Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel åt folkskolebarn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1946-04-05 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1946:78, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel åt folkskolebarn m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

1

Nr 78.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1916 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande av

fri undervisningsmateriel åt folkskolebarn m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt

185 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

den 4 januari 1946) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna till Folkskolor m. m.: Bidrag

till kostnaderna för tillhandahållande av fria läroböcker m. m. ett

förslagsanslag av 5 500 000 kronor.

I propositionen nr 59 har Kungl. Majit sedermera, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

8 februari 1946, föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att statsbidrag må utgå till bestridande av kostnaderna

för tillhandahållande av fria läroböcker m. m. i huvudsaklig överensstämmelse

med vad chefen för ecklesiastikdepartementet i sistnämnda statsrådsprotokoll

förordat;

dels ock till Folkskolor m. m.i Bidrag till kostnaderna för tillhandahållande

av fria läroböcker m. m. för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av 5 400 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr J. W. Johnsson i Stockholm m. fl.

väckt motion (lii 405), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta uttala,

att bland läroböcker, som skola tilldelas folkskolans elever utan kostnad,

jämväl skall upptagas bibeln;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr E. Arrhén (I: 254) och den andra inom andra kammaren av herrar

A. Hagård och F. Ryling (lii 402), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att statsbidrag till undervisningsmateriel skall utgå jämväl för

elever i frivillig åttonde klass inom folkskolan;

Bihang till rilcsdagcns protokoll 19i6. 6 sami. Nr 78— 80. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 78.

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr S. Linderot (I: 255) och den andra inom andra kammaren av

herr G. Adolfsson m. fl. (II: 406), i vilka hemställts, att riksdagen, med

ändring av vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 59 föreslagits, för sin del

måtte besluta, att staten skall svara för samtliga kostnader för läroböcker

och undervisningsmateriel åt alla elever i folkskolor och realskolor och med

dem likställda kommunala eller statliga undervisningsanstalter.

1. Tillhandahållandet av kostnadsfri undervisningsmateriel.

De sakkunniga.

Genom beslut den 14 augusti 1937 bemyndigade Kungl. Majit dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, att tillkalla högst

tre sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva

förslag angående beredande av fria läroböcker och fri annan materiel

för folkskolans lärjungar.

Med stöd av nämnda beslut tillkallade departementschefen den 14 augusti

1937 såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören

Algot Åkesson-Törnkvist, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

Viktor Julius Mattsson samt dåvarande läraren vid Stockholms

stads tekniska mellanskola C. N. O. Forssell. Åt Törnkvist uppdrogs samtidigt

att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Forssell

fungerade såsom sekreterare.

Den 20 juni 1939 avgåvo de sakkunniga — 1937 års skolrnaterielsakkunniga

— sitt förslag, vilket därefter blev föremål för remissbehandling.

Under remissbehandlingen utbröt andra världskriget. Ett flertal myndigheter,

som i princip tillstyrkte förslaget, ansågo det självklart, att detta i

det då uppkomna statsfinansiella läget icke kunde upptagas till förverkligande.

Så har ej heller under de gångna krisåren skett.

Vid 191+2 års riksdag väcktes två likalydande motioner (1:121 och II:

181), vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla, att förslag skulle framläggas om införande av fri undervisningsmateriel

i folk- och fortsättningsskolan. Dessa motioner biföllos.

De sakkunniga förorda av såväl sociala som pedagogiska skäl, att folkskolans

och fortsättningsskolans elever skola utan behovsprövning på det

allmännas bekostnad erhålla helt fria läroböcker och annan undervisningsmateriel,

varvid såsom gåva skulle lämnas dels egentliga läroböcker och

s. k. arbetsböcker och dels erforderlig förbrukningsmateriel, dock att skoldistrikten

skola kunna tillhandahålla som 1 å n sådana artiklar, som utan

olägenhet kunna användas å lärorummet av flera klassavdelningar. Såsom

lån skulle vidare utlämnas läseböcker samt bredvidläsningsböcker och

biblar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

3

Beträffande de sociala skälen framhålla de sakkunniga sammanfattningsvis,

att såväl då fri materiel lämnas åt medellösa på ansökan i

varje särskilt fall som då skolan eller lärarna förmedla inköpen, varvid

barnen erhålla viss rabatt, så uppstå allvarliga olägenheter av olika art.

Utdelningen av undervisningsmateriel till medellösa fungerar ur social synpunkt

i det hela på ett mycket otillfredsställande sätt. Den sker ofta under

byråkratiska former och betraktas faktiskt i vida kretsar såsom fattigunderstöd,

vadan många behövande målsmän ofta torde underlåta att ingiva

dylik ansökan. Metoden att lämna fri undervisningsmateriel allenast

åt medellösa är enligt sakens natur icke heller något system med objektiv

och likformig tillämpning. Skolans och lärarnas förmedling av inköp av

skolmateriel leder till ett kreditsystem, som måste anses vara förkastligt.

Denna metod äger visserligen vissa fördelar men medför uppenbarligen

också betydande olägenheter.

De pedagogiska fördelar, som fri undervisningsmateriel torde medföra,

sammanfattas av de sakkunniga på följande sätt:

1) Materielen ställes omedelbart vid läsårets början till elevernas förfogande

och kompletteras och ersättes sedermera i mån av behov. Den fria

materielen är tidsbesparande. Arbetet kommer genast i gång, i det att eleverna

ej behöva vänta på materielen. Alla böcker finnas tillgängliga från

första läsdagen.

