorganisation. Detta mäste givetvis betecknas
såsom en svår brist och jag anser för egen del, att tiden nu ar inne att förverkliga
det gamla önskemålet örn en professur i amnet vid Uppsala universitet.
Jag tillstyrker därför förslaget örn inrättande av en sadan professur
från och med nästa budgetår. Professuren synes i enlighet med kanslerns
förslag böra benämnas professur i musikforskning. Den av statskontoret
framkastade tanken, att med professuren skulle förenas undervisnmgsskyidighet
vid musikhögskolan kan jag icke förorda. Den undervisning oc
forskning som kommer att åligga innehavaren av umversitetsprolessuren,
skiljer sig i väsentliga avseenden från de uppgifter, som åligga lärarna vid
musikhögskolan: de förra uppgifterna äro av rent vetenskaplig, de senare av
övervägande praktisk art. Anledning torde sålunda saknas att at den av
mig förordade professuren i musikforskning giva en särställning i jämförelse
med andra universitetsprofessurer.
Den religionshistoriska forskningen vid Uppsala universitet åtnjuter sedan
gammalt rykte långt utanför vårt lands gränser. Den stadigt växande undervisnings-
och examinationsbördan för professorn i ämnet har emellertid numera
sedan examinationsskyldighet även inom filosofiska fakulteten blivit
ålagd honom, nått en sådan omfattning, att det för att möjliggöra fortsatt
forskning och bringa lättnad i den professorn åliggande undervisnings- och
examinationsbördan synes vara oundgängligt att nu inrätta en biträdande
lärartjänst i religionshistoiia, gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna.
Jag erinrar, att redan 1933 års universitetsberednmg torordat en
sådan åtgärd. Arvodet torde i enlighet med kanslerns förslag bora faststallas
till 8 600 kronor.
Då den nya psykiatriska kliniken inom en nära framtid står färdig att
tågås i bruk, bör det givetvis tillses, att tillräckligt antal läkarkrafter kommer
att stå till förfogande. Jag har icke något att erinra mot att medel anvisas
för anställande av fyra underordnade läkare i stället för såsom för närvarande
endast en. Frågan örn tjänsteställningen för dessa läkare sammanhänger
i viss mån med spörsmålet, huruvida särskilt arvode skall anvisas
för undervisning i barnpsykiatri. Jag anser mig i sistnämnda hänseende med
hänsyn till ämnets vikt böra biträda konsistoriets förslag. Da den läkare,
sorn anförtros dessa undervisningsuppgifter, bör fia ställning som underläkare
och icke som amanuens, anser jag mig böra förorda, att två underläkar-
och två amanuenstjänster inrättas. Jag tillstyrker även bifall till
kanslerns förslag örn inrättande av ytterligare tre amanuenstjänster avsedda
för vissa andra sjukhusavdelningar. Kostnaderna för ifrågavarande tjänster
104
Statsutskottets utlåtande nr 243.
böra på sätt kanslern föreslagit bestridas med hälften på universitetets och
hälften på akademiska sjukhusets stat. De på universitetet belöpande kostnaderna
för befattningarna beräknar jag vid nuvarande avlöningsförhållanden
till 8 100 kronor beträffande arvodesposten och 3 500 kronor beträffande
anslagsposten till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän.
Beträffande frågan örn en reglering av löneförmånerna återkommer jag i det
följande. Arvodesposten bör därjämte höjas med 3 000 kronor för undervisning
i barnpsykiatri.
Jag biträder det av kanslern tillstyrkta förslaget örn utbyte av en amanuenstjänst
a histologiska institutionen mot en befattning som förste assistent,
vilket föranleder en merutgift av 3 600 kronor.
Jag delar kanslerns uppfattning örn vikten av att litteraturen inom de
särskilda .vetenskapsområdena göres lättillgänglig för de studerande och har
icke funnit anledning till erinran mot vad kanslern anfört i fråga om seminarie-
och mstitutionsbibliotekens handhavande. I enlighet härmed tillstyrker
jag bifall till förslaget örn anvisande av tillhopa 1 000 kronor under
arvodesposten för arvoden åt bibliotekarier vid de teologiska och juridiska
seminariebiblioteken.
I fråga örn anslagen till juridiska fakultetens opraktiska och propedeutiska
kurser tillstyrker jag en höjning med 300 kronor respektive 1 600 kronor.
Universitetsbiblioteket har under de sista decennierna undergått en utomordentligt
hastig utveckling. Genom tillbyggnad och andra åtgärder ha lokalerna
avsevärt utvidgats. Enligt uppgift har under de sista 35 åren bokbeståndet
fördubblats och antalet läsesalsbesökare 5-dubblats samt den
interurban!! lånerörelsen mer än 5-dubblats. På 25 år har antalet rekvisitioner
a låneexpeditionen nästan 3-dubbIats. Då personalen under tiden icke
pa långt när erhållit en mot de ökade arbetsuppgifterna svarande förstärkrung,
är det naturligt, att biblioteksledningen nu anhåller om en betydande
personalökning. I likhet med kanslern håller jag emellertid före, att en översyn
ay personalbehovet genom universitetsberedningens försorg bör komma
till stand, omfattande även Lunda-bibliotekets förhållanden. I avbidan på
resultaten av en sådan översyn ansluter jag mig till kanslerns förslag, vilket
innebär en personalförstärkning med en bibliotekarie (A 23), en amanuens
(Ex 17) ett kanslibiträde (Eo7), 1 kontorsbiträde (Eo 4) och två
vaktmastare (Eo 5). Härjämte tillstyrker jag anvisande av ytterligare 3 000
kronor till extra arbetshjälp. Merkostnaderna härför kunna beräknas till i
runt tal 28 000 kronor, varav å ordinarieposten 7 300 kronor, å icke-ordinaneposten
18 400 kronor och å anslagsposten till rörligt tillägg 2 500
Jag biträder förslaget om anvisande av medel för anställande av en extra
ordinarie vaktmastare vid envar av anatomiska och fysiologiska institutionerna.
I likhet med kanslern forordar jag att de placeras i lönegraderna Eo 7
respektive Eo 5 Merkostnaderna vid bifall till vad jag sålunda förordat
slopa sig till 5 700 kronor i fråga om icke-ordinarieposten och 800 kronor
i traga örn anslagsposten till rörligt tillägg.
Mot kanslerns förslag om beredande av extra ordinarie anställning åt fem
arvodister synes icke föreligga anledning till erinran, varför jag ''biträder
lfnnnT3" ^ld härtill bör icke-ordinarieposten höjas med i runt tal
13 000 kronor och anslagsposten till rörligt tillägg med 2 000 kronor medan
arvodesposten bör minskas med 8 560 kronor.
Konsistoriet har hemställt, att det såsom »rektors honorarium» sedan år
105
Statsutskottets utlåtande nr 243.
1925 utgående arvodet av 2 400 kronor måtte ersättas med ett belopp av
6 000 kronor, avseende »rektors representationsbidrag». Kanslern har icke
1 sina petita upptagit något på denna framställning grundat förslag. Enligt
vad jag under hand inhämtat torde detta ha sin grund i att kanslern ansett,
att resultatet av 1945 års universitetsberednings arbete borde avvaktas
innan definitivt ställningstagande toges till ifrågavarande framställning.
Även jag hyser samma uppfattning. Med hänsyn till vad i ärendet anförts
anser jag mig dock såsom en provisorisk åtgärd böra förorda en uppräkning
av honorariet med 50 procent till 3 600 kronor. Motsvarande uppräkning
torde böra ske även beträffande rektorsarvodena vid Lunds universitet (nu
2 400 kronor) och karolinska institutet (nu 1 800 kronor).
Beträffande anslagsposten till avlöningar åt arbetare vid botaniska. trädgården
ansluter jag mig till den ståndpunkt statskontoret intagit och förordar
således en anslagshöjning med 5 000 kronor.
I det föregående har jag förordat en provisorisk reglering av anställningsvillkoren
för vissa underordnade läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Härvid har jag förutsatt att en provisorisk förbättring av löneförmånerna
skall efter föregående utredning kunna tillerkännas jämförliga befattningshavare
vid akademiska sjukhuset i Uppsala med arvoden på universitetets
stat. Hälften av den merkostnad som kan komma att föranledas härav torde
böra belasta nu ifrågavarande anslag. För att bereda utrymme för en dylik
merutgift synes böra beräknas en höjning med i runt tal 25 000 kronor av
vederbörande anslagspost.
Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten I och II anfört
beräknar jag anslaget till Uppsala universitet: Avlöningar för nästa budgetår
på följande sätt.
I. Professorer och lärare m. fl.
Posten 1 a. (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän) bör
ökas med 48 000 kronor, avseende nya professurer och med 27 000 kronor,
avseende nya laboratorer och alltså höjas till (879 400 -j- 48 000 -f- 27 000 =)
954 400 kronor. Härifrån skola avgå pensionsavdrag, nu beräknade till 57 600
kronor och vid bifall till förslaget om nya ordinarie befattningar till 62 400
kronor, varför anslagsposten bör uppföras med ett nettobelopp av (954 400 —
— 62 400 =) 892 000 kronor.
Posten 1 b. (ålderstillägg) synes böra höjas med 1 000 kronor till 45 400
kronor.
Posten 1 c. (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde i enlighet
med vad jag förut anfört böra höjas med 10 000 kronor till 20 000 kronor.
Posten 2 (avlöningar till tjänstemän å indragningsstat) torde i samband
med ordinariesättningen av professorn T. Svedbergs personliga professur böra
minskas med 9 500 kronor till ett bruttobelopp av 30 000 kronor. Anslagsposten
för pensionsavdrag bör samtidigt minskas med i runt tal 300 kronor
till 1 900 kronor, varför posten bör uppföras med ett nettobelopp av 2S 100
kronor.
Posten 3 (arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Majit) bör
vid bifall till vad jag förordat vid ställningstagandet till naturvetenskapliga
forskningskommitténs förslag höjas med (25 800 + 162 000 =) 187 800 kronor
och vid bifall till vad jag förordat i fråga örn docentstipendiernas antal och
belopp med ytterligare 222 000 kronor. I detta sammanhang erinrar jag, att
i arvodet å 8 600 kronor åt biträdande läraren i nationalekonomi och finans
-
106
Statsutskottets utlåtande nr 243.
rätt i besparingssyfte inräknats ett av juridiska fakultetens vakanta docentstipendier
å 6 000 kronor. Då docentstipendierna vid bifall till vad jag förordat
komme att höjas med 1 200 kronor och jag icke för närvarande ifrågasätter
en höjning av nyssnämnda arvode, kan delposten till biträdande lärare
vid juridiska fakulteten i stället minskas med 1 200 kronor. Vad jag under nu
ifrågavarande rubrik förordat föranleder vidare en höjning av arvodesposten
med (8 600 + 8 100 + 3 000 + 3 600 + 1 000 + 1 900 =) 26 200 kronor.
I posten torde vidare böra inräknas Uppsala universitets andel i anslaget till
ersättningar åt vissa assistenter och amanuenser, d. v. s. i runt tal 232 600
kronor. Posten torde alltså för nästa budgetår böra uppföras med (442 700 +
+ 187 800 + 222 000 — 1 200 + 26 200 + 232 600 =) 1 110 100 kronor,
vilket innebär en reell anslagshöjning med (1 110 100 — 442 700 —
— 232 600 =) 434 800 kronor, huvudsakligen föranledd av mitt ställningstagande
till forskningskommitténs och universitetsberedningens i det föregående
behandlade förslag.
Posten j. (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) torde i anslutning
till vad jag förut anfört böra uppföras med (11 000 + 3 500 +
+ 25 000 =) i runt tal 40 000 kronor.
Delstaten I beräknar jag således till sammanlagt (892 000 + 45 400 +
+ 20 000 -j- 28 100 + 1 110 100 + 40 000 =) 2 135 600 kronor.
II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar m. m.
Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu förslagsvis 417 200 kronor,
bör höjas dels med 28 000 kronor vid bifall till vad jag förordat i anledning
av forskningskommitténs förslag och dels med 7 300 kronor, avseende
mitt förslag örn anvisande av medel till en bibliotekarie i A 23, och sålunda
uppföras med (417 200 + 28 000 + 7 300 =) 452 500 kronor.
Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit),
nu 23 250 kronor, bör dels höjas med 1 200 kronor, avseende rektors honorarium,
dels ock minskas med 8 560 kronor vid bifall till kanslerns av mig tillstyrkta
förslag om lönereglering för vissa arvodister. Posten bör alltså beräknas
till (23 250 + 1 200 — 8 560 =) 15 890 kronor.
Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) bör i enlighet
med vad jag förut anfört höjas med 5 000 kronor till 45 000 kronor.
Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal) nu 146 000 kronor,
bör höjas dels med 100 000 kronor vid bifall till vad jag förordat med anledning
av naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag och dels med
(18 400 + 5 700 + 13 000 =) 37 100 kronor vid bifall till vad jag under nu
ifrågavarande avsnitt förordat och alltså uppföras med (146 000 4-100 000 +
+ 37 100 =) i runt tal 283 000 kronor.
Posten 5 (rörligt tillägg), nu 78 716 kronor, torde böra uppräknas med
27 160 kronor till 105 876 kronor.
I) e 1 s t a t‘e n II beräknar jag således till sammanlagt (452 500 +
+ 15 890 + 45 000 + 283 000 + 105 876 =) 902 266 kronor.
Särskilda uppbördsmedel.
Beträffande denna inkomstpost, nu 26 866 kronor, ifrågasätter jag icke någon
ändring.
Förevarande avlöningsanslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med
(2 135 600 + 902 266 — 26 866 =) 3 011 000 kronor, vilket — örn hänsyn
även tages till Uppsala universitets andel i det särskilda assistent- och amanuensanslaget
— innebär en anslagshöjning med 732 900 kronor. Härav be
-
107
Statsutskottets utlåtande nr 243.
löpa i runt tal 390 000 kronor på forskningskommitténs förslag, 222 000 kronor
på docentstipendier och återstoden på övriga förslag.
Den till delstat I hörande särskilda avlöning sstaten för professorer m fl.
med tillhörande anmärkningar bör undergå de förändringar som föranledas
av vad jag i det föregående anfört och förordat. Därjämte bor den under rubriken
»medicinska fakulteten» intagna anmärkningen utgå, enar den bostadsvåning,
som med anmärkningen avses, skall disponeras för annat ändamål
och vederbörlig uppgörelse träffats med boställsvamngens innehavarn.
Personalförteckningen bör undergå de förändringar, som föranledas av vad
jag i det föregående förordat.
2. Reservationsanslaget till Uppsala universitet: Materiel m. m.
Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 116 000 kronor till
506 000 kronor. Härjämte har förutsatts, att universitetets reservfond skall
kunna bidraga till bestridande av löpande kostnader för materiel intill ett belopp
av 150 000 kronor. .
Större akademiska konsistoriet har gjort framställning om en anslagshöjning
med 160 880 kronor till 666 880 kronor. Kanslern tillstyrker en höjning
med 144 000 kronor och statskontoret med 54 000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
I det föregående har jag för de matematisk-naturvetenskapliga institutionernas
vidkommande tillstyrkt en anslagshöjning i enlighet med följande sammanställning
-
nuvarande institutioner, ökning
nya institutioner ...........
fältarbeten .................
kronor 183790
» 72 500
» 30 000
Summa (i runt tal) kronor 286 000.
Den av konsistoriet begärda och av kanslern i stort sett tillstyrkta anslags
höjningen hänför sig med ett belopp av i runt tal 80 000 kronor till andra
ändamål än de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna. Mot en anslagshöjning
av denna storleksordning, som allenast avser att återställa 1939
års standard, synes i och för sig icke finnas anledning till erinran.
I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle förevarande anslag tor nasta
budgetår böra uppföras med (506 000 + 286 000 + 80 000 =) 872 000 kronor.
Härvid uppkommer frågan, huruvida man även för nasta budgetar skall
våga räkna med att reservfonden skall kunna bidraga till bestridande av kostnaderna
för löpande utgifter. Kanslern har avrått härifrån medan statskontoret
ansett så kunna ske.
Reservfondens disponibla behållning uppgick
den 1 juli 1942 till kronor 296 600
» 1 » 1943 » » 375 500
» 1 » 1944 » » 224 300 och
» 1 » 1945 » » 224 000.
Reservfondens såväl inkomster som utgifter belöpte sig för budgetåret 1944/
45 till i runt tal 315 000 kronor. Som nämnts har beräknats, att reservtonden
108
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
för innevarande budgetår skall kunna bidraga till en förstärkning av materielanslaget
med icke mindre än omkring 150 000 kronor. Det förefaller ovisst,
huruvida reservfonden under nästa budgetår skall kunna lämna ett motsvarande
bidrag. För egen del anser jag det icke tillrådligt att räkna med ett fullt
så stort bidrag. Å andra sidan synes anledning finnas att antaga, att inkomsterna
till reservfonden även för nästa budgetår skola ligga icke obetydligt
över förkngsnivån. Jag anser mig därför kunna räkna med ett tillskott från
reservfonden å inemot 100 000 kronor och förordar att förevarande anslag med
hänsyn härtill uppföres med ett belopp av 775 000 kronor, vilket innebär en
anslagshöjning med 269 000 kronor.
3. Reservationsanslag till Uppsala universitet: Engångsanslag för
vissa vetenskapliga institutioner.
Kamlem för rikets universitet har i skrivelse den 23 november 1945 hemställt
om anvisande för nästa budgetår av ett anslag av 250 000 kronor som
bidrag till anskaffande av ett större spegelteleskop för astronomiska observator^
vid Uppsala universitet. Kanslern åberopar till stöd härför en av större
akademiska konsistoriet samt filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga
sektion tillstyrkt framställning från professorn G. Malmquist.
I skrivelse den 7 mars 1946 har professorn Malmquist sedermera upplyst,
att anbud å spegelteleskop av ifrågavarande typ infordrats dels från en amerikansk
och dels från en engelsk firma. Enligt anbuden från sistnämnda firma,
vilka ställde sig ekonomiskt fördelaktigast, uppgingo kostnaderna för större
spegelteleskop till följande belopp:
Alternativ 1 (diameter å korrektionsglas 60 cm, å spegel
90 cm) .......................................... kronor 329 500
Alternativ 2 (diameter 80/120) ...................... » 454 000
Alternativ 3 (diameter 100/135) ...................... » 558 000.
Härtill komme kostnader för kupolbyggnaden, som kunde uppskattas till
bortåt 100 000 kronor. Malmquist ansåge storleksordningen å teleskopet enligt
alternativ 2 vara ett minimibehov men hoppades kunna erhålla medel för
anskaffande av det största instrumentet.
Naturvetemkapliga forskningskommittén har i skrivelse den 10 april 1946
tillstyrkt anvisande av ett anslag av 300 000 kronor.
Departementschefen har ansett sig böra tillstyrka, att staten för ifrågavarande
ändamål bidrager med högst 300 000 kronor. Departementschefen
har vidare anfört följande.
Jag förutsätter härvid, att — därest universitetet skulle anse sig böra
inköpa det större och dyrare av de offererade instrumenten — de kostnader,
byggnadskostnaderna inberäknade, som icke täckas av omförmälda donationsmedel
jämte statsbidraget, skola kunna bestridas utan ytterligare tillskott
av särskilda anslagsmedel.
Statsutskottets utlåtande nr 2^3. 109
Leveranstiden för ett spegelteleskop av ifrågavarande typ torde vara lång.
Med hänsyn härtill och till att donationsmedel av betydande storleksordning
stå till förfogande torde förutnämnda anslagsbelopp av 300 000 kronor lämpligen
böra fördelas på två budgetår. För nästa budgetår synes ett belopp av
150 000 kronor böra anvisas.
I det föregående har jag vid anmälan av naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag tillstyrkt anvisande av vissa engångsanslag till naturvetenskapliga
institutioner vid Uppsala universitet å tillhopa 113 000 kronor.
Jag har vidare tillstyrkt anvisande av ett belopp av 53 000 kronor till utrustning
för meteorologiska institutionen.
Nämnda tre belopp å tillsammans (150 000 + 113 000 + 53 000 =)
316 000 kronor torde böra anvisas såsom ett reservationsanslag under rubriken
»Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner».
Utskottet har i fråga om avlöningsanslaget till Uppsala universitet icke
funnit annat att erinra mot de verkställda anslagsberäkningarna, än att
utskottet med hänsyn till den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit
till inrättandet av en biträdande lärarbefattning vid institutionen för mekanik
och matematisk fysik funnit sig böra tillstyrka, att den under rubriken
I. Professorer och lärare m. fl. i avlöningsstaten för universitetet i Uppsala
uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, höjes med 8 600 kronor till 1 118 700 kronor.
Vad departementschefen föreslagit med avseende å anvisande av medel
för nästa budgetår till materiel m. m. samt till engångsanslag för vissa
vetenskapliga institutioner har utskottet funnit sig böra biträda.
4. Förslagsanslaget till Lunds universitet: Avlöningar.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 788 200 kronor.
Lunds universitets andel i det särskilda anslaget till ersättning åt vissa assistenter
och amanuenser uppgår till i runt tal 275 000 kronor, varför till universitetets
förfogande för avlöningar står ett belopp av sammanlagt (1 788 200 -f
-f 275 000 =) 2 063 200 kronor.
