Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till personer, sorn ådragit sig skada eller sjukdom i Jlyktingverksamhet m. m., jämte i ämnet väckt motion.

1946-11-12 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:282, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till personer, sorn ådragit sig skada eller sjukdom i Jlyktingverksamhet m. m., jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 282.

Nr 282.

Ankom till riksdagens kansli den 12 november 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ersättning till personer, sorn ådragit sig skada

eller sjukdom i Jlyktingverksamhet m. m., jämte i

ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 327 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 september 1946,

föreslagit riksdagen medgiva, att i anledning av de olycksfall och sjukdomar,

som drabbat personer under arbete för omhändertagande och vård av flyktingar

och s. k. repatriander samt härmed jämförlig internationell humanitär

hjälpverksamhet må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete m. m. till envar av dessa personer eller deras rättsägare

utbetalas ersättning enligt i nämnda statsrådsprotokoll angivna grunder.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 281 medgav innevarande års

riksdag under vårsessionen (skriv, nr 389) att till ett antal personer, vilka

varit verksamma vid flyktinghjälp och därvid ådragit sig sjukdom, eller till

deras rättsägare finge utbetalas ersättningar i enlighet med grunderna för

lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete. Till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet anförde föredragande departementschefen

att han hade för avsikt att låta verkställa en utredning beträffande

samtliga de skador i anledning av olycks- eller sjukdomsfall under flyktingtjänst,

som numera kvarstode.

Sedan Kungl. Majit uppdragit åt riksförsäkringsanstalten att i samråd med

vissa andra myndigheter verkställa utredning beträffande berörda förhållande,

har riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 5 september 1946 avgivit förslag

i ämnet.

över förslaget har statskontoret avgivit yttrande.

Föredragande departementschefen har anfört följande.

Den under och efter kriget från svensk sida bedrivna humanitära hjälpverksamheten

till förmån för befolkningen i krigshärjade länder har skett i

en mångfald olika former. Sålunda har ett mycket betydande antal flyktingar,

s. k. repatriander samt sjuka och undernärda barn omhändertagits inom landet.

På utländsk botten har svensk humanitär hjälpverksamhet bedrivits bland

annat genom anordnande av barnbespisning och i viss omfattning sjukvård

samt tillhandahållande av livs- och läkemedel, sjukvårdsutrustning och kläder

i den utsträckning vårt eget försörjningsläge tillåtit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2S2. <

Det torde få anses, att statsmakterna genom propositionen nr 281/1946 och

riksdagens skrivelse nr 389/1946, med stöd varav 13 i civilförsvarets ilyktingverksamhet

inträffade skadefall provisoriskt reglerats, intagit den principiella

ståndpunkten, att personer, som skadats genom olycksfall eller sjukdom under

deltagande i den av staten organiserade verksamheten för omhändertagande i

riket av flyktingar och repatriander, böra tillerkännas ersättning härför av

staten. Samma skäl, som föranlett detta ståndpunkttagande, synas äga giltighet

även beträffande andra former av internationell humanitär hjälpveiksamhet,

som anordnats under statens medverkan och som för de i verksamheten

deltagande inneburit likartade risker som flyktingarbetet. Ersättningsfrågan

synes böra bedömas oberoende av örn verksamheten ägt rum inom eller utom

landet och oavsett örn densamma bedrivits i statlig myndighets regi eller av

enskilda institutioner, vilka erhållit statligt uppdrag att. omhänderha viss

verksamhetsgren, exempelvis av röda korset, föreningen rädda barnen eller

hjälpkonrmittén för Finlands barn. Jag anser mig sålunda böra förorda, att

ersättning av statsmedel utbetalas till alla dem, som skadats genom olycksfall

eller sjukdom under arbete i sådan verksamhet som nu nämnts.

Syftet med den av riksförsäkringsanstalten verkställda utredningen beträffande

skador i anledning av olycks- och sjukdomsfall under flykting- och

likartad verksamhet har varit att erhålla ett underlag för bedömandet av

frågan, enligt vilka grunder ifrågavarande ersättningar böra utgå. Till en

början må anmärkas, att utredningen icke omfattar följande grupper redan

reglerade skadefall, nämligen dels det icke kända antal skador, som drabbat

antingen militärpersonal med ekonomisk reglering enligt de för sådan personal

gällande ersättningsbestämmelserna eller hos statliga flyktingmyndigheter

anställd personal med rätt till sjuklön under viss tid, som regel längst

tre månader, dels det antal skadefall beträffande civilpersoner — nksförsakringsanstalten

har under hand upplyst, att antalet uppgår till cirka 300, varav

högst fem kvarstått den 1 juli 1946 med en invaliditetsgrad av 20 % eller

högre — som reglerats direkt enligt olycksfalls- eller vrkessjukdomsförsäkringslagen.