2) Undervisningen grundas på lika läroböcker (samma upplaga) och

ensartad förbrukningsmateriel.

3) Garanti finnes för att undervisningsmaterielens kvalitet blir god och

tillfredsställande.

4) På grundval av fri undervisningsmateriel kan undervisningen bedrivas

mer effektivt och med större frihet.

5) _ Lärarnas kontroll över undervisningsmaterielen kan bliva mera systematisk

och effektiv.

Den materiel de sakkunniga anse böra komma i betraktande angles

på följande sätt:

I. Läro- och läseböcker.

Folkskolan.

Kristendomskunslcap: Bibel, psalmbok, textbok, kyrkohistoria.

Modersmålet: Läseböcker för de två första skolåren jämte bredvidläsningsböcker,

folkskolans läseböcker samt bredvidläsningsböcker av olika

slag, läroböcker i språklära och rättskrivning, övningsbok för skriftliga arbetsuppgifter,

ordlista.

Räkning: Lärobok i räkning och geometri.

Övriga ämnen: Lärobok i allmän geografi och näringsgeografi, lärobok i

historia och samhällslära, lärobok i naturkunnighet, kartbok, sångbok.

F ortsättningsskolan.

Lärobok i medborgarkunskap, lärobok i räkning, lärobok i arbetskunskap,

lärobok i praktiska skrivelser, lärobok i huslig ekonomi och födoämneslära,

speciella läseböcker av olika slag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 78.

II. Arbetsböcker.

Häften för arbetsövningar i bembygclsundervisning, geografi, historia, naturkunnighet

m. fl. ämnen.

in. Förbrukningsmateriel.

Skrivböcker för välskrivning, rätt- och uppsatsskrivning samt för vissa

språkövningar, lösa skrivblad, samlingspärmar, räknehäiten, stålpennor,

pennskaft, skrivbläck, anteckningsböcker, konceptböcker, blyertspennor,

radergummin, ritpapper eller ritkurser, färglådor, färgkritor och vattenfärger

samt penslar och papper av olika slag för teckningsundervisningen, linjaler

samt eventuellt lera eller annat därmed jämförligt ämne för de med

hembygdsundervisningen förenade arbetsövningarna.

Lån eller gåva. De sakkunniga föreslå dels att läseböcker för

folk- och fortsättningsskolan ävensom bredvidläsningsböcker och biblar

lämnas såsom lån till eleverna, dels att egentliga läroböcker samt arbetsböcker

i regel lämnas som gåva, varvid de sakkunniga förutsätta, att en

effektiv kontroll utövas över böckernas vård och att varje elev allenast erhåller

en bok av varje slag. Noggrann kontroll bör också upprätthållas vid

elevs flyttning från ett skoldistrikt till ett annat distrikt. Slutligen föreslå

de sakkunniga, att erforderlig förbrukningsmateriel lämnas såsom gåva, skoldistrikten

dock obetaget att därvidlag göra den inskränkningen, att sådana

förbrukningsartiklar, vilka utan olägenhet kunna användas på lärorum av

olika klassavdelningar, exempelvis färglådor, färgpenslar, färgkritor, linjaler

eller dylikt, tillhandahållas eleverna såsom lån.

Böcker åt barn i samma familj. De sakkunniga föreslå,

att principen med fri undervisningsmateriel åt varje elev tillämpas jämväl

på barn av samma familj. Dock bör i de planer och förebilder för reglemente

och arbetsstadga för skolundervisningen, som utarbetas, lämnas föreskrift

örn, att undervisningsmateriel, som förut utlämnats, bör i den mån

så ske kan utnyttjas av yngre syskon inom familjen. Detta bör emellertid

dels ske frivilligt, dels endast avse materiel, som är fullt användbar vid

undervisningen och befinner sig i tillfredsställande skick.

Remissyttranden.

Över de sakkunnigas betänkande avgåvos yttranden av vederbörande sta; >

myndigheter samt av vissa lärarsammanslutningar, förlag m. fl.

I nästan alla yttranden godkändes de sakkunnigas princip, att folkskolans

och fortsättningsskolans elever skola erhålla helt fri undervisningsmateriel.

Endast i 4 yttranden avstyrktes förslaget, varvid behovsprincipen

förordades.

I övrigt framhöllos i remissyttrandena bland annat följande synpunkter.

Skolöverstyrelsen, som förordade fri undervisningsmateriel, gjorde detta

under den bestämda förutsättningen att eventuella föreskrifter i ämnet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

5

gåves en sådan utformning, att garantier vunnes mot en för det pedagogiska

arbetet skadlig standardisering och uniformitet.

Vad därefter beträffade frågan, huruvida läroböcker borde lämnas som gåva

eller lån, ansåg överstyrelsen, att de starkare skälen tala för de sakkunnigas

ståndpunkt, att eleverna skola erhålla böckerna som gåva, detta så mycket

mera som så för närvarande vore fallet i det långt övervägande antal skoldistrikt,

där fri skolmateriel tillhandahölles. I en detalj hade dock överstyrelsen

en från de sakkunniga avvikande ståndpunkt. Det kunde nämligen

ifrågasättas, om icke för tredje skolåret liksom för småskolestadiet en läsebok

borde betraktas som lärobok och alltså icke endast utlånas till eleverna.