Vissa av kanslerns anslagsäskanden för nästa budgetår har departementschefen
redan tagit ställning till i samband med behandlingen av naturvetenskapliga
forskningskommitténs förslag. I detta sammanhang har departementschefen
därför till närmare behandling upptagit endast de anslagsäskanden
i övrigt han funnit sig för närvarande böra helt eller delvis tillstyrka.
Förändring av lärartjänsten i röntgendiagnostik
till professur. Redan i samband med sina år 1939 avgivna anslagsäskanden
hade kanslern för rikets universitet hemställt om inrättande av en
professur i röntgendiagnostik. Med hänsyn till krigsutbrottet samma år föranledde
detta förslag emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Påföljande
år ansåg sig kanslern med hänsyn till det statsfinansiella läget icke böra vid
-
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Statsutskottets utlåtande nr 2J+S.
hålla sitt förslag utan föreslog i stället, att den ordinarie lärarbefattningen (i
laboratorsgraden) i radioterapi, då densamma den 1 juli 1943 bleve ledig,
skulle förändras till en lärartjänst i röntgendiagnostik. Detta blev även riksdagens
beslut. Kanslern framhåller nu, att inrättandet av en professur i
ämnet är ett av de starkast motiverade önskemålen i fråga om den medicinska
lärarorganisationens utveckling.
Laborator i medicinsk och fysiologisk kemi. Laborator
i fysiologi. Vid Uppsala universitet finnas sedan lång tid tillbaka
ordinarie laboratorstjänster i »medicinsk och fysiologisk kemi» och »experimentell
fysiologi och medicinsk fysik». Kanslern har tillstyrkt av större
akademiska konsistoriet gjorda framställningar om inrättande av motsvarande
befattningar vid Lunds universitet.
Höjning av arvodet till biträdande läraren i
nationalekonomi och finansrätt. Denne lärare, gemensam
för juridiska och filosofiska fakulteterna, åtnjuter för närvarande ett arvode
av 8 600 kronor. Arvodet bestrides dels medelst ett särskilt arvodesbelopp av
2 600 kronor och dels genom ianspråktagande av ett docenstipendium. Konsistoriet
har upprepat en föregående år gjord framställning om höjning av arvodet
till 10 900 kronor. Kanslern tillstyrker bifall till konsistoriets förslag.
Arvodena vid vissa kurser inom juridiska fakulteten.
Kanslern hemställer, att anslaget till juridiska fakultetens kurs
höjes från 1 800 till 2 400 kronor och anslaget till den propedeutiska kursen
från 1 200 till 2 800 kronor.
Höjning av arvodet till biträdande läraren i
ryska. Detta arvode, som för budgetåret 1944/45 utgick med 2 400 kronor,
uppgår för närvarande till 2 600 kronor. Konsistoriet har anhållit, att
arvodet måtte höjas till 6 000 kronor. Kanslern föreslår, att arvodet bestämmes
till 6 400 kronor.
Reglering av löneförmånerna för klinikamanuenserna
vid Lunds universitet. På universitetets stat äro för närvarande
uppförda 16 arvoden å 3 000 kronor för amanuenser vid medicinska
fakultetens kliniker. Å dessa arvoden utgå därjämte dyrtidstillägg och kristillägg
av statsmedel med för närvarande tillhopa 43,6 procent å grundbeloppet.
Arvodesförmånerna av statsmedel till envar av klinikamanuenserna uppgå
alltså för närvarande till sammanlagt 4 308 kronor. Klinikamanuenserna
äro samtidigt anställda i landstingets tjänst och uppbära i sådan egenskap ett
belopp av 1 846 kronor.1 Under den av landstinget beviljade semestermånaden
går amanuensen miste om 1/12 av universitetsarvodet, d. v. s. 359 kronor.
De sammanlagda löneinkomsterna uppgå alltså till inalles 5 795 kronor. I Upp
-
1 Landstingets anslag utgör 2 000 kronor per amanuens och år; ''/i3 härav utgår emellertid
till arvode åt vikarie under semestermånaden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
lil
Statsutskottets utlåtande nr gesala,
åtnjuter en motsvarande befattningshavare löneinkomster, svarande mot
löneförmånerna för en tjänsteman i lönegraden Ex 22: 19 (8 162 kronor å
F-ort).
Kanslern föreslår nu, att klinikamanuensernas sammanlagda löneinkomster
bringas upp i nivå med löneinkomsterna för motsvarande befattningshavare
i Stockholm och Uppsala, d. v. s. till vad som svarar mot lönegraden Ex 22
eller i runt tal 7 650 kronor å D-ort. Härav skulle landstinget bidraga med
i/3 d. v. s. i runt tal 2 400 kronor. Kanslern anför vidare bland annat följande.
Då det gäller fördelningen av arvodesbeloppet mellan universitetet och sjukhuset,
synes lämpligt att, såsom även i det av konsistoriet framlagda förslaget
skett, godta de synpunkter, som legat till grund för bestämmandet av det
från sjukhuset för närvarande utgående bidraget till amanuensernas avlöning.
I enlighet härmed bör sjukhuset lämna amanuenserna ersättning för att de
biträda vid sjukvården även under de akademiska ferierna och följaktligen
bestrida ungefär så stor del av arvodet, som belöper på de 4 feriemånaderna.
Med utgångspunkt från ett årligt totalarvode av 7 650 kronor synes denna
ersättning lämpligen kunna bestämmas till (1/3 av 7 650 =) 2 550 eller efter
jämkning nedåt 2 400 kronor eller 200 kronor i månaden. Jag utgår även
ifrån, att sjukhuset tillhandahåller amanuenserna fri kost under jourdagarna
samt medger att de, om de så önska, få under övriga dagar inta sina måltider
eller eventuellt enbart lunch å sjukhuset mot måttlig ersättning.
Återstoden av avlöningsbeloppet (7 650 — 2 400 =) 5 250 kronor bor bestridas
med statsmedel, d. v. s. dels de nu utgående avlöningsförmånerna:
arvode 3 000 kronor samt dyrtidstillägg och kristillägg å arvodesbeloppet, för
närvarande tillhopa 1 308 kronor, dels ock fyllnadsarvode (5 250 — 3 000 —
— 1 308 = 942 eller i avrundat tal) 940 kronor.
Statskontoret anför bland annat följande.
Statskontoret finner icke anledning till erinran mot vad universitetskanslern
anfört och föreslagit beträffande klinikamanuensernas vid Lunds universitet
löneställning. Vad angår kanslerns förslag till fördelning mellan staten och
Malmöhus läns landsting av kostnaderna för amanuensernas avlönande får
statskontoret under hänvisning till de bestämmelser, som i motsvarande hänseende
meddelats angående klinikamanuenserna vid Uppsala universitet uttala,
att kostnaderna för vikaries avlönande böra gäldas av såväl staten som
landstinget. Härvid torde böra tillämpas samma grunder som i fråga om fördelning
av kostnaderna för löneförmåner till tjänstens ordinarie innehavare.
På landstinget bör alltså ankomma att svara för en tredjedel av dylika vikariatskostnader.
Ny klinikamanuens på medicinska klinikens laboratorium.
Av klinikföreståndaren, professorn S. Ingvar framställt förslag
härom har tillstyrkts av konsistoriet och kanslern.
Arbetskrafterna å biblioteket. Genom beslut av Kungl.
Maj:t och riksdagen har föreskrivits, att en av de 4 förste bibliotekarietjänsterna
vid universitetsbiblioteket i Lund skulle efter första inträffande ledighet
vakantsättas. Tillika har föreskrivits att intill dess så skedde en av tjänsterna
icke skulle få uppehållas med vikarie.
112 Statsutskottets utlåtande nr 24-3.
Konsistoriet har nu anhållit, att nämnda beslut måtte upphävas. Kanslern
har biträtt ifrågavarande förslag.
Kanslern har vidare hemställt, att gällande föreskrift örn indragning av
en amanuenstjänst vid biblioteket måtte upphävas, samt att till icke-ordinarie
arbetskrafter vid biblioteket måtte anvisas ytterligare 16 000 kronor.
Statskontoret har icke framställt annan erinran mot kanslerns förslag än
att anslagshöjningen borde begränsas till i runt tal 7 000 kronor.
Vaktmästare, tillika eldare vid medicins k-k e m i s k a
och farmakologiska institutionerna. Kanslern har tillstyrkt
inrättande av en vaktmästarbefattning i lönegraden Eo 5. Statskontoret
har biträtt detta förslag.
Kansliskrivare''änst vid universitetets kansli. Kanslipersonalen
utgöres för närvarande av akademisekreteraren, en deltidsanställd
amanuens (arvode 3 250 kronor) samt ett kanslibiträde i lönegraden A 7.
Konsistoriet har hemställt örn inrättande av en kansliskrivartjänst i lönegraden
All. Kanslern tillstyrker förslaget, dock att tjänsten tills vidare borde
göras till extra ordinarie. Statskontoret har förordat inrättande av en skrivbiträdest
jänst i 2 lönegraden. Nämnda myndigheter anföra i huvudsak följande.
Konsistoriet. Kanslibiträdet är fullt sysselsatt med renskrivnings-, enklare
registreringsarbete och dylikt. Amanuensen, som vid semester och annan ledighet
för akademisekreteraren har att fullgöra dennes åligganden, användes” i
allmänhet för vissa särskilda åligganden, främst rörande stipendieväsendet.
Akademisekreteraren måste själv fullgöra alla övriga uppgifter: protokollföexpedition
och annan korrespondens, mottagning och besvarande av förtrågningar
rörande de ärenden som handläggas av honom eller av rektor, allehanda
utredningar och förarbeten till de akademiska myndigheternas förslag
dier yttranden i reformspörsmål och i de talrika organisatoriska spörsmål, som
pakallas av tidsförhållandena och i övrigt av universitetets utveckling. Det
star utom tvivel att denna arbetsbörda är alltför betungande för befattningshavaren,
och i synnerhet de sistnämnda, mest kvalificerade uppgifterna kunna
med nuvarande arbetsförhållanden icke undgå att bliva tillbakasätta. En
förstärkning av arbetskrafterna är därför oundgänglig.
Kanslern. Med vitsordande av att akademisekreteraren behöver befrias från
att ta befattning med en mängd honom för närvarande åliggande göromål av
enklare och mera rutinmässig beskaffenhet, om han skall få tillräcklig tid att
i önskvärd omfattning ägna.sig at de ärenden, som äro av mera kvalificerad
natur, hemställer jag, att vid universitetets kansli måtte inrättas en kanslisknvarbefattning
i Ilie lönegraden. I avbidan på fastställandet av en definitiv
organisation för förvaltningspersonalen torde tjänsten böra bli av extra
ordinarie natur.
Statskontoret. De i ärendet åberopade omständigheterna synas giva vid
handen, att en förstärkning av arbetskrafterna vid Lunds universitets kansli
ar motiverad. Visserligen ha medel anvisats för avlönande av ett för kansliet
och rantekammaren gemensamt extra ordinarie kontorsbiträde utöver den i
ärendet omnamnda personalen, men detta biträde har, enligt vad statskontoret
under hand inhämtat, så gott som uteslutande måst disponeras för ränte
-
113
Statsutskottets utlåtande nr Sf3.
kammarens behov. För bedömande av tjänstens placering i lönegrad må uppmärksammas,
att det ordinarie kanslibiträdet för närvarande sysselsättes med
arbetsuppgifter, som till övervägande delen äro av sadan natur, att de böra
anförtros ett skriv- eller kontorsbiträde. Genom bristen på dylik mindre^kvalificerad
arbetskraft ha renskrivnings- och enklare registreringsarbeten sålunda
måst fullgöras av kanslibiträdet, medan mera kvalificerade biträdesgöromål
fallit på akademisekreteraren och amanuensen. Enligt statskontorets mening
bör i anledning av framställningen sådana åtgärder vidtagas, att kanslibiträdet
kan lösgöras för mera kvalificerade arbetsuppgifter. Ämbetsverket föreslår därför,
att personalen för nästkommande budgetår förstärkes med ett icke-ordinarie
skrivbiträde i 2:a lönegraden.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
De i det föregående redovisade anslagsäskandena för Lunds universitet avse
flertalet av de av kanslern tillstyrkta förslag, som från.universitetet sida framlagts.
Härutöver har universitetet hos kanslern hemställt m åtskilliga förändringar
av anslagskrävande natur, som kanslern emellertid av olika skäl icke
ansett sig för närvarande böra tillstyrka med hänsyn till pågående eller nyligen
framlagda utredningar. Mot den ståndpunkt kanslern sålunda mtagit
synes icke kunna göras någon vägande invändning.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, var frågan om inrättande av
en professur i röntgendiagnostik vid Lunds universitet aktuell redan före det
år 1939 utbrutna kriget men upptogs då av naturliga skäl icke till avgörande.
Under tiden har röntgendiagnostikens redan förut stora betydelse för läkarvetenskapen
stegrats i en takt, varom man för blott ett fatal ar sedan icke hade
en föreställning. Jag har därför ansett mig icke kunna tveka inför förslaget,
att en professur i röntgendiagnostik skall inrättas vid Lunds universitet för att
i fråga örn detta ämne sätta universitetet i paritet med universitetet i Uppsala
och karolinska institutet. Jag biträder alltså kanslerns förslag örn förändring
från och med nästa budgetår av den ordinarie lärartjänsten i röntgendiagnostik
till en professur. Jag anser mig kunna utgå ifrån att innehavaren av nämnda
lärartjänst kommer att utses till innehavare av professuren. Några övergångsanordningar
av den karaktär kanslern berört finner jag mig således icke beliöva
räkna med.
Att tabor ator stjänster i medicinsk och fysiologisk kemi samt i fysiologi erfordras
i Lund likaväl som i Uppsala torde få anses klarlagt. Jag är därför
beredd att tillstyrka, att de två förste assistentbefattningarna i förevarande
ämnen förändras till laboratorstjänster från och med nästa budgetår.
På av kanslern anförda skäl vill jag icke motsätta mig, att arvodet till
biträdande läraren i nationalekonomi och finansrätt, nu 8 600 kronor, nied
hänsyn till rådande särskilda förhållanden höjes, så att lärarens arvodesförmåner
bomme att uppgå till 10 900 kronor. Då emellertid för bestridande av
kostnaderna för arvodet enligt gällande bestämmelser skall tågås i anspråk ett
av juridiska fakultetens vakanta docentstipendier, och jag i det föregående
förordat en uppräkning av docentstipendierna med 1 200 kronor, stannar vid
bifall härtill den erforderliga anslagshöjningen vid (10 900 — 8 600 —
— 1 200 =) 1 100 kronor.
Under hänvisning till vad jag anfört beträffande motsvarande anslagsfragor
för Uppsala universitets vidkommande förordar jag, att arvodesbeloppen för
uppehållande av juridiska fakultetens praktiska och propedeutiska kurser
Bihang till riksdagens protokoll 1016. 6 sami. Nr S//3. 8
114
Statsutskottets utlåtande nr 2!tS.
höjas med respektive 300 kronor och 1 600 kronor. Med anledning av vad
kanslern anfört i fråga om behovet av utökad undervisning i ryska förordar
jag, att arvodet för en biträdande lärare i ämnet höjes med 3 400 kronor till
6 000 kronor.
Under hänvisning till den i ärendet förebragta utredningen tillstyrker jag,
att medel anvisas i syfte att bereda klinikamanuenserna vid Lunds universitet
arvodesfyllnad så att deras löneinkomster uppbringas till paritet med löneinkomsterna
för motsvarande befattningshavare vid akademiska sjukhuset i
Uppsala, d. v. s. till den storlek som svarar mot avlöning enligt begynnelselönen
i lönegraden Ex 22. Jag har icke funnit anledning till erinran mot kanslerns förslag
beträffande fördelning av kostnaderna för det erforderliga fyllnadsarvodet,
d. v. s. att staten skulle svara för 2/3 därav. Jag tillstyrker även, att klinikamanuenserna
i enlighet med kanslerns förslag tillerkännas rätt till semester,
lön under sjukledighet m. m. Kostnaderna för ersättning till vikarier synas
på sätt statskontoret framhållit böra fördelas mellan universitetet och landstinget
i samma proportion som övriga kostnader för klinikamanuenserna.
Jag utgår vid beräkningen av erforderliga medel till vikarier ifrån, att uppgörelse
på denna punkt skall kunna träffas mellan universitetet och landstinget.
Kanslern har beräknat kostnaderna för fyllnadsarvoden till i runt tal 15 000
kronor och kostnaderna för vikarier till i runt tal 12 000 kronor. Fyllnadsarvodena
böra bestridas från en under delstat I i avlöningsstaten uppförd, förslagsvis
betecknad delpost till »särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän»
. Denna delpost synes böra upptagas med ett belopp av 30 000 kronor.
Härvid har jag tagit hänsyn dels till att jag i det följande ämnar tillstyrka,
att medel anvisas för anställande av en klinikamanuens å medicinska klinikens
laboratorium och dels till mitt i det föregående berörda förslag, att klinikamanuenserna
under vissa förutsättningar skola kunna tillerkännas provisorisk
löneförstärkning. På universitetet belöpande kostnader för vikarier åt klinikamanuenserna
beräknar jag under hänvisning till vad jag i det föregående
anfört till i runt tal 8 000 kronor.
Jag har blivit övertygad om behovet av en klinikamanuens på medicinska
klinikens laboratorium- och tillstyrker för ändamålet en höjning av den under
delstaten I uppförda arvodesposten med 3 000 kronor.
Kanslern har vitsordat behovet äv en förstärkning av universitetsbibliotekets
personal och i sådant hänseende hemställt om en höjning av anslagsmedlen
till anställande av icke-ordinarie arbetskrafter vid biblioteket med sammanlagt
16 000 kronor. Jag har icke funnit anledning till erinran häremot. Jag har
även blivit övertygad örn angelägenheten av att upphäva de år 1942 i besparingssyfte
meddelade men ännu icke effektuerade föreskrifterna om vakanssättning
vid första inträffande ledighet av en förste bibliotekariebefattning och
en amanuenstjänst.
För innevarande budgetår ha medel anvisats för inrättande av 7 nya tjänster
som tekniska biträden vid ifrågavarande universitet. Kanslern har tillstyrkt
inrättande av 5 nya dylika befattningar, samtliga inom medicinska fakulteten.
Med anledning härav erinrar jag, att utredning pågår genom medicinska högskolornas
organisationskommitté rörande de medicinska högskoleinstitutionernas
behov av bland annat teknisk biträdespersonal. Förslag i nämnda hänseende
torde vara att emotse inom en relativt nära framtid. Vid sådant förhållande
och då det mest trängande behovet torde ha tillgodosetts genom
fjolårets nyssnämnda beslut anser jag mig böra avvakta ställningstagandet till
115
Statsutskottets utlåtande nr 243.
det kommande kommittéförslaget innan jag kan tillstyrka anvisande av ytterligare
medel för ifrågavarande ändamål.
Kanslerns av statskontoret tillstyrkta förslag om inrättande av en vaktmästarbejattning
i lönegraden Eo 5 å medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna,
anser jag mig böra biträda. Vad i ärendet anförts rörande en förstärkning
av arbetskrafterna å universitetets kansli bär övertygat mig om att
behov föreligger av ytterligare en biträdesbefattning. Beträffande det nya biträdets
tjänsteställning ansluter jag mig såtillvida till statskontorets förslag att
jag förordar inrättande av en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning.
Under åberopande av vad jag sålunda samt under avsnitten I och II i det
föregående anfört beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till avlöningar
vid Lunds universitet på följande sätt.
7. Professorer och lärare m. fl.
Posten 1 a. (lön och tjänstgöringspenningar åt ordinarie tjänstemän) bör
ökas dels med 30 000 kronor vid bifall till vad jag förordat rörande nya professurer
i fysik, geologi, entomologi och röntgendiagnostik, de två sistnämnda
i utbyte mot ordinarie befattningar i laboratorsgraden, dels ock med (4 X
X 9 000 =) 36 000 kronor vid bifall till mitt förslag örn inrättande av fyra
nya laboratorstjänster. Posten bör alltså uppföras med (851 000 -j- 30 000 +
+ 36 000 =) 917 000 kronor. Härifrån skola avgå pensionsavdrag, nu beräknade
till 67 000 kronor och vid bifall till förslaget om nya ordinarie befattningar
till 71 000 kronor, varför anslagsposten bör uppföras med ett nettobelopp
av (917 000 — 71 000 =) 846 000 kronor. Den till posten hörande
särskilda avlöningsstaten för professorer m. fl. bör undergå de förändringar,
som föranledas av vad jag förordat.
Posten 1 b. (ålderstillägg) synes böra uppföras med oförändrat belopp,
43 800 kronor.
Posten 1 c. (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) torde i enlighet
med vad jag under kapitel II anfört böra höjas med 10 000 kronor till
20 000 kronor.
Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit)
bör vid bifall till förslaget om inrättande av en ny professur i geologi i stället
för en biträdande lärarbefattning minskas med 11 600 kronor och vid bifall till
förslaget om förändring av två förste assistenttjänster till laboratorstjänster
med ytterligare 14 400 kronor eller med sammanlagt 26 000 kronor. Å andra
sidan bör posten ökas dels med (214 800 + 213 600 =) 428 400 kronor vid
bifall till vad jag i övrigt under kapitlen I och II förordat och dels med
(1 100 + 300 + 1 600 + 3 400 + 8 000 + 3 000 =) 17 400 kronor i enlighet
med vad jag under nu förevarande avsnitt anfört. I posten bör vidare inräknas
Lunds universitets andel i anslaget till ersättningar åt vissa assistenter och
amanuenser, d. v. s. i runt tal 275 000 kronor. Posten bör alltså uppföras med
(448 900 — 26 000 + 428 400 + 17 400 + 275 000 =) 1 143 700 kronor.
Under en post 3 (särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän) böra
avföras de i det föregående omförmiilda fyllnadsarvodena åt klinikamanuenserna.
Av det förut anförda framgår, att jag beräknat kostnaderna härför till
30 000 kronor.
Deist a t enl beräknar jag således till sammanlagt (846 000 +
+ 43 800 + 20 000 + 1 143 700 + 30 000 =) 2 083 500 kronor.
116
Statsutskottets utlåtande nr 2J+3.
II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m.
Posten 1 (avlöningar till ordinarie tjänstemän), nu förslagsvis 296 000 kronor,
bör höjas med 21 000 kronor vid bifall till vad jag under kapitel I förordat
och alltså uppföras med 817 000 kronor.
Posten 2 (arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit),
nu 17 700 kronor, bör vid bifall till vad jag under kapitel I förordat minskas
med 5 700 kronor. Vid min anmälan av anslagsbehovet till avlöningar för
Uppsala universitet har jag emellertid ifrågasatt en höjning av »rektors honorarium»
från 2 400 kronor till 3 600 kronor och förklarat mig förutsätta, att
motsvarande uppräkning skulle ske även beträffande rektorshonorariet vid
Lunds universitet. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande anslagspost för
nästa budgetår böra uppföras med (17 700 — 5 700 + 1 200 —) 13 200
kronor.
Posten 3 (avlöningar till arbetare vid botaniska trädgården) torde böra uppföras
med oförändrat belopp, 23 000 kronor.
Posten 4 (avlöningar till övrig icke-ordinarie personal), nu 116 400 kronor,
torde med anledning av vad jag under kapitel I i det föregående anförts böra
höjas med 28 000 kronor och vid bifall till vad jag förordat under förevarande
avsnitt med ytterligare i runt tal 21 000 kronor till (116 400 + 28 000 +
+ 21 000 =) 165 400 kronor.
Posten 5 (rörligt tillägg) synes böra höjas med 8 000 kronor till (54 161 +
+ 8 000 =) 62 161 kronor.
Delstaten II beräknar jag således till (317 000 + 13 200 + 23 000 +
+ 165 400 + 62 161 =) 580 761 kronor.
Särskilda uppbördsmedel.
Beträffande denna inkomstpost, nu 5 761 kronor, ifrågasätter jag icke någon
förändring.
Förevarande avlöningsanslag bör alltså för nästa budgetår uppföras med
(2 083 500 + 580 761 — 5 761 =) 2 658 500 kronor, vilket — örn hänsyn
tages även till universitetets andel i assistentanslaget — innebär en anslagshöjning
med 595 300 kronor. Av höjningen belöper ett belopp av i runt tal
298 000 kronor på naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag, 213 600
kronor på docentstipendier och återstoden på övriga förslag.
Motioner.
I motionen II: 543 framhålles, att — vid jämförelse med kansliorganisationen
vid Uppsala universitet — konsistoriets i Lund och kanslerns hemställan
om inrättande å Lunds universitets kansli av en kansliskrivarbefattning
ill lönegraden vore mycket starkt motiverad.
Det i motionen I: 356 framställda yrkandet om inrättande vid Lunds universitet
av ordinarie laboratorsbefattningar i kirurgi och klinisk kemi ansluter
sig till av konsistoriet i Lund gjord framställning i ämnet hos kanslern.
Kanslern har emellertid i sina anslagsäskanden för nästa budgetår icke ansett
sig för närvarande kunna biträda ifrågavarande förslag.
Statsutskottets utlåtande nr 243. 117
5. Reservationsanslaget till Lunds universitet: Materiel m. m.
Detta anslag har för innevarande budgetår höjts från 285 000 kronor till
375 000 kronor, d. v. s. med 90 000 kronor. Det har härvid förutsatts, att universitetets
reservfond skulle bidraga till de löpande utgifterna med 4G 000
kronor.
Konsistoriet har nu hemställt örn en anslagshöjning med minst 40 procent
eller med 150 000 kronor.
Kanslern tillstyrker en anslagshöjning med 75 000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
I samband med min anmälan av naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag har jag för de naturvetenskapliga institutionernas vidkommande (geografiska
institutionen inbegripen) tillstyrkt en anslagshöjning med 220 000
kronor, varav 30 000 kronor för fältarbeten. Även för övriga anslagsändamål
synes en anslagshöjning befogad. Jag tillstyrker i sådant hänseende anvisande
av ytterligare 55 000 kronor. I likhet med kanslern och statskontoret anser jag
icke tillrådligt att räkna med, att reservfonden för nästa budgetår skall kunna
lämna något tillskott till de löpande utgifterna. Förevarande anslag synes alltså
för nästa budgetår böra uppföras med (375 000 -j- 220 000 + 55 000 =)
650 000 kronor, vilket innebär en höjning med 275 000 kronor.
6. Reservationsanslag till Lunds universitet: Engångsanslag för
vissa vetenskapliga institutioner.
Till nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund har
riksdagen anvisat investeringsanslag av 250 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 och av 600 000 kronor för budgetåret 1946/47.
Härigenom ha medel anvisats för täckande av de beräknade totalkostnaderna
för byggnadsföretaget, vilka, såsom av propositionen 1945: 334 framgår, beräknats
till 850 000 kronor.
Kanslern för rikets universitet har i skrivelse den 21 december 1945 hemställt
om anvisande för nästa budgetår av ett anslag av 175 000 kronor till
inredning och utrustning av fysiologiska institutionens nybyggnad. Anslaget
är avsett att utgöra förra delen av ett till 380 000 kronor beräknat totalanslag
för nämnda ändamål.
Departementschefen har anfört följande.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgått, har till uppförande av nybyggnad
för fysiologiska institutionen i Lund anvisats sammanlagt 850 000
kronor, vilket belopp avsetts komma att täcka hela det för nybyggnaden beräknade
anslagsbehovet. Något anslag till inredning och utrustning av^ nybyggnaden
har hittills icke anvisats. Med hänsyn till de nu rådande^ långa
leveranstiderna torde emellertid så böra ske redan för nästa budgetår. De
totala utrustningskostnaderna ha beräknats till 380 000 kronor, varav 175 000
kronor äskas för nästa budgetår. I likhet med byggnadsstyrelsen har jag intet
att erinra mot dessa kostnadsberäkningar och finner mig även böra godtaga
den föreslagna uppdelningen av medelsanvisningen på två budgetår. För nästa
budgetår synes sålunda ett belopp av 175 000 kronor böra anvisas.
Utskottet.
118 Statsutskottets utlåtande nr 2Jr3.
I det föregående har jag vid anmälan av naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag tillstyrkt anvisande av vissa engångsanslag till naturvetenskapliga
institutioner vid Lunds universitet å tillhopa 102 000 kronor.
Nämnda två belopp å tillsammans (102 000 + 175 000 =) 277 000 kronor
torde böra anvisas såsom ett reservationsanslag under rubriken »Lunds
universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner».
Med hänsyn till den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit till
frågan om inrättande av en professur i entomologi vid Lunds universitet
torde den i universitetets avlöningsanslag under rubriken I. Professorer och
lärare m. fl. upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
böra minskas med 3 000 kronor till 906 800 kronor.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har större akademiska konsistoriet
vid Lunds universitet hemställt örn inrättandet av en ordinarie
kansliskrivartjänst vid universitetets kansli. Kanslern för rikets universitet
har tillstyrkt befattningens inrättande, dock tills vidare såsom extra ordinarie.
Departementschefen har ansett ådagalagt, att arbetskrafterna å universitetets
kansli måste förstärkas och har i sådant avseende förordat inrättandet
därstädes av en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Motionen
II: 543 ansluter sig till konsistoriets ovannämnda yrkande. Vid sin
prövning av förevarande fråga har utskottet funnit att ett starkt behov
föreligger att förstärka universitetskansliet med en kvalificerad arbetskraft
i kansliskrivares ställning. Utskottet tillstyrker på grund härav, med biträdande
av det i motionen II: 543 framställda yrkandet, att en dylik befattning
i lönegraden A 11 inrättas i stället för den av departementschefen
förordade kontorsbiträdesbefattningen. Vid bifall till utskottets ifrågavarande
förslag torde dels den i avlöningsstaten för Lunds universitet under
rubriken II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän böra
ökas med 3 500 kronor till 320 500 kronor, dels ock den i samma avlöningsstat
ingående anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
böra minskas med 2 400 kronor till 163 000 kronor.
Av motionen I: 356 inhämtas, att större konsistoriet i Lund gjort framställning
örn inrättandet av en biträdande lärarbefattning i kirurgi i laborators
tjänsteställning samt en laboratorsbefattning i klinisk kemi. Universitetskanslern
har emellertid icke i sina anslagsäskanden hemställt örn
nämnda tjänsters inrättande, och något förslag i ämnet har icke nu framlagts
av Kungl. Majit. Utskottet finner sig icke berett att utan förslag
från Kungl. Maj:ts sida förorda inrättandet av omförmälda befattningar,
varför utskottet avstyrker bifall till de i motionen 1:356 framställda
yrkandena.
Departementschefens anslagsberäkningar i övrigt med avseende å avlöningsanslaget
för nästa budgetår har utskottet funnit sig böra biträda.
Utskottet har icke heller funnit något att erinra mot att anslagen till
119
Statsutskottets utlåtande nr 243.
materiel m. m. samt till engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner
för budgetåret 1946/47 uppföras med av departementschefen angivna
belopp.
7. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Avlöningar.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 836 900 kronor.
Såsom en tillfällig åtgärd för innevarande budgetår ha anslagsmedel för
vissa assistenter och amanuenser anvisats från ett särskilt anslag, varav institutets
andel utgör 101 400 kronor, varför anslagsmedlen till avlöningar
vid institutet i realiteten uppgå till 938 300 kronor.
Förändring av en laboratorstjänst i bakteriolog
i till en professur i samma ämne. Vid institutet
finnes en ordinarie laboratorstjänst i bakteriologi, vilken för närvarande
är vakant. Kanslern föreslår, att denna tjänst från och med
nästa budgetår förändras till en professur i bakteriolog!. Statskontoret tiar,
under erinran att läkarutbildningssakkunniga berört spörsmålet om bakteriologiens
ställning, ifrågasatt om icke förslaget örn inrättande av en professur
i ämnet borde prövas i samband med nämnda sakkunnigas betänkande.
Professur i rättspsykiatri. Kanslern har tillstyrkt inrättande
av en dylik professur från och med nästa budgetar. Professuren skulle
vara förenad med överläkar t jönsten vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset
å Långholmen, för närvarande placerad i lönegraden Eo 28 och
i propositionen 1946: 225 föreslagen placerad i lönegraden A 28.
Personlig professur i neurofysiologi för R. A.
Granit. Lärarkollegiet har hemställt att en personlig professur i nämnda
ämne måtte från och med nästa budgetar inrättas åt föreståndaren för
karolinska institutets på donationsmedel grundade neurofysiologiska institution,
f. d. professorn i fysiologi vid Helsingfors universitet Ragnar Arthur
Granit.
Ändrad benämning å den för professsorn T. O.
Caspersson personliga professuren i medicinsk
cellforskning. Lärarkollegiet har hemställt, att professuren matte
benämnas professur i »medicinsk cellforskning och genetik». Kanslern till
styrker detta förslag.
Anslag å 3000 kronor för undervisning i kliniska
laborationsmetoder. Indragning av arvodesbefattningen
som extra klinisk laborator.
Kanslern anför i detta hänseende följande.
För närvarande finnes vid karolinska institutet en med arvode avlönad
extra klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet vid serafimerlasarettets
120
Statsutskottets utlåtande nr 21$.
kliniska laboratorium. Arvodet utgör 8 600 kronor. Dessutom uppbär laboratorn
från sjukhuset ersättning för Wassermann-undersökningar med
5 000 kronor för år. Elektrokardiografiska med flera undersökningar utföras
av en särskild befattningshavare, avlönad av sjukhuset med ett årligt arvode
av 2 000 kronor. Lärarkollegiet, som ansett, att sjukhuset för de
kliniska laboratorieundersökningarna hade behov av 3 på sjukhusets stat
uppförda laboratorer, har hos direktionen för karolinska sjukhuset anhållit,
att direktionen ville i sina petita till 1946 års riksdag uppta förslag
örn inrättande av 3 ordinarie kliniska laboratorsbefattningar i lönegraden
A 30 vid serafimerlasarettet. Inrättades dessa 3 laboratorsbefattningar, erfordrades
enligt lärarkollegiet å institutets stat endast ett anslag till ersättning
åt laboratorerna för undervisning i kliniska laborationsmetoder. Detta
anslag syntes i likhet med motsvarande anslag till de 3 laboratorerna vid
karolinska sjukhuset kunna sättas till 3 000 kronor.
Under förutsättning att de 3 av lärarkollegiet föreslagna laboratorsbefattningarna
inrättas vid serafimerlasarettet, tillstyrker jag lärarkollegiets
hemställan om ett anslag för undervisning i kliniska laborationsmetoder å
3 000 kronor. Anslaget till arvode åt den extra kliniske laboratorn å 8 600
kronor kan under nämnda förutsättning indragas. Anslagsminskningen å
institutets stat blir (8 600 — 3 000 =) 5 600 kronor.
Biträdande lärare i hygien. Lärarkollegiet har gjort framställning
örn anvisande av 6 000 kronor åt en biträdande lärare i hälsovårdslära.
Kanslern har tillstyrkt förslaget, dock att arvodet borde sättas
till 5 400 kronor.
Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän.
Denna delpost är för närvarande uppförd med 33 600 kronor. Kanslern
hemställer om en anslagshöjning med 600 kronor till förhöjning av arvodet
at den kliniske amanuensen vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt.
Förstärkning av bibliotekspersonalen. Denna utgöres
för närvarande av en deltidsanställd bibliotekarie (arvode 3 600 kronor),
ett kanslibiträde (A 7), en vaktmästare (Eo 7), ett arbetsbiträde (filosofie
magister) i lönegraden Ex 17, ett extra biträde (filosofie magister) i lönegraden
Ex 7 samt ytterligare ett tillfälligt anställt biträde (filosofie magister).
Kanslern föreslår följande personalstat:
1 bibliotekarie (chef), arvode 3 600 kronor (= nu),
2 amanuenser, Eo 18,
2 » Eo 16,
1 kanslibiträde A 7 (= nu),
1 expeditionsvakt A 7 (nu Eo 7),
1 » Eo 6, tillika bokbindare,
extra och tillfällig arbetskraft, 7 000 kronor,
tillfälligt anslag för flyttning, 2 000 kronor.
Biträdes- och vaktmästarpersonal å institutioner
och kliniker. Kanslern har gjort framställning örn inrättande av följande
extra ordinarie befattningar vid institutioner och kliniker: 1 teknisk
121
Statsutskottets utlåtande nr 2l±3.
biträdesbefattning och 1 institutionsvaktmästarbefattning, båda i Eo 7,
vid institutionen för medicinsk cellforskning, 1 teknisk biträdesbefattning
och 1 institutionsvaktmästarbefattning, båda i Eo 7, vid bakteriologiska
institutionen samt 11 tekniska biträdesbefattningar, samtliga i Eo 7, vid
klinikerna. Anslagsökningen på grund av inrättandet av dessa bitradesoch
vaktmästarbefattningar skulle bli (3 300 + 3 300 + 3 300 + 3 300 +
_(- 36 300 =) 49 500 kronor jämte rörligt tillägg.
Statskontoret har icke framställt erinran mot inrättandet av en tjänst
som tekniskt biträde och en vaktmästarbefattning vid vardera av cellforskningsinstitutionen
och den bakteriologiska institutionen, därest en professur
i bakteriologi inrättas. Förslaget örn inrättande av teknisk biträdesbefattning
vid elva kliniker ansåge statskontoret vara en organisationsfråga av
gemensamt intresse för institutet och universiteten i Uppsala och Lund, vilken
icke borde lösas isolerat för institutets del utan upptagas till övervägande
i ett större sammanhang. Härvid syntes icke kunna lämnas obeaktade de
förhållanden, under vilka klinikchefernas privatpraktik utövades.
Uppflyttning av en maskinist av 3:e klass (A 8)
till maskinist av lia klass (A 10). Lärarkollegiet har hemställt
om förändring av ifrågavarande tjänst till en befattning i lönegraden
A 12 som förste reparatör, tillika materialförvaltare. Kanslern har föreslagit,
att ifrågavarande tjänst uppflyttas till maskinistbefattning av lia
klass i lönegraden A 10. Statskontoret har avstyrkt förslaget; frågan om förändring
av tjänsten syntes enligt statskontoret böra anstå i avvaktan på
förflyttningen till Norrbackaområdet.
Förstärkning av arbetskrafterna på kansliet
och kamrer arexpeditionen. Arbetskrafterna a kansliet utgöras
— förutom av den arvodesavlönade sekreteraren — av en kansliskrivare
i lönegraden A 11 och ett kanslibiträde i lönegraden A 7 samt en expeditionsvakt
i lönegraden A 5. Sistnämnda befattning är dock vakant så länge en å
övergångsstat i lönegraden A 7 uppförd vaktmästare kvarstar i tjänst. Å
kamrerarexpeditionen finnes — förutom kamreraren i lönegraden A 24
ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7.
Lärarkollegiet har hemställt örn anvisande av 5 700 kronor till förstärkning
av arbetskrafterna. Kanslern tillstyrker lärarkollegiets förslag, vilket
icke heller föranlett erinran från statskontorets sida.
Sedermera har lärarkollegiet hemställt, att kanslibiträdestjänsten (Eo 7)
å kamrerarexpeditionen måtte utbytas mot en kassörsbefattning (All).
Riksräkenskapsverket har i ett till kanslern avgivet yttrande funnit det
välmotiverat, att befattningen placerades i 11 lönegraden under benämningen
kassör.
Rörligt tillägg. Kanslern beräknar, att denna anslagspost vid
bifall till kanslerns förslag bör höjas med i runt tal 11 000 kronor.
122 Statsutskottets utlåtande nr 24-3.
Departementschefen har i nu angivna frågor för egen del anfört följande.
Såsom kanslern framhållit, torde en av de mest kännbara bristerna i vår
största medicinska högskolas lärarorganisation vara, att det för kännedomen
om sjukdomarnas natur grundläggande ämnet bakteriologi icke är företrätt
av en professur. Frågan om inrättande av en professur i detta ämne har
länge varit aktuell. Redan i början av 1930-talet gjorde karolinska institutet
sin första framställning örn en professur i ämnet, en framställning som sedermera
vid flera tillfällen upprepats, utan att likväl hittills ha lett till åtgärder.
Vidare ha såväl 1933 års universitetsberedning som läkarutbildningssakkunniga
fäst uppmärksamheten på, att bakteriologiundervisningen icke
inom läkarutbildningen intar den ställning, som ämnets stora betydelse för
den praktiska medicinen borde göra självskriven. Jag har för egen del funnit,
att frågans lösning nu icke längre bör uppskjutas, utan förordar, att den
föreslagna professuren kommer till stånd från och med nästa budgetår. Den
sedan 1939 vakanta laboratorstjänsten i ämnet bör samtidigt indragas.
Riksdagen har nyligen fattat beslut örn en genomgripande omorganisation
av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet. Härvid har bland annat
beslutits, att sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen skall
förestås av en överläkare i lönegraden Eo 28. I särskild proposition till innevarande
års riksdag har föreslagits, att denna befattning med bibehållen
placering i 28 lönegraden skall överföras på ordinarie stat. Vid planerandet
av den sålunda beslutade omorganisationen har avsikten varit, att nyssnämnda
överläkarbefattning skulle vara förenad med en professur i rättspsykiatri
vid karolinska institutet. Inrättandet av nämnda professur synes
nu böra beslutas. På sätt kanslern anfört torde professuren på institutets
stat böra. uppföras allenast som en arvodesbefattning såsom tidigare varit
fallet med professuren i psykiatri, vars innehavare tillika var överläkare
vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm. Innehavaren av professuren bör
icke i sin egenskap av professor vara underkastad bestämmelserna i allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena. Arvodet torde i enlighet
med kanslerns förslag böra fastställas till 3 500 kronor. Samtidigt bör det
nuvarande arvodet å 4 300 kronor till en lärare i rättspsykiatri indragas.
Med stöd av frikostiga donationer har det blivit möjligt för karolinska institutet
att upprätta en särskild neurofysiologisk institution, som redan
medhunnit att göra internationellt uppmärksammade insatser inom den
medicinska vetenskapen. Såsom föreståndare för institutionen har institutet
lyckats förvärva en av förgrundsgestalterna inom ifrågavarande forskningsområde,
professorn R. A. Granit. Institutets framställning örn inrättande av
en personlig professur i nene ofysiologi åt Granit har icke av kanslern upptagits
bland anslagsäskandena för nästa budgetår med hänsyn till att Granits
avlöning för den närmaste tiden syntes säkrad genom nyssnämnda donationer.
