Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel åt folkskolebarn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1946-04-05 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1946:78, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel åt folkskolebarn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 78.
1
Nr 78.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1916 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande av
fri undervisningsmateriel åt folkskolebarn m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt
185 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna till Folkskolor m. m.: Bidrag
till kostnaderna för tillhandahållande av fria läroböcker m. m. ett
förslagsanslag av 5 500 000 kronor.
I propositionen nr 59 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
8 februari 1946, föreslagit riksdagen att
dels medgiva, att statsbidrag må utgå till bestridande av kostnaderna
för tillhandahållande av fria läroböcker m. m. i huvudsaklig överensstämmelse
med vad chefen för ecklesiastikdepartementet i sistnämnda statsrådsprotokoll
förordat;
dels ock till Folkskolor m. m.i Bidrag till kostnaderna för tillhandahållande
av fria läroböcker m. m. för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av 5 400 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr J. W. Johnsson i Stockholm m. fl.
väckt motion (lii 405), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta uttala,
att bland läroböcker, som skola tilldelas folkskolans elever utan kostnad,
jämväl skall upptagas bibeln;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr E. Arrhén (I: 254) och den andra inom andra kammaren av herrar
A. Hagård och F. Ryling (lii 402), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att statsbidrag till undervisningsmateriel skall utgå jämväl för
elever i frivillig åttonde klass inom folkskolan;
Bihang till rilcsdagcns protokoll 19i6. 6 sami. Nr 78— 80. 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 78.
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr S. Linderot (I: 255) och den andra inom andra kammaren av
herr G. Adolfsson m. fl. (II: 406), i vilka hemställts, att riksdagen, med
ändring av vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 59 föreslagits, för sin del
måtte besluta, att staten skall svara för samtliga kostnader för läroböcker
och undervisningsmateriel åt alla elever i folkskolor och realskolor och med
dem likställda kommunala eller statliga undervisningsanstalter.
1. Tillhandahållandet av kostnadsfri undervisningsmateriel.
De sakkunniga.
Genom beslut den 14 augusti 1937 bemyndigade Kungl. Majit dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, att tillkalla högst
tre sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva
förslag angående beredande av fria läroböcker och fri annan materiel
för folkskolans lärjungar.
Med stöd av nämnda beslut tillkallade departementschefen den 14 augusti
1937 såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören
Algot Åkesson-Törnkvist, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren
Viktor Julius Mattsson samt dåvarande läraren vid Stockholms
stads tekniska mellanskola C. N. O. Forssell. Åt Törnkvist uppdrogs samtidigt
att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Forssell
fungerade såsom sekreterare.
Den 20 juni 1939 avgåvo de sakkunniga — 1937 års skolrnaterielsakkunniga
— sitt förslag, vilket därefter blev föremål för remissbehandling.
Under remissbehandlingen utbröt andra världskriget. Ett flertal myndigheter,
som i princip tillstyrkte förslaget, ansågo det självklart, att detta i
det då uppkomna statsfinansiella läget icke kunde upptagas till förverkligande.
Så har ej heller under de gångna krisåren skett.
Vid 191+2 års riksdag väcktes två likalydande motioner (1:121 och II:
181), vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla, att förslag skulle framläggas om införande av fri undervisningsmateriel
i folk- och fortsättningsskolan. Dessa motioner biföllos.
De sakkunniga förorda av såväl sociala som pedagogiska skäl, att folkskolans
och fortsättningsskolans elever skola utan behovsprövning på det
allmännas bekostnad erhålla helt fria läroböcker och annan undervisningsmateriel,
varvid såsom gåva skulle lämnas dels egentliga läroböcker och
s. k. arbetsböcker och dels erforderlig förbrukningsmateriel, dock att skoldistrikten
skola kunna tillhandahålla som 1 å n sådana artiklar, som utan
olägenhet kunna användas å lärorummet av flera klassavdelningar. Såsom
lån skulle vidare utlämnas läseböcker samt bredvidläsningsböcker och
biblar.
Statsutskottets utlåtande nr 78.
3
Beträffande de sociala skälen framhålla de sakkunniga sammanfattningsvis,
att såväl då fri materiel lämnas åt medellösa på ansökan i
varje särskilt fall som då skolan eller lärarna förmedla inköpen, varvid
barnen erhålla viss rabatt, så uppstå allvarliga olägenheter av olika art.
Utdelningen av undervisningsmateriel till medellösa fungerar ur social synpunkt
i det hela på ett mycket otillfredsställande sätt. Den sker ofta under
byråkratiska former och betraktas faktiskt i vida kretsar såsom fattigunderstöd,
vadan många behövande målsmän ofta torde underlåta att ingiva
dylik ansökan. Metoden att lämna fri undervisningsmateriel allenast
åt medellösa är enligt sakens natur icke heller något system med objektiv
och likformig tillämpning. Skolans och lärarnas förmedling av inköp av
skolmateriel leder till ett kreditsystem, som måste anses vara förkastligt.
Denna metod äger visserligen vissa fördelar men medför uppenbarligen
också betydande olägenheter.
De pedagogiska fördelar, som fri undervisningsmateriel torde medföra,
sammanfattas av de sakkunniga på följande sätt:
1) Materielen ställes omedelbart vid läsårets början till elevernas förfogande
och kompletteras och ersättes sedermera i mån av behov. Den fria
materielen är tidsbesparande. Arbetet kommer genast i gång, i det att eleverna
ej behöva vänta på materielen. Alla böcker finnas tillgängliga från
första läsdagen.