Skälet till detta vore, att barnen vid detta stadium av skolgången ännu

icke hade tillägnat sig någon större mekanisk Ofärdighet utan hade behov

av trägen övning.

Statskontoret hade ingen erinran att göra mot principen om fri undervisningsmateriel

i den utsträckning de sakkunniga föreslagit. Icke heller riksräkenskapsverket,

medicinalstyrelsen eller statens institut för folkhälsan

hade någon sådan invändning att göra.

Luleå domkapitel föreslog, att till läroböckerna skulle få räknas jämväl

nya testamentet och psalmboken med evangeliebok. Härigenom skulle nya

testamentet och psalmboken komma att tillhöra eleverna efter slutad skolgång,

vilket domkapitlet fann vara av stort värde.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

I den allmänna diskussionen har man under det senaste decenniet kunnat

konstatera en allt större enighet omkring kravet, att samhället bör påtaga sig

kostnaderna för barnens elementära skolutbildning. Denna växande enighet

beror givetvis till en del på den ökade förståelsen för nödvändigheten av ekonomiska

stödåtgärder till barnfamiljernas fromma. Det är emellertid uppenbart,

att även starka pedagogiska och praktiska skäl tala för att föräldrarna

befrias från kostnader, som följa med den obligatoriska skolundervisningen.

Ett stort antal skoldistrikt har vidtagit åtgärder för att helt eller delvis

övertaga kostnaderna för barnens skolmateriel. I nämnda distrikt tillämpas

emellertid olika principer vid tilldelandet av materiel, varjämte det för fattiga

kommuner är svårt att bära denna utgift. Utan statens medverkan torde det

ej vara möjligt att ernå en tillfredsställande ordning på detta område.

Frågan om införande av fri undervisningsmateriel under statens medverkan

för folkskolans barn har varit under diskussion under avsevärd tid utan att

likväl ha nått definitivt avgörande. Senast ha 1937 års skolmaterielsakkunniga

framlagt förslag i nämnda hänseende. Förslaget innebär i stort sett, att

skoldistrikten skola vara skyldiga att utan behovsprövning tillhandahålla fria

läroböcker och fri förbrukningsmateriel till samtliga elever. Genom ett frikostigt

utmätt statsbidrag skulle kostnaderna väsentligen bestridas av statsverket.

Jag har ansett mig nu böra taga upp frågan om statsmakternas medverkan

till genomförande av denna anordning över hela linjen.

Mot de sakkunnigas förslag, att det allmänna skulle helt svara för kostnaderna

för undervisningsmateriel åt folkskolans lärjungar, lia i vissa remissyttranden

framförts erinringar av principiell natur. Man har nämligen icke

ansett riktigt, att undervisningsmaterielen skulle tillhandahållas kostnadsfritt

utan behovsprövning. Jag är emellertid för egen del övertygad örn,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 78.

att man vid ställningstagandet till de sakkunnigas förslag kan och bör

bortse från dessa erinringar. Oavsett vilken ståndpunkt man må intaga till

nämnda principfråga, synas nämligen starka skäl, såväl socialpolitiska och

pedagogiska som rent praktiska, tala för att folkskolorna böra kostnadsfritt

för eleverna tillhandahålla den för undervisningen nödvändiga materielen.

Jag ansluter mig således till de sakkunnigas förslag på denna punkt, vilket

tillstyrkts i det övervägande flertalet remissyttranden. Jag erinrar, att även

riksdagen nyligen uttalat sig för genomförandet av en dylik ordning.

Beträffande frågan om den fria undervisningsmaterielen bör lämnas såsom

lån eller gåva, anföra de sakkunniga, att det numera icke råder någon

meningsskiljaktighet örn, att arbetsböcker och förbrukningsmateriel böra

utlämnas helt som gåva, örn man överhuvudtaget tillämpar principen om

fri materiel. Detta synes självklart. Beträffande läroböcker, vilka lämpligen

kunna indelas i tvenne grupper, egentliga läroböcker och läseböcker,

ansluter jag mig även till de sakkunnigas mening, att egentliga läroböcker

böra lämnas som gåva samt att läseböcker för folkskolan ävensom

bredvidläsningsböcker och biblar lämnas såsom lån. Dock instämmer

jag med skolöverstyrelsen däri, att för 3:e läsåret läsebok bör betraktas såsom

lärobok och följaktligen lämnas som gåva till eleverna. Självklart är,

att psalmboken bör räknas till lärobokskategorien.

Effektiv kontroll bör från skolan utövas över böckernas vård, och varje

elev bör, utom i rena undantagsfall, endast erhålla en bok av varje slag.

Beträffande förbrukningsmateriel synes det böra vara skoldistrikten obetaget

att göra den inskränkningen, att sådana förbrukningsartiklar, vilka

utan olägenhet kunna användas på lärorummet av olika klassavdelningar,

exempelvis färglådor, färgpenslar, färgkritor, linjaler och dylikt, tillhandahållas

eleverna såsom lån.

I fråga om böcker till barn i samma familj ansluter jag mig till

principen, att barnen i flerbarnsfamiljer icke i fråga om undervisningsmateriel

skola vara sämre ställda än barn i ettbarnsfamiljerna. Varje barn i samma

familj bör sålunda erhålla egna böcker på samma sätt som andra barn.

Det undantag från denna princips tillämpning, som de sakkunniga föreslå,

torde från ekonomisk synpunkt få så liten betydelse, att det av detta skäl

ej är motiverat att i statsbidragsbestämmelserna införa föreskrift därom.

