Statsutskottets utlåtande nr 283-
1946-11-22 · 3 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:283, Statsutskottets utlåtande nr 283-
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 283-
1
Nr 283.
Ankom till riksdagens kansli den 22 november 1946 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning au Kungl. Maj.ts proposition angående
preliminär överenskommelse med Finland örn behandlingen
av finska skulder till Sverige.
(3:e avd.)
I propositionen nr 337 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 14 september 1946,
berett riksdagen tillfälle att yttra sig över en i nämnda protokoll behandlad
preliminär överenskommelse med Finland örn behandlingen av finska skulder
till Sverige.
I proposition nr 213 till årets riksdag framlades förslag beträffande viss
ytterligare kreditgivning till Finland samt om reglering av utestående exportkreditgarantiåtaganden
i förhållande till detta land. Såsom chefen för finansdepartementet
vid anmälan av förslag till ifrågavarande proposition anförde,
hade en förutsättning för den nya kreditgivningen varit, att en reglering skulle
ske av de svenska statskrediterna till Finland. Finska regeringen hade därför
i samband med kreditförhandlingarna åtagit sig att före den 1 maj innevarande
år framlägga preliminär amorteringsplan för dessa krediter samt
att före den 25 oktober 1949 — då avgörande enligt tidigare avtal senast
skulle träffas rörande betalningsplan för återuppbyggnadskrediterna — träffa
överenskommelse örn betalning enligt enhetlig amorteringsplan jämväl av de
statskrediter, som i tiden föreginge återuppbyggnadskrediterna. Finska legeringen
hade vidare förbundit sig att vid förhandlingar örn krediter fiån
tredje land iakttaga, att återbetalningen av de svenska statskrediterna icke
skulle eftersättas. En närmare redogörelse för ifrågavarande åtaganden lämnades
statsutskottet.
Sedermera har vid förhandlingar mellan representanter för svenska och
finska regeringarna upprättats protokoll i de frågor, beträffande vilka en
preliminär uppgörelse sålunda förutsattes skola träffas, överenskommelsen
avser att fastställa vissa utgångspunkter för behandlingen av de finska skulderna
till Sverige i avvaktan på den definitiva uppgörelse, som skall ingås
senast hösten 1949.
Med hänsyn till räckvidden av de i överenskommelsen berörda frågorna
har denna, oavsett dess blott preliminära karaktär, ansetts böra underställas
riksdagen för yttrande. Då avtalet utan ytterligare dröjsmål ansetts böra träda
i kraft, bär emellertid detta — med förbehåll för de önskemål och syn
Bihang
till riksdagens protokoll 19iG. 6 sami. Nr 283. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Statsutskottets utlåtande nr 283-
punkter som från riksdagens sida må framkomma — redan nu ansetts böra
godkännas av Kungl. Majit.
I statsrådsprotokollet lämnas följande redogörelse för innehållet av berörda
protokoll.
I en första punkt registreras omfattningen av hela den finska statens beräknade
skuldsättning till svenska staten per den 31 december 1949, inklusive
upplupna räntor. Med vissa förbehåll redovisas denna skuldsättnings
totalbelopp till 511 miljoner kronor. I en andra punkt fastställas vissa allmänna
grunder för regleringen av ifrågavarande skuld. Beloppet skall i sin
helhet vara återbetalat på 30 år, räknat från och med år 1954. Återbetalningen
förutsättes ske i lika stora annuiteter. Räntan skall beräknas å utestående
belopp efter 3 procent för år samt utgå från och med den 1 januari
1950.
I en tredje punkt har närmare utvecklats innebörden i finska regeringens
redan tidigare berörda åtagande att vid förhandlingar med tredje land iakttaga,
att återbetalningen av till Finland lämnade svenska statskrediter icke
eftersattes. Det förklaras i protokollet, att detta stadgande icke skall hindra,
att Finland i förhållande till tredje land i avtal om upptagande av lån förbinder
sig att påbörja återbetalning före år 1954. Sådan till tredje land lämnad
utfästelse må dock ej utformas så, att möjligheten att vidhålla de nyss
berörda grunderna för återbetalning å finska statens skuld till svenska staten
därigenom begränsas. Underlåtenhet att fullgöra ränte- och/eller kapitalåterbetalningar
enligt dessa grunder må, enligt vad som i protokollet fastslås,
icke förekomma på grund av fullgörande av hetalningsåtagande för kredit
från tredje land.
