Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m.
1946-11-05 · 8 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:264, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 264.
1
Nr 264.
Ankom till riksdagens kansli den 5 november 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets
övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande
innehavare av befattningar, vilka vid upphörande
av rådhusrätterna i samma städer komma att
indragas, m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 344 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 11 oktober
1946, framlagt förslag rörande statsverkets övertagande av vissa städers
förpliktelser beträffande innehavare av befattningar, vilka vid upphörande
av rådhusrätterna i samma städer komma att indragas, m. m.
Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i
judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,
att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende
förenas med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen
ej bereda sysselsättning åt, förutom borgmästaren, minst två lagfarna
ledamöter i rådhusrätten, må Konungen, jämlikt 2 § nämnda lag, även utan
stadsfullmäktiges samtycke meddela förordnande som nyss nämnts. Har
sådant förordnande meddelats, skall staden åliggande skyldighet beträffande
avlöning till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande
indrages, och pension till honom och hans familj övertagas av statsverket.
Med föranledande av anförda bestämmelser i 1932 års lag — vilken såvitt
avser 2 § erhållit sin nuvarande lydelse genom lagändring den 4 maj
1945 (nr 164) — hava utredningar sedan någon tid pågått i fråga om åtskilliga
städers förenande i judiciellt avseende med domsaga. Utredningarna
ha numera slutförts beträffande städerna Skanör med Falsterbo samt Söderköping.
Skanör med Falsterbo hade den 1 januari 1946 ett invånarantal av 999
personer. Staden omgives av Oxie och Skytts domsaga, som vid nyssnämnda
tidpunkt hade en folkmängd av 28 828 personer. Domsagan består av ett
tingslag och har tingsställe i eget i Malmö beläget tingshus, vari jämväl domsagans
kansli är inrymt. I domsagan hållas årligen fyrtio allmänna tingssammanträden
och ett sammanträde med tremansnämnd.
Enligt gällande arbetsordning skall rådhusrätten och magistraten i Skanör
med Falsterbo bestå av, förutom borgmästaren, två rådmän, vilka icke be
Bihang
till riksdagens protokoll 19i6. G sami. Nr 204.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Statsutskottets utlåtande nr 264.
hova vara lagfarna. Borgmästare i staden är för närvarande Erik Torslow,
som är född år 1882 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1908. Rådmansbefattningama
innehavas av Anders Eriksson, född år 1873, och Fritz Martin
Samuel Tegnér, född år 1884, vilka erhållit sina fullmakter år 1916 respektive
år 1929. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering föreligger
icke beträffande någon av nämnda befattningshavare och skyldighet att
avgå från tjänsten vid viss ålder har icke i något fall stadgats. Ej heller har
i borgmästaren Torslows fullmakt inryckts föreskrift örn skyldighet att
övergå till annan tjänst hos staden. Med hänsyn till hans ålder synes sådan
övergång för övrigt icke kunna komma i fråga, ehuru han innehar föreskriven
kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.
Borgmästartjänsten är enligt gällande lönestat förenad med en årlig lön
av 2 000 kronor, vartill komma 1 000 kronor i tjänstgöringspenningar, 669
kronor 13 öre i expensmedel och 330 kronor 87 öre i ersättning för indragen
tionde, eller sammanlagt 4 000 kronor. Från och med år 1942 har för ett år
i sänder dyrtidstillägg å 920 kronor beviljats borgmästaren Torslow. Borgmästaren
åtnjuter vidare sportler, vilka, efter avdrag av omkostnader, i medeltal
uppgått under åren 1940—1944 till 4 963 kronor och under åren 1941
—1945 till 5 084 kronor. Envar av rådmännen åtnjuter en årlig avlöning av
300 kronor, därå dyrtidstillägg icke utgår. Genom beslut den 27 januari 1944
hava stadsfullmäktige därjämte beviljat magistratens ledamöter personlig
ersättning för förlorade arvskiftes- och bouppteclcningsprovisioner, nämligen
borgmästaren Torslow med 1 800 kronor samt envar av rådmännen Eriksson
och Tegnér med 600 kronor, vilka ersättningar skulle utgå så länge staden
hade egen jurisdiktion eller intill dess vederbörande erhållit avsked från sin
befattning eller dessförinnan avlidit. Detta beslut har fastställts av Kungl.