De sakkunniga utgingo i sitt förslag ifrån att fri undervisningsmateriel

skulle tillhandahållas, förutom eleverna i den egentliga folkskolan, jämväl eleverna

i fortsättningsskolan. Vid bedömandet av detta spörsmål är att observera,

att fortsättningsskolan i och med införandet av det 7:e skolåret och

det i vissa skoldistrikt påbörjade införandet av ett 8:e skolår kommit in i

en omstöpningsprocess, vars resultat ännu icke kan förutses. För närvarande

företer fortsättningsskolan en rad skiftande former, av vilka flera

arbeta utan eller så gott som utan läroböcker. Tillräckligt fasta grunder för

beräknande av ett statsbidrag saknas därför beträffande fortsättningsskolan.

Även de sakkunniga underströko den osäkerhet, som präglar läget i fråga

om fortsättningsskolans framtida organisation, varför de ansågo det omöjligt

att tillförlitligt beräkna ett kostnadsmedeltal för denna skola. De gjorde

dock ett försök till en uppskattning av kostnaderna. Osäkerheten har sedan

de sakkunniga avgåvo sitt förslag ytterligare ökats. Jag har därför kommit

till den slutsatsen, att endast kostnaderna för fri undervisningsmateriel i

den egentliga folkskolan böra läggas till grund för beräknande av statens

insats på detta område. Det är dock att märka, att intet hinder möter för de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

7

olika skoldistrikten att ge eleverna i fortsättningsskolan del av förmånen

med fri undervisningsmateriel, i den mån kostnader för sådan materiel för dem

förekomma. Sedan staten övertagit de väsentliga kostnaderna för den fria

undervisningsmaterielen i folkskolan, torde skoldistrikten också lättare med

kommunala medel kunna bestrida motsvarande relativt små utgifter i fortsättningsskolan.

I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag anser jag, att tillhandahållande

av fri undervisningsmateriel — i enlighet med av mig i det föregående

förordade grunder — bör göras obligatoriskt för skoldistrikten. Bestämmelser

härom torde böra införas i § 5 av kungörelsen den 10 december

1937 angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor

m. m.

Motionen II: 405.

I motionen II: -105 anföres följande.

I 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor stadgas, att »bibelns

egen framställning skall utgöra omedelbar grundval för kristendomsundervisningen».

Detta stadgande synes ha tillerkänt bibelboken karaktär av

lärobok. Visserligen ha särskilda textböcker tillkommit. Förefintligheten

av sådana bör dock icke hindra eleverna från att få bliva förtrogna med

själva bibelboken. De illustrerade upplagor av bibeln, som nu finnas tillgängliga,

öppna stora möjligheter för barnen att på egen hand tillgodogöra

sig väsentliga delar av dess innehåll. Barnen böra givas tillfälle därtill icke

enbart under de få kristendomslektionerna i skolan utan jämväl i sina hem.

För den skull är det emellertid nödvändigt, att de erhålla boken även som

gåva och få taga den med till sina hem. I varje fall borde detta kunna få ske

från och med 3:e eller 4:e skolåret. Om så skedde, skulle barnen jämväl efter

slutad skolgång äga en egen bibel för konfirmationsberedelsen, vilket de

f. n. ofta icke göra till stor olägenhet för denna undervisning. Därigenom

markerades också, att vårt folk alltjämt vill hämta religiös fostran och

moralisk vägledning ur den urkund, som bättre än någon annan speglar

andens brottning med människan, för att hon skall finna svar på frågan

örn sin tillvaros innersta mening och syftning.

I propositionen uttalar departementschefen, att psalmboken självfallet

hör till läroböckerna. Med psalmbok bör i detta sammanhang förstås psalmboken

med evangelieboken, vilken senare är nödvändig för undervisningen

om kyrkoåret och kyrkans liv.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har ett stort antal skoldistrikt

vidtagit åtgärder för att helt eller delvis övertaga kostnaderna för

barnens skolmateriel. I dessa distrikt tillämpas emellertid olika principer

vid tilldelandet av materiel. Härtill kommer att det för fattiga kommuner

är svårt att bära utgifter för detta ändamål. I likhet med departementschefen

har utskottet funnit, att det icke torde vara möjligt att utan statens

medverkan ernå cn tillfredsställande ordning på detta område.

Frågan örn införande av fri undervisningsmateriel under statens medverkan

för folkskolans barn har redan länge varit aktuell. Det av 1937 års

skolmaterielsakkunniga framlagda förslaget i ämnet innebär i stort sett,

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 78.

att skoldistrikten skola vara skyldiga att utan behovsprövning tillhandahålla

fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel till samtliga elever. Kostnaderna

härför skulle till väsentlig del bestridas av statsverket. Departementschefen

har erinrat om att i vissa remissyttranden invändningar rests

mot principen, att undervisningsmaterielen skulle tillhandahållas kostnadsfritt

utan behovsprövning. Departementschefen har för egen del ansett, att

man vid ställningstagandet till de sakkunnigas förslag borde bortse från

dessa erinringar och biträtt vad de sakkunniga på denna punkt förordat.

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen sålunda uttalade

uppfattningen. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att utskottet

i likhet med skolöverstyrelsen anser, att de blivande föreskrifterna örn fri

skolmateriel torde böra givas en sådan utformning, att garantier vinnas

mot en för det pedagogiska arbetet skadlig standardisering och uniformitet.

