Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m.

1946-11-05 · 8 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:264, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 264.

1

Nr 264.

Ankom till riksdagens kansli den 5 november 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets

övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande

innehavare av befattningar, vilka vid upphörande

av rådhusrätterna i samma städer komma att

indragas, m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 344 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 11 oktober

1946, framlagt förslag rörande statsverkets övertagande av vissa städers

förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande

av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i

judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,

att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende

förenas med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen

ej bereda sysselsättning åt, förutom borgmästaren, minst två lagfarna

ledamöter i rådhusrätten, må Konungen, jämlikt 2 § nämnda lag, även utan

stadsfullmäktiges samtycke meddela förordnande som nyss nämnts. Har

sådant förordnande meddelats, skall staden åliggande skyldighet beträffande

avlöning till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande

indrages, och pension till honom och hans familj övertagas av statsverket.

Med föranledande av anförda bestämmelser i 1932 års lag — vilken såvitt

avser 2 § erhållit sin nuvarande lydelse genom lagändring den 4 maj

1945 (nr 164) — hava utredningar sedan någon tid pågått i fråga om åtskilliga

städers förenande i judiciellt avseende med domsaga. Utredningarna

ha numera slutförts beträffande städerna Skanör med Falsterbo samt Söderköping.

Skanör med Falsterbo hade den 1 januari 1946 ett invånarantal av 999

personer. Staden omgives av Oxie och Skytts domsaga, som vid nyssnämnda

tidpunkt hade en folkmängd av 28 828 personer. Domsagan består av ett

tingslag och har tingsställe i eget i Malmö beläget tingshus, vari jämväl domsagans

kansli är inrymt. I domsagan hållas årligen fyrtio allmänna tingssammanträden

och ett sammanträde med tremansnämnd.

Enligt gällande arbetsordning skall rådhusrätten och magistraten i Skanör

med Falsterbo bestå av, förutom borgmästaren, två rådmän, vilka icke be
Bihang

till riksdagens protokoll 19i6. G sami. Nr 204.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 264.

hova vara lagfarna. Borgmästare i staden är för närvarande Erik Torslow,

som är född år 1882 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1908. Rådmansbefattningama

innehavas av Anders Eriksson, född år 1873, och Fritz Martin

Samuel Tegnér, född år 1884, vilka erhållit sina fullmakter år 1916 respektive

år 1929. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering föreligger

icke beträffande någon av nämnda befattningshavare och skyldighet att

avgå från tjänsten vid viss ålder har icke i något fall stadgats. Ej heller har

i borgmästaren Torslows fullmakt inryckts föreskrift örn skyldighet att

övergå till annan tjänst hos staden. Med hänsyn till hans ålder synes sådan

övergång för övrigt icke kunna komma i fråga, ehuru han innehar föreskriven

kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Borgmästartjänsten är enligt gällande lönestat förenad med en årlig lön

av 2 000 kronor, vartill komma 1 000 kronor i tjänstgöringspenningar, 669

kronor 13 öre i expensmedel och 330 kronor 87 öre i ersättning för indragen

tionde, eller sammanlagt 4 000 kronor. Från och med år 1942 har för ett år

i sänder dyrtidstillägg å 920 kronor beviljats borgmästaren Torslow. Borgmästaren

åtnjuter vidare sportler, vilka, efter avdrag av omkostnader, i medeltal

uppgått under åren 1940—1944 till 4 963 kronor och under åren 1941

—1945 till 5 084 kronor. Envar av rådmännen åtnjuter en årlig avlöning av

300 kronor, därå dyrtidstillägg icke utgår. Genom beslut den 27 januari 1944

hava stadsfullmäktige därjämte beviljat magistratens ledamöter personlig

ersättning för förlorade arvskiftes- och bouppteclcningsprovisioner, nämligen

borgmästaren Torslow med 1 800 kronor samt envar av rådmännen Eriksson

och Tegnér med 600 kronor, vilka ersättningar skulle utgå så länge staden

hade egen jurisdiktion eller intill dess vederbörande erhållit avsked från sin

befattning eller dessförinnan avlidit. Detta beslut har fastställts av Kungl.