De 13 fall, som provisoriskt reglerats med stöd av berörda proposition

och riksdagsskrivelse, återfinnas ej heller i utredningen. 1 denna redovisas

samtliga de skadefall — till ett antal av 77 -— vilka såvitt känt hittills

inträffat under flyktingverksamhet och härmed jämförligt arbete utan att ha

kunnat regleras. Av de skadade personerna ha 66 haft anställning i flyktingverksamhet

inom landet, tre utan ersättning deltagit i sadan verksamhet i

egenskap av lottor, två varit anställda hos privata arbetsgivare och två deltagit

i humanitärt hjälparbete utomlands för röda korset, medan en är självständig

företagare. Beträffande återstående tre saknas ännu närmare utredning.

Sålunda tillgängliga uppgifter synas berättiga till det påståendet, att

antalet olycks- och sjukdomsfall i flykting- och härmed jämförlig verksamhet

varit ringa i förhållande till den betydande omfattningen av verksamheten och

de med densamma förenade riskerna, främst ur smittosynpunkt. Att så varit

förhållandet får främst tillskrivas goda organisatoriska åtgärder. Flertalet av

de skadade eller insjuknade synes efter en längre eller kortare sjukdomstid

ha återvunnit hälsan utan kvarvarande men. Fall förekomma emellertid, där

skadan eller sjukdomen lett till bestående invaliditet eller till sin natur varit

sådan, att risk för recidiv föreligger. 1 ett fall har sjukdomen haft dödlig

utgång.

T sitt förslag till grunder för ersättningarnas bestämmande vid nu ifrågavarande

olycksfall och sjukdomar har riksförsäkringsanstalton som nämnts

icke berört de skador som drabbat militärpersonal. Skälet härtill torde vara,

att i den mån sådana skador uppkommit dessa kunnat regleras direkt enligt bestämmelserna

i militärersättningsiorordningen. Även jag är av den uppfatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 282.

ningen, att med hänsyn härtill anledning saknas att nu upptaga dessa ersättningsfrågor

till omprövning. Jag vill erinra örn att i den mån dessa skador, såsom

i flertalet fall torde vara förhållandet, äro att anse som ådragna under

tjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap de äro förenade med rätt till sådan

provisorisk förbättring, som beslutats vid innevarande års riksdag.

De olycks- och sjukdomsfall, som civilpersoner ådragit sig under flyktingarbete

och vilka icke varit av så godartad beskaffenhet att de få anses ersatta

med sjuklön under viss tid, kunna ur ersättningssynpunkt indelas i tre grupper,

nämligen de fall varå olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagens föreskrifter

varit direkt tillämpliga, de fall som med stöd av förenämnda proposition

och riksdagsskrivelse provisoriskt reglerats enligt grunderna för olycksfallsförsäkringslagen

och de fall, som ännu icke kunnat regleras. Sistnämnda

grupp avser olycks- och sjukdomsfall som icke omfattas av olycksfalls- eller

yrkessjukdomsförsäkringslagen antingen därför att enligt olycksfallsförsäkringslagen

erforderligt samband mellan sjukdomen och olycksfall i arbete icke

förelegat respektive att sjukdomen icke varit hänförlig under yrkessjukdomsförsäkringslagen

eller därför att i olycksfallsförsäkringslagen förutsatt anställningsförhållande

icke förelegat mellan den skadade och den myndighet eller institution,

i vars regi verksamheten bedrivits. Kiksförsäkringsanstalten föreslår,

att för denna grupp ersättning skall utgå enligt de grunder som i militärersättningsförordningen

angivas för andra än värnpliktiga. Skälet till att militärersättningsförordningens

bestämmelser skulle tillämpas är, att denna förordning

innehåller ändamålsenliga föreskrifter angående förutsättningarna för

ersättnings utgivande vid sjukdom. Då härtill kommer, att de faktiska förmånerna

vid tillämpning av militärersättningsförordningens bestämmelser förandra

än värnpliktiga överensstämma med de ersättningar som skulle utgå

enligt olycksfallsförsäkringslagen, biträder jag riksförsäkringsanstaltens förslag

i denna del. Detta ställningstagande innebär jämväl, att rätten till ersättning

icke begränsas till personer, som intaga ställningen av arbetare i olycksfallsförsäkringslagens

mening utan tillkommer varje person, vilken i samband

med arbete, som kan betraktas såsom ett led i en av staten organiserad eller

koncessionerad flykting- eller häremot svarande humanitär hjälpverksamhet,

ådragit sig olycksfall eller sjukdom.