Arbetsböcker och förbrukningsmateriel böra — såsom departementschefen

förordat — utlämnas helt som gåva. Läroböckerna uppdelas i egentliga

läroböcker och läseböcker. Utskottet är ense med departementschefen örn

att läroböcker böra lämnas som gåva samt att läseböcker för folkskolan

ävensom bredvidläsningsböcker böra lämnas som lån. Dock torde i anslutning

till vad departementschefen förordat även en läsebok för tredje klassen

i folkskolan böra betraktas såsom lärobok och alltså lämnas som gåva

åt eleverna. I likhet med departementschefen finner utskottet det självklart,

att psalmboken bör räknas till lärobokskategorien.

Departementschefen har upptagit bibeln bland läseböckerna medan i

motionen II: 405 yrkas, att bibeln skall hänföras till läroböckerna och kostnadsfritt

tilldelas eleverna. Med anledning av det i motionen gjorda yrkandet

vill utskottet erinra, att skoldistrikten äro oförhindrade att örn de

finna det lämpligt på egen bekostnad till eleverna lämna bibeln eller nya

testamentet såsom gåva. Med hänsyn härtill torde motionen II: 405 icke

böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill understryka departementschefens uttalande om att effektiv

kontroll bör från skolans sida utövas över läroböckernas vård samt

att varje elev bör utom i rena undantagsfall erhålla endast en bok av

varje slag.

Utskottet är även ense med departementschefen örn att varje barn i

samma familj bör erhålla egna läroböcker.

På av departementschefen anförda skäl anser utskottet, att tillräckligt

fasta grunder för beräknande av statsbidrag för närvarande saknas beträffande

fortsättningsskolan. Tillhandahållandet av fri undervisningsmateriel

bör därför begränsas till eleverna i folkskolan och i enlighet med departementschefens

förslag göras obligatoriskt för skoldistrikten.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78. 9

2. Statsbidragets storlek.

Kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel

beräknas enligt en hösten 1945 vidtagen stickprovundersökning sålunda:

Medelkostnad för läroböcker och förbrukningsmateriel inom skoldistrikt

med 7-klassig folkskola läsåret 19^1^5.

Medelkostnad

för läroböcker

per barn i

klasserna

I—VII

Kronor

Medelkostnad

för förbruk- ningsmateriel

per barn i

klasserna

I—VII

Kronor

Summa medel- kostnad för läro- böcker och för- brukningsmateriel

per barn i klas- serna I—VII

Kronor

5: 42

6: 58

12: —

Medelkostnad för läroböcker och förbruknmgsmateriel inom skoldistrikt

med 6-klassig folkskola läsåret 19^Jf!jf5.

Medelkostnad

för läroböcker

per barn i

klasserna

I-VI

Medelkostnad

för förbruk- ningsmateriel

Summa medel- kostnad för läro- böcker och för-

per barn i

klasserna

brukningsmateriel

per barn i klas-

I—VI

serna I—VI

Kronor

Kronor

Kronor

5:32

5: 74

11:06

Statsbidrag. De sakkunniga föreslå, att statsbidraget utmätes så,

att det täcker hela medelkostnaden, av de sakkunniga med stöd av på

1930-talet gjorda undersökningar beräknad till 8 kronor 20 öre för folkskolan.

Remissyttranden.

I de remissyttranden, i vilka uttalanden gjordes om de sakkunnigas förslag

till grunder för statsbidraget, uttalades ett betydande antal instämmanden

i sakkunnigförslaget. I åtskilliga yttranden uttalades dock, att statsbidraget

icke borde avse hela kostnaden.

Riksräkenskapsverket ansåg det lämpligt, att kommunerna i viss utsträckning

deltoge i kostnaderna, varigenom medverkan från deras sida till

utgifternas begränsning kunde påräknas. Riksräkenskapsverket fann vidare,

att statens medverkan borde få formen av ett bidrag med ett visst bestämt

belopp för barn och år. För att ge erforderligt utrymme åt kommunernas

medverkan borde detta belopp icke sättas för högt utan förslagsvis till ungefär

2/3 av en beräknad medelkostnad för barn och år. Detta belopp ville

riksräkenskapsverket med utgångspunkt ifrån de sakkunnigas kostnadsberäkningar

sätta till sex kronor för barn i folkskola och tva kronor för barn

i fortsättningsskola.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 78.

Statskontoret ansåg det också vara att föredraga, att kostnaderna fördelades

mellan statsverket och skoldistrikten. Därvid borde skoldistrikten

åläggas skyldighet att tillhandahålla behövlig materiel mot att statsverket

bidroge till kostnadernas bestridande med visst för elev och läsår beräknat

belopp. Genom en sådan anordning skulle skoldistrikten få ett bestämt intresse

av att tillse, att vederbörlig sparsamhet iakttoges, varjämte särskild

kontroll från statsverkets sida av skoldistriktens utgifter för ifrågavarande

ändamål bleve obehövlig. Anordningen förutsatte dock, att ett statligt organ

övervakade, att skoldistrikten i tillbörlig omfattning fullgjorde sina skyldigheter.

Denna eftersyn ansåge statskontoret kunna utan olägenhet anförtros

åt folkskolinspektörerna. Även statskontoret föreslog, att statsbidraget skulle

utgå efter sex kronor för lärjunge i folkskola och två kronor i fortsättningsskola.

