Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inrättande av en medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg.

1946-06-25 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:247, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inrättande av en medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

1

Nr 247.

Ankom till riksdagens kansli den 25 juni 1946 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inrättande av

en medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg.

( 2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Sjödahl m. fl. (1:1) och den andra inom andra kammaren av herr von

Friesen m. fl. (11:2), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit måtte begära en skyndsam utredning av frågan örn inrättandet av en

medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg samt anmoda Kungl. Majit att

efter verkställd utredning framkomma med förslag i ärendet för riksdagen.

I motionerna anföres i huvudsak följande.

Frågan om den medicinska undervisningens ordnande har i olika sammanhang

varit föremål för utredningar. 1938 ars läkarutbildningssakkunniga

ha sålunda i ett par betänkanden diskuterat frågan om förändringar

i själva studieplanen och även framkommit med förslag, som dock ännu så

länge icke blivit föremål för statsmakternas avgörande. En annan fråga,

som också länge diskuterats i intresserade kretsar och som nu synes böra

uppmärksammas av riksdagen, är en utökning av de statliga medicinska

läroanstalterna från tre till fyra, varvid man tänkt sig förläggandet av en

ny medicinsk högskola — eller fakultet, hur man nu vill uttrycka det

till Göteborg.

Redan tillgängliga siffror tala för behovet av en ytterligare decentralisering

av studierna. Är 1944 redovisas vid vardera av de medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund 403 resp. 401 studerande, medan för karolinska

institutet i Stockholm antecknats en siffra, som är avsevärt större än dessa

båda tillsammantagna, nämligen 957. Ur olika synpunkter måste det framstå

såsom önskvärt, att en viss spridning av de studerande äger rum och de

starkt betungade medicinska institutionerna, i främsta rummet i Stockholm,

avlastas.

Även andra och tvingande skäl föreligga för upprättandet av en ny medicinsk

fakultet. I »Betänkande med utredning och förslag angående läkarutbildning

III» ha 1938 års läkarutbildningssakkunniga verkställt en utredning

av läkarbehovet i Sverige. Vid bedömandet av denna fråga finna

de sakkunniga en viss ledning av en jämförelse med andra länder. I Danmark

och Norge finnes en läkare på omkring 1 100 invånare; i Sverige finnes

för närvarande endast en läkare på 1 700 invånare. De sakkunniga

konstatera också, att i Sverige synes föreligga ett underskott på läkare, särskilt

inom vissa specialområden. De uppvisa samtidigt, att på grund av de

nuvarande undervisningsanstalternas kapacitet icke mer än 185 studerande

årligen böra antagas till nybörjarkurserna. Örn tillströmningen till läkar
Bihang

till riksdagens protokoll 1046. G sami. Nr 247. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

banan hålles vid denna nivå, kan antalet läkare fram till år 1960 beräknas

<i,k:‘.S, Imen Ja^a0nntht]lonnär 1960 icke beräknas uPP8''å till iner än omkring

1 lakaie pa 1 00 1 300 invånare. Den ökning som sålunda är att vänta

kommer emellertid att lida av en påfallande svaghet. Den kommer till

storsta dejen att falla inom åldersgruppen 50—65 år, och antalet läkare

under 6o ar kommer icke att nämnvärt ökas efter år 1960. Läkarutbildn

lii g ss td< k un i liga framhålla också, att vissa förhållanden tyda på möjligheten,

att tillskottet av nya läkare med tiden icke kommer att täcka behovet

De stora sodala reformer, som nu stå inför sitt genomförande, exempelvis

obligatorisk^ sjukförsäkring, hälsovårdsreformen och moderniseringen av

smnessjukvarden, torde oavvisligt komma att ställa starkt ökade krav på

nya lakarkrafter 1

hor uppnående av den ökning av läkarantalet i vårt land, som läkarutbildnmgssakkunniga

anse nödvändig, måste de nuvarande undervisningsanstalternas

kapacitet utnyttjas till bristningsgränsen. Antagas flera än 185

studerande ärligen till nybörjarkurserna, konstatera läkarutbildningssakkuimiga,

äventyras undervisningens kvalitet inom vissa ämnesområden.

Uppsala medicinares förening har även framfört åsikten, att det antal studerande,

som enligt de sakkunnigas förslag skulle utbildas i Uppsala, är väl

högt tor att en god undervisning skall kunna meddelas. Särskilt gäller detta

pediatnska, obstetrisk-gynekologiska, ögon- och öronklinikerna, den medicinska

kliniken och den kirurgiska polikliniken. Redan nu är tillströmningen

sa stor, att köbildning inträder vid vissa kurser, studietiden ej rationellt

utnyttjas och kurserna delvis äro för överbefolkade för en verkligt

fruktbringande undervisning.

Icke nog härmed. För att läkarutbildningssakkunnigas förslag skall kunna

genomforas måste läkarutbildningen i vårt land bindas vid en fast studieordning.

