Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående subventionering av införseln av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1946-12-13 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:300, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående subventionering av införseln av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 300.

1

Nr 300.

Ankom till riksdagens kansli den 13 december 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående subventionering

av införseln av vissa varor m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 360 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 11 oktober

1946, föreslagit riksdagen att till Subventionering av införseln av vissa

varor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under elfte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Björkman och Nordenson (I: 390) och den andra inom andra kammaren

av herr Wiberg (11:592), i vilka hemställts, att riksdagen under beaktande

av vad i motionerna anförts måtte avslå förevarande proposition,

dels ock en inom andra kammaren av herr Ohlin väckt motion (II: 591),

vari likaledes hemställts, att riksdagen måtte avslå propositionen.

Beträffande de av motionärerna till stöd för dessa yrkanden anförda skälen

hänvisas — i den mån redogörelse för motionernas innehåll icke lämnas

i det följande — till motionerna I: 390 och II: 591.

Under kristiden har i viss utsträckning av krisorganen eller genom deras

förmedling bedrivits verksamhet för utjämning av priserna å vissa importvaror

dels mellan dylika varor inbördes och dels mellan importerade och

inom landet producerade varor. Dessa clearingförfaranden, som i allmänhet

ägt rum med hjälp av särskilda vid krisorganen inrättade clearingkassor,

ha delvis inneburit en subvention av införseln av varor, i det att i

prisutjämningssyfte utbetalning till vederbörande importör skett i den mån

imporipriset för varan överstigit visst för varan fastställt avräkningspris.

Sedan vissa clearingkassor avslutat sin verksamhet och utsikter yppats

alt även övriga clearingförfaranden skulle kunna avvecklas inom en icke

alltför avlägsen framtid, uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 29 mars

1946 åt statens priskontrollnämnd att efter samråd med övriga krisorgan,

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 300—301. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 300.

vid vilka clearingkassor funnes inrättade, överväga och till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag rörande allmänna riktlinjer för dispositionen av de

överskott, som de särskilda clearingkassorna efter clearingförfarandets upphörande

kunde förete utöver till förfogande ställt förlagskapital. I skrivelse

den 15 juni 1946 har priskontrollnämnden framlagt förslag i ämnet. Förslaget

innebär i huvudsak, att clearingkassornas överskott skulle överföras

till särskilda, vid de olika centrala krisorganen inrättade fonder, vilkas medel

skulle i första hand användas till åtgärder i prisutjämnande syfte inom

vederbörande krisorgans verksamhetsområde.

I skrivelse den 13 september 1946 har statens priskontrollnämnd hos

Kungl. Majit gjort framställning i syfte att skapa möjligheter till subvention

från det allmännas sida av införseln av vissa viktigare varor.

Priskontrollnämnden erinrar till en början om att starka prisstegringstendenser

för närvarande rådde på de utländska marknaderna och att dessa

utsatte den inhemska prisnivån för ett starkt tryck uppåt. Detta tryck hade

visserligen i någon mån lättat genom apprecieringen av den svenska kronan.

Nämnden ansåge emellertid, att därutöver en ökad importpriskontroll

vore erforderlig för att förhindra att prisstegringen utomlands sloge igenom

på den svenska prisnivån och att såsom ett led i denna utvidgade kontroll

borde övervägas införandet av subventioner å vissa viktigare importråvaror.

Ett beträdande av subventionsvägen är i allmänhet förenat med allvarliga

olägenheter och en åtgärd som i princip måste anses förkastlig. Särskilt

gäller detta när subventionerna avse att dölja prisförändringar almera

bestående karaktär. Emellertid torde subventioner kunna anses försvarliga

i speciella fall som temporära åtgärder i syfte att eliminera tillfälliga

prisrörelser. Motiveringen för att i nuvarande läge tillgripa subventioner

är sålunda antagandet att de prisstegringstendenser, som göra

sig gällande via utrikeshandeln, äro av relativt övergående natur. Den

prisuppgång som på senare tid skett på de utländska marknaderna torde i

viss mån vara spekulativt betonad och sammanhängande med den rådande

starka varuefterfrågan. På samma sätt som fallet var efter förra världskriget

torde priserna komma att falla i och med att en avmattning inträder

i denna efterfrågan. Prisläget är för närvarande så ansträngt att subventionsåtgärder

måste ur allmänt prispolitisk synpunkt vara att föredraga

framför en uppgång i priserna. Det kan förutses att socialstyrelsens levira

dskostnadsindex, som nu ligger vid 243 (1914 = 100), under det närmaste

halvåret på grund av förändringar i bl. a. jordbrukspriser och skatteposten

kommer att uppnå ett läge mycket nära det i ramavtalet fixerade »indextaket»

248. Plänsynen till de allvarliga konsekvenser som kunna utlösas av

en, örn än tillfällig, prisstegring i ett sådant läge måste anses väga tyngre

än de principiella betänkligheterna mot ett beträdande av subventionsvägen.

Det är emellertid uppenbart att man i fall av en allmän inflationsrörelse

i utlandet och då speciellt i Amerika icke kan räkna med att det med hjälp

av subventionsåtgärder skall vara möjligt att skydda den svenska prisnivån.

Subventionernas uppgift kan blott vara att utjämna tillfälliga, mer eller

mindre spekulativt betonade prisrörelser och därmed undvika onödiga och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 300.