Maj:t den 19 maj 1944. Däremot föranledde en av stadsfullmäktige samtidigt
gjord framställning om ersättning av statsmedel med 3 000 kronor om
året, så länge staden till magistratens ledamöter utbetalade nu nämnda ersättning,
icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
På grund av Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Malmöhus län försorg utredning ägt rum rörande förenande av staden
Skanör med Falsterbo i judiciellt avseende med förutnämnda domsaga.
Utredningen, som verkställts jämlikt 3 § ovan omförmälda lag den 17 juni
1932, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts av tingssekreteraren Johan
Björling.
Utredningsmannen har i ett den 11 december 1945 avgivet utlåtande anfört
att rådhusrätten i staden borde upphöra.
I fråga örn statsverkets ersättningsskyldighet gentemot staden för borgmästaren
Torslows avlöning har utredningsmannen förklarat sig tillstyrka
ett av Torslow framställt yrkande örn ersättning för mistad avlöning och
sportler efter medeltalet av nettoinkomsterna av tjänsten för de fem sista
åren, eller 9 005 kronor, intill dess han fyllde 70 år, och för tiden därefter
med 6 000 kronor årligen efter 1939 års penningvärde, d. v. s. 6 000 kronor
jämte dyrtidstillägg med år 1939 som utgångspunkt. Till envar av rådmän
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 264.
3
nen Eriksson och Tegnér borde enligt utredningsmannen av statsmedel utgå
ersättning med dels 300 kronor för förlorad avlöning, dels ock med 600
kronor för förlorad arvskiftes- och bouppteckningsprovision.
över utredningen hava yttranden avgivits av Oxie och Skytts domsagas
häradsrätt, stadsfullmäktige och magistraten i Skanör med Falsterbo, länsstyrelsen
i Malmöhus län samt hovrätten över Skåne och Blekinge,
Stadsfullmäktige hava förklarat sig intet hava att erinra mot stadens förenande
med domsagan under förutsättning, bland annat, att statsverket övertoge
staden åliggande skyldigheter beträffande avlöning till innehavare av
befattning, som genom rådhusrättens upphörande bomme att indragas, och
pension till honom och hans familj.
Statskontoret har icke ansett skyldighet åvila statsverket att utgiva ersättning
till borgmästaren och rådmännen för mistade arvskiftes- och bouppteckningsprovisioner,
enär sådan ersättning enligt stadsfullmäktiges av Kungl.
Maj :t prövade och fastställda beslut skulle utgå endast så länge staden hade
egen jurisdiktion.
Departementschefen har anfört följande.
Såsom i det föregående framhållits hava stadsfullmäktige i Skanör med
Falsterbo endast under viss förutsättning givit sitt samtycke till att staden i
judiciellt avseende förenas med Oxie och Skytts domsaga. Under sådana omständigheter
lärer Kungl. Majit icke, jämlikt 1 § förenämnda lag den 17 juni
1932, äga meddela förordnande härom. Då utredningen i ärendet emellertid
otvetydigt giver vid handen, att domstols- och magistratsgöromålen i staden
icke bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med minst tre lagfarna ledamöter,
bör, med hänsyn till den organisation av rådhusrätterna som förutsättes i
nya rättegångsbalken, stadens egen jurisdiktion upphöra. Det är också
min avsikt att föreslå Kungl. Majit att, med stöd av 2 § nyssnämnda lag,
utfärda förordnande om rådhusrättens upphörande och stadens förenande
i judiciellt avseende med nämnda domsaga. Förordnandet synes lämpligen
böra träda i kraft redan den 1 januari 1947. Innan föreskrifter härom kunna
meddelas, måste emellertid, på grund av 2 § andra stycket i 1932 års lag,
riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens avlöningsförpliktelser
beträffande borgmästaren Torslow samt rådmännen Eriksson
och Tegnér, vilkas tjänster vid rådhusrättens upphörande komma att indragas.
Vad beträffar ersättningsbeloppens storlek anser jag i motsats till statskontoret,
att borgmästaren och rådmännen, på sätt utredningsmannen föreslagit,
böra erhålla gottgörelse av statsmedel även med belopp motsvarande den
personliga ersättning, som stadsfullmäktige enligt vad förut anförts tillerkänt
dem för mistad boupptecknings- och arvskiftesprovision. Denna ersättning är
nämligen enligt min mening närmast att betrakta såsom en fast avlöningsförmån,
som trätt i stället för vissa genom statsmakternas åtgöranden indragna,
befattningshavarna i lönestaten tillförsäkrade sportler. Såsom ett ytterligare
skäl härtill kan i fråga om borgmästaren Torslow åberopas, att dennes nettoinkomster,
med bortseende från nyssnämnda ersättning och dyrtidstillägget,
under åren 1941—1945 i medeltal uppgått till över 9 000 kronor. Däremot
anser jag det av statskontoret föreslagna ersättningsbeloppet till borgmästaren
skäligt för tiden efter det han uppnått 70 års ålder.
