Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 283-

1946-11-22 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:283, Statsutskottets utlåtande nr 283-

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 283-

1

Nr 283.

Ankom till riksdagens kansli den 22 november 1946 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj.ts proposition angående

preliminär överenskommelse med Finland örn behandlingen

av finska skulder till Sverige.

(3:e avd.)

I propositionen nr 337 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 14 september 1946,

berett riksdagen tillfälle att yttra sig över en i nämnda protokoll behandlad

preliminär överenskommelse med Finland örn behandlingen av finska skulder

till Sverige.

I proposition nr 213 till årets riksdag framlades förslag beträffande viss

ytterligare kreditgivning till Finland samt om reglering av utestående exportkreditgarantiåtaganden

i förhållande till detta land. Såsom chefen för finansdepartementet

vid anmälan av förslag till ifrågavarande proposition anförde,

hade en förutsättning för den nya kreditgivningen varit, att en reglering skulle

ske av de svenska statskrediterna till Finland. Finska regeringen hade därför

i samband med kreditförhandlingarna åtagit sig att före den 1 maj innevarande

år framlägga preliminär amorteringsplan för dessa krediter samt

att före den 25 oktober 1949 — då avgörande enligt tidigare avtal senast

skulle träffas rörande betalningsplan för återuppbyggnadskrediterna — träffa

överenskommelse örn betalning enligt enhetlig amorteringsplan jämväl av de

statskrediter, som i tiden föreginge återuppbyggnadskrediterna. Finska legeringen

hade vidare förbundit sig att vid förhandlingar örn krediter fiån

tredje land iakttaga, att återbetalningen av de svenska statskrediterna icke

skulle eftersättas. En närmare redogörelse för ifrågavarande åtaganden lämnades

statsutskottet.

Sedermera har vid förhandlingar mellan representanter för svenska och

finska regeringarna upprättats protokoll i de frågor, beträffande vilka en

preliminär uppgörelse sålunda förutsattes skola träffas, överenskommelsen

avser att fastställa vissa utgångspunkter för behandlingen av de finska skulderna

till Sverige i avvaktan på den definitiva uppgörelse, som skall ingås

senast hösten 1949.

Med hänsyn till räckvidden av de i överenskommelsen berörda frågorna

har denna, oavsett dess blott preliminära karaktär, ansetts böra underställas

riksdagen för yttrande. Då avtalet utan ytterligare dröjsmål ansetts böra träda

i kraft, bär emellertid detta — med förbehåll för de önskemål och syn
Bihang

till riksdagens protokoll 19iG. 6 sami. Nr 283. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 283-

punkter som från riksdagens sida må framkomma — redan nu ansetts böra

godkännas av Kungl. Majit.

I statsrådsprotokollet lämnas följande redogörelse för innehållet av berörda

protokoll.

I en första punkt registreras omfattningen av hela den finska statens beräknade

skuldsättning till svenska staten per den 31 december 1949, inklusive

upplupna räntor. Med vissa förbehåll redovisas denna skuldsättnings

totalbelopp till 511 miljoner kronor. I en andra punkt fastställas vissa allmänna

grunder för regleringen av ifrågavarande skuld. Beloppet skall i sin

helhet vara återbetalat på 30 år, räknat från och med år 1954. Återbetalningen

förutsättes ske i lika stora annuiteter. Räntan skall beräknas å utestående

belopp efter 3 procent för år samt utgå från och med den 1 januari

1950.

I en tredje punkt har närmare utvecklats innebörden i finska regeringens

redan tidigare berörda åtagande att vid förhandlingar med tredje land iakttaga,

att återbetalningen av till Finland lämnade svenska statskrediter icke

eftersattes. Det förklaras i protokollet, att detta stadgande icke skall hindra,

att Finland i förhållande till tredje land i avtal om upptagande av lån förbinder

sig att påbörja återbetalning före år 1954. Sådan till tredje land lämnad

utfästelse må dock ej utformas så, att möjligheten att vidhålla de nyss

berörda grunderna för återbetalning å finska statens skuld till svenska staten

därigenom begränsas. Underlåtenhet att fullgöra ränte- och/eller kapitalåterbetalningar

enligt dessa grunder må, enligt vad som i protokollet fastslås,

icke förekomma på grund av fullgörande av hetalningsåtagande för kredit

från tredje land.