3

riskabla kastningar i den inhemska prissättningen. Därmed är också givet,

att det vid en sådan uppläggning av subventionspolitiken kommer att röra

sig örn relativt begränsade belopp. Av den förda motiveringen för vidtagandet

av subventionsåtgärder följer att om det visar sig att priserna på de

utländska marknaderna komma att stabilisera sig på nuvarande höga nivå

eller i vart fall prisstegringen kommer att bliva av betydande varaktighet

frågan uppenbarligen kommer i ett annat läge. Subventionsåtgärderna

synas i sådant fail böra avvecklas, då det på längre sikt måste anses ofrånkomligt

att de verkliga kostnaderna böra få taga sig uttryck i priserna för

konsumenterna.

Priskontrollnämnden framhåller vidare, att man vid ett övervägande av

omfattningen av de ifrågasatta subventionsåtgärderna i huvudsak syntes

böra inrikta sig på en subvention av sådana råvaror, som vore av betydelse

för de stora konsumtionsartiklarna och spelade en mera omedelbar roll för

konsumentpriserna och därmed för levnadskostnadsindex. Bland dylika

råvaror omnämner nämnden bomull och hudar, under framhållande av att

dessa vore råvaror för ett mycket betydande antal artiklar och att en prishöjning

å dem därför sprede sig över stora områden av prissystemet. Även

andra varor vore eller kunde bliva aktuella ur subventionssynpunkt.

Priskontrollnämnden framhåller, att vad sålunda anförts beträffande

vidden av subventionsåtgärderna endast vöre att uppfatta såsom angivande

tänkbara utvägar och givetvis icke innebure att man skulle binda

sig för en handlingslinje i enlighet därmed. Frågan örn hur långt en subvention

borde sträcka sig sammanhängde med sådana omständigheter som lagerställning

och räntabilitet och måste därför bliva föremål för prövning

i varje särskilt fall.

Beträffande frågan örn förfarandet vid genomförandet av erforderliga

subventioner och om finansieringen av desamma anför nämnden — utan

att taga ställning till dessa spörsmål -—- bland annat följande synpunkter.

Enligt uppgift från statens krigsförsäkringsnämnd kommer vid utgången

av 1946, då den statliga krigsriskförsäkringen upphör med sin verksamhet,

ett överskott av krigsriskförsäkringsmedel på omkring 200 miljoner kronor

att föreligga. Dessa medel, som omhänderhavas av riksgäldskontoret, äro

likartade med clearingkassornas överskottsmedel — de representera medel

som tidigare tagits ut av konsumenterna i form av för höga priser på importvaror

— och man kan tänka sig att utnyttja dem för finansiering av

erforderliga subventioner. Nämnden anser sig dock ej böra framlägga något

förslag i detta avseende utan vill för sin del lämna öppet huruvida de

ifrågasatta subventionerna skola finansieras denna väg eller genom direkta

anslag på budgeten eller eventuellt på något annat sätt.

Beträffande sådana varor, för vilka särskilda clearingkassor finnas inrättade

inom resp. centrala kristidsmyndigheter, synas emellertid däri befintliga

medel i första hand böra utnyttjas.

I fråga örn sådana varor för vilka särskilda clearingkassor ej finnas inrättade

synes genomförandet av subventioner kunna ske antingen via statens

reservförrådsnämnd eller via importförening, där sådan finnes, allt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 300.

efter lämpligheten i varje särskilt fall. Detta innebär att vederbörande

organ erhåller i uppdrag att inköpa ifrågavarande varor och försälja dem

till nu gällande av priskontrollnämnden godkända försäljningspriser. De

förluster som härvid komma att göras torde böra täckas av krigsriskförsäkrings-

eller andra medel.

Över priskontrollnämndens framställning lia yttranden avgivits av socialstyrelsen,

kommerskollegium — vilket därvid överlämnat yttranden från

Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, handelskamrarna i

Göteborg och Gävle, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och

Kooperativa förbundet — statens krigsförsäkringsnämnd, statens industrikommission,

statens livsmedelskommission, statens handelskommission och

statens bränslekommission. I flertalet av de avgivna yttrandena har — under

framhållande av de principiella betänkligheterna mot ett subventioneringsförfarande

av ifrågasatt slag — priskontrollnämndens förslag tillstyrkts.

Beträffande den närmare innebörden av ifrågavarande yttranden hänvisas

till propositionen s. 4—7.

Socialstyrelsen har låtit verkställa undersökning rörande vilken återverkan

på levnadskostnadsindex, som kan förväntas av de av priskontrollnämnden

föreslagna åtgärderna. Av undersökningen syntes enligt styrelsen

framgå, att de ifrågasatta subventionsåtgärderna — särskilt i nuvarande

känsliga läge —- icke vore utan betydelse för prisnivåns stabiliserande och

för motverkande av en stegring av levnadskostnadsindex.

Industrikommissionen anför, att för subventionering de råvaror i första

hand borde komma i fråga, som vore av betydelse för de stora konsumtionsartiklarna,

men att därutöver subventioner borde kunna tillgripas även

i andra fall, där prisstegringar å råvarorna blivit så stora, att importen och

landets försörjning äventyrades.

Beträffande vad av industrikommissionen och vissa övriga remissinstanser

i övrigt anförts rörande subventioneringens närmare utformning

torde få hänvisas till propositionen s. 8—10.