De studerandes arbete skall i sju år pågå nästan oavbrutet ungefär

som pa ett löpande band. Studieordningen torde även med den uppmjukning,

som de läkarsakkunniga nu föreslagit, komma att som Sveriges läkariorbund

sagt eliminera den allra sista resten av den karaktär av fria akademiska

studier, som de medicinska studierna ännu ha kvar, och torde icke

kunna genomföras utan bestämda och stora vådor för de studerandes hälsa.

Ej heller lämnar den rum för studenterna att ernå den samhälleliga mognad

sorn är nödvändig för utövandet av läkarkallet. Kunskapsstoffet kommer

icke att smaltas av de studerande, dessa att vänjas av med självständigt

arbete och självständigt tänkande, säger Svenska läkarsällskapet. Medicinska

fakulteten i Uppsala förklarar, att den kursmässiga undervisning,

sorn läkarutbildningssakkunniga föreslagit i sitt första betänkande, visserligen

ar effektiv i den mening, att den driver de studerande, som kunna

tolja den, fram till examen på kortast möjliga tid, men slutresultatet kan

ej bil annat än ett hastigt och relativt ytligt inhämtande av kunskaper. Det

ges ingen plats i schemat för mera grundliga självstudier. Endast ett fåtal

torde makta följa planen och avsluta studierna på sju år. Omdömet, som

i olika utformning återkommer i yttranden från medicinska fakulteten i

Lund och lärarkollegiet vid karolinska institutet, torde icke utan rätt kunna

hävdas gälla även läkarutbildningssakkunnigas nu något överarbetade

förslag.

Under dessa förhållanden synes det oss önskvärt att utreda frågan om en

ny medicinsk fakultet.

Det är utan vidare klart, att Göteborg redan nu har stora förutsättningar

att med jämförelsevis ringa kostnader för statsverket övertaga ett visst antal

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

3

medicine kandidater i och för fortsatta kliniska studier. Stommen till en

medicinsk fakultet behöver nu icke ens byggas, den finns redan i Göteborgs

sjukvårdsinrättningar med högt kvalificerade överläkare. Även om man till

en början här endast får räkna med huvudsakligen praktisk medicinsk

undervisning, är en utbyggnad av denna stomme till en fullständig läroanstalt

icke svår. De förkliniska studiernas — d. v. s. intill med. kand.- examen —- förläggande till Göteborg medför givetvis vissa kostnader, men

man behöver icke nu omedelbart intressera sig för dem. I samtliga till med.

lic.-examen hörande praktiska ämnen kan undervisning lätt ordnas i Göteborg.

Sammalunda är fallet beträffande den speciella patologiska anatomien

samt rätts- och statsmedicinen. Sålunda förrättar en erfaren patolog

obduktioner i anslutning till sjukhusen, ävensom patologisk anatomisk

diagnostik å särskilt laboratorium, och det må vidare erinras örn att Göteborg

sannolikt snart kommer att erhålla en rättsläkarstation som centrum

för det rättsmedicinska undersökningsväsendet i Västsverige. För undervisning

i hygien samt kunskap om svensk lagstiftning och förvaltning rörande

hälso- och sjukvård finnes tillgänglig den fackkunskap, som representeras

av förste stadsläkaren samt länets förste provinsialläkare.

Ett gynnsamt tillfälle erbjuder sig just nu att ordna en medicinsk fakultet

i Göteborg, emedan staden står inför utbyggandet av redan existerande sjukvårdsinrättningar.

Upprättandet av den nya medicinska fakulteten bör samordnas

med sjukhusbyggandet. Ytterligare må erinras om de underhandlingar

som staten bedriver med Stockholms stad om förläggande av karolinska

institutets fyra dubbelkliniker till ett nytt Sabbatsberg, en sak som

skulle kräva betydande statsbidrag till nybyggnadskostnaderna. Det bör

därför prövas, huruvida icke staten med långt mindre kostnader kunde överflytta

dessa kliniker till Göteborg. Denna sak är förtjänt av närmare utredning,

innan statsmakterna definitivt engagera sig i ett dyrbart avtal med

Stockholms stad.

Göteborg står i detta nu icke främmande för medicinsk undervisning. Dels

lia dess ledande sjukhusläkare på ett mycket förtjänstfullt sätt handhaft den

viktiga medicinska fortsättningsutbildningen, dels undervisas sedan i höstas

ett 40-tal norska studenter vid dess olika kliniker för avläggande av

med. lic.-examen. Dessa unga norrmän ha här tillgång till ett rikt och differentierat

studiematerial, och man frågar sig, varför icke också detta skulle

kunna komma svenska medicine kandidater till godo. Ej minst må framhållas

den stora besöksfrekvensen vid den nyinrättade Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik vid Sahlgrenska sjukhuset med dess moderna strålbehandling

av elakartade tumörer (kräfta och dyl.) och om att vid det nya sjukhusbygget

utrymme sannolikt kommer att beredas för en klinik för allergiska

sjukdomar (astina och dyl.), rörande vilkas utforskande riksdagen uttalat

sig mycket välvilligt (se statsutskottets utlåtande nr 14» vid 1942 års riksdag).

Liknande exempel torde kunna anföras, det må i detta sammanhang

räcka med de båda nu nämnda.

