Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare rrv. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1946-12-03 · 37 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:291, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare rrv. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

1

Nr 291.

Ankom till riksdagens kansli den 3 december 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare

rrv. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 356 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 4 oktober

1946, föreslagit riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen förordade grunderna för

1) boställsordning för folkskolans lärare,

2) ändring i vissa delar av folkskolestadgan,

3) ändring i vissa delar av kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999)

angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. m.,

4) statsbidrag till nybyggnad samt örn- och tillbyggnad m. m. av tjänstebostäder

för folkskolans lärare, samt

5) vissa ersättningar vid allmän klassificering av äldre tjänstebostäder;

dels ock till Folkskolor m. m.: Klassificering av äldre tjänstebostäder å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 å driftbudgeten under

åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 350 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Ragnar Bergh väckt motion

(I: 388), vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts

proposition nr 356 måtte

1) hos Kungl. Majit göra framställning om förslag till 1947 års riksdag

rörande hyresersättning för tjänstebostäder inom folkskoleväsendet,

2) hos Kungl. Majit göra framställning örn förslag till 1947 års riksdag

rörande nya grunder för statsbidrag till folk- och småskollärares avlöning,

3) i motiveringen till sin skrivelse rörande i propositionen ifrågasatt

ändring av § 52 i folkskolestadgan angående skyldighet för skoldistrikt

att uppföra tjänstebostad beakta vad härom i motionen anförts,

4) i fråga om tjänstebostädernas uppvärmning uttala, att det bör alltfort

ankomma på skoldistrikten att mot fastställd ersättning ombesörja uppvärmningen

och tillhandahålla erforderligt bränsle, dock att, där central

uppvärmningsanordning saknas, skyldigheten inskränker sig till tillhandahållandet

av bränsle;

Bihang till riksdagens protokoll 19^6. 6 sami. Nr SOI.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 291.

dels en inom andra kammaren av herr Onsjö m. fl. väckt motion (II: 587),

vari hemställts, att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 356 måtte dels besluta, att statsbidrag för anskaffande av tjänstebostäder

för folkskolans lärare skall utgå med 50 procent av de styrkta kostnaderna,

dels beakta de synpunkter, som i övrigt anförts i motionen, dels

ock genom vederbörande utskott låta utarbeta de ändringar av de i den

nämnda propositionen föreslagna författningstexterna, som härigenom bli

erforderliga;

dels ock en inom andra kammaren av herr Ekdahl väckt motion (II: 589),

vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majlis proposition

nr 356 måtte för sin del besluta sådan ändring av folkskolans avlöningsreglemente,

att ensamboende lärarinna, som själv kan ordna bostadsfrågan

på ett mera tillfredsställande sätt, må befrias från skyldigheten att

mottaga tjänstebostad.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas,

i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen, till

motionerna.

Inledning; gällande bestämmelser.

Folkskolans lärare äro kommunalt anställda. Till deras avlöning äger

kommun uppbära bidrag av staten. Bestämmelser härom återfinnas i kungörelsen

den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning

av lärare vid folk- och småskolor m. m. Ett av villkoren för statsbidrag är,

att lärarnas avlöningsförmåner utgå i enlighet med vad därom stadgas,

d. v. s. enligt gällande avlöningsbestämmelser. Ett annat villkor är, att skoldistriktet

(i regel sammanfallande med den borgerliga kommunen eller med

en församling) då vissa förhållanden föreligga tillhandahåller lärare tjänstebostad

(5 § statsbidragskungörelsen enligt den lydelse, paragrafen erhållit

genom kungörelsen den 13 juni 1941, nr 463).

Beträffande tjänstebostads beskaffenhet ges en allmän regel i § 52 folkskolestadgan,

nämligen att bostaden skall lämna »trygghet» åt innehavaren.

Dessutom anges i samma paragraf, att i övrigt beträffande bostadsförmån

åt lärare skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Dessa mera specificerade

bestämmelser givas i boställsordningen. Den nu gällande boställsordningen

är utfärdad den 10 december 1937 (SFS nr 998) men har tillkommit genom

en blott formell revision av den dessförinnan gällande boställsordningen av

den 18 september 1918 (nr 792).

Örn tjänstebostad av »tjänlig» beskaffenhet anvisas en lärare, är han

enligt föreskrift i folkskolans avlöningsreglemente skyldig att mottaga bostaden

och lämna ersättning för den genom i avlöningsreglementet bestämt

avdrag å avlöningen (hyresavdrag). Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga

avseenden icke fordringarna i boställsordningen, skall hyresavdraget nedsättas

med skäligt belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

3

Statsbidraget till lärares avlöning utgår i regel med ett belopp motsvarande

hela avlöningen, minskad med det för vederbörande lärare gällande

oreducerade hyresavdraget. Skoldistriktets andel i kostnaden för lärarens

avlönande består alltså antingen i ett belopp motsvarande hyresavdraget

eller ock i att distriktet tillhandahåller tjänstebostad åt läraren. I de fall,

då skoldistrikt tillhandahåller tjänstebostad men hyresavdraget nedsatts,

får distriktet även stå för så stor del av avlöningskostnaderna, som motsvarar

hyresavdragets nedsättning. På grund av denna konstruktion av

statsbidraget blir det i de fall, då tjänstebostad tillhandahålles in natura,

i kostnadshänseende likgiltigt för skoldistriktet men ej för läraren, hur stort

det oreducerade hyresavdraget är. Örn däremot tjänstebostad icke tillhandahålles

utan skoldistriktet betalar läraren bruttolön, inverkar hyresavdragets

storlek på skoldistriktets kostnader men ej på lärarens avlöning.

Staten bidrager emellertid icke endast till lärarens avlöning utan lämnar

även alltsedan år 1936 understöd till tjänstebostäder för lärare, det s. k.

tjänstebostadsbidraget. Detta utgår dock oberoende av örn tjänstebostad

tillhandahålles eller ej och är fastställt till generella belopp (160 kronor för

år för ordinarie folkskollärare och 80 kronor för år för annan lärare). Bestämmelserna

örn tjänstebostadsbidrag återfinnas i § 14 i kungörelsen den

6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

I ett den 27 december 1945 dagtecknat betänkande (stat. off. utr. 1946:8)

ha 19Jfl års lärarlönesakkunniga framlagt förslag till bland annat ny boställsordning

för folkskolans lärare samt utbytande av det nuvarande

tjänstebostadsbidraget mot ett statsbidrag avsett att utgå endast till sådana

skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, och

endast till vissa mera kostnadskrävande åtgärder med sådana bostäder. Vid

betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av representanter för Sveriges

allmänna folkskollärarförening, Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund

och Sveriges småskollärarinneförbund, med vilka de

sakkunniga haft överläggningar.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande

av statens folkskolinspektörer, av länsstyrelserna i samliga län, av

statskontoret, riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen samt av svenska

stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund. Särskilda skrifter

i ärendet ha ock ingivits av statens bostadsnämnd, av Örebro-Västmanlands

läns förbundskrets av Sveriges överlärarförbund samt av styrelsen

för Sveriges folkskollärarförbund.

Vissa statistiska uppgifter.

I betänkandet finnes redovisat det statistiskt bearbetade resultatet av en

av de sakkunniga företagen undersökning rörande tjiinstebostadsförhållan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 291.

dena i samtliga skoldistrikt med undantag för de städer och köpingar, som

bilda självständiga skoldistrikt.

Undersökningen avsåg förhållandena vårterminen 1942 och omfattade

2 292 skoldistrikt. Enligt av skolstyrelserna lämnade uppgifter funnos

i de 2 292 skoldistrikten vid angivna tid sammanlagt 13 814 med

tjänstebostad försedda lärare vid folk- och småskolor. Detta betyder,

att 73,7 procent av det totala antalet folk- och småskollärare inom de

ifrågavarande skoldistrikten voro försedda med tjänstebostäder. Av de

13 814 tjänstebostäderna voro 7 751 tjänstebostäder för folkskollärare och

6 063 tjänstebostäder för småskollärare, biträdande lärare och lärare vid

mindre folkskolor. Under vårterminen 1942 gällde fortfarande olika bestämmelser

i fråga om storleken av tjänstebostad för manlig folkskollärare

och tjänstebostad för kvinnlig folkskollärare (ordinarie manlig folkskollärare

ägde rätt till en tjänstebostad örn minst 3 rum och kök med en sammanlagd

golvyta av omkring 90 kvadratmeter, medan ordinarie kvinnlig

folkskollärares tjänstebostad skulle innehålla minst 2 rum och kök med

en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter). Inom de skoldistrikt,

som omfattas av de sakkunnigas undersökning, funnos vid nämnda tid

6 738 manliga och 3 797 kvinnliga folkskollärare. Av dessa voro med

tjänstebostad försedda 5 175 manliga och 2 576 kvinnliga lärare, motsvarande

respektive 76,8 och 67,8 procent av antalet lärare av nämnda slag.

Enligt de lokala skolmyndigheternas av folkskolinspektörerna granskade

uppgifter erfordrades vårterminen 1942 inom de skoldistrikt, som omfattas

av denna statistik, ytterligare 1 432 tjänstebostäder för lärare vid folk- och

småskolor, därav 856 bostäder för folkskollärare och 576 bostäder för småskollärare,

biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor. Detta behov

motsvarade 7,6 procent av sammanlagda antalet av omförmälda lärare samt.

8,1 respektive 7,0 procent av antalet folkskollärare respektive antalet småskollärare

och därmed jämställda lärare. Av de 2 292 skoldistrikt, som omfattas

av statistiken, ha 1 828 (eller 79,8 procent) angivits vara utan behov

av ytterligare tjänstebostäder. Endast 464 skoldistrikt (eller 20,2 procent

av hela antalet) anse sig ha behov av flera tjänstebostäder.

Statistiken omfattar slutligen uppgifter om de befintliga tjänstebostädernas

beskaffenhet. I denna del av de av de sakkunniga utsända formulären

ha de lokala skolmyndigheterna i de skoldistrikt, som statistiken omfattar,

redovisat sammanlagt 13 928 tjänstebostäder för lärare vid folkoch

småskolor. Detta antal är något större än det antal lärare, som uppgivit^

ha tjänstebostad (13 814). Någon orsak till denna bristande överensstämmelse

har icke angivits, men enligt de sakkunnigas uppfattning torde

man kunna utgå från att orsaken är, att en del lärartjänster indragits och

till följd därav vissa tjänstebostäder stå obegagnade.

De sakkunniga indelade i sitt frågeformulär tjänstebostäderna efter deras

beskaffenhet i följande fyra kategorier:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

5

a) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus,

centralvärme, badrum och vattenklosett;

b) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus

och centralvärme;

c) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt

ljus; samt

d) tjänstebostäder, i vilka vatten, avlopp och elektriskt ljus saknas helt

eller delvis.

En allmän översikt över de 13 928 redovisade tjänstebostäderna giver

vid handen,

att 991 bostäder eller 7,12 ''procent äro a)-bostäder;

att 3 820 bostäder eller 27,a procent äro b)-bostäder;

att 4 292 bostäder eller 30,82 procent äro c)-bostäder;

att 4 825 bostäder eller 34,62 procent äro d)-bostäder.

De sakkunniga ha i fråga örn en speciell statistisk bearbetning, som av

dem verkställts i fråga örn uppgifterna beträffande en viss grupp av tjänstebostäder

anfört följande.

Skolmyndigheterna ha i många fall genom strykningar eller tillägg angivit,

att viss tjänstebostad har en beskaffenhet, som avviker från den vid

bokstaven angivna. Då dessa anteckningar verkställts för endast en del skoldistrikt,

torde en statistisk behandling av desamma för att uppvisa ifrågavarande

tjänstebostäders särskilda beskaffenhet icke ha större värde. Emellertid

äro anteckningarna talrikast beträffande d)-bostäderna. De avse där

1 213 av de redovisade 4 825 bostäderna, d. v. s. ungefär 25 procent av

hela antalet. Då ju dessutom denna grupp av bostäder är så omfattande

och heterogen (den innefattar alla bostäder, som helt eller delvis sakna

vatten, avlopp och elektriskt ljus, oberoende av om bostäderna ha en eller

flera andra bekvämligheter), torde det kunna vara av intresse att närmare

undersöka beskaffenheten av dessa 1 213 bostäder. Resultatet av en sådan

undersökning framgår av följande tabell.

Bostadens beskaffenhet

Antal

tjänste-

bostäder

1. Alla bekvämligheter saknas.............

45

2. Endast vatten finnes.................

0

3. Endast avlopp finnes................

5

4. Endast elektriskt ljus finnes............

657

5. Endast centralvärme finnes.............

5

6. Endast vatten och avlopp finnas .........

91

7. Endast vatten och elektriskt ljus finnas.....

25

8. Endast avlopp och elektriskt ljus finnas.....

179

9. Endast elektriskt ljus och centralvärme finnas . .

113

10. Endast avlopp och centralvärme finnas......

14

11. Avlopp, elektriskt ljus och centralvärme finnas .

46

12. Valten, elektriskt ljus och centralvärme finnas . .

1

13. Vatten, avlopp och centralvärme finnas......

24

14. Vatten, avlopp, centralvärme och badrum finnas

8

1213

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Utskottet.

Det framgår av tabellen, att vatten finnes i 149 och saknas i 1 064

tjänstebostäder, att avlopp finnes i 367 och saknas i 846 tjänstebostäder

saint att elektriskt ljus finnes i 1 021 och saknas i 192 tjänstebostäder.

Allmänna synpunkter.

I ett särskilt kapitel med rubriken »Allmänna synpunkter» ha de sakkunniga

dels redogjort för fördelarna och nackdelarna med nu gällande bestämmelser,

dels ock sammanfattningsvis redogjort för sina egna förslag.

I propositionen lämnas å sid. 6—11 en redogörelse för dessa allmänna

synpunkter, vartill utskottet får hänvisa.

Det program, som de sakkunniga under ifrågavarande kapitel skisserat

innebär såväl nybyggnad av ett stort antal tjänstebostäder som ock ombyggnad

eller förbättring av ett ännu större antal redan befintliga tjänstebostäder.