Maj:t den 19 maj 1944. Däremot föranledde en av stadsfullmäktige samtidigt

gjord framställning om ersättning av statsmedel med 3 000 kronor om

året, så länge staden till magistratens ledamöter utbetalade nu nämnda ersättning,

icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

På grund av Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens

i Malmöhus län försorg utredning ägt rum rörande förenande av staden

Skanör med Falsterbo i judiciellt avseende med förutnämnda domsaga.

Utredningen, som verkställts jämlikt 3 § ovan omförmälda lag den 17 juni

1932, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts av tingssekreteraren Johan

Björling.

Utredningsmannen har i ett den 11 december 1945 avgivet utlåtande anfört

att rådhusrätten i staden borde upphöra.

I fråga örn statsverkets ersättningsskyldighet gentemot staden för borgmästaren

Torslows avlöning har utredningsmannen förklarat sig tillstyrka

ett av Torslow framställt yrkande örn ersättning för mistad avlöning och

sportler efter medeltalet av nettoinkomsterna av tjänsten för de fem sista

åren, eller 9 005 kronor, intill dess han fyllde 70 år, och för tiden därefter

med 6 000 kronor årligen efter 1939 års penningvärde, d. v. s. 6 000 kronor

jämte dyrtidstillägg med år 1939 som utgångspunkt. Till envar av rådmän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 264.

3

nen Eriksson och Tegnér borde enligt utredningsmannen av statsmedel utgå

ersättning med dels 300 kronor för förlorad avlöning, dels ock med 600

kronor för förlorad arvskiftes- och bouppteckningsprovision.

över utredningen hava yttranden avgivits av Oxie och Skytts domsagas

häradsrätt, stadsfullmäktige och magistraten i Skanör med Falsterbo, länsstyrelsen

i Malmöhus län samt hovrätten över Skåne och Blekinge,

Stadsfullmäktige hava förklarat sig intet hava att erinra mot stadens förenande

med domsagan under förutsättning, bland annat, att statsverket övertoge

staden åliggande skyldigheter beträffande avlöning till innehavare av

befattning, som genom rådhusrättens upphörande bomme att indragas, och

pension till honom och hans familj.

Statskontoret har icke ansett skyldighet åvila statsverket att utgiva ersättning

till borgmästaren och rådmännen för mistade arvskiftes- och bouppteckningsprovisioner,

enär sådan ersättning enligt stadsfullmäktiges av Kungl.

Maj :t prövade och fastställda beslut skulle utgå endast så länge staden hade

egen jurisdiktion.

Departementschefen har anfört följande.

Såsom i det föregående framhållits hava stadsfullmäktige i Skanör med

Falsterbo endast under viss förutsättning givit sitt samtycke till att staden i

judiciellt avseende förenas med Oxie och Skytts domsaga. Under sådana omständigheter

lärer Kungl. Majit icke, jämlikt 1 § förenämnda lag den 17 juni

1932, äga meddela förordnande härom. Då utredningen i ärendet emellertid

otvetydigt giver vid handen, att domstols- och magistratsgöromålen i staden

icke bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med minst tre lagfarna ledamöter,

bör, med hänsyn till den organisation av rådhusrätterna som förutsättes i

nya rättegångsbalken, stadens egen jurisdiktion upphöra. Det är också

min avsikt att föreslå Kungl. Majit att, med stöd av 2 § nyssnämnda lag,

utfärda förordnande om rådhusrättens upphörande och stadens förenande

i judiciellt avseende med nämnda domsaga. Förordnandet synes lämpligen

böra träda i kraft redan den 1 januari 1947. Innan föreskrifter härom kunna

meddelas, måste emellertid, på grund av 2 § andra stycket i 1932 års lag,

riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens avlöningsförpliktelser

beträffande borgmästaren Torslow samt rådmännen Eriksson

och Tegnér, vilkas tjänster vid rådhusrättens upphörande komma att indragas.

Vad beträffar ersättningsbeloppens storlek anser jag i motsats till statskontoret,

att borgmästaren och rådmännen, på sätt utredningsmannen föreslagit,

böra erhålla gottgörelse av statsmedel även med belopp motsvarande den

personliga ersättning, som stadsfullmäktige enligt vad förut anförts tillerkänt

dem för mistad boupptecknings- och arvskiftesprovision. Denna ersättning är

nämligen enligt min mening närmast att betrakta såsom en fast avlöningsförmån,

som trätt i stället för vissa genom statsmakternas åtgöranden indragna,

befattningshavarna i lönestaten tillförsäkrade sportler. Såsom ett ytterligare

skäl härtill kan i fråga om borgmästaren Torslow åberopas, att dennes nettoinkomster,

med bortseende från nyssnämnda ersättning och dyrtidstillägget,

under åren 1941—1945 i medeltal uppgått till över 9 000 kronor. Däremot

anser jag det av statskontoret föreslagna ersättningsbeloppet till borgmästaren

skäligt för tiden efter det han uppnått 70 års ålder.