Även den medicinska forskningen, som genom statsmakternas beslut nu

fått ett kraftigt stöd i det nyss inrättade medicinska forskningsrådet, skulle

i hög grad komma att främjas genom att en medicinsk fakultet inrättas i

Göteborg. Genom Göteborgs läkarsällskap och genom arbetet vid skilda

sjukhuskliniker har sedan länge ett fruktbärande medicinskt forskningsarbete

ägt rum. Ett erkännande av betydelsen av delta arbete är Kungl.

Majlis beslut att lill en av ledamöterna i forskningsrådet utse en vid Sahlgrenska

sjukhuset verksam känd vetenskapsman. Detta vetenskapliga ar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 247.

bete skulle vinna en stark fortsatt utveckling, örn en medicinsk fakultet tillkomme

där. Frågan om samordnandet av den eventuellt blivande medicinska

fakulteten med Göteborgs högskola bör givetvis även upptagas till

prövning.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över ifrågavarande

motioner av kanslern för rikets universitet —- efter hörande av medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund, karolinska mediko-kirurgiska institutets

lärarkollegium, samt lärarrådet vid Göteborgs högskola och styrelsen för

nämnda högskola — ävensom medicinalstyrelsen och de medicinska högskolornas

organisationskommitté. I de avgivna yttrandena anföres i huvudsak

följande.

Medicinska fakulteten i Uppsala.

Behovet eiv ytterligare utbildningsplatser för blivande läkare är utan tvivel

mycket svårbedömt, men de beräkningar, som läkarutbildningssakkunniga

verkställt rörande det framtida antalet läkare under förutsättning av nuvarande

begränsning av antalet studerande, synas fakulteten ge vid handen,

att man inom relativt få år måste räkna med ett sådant behov. Med hänsyn

till den långa studietiden är det också nödvändigt att i god tid vidtaga åtgärder,

därest en läkarbrist synes hota; väntar man tills behovet blivit akut,

kan situationen under flera år bli ytterst besvärande, såsom förhållandena på

tandläkar-, farmaceut- och sjuksköterskebanorna till fullo visat, och detta

ehuru utbildningstiden på dessa banor är betydligt kortare än på läkarbanan.

De nuvarande medicinska läroanstalternas kapacitet i fråga om de prekliniska

studierna synes visserligen medgiva en ej obetydlig ökning av antalet

studerande till medicine kandidatexamen, men å andra sidan är en ökning av

antalet studerande på ett flertal kliniker ej möjlig utan att utbildningens

kvalitet blir lidande. Fakulteten anser därför tiden vara inne för en utredning

rörande möjligheterna till antingen utvidgning eller utökning av läroanstalterna.

Intet tvivel råder därom, att sjukvårdsinrättningarna i Göteborg

erbjuda ett utomordentligt material för klinisk undervisning, något som också

läkarutbildningssakkunniga hänvisat till. Andra möjligheter kunna emellertid

också tänkas stå öppna.

Fakulteten får därför livligt tillstyrka, att en utredning i överensstämmelse

med de båda motionernas syfte kommer till stånd; dock förutsätter fakulteten

därvid, att direktiven för utredningen bli så vida, att frågan örn en ökning

av utbildningsplatser för blivande läkare upptages i hela dess omfattning

med granskning av olika alternativ för dess lösning.

Medicinska fakulteten i Lund har likaledes förordat en sådan utredning.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Rörande motionerna har institutets rektor professor Bergstrand i Svensk

läkartidning för 1946 publicerat en uppsats. Kollegiet ansluter sig till de synpunkter,

som andragits i uppsatsen och får såsom eget yttrande åberopa innehållet

i densamma. Av den ståndpunkt kollegiet sålunda intager följer, att

kollegiet måste bestämt avstyrka, att någon del av den kliniska undervisning,

som bedrives vid institutet, överflyttas till Göteborg och att frågan örn

nya lokaler för institutets dubbelkliniker sammankopplas med spörsmålet örn

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

5

en ny medicinsk läroanstalt i Göteborg. Däremot synes önskvärt, att frågan

om en fullständig medicinsk högskola, omfattande utbildningen på såväl

medicine kandidat- som medicine licentiatstadiet och förlagd till Göteborg,

upptages till övervägande. Lärarkollegiet förordar alitsa, att en utredning

härom kommer till stånd.

Professor Nordenson har avgivit eget yttrande:

Då intet av de skäl, som anförts mot ordnandet av enbart praktisk medicinsk

undervisning i Göteborg, synes mig bärande, och då enligt rektor stora

svårigheter yppat sig vid förhandlingarna med Stockholms stad örn dubbelklinikerna,

anser jag det av största betydelse, att den föreslagna nya utvägen

att skaffa läkarutbildningen undervisningsmaterial utredes utan inskränkningar

och i hela sin vidd.

Göteborgs Högskola.

Högskolans lärarråd och styrelse lia som egna yttranden antagit följande

yttrande i ämnet av kommittén för den medicinska undervisningen vid högskolan.

Kommittén ansluter sig helt till vad motionärerna anfört rörande behovet

av ytterligare en medicinsk undervisningsanstalt. Den sedan länge radande

trängseln vid de tre nu förefintliga har medfört svara olägenheter för de studerande

och deras utbildning. Kommittén önskar särskilt understryka två

av motionärerna härvidlag anförda omständigheter: utbildningskursernas

överbefolkning och svårigheten för de studerande att rationellt utnyttja studietiden.