Med nu gällande statsbidragsbestämmelser kan detta emellertid

icke ske utan betydande ekonomiska uppoffringar från de skoldistrikts sida,

vilka äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder. Av denna orsak föreslå

de sakkunniga ekonomiskt stöd i olika former åt de nämnda skoldistrikten.

Departementschefen har anfört följande.

I olika sammanhang har under årens lopp framkommit, att förhållandena

beträffande tjänstebostäderna för folkskolans lärare och de bestämmelser,

som reglera dessa förhållanden, icke äro tillfredsställande. Den av de sakkunniga

verkställda statistiska utredningen visar detsamma. En revision

synes icke längre böra uppskjutas, bland annat av det skälet att den lämpligen

bör ske samtidigt med den lönereglering och den dyrortsreform, som

kunna beräknas bliva genomförda från och med den 1 juli 1947. Det av

1941 års lärarlönesakkunniga framlagda förslaget — vilket omfattar hela

tjänstebostadsfrågan och ej endast de för bostädernas beskaffenhet reglerande

bestämmelserna — synes mig vara väl motiverat och avvägt och

därför lämpligt att i huvudsak läggas till grund för de nya bestämmelser,

som böra genomföras. Jag framlägger därför i det följande förslag i ämnet,

i huvudsak grundade på det angivna sakkunnigbetänkandet och avsedda

att slutligt genomföras från och med den 1 juli 1947.

Utskottet har i likhet med departementschefen funnit det av 1941 års

lärarlönesakkunniga framlagda förslaget lämpligt att i huvudsak läggas

till grund för de nya bestämmelser i ämnet, som äro avsedda att genomföras

från och med den 1 juli 1947.

Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad.

De sakkunniga anse, att i folkskolestadgan böra intagas bestämda

regler om när ett skoldistrikt har skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad.

Dessa regler böra vidare enligt de sakkunnigas mening utformas

under aktgivande på grundorsaken till denna skyldighet, nämligen kommunernas

plikt att på ett lämpligt sätt ordna sitt skolväsen, vilket icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

7

kan ske utan att samtidigt tillses, att lärarna inom skoldistriktet, åtminstone

de mera varaktigt anställda, ha möjlighet att erhålla tjänliga

bostäder, envar i närheten av den skola där han är verksam.

Sitt förslag till huvudregel i fråga örn skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostäder ha de sakkunniga formulerat sålunda: Om på

ort, varest skola är belägen, i skolans närmare omgivning icke finnes hyresmarknad

för sådana bostäder, som till storlek och beskaffenhet i huvudsak

motsvara gällande boställsordnings krav på lärarbostäder, åligger det skoldistriktet

att åt sådan lärare vid nämnda skola, som icke tjänstgör såsom

vikarie för tjänstledig lärare eller uppehåller lärartjänst vilken kan anses

vara av tillfällig natur, tillhandahålla tjänstebostad, som står i överensstämmelse

med de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsordningen

meddelade bestämmelserna.

Första förutsättningen för att skyldighet skall föreligga är alltså, att

hyresmarknad saknas på den ort, där skolan är belägen.

I huvudregeln ha emellertid också såsom villkor för att skoldistrikt skall

vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostad indirekt uppställts vissa krav

på den ifrågavarande lärarens anställning. Skyldighet skall sålunda ej föreligga

gentemot sådan lärare, som tjänstgör såsom vikarie för tjänstledig

lärare, och ej heller gentemot lärare, som uppehåller lärartjänst vilken kan

anses vara av tillfällig natur. Vid övervägandena i denna fråga ha de sakkunniga

påpekat, att nuvarande bestämmelser icke giva någon klar vägledning

för besvarande av frågan, åt vilka slag av lärare ett skoldistrikt kan

vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas uppfattning

synes gränsdragningen i de nya bestämmelserna utan vidare vara

klar i två avseenden. I intet fall bör nämligen skoldistrikt vara skyldigt att

tillhandahålla flera tjänstebostäder än antalet lärara vdelningar vid den

skola, varom fråga är. Likaså är det enligt de sakkunnigas uppfattning

uppenbart, att sådan skyldighet icke bör föreligga gentemot t. ex. en tillfälligt

anställd sjukvikarie. Gränsdragningen kan emellertid enligt de sakkunnigas

mening ej ske efter anställningstidens längd. Att formulera en

konkret bestämmelse, genom vilken skoldistriktens skyldighet skulle kunna

noggrant fixeras, finna de sakkunniga ej möjligt. De sakkunniga antyda

en del fall, då lärarens anställning måste anses vara av mera tillfällig natur,

och uttala, att skoldistriktens skyldighet bör föreligga gentemot lärare som

icke har anställning av sådan natur. Samtidigt uttala emellertid de sakkunniga

att en lärare, gentemot vilken icke föreligger tjänstebostadsskyldighet,

dock ej bör lämnas utan erforderlig hjälp.

Från huvudregeln föreslå de sakkunniga två generella undantag. Enligt

det första skall skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostad

icke föreligga, örn läraren ändå har eller kan anskaffa bostad, som statens

folkskolinspektör finner godtagbar med hänsyn till, bland annat, lärarens

tjänstgöringsförhållanden, och läraren ej påfordrar anvisande av tjänste
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 291.

bostad. Enligt det andra undantaget skall skyldighet ej föreligga, om vederbörande

länsstyrelse efter därom av skoldistriktet gjord framställning oell

efter folkskolinspektörens hörande förklarar, att distriktet tills vidare icke

skall vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare eller tjänstebostad

åt viss lärare. Beträffande innebörden av det andra undantaget anföra

de sakkunniga följande.

Om i ett skoldistrikt en skola är belägen i omedelbar närhet av ett i

annat skoldistrikt liggande samhälle, och örn hyresmarknad finnes i samhället

men saknas inom den ort, där skolan är belägen, kunna förhållandena

tänkas vara sådana, att det skulle framstå såsom olämpligt att hävda, att

det förstnämnda skoldistriktet vore skyldigt att tillhandahålla tjänstebostäder

åt lärarna vid den omförmälda skolan. Ej heller torde det vara

lämpligt att konstituera skyldighet för ett skoldistrikt att tillhandahålla

tjänstebostäder åt lärarna vid en skola, om det med stor sannolikhet kan

förutses, att skolan inom ett begränsat antal år kommer att indragas eller

omändras till sådan skolform, att tjänstebostäder av visst slag bliva överflödiga.

I fall som de nu nämnda torde möjlighet böra beredas skoldistrikten

att kunna bliva befriade från eljest föreliggande tjänstebostadsskyldighet.

Beslut örn befrielse på sådan grund förutsätter en noggrann prövning

av förhållandena i varje särskilt fall. Denna prövning torde lämpligast

kunna anförtros åt vederbörande länsstyrelse. Då andra lika motiverade

undantagsfall som de här angivna kunna tänkas förekomma, bör enligt de

sakkunnigas mening i stadgandet örn skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostäder intagas en bestämmelse, att sådan skyldighet icke

skall föreligga, om vederbörande länsstyrelse efter därom av skoldistrikt

gjord framställning förklarar, att distriktet tills vidare icke skall vara skyldigt

tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare eller tjänstebostad åt viss

lärare.

Utöver de nu angivna bestämmelserna föreslå de sakkunniga i detta

sammanhang en föreskrift innefattande krav på viss beskaffenhet även av

tjänstebostad, som tillhandahålles av skoldistrikt, vilket icke är skyldigt

att tillhandahålla dylik bostad. Beträffande vad de sakkunniga anfört till

stöd för detta förslag hänvisas till s. 15 i propositionen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De nuvarande bestämmelserna örn när skoldistrikten ha skyldighet att

tillhandahålla tjänstebostad äro icke tillfredsställande. Jag delar de sakkunnigas

uppfattning, att vid den allmänna revision av tjänstebostadsbestänunelserna,

som nu skall genomföras, i folkskolestadgan böra intagas

bestämda regler om när nämnda skyldighet skall föreligga.

Mot de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna ha i remissutlåtandena

riktats vissa erinringar. Enligt dessa remissmyndigheters uppfattning

borde dels skyldighet för skoldistrikten föreligga även vid akut bostadsbrist

på ort, varest eljest finnes hyresmarknad, dels ock i författningsväg

föreskrivas skyldighet för skoldistrikten att vara vikarier och andra tillfälligt

anställda lärare behjälpliga med anskaffande av bostad. Den förstnämnda

utsträckningen av skoldistriktens skyldighet har av de sakkunniga

diskuterats men avvisats såsom ägnad att åstadkomma oskäliga krav på

skoldistrikten. Jag delar de sakkunnigas uppfattning i detta hänseende.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

9

Utsträckningen av tjänstebostadsskyldigheten till vikarier och andra tillfälligt

anställda lärare har ock avböjts av de sakkunniga, som dock uttalat

att, trots frånvaron av författningsbestämd skyldighet, det likväl bör

åligga distrikten att söka hjälpa vederbörande lärare att erhålla bostad. För

egen del ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning i denna fråga.

Jämväl i övrigt biträder jag de sakkunnigas förslag till bestämmelser angående

skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder.

I motionen 11:587 har anförts bland annat följande.

Enligt den föreslagna nya boställsordningen skall det bli en huvudregel,

att åt en ordinarie folkskollärare skall anvisas en tjänstebostad med omkring

90 kvadratmeters golvyta och omfattande minst tre rum och kök.

En ensamstående lärare skall dock vara skyldig att mottaga en tjänstebostad

av mindre storlek, örn bostad av den större typen icke står till förfogande.

Åt annan lärare än ordinarie folkskollärare skall anvisas bostad

örn 60 meters golvyta och minst två rum och kök. Det förekommer emellertid

icke alltför sällan, att en manlig och en kvinnlig lärare vid samma

skola äro gifta med varandra. Enligt de föreslagna bestämmelserna kunna

skoldistrikten bli skyldiga att anvisa tjänstebostad åt båda lärarna trots

att de äro gifta med varandra. Då man ju måste förutsätta, att ett gift pär

har gemensamt hushåll, förefaller det skäligen onödigt, att ett skoldistrikt

skall ha formell skyldighet att tillhandahålla båda kontrahenterna bostad.

Det bör i boställsordningen klart sägas ut, att gifta lärare, som tjänstgöra

vid samma skola, böra ha skyldighet att mottaga gemensam tjänstebostad.

I motionen 1: 388 har anförts följande.

Föredragande departementschefen har anslutit sig till ett av vederbörande

sakkunniga framlagt förslag om sådan ändring av § 52 i folkskolestadgan,

att skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostad

skall föreligga, när på ort, där skola är belägen, i skolans närmare omgivning

icke finnes hyresmarknad för boställsordningens föreskrifter motsvarande

bostäder. Departementschefen har likaledes anslutit sig till de

sakkunnigas uttalande rörande innebörden av uttrycket skolans närmare

omgivning. De sakkunniga ha visserligen uttalat, att det icke lämpligen

kan fixeras i författning, vilket avstånd från skolan som skall anses utgöra

gräns. Men de förklara sig med det använda uttrycket ha menat, att gränserna

för det område, inom vilket hyresmarknad skall finnas, torde böra

dragas på ett avstånd av cirka två km från skolan, farbar väg.

Även om, såsom lämpligt är, bestämt avstånd icke fixeras i författning,

synes det kunna ifrågasättas, örn det är lämpligt att binda tillämpningen

av den föreslagna föreskriften vid den definition av innebörden som de

sakkunniga och departementschefen gjort. Utan tvivel är det av olika skäl

ett viktigt intresse, att lärarpersonalen är bosatt i närheten av skolan. Men

i detta sammanhang synes man också böra fästa visst avseende vid sådana

fall, där en skola iir belägen i ett förstadssamhälle av egnahemskaraktär

utan hyresmarknad men där förstadssamhället har mycket täta reguljära

bussförbindelser med stadens centrum, där hyresmarknad finnes. Det

synes knappast vara lämpligt att för dylika fall nödgas tolka den ifrågasatta

föreskriften i enlighet med de sakkunnigas och departementschefens

definition. Uttrycket närmare omgivning synes vara något ensidigt valt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 291.

så till vida, att det icke inrymmer tillräckligt hänsynstagande till kommunikationsmöjligheterna.

Är en skola belägen på en kort stunds bussresa från

det område, där hyresmarknad finnes, spelar ju avståndet icke samma roll

som där dylika förbindelser saknas. Försåvitt icke bestämmelsen bör ändras

därhän, att skyldigheten inträder, då hyresmarknad saknas i skolans närmare

omgivning eller resa mellan skolan och hyresmarknadsområdet med

utnyttjande av reguljära buss- eller andra förbindelser kan ske utan större

tidsutdräkt, synes det åtminstone angeläget att till ledning för den framtida

tolkningen av den i propositionen föreslagna lydelsen i motiveringen till

riksdagsuttalandet giva uttrycket en innebörd, som medger hänsynstagande

även till kommunikationsförhållandena.

Utskottet. I likhet med departementschefen ansluter utskottet sig till lärarlönesakkunnigas

förslag till bestämmelser angående skoldistrikts skyldighet att

tillhandahålla tjänstebostäder.

Vad beträffar motionen II: 587 — såvitt nu är i fråga — ha de sakkunniga

i sitt förslag till undantag från huvudregeln rörande skoldistrikts

skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad beaktat även sådana fall, som i

motionen åsyftas, varför det icke synes utskottet erforderligt att särskilda

bestämmelser i förevarande avseende utfärdas.

Vidkommande vad i motionen I: 388 anförts anser utskottet sig böra

framhålla, att det enligt utskottets uppfattning framstår såsom självfallet,

att vederbörande länsstyrelse vid prövning av frågor örn undantag från

skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad åt sina lärare kommer

att taga hänsyn till föreliggande kommunikationsförhållanden på orten.

Med vad sålunda anförts torde ifrågavarande motion — såvitt här är

i fråga — få anses besvarad.

Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad eller att eljest

bo i skolans närhet.