Någon ersättningsskyldighet i övrigt för statsverket gentemot staden på

grund av landsrättsförläggningen kan enligt den i ärendet förebragta ekonomiska

ulredningen icke uppstå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 264.

Söderköping hade den 1 januari 1946 2 859 invånare. Staden omgives av

Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga, som vid nyssnämnda

tidpunkt hade en folkmängd av 20 347 personer. Domsagan består av ett

tingslag och har tingsställe i eget inom staden beläget tingshus, vari jämväl

domsagans kansli är inrymt. I domsagan hållas årligen tjugu allmänna

tingssammanträden och ett sammanträde med tremansnämnd.

Enligt gällande arbetsordning skall rådhusrätten i Söderköping bestå av,

förutom borgmästaren, två ordinarie rådmän och en extra rådman. Rådmännen

behöva icke vara lagfarna. Borgmästartjänsten innehaves av Anders

Emanuel Öster, som är född år 1888 och erhållit fullmakt å tjänsten den

4 maj 1923. De ordinarie rådmansbefattningarna innehavas av Karl Johan

Emil Janson, född år 1883 och Sven Gerold Andersson, född år 1887. Extra

rådman är Ernst Bernhard Bokblad, som är född år 1873. Fullmakt har icke

utfärdats för någon av rådmännen, vilka äro valda av stadsfullmäktige,

Janson den 12 september 1933 samt Andersson och Bokblad den 26 juni

1934.

Envar av rådmännen har vid valet ålagts skyldighet att underkasta sig

dels bestämmelserna i den av Kungl. Majit fastställda, ännu gällande arbetsordningen

och lönestaten för rådhusrätten och magistraten, dels ock

»vad Kungl. Majit framdeles kan komma att förordna i samband med omorganisation»

av rådhusrätten och magistraten i Söderköping.

Borgmästaren är skyldig avgå med pension vid 70 års ålder. Skyldighet

att avgå vid viss ålder har däremot icke stadgats för någon av rådmännen.

Ej heller föreligger skyldighet för vare sig borgmästaren eller rådmännen

att övergå till annan tjänst hos staden. Framhållas bör dock, att borgmästaren

öster, som avlagt juris kandidatexamen, innehar föreskriven kompetens

för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Borgmästartjänsten är enligt gällande lönestat förenad med en årlig lön,

beräknad efter 16 :e lönegraden, avdelning B, samt den ortsgrupp staden tillhör

i avlöningsreglementet den 22 juli 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Å lönen utgår dyrtidstillägg enligt samma grunder som gälla för

befattningshavare i statens tjänst. I överensstämmelse härmed har i stadens

inkomst- och utgiftsstat för år 1946 upptagits 9 060 kronor till lön åt borgmästaren

jämte 3 662 kronor 40 öre till dyrtids- och kristillägg härå. Borgmästaren

åtnjuter även stämpelprovision, som under den tid Öster innehaft

befattningen i medeltal uppgått till 470 kronor örn året. Borgmästaren är

av staden pensionsförsäkrad i Sveriges kommunalanställdas pensionskassa.

Stadens årliga andel i pensionsavgiften uppgår till 1 824 kronor 44 öre, borgmästarens

andel till 540 kronor. Envar av de ordinarie rådmännen åtnjuter

en årlig lön av 450 kronor. Extra rådmannen uppbär en årlig ersättning av

150 kronor. Rådmännen äro icke berättigade till pension.

På grund av Kungl. Majits beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens

i Östergötlands län försorg utredning ägt rum rörande Söderköpings

förenande i judiciellt avseende med förenämnda domsaga. Utredningen, som

verkställts jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 264.

5

handlat de i nämnda paragraf angivna frågor, bär jämlikt länsstyrelsens

uppdrag utförts av numera assessorn i Göta hovrätt Gunnar Lindskog.

Utredningsmannen har den 8 januari 1946 avgivit utlåtande i ärendet.