Angående finansieringen av subventionerna har priskontrollnämndens

förslag örn användande av clearingkassornas överskottsmedel

samt vinsten på krigsförsäkringsnämndens verksamhet i allmänhet

tillstyrkts, varvid i regel utsagts, att andra medel icke böra ifrågakomma

för ändamålet. Avvikande mening har handelskammaren i Slockholm, som

påpekar, att det enligt grunderna för clearingkassornas tillkomst icke borde

kunna ifrågasättas att anlita för bestämda varor avsedda clearingmedel till

prissänkningar å andra artiklar. Det vore av stor såväl principiell som praktisk

betydelse, att, örn subventionsvägen skulle beträdas, kostnaderna härför

i varje fall bomme att öppet redovisas genom direkta anslag på budgeten.

Krigsförsåkringsnämnden har anmält, att sedan de privata sjöassuradörerna

numera förklarat sig beredda att från och med den 1 januari 1947

meddela försäkring mot krigsrisk, enligt nämndens åsikt den av nämnden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 300.

5

bedrivna försäkringsrörelsen borde upphöra med utgången av år 1946.

Nämnden angiver härvid, att, därest krigsskadorna under den återstående

delen av år 1946 icke skulle bliva onormalt stora, överskottet av nämndens

verksamhet torde kunna beräknas till lägst 225 miljoner kronor.

Sedan priskontrollnämndens framställning jämte däröver avgivna yttranden

remitterats till fullmäktige i riksbanken, lia fullmäktige avgivit yttrande

i ärendet. Fullmäktige anföra följande.

En subventionering av importen i prisreglerande syfte är ägnad att inge

allvarliga betänkligheter. Det kan icke undvikas, att en sådan subventionering

är ägnad att minska importörernas intresse och möjlighet att vid sina

kontakter med utländska leverantörer nå lägsta möjliga priser. Det är

också uppenbart att subventionsförfarandet är ägnat att försvaga de svenska

myndigheternas ställning vid handelsförhandlingar med utlandet när det

gäller att uppnå bästa möjliga villkor; den utländske leverantörens eget intresse

att komma in på marknaden trubbas med nödvändighet i viss mån

av, när han vet att priset ändå kan komma att undergå en reduktion till

följd av från det allmännas sida utbetalad subvention. Därtill kommer att

en importsubventionering lätt kan ge upphov till klagomål över diskriminerande

behandling. Det ena landet, som har huvudsakligt intresse av exporten

av en viss råvara som icke subventioneras, finner sig tillbakasatt

till förmån för ett annat land, vars råvaror för export subventioneras. Även

ur allmännare synpunkter kan en subventionering göras lill föremål för

kritik. Sedan den en gång införts, är det svårt att avskaffa den. Örn icke

en prisfallstendens föreligger komme nämligen en sådan åtgärd att utlösa

en omedelbar höjning av den inhemska prisnivån. Under förhållanden,

där en sådan gynnsam utveckling icke kunde beräknas inträda inom en

nära framtid, infördes visserligen en kolsubventionering. Statsmakternas

syfte med denna subventionering var emellertid endast att trubba av stegringstakten

hos priserna på ifrågavarande för hela prisutvecklingen avgörande

vara, och man var alltså redan från början inställd på att låta

subventioneringen undergå en successiv reduktion och låta ett blivande

högre prisläge bli inarbetat i den allmänna prisstrukturen.

Ur här angivna synpunkter är det givetvis lyckligare, i den mån konsekvenserna

av en allmän internationell prisstegring, vilken i inflatorisk

riktning påverkar hemmamarknaden, kunna neutraliseras genom en appretering

av valutan. En sådan justering av växelkursen har emellertid ett

begränsat användningsområde. Den kan endast förekomma, då en generell

prisrörelse skapat en divergens mellan den inhemska prisnivån och

prisläget vid import respektive export. Den måste vidare begränsas till att

avse en korrigering av en prisspänning av sådan mera generell natur, som

kan väntas bli bestående någon tid framöver. Genomförd under sådana

förutsättningar — vilka förelågo vid den svenska apprecieringen i juli detta

år -—• innebär den en anpassning av växelkurserna i riktning mot ett sannolikt

framtida jämviktsläge. Den är därför ägnad att på något längre sikt

bidraga till balans inom den internationella utvecklingen.

De förutsättningar, med vilka man räknade vid den svenska apprecieringen

i juli, ha realiserats, och i den mån resultatet av denna appreciering

redan låter sig bedöma, får den anses ha fyllt sitt syfte, nämligen att förhindra

att den fortsatta internationella prisstegringen skulle i full utsträckning

slå igenom i Sverige. Den neutraliserande effekten av apprecieringen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 300.

får antagas i huvudsak uttömd redan genom den prishöjning på råvaror, som

inregistrerats på världsmarknaden under de senaste månaderna. Den skyddar

oss alltså icke emot trycket av fortsatta prisstegringar. Något utrymme

för en ytterligare, neutraliserande växelkursförändring föreligger å andra

sidan enligt fullmäktiges mening icke. Problemet blir under dessa förhållanden,

hur man skall kunna skydda sig mot än längre gående prishöjningar

på olika råvaror, exempelvis de av priskontrolinämnden nämnda

nämligen bomull och hudar. Trots de tungt vägande invändningar mot en

subventionering, som fullmäktige förut anfört, finna fullmäktige, att man

icke kan avsäga sig möjligheten att i rådande läge möta sådana prisstegringar

genom subventionsåtgärder. Av det sagda följer emellertid, att i den

mån sådana åtgärder tillgripas det endast bör ske efter noggrant övervägande

och av tvingande skäl. I syfte att minska de politiska olägenheterna

är det enligt fullmäktiges mening en förutsättning för anlitandet av ett

subventionsförfarande, att detta begränsas dels till råvaror eller råvarustadiet

mycket närastående produkter, dels till ur prisstrategisk synpunkt

betydelsefulla varor. Det är vidare uppenbart, att subventioneringen bör

betraktas såsom en sista utväg och därför icke kan få vare sig minska angelägenheten

av andra åtgärder till skydd för penningvärdet eller tillgripas

i syfte att skapa utrymme för en liberalare politik i andra hänseenden.