Skolöverstyrelsen delade de sakkunnigas uppfattning, att bidraget principiellt

borde utgå lika till alla skoldistrikt. Däremot kunde överstyrelsen

icke godkänna vare sig att staten skulle svara för hela materielkostnaden eller

att beloppen skulle fixeras till de siffror som de sakkunniga anfört. Eftersom de

sakkunnigas beräkningar vore grundade på en uppskattad medelkostnad,

följde härav, att kostnaderna stundom voro avsevärt större och ibland

något lägre än de föreslagna statsbidragen. Frågan uppställde sig då, vem

som skulle betala merkostnaden för de distrikt, där statsbidraget icke vore

tillräckligt, och huruvida man skulle tillåta vissa distrikt att göra sig inkomst

på de bidrag, som de icke ansåge sig helt behöva använda för de

angivna ändamålen. Dessa frågor ansåge överstyrelsen, att de sakkunniga

icke behandlat på ett tillfredsställande sätt.

Enligt överstyrelsens mening vore den lämpligaste lösningen, att man

icke uppställde kravet, att staten skulle betala hela materielkostnaden. Örn

man, såsom de sakkunniga föresloge, förordade ett mera schematiskt statsbidragsförfarande,

måste statsbidraget ligga i underkant av den verkliga

kostnaden och skoldistrikten vara skyldiga att betala den merkostnad för

utgifterna, som i regel måste beräknas uppkomma. Däremot borde statsbidraget

vara så beskaffat, att det väsentligen täckte skoldistriktens kostnader.

Även om det vore svårt att angiva ett belopp, ville dock överstyrelsen

hålla före, att ett belopp av sex kronor för barn och år i folkskolan och

två kronor för barn och år i fortsättningsskolan vore väl avvägt. Det borde

sedan ankomma på skoldistrikten att tillskjuta ytterligare erforderliga medel

till behovet.

Departementschefen.

För egen del har departementschefen yttrat följande.

1937 års sakkunniga ha förordat, att staten principiellt skall svara för

samtliga kostnader för fria läroböcker och fri undervisningsmateriel. Då riks
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

11

etagen 1942 i anledning av motioner behandlade frågan, uttalade den, att

övervägande skäl talade för att, därest staten iklädde sig utgifter för undervisningsmateriel,

även en medverkan i viss utsträckning från kommunernas

sida komme till stånd. Denna mening har även företrätts av flera remissmyndigheter,

bland annat statskontoret, riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen.

Enligt min mening bör ett statsbidrag för genomförande av fri undervisningsmateriel

i skoldistrikten icke konstrueras på så sätt, att staten betalar

ett visst procenttal av skoldistriktens redovisade verkliga kostnader. Detta

skulle, såsom i annat sammanhang närmare belyses, draga med sig en alltför

omständlig och kostsam kontrollapparat. Bidraget synes i stället böra utgå i

form av ett visst fixerat belopp per barn och år. Detta belopp synes mig till

storleken böra avpassas så, att det täcker största delen av kostnaden för fri

materiel till eleverna. Distriktens andel i kostnaderna bör därvid icke göras

större, än att nödig marginal finnes för variationerna i kostnader mellan olika

skoldistrikt och att i sparsamhetens intresse åtminstone något utrymme lämnas

för kommunal medverkan. Viktigt är, att statsbidragsbeloppet icke betraktas

såsom en gång för alla fixerat, utan att det tid efter annan underkastas

revision i anslutning till prisutvecklingen och den pedagogiska erfarenhetens

krav på ny undervisningsmateriel. I sistnämnda hänseende är det av synnerlig

vikt, att den fria pedagogiska utvecklingen ej klavbindes av ett såsom

fixt betraktat kostnadsbelopp.

De förnyade kostnadsberäkningar, vars resultat redovisats i det föregående,

ge vid handen, att genomsnittskostnaderna för tillhandahållande av fria läroböcker

och fri förbrukningsmateriel för närvarande ligga mellan 11 oell 12

kronor per barn och år. I betraktande härav förefaller det mig, att ett statsbidrag

på 10 kronor per barn och år för närvarande bäst skulle motsvara behovet

och de förut uttalade önskemålen. Jag förordar därför, att statsbidraget

till ifrågavarande ändamål för närvarande fastställes till nämnda belopp för

samtliga skoldistrikt, att utgå för alla folkskolelever, som fullgöra obligatorisk

skolgång, således även för elever i obligatorisk åttonde klass, i den mån sådan

förekommer. Några bärande skäl för en differentiering av bidraget efter skolpliktstidens

längd i de särskilda kommunerna synas icke föreligga.

I detta sammanhang erinrar jag, att vissa årliga bidrag till anskaffande av

undervisningsmateriel plägar beviljas åt de skoldistrikt, som komma i åtnjutande

av statsbidrag från förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter m. m. Det torde få ankomma på Kungl.

Hajd att efter prövning av de särskilda förhållandena avgöra, huruvida och i

vad mån det av mig förordade nya statsbidraget bör föranleda ändrad praxis

ifråga örn medelstilldelningen från nämnda anslag.

