Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/ 47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

1946-11-05 · 15 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:271, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/ 47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 271.

Nr 271.

Ankom till riksdagens kansli den 5 november 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/

47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets

verksamhetsområde.

(4:e avd.)

Kapitalbudgeten.

Statens affärsverksfonder.

l:o) Inköp av fastigheten Blåmannen nr 4 i Stockholm. Kungl. Majit har

(bilaga 12, punkt 1, s. 157—166 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för den 4 oktober 1946) föreslagit riksdagen att till

Inköp av fastigheten Blåmannen nr 4 i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 900 000 kronor.

Generalpoststyrelsens bankavdelning har under tiden efter år 1939, då den

senaste nybyggnaden för postgirokontorets räkning togs i anspråk, utvecklats

mycket kraftigt. Ökningen i antalet omsättningar från år 1939 till år

1945 uppgick för postsparbanken till 103,4 %, för postgirot till 68,5 °/« och

för statens intressekontor till 84,4 %>. Bankavdelningens personal har under

samma tid ökats med 107,2 °/o. Arbetsökningen på bankavdelningen pågår

alltjämt, och en fortsatt tillväxt kan förutses.

Vid planläggningen av bankavdelningens nuvarande lokaler hade man icke

räknat med en så kraftig utveckling av rörelsen som sedermera inträtt. Utrymmena

motsvara sedan flera år tillbaka icke behovet och äro med nuvarande

belastning ur arbets- och rationaliseringssynpunkt mindre goda. De

tillfredsställa icke heller moderna krav på sanitet och personalens trivsel.

Genom vissa omdispositioner inom centralpostkomplexet har situationen dock

hittills kunnat bemästras.

Generalpoststyrelsen har nu framhållit, att en hållbar lösning på längre sikt

av bankavdelningens lokalfrågor torde kunna uppnås endast genom en tillbyggnad

av det nuvarande postgirohuset på angränsande tomtmark. För möjliggörande

härav har styrelsen föreslagit inköp av den öster örn postgiro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 271.

11

huset vid Mäster Samuelsgatan belägna fastigheten Blåmannen nr 4. Enligt

ett av styrelsen under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande med ägaren

träffat avtal skulle köpeskillingen uppgå till 2 250 000 kronor, vilket motsvarar

ett tomtpris av omkring 1 850 kronor per kvadratmeter.

Departementschefen har ansett sig icke böra motsätta sig förvärv av fastigheten

på de av generalpoststyrelsen föreslagna villkoren. För fullgörande

av statsverkets förpliktelser enligt avtalet erfordras för innevarande budgetår

900 000 kronor.

I ärendet verkställd utredning torde hava ådagalagt behovet av en utökning

av lokalerna för generalpoststyrelsens bankavdelning, lämpligen genom

tillbyggnad av det nuvarande postgirohuset. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts

förslag och hemställer,

att riksdagen må till Inköp av fastigheten Blåmannen nr 4

i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/

47 under postverket anvisa ett investeringsanslag av 900 000

kronor.

2:o) Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10 i Stockholm. Med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 166—168), vilket avser förvärvav

fastighet för att säkerställa behovet av ytterligare framtida lokalutvidgningar

för generalpoststyrelsens bankavdelning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10

i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/

47 under postverket anvisa ett investeringsanslag av 930 000

kronor.

3:o) Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm.

Kungl. Majt har (punkt 3, s. 168—170) föreslagit riksdagen att till

Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av 2 000 000 kronor.

Den telefonstation, som betjänar abonnenterna på Södermalm i Stockholm.

är numera utnyttjad till nära maximum av sin kapacitet. Med hänsyn

härtill och då ökningen av antalet abonnenter bedömts komma att fortsätta

med oförminskad hastighet, har det ansetts nödvändigt att uppföra ytterligare

en telefonstationsbyggnad inom nämnda stadsdel.

Telegrafstyrelsen föreslår nu uppförande å för ändamålet förvärvad tomt

av en nybyggnad, som jämväl skulle inrymma lokaler för telegrafverkets

undervisningsanstalt, den utländska kontrollavdelningen och redaktionen för

telefonkatalogen. Nybyggnaden föreslås skola uppföras å en nu Stockholms

stad tillhörig, obebyggd tomt örn 2 800 m2, sorn kunde förvärvas för ett pris

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 271.

XJt skottet.

av 850 000 kronor. Kostnaderna för byggnadsföretaget ha uppskattats till

3 800 000 kronor.

Departementschefen har tillstyrkt att nybyggnaden kommer till stånd i enlighet

med telegrafstyrelsens förslag. För förvärv av tomten och påbörjande

av byggnadsarbetena erfordras för innevarande budgetår 2 000 000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Telefonstationsbjjggnad i kvarteren

Rutan och Krukmakaren i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1946/47 under telegrafverket anvisa ett

investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

4:o) Verkstadsbyggnad i Sundsvall. Kungl. Maj:t har (punkt 4, s. 171—174)

föreslagit riksdagen att till Verkstadsbyggnad i Sundsvall å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000

kronor.