På sålunda anförda skäl tillstyrka fullmäktige, att förslag framläggas

för riksdagen, varigenom möjlighet öppnas för Kungl. Majit att för mötande

av temporära prisfluktuationer anlita ett subventionsförfarande efter de av

fullmäktige angivna, mycket försiktiga riktlinjerna. Fullmäktige förklara

sig sakna anledning att ingå på frågan örn finansieringen men understryka,

att de penningpolitiska invändningar, som kunde läktas mot subventioneringen,

gjorde sig gällande med lika styrka, örn denna betalades ur uppsamlade

fondmedel eller örn den bestredes med skattemedel. För en lösning

efter den förra linjen kunde emellertid tala, att denna ur psykologisk synpunkt

ansåges mera tilltalande.

Riksbanksfullmäktigen Ivar Anderson har i anmäld avvikande mening

framhållit, att den av priskontrolinämnden föreslagna åtgärden både ur

principiell och praktisk synpunkt innebure så betydande risker och olägenheter,

att den icke borde vidtagas utan att ytterst tvingande skäl därför förelåge.

Den borde i så fall ingå som ett led i en genomtänkt och över hela

linjen verkande ekonomisk politik med syfte att hindra en inflatorisk utveckling.

Departementschefen — vars yttrande återfinnes på s. 13—16 i propositionen

och vartill utskottet får hänvisa —- har anfört bland annat följande.

På de utländska marknaderna har efter krigets slut och särskilt på sista

tiden en fortgående prisstegring ägt rum på många för vår försörjning viktiga

produkter. Skäl föreligga emellertid till antagande, att denna prisstegring

åtminstone i viss utsträckning är av övergående art samt att så småningom,

i och med att förhållandena i utlandet stabilisera sig, en prissänkning

kommer att inträda.

Örn den svenska prisnivån skall kunna bibehållas i stort sett oförändrad

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 300.

7

— vilket i nuvarande läge är ett angeläget önskemål — måste från svensk

sida åtgärder vidtagas bland annat för att minska risken för att de ökade

importpriserna slå igenom på den svenska marknaden. Av särskild vikt är,

att prisstegringen på sådana råvaror, som äro av väsentlig betydelse för vår

produktion, icke får medföra, att priserna på våra viktigare konsumtionsvaror

komma att stiga.

I likhet med priskontrollnämnden och flertalet av de myndigheter och

sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet, finner jag det i nuvarande läge

nödvändigt att öppna möjlighet för Kungl. Majit att medgiva viss importsubventionering.

Jag inser till fullo vådorna av en dylik subventionering

och anser därför, att den skall tillämpas restriktivt. Den bör sålunda

äga rum allenast, där sannolika skäl föreligga för antagandet, att prisstegringen

är av övergående karaktär. Vidare bör den i huvudsak begränsas

till sådana importerade råvaror, vilkas importpriser utöva ett

väsentligt inflytande på den allmänna prisnivån inom landet. Det synes

mig dock icke böra vara helt uteslutet, att subventioneringen skall kunna

tillämpas även å varor, som representera ett senare stadium av produktionsprocessen,

i den mån synnerligen starka skäl av förut angiven art

föreligga. I priskontrollnämndens framställning liksom även i en del remissyttranden

ha omnämnts vissa varor, som böra bliva föremål för importsubventionering.

Jag är emellertid icke beredd att nu göra några närmare

uttalanden härom. Subventioneringsåtgärd bör kunna vidtagas allenast efter

beslut av Kungl. Majit, som därvid jämväl bör meddela närmare föreskrifter

angående subventioneringens utformning i detalj. Formerna torde härvid

komma att växla allt efter förhållandena. Lämpligen torde för nästkommande

års riksdag redogörelse böra framläggas för dittills vidtagna subventioneringsåtgärder.

Bemyndigandet för Kungl. Majit att medgiva subventionering

torde i anslutning härtill böra göras tidsbegränsat, förslagsvis till utgången

av juni 1947.

Medelsbehovet för subventioneringen är givetvis beroende av den omfattning,

i vilken subventionering kommer att äga ruin, och de närmare riktlinjer

som skola följas vid dess tillämpning. Att göra några noggrannare

beräkningar härutinnan är för närvarande icke möjligt. Det synes mig

lämpligast, att subventioneringens omfattning tills vidare begränsas till

visst maximibelopp, förslagsvis 25 000 000 kronor. Sedan erfarenhet erhållits

angående subventioneringen, torde frågan om en eventuell förlängning

av densamma samt örn dess omfattning böra tagas under övervägande

och, därest förhållandena därtill föranleda, förslag därom föreläggas nästa

års riksdag.

