Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929

1946-11-05 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:265, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 265.

1

Nr 265.

Ankom till riksdagens kansli den 5 november 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna

resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210).

(3:e avd.)

I propositionen nr 325 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 september 1946,

föreslagit riksdagen godkänna följande vid propositionen fogade förslag till

kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den

27 juni 1929 (nr 210).

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 2 och 23 §§ allmänna resereglementet

den 27 juni 1929 (nr 210).

Härigenom förordnas, att 2 och 23 §§ allmänna resereglementet den 27

juni 1929 skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1

2 §.

1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Färdsätt

Klass I

Klass II

Klass III

Järnväg......................

j Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

1 i I klass

(Avgift för enskild!

i II klass

i III klass

Fartyg........................

< hytt med högst !

1 2 liggplatser J

Avgift för hyttplats

Avgift för salongsplats

Luftfartyg, spårväg och omnibus

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Taxeautomobil................

Avgift för 1 person

Avgift för 1 person

Avgift för 1 person

Annan automobil.............

35 öre per km

35 öre per km

35 öre per km

Hästskjuts....................

30 öre per km

30 öre per km

30 öre per km

Annat färdsätt än ovan nämnts

20 öre per km

20 öre per km

20 öre per km

1 Senaste lydelse se 1942:339.

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 sami. Nr 265—267. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 265.

Vid resa---i sovvagn.

Med fartyg — — — verkligen använts.

Till omnibus — — — persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil---verkliga kostnaderna.

Har förrättningsman — —- — hava utgivit.

2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med någon av nedannämnda traktamentsklasser.

Traktamentsklasser

A

B

C

D

För dag ......................

17 kronor

14 kronor

12 kronor

10 kronor

» natt......................

10 »

9

8 »

7 »

Tillhopa för dygn

27 kronor

23 kronor

20 kronor

17 kronor

Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag---av dygnet.

23 §.

I räkning---resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet, den vagnsklass

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits, samt vagns- och platsnumret

å sovplats eller numret å taxeautomobil, som använts; ävensom

tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan---i färden.

När förrättning---bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken--— och slut.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1947.

Resekostnadsersättning vid färd med annan automobil än

taxeautomobil eller omnibus.

Ersättning vid färd med annan automobil än taxeautomobil eller omnibus

fastställdes vid tillkomsten år 1929 av gällande resereglemente till 40

öre per kilometer. År 1931 sänktes ersättningen till 35 öre och år 1933 till

30 öre. Sistnämnda ersättningsbelopp gällde till dess 1942 års riksdag på

förslag av Kungl. Majit i propositionen nr 130/1942 höjde beloppet till det

för närvarande gällande 40 öre per kilometer. Bestämmelsen om denna ersättning

är intagen i 2 § 1 mom. resereglementet.

Departementschefen har under förestående rubrik för egen del anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 265.

3

Den år 1942 beslutade höjningen från 30 till 40 öre per kilometer vid färd

med annan automobil än taxeautomobil eller omnibus hade sin grund i då

inträffade kostnadsökningar av olika slag, framför allt i fråga om motorbränsle

enär den då nödtvungna ved- och kolgasdriften var betydligt dyrare

än bensindrift. I en till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 130/1942

liggande sakkunnigpromemoria anfördes, bland annat, att den höjning av

ersättningen, som borde föranledas av kostnadsstegringen, måste bli i viss

mån godtycklig, enär frågan i vad mån ena eller andra beloppet täckte de

verkliga kostnaderna bleve beroende på växlande faktorer.