Departementschefen har framhållit, att telegrafverkets behov av stationsutrustningar

under de senaste tio åren kraftigt ökat, icke minst genom den

fortgående automatiseringen av telefonnätet. Materialbehovet hade tillgodosetts

genom leveranser från enskilda företag och från telegrafverkets egen

verkstadsrörelse, vilken under samma tid undergått en betydande utveckling.

På grund av den sedan några år otillräckliga leveranskapaciteten hos nu

befintliga leverantörer hade ett leveransunderskott på stationsutrustningar

uppkommit. Fara syntes föreligga för att detta underskott skall ökas, särskilt

som behovet av stationsutrustningar vore nära beroende av antalet telefonabonnenter

i landet. Under de senaste åren hade behovet av telefonapparater

kraftigt stigit, och telegrafstyrelsen väntade, att antalet apparater komme

att fördubblas under en tidrymd som understiger 20 år. För att täcka

det nyssnämnda underskottet samt på ett tillfredsställande sätt tillgodose

nya abonnenters behov av telefonförbindelser torde en ytterligare utbyggnad

av telegrafverkets verkstadsrörelse böra övervägas. Telegrafverkets nya verkstad

i Vänersborg vore visserligen ännu icke helt utnyttjad till sin kapacitet,

men även sedan denna verkstad fullt utbyggts torde behovet av stationsutrustningar

härigenom icke kunna täckas, varför uppförande av en ny verkstad

syntes erforderlig.

Departementschefen har nu förordat ett av telegrafstyrelsen framlagt förslag

om uppförande av en ny verkstad i Sundsvall å en tomt örn 34 000 m2,

som kan förvärvas till ett pris av 102 000 kronor, därav stadens myndigheter

ställt i utsikt bidrag till omkring halva beloppet. För påbörjande av byggnadsföretaget,

som kostnadsberäknats till 6 500 000 kronor, ha för innevarande

budgetår äskats 1 500 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 271.

13

Den nu föreslagna utbyggnaden av telegrafverkets verkstadsrörelse synes

vara nödvändig för att tillgodose det framtida behovet av stationsutrustningar.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot att verkstaden förlägges

till Sundsvall eller mot för densamma beräknade kostnader, hemställer,

att riksdagen må till Verkstadsbyggnad i Sundsvall å tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under telegrafverket

anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000 kronor.

5:o) Inköp av tomt i Karlstad. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 5, s. 174—176), som avser anvisande av medel för förvärv av mark i

Karlstad för uppförande av en tillbyggnad till telefonstationsbyggnaden därstädes,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Inköp av tomt i Karlstad å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under telegrafverket

anvisa ett investeringsanslag av 170 000 kronor.

6:o) Omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans södra del.

Kungl. Majit har (punkt 6, s. 177—183) föreslagit riksdagen att till Omläggning

av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans södra del å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 1 700000

kronor.

Järnvägen Riksgränsen—Luleå (malmbanan), vilken var den först elektrifierade

statsbanan i landet, erhåller den för bandriften erforderliga enfaskraften

med periodtalet 15 från enfasaggregat i Porjus kraftstation. Vattenbyggnader

och turbiner äro därvid statens vattenfallsverks egendom, under det att statens

järnvägar äga generatorer, transformatorer och ställverk för enfaskraften

liksom även anordningarna för kraftens överföring fram till banan. Sistnämnda

anordningar bestå av dubbla 80 kV enfaslinjer, som framgå först från

Porjus till Kuossakåbbo, därifrån dels till Linaälv, dels till Gällivare och

sedan utmed banan norr ut till Riksgränsen och söderut till Notviken. Från

denna ledning nedtransformeras kraften i 13 transformatorstationer till kontaktledningsspänningen

16 000 V.

För de elektrifierade statsbanorna i övrigt tillämpas ett annat matningssystem,

i det att kraften uttages från det allmänna distributionsnätet för 50- periodig trefaskraft och i omformarestationer med roterande maskineri omformas

till enfaskraft med periodtalet 162/3. Den nordligaste enligt detta

system matade elektrifierade banan är Boden—Ånge. De båda matningssystemen

lia sålunda numera en beröringspunkt, nämligen i Boden.

I skrivelse den 21 augusti 1946 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag rörande

omläggning av matningen av malmbanans södra del till det för de övriga

elektrifierade statsbanorna tillämpade systemet.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Statsutskottets utlåtande m 271.

Rörande förutsättningarna för omläggningen, därmed förenade tekniska

åtgärder, omläggningens ekonomiska innebörd m. m. får utskottet hänvisa

till propositionen (s. 178—181). Här må emellertid framhållas, att omläggningen

medför ett medelsbehov av för järnvägsstyrelsens del 3 730 000 kronor,

därav 1 700 000 kronor för budgetåret 1946/47, samt för vattenfallsstyrelsens

del 1 575 000 kronor. Av sistnämnda belopp beräknas 750 000 kronor

skola tagas i anspråk av anslaget till distributionsanläggningar och därmed

sammanhängande arbeten vid statens kraftverk. Återstoden, 825 000 kronor,

erfordras i form av särskild medelsanvisning, därav 250 000 kronor under

innevarande budgetår.