Jag har likväl nu ansett mig böra upptaga institutets framställning till
övervägande. Det synes mig nämligen angeläget att bereda föreståndaren för
ifrågavarande institution en tryggad anställningsform, som medför pensionsrätt
för honom och hans familj. Granit är född år 1900 och har för att
kunna mottaga kallelsen från karolinska institutet nödgats frånträda en pensionsberättigande
anställning i ett av våra grannländer. Det har även synts
ring skäligt att staten på detta sätt bidrager till bestridande av kostnaderna
for ifrågavarande, för vårt land betydelsefulla institution, för vars uppehållande
av enskilda medel tillskjutits närmare en miljon kronor och därutöver
123
Statsutskottets utlåtande nr 2 43.
av Nobelmedel anslagits mera än 550 000 kronor. Jag är därför beredd att
förorda att för Granit från och med nästa budgetår upprättas en personlig
professur i neurofysiologi.
Mot förslaget örn ändrad benämning å professorn Caspersson personliga
professur synes icke finnas anledning till erinran, varför jag tillstyrker detsamma.
I det följande anmäler jag direktionens för karolinska sjukhuset förslag örn
inrättande av tre laboratorsbefattningar på serafimerlasarettets stat. Under
hänvisning till vad jag därvid anför tillstyrker jag, att det på karolinska institutets
stat uppförda laboratorsarvodet å 8 600 kronor indrages samt att
i stället anvisas 3 000 kronor för undervisning i kliniska laborationsmetoder.
Med anledning av vad statskontoret anfört vill jag framhålla, att enligt
min mening innehavarna av ifrågavarande laboratorsbefattningar visserligen
böra vara pliktiga att åtaga sig erforderliga undervisningsuppgifter,
men att jag finner skäligt att härför visst arvode ma utgå, särskilt som jag
icke för laboratorerna ifrågasätter högre löneställning än i 28 lönegraden.
Med hänsyn till vad i ärendet anförts har jag ansett oundgängligt, att
medel anvisas för anställande av en biträdande lärare i hygien och har icke
funnit anledning till erinran mot att arvodet faststalles till 5 400 kronor.
Mot den av kanslern föreslagna höjningen med 600 kronor av anslagsmedlen
till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän har jag i likhet
med statskontoret icke funnit anledning till erinran. Posten torde härutöver
böra höjas med 12 000 kronor med hänsyn till vad jag i det föregående anfört
rörande provisorisk löneförstärkning åt viss läkarpersonal och således
uppföras med (33 600 + 600 + 12 000 =) 46 200 kronor.
Institutets bibliotek är redan nu i behov av en väsentlig personalförstärkning.
Behovet av en fastare personalorganisation kommer givetvis att än
mera framträda, sedan institutet under nästa budgetår inflyttat i de under
byggnad varande nya lokalerna å Norrbacka-området. I likhet med kanslern
håller jag emellertid före, att frågan örn personalorganisationen tills
vidare bör få en provisorisk lösning. För närvarande äro vid biblioteket anställda
tre biträden med akademisk utbildning och med arbetsuppgifter
motsvarande dem som vid jämförliga bibliotek anförtros bibliotekarier och
amanuenspersonal. Med hänsyn härtill finner jag kanslerns förslag örn anvisande
av medel till fyra amanuenser från och med nästa budgetar icke tilltaget
i överkant. Då licentiatexamen eller motsvarande utbildning icke graves
för amanuenspersonalen anser jag mig icke böra för närvarande ifrågasätta
tillämpande av de regler för sådan personals befordringsgång, som gälla
vid de s. k. lärda verken. I .stället förordar jag, att medel hendenäs for anställande
av 4 amanuenser för bibliotekets skötsel. Jag förutsätter, att vederbörande,
innan extra ordinarie anställning berndes honom eller henne, genomgått
viss tids provtjänstgöring, förslagsvis under ett år, och därvid avlönas
såsom extra tjänsteman i högst lönegraden Ex 15. Därefter bör extra ordinarie
anställning kunna erhållas i lönegraden Eo 16 samt efter ytterligare viss
tid, förslagsvis två ar, i högst lönegraden Eo 18. Nu anställd personal bor
kunna erhålla den jämkning i nu antydda befordringsgång, som provas skalig.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot kanslerns förslag i övrigt
och förordar alltså, att expeditionsvakttjänsten i Eo 7 ordinariesättes, att
medel anvisas för anställande av en vaktmästare-bokbindare i lönegraden
Eo 6, samt att 9 000 kronor anvisas för tillfälligt anställd personal, varav
2 000 kronor såsom engångsanslag i samband med flyttningen.
124
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Jag biträder i likhet med statskontoret kanslerns förslag om inrättande
vid vardera av cellforskningsinstitutionen och bakteriologiska institutionen
av en befattning i Eo 7 som tekniskt biträde och en vaktmästartjänst i samma
lönegrad. Däremot anser jag mig böra avvakta resultatet av den utredning,
som för närvarande bedrives av de medicinska högskolornas organisationskommitté,
innan jag tar ställning till förslaget om inrättande av i ärendet
omförmälda 11 tjänster som tekniska biträden. Även förslaget om förändring
av den nuvarande maskinistbefattningen i lönegraden A 8 synes böra
upptagas till prövning i samband med nämnda utredning.
I likhet med riksräkenskapsverket finner jag skäl tala för att den nuvarande
extra ordinarie kanslibiträdesbefattningen å institutets kamrerarkontor
utbytes mot en kassörsbefattning i 11 lönegraden. Befattningen torde
böra tills vidare upptagas på extra ordinarie stat. I likhet med kanslern och
statskontoret biträder jag förslaget örn anvisande av 5 700 kronor under
icke-ordinarieposten till förstärkning av arbetskrafterna å kamrerarkontoret
och kansliet.
Institutets avlöningsanslag beräknar jag på följande sätt.
Delstaten I. Professorer och lärare m. fl.
Posten 1 a (avlöningar till ordinarie tjänstemän) bör vid bifall till förslaget
om utbyte av en laboratorsbefattning i bakteriolog! mot en professur
i samma ämne höjas med 3 000 kronor till (324 700 + 3 000 —) 327 700
kronor.
Posten 1 b (ålderstillägg) bör uppföras med oförändrat belopp, 16 000
kronor.
Posten 1 c (ersättningar till vikarierande akademiska lärare) bör vid bifall
till vad jag under kapitel II förordat höjas med 5 000 kronor till 10 000
kronor.
Under en post 2, benämnd »arvode till professor i rättspsykiatri» bör uppföras
förutnämnda belopp av 3 500 kronor med anmärkning, att professorn
tillika är överläkare vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen.
Anslagsposten till avlöning åt tjänstemän på indragningsstat, nu 36 300
kronor, bör höjas med ett belopp av 12 100 kronor, motsvarande den med
pensionsavdrag minskade avlöningen till professorn R. A. Granit, för vilken
jag förordat inrättande av en personlig professur. Posten bör alltså uppföras
med 4$ 400 kronor.
Arv o desposten, nu 206 300 kronor, bör höjas dels med institutets andel i
förutnämnda assistentanslag, d. v. s. med 101 400 kronor och dels med
6 000 kronor vid bifall till vad jag under kapitel II förordat beträffande
docentstipendiernas storlek. Vad jag under förevarande rubrik förordat föranleder
å andra sidan en minskning med 4 500 kronor, varför posten bör
uppföras med (206 300 + 101 400 + 6 000 — 4 500 =) 309 200 kronor.
Anslagsposten till särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän bör
i enlighet med vad jag anfört uppföras med 46 200 kronor.
Delstaten I bör i enlighet härmed uppföras med (327 700 4- + 16 000 + 10 000 + 3 500 + 48 400 -f- 309 200 + 46 200 =) 761 000
kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 243. 125
Delstaten II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m.
Posten 1 (ordinarieposten) bör höjas med 3 500 kronor, avseende ordinariesättning
av vaktmästarbefattningen vid biblioteket, och således uppioras
med 127 300 kronor. .
Posten 2 (arvoden) är för närvarande uppförd med 11 200 kronor Av anslagsmedlen
disponeras dock endast 9 500 kronor, varför en minskning ar
möjlig. Under hänvisning till vad jag i det föregående anfort iorordar jag
dock att ur posten utgående »rektors honorarium» uppraknas med 900 kronor.
Posten bör således uppföras med (9 500 + 900 =) 10 W kronor
Posten 3 (icke-ordinarieposten), nu 58 200 kronor, bor vid bifall till vad
jag i det föregående anfört höjas med inalles i runt tal 39 500 kronor til
97 700 kronor. I det följande vid min anmälan av frågan örn anvisande av
medel till utrustning för anatomiska och histologiska institutionerna tillstyrker
jag vidare anvisande av 5 400 kronor till anställande av en instrument
makare vid nämnda institutioners instrumentverkstad. Då nämnda belopp
torde böra belasta förevarande anslagspost, bör denna således höjas med
ytterligare 5 400 kronor till (97 700 + 5 400 =) 103 100 kronor
Posten 4 (rörligt tillägg) synes vid bifall till vad jag förordat bora höjas
med 5 800 kronor till 27 600 kronor.
Delstaten II torde sålunda böra uppföras med (127 300 + 10 400 +
+ 103 100 + 27 600 =) 268 400 kronor.
Avlöningsanslaget i dess helhet bör således uppföras med (761 000 +
+ 268 400 =) 1 029 400 kronor, vilket, örn hänsyn tages till institutets andel
i assistent- och amanuensanslaget, innebär en anslagshöjning med 91 100
kronor.
Motionerna 1:2 07 och 11:327.
Till stöd för det i nämnda motioner gjorda yrkandet angående inrättande
vid karolinska institutet av en befattning för forskning och undervisning
rörande alkoholismens orsaker och botemedel anföres i huvudsak följande.
I årets statsverksproposition föreslås att minst 30 000 kronor av det av
Kungl. Majit föreslagna anslaget å 500 000 kronor till medicinsk forskning
skola avse alkoholforskning. Detta uttalande måste hälsas med tillfredsställelse.
Hittillsvarande erfarenhet gör det nämligen antagligt, att ett anslag
av denna art kommer att skapa gynnsamma betingelser för en fortsättning
av den fysiologisk-kemiska och den fysiologisk-farmakologiska alkoholforskning,
som under de två senaste decennierna i Sverige avsatt vissa betydelsefulla
resultat (Widmark, Liljestrand, Hammarsten, Goldberg).
Mindre gynnsamt är läget i fråga örn en annan, mahända ur samhällets
synpunkt än mera trängande gren av alkoholforskningen: forskningen rörande
alkoholismens orsaker och terapi. •"lie
Det studium den medicinska vetenskapens företrädare i vart land etter
Magnus Huss ägnat detta spörsmål har merendels haft karaktären av tillfälliga
exkursioner från vederbörandes invärtes-medicinska, neurologiska
eller psykiatriska huvuddisciplin. Dessa exkursioner lia emellertid icke
skänkt något väsentligt bidrag till kännedomen om alkoholismens orsaksfaktorer,
i varje fall icke till kännedom örn de relativt svårtillgängliga konstitutionella
faktorerna, och därför icke heller någon väsentligt ökad insikt
örn botemedlen.
126
Statsutskottets utlåtande nr 3jf3.
I frånvaro av sådan insikt präglas den svenska alkoholistvården av åtskilligt
famlande i greppet om klienterna, och förbättringsprocenten — redan
den emellertid endast bristfälligt undersökt — förefaller att vara låg.
Den angivna erfarenheten synes giva vid handen, att några väsentliga
resultat i fråga om alkoholismens orsaker och behandling icke ligga inom
nära räckhåll från hittillsvarande medicinska discipliner. Det synes däremot
icke uteslutet, att en forskare, som är beredd att för lång tid specialisera
sig på ett utanför dessa liggande, i det väsentliga obanat område,
skulle kunna nå dylika resultat.
Det kan emellertid knappast antagas, att framstående forskare skola
kunna lockas att ägna sig åt en dylik forskning, vars värdesättning som
merit vid befordran inom de hittillsvarande medicinska disciplinerna ter
sig oviss, enbart genom att till deras förfogande ställas tillfälliga forskningsanslag
av begränsad storlek. Därför torde erfordras, att sådan forskning
kan bli merit för en akademisk beställning.
En sådan beställning synes lämpligen kunna anknytas till den medicinska
högskolan i Stockholm, karolinska institutet. Stockholms stad torde
nämligen äga. det omfångsrikaste och mest differentierade alkoholistklientelet.
Liksom i fråga örn vissa andra befattningar vid karolinska institutet
torde i detta fall lämpligen överenskommelse böra träffas med Stockholms
stad om beställningshavarens anknytning till arbetet inom nykterhetsnämnden
och den nyinrättade avdelningen för alkoholsjuka å S:t Eriks
sjukhus. En beställningshavare av ifrågavarande slag bör emellertid icke
endast bedriva forskning i anslutning till läkarverksamhet inom huvudstadens
alkoholistvård. Efter någon tid bör han också anförtros uppgiften att
meddela undervisning i hithörande spörsmål. Det är i hög grad önskligt,
att läkare som sysselsätta sig med alkoholistvården — och deras antal kan
efter hand^väntas bli allt större — erhålla särskild undervisning och utbildninS
för denna uppgift. För tjänstemännen vid nykterhetsnämnder och
alkohohstanstalter och åtskilliga andra socialvårdstjänstemän är sådan undervisning
och utbildning jämväl av behovet påkallad.
i det föregående berörda spörsmålet kan måhända formellt anses
talla moni ramen både för det åt universitetsberedningen och det åt 1944
ars nykterhetskommitté meddelade uppdraget. Det är emellertid av den
speciella art, att detsamma innan det tilläventyrs blir föremål för ompröv
f1!”?.
.1110™ ^en ena eIler den andra av dessa båda beredningar torde böra
bil föremal för särskild utredning.
8. Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Omkostnader.
Detta anslag är för närvarande uppfört med 60 000 kronor, fördelade så
-
lunda:
Utgifter: sjukvård m. m., förslagsvis................ kronor 500
bränsle, lyse och vatten, förslagsvis........ » 61 500
Summa kronor 62 000
Särskilda uppbördsmedel: .................. kronor 2 000
Nettoutgift kronor 60 000.
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
127
Lärarkollegiet har anhållit, att kostnaderna för bränsle, lyse och vatten
vid karolinska institutets på 3 avdelningar — för biokemi (tillkommen 1937),
för neurofysiologi och för medicinsk cellforskning (tillkomna 1945) — uppdelade
medicinska Nobelinstitut måtte få bestridas från här ifrågavarande
anslag. Nämnda 3 avdelningar äro nu inrymda i karolinska institutets byggnader
vid Hantverkargatan, och kostnaderna för bränsle, lyse och vatten
ha enligt uppgift från institutets kamrerarkontor bestritts från institutets
omkostnadsanslag.
Föreståndarna för ifrågavarande 3 avdelningar — professorerna H. -theorell
(biokemiska avdelningen), R. Granit (neuro-fysiologiska avdelningen)
och T. Caspersson (cellforskningsavdelningen) beräkna kostnaderna på följande
sätt:
Elektrisk energi ................................;.....kronor 6 000
Värmeledningsanläggningen med nuvarande bränslepris---- » 20 000
Vatten- och gasförbrukning...........................:-*-11 00 -
Summa kronor 37 000.
Lärarkollegiet har förklarat sig anse, att merkostnaderna för nästa budgetår
kunna beräknas till 30 000 kronor, varvid kollegiet utgått från att den
planerade nybyggnaden skulle kunna tagas i bruk omkring den 1 september
i946. ... t .
Kanslern tillstyrker lärarkollegiets förslag. Statskontoret, som tillstyrker
framställningen, såvitt angår cellforskningsavdelningens kostnader, avstyrker
i övrigt bifall till förslaget.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Å Norrbackaområdet kommer jämlikt vederbörligt medgivande att i
anslutning till karolinska institutet uppföras en forskningsinstitution, inrymmande
det under lärarkollegiets förvaltning stående medicinska Nobelinstitutet.
Detta är uppdelat å tre avdelningar, nämligen en för biokemi
under föreståndarskap av professorn Theorell, en for neurofysiologi under
föreståndarskap av professorn Granit och en för medicinsk cellforsknmg
och genetik under föreståndarskap av professorn Caspersson. Den sistnämnde
tillerkändes för två år sedan en personlig professur vid institutet
varför den under hans ledning stående forsknmgsavdelmngen tillika ar att
betrakta som en institutets forskningsinstitution. Såsom statskontoret tramhållit
synes därför icke finnas anledning till erinran mot att pa denna
avdelning belöpande utgifter för elektrisk energi, värme gas och vatten
bestridas från karolinska institutets omkostnadsanslag. Detsamma ga er
om den neurofysiologiska avdelningen, därest i enlighet med vad jag förordat
åt Granit inrättas en personlig professur vid institutet. Ur principiell
synpunkt möta däremot vissa betänkligheter mot att låta motsvarande
utgifter för den biokemiska forsknmgsavdelmngen bestridas av statsmedel
Då emellertid samtliga kostnader för anskaffande av lokaler och
utrustning icke blott för den biokemiska avdelningen utan aven tor de
två avdelningar, vilka åtminstone delvis ha eller avses fa karaktar av statliga
institutioner, komma att bestridas av Nobelmedel, anser jag i likhet
128
Statsutskottets utlåtande nr 243.
med kanslern skäligt, att även den biokemiska avdelningens utgifter av
ifrågavarande slag må bestridas av statsmedel. Härvid har jag även beaktat,
att anknytningen av sistnämnda forskningsinstitution till karolinska
institutet torde komma att i icke oväsentlig grad främja den vetenskapliga
forskningen och undervisningen vid karolinska institutet i dess
helhet. Jag är därför beredd att tillstyrka den föreliggande framställningen
i vad avser nästkommande budgetår och har icke funnit anledning till
erinran mot de gjorda anslagsberäkningarna. Karolinska institutets omkostnadsanslag
torde alltså för nästa budgetår böra höjas med 30 000
kronor till (60 000 + 30 000 =) 90 000 kronor.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha utgifterna för bränsle,
lyse och vatten för den biokemiska och den neurofysiologiska forskningsavdelningen
hittills bestritts från karolinska institutets omkostnadsanslag,
vilket jag i likhet med statskontoret måste betrakta som anmärkningsvärt.
Emellertid har jag för egen del efter övervägande av omständigheterna i
ärendet funnit skäl tillstyrka, att vid de gjorda utbetalningarna må bero.
9. Reservationsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Materiel m. m.
Detta anslag har för innevarande budgetår höjts med 59 000 kronor
till 160 000 kronor, varav 10 000 kronor till institutionen för medicinsk
cellforskning.
Lärarkollegiet har hemställt örn en anslagshöjning för nästa budgetår
med 81 900 kronor.
Departementschefen har förordat en anslagshöjning med sammanlagt
20 000 kronor till löpande kostnader för material för forskningsändamål vid
dermato-venereologiska kliniken och vid bakteriologiska institutionen, med
20 000 kronor för cellforskningsinstitutionen samt med 10 000 kronor för
övriga institutioners samt bibliotekets behov. Anslaget har alltså föreslagits
uppfört med (160 000 + 20 000 + 20 000 + 10 000 =) 210 000 kronor.
10. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Inredning och utrustning av institutets nybyggnader.
Kanslern för rikets universitet har, i anledning av framställning i ämnet av
lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, hemställt, att särskilda
reservationsanslag av 460 000 kronor och lil 750 kronor för budgetåret
1946/47 måtte anvisas för inredning och utrustning av anatomiska respektive
histologiska institutionens nya lokaler.
I samband med sin nu förevarande framställning har kanslern erinrat örn att
lärarkollegiet anhållit om inrättande från och med nästa budgetår av en befattning
som instrumentmakare i lönegraden A 10 för den inom institutionsbyggnaderna
planerade verkstaden.
Departementschefen har anfört följande.
129
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Det synes erforderligt att medel för nästa budgetår anvisas till utrustning
av de anatomiska och histologiska institutionerna. De för ändamålet beräknade
kostnaderna ha icke i och för sig givit mig anledning till erinran. Beträffande
histologiska institutionen föreligga beräkningar endast för inredning
och möblering men icke för instrumentutrustning; för sistnämnda ändamål
avses anslag komma att äskas för budgetåret 1947/48. För inredning och
möblering av denna institution torde för nästa budgetår böra anvisas det begärda
anslagsbeloppet, d. v. s. i runt tal 112 000 kronor. Jag förordar, att
även det för anatomiska institutionen erforderliga anslagsbeloppet, omkring
460 000 kronor, fördelas på två budgetår. För nästa budgetår torde böra anvisas
238 000 kronor.
Vid min anmälan av frågan örn anslag för utbildning av tandläkare m. m.