Då en tillämpning av bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen och

militärersättningsförordningen i förevarande avseende ger samma resultat,

synes en omprövning av de jämlikt nämnda lag eller yrkessjukdomsförsäkringslagen

reglerade skadefallen icke böra ske.

Riksförsäkringsanstalten föreslår vidare, att ifrågakommande ersättningar,

vare sig dessa bestämts enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen

eller enligt militärersättningsförordningen, skola förstärkas i vissa fall.

Enligt anstaltens förslag bör rätten till sådan förstärkning begränsas tili

skadefall, som kvarstått den 1 juli 1946 med en invaliditetsgrad av"lägst 20 %,

och förstärkningen bestämmas enligt grunderna för förordningen den 29 juni

1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap

m. m.^Såsom i det föregående anförts innebar detta, att ersättningstillägg

skall utgå, vid förlust av arbetsförmågan, å sjukpenning med två kronor

75 öre i ortsgrupp 1, tre kronor 50 öre i ortsgrupp 2 och fyra kronor 25

öre i ortsgrupp 3 för dag räknat och å invalidlivränta med 984, 1 284 och

1 584 kronor för år räknat i respektive ortsgrupper samt vid en med lä"st

en fjärdedel nedsatt arbetsförmåga med det lägre belopp som svarar mot

arbetsförmågans nedsättning. Då graden av nedsättningen av arbetsförmågan

uppgår till en femtedel men ej en fjärdedel, skall enligt angivna grunder

ersättningstillägg utgå med 120 kronor för år. Vid dödsfall skall ersättnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 282.

9

tillägg utgå å livränta, som tillkommer make, barn eller adoptivbarn, för år

räknat med så stor del av 984 kronor, som svarar mot förhållandet mellan livräntan

till den efterlevande och lägsta livränta till den skadade vid förlust av

arbetsförmågan.

Även örn deltagandet i flykting- och härmed jämförlig verksamhet som

regel icke haft den karaktär av skyldighet, som den förstärkta försvarsberedskapen

inneburit, finner jag likväl skäl tala för att personer, som med eller

utan ersättning engagerats i denna krävande och riskfyllda verksamhet, i princip

tillerkännas ersättningstillägg enligt de bestämmelser, som gälla för skador,

ådragna under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap. I

enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag förordar jag alltså, att dessa

bestämmelser givas tillämpning å skadefall, som inträffat under ifrågavarande

verksamhet —- vare sig de särskilda fallen redan ersättningsreglerats eller

icke -—- och haft dödlig utgång eller kvarstått den 1 juli 1946 med minst 20 %

invaliditet.

Emellertid finner jag skäligt att gå ett steg längre. De med denna verksamhet

förenade riskerna torde ha bedömts såsom särskilt stora, när under

krigets slutskede och omedelbart därefter betydande kontingenter flyktingar

och repatriander kommo till riket. Verksamheten har under sista året minskat

i omfattning allteftersom de omhändertagna placerats på den svenska arbetsmarknaden

eller lämnat landet. Någon förändring i verksamhetens natur har

emellertid icke inträtt per den 1 juli 1946. För närvarande äro cirka 3 200

repatriander och andra utlänningar omhändertagna för vård å särskilda förläggningar

och sjukhus. Då dessa vårdfall till väsentlig del avse smittsamma

sjukdomar, främst tuberkulos, är personalen utsatt för betydande smittorisk.

Även i övrigt pågår alltjämt en internationell humanitär hjälpverksamhet av

stor omfattning. Det synes rimligt, att ersättning för olycks- eller sjukdomsfall

i sådan verksamhet utgår efter enhetliga grunder, vare sig fallet inträffat

senast den 30 juni 1946 eller därefter. Med hänsyn till det anförda vill jag

förorda, att ersättningstillägg får utgå även beträffande olycks- och sjukdomsfall,

som inträffat eller komma att inträffa efter den 30 juni 1946. Vid dessa

tilläggs bestämmande bör emellertid sådan hänsyn tagas till de förbättringar

i grundersättningarna som kunna föranledas av genom förordningen den 29

juni 1946 (nr 343) och lag samma dag (nr 350) vidtagna ändringar i militärersättningsförordningen

Och olycksfallsförsäkringslagen, att den sammanlagda

ersättningen icke kommer att överstiga den som skulle ha. utgått därest olycksfallet

(sjukdomen) inträffat före utgången av juni 1946.

Till riksförsäkringsanstaltens förslag, att avdrag å ersättning skall i viss

omfattning göras för olika förmåner, som kunna tillkomma den skadade för

samma tid varunder nu förevarande ersättningar enligt förslaget skola utgå,

ansluter jag mig.