Priskontrollnämnden har i sin framställning — utan att framställa något

direkt förslag — hänvisat till möjligheten att finansiera ifrågavarande subventioneringsverksamhet

ur de överskott, som uppkommit eller uppkomma

å den statliga krigsförsäkringsverksamheten samt å elearingkassornas verksamhet.

Det synes mig emellertid lämpligare att för närvarande dessa

medel icke anlitas för finansieringen utan att i stället ett anslag av reservationsanslags

karaktär å 25 000 000 kronor anvisas å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1946/47. Frågan örn disposition av berörda överskottsmedel

för nu ifrågavarande ändamål torde böra upptagas i samband

med ett eventuellt framtida förslag örn anvisande av ytterligare medel till

importsubventionering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 300.

I motionen I: 390 har anförts bland annat följande.

För skyddet av den svenska prisnivån från utifrån kommande fluktuationer

ha tidigare olika åtgärder vidtagits. I början av kriget infördes bl. a.

en viss temporär importsubventionering av kol och köks för att dämpa den

utländska prisstegringens återverkan inom landet. Under kriget ha i stor

utsträckning tillgripits clearingförfaranden inom olika importområden. Efter

kriget ha för att begränsa återverkningarna av den internationella prisstegringen

de svenska växelkurserna å utländska valutor i juli innevarande år

sänkts ca 14 procent. Alla dessa åtgärder ha ingått såsom ett led i de av

statsmakterna antagna penningpolitiska programmen, senast 1944 års. Däri

utsädes (proposition nr 252) att en stabilisering av penningvärdet borde

eftersträvas inom de gränser, som betingades av fluktuationerna i varuförsörjningen,

och i enlighet därmed att en förbättring i försörjningen efter

kriget borde föranleda en motsvarande förbättring av penningvärdet. Penninginkomsterna

borde i regel varken höjas eller sänkas. Vid tillämpningen

av detta prissänkningsprogram borde bl. a. iakttagas, att en så fullständig

återgång av den under kriget inträdda prisstegringen som möjligt vore önskvärd.

Bankoutskotlet underströk i sitt utlåtande föredragande departementschefens

uttalande, alt varje ytterligare höjning av prisnivån såvitt möjligt

borde förhindras med stöd av en restriktiv pris- och lönepolitik, samt tilläde,

alt det ömsesidiga samband, som vore rådande mellan pris- och lönepolitiken,

därvid icke nog kraftigt kunde understrykas. Vikten av återhållsamhet i

fråga om det allmännas utgiftspolitik under övergångsperioden efter kriget

betonades även. Rationaliseringar och andra kostnadsreduktioner inom produktionen

borde i regel komma samtliga inkomsttagare till godo genom sänkning

av priserna. Därigenom ville man förhindra en lönekonkurrens mellan

olika grupper, som med nödvändighet måste resultera i att svagare organiserade

inkomsttagargrupper skulle bliva eftersatta och som även skulle utgöra

ett incitament till en inflatorisk utveckling. Genom att låta den förbättrade

varuförsörjningen laga sig uttryck i sänkta priser i stället för höjda inkomster

inom berörda produktionsgrenar skulle samtliga befolkningsgrupper

bli delaktiga i förbättringen.

I dagens läge kan man med skäl fråga sig, hur 1944 års penningpolitiska

program fullföljts. Det synes, som örn ingen av de ovannämnda väsentliga

punkterna lagts till grund för den för utvecklingen närmast ansvariga finansledningens

handlande. Det bakomliggande psykologiska värde, som låg i

detta program, synes även helt ha gått till spillo. Allmänheten har numera

uppgivit sin tidigare förväntning örn en mera generell prissänkning. Det

mesta man vågar hoppas på är en stabilisering av den nuvarande prisnivån,

men denna förhoppning har på senaste tid blandats med en alltmera allmän

fruktan för en fortsatt inflation. Även nationalekonomernas ändrade inställning

är betecknande för läget. Frågan är icke längre, hur stor prissänkning,

som kan förväntas, utan i stället om man över huvud skall kunna förhindra

en fortsatt prisstegring och inflation. Man söker lugna allmänheten med en

försäkran, att inflation ej behöver inträffa, så länge den årliga ökningen i

arbetslönerna håller sig inom ramen för produktivitetsstegringen. En dylik

utveckling skulle gå stick i stäv med det av 1944 års riksdag antagna

penningpolitiska programmet även med hänsyn till dess inkomstfördelningspolitiska

sida.

Det är mot denna bakgrund, som frågan om importsubventionering måste

ses. Redan tidigare lia vissa resultat av den bristande fullföljden av 1944

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 300.

9

års program varit synliga. Frågan om omsättningsskattens snara avveckling

har kommit lipp. Kaffeskatten föreslås sänkt. Därest syttet med dessa

förslag endast varit att lätta beskattningen och nedskära »onödiga» statsinkomster,

hade dessa förslag ej här behövt tagas upp lill granskning, men

detta synes ej vara fallet. Dessa skatters inverkan på levnadskostnadsindex

torde i stället lia utgjort den bakomliggande grunden för förslagen. Därest

1944 års penningpolitiska program fullföljts, skulle nu ingen lara ha förelegat

för ett genombrytande av indextaket och dessa skattespörsmål sålunda

icke behövt komma upp ur nyssnämnda aspekt, hör att skydda penningvärdet

från de ytterligare konsekvenser, som skulle kunna bliva ett resultat

av den bristande fullföljden av det penningpolitiska efterkrigsprogrammet,

känner sig regeringen nu föranlåten att bl. a. framlägga förslag om importsubventionering.