2) Undervisningen grundas på lika läroböcker (samma upplaga) och
ensartad förbrukningsmateriel.
3) Garanti finnes för att undervisningsmaterielens kvalitet blir god och
tillfredsställande.
4) På grundval av fri undervisningsmateriel kan undervisningen bedrivas
mer effektivt och med större frihet.
5) _ Lärarnas kontroll över undervisningsmaterielen kan bliva mera systematisk
och effektiv.
Den materiel de sakkunniga anse böra komma i betraktande angles
på följande sätt:
I. Läro- och läseböcker.
Folkskolan.
Kristendomskunslcap: Bibel, psalmbok, textbok, kyrkohistoria.
Modersmålet: Läseböcker för de två första skolåren jämte bredvidläsningsböcker,
folkskolans läseböcker samt bredvidläsningsböcker av olika
slag, läroböcker i språklära och rättskrivning, övningsbok för skriftliga arbetsuppgifter,
ordlista.
Räkning: Lärobok i räkning och geometri.
Övriga ämnen: Lärobok i allmän geografi och näringsgeografi, lärobok i
historia och samhällslära, lärobok i naturkunnighet, kartbok, sångbok.
F ortsättningsskolan.
Lärobok i medborgarkunskap, lärobok i räkning, lärobok i arbetskunskap,
lärobok i praktiska skrivelser, lärobok i huslig ekonomi och födoämneslära,
speciella läseböcker av olika slag.
4 Statsutskottets utlåtande nr 78.
II. Arbetsböcker.
Häften för arbetsövningar i bembygclsundervisning, geografi, historia, naturkunnighet
m. fl. ämnen.
in. Förbrukningsmateriel.
Skrivböcker för välskrivning, rätt- och uppsatsskrivning samt för vissa
språkövningar, lösa skrivblad, samlingspärmar, räknehäiten, stålpennor,
pennskaft, skrivbläck, anteckningsböcker, konceptböcker, blyertspennor,
radergummin, ritpapper eller ritkurser, färglådor, färgkritor och vattenfärger
samt penslar och papper av olika slag för teckningsundervisningen, linjaler
samt eventuellt lera eller annat därmed jämförligt ämne för de med
hembygdsundervisningen förenade arbetsövningarna.
Lån eller gåva. De sakkunniga föreslå dels att läseböcker för
folk- och fortsättningsskolan ävensom bredvidläsningsböcker och biblar
lämnas såsom lån till eleverna, dels att egentliga läroböcker samt arbetsböcker
i regel lämnas som gåva, varvid de sakkunniga förutsätta, att en
effektiv kontroll utövas över böckernas vård och att varje elev allenast erhåller
en bok av varje slag. Noggrann kontroll bör också upprätthållas vid
elevs flyttning från ett skoldistrikt till ett annat distrikt. Slutligen föreslå
de sakkunniga, att erforderlig förbrukningsmateriel lämnas såsom gåva, skoldistrikten
dock obetaget att därvidlag göra den inskränkningen, att sådana
förbrukningsartiklar, vilka utan olägenhet kunna användas på lärorum av
olika klassavdelningar, exempelvis färglådor, färgpenslar, färgkritor, linjaler
eller dylikt, tillhandahållas eleverna såsom lån.
Böcker åt barn i samma familj. De sakkunniga föreslå,
att principen med fri undervisningsmateriel åt varje elev tillämpas jämväl
på barn av samma familj. Dock bör i de planer och förebilder för reglemente
och arbetsstadga för skolundervisningen, som utarbetas, lämnas föreskrift
örn, att undervisningsmateriel, som förut utlämnats, bör i den mån
så ske kan utnyttjas av yngre syskon inom familjen. Detta bör emellertid
dels ske frivilligt, dels endast avse materiel, som är fullt användbar vid
undervisningen och befinner sig i tillfredsställande skick.
Remissyttranden.
Över de sakkunnigas betänkande avgåvos yttranden av vederbörande sta; >
myndigheter samt av vissa lärarsammanslutningar, förlag m. fl.
I nästan alla yttranden godkändes de sakkunnigas princip, att folkskolans
och fortsättningsskolans elever skola erhålla helt fri undervisningsmateriel.
Endast i 4 yttranden avstyrktes förslaget, varvid behovsprincipen
förordades.
I övrigt framhöllos i remissyttrandena bland annat följande synpunkter.
Skolöverstyrelsen, som förordade fri undervisningsmateriel, gjorde detta
under den bestämda förutsättningen att eventuella föreskrifter i ämnet
Statsutskottets utlåtande nr 78.
5
gåves en sådan utformning, att garantier vunnes mot en för det pedagogiska
arbetet skadlig standardisering och uniformitet.
Vad därefter beträffade frågan, huruvida läroböcker borde lämnas som gåva
eller lån, ansåg överstyrelsen, att de starkare skälen tala för de sakkunnigas
ståndpunkt, att eleverna skola erhålla böckerna som gåva, detta så mycket
mera som så för närvarande vore fallet i det långt övervägande antal skoldistrikt,
där fri skolmateriel tillhandahölles. I en detalj hade dock överstyrelsen
en från de sakkunniga avvikande ståndpunkt. Det kunde nämligen
ifrågasättas, om icke för tredje skolåret liksom för småskolestadiet en läsebok
borde betraktas som lärobok och alltså icke endast utlånas till eleverna.