Från de studerandes sida har det länge varit ett önskemål, att deltagarantalet

i kurserna skulle kunna minskas. Härigenom skulle bättre kontakt

mellan lärare och elever kunna uppnås och ett större utbyte av kursen vinnas.

Kontakten mellan lärare och lärjunge är av särskild betydelse då det

gäller klinisk undervisning som i görligaste mån bör vara individuell. Aven

hänsyn till patienterna tarvar att kurserna ej äro för stora. Men mindre antal

kursdeltagare kräver anordnandet av flera kurser, och härför äro de nuvarande

undervisningsklinikernas resurser ifråga örn lärare, patienter och

lokaler icke tillfyllest.

Den möjlighet, som studieplanerna anvisa för de studerande, att genomgå

några kurser samtidigt och därigenom tillfullo utnyttja studietiden existerar

för närvarande knappast i realiteten. För att få största möjliga antal tjänstgöringsmånader

och därigenom bättre kunna hävda sig i den skarpa konkurrensen

örn tillträde till vissa kurser föredraga manga studerande att endast

deltaga i en kurs i sänder, vilket leder till slöseri med liden och medför

ökade studiekostnader.

Redan med nu rådande behov av undervisningsplatser för läkarutbildningen

torde kravet på en ny undervisningsanstalt svårligen kunna avvisas. Det

framstår som ännu mera ofrånkomligt inför det behov av ökat antal Idkare,

som inom en nära framtid torde göra sig gällande, särskilt på grund av de

stora sociala reformer, vilka nu förberedas. Med hänsyn till den langa utbildningstiden

är det av vikt, att åtgärder för utbildning av ett ökat antal

läkare i tid vidtagas. Den för några år sedan beslutade folktandvården erbjuder

härvidlag ett avskräckande exempel: bristen på tandläkare har hittills

omöjliggjort reformens planmässiga genomförande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 247.

»Det är utan vidare klart», heter det i motionen, »att Göteborg redan nu

har stora förutsättningar att med jämförelsevis ringa kostnader för statsverket

övertaga ett visst antal medicine kandidater i och för fortsatta kliniska

studier.» Kommittén vill starkt understryka detta uttalande. Det Sahlgrenska

sjukhuset är numera ett av de största i vårt land. Det har ett upptagningsområde

med mellan 300 000 och 350 000 innevånare. Efter den utbyggnad,

som redan är beslutad, kommer det att få 1 400 sängar och en årlig

intagning av ca 35 000 patienter.

Inom alla discipliner finnas vid sjukhuset kompetenta lärarekrafter. Överläkarna

äro med ett par undantag medicine doktorer, som alla ha en betydande

vetenskaplig produktion bakom sig. överläkarna vid de båda medicinska

klinikerna, de båda kirurgiska klinikerna, ögonkliniken och den ena

av kvinnoklinikerna lia erhållit kompetensförklaring till professur inom sina

specialområden. Så gott som alla lia under längre eller kortare tid i docentställning

meddelat undervisning åt medicine studerande. Laboratoriechefen

bär tidigare varit professor vid Aarhus universitet, och chefen för det bakteriologiska-hygieniska

institutet är medicine hedersdoktor. Befattningen som

patolog kommer att ledigförklaras under innevarande år och överläkartjänsten

vid öron-, näs- och halsavdelningen år 1947.

Vad undervisningslokaler beträffar får kommittén anföra, att ett nytt stort

byggnadskomplex inom den allra närmaste tiden kommer att uppföras. Ritningarna

till detta upptaga tre föreläsningssalar och stora laboratorieutrymmen.

De kliniska, bakteriologiska och patologiska laboratorierna äro relativt

nya och torde vara fullt tillräckliga för den undervisning, varom nu

är fråga.

Av det ovan anförda torde framgå, att klinisk undervisning så gott som

omedelbart och utan större svårigheter eller kostnader kan anordnas vid

Sahlgrenska sjukhuset.

Härtill kommer en omständighet, som kommittén skulle önska särskilt

framhålla. Kärnan till en medicinsk fakultet i Göteborg finns redan nu. Sedan

hösten 1941 har vid Sahlgrenska sjukhuset givits fyra fortsättnings- och

repetionskurser för tjänsteläkare. Dessa kurser, som redan från början stått

under kungl, medicinalstyrelsens överinseende, givas från och med 1945 på

uppdrag av nämnda styrelse och bekostas av statsmedel. Enligt officiella

vitsord ha de givna kurserna varit synnerligen praktiskt ordnade och för deltagarna

mycket givande. För närvarande pågår vid sjukhuset klinisk undervisning

av ett 40-tal norska studenter, som vid Oslo universitet avlagt 1. avdelning

av medicine ämbelsexamen, närmast motsvarande svensk medicine

kandidatexamen. Den utbildning de erhålla för norsk medicinsk ämbetsexamen,

som i det närmaste motsvarar svensk medicine licentiatexamen, är

av de norska universitetsmyndigheterna godkänd för den nämnda examen.