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kan en ur drift- och enhetlighetssynpunkt

önskvärd systemomläggning beträffande krafttillförseln till

malmbanans södra del nu genomföras utan ekonomisk uppoffring för vare

sig järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen eller Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag; man kan tvärtom räkna med en viss resulterande årskostnadsminskning.

Detta ernås till följd av att enfasledningen Kuossakåbbo—Gällivare—Notviken,

vilken vid en sådan omläggning icke längre erfordras för

sin ursprungliga uppgift, kan nyttiggöras av statens vattenfallsverk för ändamål,

som eljest skulle kräva helt nya anläggningar. Med tillgodoseendet av

nämnda ändamål kan emellertid icke anstå mer än högst den tid, som omläggningen

kräver, om den beslutas och igångsättes omedelbart. I annat fall

måste nyanläggningar utföras i sådan omfattning, att enfasledningen vid en

framtida omläggning av malmbanans matningssystem näppeligen kan utnyttjas

och de ekonomiska förutsättningarna för omläggningen bortfalla. Avgörandet

angående omläggningen måste därför träffas nu. 1 likhet med järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen anser jag, att det föreliggande gynnsamma

tillfället bör begagnas, och jag biträder därför det framlagda förslaget.

Omläggningen kräver för statens järnvägars del en kapitalinvestering av

sammanlagt 3 730 000 kronor för utförande av tre nya omformarestationer

och en matningsledning mellan Boden och Svartön. Utgiften torde i enlighet

med järnvägsstyrelsens förslag böra uppdelas med 1 700 000 kronor på budgetåret

1946/47 och återstoden, 2 030 000 kronor, på budgetåret 1947/48.

Vidare innebär omläggningen, att kraftledningen Kuossakåbbo—Gällivare

—Notviken överföres från statens järnvägars till statens vattenfallsverks

förvaltning. Mot de härav betingade bokföringsåtgärder, som föreslagits av

järnvägsstyrelsen, bar jag icke funnit anledning till erinran.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, att omläggningen icke bör föranleda

någon ändring i bokföringshänseende beträffande de för beredskapsändamål

till malmbanan anskaffade transformatorer och omformare, vilka

efter omläggningens genomförande icke längre erfordras för sin ursprungliga

uppgift.

Utskottet har funnit den nu föreslagna omläggningen av kraftförsörjningssystemet

för malmbanans södra del ändamålsenlig och får tillstyrka att

densamma genomföres. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot

kostnadsberäkningarna för omläggningen eller mot av departementschefen

förordad bokföringsmässig omföring av tillgångsvärden från järnvägsstyrelsen

till vattenfallsstyrelsen, får hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 271.

15

att riksdagen må till Omläggning av kraftförsörjningssystemet

vid malmbanans södra del å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1946/47 under statens järnvägar anvisa ett investeringsanslag

av 1 700 000 kronor.

7:o) Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation. Med tillstyrkande av Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 7, s. 183—184) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under

statens vattenfallsverk anvisa ett investeringsanslag av

250 000 kronor.

8:o) Förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet.

Kungl. Majit har (punkt 8, s. 184—186) föreslagit riksdagen att till Förvärv

av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 2 500 000

kronor.

För ifrågavarande ändamål har 1943 års riksdag ställt 3 000 000 kronor

till förfogande. Av detta belopp har hittills använts 2 643 850 kronor.

Vattenfallsstyrelsen har hemställt om anvisande av ytterligare 2 500 000

kronor för förvärv av enskilda företag av ifrågavarande natur.

Departementschefen har funnit hittills vunna erfarenheter på förevarande

område giva vid handen, att statsförvärv av lämpliga enskilda distributionsföretag

kunna verksamt bidraga till en rationalisering och utveckling av

kraftdistributionen i landet. På grund härav och då större delen av de för ändamålet

ursprungligen anvisade medlen numera tagits i anspråk, anser departementschefen,

att ytterligare medel snarast möjligt böra ställas till vattenfallsstyrelsens

förfogande för fortsättande av verksamheten. Mot storleken

av d§t av styrelsen beräknade beloppet, 2 500 000 kronor, har departementschefen

icke funnit anledning till erinran. För anslagets användning har synts

böra gälla tidigare tillämpade principer.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,

hemställer,

att riksdagen må till Förvärv av enskilda företag för

elektrisk distributionsverksamhet å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1946/47 under statens vattenfallsverk anvisa

ett investeringsanslag av 2 500 000 kronor.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 271.

Statens allmänna fastighetsfond.

9:o) Om- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets ämbetsbyggnad.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 9, s. 187—189), vilket

avser anvisande av medel för fullföljande av tidigare beslutad om- och

tillbyggnad av ifrågavarande ämbetsbyggnad, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Orri- och tillbyggnad av patent- och

registreringsverkets ämbetsbyggnad å tilläggsstat I till rikss

tuten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av

160 000 kronor.

