Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från skyldighet att återbetala för mycket utbetalta löneoch pensionsbelopp.

1946-12-13 · 5 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:305, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från skyldighet att återbetala för mycket utbetalta löneoch pensionsbelopp.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 305.

1

Kl* 305.

Ankom till riksdagens kansli den 13 december 1946 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse

i vissa fall från skyldighet att återbetala för

mycket utbetalta löne- och pensionsbelopp.

(3:e avd.)

I propositionen nr 375 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 25 oktober 1946,

berett riksdagen tillfälle att avgiva yttrande beträffande riktlinjerna för

Kungl. Maj :ts prövning av frågor om befrielse från skyldighet att återbetala

löne- och pensionsbelopp, som felaktigt utbetalats i strid mot under riksdagens

medverkan tillkomna bestämmelser.

Vid prövning av ärenden angående avstående av fordringsanspråk, som

uppkommit för kronan och avse skyldighet för enskilda personer att återbetala

för mycket utbetalta löner och pensioner, har praxis utvecklats efter

två olika linjer. I den mån de felaktiga utanordningarna gjorts i strid mot

författningar eller andra föreskrifter, som tillkommit utan riksdagens medverkan,

och Kungl. Maj:t icke varit bunden av särskilda av riksdagen meddelade

direktiv angående dispositionen av de medel, från vilka utbetalningarna

skett, har Kungl. Maj:t ansetts utan vidare äga befogenhet att befria

från återbetalningsskyldigheten. Besluten härom Ira vanligen erhållit formen,

att Kungl. Majit låtit vid de gjorda utbetalningarna bero. Då fråga däremot

varit om felaktiga utbetalningar i strid mot författningar eller bestämmelser,

som antagits av riksdagen eller eljest tillkommit under riksdagens

medverkan i en eller annan form, har Kungl. Majit enligt tidigare gällande

uppfattning icke ägt befria från återbetalningsskyldigheten utan att samtidigt

vederbörligt anslag bereus täckning för den därigenom uppkommande

förlusten genom att Kungl. Majit anvisat medel från anslag till extra utgifter

eller annat för Kungl. Majit disponibelt anslag.

Sedermera bar emellertid en omsvängning i praxis ägt rum, i det att

Kungl. Majit även vid sådana felaktiga utbetalningar, som skett i strid mot

av riksdagen fastställda eller eljest godkända grunder, låtit vid de gjorda

utbetalningarna bero utan alt bereda vederbörligt anslag täckning från

lill Kungl. Majits förfogande stående medel. Ett dylikt förfarande har närmast

varit av det praktiska behovet påkallat. Det ligger i sakens egen natur,

att misstag stundom begås vid tolkningen av de många, stundom rätt inveck
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 0 sami. Nr 305.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 305.

lade lönebestämmelser, som under de senaste åren och vad beträffar det

militära förvaltningsområdet särskilt under krigsåren tillkommit. I synnerhet

måste detta gälla värnpliktiga och andra militära redogörare, som icke

eller endast i ringa mån undergått någon särskild utbildning för redogöraruppgiftcn.

Antalet ärenden örn befrielse från återbetalningsskyldighet har

också under sista åren kraftigt ökat inom försvarsdepartementet.

I fråga örn de principer, som varit vägledande för Kungl. Maj:ts prövning,

har i statsrådsprotokollet hänvisats till en inom försvarsdepartementet utarbetad

promemoria av följande innehåll.

Vid prövning inom försvarsdepartementet av frågor om efterskänkande av

återbetalningsskyldighet i anledning av för mycket utbetalta löner och pensioner

hava huvudsakligen följande synpunkter varit vägledande.

Befrielse har kunnat medgivas i fall sådana som följande:

1) Genom den gjorda utbetalningen har statsverket tillgodogjort sig vissa

tjänster eller undsluppit vissa merkostnader (obehörigheten har kumiat anses

vara av mera formell art).

2) Utbetalningen har eljest varit billig och skälig (formell brist att vederbörligt

tillstånd icke inhämtats).

3) Utbetalningen har grundat sig på en i och för sig ursäktlig feltolkning

av författningsbestämmelserna.

4) Svårighet för redogöraren att indriva det för mycket utbetalta beloppet

(då dödsfall mellankommit, pensionsavgång, mångfald svåranträffbara

sakägare med ringa återbetalningsskyldighet för envar etc.).

5) ömmande skäl (beloppets storlek i förhållande till sakägarens ekonomiska

möjligheter o. dyl.).

Principen om god tro, såväl hos redogöraren som hos sakägaren, har

strängt upprätthållits.