Från och med innevarande år har en allmän återgång till bensindrift kunnat

äga rum. Därigenom ha de rörliga kostnaderna sjunkit betydligt. Å andra

sidan torde — åtminstone ännu så länge — vissa fasta kostnader få beräknas

till något högre belopp än före krisårens kostnadsstegring. Verkställda

beräkningar giva emellertid vid handen, att de sammanlagda driftkostnaderna

blivit ej obetydligt mindre. I anledning härav har Kungl. Maj:t

genom beslut den 21 juni i år för vissa grupper av befattningshavare fastställt

beräkningsgrunder, som giva lägre ersättning vid resa med egen automobil

än de grunder, som fastställdes i samband med 1942 års beslut örn

höjning av ersättningen för färd med annan automobil än taxeautomobil eller

omnibus. I analogi härmed torde vara motiverat att nu verkställa en sänkning

av sistnämnda ersättningsbelopp. Hur stor denna sänkning bör bliva,

för att ersättningsbeloppet skall bliva lämpligast avvägt, är mera vanskligt

att avgöra. Tillgängliga beräkningar tyda på att en återgång redan nu till

30 öre per kilometer komme att innebära för stor sänkning. Jag anser mig

därför böra förorda, att ersättningsbeloppet från och med den 1 januari 1947

sänkes till 35 öre per kilometer. Skulle kostnaderna fortsätta att minska,

torde jag vid en senare, härför lämplig tidpunkt få återupptaga frågan om

den lämpligaste avvägningen av förevarande ersättningsbelopp.

Traktamentsersättning.

De för närvarande gällande traktamentsersättningsbeloppen ha fastställts

i enlighet med förslag som framlagts i propositionen nr 130 till 1942 års

riksdag och av samma riksdag godkänts. Till grund för nämnda proposition

låg en promemoria, som utarbetats av särskilda, för revision av resereglemente!

tillkallade sakkunniga.

Från personalhåll har nu framförts önskemål om en förnyad höjning av

traktamentsbeloppen. Därvid har framhållits, dels att de gällande beloppen

under trycket av krisförhållandena år 1942 blivit snävt beräkuade, dels ock

att ytterligare prisstegringar inträtt efter nämnda år. Statstjänarkartellen och

statstjänstemännens riksförbund lia till finansdepartementet överlämnat en

den 8 mars 1946 dagtecknad promemoria i ämnet.

Med anledning av den sålunda gjorda framställningen ha från statens

priskontrollnämd under hand införskaffats vissa uppgifter örn de förändringar,

som under tiden september 1941—april 1946 förekommit i fråga örn

hotell- och restaurangpriserna. Uppgifterna synas giva vid handen, att den

genomsnittliga prisstegringen sedan 1941 för restaurangmåltider utgjort 6—10

procent samt för hotellrum minst 10 procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Sedan därefter inom finansdepartementet upprättats en den 17 april 1946

dagtecknad promemoria i förevarande fråga, lia utlåtanden i ärendet inhämtats

från statskontoret och allmänna lönenämnden.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Den år 1942 verkställda revisionen av resereglementets bestämmelser om

traktamentsersättning torde närmast få betraktas såsom ett av krisförhållandena

betingat provisorium. Såväl i sakkunnigpromemorian och ett flertal

remissyttranden som i propositionen och riksdagens skrivelse framhölls

önskvärdheten av en principiell revision av traktamentsgrunderna, innefattande

bland annat prövning av spörsmålen örn antalet traktamentsklasser

samt avvägningen mellan högsta och lägsta traktamentsbeloppen. I samband

med att fråga nu väckts örn en ytterligare höjning av traktamentsersättningarna,

ha såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ånyo framhållit

önskvärdheten av en omprövning av traktamentsgrunderna.

En fortsatt provisorisk höjning av traktamentsersättningarna utan prövning

av frågan om själva traktamentsgrunderna synes mig i nuvarande

läge icke tillfredsställande, dag har därför ansett mig böra nu upptaga även

sistnämnda fråga till behandling.

Antalet traktamentsklasser har alltsedan 1925 varit sex, betecknade A—

P. Beloppen för dygn äro sedan 1942 i de särskilda klasserna 26, 23, 20,

19, 16 och 13 kronor. En så långt gående differentiering av befattningshavarna

synes knappast erforderlig och enligt min mening tala vägande skäl

för att en minskning av antalet traktamentsklasser nu genomföres. Vad

särskilt angår de nuvarande klasserna C och D med traktamentsbeloppen

20 respektive 19 kronor för dygn ligger en sammanslagning nära till hands.