Skälet till detta vore, att barnen vid detta stadium av skolgången ännu
icke hade tillägnat sig någon större mekanisk Ofärdighet utan hade behov
av trägen övning.
Statskontoret hade ingen erinran att göra mot principen om fri undervisningsmateriel
i den utsträckning de sakkunniga föreslagit. Icke heller riksräkenskapsverket,
medicinalstyrelsen eller statens institut för folkhälsan
hade någon sådan invändning att göra.
Luleå domkapitel föreslog, att till läroböckerna skulle få räknas jämväl
nya testamentet och psalmboken med evangeliebok. Härigenom skulle nya
testamentet och psalmboken komma att tillhöra eleverna efter slutad skolgång,
vilket domkapitlet fann vara av stort värde.
Departementschefen.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
I den allmänna diskussionen har man under det senaste decenniet kunnat
konstatera en allt större enighet omkring kravet, att samhället bör påtaga sig
kostnaderna för barnens elementära skolutbildning. Denna växande enighet
beror givetvis till en del på den ökade förståelsen för nödvändigheten av ekonomiska
stödåtgärder till barnfamiljernas fromma. Det är emellertid uppenbart,
att även starka pedagogiska och praktiska skäl tala för att föräldrarna
befrias från kostnader, som följa med den obligatoriska skolundervisningen.
Ett stort antal skoldistrikt har vidtagit åtgärder för att helt eller delvis
övertaga kostnaderna för barnens skolmateriel. I nämnda distrikt tillämpas
emellertid olika principer vid tilldelandet av materiel, varjämte det för fattiga
kommuner är svårt att bära denna utgift. Utan statens medverkan torde det
ej vara möjligt att ernå en tillfredsställande ordning på detta område.
Frågan om införande av fri undervisningsmateriel under statens medverkan
för folkskolans barn har varit under diskussion under avsevärd tid utan att
likväl ha nått definitivt avgörande. Senast ha 1937 års skolmaterielsakkunniga
framlagt förslag i nämnda hänseende. Förslaget innebär i stort sett, att
skoldistrikten skola vara skyldiga att utan behovsprövning tillhandahålla fria
läroböcker och fri förbrukningsmateriel till samtliga elever. Genom ett frikostigt
utmätt statsbidrag skulle kostnaderna väsentligen bestridas av statsverket.
Jag har ansett mig nu böra taga upp frågan om statsmakternas medverkan
till genomförande av denna anordning över hela linjen.
Mot de sakkunnigas förslag, att det allmänna skulle helt svara för kostnaderna
för undervisningsmateriel åt folkskolans lärjungar, lia i vissa remissyttranden
framförts erinringar av principiell natur. Man har nämligen icke
ansett riktigt, att undervisningsmaterielen skulle tillhandahållas kostnadsfritt
utan behovsprövning. Jag är emellertid för egen del övertygad örn,
6
Statsutskottets utlåtande nr 78.
att man vid ställningstagandet till de sakkunnigas förslag kan och bör
bortse från dessa erinringar. Oavsett vilken ståndpunkt man må intaga till
nämnda principfråga, synas nämligen starka skäl, såväl socialpolitiska och
pedagogiska som rent praktiska, tala för att folkskolorna böra kostnadsfritt
för eleverna tillhandahålla den för undervisningen nödvändiga materielen.
Jag ansluter mig således till de sakkunnigas förslag på denna punkt, vilket
tillstyrkts i det övervägande flertalet remissyttranden. Jag erinrar, att även
riksdagen nyligen uttalat sig för genomförandet av en dylik ordning.
Beträffande frågan om den fria undervisningsmaterielen bör lämnas såsom
lån eller gåva, anföra de sakkunniga, att det numera icke råder någon
meningsskiljaktighet örn, att arbetsböcker och förbrukningsmateriel böra
utlämnas helt som gåva, örn man överhuvudtaget tillämpar principen om
fri materiel. Detta synes självklart. Beträffande läroböcker, vilka lämpligen
kunna indelas i tvenne grupper, egentliga läroböcker och läseböcker,
ansluter jag mig även till de sakkunnigas mening, att egentliga läroböcker
böra lämnas som gåva samt att läseböcker för folkskolan ävensom
bredvidläsningsböcker och biblar lämnas såsom lån. Dock instämmer
jag med skolöverstyrelsen däri, att för 3:e läsåret läsebok bör betraktas såsom
lärobok och följaktligen lämnas som gåva till eleverna. Självklart är,
att psalmboken bör räknas till lärobokskategorien.
Effektiv kontroll bör från skolan utövas över böckernas vård, och varje
elev bör, utom i rena undantagsfall, endast erhålla en bok av varje slag.
Beträffande förbrukningsmateriel synes det böra vara skoldistrikten obetaget
att göra den inskränkningen, att sådana förbrukningsartiklar, vilka
utan olägenhet kunna användas på lärorummet av olika klassavdelningar,
exempelvis färglådor, färgpenslar, färgkritor, linjaler och dylikt, tillhandahållas
eleverna såsom lån.
I fråga om böcker till barn i samma familj ansluter jag mig till
principen, att barnen i flerbarnsfamiljer icke i fråga om undervisningsmateriel
skola vara sämre ställda än barn i ettbarnsfamiljerna. Varje barn i samma
familj bör sålunda erhålla egna böcker på samma sätt som andra barn.
Det undantag från denna princips tillämpning, som de sakkunniga föreslå,
torde från ekonomisk synpunkt få så liten betydelse, att det av detta skäl
ej är motiverat att i statsbidragsbestämmelserna införa föreskrift därom.
