Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående medgivande för Kungl. Maid att vidtaga de åtgärder, som erfordras för Sveriges anslutning till Förenta Nationerna.

1946-06-15 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1946:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående medgivande för Kungl. Maid att vidtaga de åtgärder, som erfordras för Sveriges anslutning till Förenta Nationerna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1946 kl. 12 m.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition

angående medgivande för Kungl. Maid att vidtaga

de åtgärder, som erfordras för Sveriges anslutning

till Förenta Nationerna.

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad proposition,

nr 196, har Kungl. Maj:!, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för

nämnda dag, äskat riksdagens medgivande för Kungl. Maj :t att vid tidpunkt,

som må befinnas lämplig, vidtaga de åtgärder, som erfordras för Sveriges

anslutning till Förenta Nationerna.

Den nya internationella säkerhetsorganisationen, »Förenta Nationerna»,

har upprättats genom den på konferensen i San Francisco utarbetade, den

26 juni 1945 undertecknade, internationella överenskommelsen, »Förenta

Nationernas stadga». Organisationen har till uppgift att upprätthålla internationell

fred och säkerhet, utveckla vänskapliga förbindelser mellan nationerna,

åstadkomma internationell samverkan vid lösande av internationella

problem av ekonomisk, social, kulturell och humanitär art samt utgöra en

medelpunkt för samordnande av nationernas verksamhet för dessa gemensamma

syften. Till Förenta Nationerna äro såsom ursprungliga medlemmar

anslutna 51 stater, nämligen de fem stormakterna Amerikas Förenta Stater,

Frankrike, Kina, De Socialistiska Rådsrepublikemas Union och Storbritannien

samt Argentina, Australien, Belgien, Bolivia, Brasilien, Canada, Chile,

Colombia, Costa Rica, Cuba, Danmark, Dominikanska Republiken, Ecuador,

Egypten, Etiopien, Filippinerna, Grekland, Guatemala, Haiti, Honduras, Indien,

Irak, Iran, Jugoslavien, Libanon, Liberia, Luxemburg, Mexico, Nederländerna,

Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Peru, Polen,

Salvador, Saud-Arabien, Sydafrikanska Unionen, Syrien, Tjeckoslovakien,

Turkiet, Ukrainska Socialistiska Rådsrepubliken, Uruguay, Venezuela och

Vitryska Socialistiska Rådsrepubliken.

Beträffande det närmare innehållet av Förenta Nationernas stadga får utskottet

hänvisa till stadgans text, vilken jämte en inom utrikesdepartementet

med biträde av tillkallade sakkunniga utarbetad kommentar till densamma

finnes fogad vid propositionen. Här må endast anföras, att Förenta Nationernas

huvudorgan äro en generalförsamling, vari i princip samtliga medlemsstater

skola vara företrädda, ett säkerhetsråd med fem självskrivna, ständiga

medlemmar och sex på två år valda medlemmar, ett ekonomiskt och

Bihang till riksdagens protokoll 1S ''i6 5 sami. 1 avd. Nr 5.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

socialt råd, eit förvaltarskapsråd för handhavande av ett internationellt förvaltarskapssystem

för vissa territorier, sekretariat samt en internationell

domstol. Medlemskap i Förenta Nationerna står öppet för alla fredsälskande

nationer utanför organisationen, vilka åtaga sig de förpliktelser, som Förenta

Nationernas stadga ålägger, och enligt organisationens uppfattning kunna

och vilja uppfylla dessa förpliktelser. Upptagande av sådan stat till medlem

sker genom beslut av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet.

Som allmän säkerhetsorganisation är Förenta Nationerna avsedd att ersätta

Nationernas förbund, i vilket Sverige varit medlem från dess upprättande

år 1920 och till dess förbundet, jämlikt en resolution av församlingen

den 18 april 1946, upplöstes. Vissa av Nationernas förbunds tillgångar och

arbetsuppgifter ha övertagits av Förenta Nationerna.