Enligt av finansdepartementet införskaffade uppgifter har Kungl. Majit

under år 1946 intill utgången av september i åttiofyra fall, utan anlitande avanslag

till extra utgifter e. d., efterskänkt fordringar, som uppkommit genom

utbetalningar i strid mot författningar tillkomna under riksdagens medverkan.

Av ifrågavarande ärenden lia åttiotre beretts inom försvarsdepartementet och

ett inom finansdepartementet. För att giva en översikt över arten av de ärenden,

som vanligen äro föremål för dylika avgöranden av Kungl. Maj:t, halen

förteckning över nyssnämnda, under de tre första kvartalen av år 1946

fattade beslut jämte en kort redogörelse för omständigheterna i de särskilda

fallen fogats såsom bilaga till propositionen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Såsom av det anförda framgår torde en viss oklarhet råda beträffande de

konstitutionella förutsättningarna för det förfaringssätt, som under senare år

tillämpats vid prövningen av vissa ärenden angående befrielse från återbetalningsskyldighet

i anledning av för mycket utbetalta löner och pensioner. Det

är därför enligt min mening lämpligt att denna fråga underställes riksdagen

utan att man avvaktar resultaten av mera vittsyftande utredningar

angående dels formerna och förutsättningarna för avskrivning av kronans

fordringar av olika slag, dels ock utformningen av redogöraransvaret.

Den i det föregående lämnade redogörelsen ger uppenbarligen vid handen,

att det av praktiska skäl är erforderligt, att Kungl. Majit har en viss befo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 307.

3

genhet att efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall utan riksdagens

hörande fatta beslut om befrielse från sådan återbetalningsskyldighet.

Örn varje dylik fråga skulle underställas riksdagens prövning, skulle

det leda till en avsevärd ökning av antalet propositioner i småärenden och

medföra en praktiskt sett onödig arbetsökning både för riksdagen och Kungl.

Maj:ts kansli. Särskilt med hänsyn till numera gällande praxis att efterskänkanden

beslutas utan att täckning beredes från anslag till extra utgifter eller

andra till Kungl. Maj:ts disposition stående medel, synes det mig vara önskvärt,

att en viss reglering av Kungl. Maj:ts befogenhet i förevarande avseende

erhålles. Det torde därvid vara lämpligt att en begränsning fastställes

i Kungl. Maj:ts rätt att befria från återbetalningsskyldighet i dylika fall.

Såsom en allmän regel synes böra fastslås, att Kungl. Maj:t såvitt angår utbetalningar,

som skett i strid mot bestämmelser, tillkomna under riksdagens

medverkan, må utan riksdagens hörande besluta örn befrielse från återbetalningsskyldighet

endast i ärenden av mindre ekonomisk räckvidd, såvida

icke samtidigt anvisas täckning från anslag till extra utgifter eller liknande

anslag. Till ärenden av mindre ekonomisk räckvidd torde därvid förslagsvis

kunna räknas sådana, i vilka det belopp, som ifrågakommer till efterskänkande,

icke överstiger 10 000 kronor. Denna siffra torde böra uppfattas som

en riktpunkt för gränsdragningen. Örn efterskänkande skulle ifrågakomma

för ett flertal felaktiga utbetalningar till en viss lön- eller pensionstagare eller

för ett flertal sådana utbetalningar av en viss redogörare, bör sålunda vid tilllämpningen

icke fästas avgörande vikt vid om hela frågan formellt prövas i

ett enda ärende eller om den kommer upp till behandling i ett flertal ärenden

på grund av vid olika tillfällen fastställda revisionsanmärkningar. Det

sammanlagda beloppet av de felaktiga utbetalningar, som kunna antagas

hänga samman med det ärende om återbetalningsskyldighet, som är föremål

för Kungl. Maj:ts prövning, bör i dylika fall icke få överstiga det angivna

beloppet, 10 000 kronor.

Till ledning för Kungl. Maj:ts prövning av ifrågavarande ärenden torde i

huvudsak de riktlinjer, som hittills tillämpats och sammanfattningsvis skisserats

i det föregående, böra tjäna. För att tillgodose önskemålet om en enhetlig

praxis vid avgörandet av hithörande frågor bör jämväl i fortsättningen

prövningen av dessa ärenden liksom av andra löne- och pensionsfrågor beredas

inom. finansdepartementet och, såvitt angår vissa militära avlöningsärenden,

inom försvarsdepartementet.

..Tåg förordar, att tillfälle beredes riksdagen att taga ståndpunkt till de av

mig i det föregående angivna riktlinjerna för Kungl. Maj:ts prövning av

lrågor örn befrielse från skyldighet att återbetala löne- och pensionsbelopp,

som felaktigt utbetalts i strid mot under riksdagens medverkan tillkomna

bestämmelser.