I protokollet, fjärde, femte och sjätte punkterna, lia även angivits vissa

utgångspunkter för behandlingen av enskilda skulder från Finland till Sverige.

Beträffande dessa skulder, vilka jämte upplupen ränta per den 31 december

1949 kunna beräknas till närmare 200 miljoner, konstateras inledningsvis,

att deras behandling måste bli föremål för direkta överläggningar

med de svenska fordringsägarna. Äldre enskilda fordringar skola vid dessa

förhandlingar sättas helt i nivå med de statliga, dock med den gynnsammare

behandlingen, att slutamortering för de enskilda krediterna i deras helhet

förutsättes ske på 20 år. Inom den ram som uppdrages genom sistnämnda

återbetalningstid skall det stå de finska och svenska parterna helt fritt ali

reglera behandlingen av varje särskild kredit. De enskilda krediterna skola

i förhållande till krediter till Finland från tredje land åtnjuta samma skydd

som svenska statens fordringar. Enahanda skäl som föranlett visst anstånd

med återbetalningen av sistnämnda fordringar ha ansetts påkalla ett motsvarande

uppskov med betalningarna på de enskilda krediterna. Med avseende

å nya enskilda krediter ha avtalats i viss mån gynnsammare utgångspunkter.

Ränta kan för sådana krediter utgå från tidpunkten för lånens utnyttjande.

Kapitalåterbetalningen kan påbörjas under år 1950. I syfte att

reglera omfattningen av den finansiella belastning, som nya enskilda krediter

med denna delvis prioriterade behandling kunna komma att medföra,

ha fastställts vissa maximigränser för den på varje år fallande totala återbetalningen

av sådana krediter. Även de nya krediterna skola åtnjuta skydd

i förhållande till krediter från tredje land.

T. f. chefen för finansdepartementet, ministern för utrikes ärendena Undén

har för egen del anfört följande.

Den överenskommelse, för vars huvudpunkter jag här redogjort, synes

mig på ett under rådande förhållanden godtagbart sätt fastställa de huvud
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2S3.

3

sakliga utgångspunkterna för en framtida uppgörelse om regleringen av

Sveriges och Finlands inbördes skuldförhållanden. Återbetalningsbestämmelserna

framstå givetvis mot bakgrunden av på den internationella lånemarknaden

allmänt tillämpade villkor såsom för Finland mycket förmånliga. De

synas mig emellertid innefatta ett verklighetsbetonat hänsynstagande till

Finlands allmänna betalningsläge och särskilt till de betydande ekonomiska

förpliktelser som åvila Finland till ocn med år 1952. Man bör därför med

bestämdhet kunna förvänta, att den överenskomna betalningsplanen också

skall kunna fullföljas. Ur svensk synpunkt är det av särskilt värde att få fastslaget,

att Sveriges krav på återbetalning icke få eftersättas genom senare

träffade kreditavtal med annat land. Av angivna skäl tillstyrker jag i annat

sammanhang, att avtalet med tidigare angivna förbehåll av Kungl. Majit

godkännes.

Utskottet har tagit del av protokollet över den preliminära överenskommelsen

med Finland. Utskottet delar de synpunkter och den förväntan ministern

för utrikes ärendena såsom tillförordnad chef för finansdepartementet

uttalat och har ej funnit anledning till erinran mot avtalets innehåll.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit giva tillkänna

vad utskottet anfört.

Stockholm den 22 november 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vict förestående ärendes slutbehandling inom utskottet lia närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Larsson, Karl

Andersson, Gastaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson, Näsström, Gustav Emil Andersson,

Hesselbom, Albertsson och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Rubbestad, Andersson

i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Åkerström, Onsjö och Birkö.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:517 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående preliminär överenskommelse . med Finland örn behandlingen av finska skulder till Sveri a1 i texten