över utredningen hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige i Söderköping,

häradsrätten i Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga,

länsstyrelsen i Östergötlands län samt Göta hovrätt.

Stadsfullmäktige hava samtyckt till föreningen under förutsättning, bland

annat, att staden erhölle gottgörelse av statsverket för sina merutgifter i anledning

av densamma.

Departementschefen har anfört följande.

Samma skäl som jag funnit motivera förenande av staden Skanör med

Falsterbo med angränsande domsaga föreligga beträffande staden Söderköping.

Jag ämnar alltså föreslå Kungl. Majit att utfärda förordnande om rådhusrättens

upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med Hammarkinds,

Stegeborgs och Skärkinds domsaga. Även denna indelningsändring

synes böra träda i kraft den 1 januari 1947.

Förutsättning för meddelande av dylikt förordnande är, såsom jag förut

under l:o anfört, att statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande

innehavare av befattning, som vid rådhusrättens upphörande kommer att indragas.

I avseende å omfattningen av denna statsverkets skyldighet råda i

förevarande fall delade meningar. Utredningsmannen, länsstyrelsen och hovrätten

hava uttalat, att statsverket bör övertaga stadens skyldigheter gentemot

såväl borgmästaren som rådmännen, under det att statskontoret icke

funnit någon förpliktelse kunna uppkomma för statsverket i fråga om rådmännen.

Statskontoret grundar sin ståndpunkt på uppfattningen att någon

motsvarande förpliktelse icke kan åvila staden vid rådhusrättens upphörande,

enär för rådmännen stadgats villkor att underkasta sig vad Kungl. Majit

kunde komma att framdeles förordna i .samband med rådhusrättens omorganisation.

För egen del ansluter jag mig till den ståndpunkt, som intagits av,

bland andra, hovrätten. Det förbehåll, som stadsfullmäktige vid valen stadgat

för rådmännen och på vilket statskontoret grundat sin mening, torde icke

böra tillmätas avgörande betydelse i nu förevarande sammanhang, enär förbehållets

avfattning tager sikte på det fall att rådhusrätten omorganiseras,

icke att den upphör. Enligt min mening tala jämväl starka billighetsskäl för

att också rådmännen tillerkännas ersättning för mistade löneförmåner.

Vad beträffar ersättningsbeloppens storlek har jag intet att erinra emot

statskontorets förslag i fråga om borgmästaren Öster. Rådmännen torde böra

tillerkännas årlig ersättning, envar av Janson och Andersson med 450 kronor

samt Bokblad med 150 kronor.

Hjo och Torshälla. Slutligen har i propositionen behandlats frågan örn

vissa årliga gottgörelser, som tillerkänts f. d. rådmannen i Hjo Axel Laurentius

Andersson och f. d. rådmannen i Torshälla Adolf Fredrik Grönberg.

Genom beslut den 20 oktober 1944 förordnade Kungl. Majit, med stöd

av 2 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende, att rådhusrätten i IIjo skulle upphöra från och med den 1 januari

1945 och staden från och med sistnämnda dag i judiciellt avseende förenas

med Skövde domsaga samt Gudhems och Kåkinds tingslag. Beslutet hade

föregåtts av vederbörlig genom länsstyrelsen i Skaraborgs län verkställd utredning

i ärendet. Samtidigt bestämde Kungl. Majit, bland annat, att till

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 264.

dåvarande rådmannen i staden Axel Laurentius Andersson, som är född år

1869, skulle från och med den 1 januari 1945 under hans återstående livstid

av statsmedel utbetalas en årlig gottgörelse av 412 kronor, därå rörligt tilllägg

enligt för statliga befattningshavare gällande grunder men icke kristilllägg

skulle utgå.

Efter vederbörlig utredning genom försorg av länsstyrelsen i Södermanlands

län förordnade Kungl. Majit vidare genom beslut den 1 juni 1945, med

stöd av omförmälda lagrum, att rådhusrätten i Torshälla skulle upphöra

från och med den 1 januari 1946 och staden från och med sistnämnda dag

i judiciellt avseende förenas med Livgedingets domsaga och Rekarne tingslag.

Samtidigt bestämde Kungl. Majit, bland annat, att till dåvarande rådmannen

i Torshälla Adolf Fredrik Grönberg, som är född år 1871, skulle

från och med den 1 januari 1946 under hans återstående livstid av statsmedel

utbetalas en årlig gottgörelse av 225 kronor, därå dyrtidstillägg ej skulle

utgå.