Trots att undervisningen för närvarande sker i provisoriska lokaler, äro deltagarna

synnerligen tillfredsställda därmed, och på grund av det stora och

mångsidiga patientmaterialet få dessa studerande en större och mera praktisk

erfaiennet än deras kolleger i Norge. Det torde enligt kommitténs mening

icke möta större svårigheter att vid Sahlgrenska sjukhuset undervisa svenska

medicine kandidater än norska sådana.

Med anledning av vad motionärerna anföra örn önskvärdheten ur skilda

synpunkter av en decentralisering av den medicinska utbildningen vill kommittén

framhålla, att en medicinsk fakultet i Göteborg skulle verka i hög

glad befruktande pa den livliga medicinska forskning, som där bedrives, med

läkaresällskapet som centrum.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

7

Utan att närmare ingå på frågan om ett samordnande av den eventuellt

blivande medicinska fakulteten i Göteborg med Göteborgs högskola, vill kommittén

som sin mening uttala, att den skulle finna ett sådant samordnande

naturligt. Det skulle innebära påtagliga fördelar, t. ex. i administrativt avseende

och för de medicine studerandena. Vissa svårigheter skulle förmodligen

yppa sig vid samordnandet av en statlig fakultet med en enskild högskola,

men dessa svårigheter skulle dock säkerligen ej bliva större, än att de

läte sig övervinnas.

På grund av det anförda får kommittén livligt tillstyrka bifall till den av

motionärerna gjorda hemställan, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte begära en skyndsam utredning av frågan om inrättandet av en medicinsk

undervisningsanstalt i Göteborg samt anmoda Kungl. Majit att efter

verkställd utredning framkomma med förslag i ärendet för riksdagen.

Kanslern för rikets universitet.

Inrättandet av en fullständig medicinsk läroanstalt i Göteborg skulle vara

förbundet med mycket stora utgifter för statsverket. Utbildningen fram till

medicine kandidatexamen med den personalorganisation och de institutioner,

som erfordras för denna utbildning, finge bekostas av staten ensam. Såväl

engångskostnaden för institutionsbyggnader och deras inredning samt

utrustning med instrument och apparatur som de årliga driftkostnaderna

komme att uppgå till högst betydande belopp. Det förtjänar ock framhållas,

att förhållandena i dessa hänseenden vid de nuvarande lärosätena ännu

ingalunda äro alltigenom tillfredsställande. Då härtill kommer, att det

säkerligen är möjligt att — eventuellt efter vidtagande av vissa åtgärder —

ej obetydligt öka det nuvarande antalet av dem som bedriva studier för

medicine kandidatexamen vid de befintliga läroanstalterna, synes det knappast

vara ekonomiskt försvarligt att nu gå in för åtgärder för att anordna

medicine kandidatutbildning i Göteborg.

Däremot ligger saken annorlunda till, då det gäller utbildningen för medicine

licentiatexamen. Om denna utbildning skall bli verkligt god och effektiv

får antalet klinikanter, som samtidigt tjänstgöra, icke vara stort. Det

tarvas personlig handledning och övervakning av lärare i betydande omfattning.

För närvarande framföras ofta klagomål över att det varit nödvändigt

att å en klinik motta ett alltför stort antal tjänstgörande. En av de

tänkbara utvägarna för avhjälpande av denna olägenhet vore att bereda

möjlighet till klinisk utbildning i Göteborg, där förutsättningarna härför i

många hänseenden äro särskilt goda.

Det mest vägande skälet mot att till Göteborg förlägga enbart utbildningen

lill medicine licentiatexamen synes vara det av karolinska institutet åberopade

förhållandet, att den kliniska forskningen numera i mycket stor utsträckning

bedrives i samarbete med de teoretiska institutionerna. Kliniker,

som ha sämre möjligheter till dylikt samarbete eller inga alls, äro därför

handikappade i sitt vetenskapliga arbete.

Under åberopande av vad ovan anförts tillstyrker jag utredning av frågan

örn beredande av ökade möjligheter för utbildning av medicine kandidater

till medicine licentiatexamen, varvid särskilt bör undersökas möjligheten att

förlägga dylik utbildning till Göteborg.

Medicinalstyrelsen.

Förslaget alt anordna vidgade utbildningsmöjligheter för att öka läkarantalet

motiveras i motionen främst med en hänvisning till att läkarbrist

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 247.

för närvarande skulle råda i landet. Detta har förnekats av intresserade

läkarorganisationer. Man har hänvisat till att unga läkare i väntan på specialistutbildning

efter medicine licentiatexamen i stor utsträckning fått gå

arbetslösa kortare eller längre tid. Ävenledes har man pekat på att vårt

land i olika hänseenden, till exempel i fråga örn befolkningstäthet, bebyggelsestruktur

etc. skiljer sig från andra länder, med vilka jämförelse gjorts.

Sveriges »legitima läkarbehov» skulle icke vara större än att det tillgodosåges

med nuvarande rekrytering.