De sakkunniga utgingo i sitt förslag ifrån att fri undervisningsmateriel
skulle tillhandahållas, förutom eleverna i den egentliga folkskolan, jämväl eleverna
i fortsättningsskolan. Vid bedömandet av detta spörsmål är att observera,
att fortsättningsskolan i och med införandet av det 7:e skolåret och
det i vissa skoldistrikt påbörjade införandet av ett 8:e skolår kommit in i
en omstöpningsprocess, vars resultat ännu icke kan förutses. För närvarande
företer fortsättningsskolan en rad skiftande former, av vilka flera
arbeta utan eller så gott som utan läroböcker. Tillräckligt fasta grunder för
beräknande av ett statsbidrag saknas därför beträffande fortsättningsskolan.
Även de sakkunniga underströko den osäkerhet, som präglar läget i fråga
om fortsättningsskolans framtida organisation, varför de ansågo det omöjligt
att tillförlitligt beräkna ett kostnadsmedeltal för denna skola. De gjorde
dock ett försök till en uppskattning av kostnaderna. Osäkerheten har sedan
de sakkunniga avgåvo sitt förslag ytterligare ökats. Jag har därför kommit
till den slutsatsen, att endast kostnaderna för fri undervisningsmateriel i
den egentliga folkskolan böra läggas till grund för beräknande av statens
insats på detta område. Det är dock att märka, att intet hinder möter för de
Statsutskottets utlåtande nr 78.
7
olika skoldistrikten att ge eleverna i fortsättningsskolan del av förmånen
med fri undervisningsmateriel, i den mån kostnader för sådan materiel för dem
förekomma. Sedan staten övertagit de väsentliga kostnaderna för den fria
undervisningsmaterielen i folkskolan, torde skoldistrikten också lättare med
kommunala medel kunna bestrida motsvarande relativt små utgifter i fortsättningsskolan.
I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag anser jag, att tillhandahållande
av fri undervisningsmateriel — i enlighet med av mig i det föregående
förordade grunder — bör göras obligatoriskt för skoldistrikten. Bestämmelser
härom torde böra införas i § 5 av kungörelsen den 10 december
1937 angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor
m. m.
Motionen II: 405.
I motionen II: -105 anföres följande.
I 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor stadgas, att »bibelns
egen framställning skall utgöra omedelbar grundval för kristendomsundervisningen».
Detta stadgande synes ha tillerkänt bibelboken karaktär av
lärobok. Visserligen ha särskilda textböcker tillkommit. Förefintligheten
av sådana bör dock icke hindra eleverna från att få bliva förtrogna med
själva bibelboken. De illustrerade upplagor av bibeln, som nu finnas tillgängliga,
öppna stora möjligheter för barnen att på egen hand tillgodogöra
sig väsentliga delar av dess innehåll. Barnen böra givas tillfälle därtill icke
enbart under de få kristendomslektionerna i skolan utan jämväl i sina hem.
För den skull är det emellertid nödvändigt, att de erhålla boken även som
gåva och få taga den med till sina hem. I varje fall borde detta kunna få ske
från och med 3:e eller 4:e skolåret. Om så skedde, skulle barnen jämväl efter
slutad skolgång äga en egen bibel för konfirmationsberedelsen, vilket de
f. n. ofta icke göra till stor olägenhet för denna undervisning. Därigenom
markerades också, att vårt folk alltjämt vill hämta religiös fostran och
moralisk vägledning ur den urkund, som bättre än någon annan speglar
andens brottning med människan, för att hon skall finna svar på frågan
örn sin tillvaros innersta mening och syftning.
I propositionen uttalar departementschefen, att psalmboken självfallet
hör till läroböckerna. Med psalmbok bör i detta sammanhang förstås psalmboken
med evangelieboken, vilken senare är nödvändig för undervisningen
om kyrkoåret och kyrkans liv.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har ett stort antal skoldistrikt
vidtagit åtgärder för att helt eller delvis övertaga kostnaderna för
barnens skolmateriel. I dessa distrikt tillämpas emellertid olika principer
vid tilldelandet av materiel. Härtill kommer att det för fattiga kommuner
är svårt att bära utgifter för detta ändamål. I likhet med departementschefen
har utskottet funnit, att det icke torde vara möjligt att utan statens
medverkan ernå cn tillfredsställande ordning på detta område.
Frågan örn införande av fri undervisningsmateriel under statens medverkan
för folkskolans barn har redan länge varit aktuell. Det av 1937 års
skolmaterielsakkunniga framlagda förslaget i ämnet innebär i stort sett,
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande nr 78.
att skoldistrikten skola vara skyldiga att utan behovsprövning tillhandahålla
fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel till samtliga elever. Kostnaderna
härför skulle till väsentlig del bestridas av statsverket. Departementschefen
har erinrat om att i vissa remissyttranden invändningar rests
mot principen, att undervisningsmaterielen skulle tillhandahållas kostnadsfritt
utan behovsprövning. Departementschefen har för egen del ansett, att
man vid ställningstagandet till de sakkunnigas förslag borde bortse från
dessa erinringar och biträtt vad de sakkunniga på denna punkt förordat.
Utskottet ansluter sig till den av departementschefen sålunda uttalade
uppfattningen. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att utskottet
i likhet med skolöverstyrelsen anser, att de blivande föreskrifterna örn fri
skolmateriel torde böra givas en sådan utformning, att garantier vinnas
mot en för det pedagogiska arbetet skadlig standardisering och uniformitet.