I det följande ämnar jag förorda, att statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande

av fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel från och med

läsåret 1946/47 skall utbetalas till skoldistrikten i början av det läsår, varunder

materielen skall användas. Vid bifall till vad jag förordat erfordras således

anslag för ändamålet redan för nästa budgetår. Barnantalet i folkskolan

uppgick vårterminen 1945 till 524 000. Med hänsyn till födelsetalets förändringar

och skolpliktens successiva utsträckning till 7 eller 8 år torde man

böra räkna med att detta för innevarande läsår stigit till omkring 540 000.

f det följande kommer jag att förorda, att det statsbidragsbelopp, som vid

läsårets början utbetalas till skoldistrikten, grundas på elevantalet näst föregående

läsår. Det förslagsanslag till »Folkskolor m. m.: Bidrag till kostnaderna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 78.

Utskottet.

för tillhandahållande av fria läroböcker m. m.», som för nästa budgetår torde

böra anvisas, därest de av mig tillstyrkta statsbidragsgrunderna godtagas,

synes alltså böra uppföras med ett belopp av 5 400 000 kronor.

I motionerna I: 25Ih och II: J+02 anföres bland annat följande.

En påtaglig konsekvens av ett bifall till föreliggande förslag blir vidare,

att frågan örn statsbidrag till fri undervisningsmateriel för de barn inom

den obligatoriska skolåldern, som övergått till läroverk och andra skolor,

snarast måste upptagas. Inom vissa skoldistrikt har detta spörsmål redan

vunnit sin lösning genom särskilda kommunala åtgärder.

I fråga örn den nya verksamhetens omfattning har departementschefen

föreslagit, att den skall omfatta samtliga skoldistrikt och att statsbidrag

skulle utgå för alla folkskolelever, som fullgöra obligatorisk skolgång, sålunda

även för elever i obligatorisk åttonde klass. Det finns emellertid ett

antal skoldistrikt, som i princip uttalat sig för införande av ett åttonde

skolår men som på grund av främst bristande tillgång på lokaler och även

av andra skäl icke kunnat göra detta obligatoriskt utan tills vidare gjort

detsamma jrivilligt. Det synes oss innebära en orättvisa att utestänga dylika

skoldistrikt från förmånen av statsbidrag till undervisningsmateriel.

Det måste dessutom anses vara ett betydande allmänt intresse, att skoldistriktens

intresse för anordnande av ett åttonde skolår på allt sätt stimuleras

och att även åtgärder i denna riktning underlättas.

Departementschefens förslag innebär, att statsbidrag för genomförande

av fri undervisningsmateriel i skoldistrikten skall utgå i form av ett visst

bestämt belopp för barn och år, vilket belopp bör avpassas så, att det

täcker största delen av kostnaderna för materielen. Enligt departementschefens

mening bör statsbidragsbeloppet emellertid icke betraktas såsom

en gång för alla fixerat, utan bör det tid efter annan underkastas revision

i anslutning till prisutvecklingen och den pedagogiska erfarenhetens krav

på ny undervisningsmateriel. Genomsnittskostnaderna för ifrågavarande

undervisningsmateriel hava beräknats till mellan 11 och 12 kronor för barn

och år. Departementschefen har i betraktande härav förordat, att statsbidraget

för närvarande fastställes till 10 kronor för barn och år för samtliga

skoldistrikt, att utgå för alla folkskolelever, som fullgöra obligatorisk

skolgång, alltså även för elever i obligatorisk åttonde klass, i den mån sådan

förekommer.

I motionerna I: 255 och II: 406 har yrkats, att staten skulle påtaga sig

samtliga kostnader för läroböcker och undervisningsmateriel åt alla elever

i folkskolor och realskolor samt med dem likställda kommunala och statliga

undervisningsanstalter.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot de av departementschefen

förordade grunderna för statsbidragets utgående. Det i motionerna I: 255

och II: 406 gjorda yrkandet, att staten skulle svara för samtliga kostnader

för ifrågavarande ändamål, anser utskottet sig alltså icke böra tillstyrka.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 78.

Beträffande det i samma motioner framställda förslaget om utsträckande

av förmånen av fri undervisningsmateriel även till elever vid andra läroanstalter

än folkskolorna vill utskottet — ehuru onekligen vissa principiella

skäl tala för den av motionärerna på denna punkt hävdade uppfattningen

— framhålla, att en åtgärd i sådan riktning måste föregås av en

ingående utredning för klarläggande i främsta rummet av omfattningen av

de kostnader, som härigenom skulle komma att asamkas statsverket och

vilka säkerligen torde bliva betydande. Utskottet avstyrker alitsa bifall till

motionerna I: 255 och II: 406.

I motionerna I: 254 och II: 402 har hemställts, att statsbidrag till undervisningsmateriel

måtte utgå jämväl för elever i frivillig åttonde klass inom

folkskolan. I likhet med motionärerna anser utskottet det önskvärt, att

skoldistriktens intresse för anordnande av ett åttonde skolar pa allt sätt

stimuleras. Då ett bifall till motionerna enligt utskottets mening skulle

verka i denna riktning, har utskottet funnit sig böra giva sin anslutning

till ifrågavarande motionsvis framställda förslag.

Utskottet — som i övrigt icke funnit något att erinra mot vad departementschefen

i detta sammanhang anfört — tillstyrker i enlighet med vad

departementschefen föreslagit, att anslag till bidrag till kostnaderna för

tillhandahållande av fria läroböcker m. m. för nästa budgetår uppföres

med ett belopp av 5 400 000 kronor.

3. Administration och kontroll m. m.

Enligt de sakkunnigas mening är det angeläget, att staten äger möjlighet

att genom sina organ övervaka användningen av det föreslagna statsbidraget.