Någon ersättningsskyldighet i övrigt för statsverket gentemot staden på
grund av landsrättsförläggningen kan enligt den i ärendet förebragta ekonomiska
ulredningen icke uppstå.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Statsutskottets utlåtande nr 264.
Söderköping hade den 1 januari 1946 2 859 invånare. Staden omgives av
Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga, som vid nyssnämnda
tidpunkt hade en folkmängd av 20 347 personer. Domsagan består av ett
tingslag och har tingsställe i eget inom staden beläget tingshus, vari jämväl
domsagans kansli är inrymt. I domsagan hållas årligen tjugu allmänna
tingssammanträden och ett sammanträde med tremansnämnd.
Enligt gällande arbetsordning skall rådhusrätten i Söderköping bestå av,
förutom borgmästaren, två ordinarie rådmän och en extra rådman. Rådmännen
behöva icke vara lagfarna. Borgmästartjänsten innehaves av Anders
Emanuel Öster, som är född år 1888 och erhållit fullmakt å tjänsten den
4 maj 1923. De ordinarie rådmansbefattningarna innehavas av Karl Johan
Emil Janson, född år 1883 och Sven Gerold Andersson, född år 1887. Extra
rådman är Ernst Bernhard Bokblad, som är född år 1873. Fullmakt har icke
utfärdats för någon av rådmännen, vilka äro valda av stadsfullmäktige,
Janson den 12 september 1933 samt Andersson och Bokblad den 26 juni
1934.
Envar av rådmännen har vid valet ålagts skyldighet att underkasta sig
dels bestämmelserna i den av Kungl. Majit fastställda, ännu gällande arbetsordningen
och lönestaten för rådhusrätten och magistraten, dels ock
»vad Kungl. Majit framdeles kan komma att förordna i samband med omorganisation»
av rådhusrätten och magistraten i Söderköping.
Borgmästaren är skyldig avgå med pension vid 70 års ålder. Skyldighet
att avgå vid viss ålder har däremot icke stadgats för någon av rådmännen.
Ej heller föreligger skyldighet för vare sig borgmästaren eller rådmännen
att övergå till annan tjänst hos staden. Framhållas bör dock, att borgmästaren
öster, som avlagt juris kandidatexamen, innehar föreskriven kompetens
för att kunna utses till kommunalborgmästare.
Borgmästartjänsten är enligt gällande lönestat förenad med en årlig lön,
beräknad efter 16 :e lönegraden, avdelning B, samt den ortsgrupp staden tillhör
i avlöningsreglementet den 22 juli 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
Å lönen utgår dyrtidstillägg enligt samma grunder som gälla för
befattningshavare i statens tjänst. I överensstämmelse härmed har i stadens
inkomst- och utgiftsstat för år 1946 upptagits 9 060 kronor till lön åt borgmästaren
jämte 3 662 kronor 40 öre till dyrtids- och kristillägg härå. Borgmästaren
åtnjuter även stämpelprovision, som under den tid Öster innehaft
befattningen i medeltal uppgått till 470 kronor örn året. Borgmästaren är
av staden pensionsförsäkrad i Sveriges kommunalanställdas pensionskassa.
Stadens årliga andel i pensionsavgiften uppgår till 1 824 kronor 44 öre, borgmästarens
andel till 540 kronor. Envar av de ordinarie rådmännen åtnjuter
en årlig lön av 450 kronor. Extra rådmannen uppbär en årlig ersättning av
150 kronor. Rådmännen äro icke berättigade till pension.
På grund av Kungl. Majits beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Östergötlands län försorg utredning ägt rum rörande Söderköpings
förenande i judiciellt avseende med förenämnda domsaga. Utredningen, som
verkställts jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 264.
5
handlat de i nämnda paragraf angivna frågor, bär jämlikt länsstyrelsens
uppdrag utförts av numera assessorn i Göta hovrätt Gunnar Lindskog.
Utredningsmannen har den 8 januari 1946 avgivit utlåtande i ärendet.