10:o) Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i Stockholm. Kungl.

Maj:t har (punkt 10, s. 189—193) föreslagit riksdagen dels bemyndiga Kungl.

Maj:t att med Stockholms stad träffa avtal i huvudsaklig enlighet med en

i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4 oktober 1946

återgiven överenskommelse, dels ock till Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders

plan i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/

47 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 20 augusti 1946 framlagt förslag örn

uppförande vid Bolinders plan i Stockholm av en provisorisk kontorsbyggnad

samt hemställt örn härav betingad medelsanvisning. I fråga örn motiven

till förslaget inhämtas ur statsrådsprotokollet följande.

En förutsättning för att högsta domstolen skall kunna få de lokalutrymmen,

som domstolen behöver i samband med processreformens genomförande

den 1 januari 1948, är att möjlighet öppnas att omedelbart påbörja

ombyggnadsarbetena i Gamla rådhuset, vilken fastighet enligt 1940 års markavtal

mellan kronan och Stockholms stad skall tillfalla kronan samt därvid

jämlikt riksdagens beslut tagas i anspråk för högsta domstolens räkning.

Emellertid torde kronan på grund av särskilda omständigheter icke bliva

berättigad att med tillämpning av markavtalets bestämmelser taga nämnda

fastighet i besittning förrän tidigast den 1 juli 1949. Kronans tillträde

till fastigheten är nämligen beroende av den tidpunkt, då de av markavtalet

berörda fastigheterna nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket (karolinska

institutet) kunna upplåtas till staden, och denna tidpunkt har blivit uppskjuten

på grund av att färdigställandet av karolinska institutets nya byggnad

blivit försenat.

En möjlighet finnes dock för kronan att det oaktat redan nu få disponera

Gamla rådhuset, nämligen örn kronan hyresfritt ställer andra lämpliga lokaler

till förfogande för de till staden hörande myndigheter, vilka för närvarande

äro placerade i byggnaden. Sådana lokaler kunna emellertid enligt vad

byggnadsstyrelsen meddelat icke för närvarande anskaffas på annat sätt än

genom uppförande av en provisorisk byggnad för ändamålet. Underhandlingar,

som av byggnadsstyrelsen förts med representanter för staden, lia givit

till resultat, att staden förklarat sig villig att mot en formell avgift ställa

erforderlig mark för en dylik byggnad till förfogande samt att även i övrigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 271.

17

lämna viss ekonomisk medverkan lill byggnadsföretagets genomförande.

Byggnaden skulle härvid förläggas till Bolinders plan, där tomtmark beräknas

kunna disponeras för ändamålet under en tidrymd av minst tio år. Enligt

den i ämnet träffade preliminära överenskommelsen med staden skulle

byggnadskostnadema, vilka beräknats till 1 000 000 kronor, fördelas lika mellan

kronan och staden. Därest staden komme att begagna sig av den lösenrätt

till byggnaden, som enligt överenskommelsen förutsatts skola inträda

sedan den hyresfria upplåtelsen av byggnaden till staden upphört, skulle staden

erlägga en lösensumma motsvarande den verkliga byggnadskostnaden,

minskad dels med en tiondel därav för varje år, som staden hyresfritt disponerat

byggnaden, dels ock med den av staden inbetalda andelen i byggnadskostnaden.

Örn staden däremot icke skulle begagna sig av sin lösenrätt,

.skulle kronan till staden återbetala nyssnämnda andel och därjämte erlägga

ett markarrende av 10 000 kronor per år för tid, varunder kronan bibehöile

fastigheten för annat ändamål.

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Någon möjlighet att på annat sätt än det byggnadsstyrelsen föreslagit i tid

lösa iokalfrägan för högsta domstolen synes icke föreligga. På grund härav

och då ett av denna fråga föranlett uppskov med processreformens genomförande

icke bör ifrågakomma, torde byggnadsstyrelsens förslag böra godtagas,

under förutsättning att stadskollegiets i Stockholm beslut örn godkännande

av förenämnda preliminära överenskommelse iästställes av stadsfullmäktige.

I avvaktan härpå synes förslag böra avlåtas till riksdagen dels

om bemyndigande för Kungl. Majit alt träffa avtal med Stockholms stad i

huvudsaklig enlighet med vad här anförts, dels ock om anvisande av medel

till byggnadsföretaget. Den av byggnadsstyrelsen beräknade kostnaden,

1 000 000 kronor, torde härvid böra läggas lill grund för anslagsberäkningen.

Beloppet synes i sin helhet böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande

budgetår. Stockholms stads bidrag, beräknat till 500 000 kronor,

bör i sinom tid tillföras den å investeringsstaten för statens allmänna fastiglietsfond

uppförda titeln Bidrag från kommuner.

För det fall att Stockholms stad framdeles skulle komma att inlösa byggnaden,

torde Kungl. Majit i samband därmed få meddela beslut beträffande

dispositionen av lösensumman.