Enligt 37 § folkskolans avlöningsreglemente gäller för närvarande, att,

om tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet anvisas åt en lärare, han är skyldig

att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i

gällande boställsordning.

Lärarlönesakkunniga föreslå följande ändrade lydelse av förenämnda

paragraf.

»Anställes lärare för minst en termin, är han, därest åt honom anvisas

tjänstebostad, som står i överensstämmelse med de i gällande boställsordning

givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna,

skyldig att mottaga tjänstebostaden och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna

i boställsordningen.

Anvisas tjänstebostad av skoldistrikt, som icke är skyldigt att tillhandahålla

läraren sådan bostad, må vederbörande länsstyrelse, där så med hänsyn

till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt, på framställning av läraren

och efter folkskolinspektörens hörande medgiva läraren befrielse tills vidare

från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden i fråga.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291. 11

För vad de sakkunniga i detta sammanhang vidare anfört hänvisas till

propositionen s. 16—18.

I samband med frågan om lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad

ha lärarlönesakkunniga till behandling upptagit två andra frågor, nämligen

dels frågan örn skyldighet för folkskolans lärare att alltid bo i skolans

närhet och dels frågan örn skyldighet för nämnda lärare att ha viss mottagning

i skolan för elevernas målsmän. De sakkunniga ha påpekat, att

för lärare vid rikets allmänna läroverk gäller såväl bosättningsplikt som

mottagningsskyldighet.

Vad angår bosättningsplikt anse de sakkunniga av flera skäl, att sådan

icke bör föreskrivas för folkskolans lärare, åtminstone icke för närvarande.

Däremot föreslå de sakkunniga införandet av en begränsad mottagningsskyldighet

för nämnda lärare.

Å s. 18—19 i propositionen har lämnats redogörelse för vad de sakkunniga

härom anfört.

Departementschefen har yttrat följande.

Lärarlönesakkunnigas förslag i fråga om lärares skyldighet att mottaga

tjänstebostad innebär ändring av 37 § folkskolans avlöningsreglemente.

Fråga om sådan ändring ankommer på chefens för finansdepartementet

föredragning. Jag framlägger därför icke något förslag i ämnet men har

ansett lämpligt att i nu förevarande sammanhang lämna en redogörelse

även för denna del av tjänstebostadsfrågan.

Vad de sakkunniga anfört till stöd för införande av skyldighet för dem av

folkskolans lärare, som icke bo i skolans närhet, att under en för mottagning

avsedd tid vara för lärjungarnas målsmän tillgängliga i skolan, kan

jag biträda. Även i övrigt anser jag förslaget vara väl avvägt och förordar

därför detsamma.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att bosättningsplikt av ifrågasatt

slag icke nu bör föreskrivas för folkskolans lärare.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad departementschefen

under förevarande avsnitt anfört och föreslagit.

Tjänstebostads belägenhet.

Enligt gällande boställsordning är huvudregeln, att tjänstebostad skall

vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet. Viktigaste undantaget från

huvudregeln utgör det fall, att skolhuset är avsett för endast en läraravdelning.

Ett annat undantagsfall föreligger, då »tjänstebostad ej lämpligen

kan förläggas till särskilt hus». Därutöver äger skolöverstyrelsen en allmän

rätt att besluta örn avvikelse från de angivna bestämmelserna, då sådan

avvikelse påkallas på grund av särskilda förhållanden.

Lärarlönesakkunniga föreslå ingen saklig ändring av de gällande reglerna,

endast en mindre redaktionell ändring av författningstexten.

TJUkottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 291.

De sakkunniga ha i detta sammanhang till behandling upptagit frågan

örn vad som skall förstås med kravet på att tjänstebostad skall vara förlagd

till särskilt hus »i skolans närhet». De sakkunnigas överväganden utmynna

icke i något förslag. De sakkunniga lia emellertid i frågan anfört

följande.

Tjänstebostad skall vara förlagd till särskilt hus »i skolans närhet». Vad

med det citerade uttrycket skall förstås, torde icke vara lätt att angiva.

Av rättspraxis får man, såvitt de sakkunniga kunnat finna, ej annan vägledning

för bedömande av frågan örn det största avstånd, som bör kunna

inrymmas i begreppet, än att i ett av regeringsrätten avgjort mål en

tjänstebostad, som varit belägen på ett avstånd av 1 137 meter från skolan,

icke ansetts vara belägen i skolans närhet (Regeringsrättens årsbok

1928, not E 209).

I regel torde det icke möta några svårigheter att avgöra, örn en tjänstebostad

är belägen i skolans närhet eller ej. Oftast torde nämligen tjänstebostäderna

byggas alldeles invid skolorna. Ibland kunna dock särskilda förhållanden

medverka till att tjänstebostad förlägges på något avstånd från

skolan. Detta kan t. ex. förekomma, om äldre skola på grund av otillräcklighet

eller för dålig beskaffenhet ersättes med ny skola och i samband därmed

det äldre skolhuset ombygges till tjänstebostäder. Lämpligaste platsen

för nya skolhuset kan därvid visa sig vara belägen ett stycke från det äldre

skolhuset. Andra fall, då tjänstebostad kan komma att ligga på något avstånd

från skolan, äro de, då ett skoldistrikt på grund av skolhusets otillräcklighet

måste för skoländamål taga i anspråk i skolhuset eller i dess

omedelbara närhet belägna tjänstebostäder och i anledning därav anskaffa

nya tjänstebostäder åt lärarna. Vare sig skoldistriktet därvid bygger nya

tjänstebostadshus eller köper en fastighet och upplåter den till tjänstebostäder

eller anvisar lärarna tjänstebostäder i någon kommunen redan tillhörig

fastighet, t. ex. kommunalhus, kan det hända, att de nya tjänstebostäderna

icke bliva belägna så nära skolan. För fall som de nu nämnda är

det erforderligt, att innebörden i uttrycket »i skolans närhet» kan åtminstone

till viss grad bestämmas.

De sakkunniga ha övervägt möjligheten av att i författningstexten närmare

precisera den ifrågavarande bestämmelsen men funnit, att en precisering

icke är möjlig. Orsaken härtill är, att bedömandet av frågan, örn en

viss tjänstebostad skall anses vara belägen i skolans närhet eller ej, ofta

torde röna inflytande av beskaffenheten av vägen eller vägarna mellan skolan

och tjänstebostaden, vilken beskaffenhet ju kan vara mycket olika i

olika fall. Då ledning för bestämmande av innebörden i det ifrågavarande

uttrycket torde kunna erhållas genom en jämförelse med ett liknande uttryck

i annan författningstext, vilja de sakkunniga här rikta uppmärksamheten

på bestämmelsen i de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av § 52

punkt 2 folkskolestadgan, att skoldistrikt skall vara skyldigt tillhandahålla

tjänstebostad, örn hyresmarknad icke finnes »i skolans närmare omgivning».

Skillnaden i uttryck mellan de båda här avsedda bestämmelserna är

medvetet åstadkommen och motsvaras enligt de sakkunnigas uppfattning av

en bestämd skillnad mellan de längsta avstånd, som böra medgivas i det

ena och det andra fallet. Gäller det frågan, örn ett skoldistrikt skall vara

skyldigt tillhandahålla tjänstebostad åt en lärare, bör nämligen enligt de

sakkunnigas uppfattning sådan skyldighet icke anses föreligga, örn hyres
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

13

marknad finnes på ett med hänsyn till såväl lärarens som skolans intressen

ej oskäligt avstånd från skolan. De sakkunniga anse, att detta avstånd icke

lämpligen kan fixeras i författningsbestämmelsen, men med det av de sakkunniga

valda uttrycket har avsetts att angiva, att gränserna för det område,

inom vilket hyresmarknad skall finnas, torde böra dragas på ett avstånd

av ungefär 2 km från skolan, farbar väg. Men om hyresmarknad ej

finnes på nämnda avstånd och skyldighet således bör föreligga för skoldistriktet

att tillhandahålla tjänstebostad, då bör distriktet enligt de sakkunnigas

mening vara skyldigt att tillhandahålla en bostad, som ligger

närmare skolan än den på nyss nämnt sätt bestämda yttersta gränsen för

det område, inom vilket hyresmarknad skall finnas. Då de sakkunniga

i bestämmelsen örn tjänstebostads belägenhet föreslagit bibehållande av

det i hittillsvarande boställsordningar använda uttrycket »i skolans närhet»,

ha de sakkunniga varit av den uppfattningen, att nämnda uttryck

icke medgiver så stora avstånd som uttrycket »i skolans närmare omgivning».

Enligt de sakkunnigas uppfattning torde man såsom allmän regel

böra utgå från att en tjänstebostad icke kan sägas ligga »i skolans närhet»,

örn den är belägen mer än 1 km från skolan. Detta maximiavstånd torde

för övrigt enligt de sakkunnigas mening böra medgivas endast i enstaka

undantagsfall.

Departementschefen har icke funnit anledning till erinran mot vad de

sakkunniga föreslagit i fråga örn bestämmelsen om tjänstebostads belägenhet

ävensom vad de anfört i fråga örn innebörden av uttrycken »i skolans

närhet» och »i skolans närmare omgivning».

Under hänvisning till vad utskottet i det föregående under rubriken

»Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad» anfört får utskottet

framhålla, att utskottet icke funnit anledning till erinran mot departementschefens

under förevarande avsnitt gjorda uttalande.

Tjänstebostads storlek.

I fråga örn tjänstebostads storlek gäller för närvarande (enligt 3 § 1 mom.

av 1937 års boställsordning), att tjänstebostad för ordinarie folkskollärare

skall innehålla minst tre i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående

rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter

och att tjänstebostad för annan lärare skall innehålla minst ett rum och

kök i direkt förbindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av

omkring 45 kvadratmeter. Enligt en vid boställsordningen fogad övergångsbestämmelse

gällde intill den 1 juli 1943, att tjänstebostad för ordinarie

kvinnlig folkskollärare skulle innehålla minst två i lämplig, direkt

förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta

av omkring 65 kvadratmeter.

Lärarlönesakkunniga ha vid sin behandling av föreliggande fråga haft

att taga hänsyn till dels en skrivelse från 1940 års civila byggnadsutredning

med förslag örn sänkning av den sammanlagda golvytan i folk- och

småskollärarnas tjänstebostäder från 90 respektive 45 kvadratmeter till

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 291.

80 respektive 40 kvadratmeter, dels ock en framställning från Sveriges

småskollärarinna!örbund med hemställan att storleken av tjänstebostad för

småskollärarinna måtte fastställas till två rum och kök örn minst 60

kvadratmeter.

Lärarlönesakkunnigas förslag och uttalanden beträffande tjänstebostädernas

storlek kunna sammanfattas sålunda:

a) Författningsbestämmelsen bör i första hand fastslå den golvyta, som

tjänstebostad skall omfatta, och i andra hand giva besked örn hur denna

golvyta bör vara disponerad.

b) Tjänstebostad för ordinarie folkskollärare bör fastställas att omfatta

en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter, lämpligt fördelad

på minst tre rum och kök.

c) Tjänstebostad för annan lärare än ordinarie folkskollärare bör fastställas

att omfatta en sammanlagd golvyta av omkring 55 kvadratmeter,

lämpligt fördelad på två rum och kök.

d) De sakkunniga säga sig förutsätta, att tjänstebostad, som uppföres

efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre golvyta än

angivna 90 respektive 55 kvadratmeter.

e) Under vissa förutsättningar bör såsom tjänstebostad för ordinarie

folkskollärare, som är ensamstående, kunna tills vidare godkännas mindre

bostad än under b) sägs, dock minst av den storlek, varom förmäles

under c).

f) Erforderliga undantagsbestämmelser för redan befintliga (enligt de

sakkunnigas terminologi »äldre») tjänstebostäder böra meddelas. Härvid

böra tills vidare såsom tjänstebostäder generellt godkännas bostad för ordinarie

kvinnlig folkskollärare, örn den har en sammanlagd golvyta av

omkring 65 kvadratmeter, och bostad för icke-ordinarie folkskollärare eller

för småskollärare, biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola, om

den har en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter. Annan än

nu nämnd äldre tjänstebostad med för liten golvyta bör kunna godkännas

tills vidare genom särskilt beslut av skolöverstyrelsen. I samtliga fall böra

undantagsbestämmelserna givas på visst sätt begränsad giltighetstid.

Beträffande storleken av tjänstebostad åt »annan lärare» ha jern länsstyrelser

föreslagit större golvyta än enligt de sakkunnigas förslag. Fyra

av dessa länsstyrelser ha föreslagit en golvyta av 60 kvadratmeter, medan

den femte länsstyrelsen ansett 65 kvadratmeter mera tillfredsställande.

Departementschefen har anfört följande.

De sakkunnigas förslag i fråga örn golvytorna i tjänstebostäderna innebär

bibehållande av en golvyta av omkring 90 kvadratmeter i tjänstebostad

för ordinarie folkskollärare och höjning från omkring 45 till omkring 55

kvadratmeter av golvytan i tjänstebostad för annan lärare. Gentemot det

förstnämnda förslaget föreligga vissa avvikande åsikter i yttrandena. De

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

15

sakkunniga ha emellertid i betänkandet upptagit till behandling tidigare

föreliggande yrkanden av enahanda innebörd som de nu i yttrandena

gjorda men icke funnit sig kunna tillstyrka bifall till något av dessa yrkanden.

För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag i fråga örn golvytan

i tjänstebostad för ordinarie folkskollärare, vilket förslag synes mig väl

avvägt ur skilda synpunkter.

Beträffande golvytan i tjänstebostad för annan lärare har såväl av lärarrepresentanterna

som i vissa yttranden påyrkats fastställande av större

golvyta än den av de sakkunniga föreslagna. För egen del har jag funnit,

att övervägande skäl tala för en ökning av golvytans storlek till omkring

60 kvadratmeter.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit och uttalat i fråga örn tjänstebostads

storlek föranleder ingen erinran från min sida.

Utskottet biträder departementschefens ifrågavarande förslag.

Tjänstebostads bekvämligheter.