Även i fråga örn de båda högsta traktamentsklasserna medföra de nuvarande

bestämmelserna en uppdelning av befattningshavarna, som är mindre

tillfredsställande. Sålunda tillhöra exempelvis flertalet verkschefer traktamentsklass

A, nämligen generaldirektör, överdirektör i lönegrad C 10 m. fl.,

under det alt överdirektör i lönegrad B 2 och vissa verkschefer i lönegraden

B 1 tillhöra närmast lägre traktamentsklass. En sammanslagning jämväl

av dessa båda traktamentsklasser förefaller naturlig. Jag vill fördenskull

förorda, att traktamentsklassernas antal begränsas till fyra, därigenom

att de nuvarande klasserna A och B sammanslås till en ny klass, benämnd A,

samt klasserna C och D likaledes sammanföras till en ny klass, benämnd B.

De hittillsvarande klasserna E och F böra däremot alltjämt bibehållas

som fristående klasser, med beteckningarna G och D. I fråga om de olika

befattningshavargruppernas fördelning på de föreslagna nya traktamentsklassema

torde det liksom hittills få ankomma på Kungl. Majit att meddela

erforderliga bestämmelser.

Vad härefter angår storleken av de särskilda traktamentsbeloppen må

till en början framhållas, att utredningen i ärendet ger vid handen, att en

viss stegring av hotell- och restaurangpriserna ägt rum även efter år 1941.

Med hänsyn härtill samt i betraktande av att den år 1942 verkställda höjningen

av traktamentsbeloppen icke innebar full kompensation för ditintills

inträdda prisstegringar, synes en justering uppåt av traktamentsbeloppen nu

böra vidtagas. Vid bedömandet av storleken av dessa höjningar synes utgångspunkten

böra vara — nu liksom 1942 —- att behovet av en höjning

är störst för dem, som åtnjuta de lägsta traktamentsersättningarna. Såsom

statskontoret i ärendet framhållit bör emellertid beaktas, att tjänstgöringstraktamentena

skola utgöra ersättning icke för befattningshavarens samtliga

kostnader under en tjänsteresa utan endast för merkostnaderna på grund

av frånvaron från hemmet. I fråga örn avvägningen mellan högsta och lägsta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 265.

5

traktamentsbeloppen må erinras, att skillnaden för närvarande uppgår till

13 kronor för dygn. För egen del vill jag förorda, att denna skillnad minskas

till 10 kronor för dygn. I fråga om det lägsta traktamentsbeloppet anser jag

mig kunna tillstyrka det av personalorganisationerna framställda, av allmänna

lönenämnden förordade förslaget om en höjning till 17 kronor för

dygn.

I anslutning till det anförda vill jag föreslå, att ersättningsbeloppen för

dygn i de fyra nya traktamentsklasserna fastställas till 27, 23, 20 och 17

kronor, varav respektive 17, 14, 12 och 10 kronor böra utgöra dagtraktamente

och resten nattraktamente. Förslaget innebär, i förhållande till vad

som nu gäller, förbättringar i envar av de nuvarande klasserna B samt D—F

med 4 kronor för dygn samt i klasserna A och C med 1 krona respektive 3

kronor för dygn. De föreslagna ändringarna böra genomföras från och med

den 1 januari 1947.

Viss uppgiftsskyldighet.

Jämlikt 11 § allmänna resereglementet utgår vid resa inom riket för förrättning

i statens ärenden gottgörelse för plats i sovvagn endast örn förrättningsman

nattetid begagnat sådan plats.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att i resereglementet stadgas skyldighet för

förättningsman att vid begagnande av sovplats i reseräkning angiva vagnson

platsnummer. Föreskriften borde lämpligen meddelas genom ett tillägg

till 23 § resereglementet.

Utskottet.

Utskottet bär icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och får alltså hemställa,

att riksdagen må godkänna det vid propositionen fogade

kungörelseförslaget.

Stockholm den 5 november 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bäckström,

Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Boman, Ekströmer, Gustaf Iwar Anderson, Bosenberg

och Hesselbom; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström,

Åkerström, Petterson i Degerfors och Birke.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.