De varandra motsägande påståendena bero uppenbarligen på en olika

definition av begreppet »legitimt läkarbehov». Det möter ingen svårighet

att visa, att ett realiserande av kraven på en modern hälso- och sjukvård

t ordrar ett väsentligt större läkarantal, än det vi för närvarande Ira eller

kunna förväntas uppnå med nuvarande organisation av de medicinska studierna.

I vissa andra länder, där det relativa läkarantalet är väsentligt större

än i vårt land, 1 : 1 650 (1946) (Norge 1 : 1 200 [19461, Danmark 1 : 1 050

[1944], Storbritannien 1 : 1 000 [1943], U. S. A. 1 : 710 [1944]) och där man

med stor iver söker utbygga sin hälso- och sjukvård, har man på intet håll

funnit sig Ira för mångå läkare. Tvärtom anses i Storbritannien en rekrytering,

som är dubbelt så stor som den nuvarande (Report of tile InterDepartmental

Committee on medical Schools president Sir William Goodenough)

erforderlig. I U. S. A. ifrågasätter en motsvarande utredning (Committee

on education and labour, United States Senäte [Peppar’s committee]

1944) ävenledes en ökning av antalet medicinstuderande. Det är också anmärkningsvärt,

att Association of Internes and Medical Students, New York

(motsvarande vår SYLF) i ett yttrande rörande det kommande behovet av

läkare år 1944 uttalat sin säkra förvissning, att U. S. A. kommer att behöva

flera och mångå flera läkare efter kriget än före. Den amerikanska medicinska

undervisningen måste därför, enligt de unga amerikanska läkarnas

mening, få en väsentligt utökad i stället för en mindre omfattning. I Norge

anses läkarbristen efter kriget mycket svår och har bland annat lett till anordnandet

av utbildningsmöjligheter för norska läkare vid sjukvårdsinrättningarna

i Göteborg.

I anslutning till 1938 års läkarutbildningssakkunnigas betänkande pekas i

motionen särskilt på behovet av ett större antal specialister inom olika grenar

av läkekonsten. Jämförelser med förhållandena i vissa andra länder

och med där gjorda erfarenheter visa enligt medicinalstyrelsens mening, att

behovet av specialister hos oss icke ens är till hälften fyllt. Styrelsen vill

emellertid understryka, att motsvarande jämförelser med andra länder liksom

också våra egna erfarenheter visa, att bristen på allmänläkare i vårt

land relativt sett är ännu större än bristen på specialläkare, i båda fallen

under förutsättning att man vill sträva till en tillfredsställande och tidsenlig

hälso- och sjukvård.

Från läkarnas intresseorganisationer har pekats på faran för sjukvården

av att ett lands läkarkår icke levde på en social och ekonomisk standard,

med vilken den kunde vara förnöjd. Utgående ifrån det allmännas obenägenhet

att bevilja unga läkare efter deras medicine licentiatexamen en skälig

levnadsstandard, särskilt i fråga örn underläkarnas löner och bostäder,

har man framfört sina tvivel på att vid en utökning av läkarkåren i hastigare

takt än den nuvarande samtliga läkare skulle kunna i vårt land finna

en rimlig bärgning. Otvivelaktigt hava också på detta område ända tills

nyligen rått grava missförhållanden, som ännu icke fullständigt försvunnit.

En utökning av läkarkåren förutsätter därför det allmännas villighet att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

9

bättre organisera frågan om läkarnas villkor. Motsättningen mellan de unga

läkarnas dåliga ersättning och den goda ekonomiska standarden hos det begränsade

antal läkare, som uppnå de stora inkomsterna, står icke i relation

till vederbörande arbetsprestationer.

Medicinalstyrelsen vill betona, att landets beslutande myndigheter lia all

anledning att snarast åstadkomma en rättelse i nu omnämnda missförhållanden.

Av vikt är nämligen, att inga berättigade invändningar skola kunna

resas mot en utvidgning av läkarkåren.

Att det allmänna hälsotillståndet i vårt land kan sägas väl uthärda en

jämförelse med det i övriga länder betyder icke att det är tillfredsställande.

Ännu förkortas livslängden i hög grad genom en förtidig död av ett stort

antal i olika åldersgrupper. Vi behöva blott antydningsvis peka på sjuklighet

och dödlighet til! följd av de smittsamma sjukdomarna, samt de s. 1c.

folksjukdomarna, kräftsjukdomar, sinnessjukdomar, reumatiska sjukdomar,

tuberkulos, tandröta m. fl. Närmare om sjukdomarnas härjningar kan utläsas

ur siffrorna för dödsorsakerna.

En uppfattning om bristerna i det allmänna hälsotillståndet erhålles också

genom ett studium av vissa årsgrupper, som bliva regelbundet undersökta.

Bland dessa må nämnas skolbarnen vid folkskolans början samt de värnpliktiga.

Mera tillfälliga fynd, då andra årsgrupper underkastats en generell

översyn av hälsotillståndet, ha ävenledes avslöjat otillfredsställande förhållanden.

En svensk statistiker, Sven Rydenfelt, har i februari 1945 publicerat en

beräkning, enligt vilken genom ohälsa under år 1940 minst 400 000 arbetsår

ginge förlorade, vilka han uppskattar till ett värde av minst 1 miljard kronor.