(se propositionen 1946: 241, s. 62 f.) har jag redogjort för resultatet av en av
särskild utredningsman verkställd överarbetning av föreliggande sakkunnigförslag
i ämnet. Utredningsmannen har i samband med sitt yttrande rörande
ordnandet av de blivande tandläkarnas s. k. prekliniska undervisning framhållit,
att behov torde föreligga av att redan för nästa budgetår äskas anslag
till utrustning för de histologiska och fysiologiska institutionerna för en
kostnad av sammanlagt omkring 100 000 kronor i syfte att bereda erforderliga
möjligheter att vid karolinska institutet ordna den prekliniska undervisningen
på ett rationellt sätt. Häremot har jag icke funnit anledning till
erinran, varför jag förordar, att ett belopp av 100 000 kronor för ändamålet
anvisas för nästa budgetår.
Till inredning och utrustning av ifrågavarande institutioner torde alltså
för nästa budgetår böra anvisas ett reservationsanslag av (112 000 +
+ 238 000 + 100 000 =) 450 000 kronor.
Förslaget om anvisande av medel till arvode åt en instrumentmakare anser
jag mig böra biträda. Arvodet synes i anslutning till kanslerns förslag böra
fastställas till 5 400 kronor. I det föregående har jag inräknat nämnda belopp
i vederbörande anslagspost under karolinska institutets avlöningsanslag.
11. Reservationsanslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Bidrag till akustisk-fysiologisk forskning.
Kanslern för rikets universitet har i anledning av framställning i ämnet av
lärarkollegiet hemställt, att ett anslag av 20 000 kronor måtte anvisas för att
bereda den ungerske fysikern professor George von Békésy tillfälle att vid
karolinska institutet under ett år bedriva forskningsverksamhet inom akustiken
och den akustiska sinnesfysiologien.
Departementschefen har biträtt ifrågavarande förslag samt därvid framhållit,
att någon särskild kostnad icke torde behöva beräknas för anskaffande
och utrustning av lämplig arbetslokal åt von Békésy, enär sådan
torde komma att ställas till förfogande inom tekniska högskolans i Stockholm
akustiska avdelning.
Utskottet tillstyrker i enlighet med departementschefens förslag, att från
och med nästa budgetår inrättas dels en professur i bakteriolog!, dels en
med överläkartjänsten vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å
Bihang till riksdagens protokoll 19^6. 0 saini. Nr 9
Utskottet.
130
Statsutskottets utlåtande nr 2f3.
Långholmen förenad professur i rättspsykiatri, dels ock en personlig professur
i neurofysiologi för professorn R. A. Granit.
Utskottet har icke funnit annat att erinra mot vad departementschefen
anfört och föreslagit beträffande beräkningen av avlöningsanslaget till karolinska
institutet för nästa budgetår än att det å institutets stat nu uppförda
laboratorsarvodet å 8 600 kronor alltjämt bör bibehållas med hänsyn
till den ståndpunkt utskottet — såsom av det följande framgår — intager
till frågan örn laboratorstjänsterna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Av samma anledning torde det av departementschefen föreslagna
arvodet å 3 000 kronor för undervisning i kliniska laborationsmetoder böra
bortfalla. Den i avlöningsstaten under I. Professorer och lärare m. fl. uppförda
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, torde på grund härav böra ökas med 5 600 kronor till 314 800
kronor.
Med anledning av vad i motionerna I: 207 och II: 327 anförts och hemställts
vill utskottet framhålla, att enligt utskottets mening goda skäl tala
för att den i motionerna avsedda utredningen kommer till stånd. Då emellertid
såväl universitetsberedningen som 1944 års nykterhetskommitté redan
torde hava sin uppmärksamhet riktad på frågan örn inrättandet av en
befattning för forskning och undervisning rörande alkoholismens orsaker
och botemedel, saknas enligt utskottets mening anledning att i skrivelse till
Kungl. Majit göra framställning örn verkställande av en särskild utredning
beträffande detta spörsmål. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
I: 207 och lii 327.
Vad departementschefen föreslagit med avseende å anslag för nästa budgetår
till omkostnader och materiel m. m. vid karolinska institutet ävensom
till inredning och utrustning av institutets nybyggnader och till bidrag till
akustisk-fysiologisk forskning föranleder ingen erinran från utskottets sida.
12. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset:
Avlöningar.
Departementschefen har beräknat ifrågavarande anslag till 4 630 000 kronor,
vilket innebär en höjning med 280 000 kronor. Höjningen beror i huvudsak
dels på vissa av departementschefen tillstyrkta ändringar beträffande
personalorganisationen och löneställningen för vissa befattningshavare,
dels på uppräkning av vissa anslagsposter med hänsyn till belastningen,
dels ock på den i det föregående tillstyrkta löneförstärkningen åt vissa underläkare
och biträdande läkare. Förändringarna framgå av följande sammanställning.
Statsutskottets utlåtande nr 21+3.
131
Ökning eller
minskning
I. Radiofysiska och radiopatologiska
kronor
institutionerna.
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Tekniskt biträde (Eo 7) tillkommer ........................................
+
3 300
Sjukhusbiträde (U 1; halvtidstjänst) tillkommer ..............................
+
1 000
Rörligt tillägg.
+
4 300
Med hänsyn till belastningen synes någon uppräkning av denna anslagspost icke
erforderlig.
—
II. Sjukhuset i övrigt.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
3 laboratorer (A 28) tillkomma .............................................
+
33 400
Barnmorska (A 7) tillkommer ..............................................
+
3 500
Arbetsföreståndarinna!! (A 6) uppflyttas under ändrad benämning till A 8 .. • •
+
400
10 tjänster som sjukbärare m. m. (Eo 5) ordinariesättas ......................
+
31300
Intendenten (A 24) uppflyttas till A 26 ....................................
+
900
Kassören (All) uppflyttas till A 14 ....................................v • •
+
600
+
70 100
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Föreståndararvode åt en professor i bakteriolog! tillkommer ...................
-f-
1500
2 biträdande läkare (arvode 9 300) tillkomma ...............................
18 600
1 biträdande överläkare tillkommer .........................................
+
10 600
Höjt arvode åt en konsulterande pediatriker .................................
+
3 000
3 laboratorer (arvode 8 500) bortgå .........................................
—
25 500
1 biträdande läkare (arvode 10 600) bortgår .................................
—
10 600
Arvode åt föreståndare för blodcentralen tillkommer ..........................
+
2 000
Föreståndararvodet vid tandpolikliniken höjes med 1 000 kronor...............
+
1 000
Tandläkararvodet å 4 500 kronor bortgår ....................................
—
4 500
—
3 900
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
1 Överläkare (Eo 26) tillkommer ...........................................
+
8 900
5 förste underläkare (Ex 23; 1 med halvtidstjänst) tillkomma ................
+
32 600
1 andre underläkare (Ex 21) tillkommer ..................................
+
6 400
2 andre underläkare (Ex 22) och 2 tredje underläkare (Ex 18) bortgå..........
—
24 300
Uppfattning av underläkarna i Ex 18 till Ex 21 och i Ex 22 till Ex 23........
+
19 000
Provisorisk löneförstärkning åt vissa underläkare och biträdande läkare........
+
82 000
3 nya tekniska biträden (Eo 7) ............................................
+
9 900
1 sjuksköterska (Eo 7) tillkommer .........................................
+
3 300
1 assistentsköterska (Eo 5; halvtidstjänst) tillkommer; 1 arvodesbefattning
2100
bortgår ..............................................................
—
1 social kurator (Eoll) tillkommer; 1 uppflyttas från Eo 10 till Eoll ......
+
4 200
Förhöjd ersättning åt sköterskeskolorna ....................................
4-
20 000
Sjukhusbiträde (U 1; halvtidstjänst) tillkommer .............................
+
1000
1 sköterskebiträde (U1) tillkommer .......................................
+
2 000 |
2 vaktmästare i Eo 5 i stället för 2 gårdskarlar i Ex 5 .......................
+
500
10 sjukbärare m. m. (Eo 5) bortgå..........................................
—
29 500
1 kanslibiträde i Eo 7 tillkommer..........................................
+
3 300
1 kanslibiträde (kontrollbiträde) i Ex 7 tillkommer ..........................
+
3 100
132
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
3 kontorsbiträde!! i Eo 4 tillkomma, varav 1 med halvtidstjänst ..............
Ökning eller
minskning
kronor
+ 7 000
1 kontorsbiträde i Ex 4 tillkommer .....................................
+ 2 600
1 skrivbiträde i Eo 2 tillkommer ..........................................
+ 2 500
1 kameralbiträde uppflyttas under ändrad benämning från Eo 8 till Eo 9 ......
+ 200
1 sköterskebiträde (U1) i stället för 1 sjukvårdsbiträde (Eo 2) ...............
— 400
2 tandsköterskebefattningar (Eo 4) indragas ................................
— 3 500
+ 11800
+ 49 000
Löneklassuppflytlningar, höjning med hänsyn till belastningen m. m...........
Rörligt tillägg.
+ 209 500
Med hänsyn till belastningen synes någon uppräkning av denna anslagspost icke
erforderlig .............................................................
—
Departementschefen har vidare förordat, att i personalförteckningen för
karolinska sjukhuset följande ändringar vidtagas:
benämningen första köksföreståndarinna ändras till förste köksföreståndare;
» tvättföreståndarinna ändras till tvättföreståndare;
» andra köksföreståndarinna ändras till köksföreståndare;
» kokerska ändras till ekonomibiträde i lönegraden A 2;
» kallskänka ändras till ekonomibiträde i lönegraden A 1.
Beträffande inrättandet av ordinarie laboratorsbefattningar
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
inhämtas i huvudsak följande.
På karolinska sjukhusets stat äro nu uppförda tre arvoden å 8 500 kronor
till en laborator vid ett vart av sjukhusets tre centrallaboratorier, det
medicinskt-kemiska, det medicinskt-fysiologiska och det medicinskt-bakteriologiska.
Dessa arvoden voro senast för budgetåret 1944/45 uppförda med
7 900 kronor. Å karolinska institutets stat är för innevarande budgetår uppfört
ett arvode å 8 600 kronor till en extra laborator med tjänstgöringsskyldighet
vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium.
I underdånig skrivelse den 3 juli 1945 anförde direktionen för karolinska
sjukhuset bland annat följande.
Vid karolinska sjukhuset har laboratoriearbetet organiserats så att vid den
medicinska kliniken anordnats tre centrallaboratorier, ett kemiskt, ett bakteriologiskt
och ett fysiologiskt, för tillgodoseende av dels den medicinska klinikens
behov av laboratorieundersökningar och dels övriga klinikers behov av mera
kvalificerade undersökningar. Vart och ett av centrallaboratorierna står under
ledning av en laborator. Envar av laboratorerna uppbär på sjukhusets stat ett
årligt arvode av 7 900 kronor samt därutöver från karolinska institutets stat
ett undervisningsarvode av 1 000 kronor. Vidare ha vid de övriga klinikerna
anordnats mindre laboratorier för utförande av mera rutinmässiga undersökningar.
133
Statsutskottets utlåtande nr 2JtS.
Vid serafimerlasarettet är organisationen likartad i så måtto att särskilda
rutinlaboratorier anordnats vid de olika klinikerna. Vid den medicinska kliniken
ombesörjes laboratorieverksamheten å det så kallade kliniska laboratoriet
under ledning av en klinisk laborator, som från karolinska institutet avlönas
med ett årligt arvode å 8 000 kronor. Det kliniska laboratoriet är uppdelat i en
avdelning, som ombesörjer den medicinska klinikens kemiska undersökningar
samt mera kvalificerade kemiska undersökningar för lasarettets övriga kliniker,
och en avdelning, där bakteriologiska undersökningar för lasarettet i dess
helhet utföras. Vid handhavandet av sistnämnda avdelning biträdes den kliniska
laboratorn av en av den medicinska klinikens tredje underläkare. Även
fysiologiska laboratorieundersökningar för lasarettet utföres i allmänhet på den
medicinska kliniken. För elektrokardiografiska m. fl. undersökningar disponerar
kliniken därvid en arvodesanställd läkare, vilken uppbär ett arvode å lasarettets
stat av 2 000 kronor för år.
På grund av de alltmera ökade krav, som under årens lopp ställts på centrallaboratorierna
vid de båda sjukhusen, ha åtskilliga framställningar gjorts
om utökning av laboratoriernas kapacitet, som främst skulle åstadkommas genom
inrättande vid serafimerlasarettet av ett särskilt centrallaboratorium samt
genom höjning av laboratorernas arvoden. Karolinska institutets lärarkollegium
har den 3 januari 1942 anhållit, att i stället för den kliniska laboratoriebefattningen
vid serafimerlasarettet måtte inrättas tre laboratorsbefattningar,
en för kemi, en för bakteriolog! och en för fysiologi. Sistnämnda befattning
skulle bland annat ersätta arvodesbefattningen för elektrokardiografiska m. fl.
undersökningar, vilken för närvarande är vakant. Även den kliniska laboratorsbefattningen
vid serafimerlasarettet är nu vakant. Mellan representanter
för direktionen och Sveriges läkarförbund ha förhandlingar förts berörande
frågan om ersättningen för elektrokardiografiska och övriga fysiologiska laboratorieundersökningar
vid serafimerlasarettet samt för de kemiska och bakteriologiska
laboratorieundersökningama för lasarettets behov. Vid dessa förhandlingar
har även föreslagits en provisorisk ökning av avlöningsförmånerna
för två av karolinska sjukhusets laboratorer. Den 2 juli 1945 lia nämnda representanter
för direktionen och läkarförbundet träffat överenskommelse angående
provisorisk ersättning åt de läkare, som omhänderha ifrågavarande laboratorieundersökningar.
Direktionen har för sin del godkänt denna överenskommelse.
Förslag angående inrättande från och med budgetåret 1946/47 av
tre kliniska laboratorsbefattningar vid serafimerlasarettet och i samband därmed
reglering av samtliga berörda laboratorers avlöningsförhållanden komma
att framdeles föreläggas Kungl. Majit. T avbidan på att detta förslag avgives
och prövas av Kungl. Majit och riksdagen anhåller direktionen, att Kungl.
Majit måtte medgiva, att till vardera av de två läkare, som omhänderha kemiska
och fysiologiska laboratorieundersökningar för serafimerlasarettets räkning,
må under budgetåret 1945/46 utgå ersättning med 13 080 kronor för
år med rätt till semester och tjänstledighet enligt vad i gällande avlöningsbestämmelser
stadgas för extra ordinarie tjänsteman i 26 lönegraden, att från
och med den tidpunkt under nämnda budgetår, då den tredje underläkarbefattningen
vid serafimerlasarettets bakteriologiska laboratorium blir ledig, ersättning
efter angivna grunder må tills vidare intill utgången av samma budgetår
utgå jämväl till den läkare, som därefter omhänderhar bakteriologiska
laboratorieundersökningar för lasarettets räkning, samt att ersättning efter
samma grunder må under budgetåret utgå till vardera av de två läkare, som
omhänderha kemiska och fysiologiska laboratorieundersökningar för karolin
-
134
Statsutskottets utlåtande nr 3/f3.
ska sjukhusets räkning, dock vad den förre angår först från och med den tidpunkt,
då befattningens nuvarande innehavare avgår från tjänsten. Av det
laborator tillerkända årliga ersättningsbeloppet böra 1 250 kronor utgå såsom
undervisningsarvode.
Med anledning av denna framställning har Kungl. Majit genom beslut den
27 juli 1945 såsom ett provisorium för innevarande budgetår medgivit anställande
av tre särskilda läkare med full tjänstgöring för handhavande av de kemiska,
fysiologiska och bakteriologiska laboratorieundersökningarna vid serafimerlasarettet
samt i samband därmed föreskrivit, att förenämnda kliniska
laboratorsbefattning och arvodesbefattning för elektrokardiografiska m. fl. undersökningar
samt tredje underläkarbefattning skola hållas vakanta. I samma
beslut ha avlöningsförmånerna för de tre läkarna, som skola handha laboratorieundersökningarna
vid serafimerlasarettet, ävensom för föreståndarna för
de kemiska och fysiologiska centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset
fastställts till — för var och en av dem — ett årligt arvode i ett för allt, för
år räknat, av 13 080 kronor, varav 1 250 kronor skola utgå såsom arvode för
undervisning i kliniska laborationsmetoder. För ifrågavarande läkare skola i
tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 10—15 §§, 19 § samt 20 § 1 mom.
första stycket civila icke-ordinariereglementet, därvid skall så anses som örn de
tillhörde 26 lönegraden 25 löneklassen. I fråga örn föreståndaren för karolinska
sjukhusets bakteriologiska centrallaboratorium innebar Kungl. Maj:ts
beslut icke någon ändring i gällande ordning, enligt vilken denne befattningshavare
förutom sin tjänst vid sjukhuset uppehåller befattningen såsom laborator
i bakteriolog! vid karolinska institutets patologisk-anatomiska institution
och härför åtnjuter ett arvode av 5 000 kronor för år. Inberäknat ett arvode
å 1 000 kronor för undervisning i kliniska laborationsmetoder uppbär sålunda
denne befattningshavare för närvarande sammanlagt (8 500 -f- 5 000 4- -j- 1 000 =) 14 500 kronor för år.
Direktionen har nu i sina anslagsäskanden för nästa budgetår gjort framställning
om inrättande av tre laboratorsbefattningar i lönegraden A 30 dels
vid karolinska sjukhuset, dels ock vid serafimerlasarettet och därvid anfört
följande.
En lönereglering för laboratorerna vid karolinska sjukhuset synes vara
befogad med hänsyn till den starka utveckling av laboratorieverksamheten
vid sjukhuset, som ägt rum under de senaste åren och som ställt avsevärt
ökade krav på laboratoriernas föreståndare. I skrivelse till direktionen har
karolinska institutets lärarkollegium hemställt, att direktionen måtte i sina
petita till 1946 års riksdag upptaga förslag om inrättande av tre ordinarie
laboratorsbefattningar i lönegraden A 30 vid serafimerlasarettet. Då laboratorieverksamheten
vid lasarettet är av mindre omfattning än vid karolinska
sjukhuset, synas laboratorerna vid sistnämnda sjukhus icke böra placeras i
lägre lönegrad än vid lasarettet. I händelse lärarkollegiets förslag om inrättande
av en bakteriologisk professur, vars innehavare skulle svara för de bakteriologiska
laboratorieundersökningarna vid karolinska sjukhuset, genomföres,
kan det ifrågasättas, om den laborator, som under honom handhar dessa bak
-
135
Statsutskottets utlåtande nr 2Jr1.
teriologiska undersökningar, bör beredas samma lönegradsplacering som övriga
laboratorer vid de två sjukhusen. Direktionen anser emellertid övervägande
skäl tala för att nämnda laborator även under denna förutsättning erhåller
samma ställning som de laboratorer, vilka förestå sjukhusets kemiska och fysiologiska
laboratorier. I överensstämmelse med lärarkollegiets förslag föreslår
direktionen förändring av de tre nuvarande arvodesbefattningarna för karolinska
sjukhusets laboratorer till laboratorsbefattningar i lönegraden A 30 och
inrättande av tre dylika befattningar vid serafimerlasarettet. Vid bifall till
sistnämnda förslag förutsättes en tredje underläkarbefattning i lönegraden Ex
18 vid serafimerlasarettets medicinska klinik skola indragas och ett i stat uppfört
arvode å 2 000 kronor för utförande av elektrokardiografiska m. fl. undersökningar
bortfalla.
Allmänna lönenämnden har icke ansett sig kunna tillstyrka högre löneställning
för laboratorerna än lönegraden A 28.
Sveriges läkarförbund har i skrivelse den 23 september 1945 framhållit, att
förbundet ansåge att, för att kompetenta sökande skulle kunna erhållas och
sjukvårdens krav bäst skulle bliva tillgodosedda, tjänsten såsom klinisk laborator
vid serafimerlasarettet borde uppdelas i tre tjänster i respektive klinisk
fysiologi, klinisk kemi och klinisk bakteriologi samt dessa tre tjänster
såväl som de tre motsvarande vid karolinska sjukhuset placeras i lönegraden
A 30 ävensom samtliga sex tjänster organiseras såsom överläkartjänster,
som sorterade direkt under direktionen för karolinska sjukhuset och
icke, såsom nu är fallet, under cheferna för de medicinska klinikerna. Läkarförbundet
har därvid anfört bland annat följande.
Laboratorernas arbetsbörda vid de båda sjukhusen har under de senaste
åren ökat avsevärt. Statistiken visar, att antalet undersökningar vid samtliga
berörda laboratorier flerdubblats under denna tid. Antalet undersökningsmetoder
har också ökat avsevärt; många hava tillkommit, som fordra en hög grad
av vetenskapligt kunnande. Laboratorerna få också nedlägga en väsentlig del
av sin arbetstid på införandet och utarbetandet av nya metoder. Man kan
med säkerhet förvänta, att detta arbete kommer att öka betydligt inom den
närmaste framtiden, enär efter krigets slut den vetenskapliga verksamheten
åter kommer i gång och utländsk litteratur blir lättare tillgänglig.
Laboratorerna hava ytterligare en viktig uppgift i undervisningen av såväl
medicine kandidater som laboratoriesköterskeelever. Denna uppgift har ävenledes
blivit allt mer betungande ju mer arbetsområdena i fråga vidgats.
Laboratorernas kanske viktigaste funktion är emellertid att biträda vid den
vetenskapliga forskningen vid de båda sjukhusen. I allt högre grad blir den
kliniska forskningen beroende av laboratorieundersökningar.