Med »bekvämligheter» förstå de sakkunniga i detta sammanhang vatten

(medelst i bostaden indragen vattenledning), avlopp, elektriskt ljus, centraluppvärmning,

badrum och vattenklosett. I denna betydelse använda de

sakkunniga även uttrycket »de moderna bekvämligheterna». I vissa fall

användes dessutom uttrycket »primärbekvämligheterna». De sakkunniga

avse härmed bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus.

Gällande boställsordning — vars bestämmelser i detta hänseende äro likalydande

med 1918 års boställsordnings — innehåller ingen annan föreskrift

om bekvämligheter än följande föreskrift örn vatten: »I tjänstebostad eller

dess närhet skall finnas tillgång till friskt och gott vatten i för tjänstinnehavarens

hushåll tillräcklig mängd». Som av ordalydelsen framgår, innebär

.detta icke något krav på att tjänstebostad skall vara försedd med i bostaden

indragen vattenledning.

Av de förut intagna statistiska uppgifterna framgår, att under vårterminen

1942 endast ungefär 7 procent av samtliga tjänstebostäder för lärare

vid folk- och småskolor voro försedda med alla de moderna bekvämligheterna.

I ungefär 27 procent av antalet tjänstebostäder funnos bekvämligheterna

vatten, avlopp, elektriskt ljus och centralvärme, eventuellt någon

därutöver men ej alla bekvämligheterna. Ungefär 31 procent av tjänstebostäderna

voro försedda med »primärbekvämligheterna» vatten, avlopp

och elektriskt ljus, medan i ungefär 35 procent av bostäderna dessa primärbekvämligheter

saknades helt eller delvis.

Lärarlönesakkunnigas förslag till bestämmelser i fråga örn bekvämligheter

kunna i korthet angivas så:

1. Såsom huvudregel skall för såväl nya som äldre tjänstebostäder gälla,

att varje tjänstebostad skall förses med bekvämligheterna vatten, avlopp,

elektriskt ljus, vattenklosett, centraluppvärmning och badrum.

UUkottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Utskottet.

2. Ett för alla tjänstebostäder gällande undantag från huvudregeln bör

medgivas. Om nämligen betydande svårigheter föreligga för tjänstebostads

förseende med vatten, avlopp eller elektriskt ljus, bör skolöverstyrelsen

kunna på framställning av skoldistriktet medgiva, att bostaden i avvaktan

på svårigheternas övervinnande må sakna en eller flera av nämnda bekvämligheter.

För tid, varunder tjänstebostad medgives sakna vatten, må den

ock sakna badrum och vattenklosett men ej centraluppvärmning.

3. Äldre tjänstebostad måste tills vidare godkännas såsom tjänstebostad

även om den skulle sakna alla de moderna bekvämligheterna. Vid den första

örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation, som sker efter den

nya boställsordningens ikraftträdande, skall bostaden dock, såvitt möjlighet

därtill föreligger, förses med alla de ifrågavarande bekvämligheterna.

Underlåtes detta, trots att möjlighet därtill förelegat, får bostaden sedan

icke i befintligt skick godkännas såsom tjänstebostad. Oberoende av när

om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation kommer att äga rum

skall varje äldre tjänstebostad vara försedd med primärbekvämligheterna

inom fem år från dagen för den nya boställsordningens ikraftträdande.

Departementschefen har yttrat följande.

Avsaknaden av bestämmelser örn vilka bekvämligheter lärarna skola ha

rätt att kräva i sina tjänstebostäder har onekligen varit en brist i den nuvarande

boställsordningen. Jag delar därför de sakkunnigas uppfattning,

att dylika bestämmelser böra intagas i den nya boställsordningen.

Olika meningar kunna helt naturligt göra sig gällande, när det gäller

frågan örn huru många av de moderna bekvämligheterna, som skola obligatoriskt

kunna fordras i folk- och småskollärarnas tjänstebostäder. För egen

del anser jag, att de sakkunniga anfört fullt tillfredsställande skäl för sitt

huvudförslag, att varje tjänstebostad skall förses med alla de moderna

bekvämligheterna. Särskilt med hänsyn till den fortsatta höjning av

bostadsstandarden i allmänhet, som kan förutses för landsbygdens del,

synes det mig icke tillfredsställande att nu fastställa en huvudregel med

lägre krav. Som de sakkunniga ock anfört, erfordras emellertid vissa möjligheter

till undantag från en sådan huvudregel. De sakkunnigas förslag

till undantagsbestämmelser synas mig väl avvägda med hänsyn till såväl

skoldistriktens som lärarnas berättigade intressen. Dock torde möjligen

den föreslagna femårsfristen för primärbekvämligheternas införande kunna

komma att visa sig för kort på grund av förhållanden, varöver skoldistrikten

ej kunna råda. Skulle så bliva förhållandet, torde frågan örn en eventuell

förlängning av fristen få upptagas vid en senare tidpunkt.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad departementschefen

här anfört och föreslagit.

Bränsle och bränsleersättning.

Enligt 6 § gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor

skall med tjänstebostad följa ved eller annat för uppvärmning av bostaden

lämpligt bränsle till lärarens husbehov. Läraren äger erhålla veden upphug
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

17

gen och framforslad till samt inlagd i den till bostaden hörande vedboden.

Vedens sönderhuggning skall ombesörjas av läraren. I 9 § 2 punkten föreskrives

vidare, att lärare skall vinnlägga sig örn sparsamhet i användningen

av honom tilldelat bränsle samt att lärare icke får avyttra eller från tjänstebostad

bortföra bränsle, som åtföljer bostaden. Ersättning för bränslet beredes

skoldistriktet därigenom, att de i 38 § folkskolans avlöningsreglemente

angivna hyresavdragsbeloppen utmätts så, att de beräknats innefatta

både egentlig hyra och ersättning för bränsle.

Lärarlönesakkunniga föreslå, att i den nya boställsordningen icke skall

införas någon bestämmelse om att bränsle skall medfölja tjänstebostad.

Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Systemet med fritt bränsle har såväl fördelar som nackdelar. För systemet

talar bland annat följande. Då skoldistrikt genom centrala uppköp

stundom torde ha möjlighet att erhålla bränslet billigare än den enskilde

läraren torde kunna, kan bostadens uppvärmning förbilligas genom att

bränslet tillhandahålles av skoldistriktet. Om flera lärare bebo ett tjänstebostadshus

med centraluppvärmning, innebär systemet med fritt bränsle

färre irritationsmoment än ett system, där lärarna gemensamt skola skaffa

bränsle för eldning av värmepannan. Slutligen medför systemet med fritt

bränsle, att ett skoldistrikt, som tillhandahåller en tjänstebostad som är

dålig och svår att uppvärma, självt får stå för den på grund av bostadens

dåliga beskaffenhet ökade uppvärmningskostnaden, vilket bör göra skoldistriktet

mera villigt att försätta tjänstebostaden i bättre skick.

Mot systemet med fritt bränsle talar bland annat, att detta system icke

medgiver fritt konsumtions val. Bränsleförbrukaren bestämmer varken

bränslets art, beskaffenhet, kvalitet eller kvantitet. En annan nackdel med

systemet utgör svårigheten för skolstyrelserna att i varje särskilt fall avgöra,

hur mycket bränsle som bör medfölja tjänstebostad. Denna fråga

har varit föremål för regeringsrättens prövning i ett par fall. I praxis torde

man för närvarande många gånger godtaga regeringsrättens beslut i de

nämnda fallen såsom anvisningar beträffande den erforderliga bränslemängden.

Skall systemet bibehållas, torde emellertid böra övervägas, örn

icke lämpligast vore, att i boställsordningen angåves, hur mycket bränsle

som borde tillhandahållas i de särskilda fallen. — Mot systemet talar även,

att det från ekonomiska synpunkter icke är lämpligt med fritt bränsle. Det

inbjuder nämligen ej till sparsamhet med bränslet. — Slutligen må framhållas,

att, såvitt de sakkunniga kunnat utröna, folkskolans lärare äro de

enda, åt vilka tillhandahålles bränsle till tjänstebostädcrna.

Vid ett övervägande av frågan, om det nuvarande systemet bör bibehållas

eller ersättas med ett annat, är att märka, att två av systemets fördelar

icke med nödvändighet behöva gå förlorade i ett annat system. Irritationsmomenten

i samband med en gemensam centraluppvärmning kunna

till största delen elimineras, örn för dylikt fall delaktigheten i arbete och

kostnad i författningsväg noggrant regleras. Skoldistrikts särskilda intresse

av att tillhandahålla tjänstebostäder, som äro bra ombonade och lätta att

uppvärma, kan ock bibehållas, örn nämligen föreskrift gives örn nedsättning

av hyresavdraget för en tjänstebostad, som är särskilt svår att uppvärma.

Bihang till riksdagens protokoll 19^6. 6 sami. Nr £91.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Med hänsyn till det i nästföregående stycke anförda kunna de sakkunniga

icke finna det nuvarande systemets fördelar överväga dess nackdelar.

Dessutom kunna de sakkunniga ej finna det motiverat, att folkskolans lärare

även i fortsättningen skola intaga en särställning i nu ifrågavarande

hänseende. På grund härav föreslå de sakkunniga, att i nya boställsordningen

icke införes någon bestämmelse om att bränsle skall medfölja tjänstebostad.

Folkskolans lärare bliva härigenom likställda med statens befattningshavare

och med lärarna vid de högre kommunala skolorna. Vidare

föreslå de sakkunniga, att hyresavdragen omräknas till att endast innefatta

egentlig hyra för tjänstebostaden samt att i boställsordningen intagas bestämmelser

i de i nästföregående stycke angivna avseenden.

Lärarlönesakkunniga ha i sitt förslag till ny boställsordning intagit vissa

bestämmelser örn fördelning av bränslekostnaderna för det fall, att tjänstebostad

är försedd med centraluppvärmning och värmeledningssystemet omfattar

jämväl andra lokaler. De av lärarlönesakkunniga föreslagna bestämmelserna

finnas intagna i 18 § av deras förslag till boställsordning. Paragrafen

har följande lydelse.

18 §.

1 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar

värmeledningssystemet jämväl annan kommunen tillhörig lokal än tjänstebostad

men icke lokal, som ej tillhör kommunen, åligger det skoldistriktet

att ombesörja uppvärmningen. .

Bostadsinnehavaren är skyldig att kvartalsvis i efterskott lämna skoldistriktet

ersättning för uppvärmningen av tjänstebostaden. Denna ersättning

skall utgöra så stor del av skoldistriktets kostnad för det i värmeledningssystemet

använda bränslet, beräknad efter självkostnadspris, som

tjänstebostäder volym utgör av hela den uppvärmda volymen.

2 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar

värmeledningssystemet jämväl annan tjänstebostad eller andra tjänstebostäder

men icke andra lokaler än dessa bostäder, äro bostadsinnehaxarna gemensamt

ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och bränslekostnaden.

Varje bostadsinnehavare bär därvid så stor del av ansvaret, som volymen

av hans tjänstebostad utgör av summan av de till värmeledmngssystemet

anslutna tjänstebostädernas volymer.

Örn någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, är dock skoldistriktet

skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av i första

stycket avsedda tjänstebostäder. Bostadsinnehavarna äro i så fall skyldiga

att kvartalsvis i efterskott bereda skoldistriktet ersättning för dess självkostnader

för uppvärmningens ombesörjande och för det använda bränslet.

Beträffande ersättningsskyldighetens fördelning mellan bostadsinnehavarna

skall gälla vad i första stycket stadgas i fråga örn fördelningen av dar

avsett ansvar.

De sakkunniga ha till stöd för sitt förslag anfört i huvudsak följande.

1 mom. avser det fall, att värmeledningssystemet omfattar en eller flera

tjänstebostäder samt dessutom annan kommunen tillhörig lokal, t. ex. skollokal.

För detta fall ha de sakkunniga ansett skäligt, att det alltid ålägges

skoldistriktet skyldighet att ombesörja uppvärmningen. För kostnaderna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ''291.

19

för detta ombesörjande bör skoldistriktet icke äga utfå någon gottgörelse

av tjänstebostadsinnehavare, då distriktet ändå måste ombesörja uppvärmning

av den lokal, som jämte tjänstebostaden eller tjänstebostäderna omfattas

av värmeledningssystemet. Däremot bör tjänstebostadsinnehavare

betala sin andel i bränslekostnaderna.

2 mom. avser det fall, då värmeledningssystemet omfattar två eller flera

tjänstebostäder men icke några andra lokaler. Huvudregeln bör enligt de

sakkunnigas mening i detta fall vara, att tjänstebostadsinnehavarna gemensamt

skola vara ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och

bränslekostnaderna. Med hänsyn till intresset av att i möjligaste mån undvika

oenighet mellan tjänstebostadsinnehavarna i fråga örn uppvärmningen

och kostnaderna därför, bör huvudregeln emellertid kompletteras med två

andra regler. För det första bör enligt de sakkunnigas uppfattning införas

den föreskriften, att om någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, skoldistriktet

skall vara skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen.

Denna skyldighet för skoldistriktet skall alltså inträda, så snart

någon av bostadsinnehavarna det begär, oberoende av de meningar i frågan,

som hysas av de andra bostadsinnehavarna. I detta fall skall skoldistriktet

dock äga rätt att av tjänstebostadsinnehavarna kräva ersättning

för sina självkostnader i anledning av uppvärmningens ombesörjande samt

dessutom helt naturligt för sina kostnader för bränslet. — Den andra kompletterande

bestämmelse, som bör meddelas, avser fördelningen tjänstebostadsinnehavarna

emellan av ansvar och kostnader för uppvärmningen. Ansvaret

fördelas enligt de sakkunnigas uppfattning mest rättvist, örn till fördelningsgrund

väljes tjänstebostädernas volymer.