I ett i propositionen intaget yttrande tillstyrker överbefälhavaren ur de

synpunkter han har att företräda, att Sverige begagnar sig av en eventuell

möjlighet att inträda som medlem i Förenta Nationerna. Överbefälhavaren

framhåller därvid, att organisationen synes redan från början äga goda möjligheter

att förhindra fredsbrott från medelstora och små staters sida i de

fall, då de fem stora nationerna äro eniga. Vårt land är knappast i nuvarande

läge utsatt för risken av allvarliga konflikter med små eller medelstora

stater. Därför får nian emellertid icke underskatta värdet även för

Sverige av att en mindre konflikt kan hindras sprida sig på ett sätt som

skulle kunna föra vårt land in i farozonen.

Vidare anföres i yttrandet, att bestämmelserna för Förenta Nationerna

icke äro sådana, att organisationen kan direkt förhindra eller ingripa mot

en stormakt, som hotar eller bryter freden. Det förhållandet, att Förenta

Nationernas säkerhetsråd erbjuder tillfälle till förhandlingar i reglerade former

mellan representanter för stormakterna vid periodvis återkommande

sammanträden, kan komma att underlätta samarbetet mellan makterna. I

varje fall erbjuder säkerhetsrådet en god plattform för dem, som vilja arbeta

för fredens bevarande. Generalförsamlingen torde komma att få en icke

obetydlig opinionsbddande betydelse och kan på så sätt komma att verka återhållande

även gentemot stormakter.

En anslutning från Sveriges sida till Förenta Nationerna komme att medföra

förpliktelser, vilkas konsekvenser ur militärpolitisk synpunkt kunde ingiva

vissa betänkligheter. Inför dessa måste emellertid enligt överbefälhavaren

betänkas, att säkerhetsorganisationen jämlikt stadgan skall tillse, att stater,

som ej äro medlemmar av Förenta Nationerna, handla i överensstämmelse

med organisationens grundsatser i den mån detta befinnes lämpligt för att bevara

internationell fred och säkerhet. Det är sålunda icke genom medlemskapet

som de angivna riskerna för vårt land uppkomma, utan dessa existera

i och med tillkomsten av säkerhetsorganisationen. De möjligheter Sverige kan

få att som medlem av Förenta Nationerna i viss mån inverka på de former,

under vilka förpliktelserna komma att utkrävas av oss, göra enligt överbefäl
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

3

havaren olägenheterna mindre än de sannolikt skulle bliva, om vårt land

ställde sig utanför organisationen och borde därför icke föranleda, att Sverige

avstode från medlemskap. Hellre borde vårt land begagna det inflytande,

som landet skulle vinna såsom medlem, för att söka uppnå en ur svensk synpunkt

fördelaktig tolkning av stadgan och för att få vårt lands berättigade intressen

tillgodosedda.

Överbefälhavaren anser det vara av vikt, att vid träffande av avtal enligt

stadgans art. 43 angående de prestationer Sverige skulle ställa till säkerhetsrådets

förfogande, dessa begränsas och specificeras samt kompletteras med

förmåner för vårt land på ett sådant sätt, att för Sverige vitala intressen bli

tillgodosedda, att förhandlingar i samband med ingående av ett sådant avtal

föras så, att ur svensk synpunkt önskvärd sekretess i möjligaste mån bevaras,

att rätten till självförsvar får den vidare tolkning, som förutsattes i en av

brittiska regeringen lämnad kommentar till stadgan (d. v. s. att, örn säkerhetsrådets

aktion är påtagligen otillräcklig, rätten till självförsvar kan åberopas

av en stat såsom rättfärdigande varje aktion den må finna lämplig att

företaga), samt att upplåtelse av baser, medgivande av genomtransport eller

andra förmåner enligt stadgans art. 45 icke komma att begäras förrän vid

ett direkt och påtagligt hot mot freden.

Överbefälhavaren påpekar, att svenskt medlemskap i Förenta Nationerna

förutsätter en ändring i gällande värnpliktslag, då i § 28, mom. 2, av denna

lag säges, att armén tilldelade värnpliktiga få användas utom riket endast

till rikets försvar.