Innehavarna av de nuvarande tjänsterna äro alla docenter, men av det
ovan sagda framgår, att av tjänsternas innehavare bör fordras en kompetens
närmast motsvarande den, som fordras för en professur. Niir därtill kommer,
att laboratorernas möjligheter till extrainkomster äro mycket små jämförda
med de kliniska överläkarnas, synes det klart att, örn kompetenta krafter
skola kunna påräknas, en lön enligt A 30 måste fastställas. Som jämförelse kan
nämnas, att de nyinrättade lasarettsläkartjänsterna sorn laboratoriechef vid
centrallasaretten i Linköping, Umeå och Borås komma att avlönas med respektive
cirka 18 000, 19 000 och 19 000 kronor per år och vara förenade med rätt
136 Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
att utan ersättning till sjukhuset utnyttja laboratoriets resurser för egen verksamhet.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet har beträffande laboratorernas
tjänsteställning anfört följande.
Lärarkollegiet delar den av läkarförbundet framförda meningen, att
ifrågavarande befattningshavare böra erhålla ställning som överläkare i
lönegraden A 30 och att de böra erhålla samma självständiga ställning som
övriga överläkare.
Så länge de medicinska klinikerna sakna egna rutinlaboratorier, synes
emellertid erforderligt, att vederbörande professor i medicin bibehåller sin
nuvarande ställning till dessa. Kollegiet anser alltså, att till dess så sker
någon ändring i nämnde professors befogenheter beträffande laboratorierna
ej bör vidtagas.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Verksamheten vid centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
har under de senaste åren ökat avsevärt i omfattning. Detta
har nödvändiggjort en provisorisk reglering för innevarande budgetår
av laboratorieverksamheten vid serafimerlasarettet samt av avlönings- och
anställningsförhållandena för laboratorerna vid ifrågavarande två sjukhus.
Förslag har nu framlagts om inrättande vid vartdera sjukhuset av tre ordinarie
laboratorsbefattningar i lönegraden A 30, varav en i klinisk kemi, en
i klinisk bakteriologi och en i klinisk fysiologi. Då jag funnit behov föreligga
av de föreslagna laboratorsbefattningarna tillstyrker jag, att vid vartdera
sjukhuset inrättas tre ordinarie dylika befattningar. Vad befattningarnas
lönegradsplacering beträffar förordar jag under hänvisning till vad
lönenämnden anfört, att desamma placeras i 28 lönegraden. Befattningarna
böra vara förenade med heltidstjänstgöring. De nuvarande laboratorerna
vid karolinska sjukhuset ha medgivits rätt att åtaga sig enskilda uppdrag
mot ersättning till sjukhuset för begagnande av lokaler, instrument m. m.
Motsvarande medgivande torde icke böra lämnas innehavarna av de föreslagna
ordinarie laboratorsbefattningarna. Laboratorerna sortera nu under
cheferna för sjukhusens medicinska kliniker. Någon ändring härutinnan
torde för närvarande icke böra vidtagas utom beträffande laboratorn i klinisk
bakteriologi vid karolinska sjukhuset. Denne torde böra vara underställd
professorn i bakteriologi vid karolinska institut, vilken skall vara föreståndare
för bakteriologiska institutionen vid sjukhuset, å vilken bakteriologiska
laboratorieundersökningar avses skola utföras för sjukhusets räkning. Till
frågan örn laboratorernas undervisningsskyldighet har jag tagit ställning i
det föregående vid behandlingen av karolinska institutets avlöningsanslag.
Beträffande löneställningen för de sociala kuratorerna har
departementschefen anfört följande.
Vid karolinska sjukhuset äro för närvarande tre sociala kuratorer anställda.
Av dessa äro två placerade i lönegraden All och en i lönegraden
Eo 10. I sistnämnda lönegrad är jämväl den sociala kuratorn vid serafimerlasarettet
placerad. En av kuratorerna vid karolinska sjukhuset är knuten
till psykiatriska kliniken. Då behov jämväl synes föreligga av en social kurator
vid psykiatriska polikliniken, förordar jag bifall till direktionens förslag
om förändring av en assistentskötersketjänst till extra ordinarie befattning
som social kurator. I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden
anser jag mig böra förorda, att de extra ordinarie kuratorsbefattningarna
Statsutskottets utlåtande nr 243.
137
placeras i samma lönegrad som de ordinarie och att den extra ordinarie befattningen
vid serafimerlasarettet ordinariesättes. Aven örn skal torde föreligga
för en uppfattning av kuratorerna i högre lönegrad an den tor de ordinarie
kuratorerna gällande eller 11 lönegraden, ar jag likväl icke beredd att
nu föreslå en höjning av lönegradsplaceringen. Fragan härom torde bora
prövas i ett vidare sammanhang.
Motioner.
I motionen II: 545 angående de föreslagna laboratorernas vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet löneställning m. m. anföres i huvudsak
följande.
Direktionen för karolinska sjukhuset har — efter att ha slutfört förhandlingar
med Sveriges läkarförbund och inhämtat karolinska institutets lärarkollegiums
yttrande — med hänsyn till den starka utvecklingen av laboratorieverksamheten
vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet och de
därigenom ökade kraven på laboratoriernas föreståndare, i små anslagsäskanden
för budgetåret 1946/47 gjort framställning om inrättande av
tre självständiga laboratorsbefattningar i lönegrad A 30, dels vid karolinska
sjukhuset, dels vid serafimerlasarettet. I särskild skrivelse till Kungl.
Majit har Sveriges läkarförbund framhållit, att förbundet ansag, att dessa
tjänster skulle organiseras som självständiga överläkartjänster
Medicinska högskolornas organisationskommitté har särskilt starkt intresserat
sig för de kliniska laboratorstjänsterna, och resultatet av kommitténs
utredning i denna fråga kan förväntas inom det närmaste halvåret.
I en PM ställd till olika klinikchefer och andra myndigheter har kommittén
också tillkännagivit, att den ämnar föreslå dessa befattningar som självständiga
överläkartjänster i löneklass A 30. Det kan förväntas, att kommittén
kommer att vidhålla detta sitt förslag i sitt slutgiltiga utlåtande.
Kungl. Majit har emellertid nu i proposition nr 273 i den mån denna
avser avlöningsförmåner m. m. för de kliniska laboratorerna vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet föreslagit väsentligt sämre anställningsvillkor
än dem, som medicinska auktoriteter ansett rimliga och örn vilka
överenskommelse träffats vid i laga ordning förda förhandlingar. Kungl.
Majit föreslår, att laboratorerna placeras i lönegrad A 28, att befattningarna
skola vara förenade med heltidstjänst, att rätten att åtaga sig enskilda uppdrag
mot ersättning till sjukhuset för begagnandet av lokaler, instrument
m. m. icke vidare bör medgivas samt att laboratorerna skola sortera under
cheferna för sjukhusens medicinska kliniker.
Det är ytterst osannolikt att, örn de av Kungl. Majit föreslagna otillfredsställande
villkoren genomföras, dessa för sjukvård, undervisning och
klinisk forskning i hög grad viktiga tjänster skola komma att sökas av vetenskapsmän
med den höga standard och betydande erfarenhet, som fordras
för att tjänsterna skola kunna skötas tillfredsställande. Att kompetenta
krafter icke skola komma att stå till förfogande är så mycket sannolikare,
som flera landsortslasarett nu ledigförklarat självständiga lasarettsläkartjänster
vid sina centrallaboratorier med cirka 50 procent högre lön än den
i propositionen föreslagna och nied fri rätt att utföra egna, avgiftsbelagda
undersökningar.
Det bör i detta sammanhang framhållas, dels att laboratorerna utbilda
unga läkare, sorn sedermera kunna förväntas erhålla självständiga laboratorieläkartjänster,
dels att vid de kliniska centrallaboratorierna under laboratorns
personliga medverkan utföres en icke oväsentlig del av den kliniska
forskningen vid sjukhusen.
138
Statsutskottets utlåtande nr 2J+3.
Om riksdagen bifaller den del av propositionen, som avser anställningsvillkoren
för de kliniska laboratorerna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
och om på dessa villkor ifrågavarande tjänster skulle sökas
och tillsättas, skulle därigenom den utveckling av frågan, som de medicinska
högskolornas organisationskommitté tänkt sig och med all sannolikhet
kommer att föreslå, omöjliggöras. Örn tjänsterna sedermera på grund
av kommitténs utlåtande komma att tillerkännas bättre anställningsvillkor,
är det otvivelaktigt, att mera kompetenta sökande skulle anmäla sig,
än vad fallet kan tänkas bli, örn de nu ledigförklaras och besättas som ordinarie
underordnade tjänster.
I motionerna 1:14 och 11:46 framhålles bland annat, att de sociala
kuratorerna vid sjukhusen ha ett synnerligen krävande, självständigt och
ansvarsfullt arbete och att de för att kunna fylla sin uppgift behöva såväl
en grundlig social utbildning som personlig lämplighet, mognad och erfarenhet.
Om därför kuratorsverksamheten verkligen skulle kunna bli vad
den vöre avsedd att vara mäste ett fördelaktigare löneläge för dessa
befattningshavare skapas. Ett sa bade psykiskt och fysiskt pressande arbete
kunde ej i längden underbetalas, om kuratorskårens standard ej skulle sänka^
och för sin uppgift välkvalificerade befattningshavare skulle kunna
erhållas och behållas på dessa tjänster.
13. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:
Karolinska sjukhuset: Omkostnader.
För innevarande budgetår är detta anslag uppfört med 3 365 000 kronor.
Direktionen för karolinska sjukhuset har föreslagit en sänkning av anslaget
med 39 000 kronor såsom framgår av följande sammanställning:
1944/45
1945/46
1946/47
utgifter
i ruut Leil
anslag
beräknade
ökning eller
utgifter
minskning
kronor
kronor
kronor
kronor
1. Sjukvård m. m. åt personalen, för-
slags vis.............
32 000
27 000
32 000
+ 5 000
2. Reseersättningar, förslagsvis......
18 800
19 000
19 000
_
3. Expenser:
a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis
756 300
770 000
653 000
— 117 000
b. Övriga expenser...........
138 800
124 000
139 000
+ 15 000
4. Övriga utgifter:
a. Inventariers underhåll och komplet-
tering...........
260 100
225 000
277 000
+ 52 000
b. Tvätt och renhållning, förslagsvis .
68 900
78 000
69 000
— 9 000
c. Kosthåll, förslagsvis......
911 000
940 500
940 000
— 500
d. Läkemedel, förslagsvis......
486 300
400 000
450 000
+ 50 000
e. Förbrukningsartiklar m. re. för siuk-
vården, förslagsvis.......
676 600
760 000
726 000
— 34 000
f. Diverse utgifter..........
17 800
21 500
21 000
— 500
Summa
3 366 600
3 365 000
3 326 000
— 39 000
Statsutskottets utlåtande nr °2^3.
139
Departementschefen har anfört:
Enligt vad jag inhämtat bygger direktionens beräkning av medelsbehovet
under delposten till bränsle m. m. på den förutsättningen att omkring
3 000 ton stenkol skola stå till förfogande under nästa budgetar.
Härav äro nu 1 500 ton disponibla. Inför ovissheten örn tilldelning av ytterligare
stenkol till sjukhuset kan påräknas för nästa budgetar torde försiktigheten
bjuda, att ifrågavarande delpost endast minskas med 60 000
kronor. Detta innebär i förhållande till direktionens förslag en ökning av
medelsbehovet med 57 000 kronor. Tillkomsten av en blodgivarcentral vid
sjukhuset har, såsom framgått av nästföregående punkt beraknats medföra
en minskning av medelsbehovet under delposten till läkemedel med
20 000 kronor. Med hänsyn härtill och nied beaktande av vad statskontoret
anfört anser jag mig böra förorda, att delposten till läkemedel imnskas
med 31 000 kronor i förhållande till direktionens beräkning. Beträffande
ersättningen för histopatologiska undersökningar ansluter jag mig till lone
nämndens förslag, vilket innebär en höjning av ersättningen tor y i a
undersökningar å radiopatologiska institutionen med 2 000 kronor i
högst 6 500 kronor och å patologiska avdelningen med 4 000 kronor till
högst 8 500 kronor. De sålunda föreslagna beloppen torde böra fördelas
mellan de befattningshavare, som anförtros dessa undersökningar Jag har
i likhet med lönenämnden förutsatt, att jämväl särskilda förestandararvoden
å 1 500 kronor alltjämt skola utgå. Då direktionen vid uppskattningen
av delposten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården utgått fran
ersättningar för histopatologiska undersökningar av respektive 6 500. kronor
och 10 500 kronor, bör posten i fråga minskas med 2 000 kronor i förhållande
till direktionens förslag. Då jag i övrigt finner mig böra godtaga
direktionens beräkning av förevarande anslag, bör detsamma för nästa
budgetår minskas med (39 000 — 57 000 -f- 31 000 -f- 2 000 =) 15 000 kronor
till (3 365 000 —15 000 =) 3 350 000 kronor, med vilket sistnämnda
belopp anslaget alltså bör uppföras för budgetåret 1946/47.
I detta sammanhang må nämnas, att inkomsterna vid karolinska sjukhuset,
inklusive avgifter för kontroll å radiologiskt arbete, under budgetåret
1944/45 utgjort drygt 5 059 000 kronor. Antalet underhållsdagar for
militära patienter har uppgått till 104 790, och kostnaden härför kan beräknas
till omkring 1 951 000 kronor, varav ungefär 110 500 kronor bestritts
från anslag under fjärde huvudtiteln. Örn kostnaden för garnisonssjukvården
avräknas från statens nettokostnad för sjukhuset under nämnda
budgetår, cirka 3 428 000 kronor, reduceras statens nettokostnad för
sjukhusets övriga patienter till i runt tal 1 477 000 kronor.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att departementschefen föreslagit
inrättandet vid vartdera av karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
av tre ordinarie laboratorsbefattningar i 28 lönegraden med heltidstjänstgöring.
De nuvarande laboratorerna vid karolinska sjukhuset hava
medgivits rätt att åtaga sig enskilda uppdrag mot ersättning till sjukhuset
för begagnande av lokaler, instrument m. m. Departementschefen har ansett,
att motsvarande medgivande icke torde böra lämnas innehavarna av
Utslwttet.
140 Statsutskottets utlåtande nr %43.
de föreslagna ordinarie laboratorsbefattningarna. I likhet med departementschefen
hyser utskottet den principiella uppfattningen, att ifrågavarande
befattningar böra vara heltidstjänster. Utskottet har emellertid i
anslutning till vad i motionen II: 545 anförts för sin del funnit det tveksamt
örn verkligt kvalificerade sökande stå att få till laboratorsbefattningarna
med den av departementschefen föreslagna löneställningen. Enligt
utskottets mening synas övervägande skäl tala för att det nuvarande
provisoriet beträffande laboratorernas anställningsvillkor tills vidare bibehålles
i avvaktan på resultatet av den utredning, som bedrives av de
medicinska högskolornas organisationskommitté. I samband med prövningen
av nämnda kommittés förslag torde därefter frågan om laboratorernas
löneställning böra upptagas till slutligt avgörande.
På grund av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit torde dels den i
karolinska sjukhusets avlöningsanslag under rubriken II. Sjukhuset i övrigt
upptagna anslagsposten till ordinarie tjänstemän böra minskas med 33 400
kronor till 886 700 kronor, dels den under samma rubrik uppförda anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
böra ökas med 25 500 kronor till 234 600 kronor, dels ock avlöningsstatens
slutsumma böra minskas med 7 900 kronor till 4 622 100 kronor.
I motionerna I: 14 och II: 46 har yrkats, att de sociala kuratorerna
måtte placeras i lönegraden A 18.1 fråga om dessa befattningshavare, vilka
för närvarande äro placerade i 11 lönegraden, har departementschefen
framhållit att, även om skäl syntes föreligga för en uppflyttning av kuratorerna
i högre lönegrad, departementschefen icke vore beredd att nu föreslå
en höjning av lönegradsplaceringen, vilken fråga syntes böra prövas i
ett vidare sammanhang. Utskottet delar denna departementschefens uppfattning
och avstyrker alltså bifall till ifrågavarande motionsvis gjorda
yrkande.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i samband med beräkningen
av avlönings- och omkostnadsanslagen till karolinska sjukhuset
har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
14. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:
Avlöningar.
Departementschejen har beräknat anslaget till 2 085 000 kronor, vilket
innebär en anslagshöjning med 150 000 kronor. Höjningen redovisas i följande
uppställning, som anger av departementschefen förordade ändringar
i avlöningsstaten för serafimerlasarettet:
Statsutskottets utlåtande nr 243.
141
Ökning
eller
minskning
kronor
Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
3 laboratorer i A 28 tillkomma .............................................
+ 30 700
1 social kurator i A 11 tillkommer...................................
+ 4 200
Sjukhusintendenten uppflyttas från A 24 till A 26 ............................
+ 900
Bokhållaren i A 15 uppflyttas under ändrad benämning till A 17 ..............
+ 600
Kassören uppflyttas från All till A 14 .............................
+ 600
+ 37 000
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Höjt arvode åt assistenten vid patologiska avdelningen .......................
+ 1600
Arvode (14 300) till 2 biträdande läkare tillkommer .......................
+ 28 600
Arvode för elektrokardiografiska m. fl. undersökningar bortgår ................
— 2 000
+ 28 200
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
— 14 500
1 förste underläkare (Ex 23) tillkommer ....................................
+ 7 300
1 tredje underläkare (Ex 18) bortgår ........................................
— 5 300
Provisorisk löneförstärkning för förste underläkare ...........................
+ 39 000
| Uppflyttning av underläkama i Ex 18 till Ex 21 och i Ex 22 till Ex 23 ........
+ 13100
— 3 800
7 assistentsköterskor i Eo 5 tillkomma eller lia tillkommit ...............
+ 20 700
1 provsköterska bortgår ...................................................
— 800
2 sköterskebiträden i U1 ha tillkommit ...........................
+ 4 000
Sköterskeassistens vid sensibilitetsundersökningar ............................
+ 1800
1 tekniskt biträde i Eo 4 (halvtidstjänst) tillkommer .........................
+ 1400
1 reparatör i Ex 8 tillkommer ..............................................
+ 3 300
1 tjänst som bokhållare i Ex 12 blir assistentbefattning i Eo 15 ................
+ 400
2 tjänster som kameralbiträden i Eo 8 uppflyttas under ändrad benämning till Eo 9
+ 400
2 kontorsbiträdestjänster i Ex 4 bli extra ordinarie i 4 lönegraden ..............
+ 400
1 kontorsbiträde i Ex 4 (halvtidstjänst) tillkommer ..........................
+ 1300
1 skrivbiträde i Ex 2 tillkommer............................................
4- 2 400
Skrivhjälp å neurologiska kliniken ..........................................
+ 1 800
Löneklassuppflyttningar och vikariekostnader på grund av personalutökningen
+ 8 900
+ 81 800
Rörligt tillägg.
Med hänsyn till belastningen synes posten endast böra uppräknas med 3 000 kr.
+ 3 000
Departementschefen har vidare förordat, att i personalförteckningen för
serafimerlasarettet följande ändringar vidtagas:
142 Statsutskottets utlåtande nr l2Jt3.
benämningen första köksföreståndarinna ändras till förste köksföreståndare;
benämningen
andra köksföreståndarinna ändras till köksföreståndare;
benämningen tvättföreståndarinna ändras till tvättföreståndare;
benämningarna sjukbärare, transport- och förrådsman samt gårdskarl
ändras till vaktmästare;
benämningen dietkokerska ändras till ekonomibiträde i lönegraden A 2.
15. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:
Serafimerlasarettet: Omkostnader.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 575 000 kronor.
Direktionen har föreslagit en ökning av anslaget med 66 000 kronor på
sätt framgår av följande sammanställning:
1944/45
1945/46
1946/47
l
utgifter
i runt tal
kronor
anslag
kronor
beräknade
utgifter
kronor
ökning eller
minskning
kronor
1. Sjukvård m. m. åt personalen, för- slagsvis ..................
11800
10 000
12 000
+ 2 000
2. Reseersättningar, förslagsvis......
3. Expenser:
300
500
500
—
a. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis
333 500
318 000
277 000
— 41 000
b. Övriga expenser...........
4. Övriga utgifter:
44 200
45 000
45 000
—
a. Inventariers underhåll och komplet-
tering.................
161 000
188 000
220 000
+ 32 000
b. Tvätt och renhållning, förslagsvis .
31 400
27 000
31 500
+ 4 500
c. Kosthåll, förslagsvis.........
369 400
360 000
370 000
+ 10 000
d. Läkemedel, förslagsvis........
e. Förbrukningsartiklar m. m. för sjuk-
199 200
168 000
200 000
+ 32 000
vården, förslagsvis..........
273 900
251 700
278 200
+ 26 500
f. Ränta och amortering å lån hos pen- sionsstyrelsen.............
198 800
198800
198 800
g. Diverse utgifter...........
7 600
8 000
8 000
—
Summa
1 631 100
1 575 000
1 641 000
+ 66 000
Departementschefen har anfört följande.
Tillräcklig anledning att minska delposten till bränsle, lyse och vatten
synes icke föreligga, utan denna torde böra uppföras med oförändrat belopp.