Arbetsböcker och förbrukningsmateriel böra — såsom departementschefen
förordat — utlämnas helt som gåva. Läroböckerna uppdelas i egentliga
läroböcker och läseböcker. Utskottet är ense med departementschefen örn
att läroböcker böra lämnas som gåva samt att läseböcker för folkskolan
ävensom bredvidläsningsböcker böra lämnas som lån. Dock torde i anslutning
till vad departementschefen förordat även en läsebok för tredje klassen
i folkskolan böra betraktas såsom lärobok och alltså lämnas som gåva
åt eleverna. I likhet med departementschefen finner utskottet det självklart,
att psalmboken bör räknas till lärobokskategorien.
Departementschefen har upptagit bibeln bland läseböckerna medan i
motionen II: 405 yrkas, att bibeln skall hänföras till läroböckerna och kostnadsfritt
tilldelas eleverna. Med anledning av det i motionen gjorda yrkandet
vill utskottet erinra, att skoldistrikten äro oförhindrade att örn de
finna det lämpligt på egen bekostnad till eleverna lämna bibeln eller nya
testamentet såsom gåva. Med hänsyn härtill torde motionen II: 405 icke
böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet vill understryka departementschefens uttalande om att effektiv
kontroll bör från skolans sida utövas över läroböckernas vård samt
att varje elev bör utom i rena undantagsfall erhålla endast en bok av
varje slag.
Utskottet är även ense med departementschefen örn att varje barn i
samma familj bör erhålla egna läroböcker.
På av departementschefen anförda skäl anser utskottet, att tillräckligt
fasta grunder för beräknande av statsbidrag för närvarande saknas beträffande
fortsättningsskolan. Tillhandahållandet av fri undervisningsmateriel
bör därför begränsas till eleverna i folkskolan och i enlighet med departementschefens
förslag göras obligatoriskt för skoldistrikten.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Statsutskottets utlåtande nr 78. 9
2. Statsbidragets storlek.
Kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel
beräknas enligt en hösten 1945 vidtagen stickprovundersökning sålunda:
Medelkostnad för läroböcker och förbrukningsmateriel inom skoldistrikt
med 7-klassig folkskola läsåret 19^1^5.
Medelkostnad
för läroböcker
per barn i
klasserna
I—VII
Kronor
Medelkostnad
för förbruk- ningsmateriel
per barn i
klasserna
I—VII
Kronor
Summa medel- kostnad för läro- böcker och för- brukningsmateriel
per barn i klas- serna I—VII
Kronor
5: 42
6: 58
12: —
Medelkostnad för läroböcker och förbruknmgsmateriel inom skoldistrikt
med 6-klassig folkskola läsåret 19^Jf!jf5.
Medelkostnad
för läroböcker
per barn i
klasserna
I-VI
Medelkostnad
för förbruk- ningsmateriel
Summa medel- kostnad för läro- böcker och för-
per barn i
klasserna
brukningsmateriel
per barn i klas-
I—VI
serna I—VI
Kronor
Kronor
Kronor
5:32
5: 74
11:06
Statsbidrag. De sakkunniga föreslå, att statsbidraget utmätes så,
att det täcker hela medelkostnaden, av de sakkunniga med stöd av på
1930-talet gjorda undersökningar beräknad till 8 kronor 20 öre för folkskolan.
Remissyttranden.
I de remissyttranden, i vilka uttalanden gjordes om de sakkunnigas förslag
till grunder för statsbidraget, uttalades ett betydande antal instämmanden
i sakkunnigförslaget. I åtskilliga yttranden uttalades dock, att statsbidraget
icke borde avse hela kostnaden.
Riksräkenskapsverket ansåg det lämpligt, att kommunerna i viss utsträckning
deltoge i kostnaderna, varigenom medverkan från deras sida till
utgifternas begränsning kunde påräknas. Riksräkenskapsverket fann vidare,
att statens medverkan borde få formen av ett bidrag med ett visst bestämt
belopp för barn och år. För att ge erforderligt utrymme åt kommunernas
medverkan borde detta belopp icke sättas för högt utan förslagsvis till ungefär
2/3 av en beräknad medelkostnad för barn och år. Detta belopp ville
riksräkenskapsverket med utgångspunkt ifrån de sakkunnigas kostnadsberäkningar
sätta till sex kronor för barn i folkskola och tva kronor för barn
i fortsättningsskola.
10
Statsutskottets utlåtande nr 78.
Statskontoret ansåg det också vara att föredraga, att kostnaderna fördelades
mellan statsverket och skoldistrikten. Därvid borde skoldistrikten
åläggas skyldighet att tillhandahålla behövlig materiel mot att statsverket
bidroge till kostnadernas bestridande med visst för elev och läsår beräknat
belopp. Genom en sådan anordning skulle skoldistrikten få ett bestämt intresse
av att tillse, att vederbörlig sparsamhet iakttoges, varjämte särskild
kontroll från statsverkets sida av skoldistriktens utgifter för ifrågavarande
ändamål bleve obehövlig. Anordningen förutsatte dock, att ett statligt organ
övervakade, att skoldistrikten i tillbörlig omfattning fullgjorde sina skyldigheter.
Denna eftersyn ansåge statskontoret kunna utan olägenhet anförtros
åt folkskolinspektörerna. Även statskontoret föreslog, att statsbidraget skulle
utgå efter sex kronor för lärjunge i folkskola och två kronor i fortsättningsskola.