över utredningen hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige i Söderköping,
häradsrätten i Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga,
länsstyrelsen i Östergötlands län samt Göta hovrätt.
Stadsfullmäktige hava samtyckt till föreningen under förutsättning, bland
annat, att staden erhölle gottgörelse av statsverket för sina merutgifter i anledning
av densamma.
Departementschefen har anfört följande.
Samma skäl som jag funnit motivera förenande av staden Skanör med
Falsterbo med angränsande domsaga föreligga beträffande staden Söderköping.
Jag ämnar alltså föreslå Kungl. Majit att utfärda förordnande om rådhusrättens
upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med Hammarkinds,
Stegeborgs och Skärkinds domsaga. Även denna indelningsändring
synes böra träda i kraft den 1 januari 1947.
Förutsättning för meddelande av dylikt förordnande är, såsom jag förut
under l:o anfört, att statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande
innehavare av befattning, som vid rådhusrättens upphörande kommer att indragas.
I avseende å omfattningen av denna statsverkets skyldighet råda i
förevarande fall delade meningar. Utredningsmannen, länsstyrelsen och hovrätten
hava uttalat, att statsverket bör övertaga stadens skyldigheter gentemot
såväl borgmästaren som rådmännen, under det att statskontoret icke
funnit någon förpliktelse kunna uppkomma för statsverket i fråga om rådmännen.
Statskontoret grundar sin ståndpunkt på uppfattningen att någon
motsvarande förpliktelse icke kan åvila staden vid rådhusrättens upphörande,
enär för rådmännen stadgats villkor att underkasta sig vad Kungl. Majit
kunde komma att framdeles förordna i .samband med rådhusrättens omorganisation.
För egen del ansluter jag mig till den ståndpunkt, som intagits av,
bland andra, hovrätten. Det förbehåll, som stadsfullmäktige vid valen stadgat
för rådmännen och på vilket statskontoret grundat sin mening, torde icke
böra tillmätas avgörande betydelse i nu förevarande sammanhang, enär förbehållets
avfattning tager sikte på det fall att rådhusrätten omorganiseras,
icke att den upphör. Enligt min mening tala jämväl starka billighetsskäl för
att också rådmännen tillerkännas ersättning för mistade löneförmåner.
Vad beträffar ersättningsbeloppens storlek har jag intet att erinra emot
statskontorets förslag i fråga om borgmästaren Öster. Rådmännen torde böra
tillerkännas årlig ersättning, envar av Janson och Andersson med 450 kronor
samt Bokblad med 150 kronor.
Hjo och Torshälla. Slutligen har i propositionen behandlats frågan örn
vissa årliga gottgörelser, som tillerkänts f. d. rådmannen i Hjo Axel Laurentius
Andersson och f. d. rådmannen i Torshälla Adolf Fredrik Grönberg.
Genom beslut den 20 oktober 1944 förordnade Kungl. Majit, med stöd
av 2 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande i judiciellt
avseende, att rådhusrätten i IIjo skulle upphöra från och med den 1 januari
1945 och staden från och med sistnämnda dag i judiciellt avseende förenas
med Skövde domsaga samt Gudhems och Kåkinds tingslag. Beslutet hade
föregåtts av vederbörlig genom länsstyrelsen i Skaraborgs län verkställd utredning
i ärendet. Samtidigt bestämde Kungl. Majit, bland annat, att till
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Statsutskottets utlåtande nr 264.
dåvarande rådmannen i staden Axel Laurentius Andersson, som är född år
1869, skulle från och med den 1 januari 1945 under hans återstående livstid
av statsmedel utbetalas en årlig gottgörelse av 412 kronor, därå rörligt tilllägg
enligt för statliga befattningshavare gällande grunder men icke kristilllägg
skulle utgå.
Efter vederbörlig utredning genom försorg av länsstyrelsen i Södermanlands
län förordnade Kungl. Majit vidare genom beslut den 1 juni 1945, med
stöd av omförmälda lagrum, att rådhusrätten i Torshälla skulle upphöra
från och med den 1 januari 1946 och staden från och med sistnämnda dag
i judiciellt avseende förenas med Livgedingets domsaga och Rekarne tingslag.
Samtidigt bestämde Kungl. Majit, bland annat, att till dåvarande rådmannen
i Torshälla Adolf Fredrik Grönberg, som är född år 1871, skulle
från och med den 1 januari 1946 under hans återstående livstid av statsmedel
utbetalas en årlig gottgörelse av 225 kronor, därå dyrtidstillägg ej skulle
utgå.