Detta innebär i förhållande till direktionens förslag en ökning av
medelsbehovet med 41 000 kronor. Med beaktande av vad statskontoret
anfört förordar jag, att delposten till läkemedel minskas med 20 000 kronor
och delposten till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården med 12 000
kronor i förhållande till direktionens beräkning. Då jag i övrigt anser mig
kunna godtaga direktionens beräkning av förevarande anslag, bör detsamma
för nästa budgetår höjas med (66 000 + 41 000 — 20 000 — 12 000 =)
Statsutskottets utlåtande nr 243. 143
75 000 kronor och således uppföras med (1 575 000 + 75 000 =) 1 650 000
kronor.
I detta sammanhang må nämnas, att inkomsterna vid serafimerlasarettet
under budgetåret 1944/45 utgjorde i runt tal 2 503 000 kronor. Detta belopp
överstiger det beräknade med 103 000 kronor.
Jag torde vidare i detta sammanhang få anmäla uppkommen fråga örn
dispositionen av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisade reservationsanslaget av 273 000 kronor till Serafimerlasarettet:
Vissa örn- och tillbyggnadsarbeten för anordnande av en neurokirurgisk
klinik in. m. Av nämnda anslag har ett belopp av 220 000 kronor ställts
till direktionens för karolinska sjukhuset förfogande för att disponeras för
utrustning av kliniken. Genom beslut den 29 juni 1945 har Kungl. Maj:t,
sedan riksdagens samtycke härtill lämnats, medgivit, att ifrågavarande
anslag må disponeras även under innevarande budgetår. Då den för neurokirurgiska
kliniken avsedda utrustningen på grund av tidsförhållandena
icke beräknas kunna i sin helhet anskaffas före utgången av detta budgetår
och dessutom viss komplettering av utrustningen erfordras i anledning av
en förestånde delning av en av klinikens vårdavdelningar, har direktionen
anhållit att få disponera vid budgetårets utgång befintlig behållning å de
till utrustning anslagna medlen jämväl under budgetåret 1946/47. Jag föreslår,
att riksdagens medgivande att disponera anslaget även under budgetåret
1946/47 inhämtas.
På grund av den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit till frågan
om laboratorernas löneställning torde dels den i avlöningsstaten för
serafimerlasarettet upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän böra minskas med 30 700 kronor till 374 000 kronor, dels den i
samma stat uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, böra ökas med 2 000 kronor till 177 600 kronor,
dels den i ifrågavarande stat uppförda anslagsposten avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal böra ökas med 5 300 kronor till 1 307 100 kronor,
dels ock avlöningsstatens slutsumma böra minskas med 23 400 kronor till
2 061 600 kronor.
I övrigt föranleda departementschefens beräkningar av avlönings- och
omkostnadsanslagen vid serafimerlasarettet icke någon erinran från utskottets
sida.
På av departementschefen anförda skäl tillstyrker utskottet, att riksdagen
medgiver, att vid utgången av budgetåret 1945/46 befintlig reservation
å det senast för budgetåret 1941/42 anvisade anslaget till vissa örn- och
tillbyggnadsarbeten för anordnande av en neurokirurgisk klinik m. m. vid
serafimerlasarettet må disponeras intill utgången av nästa budgetår.
16. Reservationsanslag till Bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola.
Departementschef eli har anfört följande.
Det torde icke behöva närmare framhållas, att Stockholms högskola in
tager en betydelsefull och svårersättlig plats i organisationen för den högre
akademiska utbildningen. De i det föregående lämnade uppgifterna utvisa
Utskottet.
144
Statsutskottets utlåtande nr 243.
också, att högskolan i fråga om examinationskapaciteten vid den mateinatisk-naturvetenskapliga
avdelningen helt kan jämställas med universiteten.
Redan på grund härav finner jag det vara ett väsentligt statsintresse,
att möjligheter till fortsatt verksamhet och utveckling beredas högskolan.
Den av kommittén förebragta utredningen liksom de upplysningar, jag
under hand delgivits, ha gjort det uppenbart för mig, att högskolans ekonomiska
resurser äro otillräckliga. Härtill har givetvis den sänkta räntenivån
starkt medverkat, men i främsta rummet har denna situation sin
grund i de successivt i hög grad ökade krav i fråga om utrustning, läraroch
hjälpkrafter m. m., som modern naturvetenskaplig forskning ställer.
För den naturvetenskapliga avdelningen har detta lett till att elevantalet
vid den elementära undervisningen måst begränsas utöver vad eljest varit
påkallat för att en tillfredsställande undervisning skall kunna upprätthållas.
Enligt vad högskolemyndigheterna framhållit äro resurserna för att bereda
arbets- och studiemöjligheter åt sådana studerande, som önska bedriva
mera kvalificerade studier, helt otillräckliga. På grund av brist på tillräcklig
och ändamålsenlig utrustning samt delvis otillfredsställande lokalförhållanden
har årligen ett antal inträdessökande studerande måst avvisas. Sålunda
anmälde sig vid början av höstterminen 1945 85 studenter för inträde
vid det kemiska övningslaboratoriet, av vilka endast 15 kunde beredas
arbetsplats.
Mot bakgrunden av, att sedan åtskilliga år vid de allmänna läroverken
och liknande undervisningsanstalter bristen på kompetenta lärare med
matematisk-naturvetenskaplig utbildning varit påfallande, är det enligt
min mening betänkligt, att vid högskolan eljest förefintliga utbildningsmöjligheter
icke kunna utnyttjas till följd av bristande ekonomiska resurser.
Det synes nödvändigt, att det allmänna här träder emellan för att skapa
bättre förutsättningar för forskning och undervisning.
Såsom tidigare berörts, har icke blott staten utan även staden ett väsentligt
intresse av att högskolan upprätthålles och utvecklas. Med utgångspunkt
härifrån har den naturvetenskapliga forskningskommittén förordat,
att staten och staden enligt av kommittén närmare angiven grund mellan
sig fördela de utgifter för högskolan, som icke kunna täckas av läroanstaltens
egna medel. Dessa förslag, innefattande en mycket betydande utökning
av stadens åtaganden gent emot högskolan, har ingivit stadens myndigheter
betänkligheter. Staden har emellertid förklarat sig beredd att ingå
i förhandlingar med staten. Även ur statens synpunkt kunna enligt unn
mening de framlagda vittgående förslagen väcka betänkligheter. Högskolan
har visserligen väl fyllt sin uppgift, men staten har icke deltagit i högskolans
utbyggnad och har intet avgörande inflytande på högskolans angelägenheter.
Någon avvägning ur statlig synpunkt mellan verksamheten vid
universiteten och högskolan har därför ej ägt rum liksom ej heller någon
prövning av frågan om högskolans framtida ställning i förhållande till staten
eller om konsekvenserna för staten i avseende å övriga enskilda högskolor,
därest staten i större omfattning skulle lämna denna högskola ekonomiskt
stöd. Även statens och stadens inbördes förhållande i frågor, som
beröra högskolan, synes böra klarläggas.
Av nämnda och andra skäl är jag icke beredd att nu förorda något slutligt
ställningstagande till frågan om statens understödjande av denna högskola.
Dessförinnan torde sådana undersökningar böra vidtagas, som kunna möjliggöra
ett bedömande främst av de spörsmål, vilka enligt vad jag nyss
Statsutskottets utlåtande nr 21+3. 145
anfört väckt betänkligheter hos säväl statens som Stockholms stads myndigheter.
Såsom en förberedelse till ett dylikt bedömande har jag ansett nödvändigt
att föranstalta örn en ingående utredning av högskolans ekonomiska
förhållanden. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande lia sålunda två särskilda
utredningsmän tillkallats för ändamålet. Det har förutsatts, att vid
denna utredning skall klarläggas dispositionen av högskolans inkomster,
varvid särskild uppmärksamhet bör fästas vid fondmedlens användning
och möjligheterna till en friare disposition av dessa medel. Vidare skall
därvid en utförlig redogörelse förebringas för de olika avdelningarnas och
institutionernas utgifter och behov av medel, varvid särskilt skall beaktas
kostnaderna för en behövlig upprustning i avseende å arbetskrafter av olika
slag, utrustning och lokaler. Jag har ansett erforderligt att, även om forskningskommitténs
betänkande i viss man giver klarhet i dessa frågor, en
väsentligt mer ingående utredning göres, som tillika omfattar högskolans
samtliga avdelningar. Denna utredning är emellertid, såsom framgått tidigare,
att betrakta som en förberedelse till det slutliga ställningstagandet
i avseende å högskolans framtid.
Med hänsyn till den förberedande utredningens omfattning samt räckvidden
av de spörsmål, som därefter måste upptagas till ingående överväganden,
bör det icke förväntas, att frågan om statens och stadens ställning
till högskolan kan vinna sin slutliga lösning inom den allra närmaste
framtiden. De föreliggande spörsmålen äro därjämte av den art, att det
synes fördelaktigt, örn deras behandling icke forceras. I det föregående har
jag emellertid framhållit angelägenheten av att det allmänna träder emellan
för att skapa bättre förutsättningar för högskolans verksamhet. I detta
läge synes det nödvändigt att omedelbart vidtaga vissa åtgärder till stöd
åt högskolan. Jag vill därför förorda, att staten — utan att därmed i något
avseende binda sig för framtiden eller föregripa de slutliga ställningstagandena
— för nästa budgetår beviljar högskolan ett anslag för tillgodoseende
av de ur statens och högskolans synpunkter mest trängande behoven. Jag
har i samråd med vederbörande vid högskolan sökt bilda mig en uppfattning
om de behov, som därvid i första hand böra tillgodoses. Med hänsyn
till önskvärdheten att till det yttersta utnyttja alla vid högskolans matematisk-naturvetenskapliga
avdelning förefintliga forsknings- och utbildningsmöjligheter
synes det mig, att anslaget främst bör beviljas för att
möjliggöra en rimlig personalförstärkning samt ökad anskaffning av materiel
och annan utrustning för avdelningen. Därvid synes i första hand böra
ifrågakomma inrättandet av ett antal docentstipendier. Den naturvetenskapliga
forskningskommittén har för sin del föreslagit dylika stipendier
vid avdelningen till ett antal av aderton. För min del måste jag i detta
sammanhang begränsa mig till ett antal av högst fjorton. Jag erinrar, att
jag i det föregående föreslagit, att vid universiteten docentstipendiernas
grundbelopp skola höjas till 7 200 kronor, varå för nästa budgetår beräknats
dyrtids- och kristillägg med sammanlagt 43,G procent (avrundat 3 139
kronor) och provisoriskt lönetillägg med 660 kronor. Stipendiernas sammanlagda
belopp skulle vid bifall härtill uppgå till 10 999 kronor. Docentstipendierna
vid högskolans ifrågavarande avdelning synas böra utgå med
samma belopp som vid universiteten, varvid dock den del av stipendierna,
som motsvarar dyrtids- och kristilläggen samt det provisoriska lönetill1
ägget, bitr bestridas ur samma anslag som grundbeloppen. För dessa st i
Bihang
i ill riksdagens protokoll 19fiG. 6 sami. Nr 2//$. 10
146
Statsutskottets utlåtande nr 21+3.
pendier beräknar jag sålunda ett belopp av omkring 154 000 kronor. Då
det torde kunna visa sig lämpligt att i stället i större eller mindre utsträckning
använda ifrågavarande medel till avlöning åt biträdande lärare, synes
emellertid Kungl. Majit böra äga medge sådan ändrad disposition.
Forskningskommittén har såsom ett angeläget krav framhållit, att de
nuvarande institutionsanslagen (materielanslag och anslag till tillfälligt anställd
personal nr. m.) vid ifrågavarande avdelning ökas. Då otillräckliga
institutionsanslag förhindra det effektiva utnyttjande av forsknings- och
utbildningsmöjligheterna vid avdelningen, som i nuvarande läge är önskvärt,
vill jag tillstyrka, att i anslutning till kommitténs förslag under ifrågavarande
anslag till högskolan för nästa budgetår härför beräknas ett belopp
av i avrundat tal 140 000 kronor.
För att uppnå tillfredsställande forsknings- och undervisningsförhållanden
har forskningskommittén vidare ansett en upprustning av instrumentbeståndet
m. m. nödvändig vid vissa av högskolans institutioner. Kostnaden
härför har kommittén beräknat till 203 000 kronor. I nuvarande läge
vill jag förorda, att ett belopp av omkring 100 000 kronor beviljas såsom
engångsanslag. för detta ändamål, varigenom de mest trängande behoven
torde kunna tillgodoses.
_ Anslaget till bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen
vid Stockholms högskola skulle sålunda vid bifall till mina förslag uppgå
till (154 000 -f- 140 000 -j- 100 000 =) 394 000 kronor eller avrundat
400 000 kronor, örn vars beviljande för budgetåret 1946/47 jag kommer att
göra hemställan i det följande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att i sinom tid meddela föreskrifter beträffande dispositionen av anslaget,
som torde böra erhålla karaktären av reservationsanslag. Därvid torde
Kungl. Majit böra äga att, därest förhållandena därtill ge anledning, medge
annan fördelning av anslaget å de angivna utgift sändamålen, än som beräknats
i det föregående.
I detta sammanhang vill jag erinra om, att forskningskommittén föreslagit
statsunderstöd även till de naturvetenskapliga institutionerna vid
Göteborgs högskola, däribland till det oceanografiska institutet. Jag är emellertid
av olika skäl icke beredd att redan nu upptaga dessa anslagsäskanden
till slutlig prövning, vilket är att beklaga, icke minst med hänsyn till oceanografiska
institutets nuvarande läge ur ekonomisk synpunkt. Detta institut
har för sin tillkomst (det invigdes i januari 1939) att tacka en donation från
Knut och Alice Walienbergs stiftelse, som tillika garanterat institutet ett årligt
driftbidrag intill den 1 oktober 1948. Enligt uppgift av kommittén har
stiftelsen med bestämdhet förklarat sig icke kunna utbetala något bidrag
till institutet för tiden därefter. Institutet står sålunda inför hotet att om
två år nödgas nedlägga sin verksamhet och avskeda sin personal, däribland
två vetenskapligt specialutbildade personer, nämligen en laborator och en
assistent, vilka för sin utkomst äro beroende av de tillfälliga anslag av donationsmedel,
som lämnats dels för uppehållande av institutets drift intill den
1 oktober 1948 och dels för genomförande inom den närmaste tiden av en
större djuphavsexpedition. Denna expedition, till vilken stora vetenskapliga
och praktiska intressen knyta sig, avses skola starta nästa år och avslutas
mot slutet av år 1948. Ur de i expeditionen deltagande vetenskapsmännens
synpunkt hade det givetvis varit angeläget, om de redan före starten kunnat
erhålla förvissning om, huruvida deras pensionsförhållanden under expedi
-
Statsutskottets utlåtande nr 2J+3. 147
tionen och fortsatta anställning efter densamma varit tryggade. Som nämnts,
är jag dock tyvärr icke för närvarande beredd att taga slutlig ställning till
kommitténs förslag om statens övertagande av det ekonomiska ansvaret för
institutet. Jag finner det dock uppenbart, att det ligger i statens intresse att
institutets fortsatta bestånd icke äventyras och att kontinuiteten i dess
vetenskapliga arbete ekonomiskt säkerställes även efter den 1 oktober 1948.
Jag anser mig sålunda berättigad utgå ifrån, att staten bör ikläda sig ekonomisk
garanti för institutets fortbestånd. Därest riksdagen icke framställer
erinran däremot, torde därför få anses i princip fastslaget, att staten i vart
fall bör påtaga sig det ekonomiska ansvaret för att de två vid institutet arbetande
vetenskapsmän, som avses skola deltaga i förutnämnda djuphavsexpedition,
erhålla en i avlönings- och pensionshänseende tryggad anställning.
17. Anslag till Bidrag till psykotekniska institutet vid
Stockholms högskola.
Departetnentschefen har anfört följande.
Värdet av psykoteknisk forskning och praktisk psykologisk verksamhet
framför allt på arbetshygienens, personalrekryteringens och yrkesrådgivningens
områden torde numera vara allmänt erkänt. Inom ett flertal såväl
statliga och kommunala institutioner som enskilda företag användas psykotekniska
prov vid personalrekrytering och anlagsprövningar och, som det
förefaller, med goda resultat. Psykotekniska prov ha även kommit till allt
större användning såsom hjälpmedel i yrkesvägledningsarbetet. Det synes
mig därför, att den psykotekniska forskningen icke bör lämnas utan stöd
från statsmakternas sida.
Jag erinrar dock örn att jag under näst föregående punkt icke ansett
mig kunna taga slutlig ställning till den naturvetenskapliga forskningskommitténs
förslag örn statsunderstöd till Stockholms högskola utan samtidigt
ställningstagande till frågan om statens förhållande i övrigt till högskolan.
Då psykotekniska institutet utgör en till högskolan anknuten institution,
föreligga utan tvivel vissa skäl för att först i ett senare sammanhang upptaga
institutets nu gjorda anslagsbegäran till behandling. Emellertid befinner
sig institutet nu uppenbarligen ekonomiskt i ett läge, som ej utan
statens medverkan möjliggör ett fortsatt och utökat arbete enligt hittills
följda riktlinjer. I detta läge och då den verksamhet, som bedrives av institutet,
fått de bästa vitsord finner jag mig böra förorda, att staten —
utan att därigenom binda sig för framtida understöd till institutet — såsom
en provisorisk åtgärd beviljar ett anslag till institutets verksamhet för
budgetåret 1946/47. Då jag anser, att den av styrelsen planerade utökningen
av verksamheten bör kunna något begränsas, föreslår jag, att anslaget
fastställes till 20 000 kronor i stället för av styrelsen begärda 35 600
kronor. Jag utgår från att även Stockholms stad skall finna sig böra bidraga
med anslag till institutets verksamhet.
Utskottet är ense med departementschefen därom, att något slutligt ställningstagande
till spörsmålet örn statens understödjande av Stockholms högskola
icke torde kunna ske förrän statens och Stockholms stads inbördes
förhållanden i frågor, som beröra högskolan, blivit klarlagda.
Utskottet.
148
Statsutskottets utlåtande nr 2Jt3.
På av departementschefen anförda skäl tillstyrker utskottet, att ett anslag
av 400 000 kronor anvisas för nästa budgetår såsom bidrag till den
matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid nämnda högskola.
Utskottet vill vidare framhålla, att utskottet i princip icke har något
att invända mot att staten påtager sig det ekonomiska ansvaret för att
de två vid oceanografiska institutet i Göteborg arbetande vetenskapsmän,
som avses skola deltaga i en nästa år planerad djuphavsexpedition, vilken
torde komma att avslutas mot slutet av år 1948, skola kunna erhålla en i
avlönings- och pensionsavseende tryggad anställning.
I enlighet med departementschefens förslag tillstyrker utskottet, att såsom
bidrag till psykotekniska institutet vid Stockholms högskola för nästa
budgetår anvisas ett anslag av 20 000 kronor.
18. Reservationsanslag till Viss föreläsningsverksamhet
i sociologi m. m.
Departementschefen har anfört följande.
Ämnet sociologi eller allmän samhällslära, varav kriminologien eller läran
om brottets natur och orsaker utgör en viktig gren, har på flera håll utomlands
utvecklats till en självständig vetenskaplig disciplin.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår har nu från skilda håll
framförts önskemålet, att den svenskfödde professorn i sociologi vid Pennsylvania
University Thorsten Sellin beredes tillfälle att under en tid avlägga
ett besök i Sverige. Denne har härvid närmast avsetts skola hålla vissa föreläsningar
vid svenska universitet och högskolor och samtidigt biträda strafflagberedningen
i dess arbete på en reform av vårt nuvarande straff- och
skyddssystem. Härtill har Sellin förklarat sig villig mot en ersättning, inräknat
resekostnader, av 37 000 kronor, därest besökets varaktighet föranleder
tjänstledighet från hans förenämnda professur under en tid av ett år. Vid
tjänstledighet därifrån under allenast en termin ha kostnaderna beräknats till
24 000 kronor.
För egen del har jag funnit vägande skäl tala för att det här avsedda besöket
av Sellin kommer till stånd. Jag erinrar härvid, att den sociologiska
vetenskapen ännu icke är företrädd av professur vid något av våra högre
lärosäten, vilket är en kännbar brist för vår forskning och undervisning på
detta område. Med hänsyn härtill skulle den nu planerade föreläsningsverksamheten
enligt min mening vara av stort värde. Betydelsen av att strafflagberedningen
gåves tillfälle att i sitt arbete anlita Sellins sakkunskap synes mig
även uppenbar. Jag vill härtill anmärka, att ett tillfälle till samråd med Sellin
säkerligen även skulle vara värdefullt för de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 27 september 1945 tillkallade sakkunniga för utredning av den
samhällsvetenskapliga forskningen, vilka ha att avgiva förslag rörande socialvetenskapernas
ställning vid våra universitet och högskolor m. m.
För vinnande av mesta möjliga utbyte av Sellins vistelse här, bör enligt min
mening besöket avse en tid av ett år. Mot de härför beräknade kostnaderna,
37 000 kronor, har jag ingen erinran. Jag förordar sålunda att för budgetåret
1946/47 till ändamålet anvisas ett anslag av 37 000 kronor, vilket torde böra
givas karaktären av reservationsanslag. Härom gör jag hemställan i det föl
-
149
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf3.
jamie. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser
rörande anslagets disposition. .