Skolöverstyrelsen delade de sakkunnigas uppfattning, att bidraget principiellt
borde utgå lika till alla skoldistrikt. Däremot kunde överstyrelsen
icke godkänna vare sig att staten skulle svara för hela materielkostnaden eller
att beloppen skulle fixeras till de siffror som de sakkunniga anfört. Eftersom de
sakkunnigas beräkningar vore grundade på en uppskattad medelkostnad,
följde härav, att kostnaderna stundom voro avsevärt större och ibland
något lägre än de föreslagna statsbidragen. Frågan uppställde sig då, vem
som skulle betala merkostnaden för de distrikt, där statsbidraget icke vore
tillräckligt, och huruvida man skulle tillåta vissa distrikt att göra sig inkomst
på de bidrag, som de icke ansåge sig helt behöva använda för de
angivna ändamålen. Dessa frågor ansåge överstyrelsen, att de sakkunniga
icke behandlat på ett tillfredsställande sätt.
Enligt överstyrelsens mening vore den lämpligaste lösningen, att man
icke uppställde kravet, att staten skulle betala hela materielkostnaden. Örn
man, såsom de sakkunniga föresloge, förordade ett mera schematiskt statsbidragsförfarande,
måste statsbidraget ligga i underkant av den verkliga
kostnaden och skoldistrikten vara skyldiga att betala den merkostnad för
utgifterna, som i regel måste beräknas uppkomma. Däremot borde statsbidraget
vara så beskaffat, att det väsentligen täckte skoldistriktens kostnader.
Även om det vore svårt att angiva ett belopp, ville dock överstyrelsen
hålla före, att ett belopp av sex kronor för barn och år i folkskolan och
två kronor för barn och år i fortsättningsskolan vore väl avvägt. Det borde
sedan ankomma på skoldistrikten att tillskjuta ytterligare erforderliga medel
till behovet.
Departementschefen.
För egen del har departementschefen yttrat följande.
1937 års sakkunniga ha förordat, att staten principiellt skall svara för
samtliga kostnader för fria läroböcker och fri undervisningsmateriel. Då riks
-
Statsutskottets utlåtande nr 78.
11
etagen 1942 i anledning av motioner behandlade frågan, uttalade den, att
övervägande skäl talade för att, därest staten iklädde sig utgifter för undervisningsmateriel,
även en medverkan i viss utsträckning från kommunernas
sida komme till stånd. Denna mening har även företrätts av flera remissmyndigheter,
bland annat statskontoret, riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen.
Enligt min mening bör ett statsbidrag för genomförande av fri undervisningsmateriel
i skoldistrikten icke konstrueras på så sätt, att staten betalar
ett visst procenttal av skoldistriktens redovisade verkliga kostnader. Detta
skulle, såsom i annat sammanhang närmare belyses, draga med sig en alltför
omständlig och kostsam kontrollapparat. Bidraget synes i stället böra utgå i
form av ett visst fixerat belopp per barn och år. Detta belopp synes mig till
storleken böra avpassas så, att det täcker största delen av kostnaden för fri
materiel till eleverna. Distriktens andel i kostnaderna bör därvid icke göras
större, än att nödig marginal finnes för variationerna i kostnader mellan olika
skoldistrikt och att i sparsamhetens intresse åtminstone något utrymme lämnas
för kommunal medverkan. Viktigt är, att statsbidragsbeloppet icke betraktas
såsom en gång för alla fixerat, utan att det tid efter annan underkastas
revision i anslutning till prisutvecklingen och den pedagogiska erfarenhetens
krav på ny undervisningsmateriel. I sistnämnda hänseende är det av synnerlig
vikt, att den fria pedagogiska utvecklingen ej klavbindes av ett såsom
fixt betraktat kostnadsbelopp.
De förnyade kostnadsberäkningar, vars resultat redovisats i det föregående,
ge vid handen, att genomsnittskostnaderna för tillhandahållande av fria läroböcker
och fri förbrukningsmateriel för närvarande ligga mellan 11 oell 12
kronor per barn och år. I betraktande härav förefaller det mig, att ett statsbidrag
på 10 kronor per barn och år för närvarande bäst skulle motsvara behovet
och de förut uttalade önskemålen. Jag förordar därför, att statsbidraget
till ifrågavarande ändamål för närvarande fastställes till nämnda belopp för
samtliga skoldistrikt, att utgå för alla folkskolelever, som fullgöra obligatorisk
skolgång, således även för elever i obligatorisk åttonde klass, i den mån sådan
förekommer. Några bärande skäl för en differentiering av bidraget efter skolpliktstidens
längd i de särskilda kommunerna synas icke föreligga.
I detta sammanhang erinrar jag, att vissa årliga bidrag till anskaffande av
undervisningsmateriel plägar beviljas åt de skoldistrikt, som komma i åtnjutande
av statsbidrag från förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande
i rikets nordligaste gränsorter m. m. Det torde få ankomma på Kungl.
Hajd att efter prövning av de särskilda förhållandena avgöra, huruvida och i
vad mån det av mig förordade nya statsbidraget bör föranleda ändrad praxis
ifråga örn medelstilldelningen från nämnda anslag.