Byggnadsstyrelsen har ansett, att sista stycket i andra momentet borde

utgå, enär det enligt byggnadsstyrelsens mening icke funnes anledning att

frångå det vid tjänstebostäder allmänt brukliga systemet, att boställshavarna

gemensamt skola ombesörja eldning. Länsstyrelsen i Älvsborgs

län har föreslagit, att bestämmelserna i första momentets andra stycke

skola ändras därhän, att ersättningen för uppvärmningen kommer att innefatta

jämväl ersättning för arbetet därmed, detta för att man icke skall

särskilt gynna dem, vars tjänstebostad har ett med annan kommunen tillhörig

lokal gemensamt värmeledningssystem. Länsstyrelsen i Örebro län

har förklarat, att den icke kunde dela de sakkunnigas uppfattning, att den

rättvisaste fördelningen vore den som skedde efter volymerna. Enligt länsstyrelsens

mening borde ersättningen utgå i form av särskilt avdrag å

lönen, bränsleavdrag, fastställt efter ortsgrupp och bostadens storlek.

I en den 13 september 194G dagtecknad skrift har styrelsen för Sveriges

folkskollära^ örbund — under motivering att de av de sakkunniga föreslagna

bestämmelserna skulle medföra, att läraren ibland finge betala oskäligt

stor del av de gemensamma bränslekostnaderna — hemställt om fastställande

av helt andra grunder för beräkningen av lärarens kostnadsandel.

Enligt förbundsstyrelsens förslag skulle tjänstebostadsinnehavaren

gälda ersättning enligt vissa av Kungl. Majit för varje år fastställda

belopp för den beräknade bränslekostnaden för varje kubikmeter upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 291.

värmd rumsvolym. Dessutom föreslår förbundsstyrelsen att samma beräkningssätt

skall tillämpas för varje annan tjänstebostad, som är för stor

eller för kall eller har olämpliga uppvärmningsanordningar. Det sistnämnda

förslaget innebär i verkligheten ett bibehållande av nu gällande system,

vilket än tydligare framgår av det samtidigt av förbundsstyrelsen föreslagna

stadgandet, att skoldistriktet i vissa fall skall hålla tjänstebostadsinnehavare

även med bränsle till hushållet samt att bostadsinnehavaren i

så fall skall därför betala ersättning med ett av Kungl. Majit fastställt

belopp.

Dep art e n lants c h ej c n anför i huvudsak följande.

Lärarlönesakkunniga ha föreslagit, att i nya boställsordningen icke skall

införas någon bestämmelse örn att bränsle skall medfölja tjänstebostad.

Härigenom kommer folk- och småskollärarnas särställning i detta hänseende

att upphöra. Remissmyndigheterna lia på några få undantag när

icke framställt någon erinran mot förslaget. För egen del anser jag, att

de sakkunniga framlagt bärande skäl för sitt förslag, och är därför beredd

att förorda detsamma.

Borttages det s. k. fria bränslet, får varje tjänstebostadsinnehavare själv

anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av sin bostad. Är tjänstebostad

försedd med centraluppvärmning och omfattar värmeledningssystemet

jämväl annan lokal eller andra lokaler, Iean gemensamt ansvar för

uppvärmningens ombesörjande och bekostande icke undvikas. Fördelningen

av detta ansvar kan lätt giva upphov till irritationsmoment av olika

slag. För att i möjligaste mån eliminera riskerna härför ha de sakkunniga

föreslagit, att för de fall, då värmeledningssystemet omfattar flera kommunen

tillhöriga lokaler men icke lokaler, som ej tillhöra kommunen, delaktigheten

i arbete och kostnad skall i författningsväg noggrant regleras.

De sakkunnigas författningsförslag i ämnet — intaget i 18 § av förslaget

till ny boställsordning — har emellertid mött kritik från flera håll. För egen

del finner jag förslaget i huvudsak lämpligt avvägt ur olika synpunkter

och ägnat att åstadkomma den önskade rättvisan i fördelningen av bränslekostnaderna.

Vad angår de föreslagna skärpningarna av bestämmelserna, är jag icke

beredd att förorda desamma. Ej heller har vad styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund

anfört övertygat mig örn behovet av ändrade beräkningsgrunder

mer än i ett avseende. Det synes mig lämpligt, att de sakkunnigas

förslag kompletteras med en bestämmelse om att vid beräkning av tjänstebostads

volym hänsyn icke får tågås till större golvyta än 100 respektive

65 kvadratmeter eller till rumshöjd överstigande 8,0 meter.

I motionen I: 388 har anförts bland annat följande.

Beträffande tjänstebostädernas uppvärmning torde det vara lämpligare

att ansluta så mycket som möjligt till nu gällande ordning. I de fall, då

värmeanläggning är gemensam för flera tjänstebostäder, bleve det säkerligen

enklast och mest irritationsfritt, att liksom distriktet ombesörjer skolans

uppvärmning det också ombesörjer lärarbostädernas, mot ersättning efter

självkostnadspris. I de fall, då värmeledning saknas, ställer sig saken något

annorlunda i fråga örn uppvärmningens ombesörjande. Däremot förefaller

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

21

det knappast finnas vägande skäl för att frångå den nuvarande ordningen,

enligt vilken distriktet tillhandahåller bränsle mot en viss bestämd ersättning.

Därigenom undslipper distriktet att uppföra särskilda vedbodar till

tjänstebostadsinnehavarna i de fall, då bostäderna ligga i skolans omedelbara

närhet, och därigenom torde även en del andra konfliktanledningar

undgås. Mest ändamålsenligt synes sålunda vara, att den blivande hyresersättningen

konstrueras så, att den även inkluderar ersättning för bostädernas

uppvärmning eller, där värmeledning saknas, därför erforderligt

bränsle allenast. Det kan visserligen invändas, att när i det senare fallet

bostadsinnehavaren själv ombesörjer eldningen, borde ersättningen utgå

med lägre belopp. Men det synes knappast vara anledning att i detta fall

göra någon åtskillnad. Dels utgör ju frånvaron av värmeledning anledning

till att bostaden placeras i lägre hyresklass, och dels är det att betrakta

som en övergående företeelse, att värmeledning saknas. Följaktligen synes

den föreslagna § 18 i boställsordningen böra få den innebörden, att där

tjänstebostad är försedd med central uppvärmningsanordning åligger det

skoldistriktet att mot ersättning för självkostnaden ombesörja uppvärmningen

och tillhandahålla därför erforderligt bränsle och i de fall, då sådan

värmeanordning saknas, tillhandahålla mot ersättning för självkostnaden

för uppvärmningen erforderligt bränsle. I bägge fallen bör av rent praktiska

skäl gälla, att distriktet tillhandahåller i förekommande fall erforderligt

bränsle för matlagning. Den överensstämmelse man velat eftersträva

med vad som gäller för befattningshavare inom andra förvaltningsområden

torde i princip få anses vara uppnådd i och med att bostadsinnehavaren

får betala för vad som sålunda erhålles.

I motionen II: 587 har framhållits bland annat följande.

Bestämmelsen, att skoldistriktet kan åläggas att skaffa bränsle och ordna

med uppvärmningen, anse vi olämplig. Då huvudprincipen är, att lärarna

själva skola bekosta bränslet och svara för eldningen, bör något undantag

från denna regel icke äga rum beträffande hus, som innehålla flera tjänstebostäder

men icke andra lokaler.

Örn en tjänstebostad är försedd med centraluppvärmning och värmeledningssystemet

omfattar även annan kommunen tillhörig lokal än tjänstebostad,

är skoldistriktet skyldigt att ombesörja uppvärmningen. Bostadsinnehavaren

är skyldig att lämna ersättning för det för uppvärmningen

av hans bostad proportionsvis använda bränslet, men däremot vill det av

förslaget till författningen synas, som om han ej ägde skyldighet att ersätta

kostnaderna för själva eldningen. Enligt vår mening bör bostadsinnehavaren

vara förpliktad att även i detta avseende ersätta skoldistriktet dess

självkostnader.

Utskottet biträder vad departementschefen här anfört och föreslagit och

har alltså icke funnit sig böra tillstyrka de i motionerna I: 388 och TI: 587

framställda förslagen. Med anledning av vad i sistnämnda motion anförts

vill utskottet framhålla, att vid den blivande klassificeringen av tjänstebostäderna

hänsyn kan tagas bland annat även till i motionen berörda

förhållanden.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Ersättning för tjänstebostad (Hyresavdrag).

Gällande bestämmelser om ersättning för tjänstebostad återfinnas i 38 §

folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619). Paragrafen har

följande lydelse.

1 mom. För tjänstebostad jämte bränsle skall lärare månadsvis i efterskott

lämna ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant

inbetalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget

(hyresavdrag).

2 mom. Hyresavdraget skall, där ej annat följer av tredje och fjärde

styckena här nedan, för olika hyresgrupper utgå med följande belopp, för

redovisningsår räknat:

För tjänstebostad

innehållande

H yresgrupp

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

IX

Kronor

1 rum och kök......

330

414

498

582

666

750

834

918

1002

2 rum och kök......

492

624

756

888

1020

1 152

1284

1416

1 548

3 rum och kök......

660

834

1008

1182

1356

1530

1 704

1 878

2 052

Fördelningen å nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro

stationerade, fastställes av Kungl. Majit på grundval av utredning rörande

de för orterna gällande hyreskostnaderna.

Innehåller tjänstebostad större antal rum än bo.ställsordningen föreskriver,

skall lärare icke på grund härav vidkännas högre hyresavdrag än

eljest.

Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga avseenden icke fordringarna i boställsordningen,

skall skolstyrelsen nedsätta hyresavdraget med skäligt

belopp.

Hyresavdragsbeloppen äro desamma som i 1937 års avlöningsreglemente

(sv. förf. sami. nr 868, § 14), om därtill lägges den år 1941 i anledning av

de stegrade bränsleprisen beslutade särskilda bränsleersättningen av 24

kronor för år och eldstad. Beträffande de överväganden, som ligga till grund

för hyresavdragsbeloppens fixerande, torde få hänvisas till 1936 års lärarlönesakkunnigas

betänkande den 27 november 1936 (stat. off. utr. 1936: 48)

s. 63—67 samt till prop. 1937: 270, s. 31—33 och 35, och till prop. 1941:175,

s. 4—12.

I de år 1937 fastställda hyresavdragen ingick ersättning för bränsle till

ett uppskattat belopp av 40 kronor för år och eldstad. Den egentliga hyran

för tjänstebostad beräknades alltså till följande belopp.

För tjänstebostad

innehållande

Hyresgrupp

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

IX

Kronor

1 rum och kök......

202

286

370

454

538

622

706

790

874

2 rum och kök......

300

432

564

696

828

960

1092

1224

1356

3 ruin och kök......

404

578

752

926

1100

1274

1448

1 622

1 796

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291. 23

Lärarlönesakkunniga föreslå, att tjänstebostäderna för bestämmande av

hyresavdrag skola indelas i klasser med hänsyn till beskaffenheten och att

skilda hyresavdragsbelopp skola fastställas för de särskilda klasserna. Nya

tjänstebostäder skola enligt förslaget indelas i två klasser, A och B, och

äldre tjänstebostäder i tre klasser, A, B och C. Klassificering bör ske vid

syn. För de äldre tjänstebostädernas del bör den ske vid en särskild klassificeringssyn,

som måste hållas innan de nya bestämmelserna örn hyresavdrag,

graderade med hänsyn till klassindelningen, kunna vinna tillämpning!

Ny tjänstebostad bör i regel klassificeras vid den avsyning, som

bör äga rum sedan tjänstebostaden färdigställts. Utöver variationen med

hänsyn till olika klasser böra hyresavdragen liksom hittills helt naturligt

variera med hänsyn till bostädernas rumsantal. Nedsättning av det i författning

fastställda hyresavdraget skall icke få ske utom i två särskilt angivna

undantagsfall. Nedsättning med skäligt belopp bör nämligen ske,

dels örn tjänstebostads golvyta är väsentligt mindre än vad i boställsordningen

föreskrives, och dels örn upplåten tjänstebostad på grund av sin

beskaffenhet är svår att uppvärma.

Hyresavdragen böra vidare enligt de sakkunnigas uppfattning alltfort

utgå med i författning fastställda, generella belopp, varierande med hänsyn

till olika hyresgrupper. Bestämmelsen örn hyresavdragsbeloppen bör dock

överflyttas från folkskolans avlöningsreglemente till den nya bostallsordningen.

De sakkunniga ha framfört de allmänna synpunkter, som enligt

de sakkunnigas uppfattning böra vara vägledande vid bestämmandet av

hyresavdragsbeloppens storlek. Däremot ha de sakkunniga av olika orsaker

funnit sig icke böra föreslå någon hyresreglering nu, ej ens en provisorisk

reglering. I stället ha de sakkunniga föreslagit, att de nuvarande

hyresavdragsbeloppen — alltfort inbegripande bränsleersättning — få galla

intill den dag, då en ny dyrortsgradering och en allmän lönereglering genomföras.

De sakkunniga ha icke framlagt förslag till nya hyresavdragsbelopp. De

ha emellertid i betänkandet redogjort för de allmänna synpunkter, som

enligt de sakkunnigas uppfattning böra vara vägledande vid utmätandet av

dessa belopp. I detta hänseende ha de sakkunniga anfört följande.

Tjänstebostad skall i ett bruttolönesystem principiellt icke vara en avlöningsförmån.

Skulle så bliva förhållandet, motverkas nämligen ett av

ändamålen med ett med noggranna föreskrifter forsett avlöningsreglemente

och ett för statsbidrag stadgat villkor, sådant som det för folkskolans lararlöner

uppställda, att avlöningen skall utgå i enlighet med vad darom stadgats.

Med avlöningsreglementets noggranna bestämmelser och det omtormälda

statsbidragsvillkoret avses nämligen, bland annat, att såvitt mo,]ligt

åstadkomma garantier för rättvisa befattningshavarna emellan, kor att sa

skall ske, skulle tydligen fordras, att befattningshavarens, i detta lall lärarens,

avlöningsförmåner icke få röna inverkan av örn tjänstebostad till

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 291.

handahålles eller ej. Sådan inverkan undvikes emellertid endast, om läraren

får för anvisad tjänstebostad betala lika stor hyra, som han i fria hyresmarknaden

— om sådan finnes eller funnes — skulle få giva för en likvärdig

hyresbostad på orten. Från angivna synpunkter skulle alltså för varje

tjänstebostad hyresavdraget fastställas till ett belopp, motsvarande den

hyra som bostaden kan beräknas skola ha betingat om den uthyrts i fria

marknaden. En anpassning av hyrorna för tjänstebostäderna efter hyresnivån

på orten måste också vara naturlig med hänsyn till att dyrortsgraderingen

av lönerna till stor del beror på att hyrorna äro olika höga på olika

orter.