För att åstadkomma en tillfredsställande ordning å hithörande område ifrågasätta

de, om icke skoldistriktens medelsförvaltning liksom kontrollen över

densamma borde kunna anordnas pa ett liknande sätt, som vid tidpunkten

för avgivande av deras förslag gällde på vägväsendets område. Sålunda anse

de, att det bör kunna föreskrivas, att skoldistriktens räkenskapsföring sker

enligt av Kungl. Maja meddelade föreskrifter, detta i syfte att underlätta

genomförandet av önskvärd enhetlighet ifråga om skoldistriktens räkenskaper.

Vidare önska de, att skoldistriktens räkenskaper skola kunna göras till föremål

för granskning av riksdagens revisorer samt av riksräkenskapsverket eller

en eventuell blivande kameralbyrå i skolöverstyrelsen.

De sakkunniga föreslå vidare, att statsbidraget skall utgå i efterskott samt

grunda sig på elevantalet vid slutet av vårterminen. Rekvisition skulle inlämnas

omedelbart efter vårterminens slut till folkskolinspektören, som skulle

ha att snarast möjligt och före juli månads utgång insända ett exemplar av

rekvisitionen till statskontoret eller vederbörande länsstyrelse. De sakkunniga

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Statsutskottets utlåtande nr 78.

räkna med, att statsbidraget skall vara skoldistrikten tillhanda före höstterminens

början.

I remissyttrandena blev de sakkunnigas förslag föremål för åtskillig kritik

bland annat från statskontoret, riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen.

Departementschefen anför för egen del följande.

Frågan örn de administrativa bestämmelser och föreskrifter om kontroll, som

skola reglera användningen av det föreslagna statsbidraget, är utan tvivel’ synnerligen

betydelsefull. Riktpunkten för anordningarna på detta område synes

mig emellertid böra vara, att alla bestämmelser göras enkla och lätta att utan

onödig omgång tillämpa. Den statliga kontrollen över skoldistriktens användning

av statsbidraget till fri undervisningsmateriel synes mig därför böra inskränkas

till att folkskolinspektörerna få i uppdrag att i samband med den allmänna

inspektionen kontrollera dels att undervisningsmaterielen tillhandahålles

utan kostnad för eleverna och dels att denna materiel motsvarar rimliga

anspråk ifråga om omfattningen och kvaliteten. Någon ytterligare detaljkontroll

och detaljredovisning på sätt de sakkunniga och riksräkenskapsverket

föreslagit finner jag icke erforderlig. Den skulle också bli synnerligen tids- och

arbetskrävande och svår att i praktiken genomföra. Något ståndpunktstagande

till de sakkunnigas yttrande örn omläggning av skoldistriktens räkenskapsföring

finner jag för närvarande icke erforderligt. Beträffande tidpunkten för

rekvisitionernas ingivande och grunderna för beräknande av antalet statsbidragsberättigade

barn ansluter jag mig till de synpunkter skolöverstyrelsen

framfört. Statsbidragssummans storlek torde sålunda för varje läsår böra bestämmas

med hänsyn till barnantalet vid nästföregående vårtermins slut.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de bestämmelser

rörande statsbidraget och villkoren för dess åtnjutande, som må befinnas erforderliga.

I enlighet med sina direktiv behandlade 1937 års skolmaterielsakkunniga

utförligt frågorna om skolmaterielens anskaffning och prissättningen å densamma.

De förslag de sakkunniga i detta avseende framlagt, har jag icke ansett

erforderligt att upptaga till behandling i förevarande sammanhang, enär dessa

spörsmål hänskjutits till förnyat övervägande av de sakkunniga, som jag den

19 oktober 1945 tillkallat med uppgift att utreda läroboksfrågan i dess helhet.

Enligt direktiven för nämnda sakkunniga skola de utreda frågan om möjligheterna

att nedbringa utgifterna för skolmateriel, varvid även tanken på ett

statligt läroboksförlag hänskjutits till kommittén. Bland övriga spörsmål,

vilka denna kommitté har att utreda, framhålles frågan örn distributionen av

Skolmateriel, varvid möjligheterna av en direkt distribution av skolmaterielen

från producenterna till skolorna bör särskilt uppmärksammas.

Tillsvidare utgår jag därför från, att skoldistrikten vid inköp av undervisningsmateriel

för skolorna skola förfara såsom hitintills och verkställa inköpen

och träffa överenskommelser med producenter och distributörer enligt nu gällande

principer.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad departementschefen

under detta avsnitt anfört och föreslagit.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

15

4. Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med bifall till motionerna I: 254 och II: 402 ävensom

med avslag å motionerna I: 255 och II: 406 samt II: 405,

a) medgiva, att statsbidrag må utgå till bestridande av

kostnaderna för tillhandahållande av fria läroböcker m. m.

i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet förordat;
b)

till Folkskolor ra. ra.: Bidrag till kostnaderna för tillhandahållande

av fria läroböcker ra. ra. för budgetåret

1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 5 400 000 kronor.

Stockholm den 5 april 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,

Larsson, Andrén, Bäckström, Heiding, Gustaf Karlsson, Johan Eric Ericson, Gustav Emil Andersson

och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar T Örnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,

Svensson i Grönvik, Falla, Bergström, Rubbestad, Andersson i Malmö, Wallentheim, Viklund,

Malmborg i Skövde och Hoppe.

Reservation

av herrar Svensson i Grönvik och Rubbestad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för hudgetåret 1946/47 till understöd åt inh s. 6 i texten