Beträffande möjligheterna till neutralitetspolitik från svensk sida anför

överbefälhavaren:

»Medan en neutralitetspolitik är oförenlig med medlemskap i Förenta Nationerna

så länge organisationen fungerar, föreligger intet principiellt hinder

för ett fullföljande av den hävdvunna svenska neutralitetspolitiken vid en

konflikt mellan stormakter. En förutsättning för att svensk neutralitet då

skall respekteras är, att denna stödjes av cn krigsmakt så organiserad, att den

efter måttet av våra resurser medger försvar mot direkt anfall.»

Slutligen anför överbefälhavaren:

»Har det tidigare varit ett svenskt intresse av första ordningen att freden

i Europa kunnat tryggas, så är detta förhållandet i ännu högre grad, när

stormaktsbalansen på den europeiska kontinenten upphört och vårt land

kommit att ligga inom det utsatta gränsområdet mellan tvenne intressesfärer.

Det synes berättigat att till FN knyta förväntningen, att organisationen

skall kunna framgångsrikt ingripa mot små och medelstora nationer, som

söka bryta fred och säkerhet. Likaså synes man med fog kunna hoppas att

samarbetet inom FN skall öka möjligheterna till det samförstånd mellan

stormakterna, som är den yttersta förutsättningen för världsfreden. En svensk

positiv medverkan inom FN är därför önskvärd. De nackdelar för de smärre

staterna, som äro förknippade med den nya säkerhetsorganisationen, bli

ur militärpolitisk synpunkt sannolikt mindre för medlemmar av FN än för

de länder, som komma att stå utanför organisationen.

FN:s tillkomst utgör icke någon garanti för världsfreden och en svensk

anslutning till organisationen säkrar icke heller freden för vårt land. Sve
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

rige måste vara berett till självförsvar även inom ett normalt fungerande

FN, men framför allt i det svåra läge, som kan uppstå vid en stormaktskonflikt.

0 Sverige kan arbeta för fred i världen och därmed för frihet och fred åt

vart folk genom aktiv medverkan i arbetet inom FN och genom att föra

en gentemot stormaktsblocken fri, på ett effektivt självständighetsförsvar

stödd politik inom FN eller vid en stormaktskonflikt utanför denna organisation.

En sådan politik och ett sådant försvar synas ägnade att minska riskerna

för att motsättningarna mellan stormakterna få en våldsam utlösning

just i vara trakter. Svensk militär svaghet skulle däremot öka riskerna för en

ödesdiger politisk utveckling.»

1 propositionen anför departementschefen bl. a. följande:

»För bedömandet av Förenta Nationernas struktur och innebörden för Sverige

av en anslutning till den nya världsorganisationen synes en viss ledning

kunna vinnas genom en jämförelse med Nationernas förbund.

Den mest betydelsefulla skillnaden är rådets maktutvidgning och, genom

omröstningsbestämmelserna i detta organ, den dominerande ställning, som i

Förenta Nationerna tilldelats de fem stormakterna Amerikas Förenta Stater,

Frankrike, Ivina, Sovjetunionen och Storbritannien. Det har med andra ord

skapats en relation mellan makt och ansvar, som saknades i Nationernas

förbund. Man har vid konferensen i San Francisco utgått från

att de stater, på vilka världsfredens bibehållande i sista hand beror och som

måste bära den tyngsta bördan vid tillämpandet av militära och andra sanktioner,

också skola äga ett övervägande inflytande vid beslutens fattande. Genom

stormakternas vetorätt i säkerhetsrådet i fråga om militära och andra

sanktioner har man emellertid gått ett steg längre. Man har skapat en ordning,

som sätter säkerhetssystemet ur funktion för det fall, att en av stormakterna

direkt eller indirekt skulle stå som angripare. Denna mycket omdebatterade

vetorätt bör ses som en konsekvens därav, att ett säkerhetssystem

under nu rådande förhållanden i världen står och faller med enigheten

och sammanhållningen stormakterna emellan beträffande vitala spörsmål

eller sådana frågor, varpå krig eller fred beror. Förenta Nationerna erbjuder

sålunda icke möjligheten av en medlemmarnas samfällda aktion mot en stormakt,

som är medlem av rådet.