I detta sammanhang får utskottet erinra, att innevarande riksdag under

vårsessionen bemyndigat Kungl. Majit att under budgetåret 1946/47 avgöra

frågor örn avstående av fordringsrätt m. m. i den utsträckning, som av chefen

för försvarsdepartementet angivits i statsrådsprotokollet för den lä februari

1946 (riksdagens skrivelse nr 310, punkt 1). lleslutel innebar förlängning

av eli för budgetåret 1945/46 lämnat bemyndigande, för vilket statsutskottet

lämnat följande redogörelse i utlåtandet 1946: 166, punkt 1.

Vid anmälan av propositionen 1945:87 (punkt 1 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsäreiulen för den 16 februari 1945) framhöll dåvarande

föredragande departementschefen önskvärdheten att åstadkomma en

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 305.

Utskottet.

förenklad handläggning av frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till

kronan och förordade, att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens bemyndigande

att i viss utsträckning avgöra dylika frågor. Enär frågan om Kungl.

Majits rätt att avstå statsverkets fordringar mot enskilda samt formerna härför

vore föremål för övervägande, syntes emellertid vid bemyndigandets utformning

viss försiktighet böra iakttagas. Bemyndigandet borde sålunda utverkas

endast för tiden till utgången av budgetåret 1945/46 samt avse ersättningsanspråk

där fråga vore om kapitalbelopp —- eventuella räntefordringar

icke medräknade — icke överstigande 10 000 kronor. Bemyndigandet syntes

böra preciseras att med denna begränsning avse dels frågor örn befrielse från

i judiciell ordning ålagd ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust

av eller skada å egendom tillhörande krigsmakten, dels ock frågor örn

efterskänkande av fordran som grundar sig på kronans regressrätt mot förare

av kronans motorfordon, luftfartyg etc. enligt de i ämnet gällande ansvarsreglema.

I propositionen framlades förslag i överensstämmelse härmed.

Riksdagen uttalade i skrivelse 1945: 155 att, även örn riksdagen ur principiell

synpunkt hyste betänkligheter mot ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

riksdagen å andra sidan ansåge, att under nuvarande förhållanden vissa

lämplighetsskäl onekligen talade för tillmötesgående av detsamma i viss utsträckning.

Riksdagen hade därför icke velat motsätta sig förslaget, särskilt

som bemyndigandet endast avsåge tiden intill den 1 juli 1946, men hade begränsat

det kapitalbelopp, intill vilket Kungl. Majit sålunda skulle äga att

besluta om avstående av kronans skadeståndsanspråk, till 5 000 kronor. Såsom

föl-utsättning för bemyndigandet skulle gälla, att i fråga om grunderna

för prövningen av hithörande ärenden av riksdagen hittills godkänd praxis i

möjligaste mån följdes. Vidare borde Kungl. Majit lämna 1946 års riksdag

en redogörelse över av Kungl. Majit meddelade beslut om befrielse från ersättningsskyldighet,

varom här vore fråga.

Det stora antalet ärenden angående befrielse från återbetalningsskyldighet

i anledning av för mycket utbetalta löner och pensioner på försvarsdepartementets

föredragning torde sammanhänga med beredskapsförhållandena.

Ehuru en nedgång i antalet ärenden därför kan emotses, synes det likväl

vara av praktiska skäl erforderligt, att Kungl. Majit har en viss befogenhet

att efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall utan riksdagens

hörande fatta beslut om befrielse från sådan återbetalningsskyldighet. I anslutning

till riksdagens tidigare beslut angående bemyndigande för Kungl.

Majit att avgöra frågor örn avstående av fordringsrätt m. m. (rd. skr. 1945:

155 och 1946: 310, punkt 1) torde ärenden, vilka avse ett belopp överstigande

5 000 kronor böra underställas riksdagen. Vad till statsrådsprotokollet anförts

angående riktlinjerna i övrigt för Kungl. Majits prövning synes kunna godtagas.

Utskottet vill dock understryka vikten av att omständigheterna i varje

särskilt fall bli föremål för en omsorgsfull utredning och att återhållsamhet

iakttages vid frågornas avgörande.

En redogörelse för meddelade beslut i ärenden, varom här är fråga, torde

lämnas riksdagen i likhet med vad som gäller för Rungl. Majits beslut i förenämnda

ärenden om avstående av fordringsrätt.

Utskottet hemställer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 305.

5

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna

vad utskottet anfört.

Stockholm den 13 december 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Gränebo,

Larsson, Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson,

fröken Andersson, herrar Hesselbom och Albertsson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Falla, Bergström,

Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Malmborg i Skövde, Holmström,

Åkerström och Petterson i Degerfors.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:565 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts yro* position angående befrielse i vissa fall från skyldighet att återbetala för mycket utbetalta löneoch p a1 i texten