Beräkningarna förefalla att vara hållna i underkant. Det allmännas

utgifter, som föranledas av sjukdom, beräknas uppgå till cirka 400 miljoner

kronor, varav kostnaderna för allmän hälso- och sjukvård till 262 miljoner

kronor samt fattigvårdsutgifter och folkpensionsavgifter, föranledda av

sjukdom, till 114 miljoner kronor, medan de enskildas utgifter för samma

ändamål uppskattas till cirka 200 miljoner kronor, varav minst 40 och

sannolikt 50 miljoner kronor till privat läkarvård.

Ingenting finnes, som talar för att inte de tal, som framkomma i vår dödlighets-

och sjuklighelsstatistik, skulle kunna avsevärt förbättras. En förutsättning

härför är, att de brister i det allmänna hälsotillståndet, som ovan

berörts, på ändamålsenligt sätt uppmärksammas och behandlas. Härför

kräves i första hand en väsentlig utökning av läkarkåren.

I den mån en läkare i sin gärning assisteras av ett tillräckligt antal sjuksköterskor

av olika slag, kuratorer och andra sociala assistenter och teknisk

personal, bland annat sjukvårdsbiträden, kan han medhinna ett större mått

av kvalificerat arbete. Till denna synpunkt måste givetvis tagas stor hänsyn

vid en diskussion av läkarbehovet. Den krisartade minskning inom de årsklasser,

som närmast ifrågakomma för utbildning till sådan tjänst under

det närmaste årtiondet, gör emellertid att för denna tid den besparing av

läkarkrafter, som härigenom skulle kunna ernås, icke torde kunna användas

som argument mot läkarkårens utvidgning.

Verkställda utredningar lia ådagalagt, att läkarna i Sverige för närvarande

tagas i anspråk till bristningsgränsen. De olika läkargrupperna ha

redovisat en genomsnittlig arbetstid per dag av 8—10 timmar, vartill kommer

jourtjänst. En sådan arbetstid är uppenbarligen avsevärt för lång inom

eli yrke av denna art.

I sitt utlåtande den 30 september 1944 över socialvårdskommitténs förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 samt. Nr 247. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 247.

till lag om allmän sjukförsäkring (SOU 1944: 15 och 16) har medicinalstyrelsen

framhållit, att ett genomförande av den föreslagna sjukvårdsförsäkringen

kunde komma att medföra, att ett latent läkarbehov bleve på ett akut

sätt avslöjat. Enligt styrelsens mening finge det nämligen redan nu anses

föreligga en betydande läkarbrist. Av inhämtade uppgifter franninge även,

att mångå erkända lokalsjukkassor holle före, att läkartillgången "för den

öppna sjukvården vore otillfredsställande redan för den nuvarande sjukförsäkringen.

Givet är, att man icke kan avstyrka behövliga reformer i fråga örn hälsooch

sjukvårdens sociala utbyggande med en hänvisning till det alltför ringa

antalet läkare och samtidigt avstyrka en utökning av läkarkåren med hänvisning

till att samhället ännu icke vidtagit behövliga reformer för att bereda

det utökade läkarantalet behövlig bärgning. Båda åtgärderna böra vidtagas

samtidigt eller, då utbildningen av en årgång färdiga läkare tager så

mångå år, utvidgningen av möjligheterna till medicinska studier helst ske

något tidigare.

Med denna motivering finner medicinalstyrelsen det mycket angeläget, att

det omedelbart utredes, på vad sätt läkarkåren i vårt land snarast kan utökas

och i vilken utsträckning detta bör ske. Utredningskravet bör således

givas en något vidare formulering än vad motionärerna föreslagit och icke

avse endast inrättandet av en medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg.

Vid sådant förhållande finner sig styrelsen icke ha anledning att till kritisk

granskning upptaga de framförda detaljförslagen. Av dessa vill medicinalstyrelsen

opponera mot förslaget om att nu förlägga endast klinisk undervisning

till Göteborg samt mot förslaget örn överflyttning av de planerade

undervisningsklinikerna vid Sabbatsbergs sjukhus till Göteborg. Motionernas

huvudtankegång är emellertid byggd på riktiga synpunkter. Medicinalstyrelsen

har därför för sin del intet att erinra mot att utredningen i första

hand inställes på att förhandla med de lokala myndigheterna i Göteborg om

förläggande av en hel medicinsk fakultet till stadens högskola. I händelse

av positivt resultat av dessa förhandlingar vore det önskvärt, att förslag i

denna del kunde framläggas så tidigt, att denna fråga kunde underställas

1947 års riksdag.

De medicinska högskolornas organisationskommitté.

Kommittén vill inledningsvis erinra örn de synpunkter på landets läkarbehov

och de medicinska utbildningsanstalternas kapacitet, som framkommit

j läkarutbildningssakkunnigas båda senaste betänkanden (SOU 1945:56

s. 35 och 1945:57 s. 10). De sakkunniga komma där efter ingående utredningar

till den slutsatsen, att f. n. ingen anledning föreligger att vare sig

höja eller sänka intagningssiffrorna till de medicinska nybörjarkurserna,

men förorda en omprövning av läkarbehovet senast om något årtionde.