I det följande ämnar jag förorda, att statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande
av fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel från och med
läsåret 1946/47 skall utbetalas till skoldistrikten i början av det läsår, varunder
materielen skall användas. Vid bifall till vad jag förordat erfordras således
anslag för ändamålet redan för nästa budgetår. Barnantalet i folkskolan
uppgick vårterminen 1945 till 524 000. Med hänsyn till födelsetalets förändringar
och skolpliktens successiva utsträckning till 7 eller 8 år torde man
böra räkna med att detta för innevarande läsår stigit till omkring 540 000.
f det följande kommer jag att förorda, att det statsbidragsbelopp, som vid
läsårets början utbetalas till skoldistrikten, grundas på elevantalet näst föregående
läsår. Det förslagsanslag till »Folkskolor m. m.: Bidrag till kostnaderna
12
Statsutskottets utlåtande nr 78.
Utskottet.
för tillhandahållande av fria läroböcker m. m.», som för nästa budgetår torde
böra anvisas, därest de av mig tillstyrkta statsbidragsgrunderna godtagas,
synes alltså böra uppföras med ett belopp av 5 400 000 kronor.
I motionerna I: 25Ih och II: J+02 anföres bland annat följande.
En påtaglig konsekvens av ett bifall till föreliggande förslag blir vidare,
att frågan örn statsbidrag till fri undervisningsmateriel för de barn inom
den obligatoriska skolåldern, som övergått till läroverk och andra skolor,
snarast måste upptagas. Inom vissa skoldistrikt har detta spörsmål redan
vunnit sin lösning genom särskilda kommunala åtgärder.
I fråga örn den nya verksamhetens omfattning har departementschefen
föreslagit, att den skall omfatta samtliga skoldistrikt och att statsbidrag
skulle utgå för alla folkskolelever, som fullgöra obligatorisk skolgång, sålunda
även för elever i obligatorisk åttonde klass. Det finns emellertid ett
antal skoldistrikt, som i princip uttalat sig för införande av ett åttonde
skolår men som på grund av främst bristande tillgång på lokaler och även
av andra skäl icke kunnat göra detta obligatoriskt utan tills vidare gjort
detsamma jrivilligt. Det synes oss innebära en orättvisa att utestänga dylika
skoldistrikt från förmånen av statsbidrag till undervisningsmateriel.
Det måste dessutom anses vara ett betydande allmänt intresse, att skoldistriktens
intresse för anordnande av ett åttonde skolår på allt sätt stimuleras
och att även åtgärder i denna riktning underlättas.
Departementschefens förslag innebär, att statsbidrag för genomförande
av fri undervisningsmateriel i skoldistrikten skall utgå i form av ett visst
bestämt belopp för barn och år, vilket belopp bör avpassas så, att det
täcker största delen av kostnaderna för materielen. Enligt departementschefens
mening bör statsbidragsbeloppet emellertid icke betraktas såsom
en gång för alla fixerat, utan bör det tid efter annan underkastas revision
i anslutning till prisutvecklingen och den pedagogiska erfarenhetens krav
på ny undervisningsmateriel. Genomsnittskostnaderna för ifrågavarande
undervisningsmateriel hava beräknats till mellan 11 och 12 kronor för barn
och år. Departementschefen har i betraktande härav förordat, att statsbidraget
för närvarande fastställes till 10 kronor för barn och år för samtliga
skoldistrikt, att utgå för alla folkskolelever, som fullgöra obligatorisk
skolgång, alltså även för elever i obligatorisk åttonde klass, i den mån sådan
förekommer.
I motionerna I: 255 och II: 406 har yrkats, att staten skulle påtaga sig
samtliga kostnader för läroböcker och undervisningsmateriel åt alla elever
i folkskolor och realskolor samt med dem likställda kommunala och statliga
undervisningsanstalter.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot de av departementschefen
förordade grunderna för statsbidragets utgående. Det i motionerna I: 255
och II: 406 gjorda yrkandet, att staten skulle svara för samtliga kostnader
för ifrågavarande ändamål, anser utskottet sig alltså icke böra tillstyrka.
13
Statsutskottets utlåtande nr 78.
Beträffande det i samma motioner framställda förslaget om utsträckande
av förmånen av fri undervisningsmateriel även till elever vid andra läroanstalter
än folkskolorna vill utskottet — ehuru onekligen vissa principiella
skäl tala för den av motionärerna på denna punkt hävdade uppfattningen
— framhålla, att en åtgärd i sådan riktning måste föregås av en
ingående utredning för klarläggande i främsta rummet av omfattningen av
de kostnader, som härigenom skulle komma att asamkas statsverket och
vilka säkerligen torde bliva betydande. Utskottet avstyrker alitsa bifall till
motionerna I: 255 och II: 406.
I motionerna I: 254 och II: 402 har hemställts, att statsbidrag till undervisningsmateriel
måtte utgå jämväl för elever i frivillig åttonde klass inom
folkskolan. I likhet med motionärerna anser utskottet det önskvärt, att
skoldistriktens intresse för anordnande av ett åttonde skolar pa allt sätt
stimuleras. Då ett bifall till motionerna enligt utskottets mening skulle
verka i denna riktning, har utskottet funnit sig böra giva sin anslutning
till ifrågavarande motionsvis framställda förslag.
Utskottet — som i övrigt icke funnit något att erinra mot vad departementschefen
i detta sammanhang anfört — tillstyrker i enlighet med vad
departementschefen föreslagit, att anslag till bidrag till kostnaderna för
tillhandahållande av fria läroböcker m. m. för nästa budgetår uppföres
med ett belopp av 5 400 000 kronor.
3. Administration och kontroll m. m.
Enligt de sakkunnigas mening är det angeläget, att staten äger möjlighet
att genom sina organ övervaka användningen av det föreslagna statsbidraget.