I likhet med departementschefen finner utskottet angeläget, att nya lokaler

planenligt iordningställas för högsta domstolen. En förutsättning härför

är alt Gamla rådhuset i Stockholm snarast möjligt utrymmes av Stockholms

stad och blir tillgängligt för ombyggnadsåtgärder. Stadens medverkan härutinnan

är emellertid betingad av att kronan ställer lokaler till stadens förfogande

under den tid, staden enligt avtal är berättigad använda rådhusbyggnaden.

Byggnadsstyrelsen har nu föreslagit, att kronan med viss medverkan

från stadens sida enligt en i ärendet träffad preliminär överenskommelse uppför

en provisorisk kontorsbyggnad för tillgodoseende av stadens lokalbehov.

Utskottet kan icke underlåta framhålla, alt det måste le sig mindre ändamålsenligt

att för så kort användningstid uppföra cn provisorisk byggnad av här

föreslagen storlek. Under för handen varande omständigheter har emellertid

utskottet ansett sig böra tillstyrka det av byggnadsstyrelsen framlagda och av

departementschefen förordade förslaget lill överenskommelse. Utskottet tillstyrker

sålunda Kungl. Majlis förslag och hemställer,

Wimne/ till riksdagens protokoll U)M>. (i sand. Nr 270—271. Sä

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 271.

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Majit att med Stockholms stad träffa

avtal i huvudsaklig enlighet med den i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för den 4 oktober 1946 återgivna

överenskommelsen,

b) till Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i

Stockholm å tiiläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/

47 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.

Illo) Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd och statens

bränslekommission. Kungl. Majit har (punkt 11, s. 193—198) föreslagit riksdagen

att till Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd och statens

bränslekommission å tiiläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47

anvisa ett investeringsanslag av 1 600 000 kronor.

1 skrivelse den 23 juli 1946 har byggnadsstyrelsen framlagt förslag örn beredande

av nya lokaler åt statens priskontrollnämnd och statens bränslekommission.

Styrelsen har föreslagit uppförande å kronans mark av fyra barackbyggnader

för en sammanlagd kostnad av 1 600 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

De alltjämt tilltagande svårigheterna alt bereda tillräckliga tjänstelokaler

åt de statliga myndigheterna i Stockholm lia, såsom framgår av den lämnade

redogörelsen, ytterligare tillspetsats till följd av att hyresavtalen för en

del av priskontrollnämndens och bränslekommissionens lokaler icke längre

kunnat förlängas. Enligt de av byggnadsstyrelsen lämnade uppgifterna skulle

priskontrollnämnden inom en nära framtid behöva avträda sina lokaler i

fastigheterna Hamngatan 5 och Klarabergsgatan 31 örn sammanlagt 54 rum.

Bränslekommissionen har nödgats återlämna sin huvudiokal i fastigheten

Sveavägen 63. De lokaler kommissionen erhållit i stället utgöra icke någon

fullständig kompensation för de avstådda utrymmena och äro därjämte förenade

med den olägenheten, att de äro spridda på ett flertal håll i staden.

Till delta kommer att båda myndigheterna nu anmält behov av ytterligare

lokaler på grund av vissa utvidgningar av verksamheten.

Någon möjlighet att genom ianspråktagande av befintliga utrymmen i kronans

fastigheter eller genom förhyrning på ett tillfredsställande sätt tillgodose

här ifrågavarande lokalbehov torde icke för närvarande stå till buds. Under

sådana förhållanden och då en minskning av de nämnda myndigheternas

verksamhet icke nu kan förutses, synes någon annan utväg att lösa

frågan ej återstå än den av byggnadsstyrelsen anvisade, nämligen att uppföra

provisoriska byggnader för ändamålet, och jag vill därför förorda att

så sker. Det torde i detta sammanhang böra erinras om att lokalbehovet

bland annat för utlänningskommissionen delvis tillgodosetts på liknande sätt.

Vid den här angivna lösningen vinnes den fördelen att såväl bränslekommissionen

som priskontrollnämnden, vilka för närvarande i lokalhänseende

äro uppdelade, bränslekommissionen på sju och priskontrollnämnden på

tre olika fastigheter, skulle få sina lokaler samlade på ett håll. Detta bör

vara ägnat att skänka ökad effektivitet åt verksamheten och sannolikt även

medföra en viss omedelbar personalbesparing. Vidare skulle det, såsom byggnadsstyrelsen

framhållit, bliva möjligt att avveckla den jämförelsevis dyra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 271.

19

förhyrningen för priskontrollnämnden i Hotell Regina och därigenom samtidigt

i någon mån minska den rådande bristen på hotellrum i huvudstaden.

Det torde i detta sammanhang böra nämnas, att Svenska turistrafikförbundet

och Överståthållarämbetet i skrivelser till Kungl. Hajd uttalat önskvärdheten

av att kronan genom att avveckla sina förhyrningar av hotelloch

pensionatslokaler måtte bidraga till att avhjälpa hotellrumsbristen. Slutligen

bör framhållas, att de av bränslekommissionen för närvarande disponerade

lokalerna kunna, möjligen med något undantag, tågås i anspråk

för att täcka en del av de angelägna lokalbehov, som föreligga ^för vissa

andra statliga myndigheter. Beträffande dessa behov torde jag få hänvisa

till vad därom anföres i det följande under punkten 12.