Som socialstyrelsens levnadskostnadsindex nu ligger vid

243 med 1914 som bas och detta under närmaste tiden på grund av förändringar

i bl. a. jordbrukspriser och skatteposten kan förväntas stiga till

omedelbar närhet av indextaket, skulle den nu aktuella prisstegringen på

bomull och läder, vilken kan beräknas innebära en indexhöjning av ca 1,5

enheter, kunna medföra en utlösning av nu latenta inflatoriska krafter.

Frågan örn importsubventionering måste därför ses i det stora sammanhanget.

Lika litet som borttagande av omsättningsskatten och sänkning av

kaffeskatten kan en subventionering av varuinförseln sagås utgöra ett led

i ett på förhand fixerat penningpolitiskt program. Dessa åtgärder ha i stallet

sken av en, i brist på strategi, taktiskt uppehållande krigföring inom vissa

för tillfället aktuella områden. Utan en koordinerad strategi måste dessa

åtgärder eller förslag framstå såsom utslag av ekonomisk »strutspolitik»,

vilken i längden icke kan rädda penningvärdet. Sedan 1944 års program

sålunda ej längre är aktuellt, gäller det därför för riksdagen, som är medansvarig

för den penningpolitiska utvecklingen, att taga initiativet till ett

nytt sådant program, som bättre än 1944 års överensstämmer med det faktiska

ekonomiska läget. Detta synes lämpligen kunna ske genom att riksdagen

avslår Kungl. Maj:ts förevarande proposition och samtidigt anhåller

örn snabbt förslag till nytt program, avsett att ersätta det numera på grund

av utvecklingen föråldrade 1944 års och anpassat efter det nuvarande ekonomiska

läget, vilket icke förutsetts av sagda års riksdag.

I motionen II: 591 har anförts i huvudsak följande.

Enligt det av statens priskontrollnämnd framlagda förslaget är syftet

framför allt att minska risken för en stegring av levnadskostnadsindex upp

till den nivå, där viss lönejustering uppåt automatiskt inträder, vilket skulle

stärka tendensen till inflation i vårt land. Enligt min mening är det mera

motiverat att i della syfte besluta örn en avveckling av omsättningsskatten

redan vid instundande årsskifte. Därmed skulle levnadskostnadsindex undergå

en så pass stor sänkning, att något omedelbart behov av den föreslagna

åtgärden icke förelåge.

Flera skäl tala — som i remissyttrandena framhållits — mot den ifrågasatta

subventioneringen. Stockholms handelskammare påpekar med all rätt,

alt det knappast är möjligt alt på förhand beräkna vilken prisstegring som

är »övergående». Det är relativt lätt att införa subventioner men svårt alf

få dem avskaffade. Som departementschefen antyder kan subventioneringen

komma att få väsentligt större proportioner lin som anges av siffran 25 milj.

kr. De statsfinansiella konsekvenserna äro därför oberäkneliga. Så ansträngt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 300.

Utskottet.

som det statsfinansiella läget ter sig på litet längre sikt, framstår det knappast

som försvarligt att pålägga statskassan en stor utgift, vilken kan komma

att bli en belastning under flera år framåt. I valet mellan att avskaffa omsättningsskatten

vid årsskiftet och att införa subventioner av detta slag synas

de mest vägande skälen tala för det förstnämnda. Att belasta statskassan

i bägge dessa avseenden vöre oförsiktigt. Vårt land kan icke genom

statsfinansiella utgifter köpa sig fritt från inflationsfaran, vars bekämpande

kräver framför allt helt andra och mera genomgripande åtgärder. Som riksbanksfullmäktige

påpeka, torde det bli svårt att undvika, att importörernas

intresse och möjlighet att uppnå lägsta möjliga priser å importvarorna minskas

genom en subventionspolitik av ifrågasatt slag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har statens priskontrollnämnd

i skrivelse till Kungl. Majit av den 13 september 1946 framhållit, att

väsentliga prisstegringstendenser för närvarande gjorde sig gällande på de

utländska marknaderna, vilket utsatte den svenska prisnivån för ett starkt

tryck uppåt, och i syfte att förhindra att prisstegringen utomlands sloge igenom

på den inhemska prisnivån föreslagit öppnande av möjligheter för

Kungl. Majit att medgiva subventioner å vissa viktigare importråvaror. En

dylik subventionering borde enligt priskontrollnämndens förslag dels avse

sådana fall, där prisstegringen i utlandet kunde antagas vara av endast tillfällig

och spekulativ karaktär, dels ock hänförde sig till sådana råvaror, som

vöre av betydelse för de stora konsumtionsartiklarna och spelade en mera

omedelbar roll för konsumentpriserna och därmed för levnadskostnadsindex.

I de över priskontrollnämndens framställning avgivna yttrandena har i

allmänhet nämndens ifrågavarande förslag tillstyrkts, om ock med tvekan

och under framhållande av de olägenheter, som vore förenade med ett dylikt

subventionsförfarande.