Vid detta ställningstagande har jag förutsatt, att det genom Kungl. Marits
förenämnda beslut den 25 januari 1946 anvisade beloppet av 10 000 kronor
från det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 under åttonde
huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till Främjande av internationelltkulturellt
samarbete genom studieresor m. m. i stället skall tagas i anspråk för
övriga med sistnämnda anslag avsedda ändamål.
19. Reservationsanslag till Bidrag till bestridande av vissa
kostnader för internationella cellforskarkongressen
i Stockholm år 1947.
Departementschefen har för ifrågavarande ändamål föreslagit anvisande
av ett reservationsanslag av 20 600 kronor.
20. Anslag till Bidrag till avlöning av föreståndare för
svenska studenthemmet i Paris.
För upprättandet av svenska studenthemmet i Paris utgick statsunderstöd
av lotterimedel. Däremot åtnjuter studenthemmet för sin verksamhet
icke något statsbidrag. Xiii studenthemmets föreståndare utgår avlöning
ur avkastningen av för ändamålet gjorda donationer. Avlöningsförmånerna
uppgå till, förutom fri bostad inom studenthemmet, ett årligt belopp av i
svenskt mynt omkring 3 000 kronor.
Departementschefen har föreslagit anvisande av ett belopp av 8 000
kronor till bidrag till ifrågavarande föreståndares avlönande, varigenom
denne skulle erhålla en sammanlagd avlöning, som i svenskt mynt i stort
sett motsvarade föreståndarlönen vid svenska institutet i Rom.
Utskottet har funnit sig böra biträda vad departementschefen under
förevarande punkter föreslagit.
21. Investeringsanslag till Nybyggnad för genetiska institutionen
vid universitetet i Lund.
Departementschefen har för ifrågavarande ändamål förordat anvisande
av ett investeringsanslag av 490 000 kronor.
22. Investeringsanslag till Uppförande av nybyggnad för fysiska
institutionen vid universitetet i Lund m. m.
Departementschefen har till nybyggnader för institutionen för fysik ävensom
för institutionerna för matematik samt för mekanik och matematisk
fysik föreslagit anvisande av ett investeringsanslag av 700 000 kronor,
vilket av budgettekniska skäl torde böra uppföras under rubriken Uppförande
av nybyggnad för fysiska institutionen vid universitetet i Lund.
V Ukottet.
150
Statsutskottets utlåtande nr 2J+3.
23. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska
mediko-kirurgiska institutet.
Departementschefen har anfört följande.
Genom det mellan kronan och Stockholms stad träffade markavtalet av
den 8 november 1940 är den senaste tidpunkten för förflyttning av karolinska
institutets teoretiska institutioner till nybyggnader å Norrbackaområdet
fixerad till den 1 juli 1948. Då på grund av statsfinansiella och
andra skäl medelsanvisning till uppförande av nybyggnaderna för institutet
icke kunnat äga rum förrän från och med budgetåret 1944/45, har det varit
ett angeläget önskemål att låta de ifrågavarande byggnadsarbetena fortskrida
i relativd snabb takt. De flesta av de byggnadsföretag, varom här är
fråga, ha därför redan varit föremal för statsmakternas ställningstagande.
Sålunda ha av 1944 och 1945 års riksdagar beslut fattats om uppförande i
ett första och andra byggnadsskede av nybyggnader för de anatomiska,
histologiska, fysiologiska och farmakologiska institutionerna samt för
administration och bibliotek. Medel ha anv isats till uppförande av byggnaderna
för de tva förstnämnda institutionerna och för administration och
bibliotek samt till påbörjande av byggnaderna för de fysiologiska och farmakologiska
institutionerna.
Byggnadsstyrelsen har nu, jämte det styrelsen gjort framställning örn
anvisande av medel till fullbordande av sistnämnda två byggnader, framlagt
förslag till uppförande i ett tredje byggnadsskede av byggnader för
de rättsmedicinska och kemiska institutionerna samt för vaktmästarbostäder
och en telefonväxel, gemensam för karolinska institutet och statens
institut för folkhälsan.
De ritningar till nybyggnad för rättsmedicinska institutionen, som framkgts
av byggnadsstyrelsen, upptaga även en till institutionen anknuten
rättsläkarstation. Enligt vad byggnadsstyrelsen upplyst ha de förhandlingar,
som av styrelsen inletts med Stockholms stad angående uppförande
av byggnad för rättsläkarstationen, ännu icke helt slutförts. Enär emellertid
hinder ur byggnadsteknisk synpunkt icke möter för att ställning vid
en senare tidpunkt tage.s till frågan örn uppförandet av sistnämnda byggnad,
har jag funnit mig böra tillstyrka byggnadsstyrelsens förslag, att
mstitutionsbyggnaden nu kommer till uppförande i enlighet med de framlagda
ritningarna. Anläggningskostnaderna för denna byggnad ha av byggnadsstyrelsen
beräknats till 1 050 000 kronor. Då jag i likhet med styrelsen
finner dessa kostnader förhållandevis höga, förutsätter jag att vid
uppgörandet av huvudritningar och arbetsbeskrivning liksom under byggnadsarbetenas
fortgång varje möjlighet att begränsa kostnaderna för byggnadsföretaget
tillvaratages.
De av byggnadsstyrelsen beträffande nybyggnad för den kemiska institutionen
framlagda ritningarna äro endast preliminära. Med hänsyn till
byggnadsfrågans brådskande beskaffenhet torde det få ankomma på Kungl.
Maj:t att taga slutlig ställning till frågan om byggnadens närmare utformmng.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot att, såsom av byggnadsstyrelsen
föreslagits, till byggnadsföretagets påbörjande för nästa budgetar
anvisas ett belopp av 1 000 000 kronor.
Likaså tillstyrker jag, att de föreslagna byggnaderna för vaktmästarbostäder
och telefonväxel utföras i huvudsaklig överensstämmelse med de rit
-
151
Statsutskottets utlåtande nr 2/t3.
ningar, som framlagts av byggnadsstyrelsen. Uppförandet av dessa byggnader
har beräknats draga en sammanlagd kostnad av 220 000 kronor. Da
emellertid för ändamålet redan anvisats ett anslag av 27 500 kronor, utgör
medelsbehovet härför (220 000 — 27 500 =) 192 500 kronor. Jag förutsätter,
att nämnda anslag å 27 500 kronor skall få disponeras pa satt av byggnadsstyrelsen
föreslagits. . .
Byggnadsstyrelsen har vidare föreslagit anvisande för nasta budgetar av
ett belopp av 535 000 kronor till fullbordande av byggnaderna för de fysiologiska
och farmakologiska institutionerna. Jag erinrar i detta sammanhang,
att — såsom framgår av propositionen 1946: 241 angående anslag till utbildning
av tandläkare m. m. (sid. 62 f.) — den för överarbetning av tandläkarutbildningssakkunnigas
förslag anlitade utredningsmannen landshövdingen
Conrad Jonsson, ifrågasatt en viss utvidgning av byggnadsplan!- met för den fysiologiska institutionen i syfte att bereda erforderligt utrymme
för den i tandläkarutbildningen ingående prekliniska undervisningen i
fysiologi. Närmare utformat förslag till en dylik utvidgning föreligger ännu
ei Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av byggnadsstyrelsen
godkänna de ändringar i det fastställda byggnadsprogrammet som
må befinnas erforderliga. Den ytterligare medelsanvisnmg, som torde bil en
följd av dessa ändringar samt den ytterligare utvidgning av byggnadsprogrammet,
som jag förordat i samband med min anmälan i det föregående
av frågan om den flygmedicinska forskningens ordnande, lärer kunna anstå
till budgetåret 1947/48. Intill dess torde eventuella merkostnader ta
bestridas från å förevarande anslag eljest tillgängliga medel. För det fortsatta
arbetet med färdigställande av de fysiologiska och farmakologiska institutionerna
torde sålunda för nästa budgetar böra anvisas det av byggnadsstyrelsen
begärda beloppet av 535 000 kronor. o
I anslutning till vad sålunda anförts torde för nästa budgetar böra anvisas
ett belopp av (1 050 000 + 1 000 000 + 192 500 + 535 000 =)
2 777 500 kronor eller i runt tal 2 780 000 kronor.
24. Investeringsanslag till Vissa byggnadsarbeten vid
karolinska sjukhuset.
Departementschefen har förordat anvisande av dels 150 000 kronor till
förbättring av laboratorielokalerna vid karolinska sjukhusets kvinnoklinik
och dels 82 000 kronor för installation av fyra hissar. Vidare har departementschefen
anfört följande.
Jag erinrar, att jag i ett föregående avsnitt rörande åtgärder för atomenergiforskning
tillstyrkt utförandet av vissa byggnadsarbeten vid radiofysiska
institutionen, avseende uppförande av en högspänningshall och ett
laboratorium för radiumemanation, för en beräknad sammanlagd kostnad
av 156 000 kronor. Medel för ändamålet torde böra beräknas i detta sammanhang.
Jag förordar alltså, att till vissa byggnadsarbeten vid karolinska
sjukhuset för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av (150 000 f
-f 82 000 + 156 000 =) 388 000 kronor.
Utskottet tillstyrker, att till här omförmälda byggnadsändamål anvisas
anslag med av departementschefen föreslagna belopp.
Utskottet.
152
Statsutskottets utlåtande nr £43.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att utskottet icke har något
att erinra mot att medel ur ifrågavarande anslag tagas i anspråk för bestridande
av resekostnader, som efter prövning av Kungl. Majit må befinnas
erforderliga för verkställande av inköp i utlandet av laboratorieutrustning
m. m. för här avsedda byggnader.
IX. Hemställan.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och motionen II: 545 ävensom med bifall till motionen
II: 543 och med avslag å motionerna I: 356 samt I: 14 och
II: 46,
1. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Uppsala universitets
samlingar och inrättningar m. m., som föranledas
av vad departementschefen förordat;
2. besluta, att avlöningsstaten för Uppsala universitet
skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1946/47, i nedan angivna delar erhålla följande lydelse:
Avlöningsstat.
Utgifter:
I. Professorer och lärare m. fl.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
a. Lön- och tjänstgöringspenningar.
.. kronor 954 400
Avgå pensionsav
drag
kronor 62 400 kronor 892 000
A visning sstater.
b. Alderstillägg, förslagsvis
.........kronor 45 400
c. Ersättningar till vikarierande
akademiska
lärare, förslagsvis
........ »
20 000 kronor 957 400
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 243.
2. Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat:
Sahlgren,
G. F. J., professor
i nordisk ortnamnsforskning,
personligen:
kronor 30 000
Avgå: pensionsavdrag_»_1 900 kronor 28100
3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 1 118 700
4. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie
tjänstemän, förslagsvis...... 8_40 000
Summa kronor 2 144 200.
Anmärkningar till avdelning I. av avlöning sstaten.
II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ........................
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit..........
3. Avlöningar till arbetare vid botaniska
trädgården, förslagsvis..............
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ...................
5. Rörligt tillägg, förslagsvis...........
kronor 452 500
» 15 890
» 45 000
» 283 000
» 105 876
Summa kronor 902 266
Sammandrag:
I. Professorer och lärare m. fl........kronor 2 144 200
II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m. . . »_902 266
Summa kronor 3 046 466
Särskilda uppbördsmedel:
— — — — — — kronor 26 866
Nettoutgift kronor 3 019 600;
154
Statsutskottets utlåtande nr 213.
3. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda
avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl.
ävensom i de till sagda avdelning I. hörande anmärkningar,
som föranledas av vad departementschefen förordat;
4. besluta, att vid Uppsala universitet skall från och med
den 1 juli 1947 inrättas en professur i meteorologi, särskilt
väderlekslära;
5. besluta, att för professorn C. G. Rossby må från och
med den 1 juli 1947 inrättas en personlig professur i
meteorologi;
6. till Uppsala universitet: Avlöningar för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3 019 600 kronor;
7. Till Uppsala universitet: Materiel m. m. för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 775 000 kronor;
8. Till Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga
institutioner för budgetåret 1946/47 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
316 000 kronor;
9. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Lunds universitets
samlingar och inrättningar m. m., som föranledas
av vad utskottet förordat;
10. besluta, att avlöningsstaten för Lunds universitet
skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1946/47, i nedan angivna delar erhålla följande lydelse:
Avlöningsstat.
U tgifter.
I. Professorer och lärare m. fl.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
a. Lön- och tjänstgöringspenningar.
..kronor 914 000
Avgå pensionsavdrag
m.
m. kronor 71 000 kronor 843 000
Statsutskottets utlåtande nr 243.
Avlöning sstater.
155
b. Ålderstillägg, förslagsvis
........kronor 43 800
c. Ersättningar till vi
karierande
akademiska
lärare, förslagsvis
........ »_20 000 kronor 906 800
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 143 700
3. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie
tjänstemän, förslagsvis..... »_30 000
Summa kronor 2 080 500.
Anmärkning till avdelning I. av avlöning sstaten.
II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ......................... kronor
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit............ »
3. Avlöningar till arbetare vid botaniska
trädgården, förslagsvis.......... »
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis ................ *
5. Rörligt tillägg, förslagsvis........ »_
Summa kronor 581 861
Sammandrag:
I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 2 080 500
II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m. . . »_581 861
Summa kronor 2 662 361
Särskilda uppbördsmedel:
_ _ — — — — — — — — kronor 5 761
Nettoutgift kronor 2 656 600;
11. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda
avlöningsstaten för professorer m. fl. ävensom i den
320 500
13 200
23 000
163 000
62 161
156
Statsutskottets utlåtande nr 2^3.
till sagda avdelning I. hörande anmärkning, som föranledas
av vad utskottet förordat;
12. besluta, att vid Lunds universitet skall från och med
tidpunkt, som framdeles bestämmes, inrättas dels en professur
i biokemi, dels ock en professur i entomologi;
13. till Lunds universitet: Avlöningar för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 656 600 kronor;
14. till Lunds universitet: Materiel rrv. m. för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 650 000 kronor;
15. till Lunds universitet: Engångsanslag för vissa vetenskapliga
institutioner för budgetåret 1946/47 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 277 000
kronor;
16. bemyndiga Kungl. Majit att i personalförteckningen
för vissa tjänstemän vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
och dess institutioner m. m. vidtaga de ändringar, som
föranledas av vad departementschefen förordat;
17. besluta, att avlöningsstaten för karolinska medikokirurgiska
institutet skall, med tillämpning tills vidare från
och med budgetåret 1946/47, i nedan angivna delar erhålla
följande lydelse:
Avlöningsstat.
I. Professorer och lärare m. fl.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
a. Lön- och tjänstgöringspenningar.
. . . kronor 354 100
Avgå pensionsav
drag
. . » 26 400 kronor 327 700
Avlöningsstat.
b. Ålderstillägg, förslagsvis
..........kronor 16 000
c. Ersättningar till vikarierande
akademiska
lärare, förslagsvis . . » 10 000 kronor 353 700
2. Arvode till professor i rättspsykiatri. . » 3 500
Anm. Professorn i rättspsykiatri är tillika överläkare
vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning.
157
Statsutskottets utlåtande nr 843.
Avlöning till tjänstemän på indragningsstat:
Olivecrona,
A. H., professor i neurokirurgi,
personligen:
________kronor 13 000
Caspersson, T. O., professor
i medicinsk cellforskning
och genetik, personligen
:
Lön. . - kronor 8 000
Ålders
tillägg
• • * 1000
Tjänst
görings
penningar
» 4 000 »
Lysholm, E. L. R., professor
i röntgendiagnostik,
personligen:
13 000
13 000
Granit, R. A., professor
i neurofysiologi, personligen:
Lön.
.. kronor 8 000
Ålders
tillägg.
- * 1000
Tjänst
görings
penningar
» 4 000 kronor 13 000
kronor 52 000
Avgå pensionsavdrag »__3 800 kronor 48 400
Anm. Innehavare av personlig professur äger att
efter 5 års tjänstgöring uppbära ålderstillägg å
lönen med 1 000 kronor.
4.
5.
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis. .
Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis........
314 800
46 200
Summa kronor 766 600.
158
Statsutskottets utlåtande nr 2J$.
II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ....................... kronor 127 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit......... » 10 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal ......................... » 103 100
4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... »_27 600
Summa kronor 268 400
Sammandrag:
I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 766 600
II. Vissa tjänstemän vid institutet och
dess institutioner m. m........... » 268 400
Summa kronor 1 035 000;
18. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 035 000 kronor;
19. till Karolinska mediko-kirur giska institutet: Omkostnader
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 90 000 kronor;
20. till Karolinska mediko-kirur giska institutet: Materiel
m. m. för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 210 000 kronor;
21. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning
och utrustning av institutets nybyggnader för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 450 000 kronor;
22. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Bidrag
till akustisk-fysiologisk forskning för budgetåret 1946/47
under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
20 000 kronor;
23. besluta, att karolinska sjukhuset skall utökas med en
klinikbyggnad, inrymmande en avdelning för reumatiska
och andra invalidiserande sjukdomars vård på sammanlagt
omkring 70 vårdplatser samt utformad och anordnad i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen
förordat;
24. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för karolinska sjukhuset, som föranledas
av vad utskottet förordat;
159
Statsutskottets utlåtande nr 243■
25. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
Avlöningsstat:
I. Radiofysiska och radiopatologiska
institutionerna.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ....................... kronor 80 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t......... » 9 600
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis ............... » 31 800
4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... »_14 400
Summa kronor 136 300
II. Sjukhuset i övrigt.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ....................... kronor 886 700
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 234 600
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis .............. » 2 963 500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ......... » 401 000
Summa kronor 4 485 800
III. Sammanfattning.
I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna
.................... kronor 136 300
II. Sjukhuset i övrigt ............... » 4 485 800
Summa kronor 4 622 100;
26. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 4 622 100 kronor;
27. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 3 350 000 kronor;
28. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för serafimerlasarettet, som föranledas
av vad utskottet förordat;
29. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
160
Statsutskottets utlåtande nr 2J+3.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ....................... kronor 374 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis » 177 600
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis............... » 1 307100
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 202 900
Summa kronor 2 061 600;
30. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 2 061 600 kronor;
31. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 650 000 kronor;
32. medgiva, att vid utgången av budgetåret 1945/46 befintlig
reservation å det senast för budgetåret 1941/42 anvisade
reservationsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet:
Vissa örn- och tillbyggnadsarbeten för anordnande
av en neurokirurgisk klinik m. m. må disponeras intill
utgången av budgetåret 1946/47;
33. till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier
för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund samt
karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av
114 800 kronor;
34. besluta, att ett statligt naturvetenskapligt forskningsråd
skall inrättas från och med budgetåret 1946/47 i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen förordat;
35.
till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 27 000 kronor;
36. till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Främjande
av naturvetenskaplig forskning för budgetåret 1946/
47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 000 kronor;
37. till Flygmedicinsk forskning för budgetåret 1946/47
under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
390 000 kronor;
161
Statsutskottets utlåtande nr 243.
38. till Atomenergiforskning för budgetåret 1946/47 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
2 000 000 kronor;
39. till Bidrag till den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen
vid Stockholms högskola för budgetåret 1946/47
under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
400 000 kronor;
40. till Bidrag till psykotekniska institutet md Stockholms
högskola för budgetåret 1946/47 under åttonde hu
vudtiteln anvisa ett anslag av 20 000 kronor;
41. till Fws föreläsningsverksamhet i sociologi m. m. för
budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 37 000 kronor;
42. till Bidrag till bestridande av vissa kostnader för internationella
cellforskarkongressen i Stockholm år 1947 för
budgetåret 1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 20 600 kronor;
43. till Bidrag till avlöning av föreståndare för svenska
studenthemmet i Paris för budgetåret 1946/47 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett anslag av 8 000 kronor;
44. till Nybyggnad för meteorologiska institutionen vid
universitetet i Uppsala för budgetåret 1946/47 under statens
allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 300 000 kronor;
45. till Nybyggnad för genetiska institutionen vid universitetet
i Lund för budgetåret 1946/47 under statens allmänna
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 490 000
kronor;
46. till Uppförande av nybyggnad för fysiska institutionen
vid universitetet i Lund för budgetåret 1946/47 under
statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 700 000 kronor;
47. till Nybyggnad för karolinslca mediko-kirurgiska institutet
för budgetåret 1946/47 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 2 780 000 kronor;
48. till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset
för budgetåret 1946/47 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 388 000 kronor;
B. att motionerna I: 355 samt I: 362 och II: 546 må anses
besvarade med vad utskottet i det föregående anfört;
Bihang till riksdagens protokoll 19b6. 6 sami. Nr S/,S.
11
162
Statsutskottets utlåtande nr 243.
C. att motionerna I: 363 och II: 544 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
D. att motionerna I: 207 och II: 327 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 juni 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Karl Andersson,
Heiding, Mannerskantz, Boman, Petersson, Johan Eric Ericson, Hesselbom och Gunnar
Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ohlin, Falla, Rubbestad,
Mårtensson, Åkerström, Hoppe, Thäpper, Onsjö och Birkö.
Reservationer:
1) av herr Oscar Olsson;
2) av herr Ohlin.
Stockholm 1946 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
462347
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:456 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m. jämte i ämn s. 21 i texten