Även om de båda krisorganens verksamhet framdeles skulle komma att

helt eller delvis avvecklas, torde de ifrågasatta investeringarna icke därmed

bliva onyttiga. Med hänsyn till det stora antal statliga verk och myndigheter

i Stockholm, som icke nu och sannolikt ej heller inom en överskådlig framtid

kan beredas utrymme i kronan tillhöriga fastigheter, synes det nämligen

icke erbjuda några svårigheter att finna en lämplig användning för byggnaderna

även för del fall, att de ej längre skulle behövas för sitt ursprungliga

ändamål.

Byggnadsstyrelsen har beräknat att fyra byggnader, innehållande totalt

omkring 260 rum, skulle erfordras. Byggnadskostnaden uppskattas till sammanlagt

1 690 000 kronor. Byggnaderna skulle uppföras på kronans mark

vid Valhallavägen och inom Mariebergsområdet. Mot vad sålunda föreslagits

har jag icke funnit anledning till erinran.

Utskottet har under nästföregående punkt givit uttryck åt sina betänkligheter

mot uppförande av större byggnader av provisorisk karaktär. I förevarande

fall komma emellertid byggnaderna att ligga på kronans mark, varför

större möjligheter föreligga att erhålla ett mot den erforderliga investeringen

svarande utbyte. Med hänsyn till de av departementschefen angivna

fördelarna av byggnadsföretaget — ej minst möjligheterna att frigöra kostnadskrävande

förhyrningar av hotellutrymmen — har utskottet funnit sig

böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Provisoriska byggnader för statens

priskontrollnämnd och statens bränslekommission å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av 1 600 000 kronor.

12:o) Anordnande av vissa förvaltningslokaler. Med tillstyrkande av

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 12, s. 198—201), vilket avser anvisande av medel

för att genom inredande av reservutrymmen, omändring av befintliga

tjänstelokaler eller utförande av smärre tillbyggnader hos olika institutioner

och myndigheter provisoriskt eller definitivt lösa föreliggande lokalfrågor,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Anordnande av vissa förvaltningslokaler

å tilläggsstat 1 lill riksstaten för budgetåret 1916/47 anvisa

ett investeringsanslag av 600 000 kronor.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 271.

13:o) Inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang i Karlskrona. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 13, s. 201 och 202) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Inköp ao fastigheten nr 13 i kvarteret

Wattrang i Karlskrona å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 175 000 kronor.

14 :o) Tillbyggnader till Iandsstatshuset i Malmö. Med tillstyrkande av

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14, s. 202—204), vilket avser ytterligare medelsanvisning

för mötande av prisstegring och för vissa kompletteringsarbeten

beträffande tidigare beslutad tillbyggnad av Iandsstatshuset i Malmö, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Tillbyggnader till Iandsstatshuset i

Malmö å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47

anvisa ett investeringsanslag av 181 000 kronor.

Diverse kapitalfonder.

15:o) Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m. Kungl. Maj:t har

(punkt 15, s. 205—227) föreslagit riksdagen att till Smärre byggnadsarbeten,

tillbyggnader m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa

ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

Inom kommunikationsdepartementet utsedda sakkunniga för utredning av

väg- och vattenbyggnadsväsendets verkstadsfråga — verkstadskommittén

1945 för väg- och vattenbgggnadsväsendet — ha den 25 maj 1946 framlagt

betänkande med förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet

(SOU 1946: 43).

Över betänkandet ha till följd av remisser yttranden avgivits av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen, krigsmaterielverket,

statens organisationsnämnd, bilverkstädernas riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund

samt svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet.

I skrivelse den 30 augusti 1946 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i

samband med utlåtande över kommitténs förslag framlagt anslagsäskanden

i vad avser de tekniska anordningarna och därvid föreslagit, att medelsanvisning

måtte ske å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Beträffande innebörden av kommitténs förslag samt däröver avgivna yttranden

får utskottet hänvisa till propositionen (s. 206—224). Här må emellertid

sammanfattningsvis framhållas följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 271.

21

Väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation utgöres för närvarande

i huvudsak endast av till huvudgaragen anslutna mindre serviceverkstäder.

Dessa äga i allmänhet icke tillräcklig kapacitet för utförande av större

reparationer och revisioner av verkets motorfordon. För dylika arbeten anlitas

i stället i stor utsträckning privata verkstäder. Däremot utföras erforderliga

reparationer å vägmaskinerna i regel vid verkets egna verkstäder, ehuru

detta på grund av brist på tillräcklig verkstadsutrustning hittills erbjudit

vissa svårigheter.