Departementschefen har framhållit, att örn den svenska prisnivån skulle

kunna bibehållas i stort sett oförändrad -—- vilket i nuvarande läge vöre ett

angeläget önskemål -— måste från svensk sida åtgärder vidtagas bland annat

för att minska risken för att de ökade importpriserna sloge igenom på

den svenska marknaden. Den i juli 1946 verkställda apprecieringen av den

svenska kronan hade såvitt man nu kunde bedöma visserligen lett till åsyftat

resultat, men vore icke tillräcklig för att neutralisera prisstegringen på

vissa viktiga råvaror; en ytterligare appreciering av vår valuta torde enligt

departementschefens uppfattning icke kunna ifrågakomma. Departementschefen

har vidare framhållit, att de under kriget för skyddandet av den

svenska prisnivån mot prisfluktuationer i utlandet tillämpade clearingförfarandena

icke heller torde vara tillfyllest för lösande av det nu föreliggande

problemet, utan att andra utvägar därför måste sökas. Departementschefen

har med anledning härav ansett sig böra ansluta sig till priskontrollnämndens

ovanberörda förslag. Härvid har departementschefen förklarat

sig till fullo inse vådorna av en subventionering av ifrågasatt slag och därför

förutsatt, att subventioneringen skulle tillämpas restriktivt och allenast

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 300.

11

äga rum, där sannolika skäl förelåge för antagandet, att prisstegringen vore

av övergående karaktär. Subventioneringen borde i huvudsak begränsas på

sätt priskontrollnämnden angivit, men likväl under vissa förutsättningar

kunna tillämpas även å varor, som representerade ett senare stadium av

produktionsprocessen. Subventioneringsåtgärd borde vidare enligt departementschefen

kunna vidtagas allenast efter beslut av Kungl. Maj:t. Bemyndigandet

för Kungl. Majit att medgiva subventioneringen har departementschefen

föreslagit tidsbegränsat, förslagsvis till utgången av juni 1947.

I motionerna I: 390 och II: 592 och II: 591 hava på anförda skäl yrkats,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Utskottet får till en början framhålla, att Kungl. Maj:ts förevarande förslag

till vidtagandet av subventioneringsåtgärder har ett begränsat syfte och

en tillfällig karaktär, beroende på att skäl föreligga för antagandet att den

i utlandet inträffade prisstegringen på ett flertal för vår försörjning viktiga

produkter åtminstone i viss utsträckning torde vara av övergående art. I

motionerna I: 390 och II: 592 har frågan om vårt penningpolitiska program

i dess helhet tagits upp till diskussion. De i motionerna berörda synnerligen

betydelsefulla spörsmålen torde enligt utskottets mening böra upptagas till

prövning i annat och vidare sammanhang än det nu föreliggande. De valutavårdande

åtgärder på längre sikt, som därvid kunna komma i fråga, torde

emellertid icke göra det tillfälliga och begränsade subventionsförfarande,

som innefattas i Kungl. Maj:ts förevarande förslag, obehövligt. Utskottet,

som förutsätter, att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer utvecklingen

på det penningpolitiska området, anser därför för sin del de i motionerna

anförda skälen för ett avslag å Kungl. Maj:ts förslag icke bärande. Utskottet

har icke heller funnit den i motionen II: 591 förebragta motiveringen för

ett avslag å nyssnämnda förslag övertygande. Enligt utskottets mening synes

nämligen en avveckling av omsättningsskatten icke i indexhänseende

kunna medföra att det föreslagna subventioneringsförfarandet därför skulle

bliva obehövligt. Utskottet avstyrker alltså bifall till de i motionerna I: 390

och 11:592 samt 11:591 gjorda yrkandena.

Utskottet har vid sin prövning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag

(''Juiri: utskottet liksom departementschefen och flertalet av de i ärendet

hörda myndigheterna ansett vissa principiella betänkligheter föreligga mot

införandet av ett subventioneringsförfarande av ifrågasatt slag — funnit sig

böra godtaga detsamma. Utskottet vill likväl här understryka angelägenheten

av att subventioneringen tillämpas restriktivt och allenast under av

departementschefen angivna förhållanden. Utskottet ansluter sig även till departementschefens

förslag att bemyndigandet för Kungl. Majit att medgiva

subventionering skall avse tiden lill utgången av juni 1947. I anslutning till

vad departementschefen därom anfört förutsätter utskottet, att redogörelse

kommer alt framläggas för nästkommande års riksdag angående vidtagna

subventioneringsåtgärder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 300.

Utskottet tillstyrker, att subventioneringens omfattning begränsas till ett

maximibelopp av 25 000 000 kronor och att detta belopp anvisas å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1946/47.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionerna I: 390 och II: 592 samt II: 591, till

Stibuentionering av införseln av vissa varor å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1946/47 under elfte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor.

Stockholm den 13 december 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo,

Larsson, Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, fröken

Andersson, herrar Johan Eric Ericson, Rosenberg och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i

Stockholm, Svensson i Grönvik, Ohlin, Falla, Bergström, Rubbestad, Andersson i

Malmö, Mårtensson, Lindholm och Åkerström.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 300.

13

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, fröken Andersson,

herrar Albertsson, Skoglund i Doverstorp, Ohlin och Falla, vilka ansett,

att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Kungl. Majds förevarande förslag går ut på att Kungl. Maj:t — med

hänsyn till prisstegringstendenserna utomlands och dessas möjligheter att

via importpriserna påverka priserna på den svenska marknaden — skulle

erhålla bemyndigande att medgiva viss importsubventionering.