Vid hyressättningen av tjänstebostäderna för folkskolans lärare måste

emellertid — såsom ock torde ske vid hyressättningen av tjänstebostäder

för statliga befattningshavare — hänsyn även tagas till den bundenhet och

eventuellt den olägenhet, som uppkommer för läraren därigenom, att han

icke får själv med hänsyn till sina personliga förhållanden välja bostad och

plats för densamma. Till följd av denna bundenhet för bostadsinnehavaren

måste nämligen tjänstebostaden anses vara något mindre värd än eljest

jämbördiga lägenheter i fria marknaden. Det mindre värdet äger tjänstebostaden

alltså just för att den är tjänstebostad. Då hyran enligt den ovan

uppställda huvudregeln principiellt skall utgöra tjänstebostadens hyresvärde,

följer av det sagda, att hyresavdragen för tjänstebostäderna böra

fastställas till något lägre belopp än de, till vilka de enligt huvudregeln

bort fastställas.

Dessa av de sakkunniga framförda allmänna synpunkter giva närmast

vid handen, att det lämpligaste vore att även i fråga om folk- och småskolläramas

tjänstebostäder övergå till det eljest allmänt tillämpade systemet

med individuell hyressättning. Efter en undersökning av vad som tidigare

vid skilda tillfällen yttrats i denna fråga ha de sakkunniga dock stannat för

att föreslå bibehållande av det hittillsvarande systemet med i författning

fastställda, generella belopp, varierande med hänsyn till olika hyresgrupper.

De sakkunniga ha emellertid i detta sammanhang uttalat, att detta av speciella

omständigheter föranledda sätt för hyrornas reglering icke bör försätta

lärarna i annan ställning än de skolat intaga, om det naturligare

sättet med individuell värdering tillämpats. Fördenskull böra såväl hyresavdragen

som orternas fördelning på olika hyresgrupper kunna ändras

under löpande löneregleringsperiod.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

Det bör även enligt statskontorets mening vara av vikt att fasthålla vid

den av de sakkunniga angivna principen, att läraren bör i huvudsak betala

lika stor hyra, som han i fria hyresmarknaden — om sådan funnes — skulle

fått giva för en likvärdig bostad å orten. Örn hyran sättes lägre skulle detta

medföra, att läraren finge en förtäckt löneförmån, vilket mäste stå i strid

med a vlo n ingsregl e m en tets principer. Orättvisorna med en dylik hyresavvägning

bliva särskilt påtagliga ifråga om folkskolans lärare, vilka äro

spridda över hela landet och kunna tjänstgöra i närliggande skolor, av

vilka den ena kan vara förenad med tjänstebostad, medan vid den andra

med hänsyn till förefintlig hyresmarknad sådan bostad icke finnes. I ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

25

dylikt fall skulle, orri man icke fasthölle vid principen, läraren vid förstnämnda

skola erhålla en bostad, vars motsvarighet hans kollega i den närliggande

skolan icke kunde hyra för ett belopp, motsvarande hyresavdraget.

Det torde med hänsyn härtill framstå som angeläget, att spörsmålet om

storleken och beskaffenheten av folk- och småskollärarnas tjänstebostäder

ses mot bakgrunden av vad en befattningshavare i dessa lärares löneställning

normalt kan av sina löneförmåner avsätta för bostad, som anskaffas

i den fria hyresmarknaden.

I detta sammanhang tillåter sig statskontoret erinra, att frågan om hyres

sättning för statliga tjänstebostäder varit föremål för prövning av 1942

års riksdag i samband med anvisandet av medel för ett bostadshus

för postverkets räkning i Krylbo. Härvid framhöll dåvarande chefen för

kommunikationsdepartementet (prop. 153 s. 6) bland annat, att en tilllämpning

av lägre hyror för bostäder i statens fastigheter än de å orten

eljest förekommande hyrorna skulle innebära en indirekt löneförmån för

de statstjänstemän, som erhålla tillfälle att hyra i dylika fastigheter. På

grund av här angivna förhållanden förutsatte departementschefen en hyressättning,

vilken så nära som möjligt anslöte sig till den rådande hyresnivån

för jämförliga bostäder på orten. I den mån genom en sådan hyressättning

avkastningen å bostadsfastigheten icke komme att motsvara minst

sex procent av byggnadskostnaden, borde i besparingssyfte övervägas sänkning

av byggnadens allmänna standard.

Beträffande vad i detta sammanhang ytterligare anförts av de sakkunniga

och i remissyttrandena hänvisas till propositionen s. 43—50.

Departementschefen har yttrat följande.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn klassindelning av tjänstebostäderna

för bestämmande av hyresavdragen synes mig vara mycket lämpligt

och ägnat att borttaga vissa nu förekommande orättvisor. De föreslagna

bestämmelserna synas mig väl avvägda även i sina detaljer.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att någon reglering av hyresavdragsbeloppen

icke bör ske nu. Denna fråga torde först framdeles böra

upptagas till behandling. I anledning härav anser jag det ej heller lämpligt

att nu taga ställning till de allmänna synpunkter på frågan örn hyresavdragsbeloppens

utmätande, som de sakkunniga anfört.

Utskottet har icke funnit annat att erinra mot vad departementschefen

under detta avsnitt anfört än att utskottet med anledning av vad i motionen

I: 388 därom framhållits förutsätter, att förslag rörande hyresavdragsbeloppets

storlek och statsbidrag till lärarlönerna komma att av Kungl.

Majit föreläggas 1947 års riksdag. Den av de sakkunniga och statskontoret

berörda frågan om hyressättningen av här ifrågavarande tjänstebostäder

till lägre belopp än som skulle utgå i den fria hyresmarknaden torde

enligt utskottets mening i nu förevarande sammanhang böra hållas öppen

för att prövas i samband med ovannämnda förväntade förslag till 1947

års riksdag.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Syn.

Bestämmelser örn syn finnas för närvarande i 10 § av boställsordningen.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag, att alla tjänstebostäder

skola klassificeras, blir det erforderligt med en utbyggnad av syneinstitutet,

så att detta kommer att omfatta två olika slag av syneförrättningar, lämpligen

benämnda klassijiceringssyn och underhållssyn.

Klassificeringssyn.

Innan de nya bestämmelserna örn hyresavdrag kunna vinna tillämpning,

måste samtliga tjänstebostäder klassificeras. Då för närvarande finnas

något mer än 14 000 tjänstebostäder, måste klassificeringen av dessa taga

en rätt betydande tid.

De sakkunniga föreslå, att den första, grundläggande klassificeringen

skall i varje inspektionsområde utföras av en synenämnd, i vilken statens

vederbörande folkskolinspektör skall vara ordförande och som dessutom

skall bestå av två av länsstyrelsen utsedda personer, varav den ene bör

vara byggnadssakkunnig och den andre i allmänna värv betrodd. Synen

bör förrättas i närvaro av representant för skolstyrelsen samt vederbörande

tjänstebostadsinnehavare eller ombud för denne. Vid klassificeringen skall

beträffande varje tjänstebostad fastställas om bostaden kan godkännas

såsom tjänstebostad enligt boställsordningens krav och — därest detta kan

ske — till vilken klass tjänstebostaden skall hänföras. Viktigt är därvid

att observera, att vid klassificeringen icke skall tagas hänsyn till bostadens

tillfälliga beskaffenhet i underhållshänseende. Synenämndens beslut örn

klassificering bör snarast delgivas skoldistriktet och tjänstebostadsinnehavaren.

Därest någon av dessa eller båda icke äro nöjda med beslutet,

bör besvär få anföras hos länsstyrelsen inom 30 dagar efter det vederbörande

fått del av beslutet. Över länsstyrelsens utslag i fråga om tjänstebostads

klassificering bör klagan icke få föras.

Den första, allmänna klassificeringen genom synenämnder måste medföra

vissa kostnader. De sakkunniga — som anse att staten bör stå för

dessa kostnader — ha härom anfört följande.

En klassificering av samtliga befintliga tjänstebostäder enligt det förslag,

som här framförts, måste medföra en del kostnader. Sålunda måste resekostnads-

och traktamentsersättning utgå till synenämndens tre ledamöter.

Folkskolinspektören bör åtnjuta ersättning enligt samma rese- och traktamentsklass,

som gäller för honom vid resor i tjänsten, d. v. s. klass II C. De

övriga två ledamöterna av synenämnden böra enligt de sakkunnigas uppfattning

åtnjuta ersättning enligt rese- och traktamentsklass II D. Vidare

torde särskild ersättning i form av arvode, lämpligen fastställt till 15 kronor

per dag, böra utgå till de av länsstyrelsen utsedda ledamöterna. En rätt

betydande kostnad torde ock uppkomma därigenom, att folkskolinspektören

måste antagas bliva i behov av tjänstledighet från sin inspektörsbefattning

under någon del av det ifrågavarande budgetåret. I vad kost
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

27

naderna beröra folkskolinspektören böra desamma belasta folkskolinspektionens

anslag. De sakkunniga anse sig icke kunna uppskatta övriga kostnader

för klassificeringen till lägre belopp än 25 kronor för varje klassificerad

lägenhet, eller för de nuvarande cirka 14 000 tjänstebostäderna ungefär

350 000 kronor. För budgetåret 1946/47 bör därför på riksstaten uppföras

ett anslag å sistnämnda belopp till klassificering av tjänstebostäder

för folkskolans lärare. Då grunderna för ersättningarna till svnenämndens

ledamöter torde kunna exakt angivas, torde anslaget böra upptagas som

ett förslagsanslag.

Klassificering måste emellertid ske även efter den första, allmänna

klassificeringens slut. Vid senare tidpunkt måste klassificeras tjänstebostäder,

som först senare anskaffas ävensom sådana vid den allmänna klassificeringen

befintliga bostäder, som då antingen icke godkänts som tjänstebostäder

eller ock godkänts men hänförts till lägre klass än klass A och som

sedan förbättrats i så betydande omfattning, att en omklassificering är

motiverad.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är det icke erforderligt med särskild

synenämnd för sådan klassificering, som sker efter den allmänna klassificeringens

avslutande. De sakkunniga föreslå, att sådan klassificering anförtros

åt folkskolinspektören ensam. Folkskolinspektörens beslut bör få

överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. För sådant överklagande bör

gälla detsamma, som förut sagts i fråga örn besvär över synenämnds klassificeringsbeslut.

Vnderhållssyn.

Den syn, varom stadgas i 10 § av gällande boställsordning, är en underhållssyn.

De sakkunnigas förslag i fråga om underhållssyn kunna sammanfattas

på följande sätt.

Enligt de sakkunnigas mening bör underhållssynen i huvudsak bibehålla

sin nuvarande karaktär och icke utbyggas till någon »laga syn». Därmed

måste ju följa ett både omständligare och dyrbarare förfarande. En av

folkskolinspektören verkställd syn är enligt de sakkunnigas mening till

fyllest för det ändamål det här gäller. Om skoldistriktet eller läraren ej är

ense med syneförrättaren om de åtgärder, som böra vidtagas, bör emellertid

ärendet underställas länsstyrelsens prövning. Besvär bör däremot ej få

anföras. Enligt de sakkunnigas mening bör underställning ske, därest skoldistriktet

och läraren eller endera till folkskolinspektören inom viss tid

insända förklaringar, att de ej godkänna syneprotokollet. Länsstyrelsens

prövning av underställt ärende skall vara materiell, ej endast formell.

Finner länsstyrelsen anledning därtill föreligga, bör länsstyrelsen förelägga

skoldistriktet att inom viss tid vidtaga den eller de åtgärder, som i syneprotokollet

angivits eller som länsstyrelsen eljest finner påkallade. Detta

föreläggande bör ej vara förenat med vite. Om de förelagda åtgärderna ej

äro vidtagna inom bestämd tid, bör detta av folkskolinspektören anmälas

för länsstyrelsen, som äger besluta örn innehållande av skoldistriktets statsbidrag

till avlönande av den lärare, som anvisats den ifrågavarande tjänstebostaden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Om skoldistrikt ej verkställer vid syn rekommenderade åtgärder, ehuru

distriktet icke gjort anmärkning mot syneprotokollet, bör på samma sätt,

som i föregående stycke sägs, kunna hos länsstyrelsen utverkas föreläggande

för skoldistriktet.

Underhållssyn bör i övrigt enligt de sakkunnigas mening i huvudsak ha

den uppgift och följa den ordning, som angives beträffande syn i 10 § av

nu gällande boställsordning.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett, att det kommer att bliva svårt att

förvärva byggnadssakkunniga bisittare för ett arvode av 15 kronor för dag.

Länsstyrelsen föreslår, att arvodet höjes till 25 kronor för dag. Slutligen

har länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasatt, om det finnes möjlighet att

till ledamöter i synenämnd förvärva kvalificerade personer, som kunna

vara borta från sitt dagliga arbete under den sannolikt ganska långa tid,

som kommer att åtgå.

Förslaget till bestämmelser om underhållssyn har föranlett erinran endast

av byggnadsstyrelsen, som anfört bland annat följande.

Även förfarandet vid av- och tillträdessyn borde enligt vad styrelsen

kan finna avsevärt kunna förenklas. Styrelsen föreslår fördenskull, att den

i närvaro av representanter för skolstyrelsen samt av- och tillträdande

boställshavare förrättas av opartisk byggnadssakkunnig person, om vilken

skolstyrelsen och folkskolinspektören enats.

Även utan samband med av- och tillträde bör underhållssyn lämpligen

kunna påfordras såväl av skolstyrelsen som boställshavare!!. Sådan syn

torde böra begäras hos folkskolinspektören och förrättas på samma sätt

som föreslagits för av- och tillträdessyn.