Sedan verkets materieluppsättning efter skedd upprustning nått den storlek,

som anses motsvara det vid nuvarade förhållanden föreliggande behovet,

beräknas för densamma krävas en arbetsmängd för reparationer, revisioner

och dylikt, dock icke revision eller renovering av motorer, av ca

1 700 000 verkstadstimmar per år. Under förutsättning att ett av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen upprättat utvecklingsprogram för serviceverkstäderna

genomföres, skulle mot nyssnämnda arbetsbehov komma att svara en

sammanlagd årskapacitet hos serviceverkstäderna av omkring 1 175 000 verkstadstimmar.

En arbetskvantitet av ca 525 000 verkstadstimmar, avseende

huvudsakligen större reparationer och revisioner, skulle härvid återstå att effektuera

i annan ordning.

Den för utredning av väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsfråga tillsatta

kommittén har övervägt olika möjligheter att tillgodose nämnda behov.

Kommittén har därvid funnit, att en samordning med verkstadsrörelsen vid

andra statliga verk icke skulle utgöra en lämplig lösning. Därest en under

utredning varande central bil- och motorverkstad vid statens järnvägar framdeles

komme till utförande, anser emellertid kommittén det kunna ifrågasättas,

huruvida icke denna verkstad borde dimensioneras för upptagande jämväl

av motorrenoveringar för väg- och vattenbyggnadsverkets räkning. Även

den hittills tillämpade ordningen för att tillgodose verkets reparationsbehov,

nämligen genom anlitande i större utsträckning av privata verkstäder, har

kommittén funnit mindre tillfredsställande med hänsyn bland annat till den

splittring i systemet, som härvid uppkomme, i det att verket även i fortsättningen

skulle behöva självt ombesörja reparationer och revisioner av vägmaskinerna

på grund av ej alltid lämplig belägenhet samt bristande kapacitet

hos de privata verkstäderna.

Efter dessa överväganden har kommittén kommit fram till den slutsatsen,

att förevarande fråga bör lösas i huvudsak genom en utbyggnad av verkets

egen verkstadsorganisation. Olika alternativ, hänförande sig till frågan om

centralisation eller decentralisation, ha härvid varit föremål för utredning.

Kommittén har stannat för att förorda ett decentraliserat system och föreslår

i enlighet härmed, att 20 s. k. depåverkstäder, fördelade på olika län, uppföras.

I fråga örn motorrenoveringarna har kommittén dock utgått ifrån att

dessa fortfarande skulle utföras vid utomstående verkstäder.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Av den verkställda utredningen synes mig till en början framgå, att reparations-

och underhållsarbetet beträffande vägmaskinparken, vilket arbete

är av större omfattning än motsvarande arbete beträffande motorfordonsparken,

örn man härvid bortser från motorrenoveringarna, utgör en uppgift

som även i fortsättningen måste i huvudsak vila på väg- och vattenbyggnadsverkets

egen verkstadsorganisation med hänsyn bland annat därtill, att tillräcklig

kapacitet för att upptaga hithörande arbeten saknas utanför verket.

Örn under sådana förhållanden verkets övriga verkstadsarbete förlägges vä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 27].

sentligen tili privata eller till andra statliga verkstäder, innebär detta en begränsning

av arbetsunderlaget för verkets egen verkstadsrörelse, som kan

medföra driftsekonomiska och organisatoriska olägenheter för verket. Sålunda

kan framhållas, att möjligheterna att effektivt utnyttja kapaciteten hos

den personal (verkmästare och arbetare) och maskinutrustning, som i varje

fall erfordras vid verket för vägmaskinparken m. m., i dylikt fall torde bli

mindre. Jag anser därför, att endast tungt vägande skäl böra få föranleda

ett frångående av principen att verket självt ombesörjer huvudparten av sitt

verkstadsarbete.

Vad angår frågan om att i enlighet med arméförvaltningens och krigsmaterielverkets

uttalanden en del av här berörda arbete skulle överflyttas

till försvarets motorverkstäder för att bereda sysselsättning åt dessa, vill jag

i anslutning till chefens för försvarsstaben utlåtande först framhålla, att det

även ur försvarssynpunkt är av betydelse, att väg- och vattenbyggnadsverket

erhåller sådana resurser, som sätter verket i tillfälle att utan omgång

tillgodose reparationsbehovet för dess materiel. På grund härav och med

hänsyn till vad jag nyss anfört örn behovet av ett tillräckligt arbetsunderlag

för verkets egen verkstadsrörelse, anser jag mig icke böra förorda ett

system, enligt vilket verket skulle beträffande sitt kontinuerliga reparationsbehov

i någon mera väsentlig omfattning repliera på de militära verkstäderna.

Däremot förutsätter jag i likhet med verkstadskommittén, att vägoch

vattenbyggnadsverket vid tillfällen, då arbetsanhopningen överstiger den

egna organisationens kapacitet eller eljest då så av praktiska skäl är påkallat.

anlitar försvarets verkstäder. Jag vill i detta sammanhang tillfoga, atl

jag utgår från såsom självfallet att väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation

under alla förhållanden icke skall dimensioneras för större

belastning än som motsvarar den normalt förekommande.