För att åstadkomma en tillfredsställande ordning å hithörande område ifrågasätta
de, om icke skoldistriktens medelsförvaltning liksom kontrollen över
densamma borde kunna anordnas pa ett liknande sätt, som vid tidpunkten
för avgivande av deras förslag gällde på vägväsendets område. Sålunda anse
de, att det bör kunna föreskrivas, att skoldistriktens räkenskapsföring sker
enligt av Kungl. Maja meddelade föreskrifter, detta i syfte att underlätta
genomförandet av önskvärd enhetlighet ifråga om skoldistriktens räkenskaper.
Vidare önska de, att skoldistriktens räkenskaper skola kunna göras till föremål
för granskning av riksdagens revisorer samt av riksräkenskapsverket eller
en eventuell blivande kameralbyrå i skolöverstyrelsen.
De sakkunniga föreslå vidare, att statsbidraget skall utgå i efterskott samt
grunda sig på elevantalet vid slutet av vårterminen. Rekvisition skulle inlämnas
omedelbart efter vårterminens slut till folkskolinspektören, som skulle
ha att snarast möjligt och före juli månads utgång insända ett exemplar av
rekvisitionen till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse. De sakkunniga
Utskottet.
14 Statsutskottets utlåtande nr 78.
räkna med, att statsbidraget skall vara skoldistrikten tillhanda före höstterminens
början.
I remissyttrandena blev de sakkunnigas förslag föremål för åtskillig kritik
bland annat från statskontoret, riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen.
Departementschefen anför för egen del följande.
Frågan örn de administrativa bestämmelser och föreskrifter om kontroll, som
skola reglera användningen av det föreslagna statsbidraget, är utan tvivel’ synnerligen
betydelsefull. Riktpunkten för anordningarna på detta område synes
mig emellertid böra vara, att alla bestämmelser göras enkla och lätta att utan
onödig omgång tillämpa. Den statliga kontrollen över skoldistriktens användning
av statsbidraget till fri undervisningsmateriel synes mig därför böra inskränkas
till att folkskolinspektörerna få i uppdrag att i samband med den allmänna
inspektionen kontrollera dels att undervisningsmaterielen tillhandahålles
utan kostnad för eleverna och dels att denna materiel motsvarar rimliga
anspråk ifråga om omfattningen och kvaliteten. Någon ytterligare detaljkontroll
och detaljredovisning på sätt de sakkunniga och riksräkenskapsverket
föreslagit finner jag icke erforderlig. Den skulle också bli synnerligen tids- och
arbetskrävande och svår att i praktiken genomföra. Något ståndpunktstagande
till de sakkunnigas yttrande örn omläggning av skoldistriktens räkenskapsföring
finner jag för närvarande icke erforderligt. Beträffande tidpunkten för
rekvisitionernas ingivande och grunderna för beräknande av antalet statsbidragsberättigade
barn ansluter jag mig till de synpunkter skolöverstyrelsen
framfört. Statsbidragssummans storlek torde sålunda för varje läsår böra bestämmas
med hänsyn till barnantalet vid nästföregående vårtermins slut.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de bestämmelser
rörande statsbidraget och villkoren för dess åtnjutande, som må befinnas erforderliga.
I enlighet med sina direktiv behandlade 1937 års skolmaterielsakkunniga
utförligt frågorna om skolmaterielens anskaffning och prissättningen å densamma.
De förslag de sakkunniga i detta avseende framlagt, har jag icke ansett
erforderligt att upptaga till behandling i förevarande sammanhang, enär dessa
spörsmål hänskjutits till förnyat övervägande av de sakkunniga, som jag den
19 oktober 1945 tillkallat med uppgift att utreda läroboksfrågan i dess helhet.
Enligt direktiven för nämnda sakkunniga skola de utreda frågan om möjligheterna
att nedbringa utgifterna för skolmateriel, varvid även tanken på ett
statligt läroboksförlag hänskjutits till kommittén. Bland övriga spörsmål,
vilka denna kommitté har att utreda, framhålles frågan örn distributionen av
Skolmateriel, varvid möjligheterna av en direkt distribution av skolmaterielen
från producenterna till skolorna bör särskilt uppmärksammas.
Tillsvidare utgår jag därför från, att skoldistrikten vid inköp av undervisningsmateriel
för skolorna skola förfara såsom hitintills och verkställa inköpen
och träffa överenskommelser med producenter och distributörer enligt nu gällande
principer.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad departementschefen
under detta avsnitt anfört och föreslagit.
Statsutskottets utlåtande nr 78.
15
4. Hemställan.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 254 och II: 402 ävensom
med avslag å motionerna I: 255 och II: 406 samt II: 405,
a) medgiva, att statsbidrag må utgå till bestridande av
kostnaderna för tillhandahållande av fria läroböcker m. m.
i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet förordat;
b)
till Folkskolor ra. ra.: Bidrag till kostnaderna för tillhandahållande
av fria läroböcker ra. ra. för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 5 400 000 kronor.
Stockholm den 5 april 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,
Larsson, Andrén, Bäckström, Heiding, Gustaf Karlsson, Johan Eric Ericson, Gustav Emil Andersson
och Ragnar Bergh; samt
från andra kammaren: herrar T Örnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Falla, Bergström, Rubbestad, Andersson i Malmö, Wallentheim, Viklund,
Malmborg i Skövde och Hoppe.
Reservation
av herrar Svensson i Grönvik och Rubbestad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för hudgetåret 1946/47 till understöd åt inh s. 6 i texten