Utskottet delar de betänkligheter, som från olika håll framförts mot förslaget.

Redan i statens priskontrollnämnds framställning i ärendet framhölls,

att ett beträdande av subventionsvägen i allmänhet vore förenat med

allvarliga olägenheter och en åtgärd som i princip måste anses förkastlig.

Det kan, såsom riksbanksfullmäktige framhållit, icke undvikas, att en sådan

subventionering som den nu ifrågasatta är ägnad att minska importörernas

intresse och möjlighet att vid sina kontakter med utländska leverantörer

nå lägsta möjliga priser. Det är också uppenbart, att subventionsförfarandet

är ägnat att försvaga de svenska myndigheternas ställning vid handelsförhandlingar

med utlandet, när det gäller att uppnå bästa möjliga villkor;

den utländske leverantörens eget intresse att komma in på marknaden trubbas

med nödvändighet i viss mån av, när han vet, att priset ändå kan

komma att undergå en reduktion till följd av från det allmännas sida utbetald

subvention. Därtill kommer, att en importsubventionering lätt kan ge

upphov till klagomål över diskriminerande behandling. Ett land, som har

huvudsakligt intresse av exporten av en viss råvara, som icke subventioneras,

finner sig tillbakasatt till förmån för ett annat land, vars råvaror för

export subventioneras.

Även ur allmännare synpunkter kan en subventionering göras till föremål

för kritik. Sedan den en gång införts, är det svårt att avskaffa den. Om icke

prisfallstendens föreligger, kommer nämligen en sådan åtgärd att med

största sannolikhet utlösa en omedelbar höjning av den inhemska prisnivån.

Som departementschefen antytt, kan subventioneringen komma att få

väsentligt större proportioner än som anges av siffran 25 000 000 kronor.

I likhet med vad som anförts i motionen II: 591 finner utskottet därför de

statsfinansiella konsekvenserna av åtgärden vara oberäkneliga.

När priskontrollnämnden vägt skälen för och emot ett vidtagande av den

nu ifrågasatta åtgärden, har nämnden riktat uppmärksamheten särskilt på

den omständigheten, att levnadskostnadsindex kommit i farlig närhet av det

i hittills gällande ramavtal fixerade »indextaket» 248. Nämnden anser, att

konsekvenserna av en, örn än tillfällig, prisstegring på vissa importvaror

skulle i ett sådant läge väga tyngre än de principiella betänkligheterna mot

ett beträdande av subventionsvägen.

I anledning härav förtjänar det enligt utskottets mening att beaktas, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 300.

betydelsen av det s. k. »indextaket» väsentligen försvagats till följd av den

preliminära uppgörelse som nyligen träffats mellan arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen. Denna överenskommelse synes nämligen gå ut på

att slopa »indextaket» såsom ett kritiskt moment vid bestämmande av lönetilläggens

storlek. Därmed har ett av de mest vägande skälen för att nu vidtaga

den av Kungl. Majit föreslagna åtgärden bortfallit.

Med hänsyn till de allvarliga betänkligheter, som ur olika synpunkter

kunna anföras mot en subventionering av importvaror, bör denna väg icke

anlitas annat än såsom en åtgärd i sista hand och såsom ett led i en genomtänkt

och över hela linjen verkande ekonomisk politik med syfte att hindra

en inflatorisk utveckling. Förutsättningen måste vara, att den framstår såsom

oundgänglig inom ramen för ett allsidigt och genomtänkt program för

stabilisering av penningvärdet.

Vid sådant förhållande finner utskottet de i motionerna I: 390 och II: 592

anförda synpunkterna förtjänta av beaktande. I stället för att vidtaga tillfälliga

åtgärder utan erforderlig samstämmighet och konsekvens synes enda

möjligheten att effektivt möta den nu aktuella inflationsfaran vara att få

fram en bättre överensstämmelse mellan tillgång och efterfrågan på olika

förnödenheter och tjänster. Om den önskvärda balansen skall kunna uppnås,

måste statsmakternas handlande ske planmässigt med hänsyn till det

nu rådande läget och alla de faktorer som påverka prisbildning och penningvärde.

Innan riksdagen erhållit möjlighet att fatta ståndpunkt till ett sådant

program och bilda sig en föreställning örn de olika åtgärder som äro lämpliga

och nödvändiga med hänsyn till stabiliseringspolitikens effektivisering,

saknas möjlighet att bedöma, huruvida så starka skäl ur penningpolitiska

synpunkter kunna anföras till stöd för förslaget om införande av importsubventioner

att de uppväga de betänkligheter, som ur principiella och praktiska

synpunkter resa sig däremot. Chefen för finansdepartementet har i

annat sammanhang ställt i utsikt, att hela frågan örn penningpolitiken inom

en snar framtid kommer att tagas under omprövning. Utskottet anser en

sådan omprövning trängande nödvändig, och riksdagen får därvid tillfälle

att överväga hithörande problem och åtgärder i ett större sammanhang.

Detta utgör ytterligare ett skäl att icke nu binda sig för en så tvivelaktig åtgärd

som att ge Kungl. Majit fullmakt att medgiva importsubventioneringar.

Utskottet vill därför icke för närvarande föreslå bifall till Kungl. Majits

nu förevarande förslag.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 390 och

11:592 samt 11:591, avslå Kungl. Majits ifrågavarande

förslag»;

2) av herr Rubbestad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:567 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår e s. 13 i texten