Kostnaderna böra för av- och tillträdessyn gäldas av skolstyrelsen ensamt

och för annan syn av den, som påkallat densamma.

Undantag härifrån bör endast göras i det fall, att det vid av boställshavaren

påkallad syneförrättning framgår, att skolstyrelsen icke uppfyllt

sig åliggande underhållsförpliktelser.

Departementschefen Ilar anfört följande.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om klassificeringssyn ha flera remissmyndigheter

riktat den erinran, att det föreslagna förfaringssättet är för

omständligt. Olika förslag till förenklingar ha också avgivits. För egen

del är jag emellertid övertygad örn att det omständliga förfaringssättet med

särskild synenämnd på tre personer är erforderligt och välmotiverat i

detta fall, då det gäller att söka få en såvitt möjligt enhetlig och rättvis

bedömning av den mycket skiftande samling bostäder, som de äldre tjänstebostäderna

utgöra.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att staten bör påtaga sig kost

naderna för den första, allmänna klassificeringen. Byggnadsstyrelsens förslag

angående fördelning av ansvaret för kostnaderna för underhållssyn

kan jag icke biträda, liksom ej heller det av länsstyrelsen i Örebro län

framförda förslaget om höjning av det föreslagna arvodet till brittania.

_ De sakkunnigas beräkning av medelsbehovet har icke givit mig anledning

till erinran. För ändamålet torde ett förslagsanslag av 350 000 kronor

böra anvisas å tilläggsstat I för innevarande budgetår. I det följande gör

jag hemställan härom.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

29

Utskottet biträder departementschefens förevarande förslag och tillstyrker

alltså, att staten påtager sig kostnaderna för den första, allmänna

klassificeringen av ifrågavarande tjänstebostäder. För ändamålet torde i

enlighet med vad departementschefen förordat böra å tilläggsstat I för

innevarande budgetår anvisas ett förslagsanslag av 350 000 kronor.

I detta sammanhang vill utskottet emellertid framhålla, att det av de

sakkunniga beräknade arvodet — 15 kronor för dag — till de av länsstyrelsen

utsedda ledamöterna i synenämnden måhända, särskilt beträffande

den byggnadssakkunnige ledamoten, kan befinnas väl knappt tillmätt.

Utskottet har därför icke något att erinra mot att arvodet efter

prövning av Kungl. Majit fastställes till något högre belopp, om så visar

sig oundgängligen nödvändigt för klassificeringens genomförande inom härför

avsedd tid.

Statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av

tjänstebostäder.

Lärarlönesakkunniga ha i fråga örn tjänstebostadsbidrag framlagt förslag

av i huvudsak följande innebörd:

1. Ett nytt, egentligt tjänstebostadsbidrag, förslagsvis kallat byggnadsbidrag,

bör införas att utgå till skoldistrikt vid nybyggnad av tjänstebostad

eller vid inköp av hus, avsett att användas såsom tjänstebostad,

ävensom vid örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändringsarbeten

å redan befintlig tjänstebostad, varigenom bostaden får sådan beskaffenhet,

att den kan uppflyttas från lägre klass till klass A eller, om den på

grund av betydande svårigheter icke kunnat förses med samtliga för Abostad

föreskrivna bekvämligheter, likväl blivit väsentligt förbättrad. Vid

nybyggnad eller inköp bör byggnadsbidraget utgå med 12 000 kronor för

tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och 8 000 kronor för tjänstebostad

på omkring 55 kvadratmeter, dock att byggnadsbidraget i intet fall

må överstiga 40 procent av skoldistriktets kostnader för anskaffande av

tjänstebostaden.

2. Vid om- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändringsarbeten bör

byggnadsbidrag kunna utgå med 25 procent av kostnaderna.

3. Det nuvarande tjänstebostadsbidraget bör indragas.

4. Till skoldistrikt, som under de sistförflutna 20 åren verkställt nybyggnad

av tjänstebostad eller nedlagt mera avsevärda kostnader på omeller

tillbyggnad av tjänstebostad, bör dock övergångsvis, intill dess 20 år

förflutit från det att ifrågavarande byggnadsåtgärder vidtagits, utgå ett

tjänstebostadsbidrag, förslagsvis kallat övergångsbidrag, med visst belopp

för varje av byggnadsåtgärderna berörd tjänstebostad, nämligen 100 kronor

för bostad på omkring 90 kvadratmeter, 120 kronor för bostad på omkring

65 kvadratmeter och 80 kronor för bostad på omkring 45 kvadratmeter.

Uukottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 291.

5. Till följd av det nya byggnadsbidragets införande torde även böra

meddelas bestämmelse om skyldighet för skoldistrikt att, om sådan tjänstebostad,

till vilken statsbidrag beviljats, skulle av kommunen försäljas eller

användas för annat ändamål utan att samtidigt ny tjänstebostad anskaffades,

till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida och i vad

mån utbetalt bidragsbelopp skall återgäldas till statsverket.

6. Beslut örn byggnadsbidrag bör efter förslag av skolöverstyrelsen meddelas

av Kungl. Maj:t. De sakkunniga utgå från att skolöverstyrelsens personalbehov

för ifrågavarande ändamål blir på sådant sätt tillgodosett, att

ärendenas handläggning kan ske utan onödig tidsutdräkt.

7. I detta sammanhang ha de sakkunniga ock framhållit, att byggnadsbidrag

enligt de sakkunnigas mening bör, i den mån så är möjligt, utdelas

med hänsyn tagen till angelägenhetsgraden hos de arbeten, till vilka bidrag

sökes. Ansökningens ankomstdag bör således ej vara utslagsgivande.

Genom att de mest angelägna arbetena givas företräde, bliva de sämsta

tjänstebostäderna först förbättrade. Detta innebär i sin tur den snabbaste

höjningen av den genomsnittliga bostadsstandarden för folkskolans lärarpersonal.

Efter framhållande av att de faktorer, som framför allt påverka storleken

av det erforderliga byggnadsbidraget, äro byggnadskostnader, räntesatser

och underhållskostnader samt de hyresavdrag, som komma att bliva

fastställda för de olika tjänstebostadstyperna, ha de sakkunniga beträffande

byggnadsbidraget anfört bland annat följande.

Kostnaderna för en tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och

en tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter bredvid varandra i samma

hus ha uppskattats till normalt ungefär 50 000 kronor, varav ungefär

30 000 kronor skulle belöpa sig på den större bostaden och ungefär 20 000

kronor på den mindre bostaden. Dessa belopp böra enligt de sakkunnigas

mening kunna läggas till grund för beräkningar av ett generellt byggnadsbidrag,

låt vara att byggnadskostnaderna i de enskilda fallen kunna vara

mycket varierande. Vidare har det behövliga bidraget approximativt beräknats

till 40 procent av de ovan angivna byggnadskostnaderna. I enlighet

härmed skulle byggnadsbidrag för tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter

utgå med 12 000 kronor och för tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter

med 8 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har ifrågasatt, om tillräckliga skäl förelåge att skapa

en särskild bidragsform beträffande förevarande bostäder. Enligt byggnadsstyrelsens

mening borde det övervägas, om icke erforderligt statsbidrag

borde inrymmas i den statliga stödverksamhet åt bostadsbyggandet, som

handhades av statens byggnadslånebyrå. Detta torde dessutom innebära

en garanti för att lärarbostäderna uppfördes på ett ändamålsenligt sätt.

Vissa folkskolinspektörer ha yrkat på större bidrag än de föreslagna.

Länsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus och Västerbottens län ha uttalat sig

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

31

för att byggnadsbidraget skall bestämmas mera i anslutning till de verkliga

kostnaderna i varje särskilt fall.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har framhållit, att förslaget

örn övergångsbidrag icke innebär någon hjälp till de skoldistrikt, som

alltid underhållit sina tjänstebostäder väl. Det borde därför enligt styrelsens

mening också medgivas ett särskilt underhållsbidrag, som borde utgå tills

vidare för alla tjänstebostäder som uppfyllde boställsordningens krav.

Vad i övrigt av de sakkunniga och i remissyttrandena i detta sammanhang

anförts och föreslagits framgår av s. 54—64 i propositionen, vartill

utskottet får hänvisa.

Departementschefen har anfört följande.

Mot de sakkunnigas förslag till ett särskilt statsbidrag till folk- och småskolläramas

tjänstebostäder har byggnadsstyrelsen uttalat den allmänna

invändningen, att det borde övervägas om icke erforderligt statsbidrag

borde inrymmas i den allmänna stödverksamhet åt bostadsbyggandet, som

handhaves av statens byggnadslånebyrå. Efter samråd med ordföranden

och chefen för byggnadslånebyrån får jag uttala, att den av byggnadsstyrelsen

ifrågasatta anordningen icke synes vara lämplig. Däremot torde det

vara lämpligt, att de grunder, som tillämpas vid granskningen i och för

den statliga långivningen, också vinna tillämpning vid granskningen för

nu ifrågavarande statsbidrag. Önskad överensstämmelse i detta hänseende

torde utan svårighet kunna åstadkommas, t. ex. genom viss kontakt mellan

byggnadslånebyråns och skolöverstyrelsens arkitekter. _

Av skäl, som de sakkunniga anfört, ansluter jag mig till förslaget, att

byggnadsbidraget vid nyanskaffning skall utgå med fasta belopp. Likaså

biträder jag de sakkunnigas förslag örn procentuella bidrag vid örn- och

tillbyggnader och mera omfattande reparationer, enär ett system med fasta

bidragsbelopp i detta fall icke är lämpligt. De föreslagna beloppen och procentsatserna

kunna givetvis bli föremål för diskussion. De ha ett direkt

samband med såväl byggnadskostnaderna som den hyra, lärarna skola

erlägga för sina tjänstebostäder. Absolut fasta hållpunkter saknas i båda

dessa hänseenden. Då emellertid ställning nu måste tagas till detta spörsmål,

anser jag mig böra förorda de sakkunnigas förslag, vilket synes i

dagens läge vara väl motiverat. Jag anser mig ock böra understryka, att

förevarande spörsmål bör upptagas till nytt övervägande, så snart byggnadskostnaderna

eller lärarnas hyresavdrag motivera en förnyad prövning.

Jag biträder även i stort sett de sakkunnigas förslag rörande särskilt

övergångsbidrag. Med hänsyn till att skoldistrikten stundom på flera år

fördelat en upprustning av lärarbostäderna och de sakkunnigas förslag i

dessa fall kunde få obilliga verkningar, vill jag förorda, att övergångsbidrag

får utgå, då den under en femårsperiod nedlagda kostnaden på en

lärarbostad uppgår till av de sakkunniga angivet belopp. Övergångsbidraget

bör i detta fall beräknas från tidpunkten för den senaste, under femårsperioden

verkställda bostadsförbättringen. Det av styrelsen, för svenska

landskommunernas förbund framförda förslaget, att övergångsbidraget

skulle kompletteras med ett särskilt underhållsbidrag till de distrikt, som

väl underhållit sina tjänstebostäder genom åtgärder för vilka de icke

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Utskottet.

kunna utfå övergångsbidrag, kan jag däremot av såväl principiella som

praktiska skäl icke tillstyrka.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit och uttalat i fråga örn statsbidrag

har icke givit mig anledning till erinran.

I motionen II: 587 har anförts bland annat följande.

De i propositionen angivna statsbidragsbeloppen — vilka icke få överstiga

40 procent av de styrkta kostnaderna för nyanskaffning av bostad —

äro enligt vår mening för låga. Det torde i huvudsak bli endast landsbygdskommuner,

som måste anskaffa tjänstebostäder åt lärare, och då

dessa kommuner i de flesta fall ha ett relativt svagt skatteunderlag, borde

statsbidrag utgå med högre belopp. I annat fall torde man knappast kunna

uppnå det av 1941 års lärarlönesakkunniga eftersträvade målet, att ett

skoldistrikt icke på grund av skyldigheten att hålla tjänstebostad skall

nödgas vidkännas större kostnader för sina lärare än de skoldistrikt, som

icke ha denna skyldighet.

Vi kunna icke heller finna det riktigt, att statsbidragen maximeras till

ett visst belopp. Det kan ifrågasättas örn med nuvarande byggnadskostnader

12 000 respektive 8 000 kronor verkligen täcka 40 procent av kostnaderna

för nybyggnad av tjänstebostäder. Skulle byggnadskostnaderna i

framtiden komma att stegras ytterligare, kan det bli ekonomiskt betungande

för ett skoldistrikt att uppföra tjänstebostäder, örn statsbidraget är fastlåst

vid en viss, alltför låg summa. Det borde därför vara riktigare att låta

statsbidraget utgå med en viss procent av de styrkta kostnaderna. Procenttalet

bör enligt vår mening fastställas till 50.

I likhet med departementschefen har utskottet på av de sakkunniga anförda

skäl funnit sig böra biträda de sakkunnigas förslag, att byggnadsbidraget

vid nyanskaffning skall utgå med fasta belopp ävensom bidraget

vid om- och tillbyggnader samt mera omfattande reparationer med ett

procentuellt belopp. Utskottet har alltså icke ansett sig böra tillstyrka

bifall till det i motionen II: 587 framställda yrkandet.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang liksom departementschefen

framhålla, att de av de sakkunniga föreslagna beloppen och procentsatserna

givetvis kunna bliva föremål för diskussion. De ha nämligen ett direkt

samband nied såväl byggnadskostnaderna som den hyra, lärarna skola erlägga

för sina tjänstebostäder. I båda dessa hänseenden saknas fullt säkra

hållpunkter. Då emellertid ställning nu måste tagas till detta spörsmål,

har departementschefen ansett sig böra förorda de sakkunnigas förslag.

Även utskottet har funnit sig böra giva förslaget sin anslutning. Utskottet

vill dock liksom departementschefen understryka, att förevarande

spörsmål bör upptagas till nytt övervägande, så snart byggnadskostnaderna

eller lärarnas hyresavdrag motivera en förnyad prövning.