Därest en internationell motsättning skulle uppstå, vari en stormakt direkt

eller indirekt äger intresse, kan Förenta Nationerna likväl komma att spela

en betydelsefull roll, till och med för det fall att motsättningen utvecklar sig

till en konflikt, som leder till krig och världsorganisationens sammanbrott.

Detta synes vara så mycket viktigare att framhålla, som den roll Förenta Nationerna

i sadant fall kan komma att spela, utföres av församlingen, i vilken

samtliga makter, stora som små, äga lika rösträtt. Församlingen utgör visserligen

icke, som i Nationernas förbund, en myndighet med även verkställande

uppgifter, men den bildar genom sina befogenheter ett samlat organ för

världsopinionen, vars åsidosättande också för en stormakt måste synas svårt

och även riskfyllt. Församlingen kan nämligen både fastställa allmänna principer

och föreslå medel för fredligt tillrättaläggande av varje sakläge oavsett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

5

dess ursprung, som församlingen anser vara ägnat att skada den allmänna

välfärden eller de vänskapliga förbindelserna nationerna emellan’.

Församlingen har vidare i det av densamma valda ekonomiska och sociala

rådet erhållit ett organ för behandling av sociala och ekonomiska missförhållanden,

vilka skulle kunna skapa allvarliga internationella problem.

En betydande fördel hos Förenta Nationerna jämfört med Nationernas förbund

är den nya organisationens universalitet. En av orsakerna till att Nationernas

förbund aldrig lyckades infria de stora förhoppningar, som ställdes

på detsamma, var säkerligen, att Förenta Staterna redan från början

stod utanför; andra stormakter, såsom Sovjetunionen, kommo med först på

ett senare stadium.

Såsom ett uppenbart framsteg får även betraktas, att Förenta Nationerna

icke, såsom fallet var med Nationernas förbund, ingår som en del av fredsslutet

efter ett världskrig. Genom att denna del av fredsprogrammet ställts utanför

de olika fredsavtalen, har organisationens tillkomst icke gjorts beroende av

de långvariga och svåra förhandlingar, som måste föregå fredstraktaternas utformande.

Tillkomsten av den nya säkerhetsorganisationen inverkar avsevärt på vårt

lands utrikespolitiska ställning. De förpliktelser Sverige ikläder sig genom

ett inträde i Förenta Nationerna äro i flera avseenden mera vittgående än de,

vilka medlemskapet i Nationernas förbund medförde. Enligt förbundsakten

förelåg ingen ovillkorlig plikt för medlemsstaterna att deltaga i militära sanktioner,

i varje fall icke enligt den av Sverige och åtskilliga andra stater hävdade,

av förbundet icke underkända tolkningen. Det ankom på medlemsstaterna

att pröva och avgöra, huruvida villkoren för ett sanktionsförfarande

voro uppfyllda, och i avsevärd mån även att bestämma, vilka åtgärder de

i händelse av plikt att deltaga i sanktioner borde vidtaga. Enligt Förenta Nationernas

stadga kan säkerhetsrådet utan medverkan av församlingen icke

blott beordra medlemsstater att avbryta alla förbindelser av ekonomisk,

kommunikationsteknisk eller diplomatisk natur med annan stat utan även

att gripa till militära sanktioner. För att giva säkerhetsrådet möjlighet att ingripa

med vapenmakt utfästa sig medlemsstaterna enligt stadgan att på säkerhetsrådets

anmodan, och i enlighet med specificerat avtal, som skall ingås

snarast möjligt, till rådets förfogande ställa väpnade styrkor, annat bistånd

eller lättnader, som exempelvis passagerätt. Under säkerhetsrådet skall

den strategiska ledningen av de väpnade styrkor, som ställts till rådets förfogande,

handhavas av ett militärt statsutskott sammansatt av militära representanter

för de fem ständiga rådsmedlemmarna.