Departementschefen har anfört bland annat följande.
Nämnda ersättningsbelopp -— som utgjorde vederlag till Andersson och
Grönberg för mistade löneförmåner från Hjo respektive Torshälla med anledning
av rådmanstjänstemas indragning vid rådhusx-ättemas upphörande
— skulle tills vidare kvartalsvis i efterskott bestridas från det under riksstatens
andra huvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter. Rätteligen borde
beloppen ha utanordnats från allmänna indragningsstaten. Härtill hade emellertid
erfordrats riksdagens medgivande. Med hänsyn till tidpunkterna för
utredningarnas färdigställande ansågs emellertid proposition till riksdagen
härom i intetdera fallet böra avlåtas. Å andra sidan ansågs synnerligen angeläget,
att beslut snarast åvägabragtes rörande ifrågavarande indelningsändringar,
iså att desamma kunde träda i kraft redan med ingången av år
1945 beträffande Hjo och år 1946 i fråga örn Torshälla. Med hänsyn härtill
beslöt Kungl. Maj :t anvisa förenämnda tämligen obetydliga ersättningsbelopp
från anslaget till extra utgifter för att sedermera i händelse av behov hos
riksdagen anmäla desamma till överförande å allmänna indragningsstaten.
Utskottet. Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva
a) att till borgmästaren i Skanör med Falsterbo Erik Torslow
samt rådmännen i samma stad Anders Eriksson och
Fritz Martin Samuel Tegnér må från och med den dag, då
föreskrift om stadens förenande i judiciellt avseende med
Oxie och Skytts domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
utbetalas årlig ersättning dels till Torslow
med 9 000 kronor, intill den tidpunkt då han uppnår 70
års ålder, och med 7 200 kronor under hans därefter återstående
livstid, dels ock till envar av Eriksson och Tegnér med
900 kronor under deras återstående livstid, med iakttagande
av att å förmånerna dyrtids- eller annat tillägg icke skall
utgå,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 264.
7
b) att till borgmästaren i Söderköping Anders Emanuel
öster samt rådmännen i samma stad Karl Johan Emil Janson,
Sven Gerold Andersson och Ernst Bernhard Bokblad
må från och med den dag, då föreskrift om stadens förenande
i judiciellt avseende med Hammarkinds, Stegeborgs
och Skärkinds domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
utbetalas årlig ersättning, till öster — intill
den tidpunkt då han uppnår 70 års ålder — med 8 990
kronor jämte dyrtids- och kristillägg å ett belopp av 9 060
kronor enligt de för befattningshavare i statens tjänst stadgade
grunder, till envar av Janson och Andersson under deras
återstående livstid med 450 kronor samt till Bokblad
under hans återstående livstid med 150 kronor, med iakttagande
av att å rådmännens förmåner dyrtidstillägg icke skall
utgå samt att, därest Öster skulle övergå till ordinarie befattning
i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare
1 Söderköping eller i annan stad eller till ledamot av annan
rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara i åtnjutande
av berörda gottgörelse,
c) att från och med dagen för landsrättsförläggningens
ikraftträdande må till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa
från allmänna indragningsstaten för borgmästaren i
Söderköping Anders Emanuel öster årligen, intill dess han
uppnår 70 års ålder eller skyldighet att erlägga pensionsavgift
för honom eljest bortfaller, erläggas dylik avgift med
2 364 kronor 44 öre, *
d) att den f. d. rådmannen i Hjo Axel Laurentius Andersson
genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 oktober 1944 tillerkända
årliga gottgörelsen av 412 kronor jämte rörligt tillägg
därå enligt för statliga befattningshavare gällande grunder
skall, räknat från och med den 1 oktober 1946, utgå från allmänna
indragningsstaten,
e) att den f. d. rådmannen i Torshälla Adolf Fredrik Grönberg
genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 juni 1945 tillerkända
årliga gottgörelsen av 225 kronor skall, räknat från och med
den 1 oktober 1946, utgå från allmänna indragningsstaten.
Stockholm den 5 november 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Statsutskottets utlåtande nr 264.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bäckström,
Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Boman, Ekströmer, Gustaf Iwar Anderson, Rosenberg
och Hesselbom; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström,
Åkerström, Petterson i Degerfors och Birke.
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
464142
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.