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Nämnda ersättningsbelopp -— som utgjorde vederlag till Andersson och

Grönberg för mistade löneförmåner från Hjo respektive Torshälla med anledning

av rådmanstjänstemas indragning vid rådhusx-ättemas upphörande

— skulle tills vidare kvartalsvis i efterskott bestridas från det under riksstatens

andra huvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter. Rätteligen borde

beloppen ha utanordnats från allmänna indragningsstaten. Härtill hade emellertid

erfordrats riksdagens medgivande. Med hänsyn till tidpunkterna för

utredningarnas färdigställande ansågs emellertid proposition till riksdagen

härom i intetdera fallet böra avlåtas. Å andra sidan ansågs synnerligen angeläget,

att beslut snarast åvägabragtes rörande ifrågavarande indelningsändringar,

iså att desamma kunde träda i kraft redan med ingången av år

1945 beträffande Hjo och år 1946 i fråga örn Torshälla. Med hänsyn härtill

beslöt Kungl. Maj :t anvisa förenämnda tämligen obetydliga ersättningsbelopp

från anslaget till extra utgifter för att sedermera i händelse av behov hos

riksdagen anmäla desamma till överförande å allmänna indragningsstaten.

Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva

a) att till borgmästaren i Skanör med Falsterbo Erik Torslow

samt rådmännen i samma stad Anders Eriksson och

Fritz Martin Samuel Tegnér må från och med den dag, då

föreskrift om stadens förenande i judiciellt avseende med

Oxie och Skytts domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten

utbetalas årlig ersättning dels till Torslow

med 9 000 kronor, intill den tidpunkt då han uppnår 70

års ålder, och med 7 200 kronor under hans därefter återstående

livstid, dels ock till envar av Eriksson och Tegnér med

900 kronor under deras återstående livstid, med iakttagande

av att å förmånerna dyrtids- eller annat tillägg icke skall

utgå,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 264.

7

b) att till borgmästaren i Söderköping Anders Emanuel

öster samt rådmännen i samma stad Karl Johan Emil Janson,

Sven Gerold Andersson och Ernst Bernhard Bokblad

må från och med den dag, då föreskrift om stadens förenande

i judiciellt avseende med Hammarkinds, Stegeborgs

och Skärkinds domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten

utbetalas årlig ersättning, till öster — intill

den tidpunkt då han uppnår 70 års ålder — med 8 990

kronor jämte dyrtids- och kristillägg å ett belopp av 9 060

kronor enligt de för befattningshavare i statens tjänst stadgade

grunder, till envar av Janson och Andersson under deras

återstående livstid med 450 kronor samt till Bokblad

under hans återstående livstid med 150 kronor, med iakttagande

av att å rådmännens förmåner dyrtidstillägg icke skall

utgå samt att, därest Öster skulle övergå till ordinarie befattning

i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare

1 Söderköping eller i annan stad eller till ledamot av annan

rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara i åtnjutande

av berörda gottgörelse,

c) att från och med dagen för landsrättsförläggningens

ikraftträdande må till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

från allmänna indragningsstaten för borgmästaren i

Söderköping Anders Emanuel öster årligen, intill dess han

uppnår 70 års ålder eller skyldighet att erlägga pensionsavgift

för honom eljest bortfaller, erläggas dylik avgift med

2 364 kronor 44 öre, *

d) att den f. d. rådmannen i Hjo Axel Laurentius Andersson

genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 oktober 1944 tillerkända

årliga gottgörelsen av 412 kronor jämte rörligt tillägg

därå enligt för statliga befattningshavare gällande grunder

skall, räknat från och med den 1 oktober 1946, utgå från allmänna

indragningsstaten,

e) att den f. d. rådmannen i Torshälla Adolf Fredrik Grönberg

genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 juni 1945 tillerkända

årliga gottgörelsen av 225 kronor skall, räknat från och med

den 1 oktober 1946, utgå från allmänna indragningsstaten.

Stockholm den 5 november 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 264.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bäckström,

Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Boman, Ekströmer, Gustaf Iwar Anderson, Rosenberg

och Hesselbom; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström,

Åkerström, Petterson i Degerfors och Birke.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

464142

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.