Förenta Nationerna utgör intet fulländat instrument för världsfredens tryggande,

men dess stadga präglas av sinne för realiteter. Stormakternas förmåga

till samarbete blir utslagsgivande. Allt beror på den anda, i vilken dessa

makter gå alt tillämpa den nya organisationens principer. De lia liksom de

mellanstora och små makterna funnit sig i vidsträckta begränsningar i sin

handlingsfrihet. De lia genom sitt medlemskap avgivit högtidliga försäkringar

att avstå från bruk av våld för uppnående av nationella syften. De ha vidare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

förbundit sig att genom de organ, som skapats för ändamålet, söka på fredlig

väg lösa de tvister, vilka hota vidmakthållandet av internationell fred och

frihet.

Förenta Nationerna får, såsom presidenten Truman sagt, uppfattas som ett

första steg mot en varaktig fred. Det gäller att utan överdrivna förhoppningar

eller misstro söka stödja den nya organisationen samt bidraga till att därav

skapa ett arbetsdugligt fredsinstrument. Därpå beror, icke minst mot bakgrunden

av de nyaste krigstekniska uppfinningarna, vår civilisations framtid.»

»Ehuruväl frågan om Sveriges anslutning till Förenta Nationerna främst

avgöres på allmän- och militärpolitiska grunder torde uppmärksamheten

böra fästas på det vidgade internationella samarbete på de ekonomiska och

sociala områdena, som enligt Förenta Nationernas stadga ingår i organisationens

uppgifter. För detta ändamål har, som förut nämnts, skapats ett särskilt

organ utan direkt motsvarighet inom Nationernas förbund, det ekonomiska

och sociala rådet. Därjämte avses de internationella fackorgan och institutioner,

som upprättats genom olika mellanstatliga överenskommelser och som

enligt sina statuter ha vittgående internationella åligganden på ekonomiska,

sociala, kulturella, uppfostrings-, hälsovårds- och närbesläktade områden,

skola anknytas till Förenta Nationerna.»

Departementschefen förordar, på i propositionen anförda, härovan i väsentliga

delar återgivna grunder, att Sverige vidtager de åtgärder, som erfordras

för vårt lands anslutning till Förenta Nationerna, och erinrar därvid

om det uttalande av Förenta Staternas, Sovjetunionens och Storbritanniens

ledande statsmän i deras gemensamma kommuniké efter avslutandet den 2

augusti 1945 av konferensen i Potsdam, enligt vilket de tre regeringarna komma

att stödja ansökningar örn medlemskap i Förenta Nationerna från de

stater, som förblivit neutrala under kriget och som uppfylla de kvalifikationer,

vilka uppställts i organisationens stadga.

Efter förmälan att Förenta Nationernas säkerhetsråd eventuellt komme att

ägna en särskild session åt behandlingen av ansökningar om inträde i organisationen

tillägger departementschefen:

»Med hänsyn härtill och av allmänna lämplighetsskäl synes det mig vara

mest ändamålsenligt, att Kungl. Maj:t får välja tidpunkten att inför vederbörande

instans i Förenta Nationerna anmäla Sveriges ansökan örn inträde i organisationen.

Det är naturligt, att i denna angelägenhet samråd dock alltid

kommer att äga rum med utrikesnämnden. Däremot måste förutsättas, att

en anslutning omedelbart träder i kraft och icke erfordrar senare godkännande

av riksdagen.

Med en anslutning till Förenta Nationerna uppstår frågan, huruvida de

särskilda förpliktelser, Sverige därmed kommer att ikläda sig, medföra behov

av ändring i gällande svenska författningar. Hinder mot anslutningen

synes icke föreligga i rikets grundlagar. Efter den år 1933 genomförda ändringen

i § 51 regeringsformen kan urtima riksdag sammankallas med ytterligt

kort varsel; vid fortsatt tillämpande av de senaste årens praxis att hålla

riksdagen samlad till årets slut kan för övrigt i brådskande fall riksdagsbe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

7

handling av viktigt ärende äga rum praktiskt taget vid vilken tidpunkt som

helst av året utan att urtima riksdag behöver inkallas. Vad åter angår övrig

lagstiftning, må erinras örn vad som anförts i överbefälhavarens förut återgivna

yttrande angående erforderlig ändring i värnpliktslagen den 30 december

1941.