I protokollet, fjärde, femte och sjätte punkterna, lia även angivits vissa
utgångspunkter för behandlingen av enskilda skulder från Finland till Sverige.
Beträffande dessa skulder, vilka jämte upplupen ränta per den 31 december
1949 kunna beräknas till närmare 200 miljoner, konstateras inledningsvis,
att deras behandling måste bli föremål för direkta överläggningar
med de svenska fordringsägarna. Äldre enskilda fordringar skola vid dessa
förhandlingar sättas helt i nivå med de statliga, dock med den gynnsammare
behandlingen, att slutamortering för de enskilda krediterna i deras helhet
förutsättes ske på 20 år. Inom den ram som uppdrages genom sistnämnda
återbetalningstid skall det stå de finska och svenska parterna helt fritt ali
reglera behandlingen av varje särskild kredit. De enskilda krediterna skola
i förhållande till krediter till Finland från tredje land åtnjuta samma skydd
som svenska statens fordringar. Enahanda skäl som föranlett visst anstånd
med återbetalningen av sistnämnda fordringar ha ansetts påkalla ett motsvarande
uppskov med betalningarna på de enskilda krediterna. Med avseende
å nya enskilda krediter ha avtalats i viss mån gynnsammare utgångspunkter.
Ränta kan för sådana krediter utgå från tidpunkten för lånens utnyttjande.
Kapitalåterbetalningen kan påbörjas under år 1950. I syfte att
reglera omfattningen av den finansiella belastning, som nya enskilda krediter
med denna delvis prioriterade behandling kunna komma att medföra,
ha fastställts vissa maximigränser för den på varje år fallande totala återbetalningen
av sådana krediter. Även de nya krediterna skola åtnjuta skydd
i förhållande till krediter från tredje land.
T. f. chefen för finansdepartementet, ministern för utrikes ärendena Undén
har för egen del anfört följande.
Den överenskommelse, för vars huvudpunkter jag här redogjort, synes
mig på ett under rådande förhållanden godtagbart sätt fastställa de huvud
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 2S3.
3
sakliga utgångspunkterna för en framtida uppgörelse om regleringen av
Sveriges och Finlands inbördes skuldförhållanden. Återbetalningsbestämmelserna
framstå givetvis mot bakgrunden av på den internationella lånemarknaden
allmänt tillämpade villkor såsom för Finland mycket förmånliga. De
synas mig emellertid innefatta ett verklighetsbetonat hänsynstagande till
Finlands allmänna betalningsläge och särskilt till de betydande ekonomiska
förpliktelser som åvila Finland till ocn med år 1952. Man bör därför med
bestämdhet kunna förvänta, att den överenskomna betalningsplanen också
skall kunna fullföljas. Ur svensk synpunkt är det av särskilt värde att få fastslaget,
att Sveriges krav på återbetalning icke få eftersättas genom senare
träffade kreditavtal med annat land. Av angivna skäl tillstyrker jag i annat
sammanhang, att avtalet med tidigare angivna förbehåll av Kungl. Majit
godkännes.
Utskottet har tagit del av protokollet över den preliminära överenskommelsen
med Finland. Utskottet delar de synpunkter och den förväntan ministern
för utrikes ärendena såsom tillförordnad chef för finansdepartementet
uttalat och har ej funnit anledning till erinran mot avtalets innehåll.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit giva tillkänna
vad utskottet anfört.
Stockholm den 22 november 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vict förestående ärendes slutbehandling inom utskottet lia närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Larsson, Karl
Andersson, Gastaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, Näsström, Gustav Emil Andersson,
Hesselbom, Albertsson och Ragnar Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Rubbestad, Andersson
i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Åkerström, Onsjö och Birkö.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:517 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående preliminär överenskommelse . med Finland örn behandlingen av finska skulder till Sveri a1 i texten