Vad departementschefen i övrigt under ifrågavarande avsnitt anfört

och föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr 391.

Kostnadsberäkningar.

I fråga om kostnaderna för statsverket vid bifall till de sakkunnigas förslag

om statsbidrag i olika former till folk- oell småskollärarnas tjänstebostäder

lia de sakkunniga anfört bland annat följande.

De sakkunniga utgå vid sina beräkningar av medelsbehovet från

att årligen 250 tjänstebostäder nybyggas och lika många ombyggas.

Till varje nybyggd tjänstebostad torde man i genomsnitt kunna räkna

med ett byggnadsbidrag av 10 000 kronor. Visserligen kan förväntas, att

antalet bostäder, till vilka byggnadsbidrag normalt skulle utgå med 12 000

kronor, icke oväsentligt kommer att överstiga antalet tjänstebostäder, till

vilka byggnadsbidrag normalt skulle utgå med 8 000 kronor, men å andra

sidan torde i icke så få fall de nämnda bidragsbeloppen komma att bliva

reducerade. För ombyggnad av äldre tjänstebostad torde man kunna uppskatta

de genomsnittliga kostnaderna till 8 000 kronor. Härav skulle

25 procent utgå i statsbidrag. Utifrån dessa antaganden skulle det sam
25
manlagda

årliga medelsbehovet bliva (250 X 10 000 + 250 X X

X 8 000 = 2 500 000 + 500 000 =) 3 000 000 kronor. 100

Vad beträffar anslaget till övergångsbidrag, torde medelsbehovet kunna

ungefärligen beräknas på grundval av de uppgifter, som framkommit i

samband med verkställd stickprovsundersökning. Undersökningen visade,

att inom ifrågavarande inspektionsområden 799 tjänstebostäder av 2 963,

d. v. s. 27 procent av tjänstebostadsbeståndet, under åren 1926—1945

nybyggts eller om- eller tillbyggts. Under förutsättning att samma relationstal

gäller för riket i dess helhet, skulle i hela riket dylika byggnadsåtgärder

ha vidtagits med omkring 3 800 av de till ungefär 14 000 uppgående

tjänstebostäderna. Om på sätt, som de sakkunniga föreslagit, övergångsbidrag

utgår för dessa tjänstebostäder, kan bidragsbehovet under det

första året uppskattas till omkring 475 000 kronor. I fortsättningen kommer

detta behov att sjunka år för år för att alldeles upphöra efter 20 år.

Enligt här framställda förslag och utförda beräkningar skulle byggnadsbidrag

och övergångsbidrag tillsammans uppgå till ett belopp av ungefär

samma storleksordning som det nuvarande tjiinstebostadsbidraget. Medelsåtgången

å detta anslag utgjorde under budgetåret 1944/45 3 080 413 kronor,

avseende bidrag för året 1943/44 i efterskott. Den kraftiga ökning av

antalet undervisningsavdelningar, som kan förutses för de närmaste åren,

skulle emellertid — med oförändrade statsbidragsgrunder — medföra en

icke obetydlig höjning av anslaget. Enligt 1945 års seminariesakkunnigas

prognoser rörande det framtida lärarbehovet skulle sålunda antalet folkskollärare

från vårterminen 1944 till vårterminen 1950 stiga med 13 procent

och antalet småskollärarinnor med 8,6 procent. Örn de sakkunnigas i

detta betänkande framlagda förslag genomföres beträffande statsbidragen

till tjänstebostäderna från och med den 1 juli 1946, skulle statsbidragen

under budgetåret 1946/47 utgå med det nuvarande tjänstebostadsbidraget

för året 1945/46 i efterskott jämte ett mindre byggnadsbidrag, förslagsvis

100 000 kronor, och från och med budgetåret 1947/48 med byggnadsbidrag

och övergångsbidrag. Under budgetåret 1947/48 torde byggnadsbidrag oell

övergångsbidrag med ungefär 250 000 kronor överstiga det belopp, till vilket

det nuvarande tjänstebostadsbidraget skulle lia uppgått. Skillnaden

Bihang till riksdagens protokoll 191)0. 6 sami. Nr 291.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

34 Statsutskottets utlåtande nr 291.

kommer emellertid i fortsättningen att hastigt utjämnas, dels därför att

övergångsbidraget sjunker år från år, dels också därför att tjänstebostadsbidraget

skulle ha stigit. Redan från och med budgetåret 1950/51 — möjligen

rent av under budgetåret 1949/50 — kan förväntas, att byggnadsbolag

jämte övergångsbidrag enligt de sakkunnigas förslag kommer att

ställa sig billigare för statsverket än det äldre tjänstebostadsbidraget.

Det av de sakkunniga föreslagna övergångsanslaget bör givetvis, i likhet

med det nuvarande tjänstebostadsbidraget, vara förslagsanslag. Beträffande

det nya anslaget till byggnadsbidrag föreslå de sakkunniga, att även

det får bliva förslagsanslag, dock att riksdagen för varje år maximerar det

sammanlagda bidragsbelopp, som av Kungl. Majit får beviljas under avsett

budgetår.

Departementschefen har framhållit, att de av de sakkunniga verkställda

beräkningarna och uppskattningarna icke givit departementschefen anledning

till erinran. Då avsikten vore, att det nya statsbidragssystemet

skulle tillämpas från och med budgetåret 1947/48, erfordrades för innevarande

budgetår icke någon annan medelsanvisning än till kostnaderna

för den i det föregående omnämnda klassificeringssynen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de verkställda kostnadsberäkningarna

.

Frågor om särskilda åtgärder för beredande av ökad trygghet åt

ensamt boende lärarinnor.

I skrivelse den 15 april 1939 (nr 163) till Konungen anhöll riksdagen örn

verkställande snarast av allsidig utredning örn åtgärder i syfte att bereda

ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor. Sedan Kungl. Majit genom

beslut den 12 maj 1939 anbefallt skolöverstyrelsen att verkställa den begärda

utredningen, har överstyrelsen i skrivelse den 26 februari 1945 framlagt

resultatet av den verkställda utredningen samt de förslag, till vilka

utredningen enligt överstyrelsens mening gåve anledning.

Skolöverstyrelsen har bland annat framhållit, att problemet om de ensamt

boende lärarinnorna mindre är en fråga om åtgärder, vilka objektivt sett

äro erforderliga på grund av risk för övervåld eller störande av hemfriden,

än en fråga örn att bryta dessa lärarinnors andliga isolering och bringa dem

i kontakt med omvärlden. I sistnämnda hänseende ha förhållandena emellertid

i senare tid avsevärt förbättrats. Skolöverstyrelsen påpekar dels

motortrafikens och radions stora betydelse för brytande av landsbygdens

isolering, dels ock de möjligheter till kortare och längre resor, som för

lärarinnorna uppkommit i och med deras förbättrade ekonomiska förhållanden.

De förslag till lämpliga åtgärder, som av skolöverstyrelsen upptagas till

behandling, äro — örn här bortses från krav på säkra lås, fönsterluckor

och dylikt — i huvudsak följande:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

35

a) möjlighet till förflyttning efter viss tjänstetid,

b) utökning av tjänstebostads storlek till minst två rum och kök,

c) befrielse från skyldigheten att mottaga tjänstebostad, där lärarinnan

själv kan ordna bostadsfrågan på ett mera tillfredsställande sätt,

d) statsbidrag till telefon,

e) statsbidrag till hållande av hembiträde,

f) befrielse från hundskatt, eventuellt bidrag för hållande av vakthund.

Skolöverstyrelsen har på anförda skäl icke funnit sig böra tillstyrka införande

av särskilda bestämmelser i anledning av de under d)—f) angivna

förslagen. Beträffande motiveringen härför hänvisas till propositionen s.

69 och 70.

För att de nuvarande bestämmelserna skola vinna i effektivitet föreslår

skolöverstyrelsen, att de kompletteras med ett stadgande i kungörelsen

den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare

vid folk- och småskolor m. m. av innebörd att som ytterligare villkor för

statsbidrag föreskrives, att skoldistrikt skall i förekommande fall hava vidtagit

erforderliga åtgärder för skydd åt ensamt boende lärarinna. Införes

ett sådant stadgande, bör det, uttalar överstyrelsen, sedan ankomma på

folkskolinspektörerna att tillse, att villkoret uppf ylles.

Departementschefen har anfört följande.

Genom de nyligen utfärdade bestämmelserna örn meritberäkning vid

sökande av tjänst inom folkskolan har bland annat avsetts att bereda

äldre lärare större möjligheter till förflyttning. Jag vill även erinra om att

Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1946 uppdragit åt 1945 års folkskolesakkunniga

att — med tanke bland annat på ensamboende lärarinnors

behov av förflyttning — verkställa utredning rörande frågan örn beredande

av förbättrade befordrings- och förflyttningsmöjligheter för folkskolans

lärare därigenom att tillsättningen av ett antal lärartjänster undantoges

från det i folkskolestadgan föreskrivna förfarandet och i stället förbehölles

skolöverstyrelsen. I avvaktan på erfarenheter rörande verkningarna

av de omförmälda nya bestämmelserna och resultatet av den åt folkskolesakkunniga

anförtrodda utredningen torde någon särskild förflyttningsmöjlighet

för de ensamt boende lärarinnorna icke böra tillskapas.

I det föregående har jag — i enlighet med 1941 års lärarlönesakkunnigas

förslag— förordat utökning av de nu förevarande tjänstebostädernas rumsantal

från ett till två rum och kök. Det i skolöverstyrelsens skrivelse under

b) angivna förslaget har sålunda redan föreslagits till genomförande.

Vid tjänstebostadsfrågans behandling ha lärarlönesakkunniga ingående

diskuterat frågan om när lärare skall vara skyldig att mottaga tjänstebostad

och när han skall kunna bliva befriad från sådan skyldighet. De

sakkunniga lia icke föreslagit någon särskild möjlighet till befrielse för de

ensamt boende lärarinnorna. Under sådana förhållanden anser jag — som

i det föregående anslutit mig till de sakkunnigas förslag i nämnda hänseenden

— mig icke kunna förorda ett genomförande av det i skolöverstyrelsens

skrivelse under c) angivna förslaget.

I likhet med skolöverstyrelsen kan jag icke tillstyrka införande av sär

skilda bestämmelser i anledning av de under d)—f) angivna förslagen. Vad

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr $91.

Utskottet.

överstyrelsen anfört beträffande önskvärdheten av att skoldistrikten i de

individuella fall, då sådant framstår såsom motiverat, vidtaga de åtgärder

som i de nämnda förslagen åsyftas, kan jag biträda. Likaså vill jag förorda

bifall till vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga örn införande i 1937

års statsbidragskungörelse av ett ytterligare villkor för statsbidrag.

I motionen II: 589 har anförts bland annat följande.

Skolöverstyrelsen understryker i sin utredning bland annat, att problemet

om de ensamt boende lärarinnorna mindre är en fråga om åtgärder, vilka

objektivt sett äro erforderliga på grund av risk för övervåld eller störande

av hemfriden, än en fråga örn att bryta dessa lärarinnors andliga isolering

och bringa dem i kontakt med yttervärlden. — Möjligheten att fritt välja

bostad torde i detta avseende vara av vital betydelse. Där en sådan möjlighet

kan ligga inom räckhåll för en ensamboende lärarinna, bör hon, om

hon vill utnyttja densamma, icke belastas med att betala hyra på två håll,

vilket skyldigheten att även i ett sådant fall mottaga tjänstebostad skulle

innebära.

Utskottet har icke funnit annat att erinra mot vad departementschefen

i förevarande avseenden anfört och föreslagit än att utskottet med anledning

av motionen II: 589 förutsätter, att Kungl. Majit i samband med den

prövning Kungl. Majit kommer att ägna frågan örn ändring av 37 § folkskolans

avlöningsreglemente till förnyat övervägande upptager det i motionen

berörda spörsmålet. Med vad sålunda anförts torde motionen få anses

besvarad.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag

och med avslag å motionen lii 587,

I. godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 4 oktober 1946 förordade

grunderna för

1) boställsordning för folkskolans lärare,

2) ändring i vissa delar av folkskolestadgan,

3) ändring i vissa delar av kungörelsen den 10 december

1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare

vid folk- och småskolor m. m.,

4) statsbidrag till nybyggnad samt om- och tillbyggnad

m. m. av tjänstebostäder för folkskolans lärare, samt

5) vissa ersättningar vid allmän klassificering av äldre

tjänstebostäder;

II. till Folkskolor m. m.: Klassificering av äldre tjänstebostäder

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 350 000 kronor;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 291.

37

B. att motionen I: 388 — i den män den icke må anses

besvarad med vad utskottet ovan anfört — icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda;

C. att motionen II: 589 må anses besvarad med vad utskottet

i det föregående anfört.

Stockholm den 3 december 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Larsson, Bäckström,

Karl Andersson, Gustaf Karlsson, von Heland, fröken Andersson, herrar Johan Eric Ericson,

Gustav Emil Andersson, Rosenberg och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ohlin, Falla, Rubbestad,

Mårtensson, Lindholm, Åkerström, Sefve, Thäpper, Onsjö och Persson i Vinberg.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, von Heland, Gustav Emil

Andersson, Ragnar Bergh, Rubbestad, Åkerström och Onsjö, vilka ansett,

att utskottet i anledning av motionen II: 587 bort

dels föreslå, att statsbidrag till bestridande av kostnader för anskaffande

av tjänstebostad genom nybyggnad må utgå med 15 000 kronor för

tjänstebostad för ordinarie folkskollärare och 10 000 kronor för tjänstebostad

för annan lärare, dock att statsbidraget icke må överstiga 50 procent

av de styrkta byggnadskostnaderna,

dels ock hemställa,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionen II: 587,

I. godkänna de av utskottet förordade grunderna för

1) boställsordning för —----äldre tjänstebostäder;

II. till Folkskolor--- 350 000 kronor;

B. att motionen---åtgärd föranleda;

C. att motionen---föregående anfört;

2) av herr Karl Andersson;

3) av herr Ragnar Bergh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:546 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft. s. 11 i texten