Ersättningarna böra utgå från anslaget till Statsverket åliggande, av andra

medel oj utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.

väckt motion (II: 564), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att ersättningstillägg

skall utgå, vid förlust av arbetsförmågan, å sjukpenning med fyra

kronor 25 öre för dag räknat och å invalidränta med 1 584 kronor för år räknat

saint vid en med lägst en fjärdedel nedsatt arbetsförmåga med det lägre belopp,

som svarar mot arbetsförmågans nedsättning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för nämnda förslag, får

utskottet hänvisa till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 281—282.

2180 46

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet -

10 Statsutskottets utlåtande nr 282.

Såsom departementschefen framhållit få statsmakterna anses ha intagit

den principiella ståndpunkten, att personer, som skadats genom olycksfall

eller sjukdom under deltagande i den av staten organiserade verksamheten

för omhändertagande i riket av flyktingar och repatriander, böra tillerkännas

ersättning härför av staten. Utskottet tillstyrker, att ersättning utgår jämväl

för skada, som ådragits vid andra former av internationell humanitär hjälpverksamhet,

som anordnats under statens medverkan och som för de i verksamheten

deltagande inneburit likartade risker som flyktingarbetet. Yad departementschefen

anfört örn förutsättningarna för ersättningarnas utgående

föranleder ej erinran från utskottets sida.

Ersättningarna föreslås bestämda enligt de grunder som i militärersättningsförordningen

angivas för andra än värnpliktiga, förstärkta i vissa fall

enligt grunderna för förordningen angående provisorisk förbättring av vissa

ersättningar i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap m. m. I motionen II: 564 göres anmärkning

mot att beloppen av nämnda förbättring äro dyrortsgraderade.

Ersättningsbeloppen i sistnämnda förordning fastställdes av innevarande

riksdag under vårsessionen. I motionen har icke åberopats något skäl varför

ersättningarna till dem som skadats under internationell humanitär hjälpverksamhet

skulle i vissa fall bestämmas efter förmånligare grunder än ersättningarna

till dem som skadats under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap.

När det nu gäller att i fråga om rätten till ersättning jämställa den

förra kategorien med den senare, synas ersättningsbeloppen böra bestämmas

efter i möjligaste mån enhetliga grunder. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts

förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å motionen II: 564 medgiva, att i anledning av de olycksfall

och sjukdomar, som drabbat personer under arbete för omhändertagande

och vård av flyktingar och s. k. repatriander samt

härmed jämförlig internationell humanitär hjälpverksamhet, må

av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till

Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar

i anledning av olycksfall i arbete m. m. till envar av dessa personer

eller deras rättsägare utbetalas ersättning enligt de grunder,

som av departementschefen angivits i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 27 september 1946.

Stockholm den 12 november 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 281.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 282. 11

Reservation

av herrar Gustav Emil Andersson, Ivar Persson, Svensson i Grönvik och

Rubbestad, vilka ansett, att utskottet i anledning av motionen II: 564 bort

dels göra följande uttalande i stället för det stycke av utskottets yttrande

å s. 10, som börjar med orden »Ersättningsbeloppen i» och slutar med orden

»Kungl. Maj:ts förslag»:

»I likhet med motionärerna anser utskottet, att det starkt kan ifrågasättas,

huruvida verklig anledning finnes att införa dyrortssystemet på ytterligare ett

område. Övervägande skäl tala i stället för att ersättningsförstärkningarna

utgå med samma belopp till personer som haft samma arbetsuppgifter, oavsett

vilken mantalsskrivningsort de tillhöra. Utskottet, som beträffande ortsgrupp

2 icke ifrågasätter någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag, förordar därför, att

ersättningstillägg skall jämväl i ortsgrupperna 1 och 3 utgå med för ortsgrupp

2 föreslagna belopp såväl på sjukpenning som på invalidränta och i

övrigt enligt grunderna för förordningen av den 29 juni 1946»;

dels ock göra följande hemställan:

»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

motionen II: 564 medgiva, att till följd av de olycksfall och sjukdomar,

som drabbat personer under arbete för omhändertagande

och vård av flyktingar och s. k. repatriander samt härmed jämförlig

internationell humanitär hjälpverksamhet, må av det under

femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande,

av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av

olycksfall i arbete m. m. till envar av dessa personer eller deras

rättsägare utbetalas ersättning enligt de grunder, som av ut

skottet angivits».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:512 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till personer, som adragit sig skada eller sjukdom i flyktingverksamhet m. a1 i texten