I likhet med verkstadskommittén anser jag lämpligt, att vid den pågående

utredningen rörande en central bil- och motorverkstad vid statens järnvägar

undersökning göres rörande förutsättningarna för att till en sådan

verkstad förlägga även motorrenoveringsarbetet för väg- och vattenbyggnadsverket

samt vissa andra verk.

Vad beträffar alternativet att väg- och vattenbyggnadsverket även framdeles

i mera betydande utsträckning skulle anlita de privata verkstäderna

torde min inställning härtill i huvudsak framgå redan av vad jag nyss anfört

rörande de militära verkstäderna. Jag har .sålunda icke kunnat finna

ådagalagt att anlitandet av de privata verkstäderna skulle innebära sådana

fördelar, att väg- och vattenbyggnadsverket i motsats till andra statliga institutioner

med mera omfattande fordonspark bör avstå från att självt ombesörja

sina fordonsreparationer. Det må i detta sammanhang erinras örn

bilverkstädernas riksförbunds tidigare återgivna uttalande, att de från vägnell

vattenbyggnadsverket härrörande reparationsobjekten i och för sig icke

vore eftersträvansvärda för de privata verkstäderna, enär uppdragsgivaren

krävde att själv få tillhandahålla reservdelar. Jag anser mig också, i anslutning

till organisationsnämndens utlåtande, böra framhålla, att motorfordonsbeståndets

fortgående ökning och jordbrukets motorisering m. m. torde

komma att ställa sådana krav på de privata verkstäderna, att en avlastning

från ifrågavarande verkstäder av de statliga reparationsuppdragen. vilka ofta

kräva förtursrätt, kan vara fördelaktig.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag funnit mig böra tillstyrka en

utvidgning av väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation. Denna

utvidgning synes av skäl som anförts av verkstadskommittén böra ske i enlighet

med depåverkstadsalternativet. Mot det av kommittén i sådant hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 271.

23

seende framlagda utbyggnadsprogrammet, vilket beträffande anläggningarnas

antal och kapacitet synes vara avpassat efter verkets beräknade normalbehov,

har jag icke funnit anledning till erinran. Jag förutsätter, att de av

vattenfallsstyrelsen framförda erinringarna mot kommitténs principritningar

till verkstadsbyggnaderna bliva föremål för närmare överväganden inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med utarbetandet av de definitiva

ritningarna.

På grund av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört rörande lämpligheten

ur kostnadssynpunkt av att genomföra här ifrågavarande byggnads.- program i samband med vissa nu förestående garage- och förrådsbyggnadsarbeten

anser jag mig böra tillstyrka styrelsens förslag örn att medel för

ändamålet anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Mot den framlagda kostnadsberäkningen har jag icke funnit något att

erinra. Enligt denna beräkning skulle den totala investeringskostnaden för

depåverkstäderna, 2 600 000 kronor, fördela sig på följande anslag under

väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond, nämligen med 2 000 000 kronor

på anslaget Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m.

under huvudgruppen Förrådsbyggnader m. m., med 250 000 kronor på anslaget

Vägmaskiner m. m. under huvudgruppen Maskincentralförråd

samt med 350 000 kronor på anslaget Effektförråd.

Under denna punkt gör jag hemställan om anvisande av medel å anslaget

Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m., medan hemställan rörande

de övriga anslagen göres under särskilda punkter i det följande.

Kungl. Majit har i förevarande sammanhang föreslagit anvisande av medel

för möjliggörande av en utbyggnad av väg- och vattenbyggnadsverkets

verkstadsorganisation i syfte att vid verkets egna depåverkstäder skall kunna

ombesörjas huvudparten av förekommande kontinuerliga reparationer av

motorfordon och vägmaskiner. Utskottet har funnit en utbyggnad i enlighet

med av departementschefen angivna riktlinjer lämplig och får sålunda tillstyrka,

att medel för dess genomförande anvisas i enlighet med Kungl. Maj :ts

förslag. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader

m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 under väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond

anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

16:o) Väginaskincr lii. in. I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 16,

s. 227) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Vägmaskiner m. m. å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1946/47 under väg- och vattenbyggnadsverkels

förrrådsfond anvisa ett investeringsanslag av

250 000 kronor.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 271.

17:o) Effektförråd. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17, s. 227)

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Effektförråd å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1946/47 under väg- och vattenbyggnadsverkets

förrådsfond anvisa ett investeringsanslag av 350 000

kronor.

Stockholm den 5 november 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 270.

Reservationer:

1) vid punkten 10 (Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i Stockholm)

av herr Mannerskantz, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maurts förslag icke må av riksdagen bifallas;

2) vid punkten 11 (Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd

och statens bränslekommission) av herr Mannerskantz, som ansett, att utskottet

bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förslag icke må av riksdagen bifallas;

3) vid punkten 12 (Anordnande av vissa förvaltningslokaler) av herr Mannerskantz,

som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förslag icke må av riksdagen bifallas.

468741. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1916

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.