Som redan framhållits, skola medlemsstats militära förpliktelser enligt Förenta

Nationernas stadga närmare angivas i ett mellan säkerhetsrådet och ifrågavarande

regering träffat avtal. Stadgan förutsätter, att sådan överenskommelse

skall i vederbörlig ordning ratificeras. För Sveriges del innebär detta,

att dylikt avtal enligt § 12 regeringsformen skall föreläggas riksdagen för

godkännande. I samband därmed finnas möjligheter att vidtaga genom avtalet

eventuellt erforderliga lagändringar.»

Till departementschefens allmänna synpunkter på frågan om den ställning

Sverige bör intaga till den nya internationella säkerhetsorganisationen ger

utskottet sin anslutning. Utskottet har, så långt möjligheter därtill stått till

buds, sökt göra sig förtroget med de fördelar och nackdelar, Sveriges inträde i

Förenta Nationerna skulle jämlikt organisationens stadga innebära. Motsvarande

omsorg bär ägnats åt bedömningen av vårt lands läge, därest Sverige

skulle komma att stå utanför organisationen. Utskottet har vid jämförelsen

mellan dessa alternativ funnit övervägande skäl tala för vidtagandet av de åtgärder,

som erfordras för Sveriges anslutning.

Denna ståndpunkt torde väl överensstämma med den önskan som förefinnes

i vårt land att bidraga till tryggandet av internationell rättsordning och

fredliga förhållanden i världen. Förenta Nationerna utgör den förnyade ansats

till mellanfolklig samverkan i detta syfte, som nu med anslutning av flertalet

nationer utgått ur erfarenheterna från det andra världskriget. Med en

realistisk bedömning av organisationens förutsättningar att genomföra det

angivna syftet låter sig enligt utskottets mening väl förena att, såsom departementschefen

uttalat, utan överdrivna förhoppningar eller missti-o söka stödja

den nya organisationen samt bidraga till att därav skapa ett arbetsdugligt

fredsinstrument.

Utskottet utgår från att de önskemål och synpunkter i fråga om svenska

militärpolitiska intressen, som framförts av överbefälhavaren, bliva av Kungl.

Maj:t beaktade i den mån de aktualiseras och i den utsträckning omständigheterna

medgiva. Innan närmare erfarenhet givit säkrare bedömningsmöjligheter

både angående Sveriges militära förpliktelser enligt stadgan och i fråga

örn den trygghet organisationen kan erbjuda vårt land, synas några bestämda

slutsatser av militärpolitisk natur icke kunna dragas av Sveriges eventuella

inträde i densamma.

Departementschefen bär fäst uppmärksamheten på det vidgade internationella

samarbete på de ekonomiska och sociala områdena, som ingår i Förenta

Nationernas uppgifter. I anslutning härtill önskar utskottet understryka betydelsen

av organisationens och till denna knutna internationella fackorgans

verksamhet på dessa och närbesläktade områden och framhålla Sveriges intresse

att därvidlag lämna sin medverkan.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

Frågan om tidpunkten för att vidtaga i propositionen berörda åtgärder för

Sveriges anslutning bör, såsom departementschefen förutsatt, bliva föremål

för särskilt övervägande. Mot att överlåta denna prövning åt Kungl. Maj:t,

efter samråd med utrikesnämnden, har utskottet under förhandenvarande

omständigheter icke någon erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, medgiva, att Kungl. Maj:t vid tidpunkt,

som må befinnas lämplig, vidtager de åtgärder, som erfordras

för Sveriges anslutning till Förenta Nationerna.

Stockholm den 15 juni 1946.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Sandler, Åkerberg, Domö, Gränebo, Anderson, Ivar,

Andersson, Elon, Lindström och Wistrand; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund, Ward, Lindqvist, Pehrsson-Bramstorp,

Ohlin, Fast, Hallén och Hagberg i Malmö.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

462157

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.