Skulle en ökning av tillströmningen till läkarbanan anses önskvärd, kunna

enligt de sakkunnigas uppfattning de teoretiska institutionerna i universitetsstäderna

utbilda fler studerande än f. n., medan däremot ytterligare klinikplatser

ej kunna ställas till förfogande vare sig i universitetsstäderna eller

vid karolinska institutet. Däremot kunde t. ex. i Göteborg ytterligare sjukhus

öppnas för klinisk undervisning.

Kommittén anser sig böra bedöma motionärernas yrkande mot bakgrund

av läkarutbildningssakkunnigas sålunda refererade slutsatser. Skulle det —

vilket ingalunda förefaller osannolikt — inom en nära framtid visa sig, att

landets läkarbehov motiverar en ökad intagning till de medicinska nybör
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 247.

11

jarkurserna, torde det vara fördelaktigt att skapa möjligheter för medicinsk

utbildning också i Göteborg. De stora välutrustade kliniker, som finnas vid

stadens sjukvårdsinrättningar, skulle helt säkert visa sig utgöra goda grundvalar

vid upprättandet av en ny medicinsk högskola i Göteborg. Vidare kan

det rent allmänt med fog göras gällande, att rikets andra stad bör i högre

grad än nu är fallet tillgodoses med statliga kulturinstitutioner.

Kommittén har alltså intet att invända emot en utredning av det slag, som

påyrkats i de nämnda motionerna. Däremot måste kommittén bestämt avstyrka,

att anordnandet av medicinsk undervisning i Göteborg organiseras

på det sätt som antytts i motionerna, nämligen genom överflyttande av fyra

av karolinska institutets dubbelkliniker till Göteborg. Beträffande motivering

för detta avstyrkande hänvisar kommittén till bifogade artikel av professor

II. Bergstrand, till vilken kommittén vill uttala sin anslutning. Däremot anser

kommittén att utredningen mera allmänt bör behandla frågan om huru i

framliden vid en ev. ökad intagning till de medicinska nybörjarkurserna jämvikt

bäst skall uppnås mellan utbildningsmöjligheterna vid prekliniska och kliniska

institutioner. Sålunda torde det vara möjligt att intaga flera studerande

vid de prekliniska institutionerna vid Uppsala universitet, örn dessa senare

kunna beredas plats vid kliniker exempelvis i Göteborg. Vid Lunds universitet

torde även i viss utsträckning liknande möjligheter föreligga, ehuru frågan

där närmast torde böra lösas genom ett samarbete med allmänna sjukhuset

i Malmö. Denna senare fråga befinner sig under utredning genom en

den 22 februari 1946 tillkallad sakkunnig, landshövdingen i Malmöhus län

A. N. Thomson.

Med hänvisning till det ovan sagda och med de inskränkningar, som därav

framgå, vill kommittén alltså tillstyrka en utredning rörande anordnandet

av medicinsk utbildning i Göteborg.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava de i ärendet hörda Utskottet.

myndigheterna tillstyrkt, att en utredning verkställes angående utökningen

av de medicinska utbildningsmöjligheterna i vårt land. Utskottet vill för sin

del framhålla, att jämväl utskottet funnit övervägande skäl tala för att en

dylik utredning kommer till stånd. I likhet med kanslern för rikets universitet

anser utskottet, att frågan om en till Göteborg förlagd utbildning av

medicine licentiater härvid bör göras till föremål för övervägande. Universitetskanslern

har emellertid i anslutning till vad karolinska institutets lärarkollegium

yttrat i frågan framhållit, att den kliniska forskningen numera i

mycket stor utsträckning bedrives i samarbete med de teoretiska institutionerna.

Det synes därför önskvärt, att utredning även verkställes beträffande

såväl ekonomiska som övriga förutsättningar för upprättandet av ett fullständigt

medicinskt lärosäte i Göteborg. Med anledning av vad medicinalstyrelsen

anfört i fråga örn angelägenheten av en utökning av läkarkåren anser

utskottet vidare, alt utredningen jämväl bör omfatta spörsmålet örn möjligheterna

att i fråga om de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet

och de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund inom den närmaste

framtiden vidtaga åtgärder, som möjliggöra att öka det nuvarande antalet

medicine studerande därstädes.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 247.

I enlighet med vad utskottet sålunda anfört synes det utskottet lämpligt,

att den ifrågasatta utredningen gives en något vidare syftning än vad i motionerna

I: 1 och 11:2 angivits. Utredningen torde enligt utskottets mening

böra bedrivas med all den skyndsamhet, som ärendets omfattande natur

möjliggör.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 1 och II: 2

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

låta verkställa utredning i av utskottet ovan angivna avseenden.

Stockholm den 25 juni 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,

Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Boman, Ekströmer, Petersson, Johan Eric

Ericson och Hesselbom; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ohlin, Falla,

Rubbestad, Mårtensson, Åkerström, Hoppe, Thäpper, Onsjö och Birke.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

617240

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:463 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående inrättande av en medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg. s. 6 i texten