Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud mot deltagande i visst slag av s. k. kedjebr ev srörelse. Första lagutskottet bär till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskottet hänvisade motioner, nr 62 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. samt nr 123 i andra kammaren av herr Swedberg m. fl.

1947-03-18 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1947:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud mot deltagande i visst slag av s. k. kedjebr ev srörelse. Första lagutskottet bär till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskottet hänvisade motioner, nr 62 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. samt nr 123 i andra kammaren av herr Swedberg m. fl.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

Nr 21.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud mot deltagande

i visst slag av s. k. kedjebr ev srörelse.

Första lagutskottet bär till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till

lagutskottet hänvisade motioner, nr 62 i första kammaren av herr Lindblom m. fl.

samt nr 123 i andra kammaren av herr Swedberg m. fl. I motionerna, som äro

likalydande, hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning

angående förbud mot att upprätta och deltaga i kedjebrevsrörelse, där det

är fråga om pengar eller pengars värde, samt framläggande för riksdagen av det

förslag, vartill denna utredning föranleder.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet

hänvisa till motionerna.

Kedjebrevsrörelse och därmed jämförlig verksamhet bedrives i skiftande former

och med olika målsättning. Verksamhetens, syfte är i regel att tillföra dess upphovsman

ekonomisk vinning men kan undantagsvis vara av annan art, vilket

exempelvis är fallet med sådana kedjebrev som mottagaren uppmanas sända

vidare för att undgå en olycka eller liknande. Inom den grupp, där verksamhetens

syfte är ekonomiskt, kunna efter sättet för verksamhetens bedrivande urskiljas

tvenne huvudarter. Den ena kan gestalta sig på följande sätt: Initiativtagaren

översänder en tryckt lista, upptagande i numrerad ordning fem personer

med angiven adress, samt uppmanar mottagaren att dels till nr 1 och 5 å listan

översända ett visst belopp, t. ex. tre kronor, dels anteckna sig själv som nr 6 å

listan och dels slutligen till initiativtagaren insända listan jämte postkvitto å

inbetalningarna till nr 1 och 5 ävensom ett mindre belopp, vanligtvis en krona,

i frimärken utgörande ersättning för initiativtagarens arbete och kostnader för

rörelsens drift. Initiativtagaren låter nu trycka tre nya listor, å vilka det tidigare

första namnet uteslutits samt övriga uppflyttats ett steg, varjämte den nye deltagarens

namn upptagits som nr 5. Dessa tre listor tillställas den nye deltagaren

med anmodan till honom att överlämna listorna till tre personer, som äro villiga

att deltaga i verksamheten enligt enahanda grunder. Nr 5 står nu å tre listor och

erhåller från envar av de nya deltagarna tre kronor. Bryts icke kedjan kommer

nr 5 så småningom att stå som nr 1 på ej mindre än 243 listor, vilket för honom

medför en vinst av 243 x3= 729 kronor.

Den andra huvudarten, vilken närmast kan betecknas som kedjeaffärer, är en

form för avsättning av varor. Initiativet utgår här från ett affärsföretag, stundom

utländskt, som genom kedjeaffärema vill öka sin omsättning. Verksamheten

igångsättes med att företaget delar ut kuponger i serier om t. ex. 4, 6 eller 8

stycken. Mottagaren av en serie har att dela ut kupongerna till vänner och be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

5

kanta, vilka skola sända in ett visst belopp till företaget. I gengäld erhålla dessa

därefter i sin tur en serie kuponger för utdelning. Sedan betalning inlevererats

för alla kupongerna i en serie, erhåller den som utdelat serien en på förhand

bestämd vara, en klocka eller dylikt, vars värde emellertid understiger summan

av de insända beloppen. När marknaden blivit mättad stannar rörelsen och de

som efter erlagd betalning erhållit en kupongserie, vilken de icke lyckas avsätta,

bli icke berättigade till någon vara och lida alltså förlust.

För prövning av frågan huruvida kedjeb revsrörelse och därmed jämförlig verksamhet

står i överensstämmelse med gällande rätt äro bestämmelserna i 21 kap.

5 § strafflagen och i lotteriförordningen den 19 maj 1939 närmast av intresse.

Enligt förstnämnda lagrum skall den som vid avtal eller annan rättshandling

begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i

förhållande till honom till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande

till vederlaget eller för vilken vederlag icke skall utgå, straffas för

ocker. Straffet är högst straffarbete i två år eller där brottet är grovt fyra år.

I lotteriförordningen meddelas bestämmelser om villkoren för anordnande för

allmänheten av lotteri om penningar eller penningars värde. Såsom lotteri anses

enligt förordningen varje företag, vari efter lottning, gissning, vadhållning

eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller

flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det som erhålles av varje deltagare.

Förseelse mot lotteriförordningen straffas i allmänhet med dagsböter.

Härjämte kan såsom påföljd följa jämväl förverkande.

Justitiekanslersämbetet har i skrivelse till Konungen den 28 januari 1947

uttalat, att det under år 1946 till ämbetet anmälts ett flertal ärenden angående

kedjebrevsverksamhet samt att ämbetet för sin del funnit att gällande lagstiftning

icke lägger hinder i vägen för bedrivande av sådan verksamhet. I skrivelsen har

ämbetet härefter anfört följande:

”Som erfarenheten visat, att deltagande i kedjebrevsverksamhet i det alldeles

övervägande antalet fall föranlett förlust för många deltagare, enär kedjorna

tämligen snart plägat brytas, kunde det antagas, att verksamheten skulle avstanna

utan att från det allmännas sida vidtoges åtgärder till dess förhindrande. Så

synes emellertid icke ha blivit förhållandet. Fastmera tycks vetskapen om att förfarandet

icke är straffbart ha föranlett en alltmera omfattande kedjebrevsverkeamhet,

som i vissa fall fått sådana proportioner, att initiativtagaren kunnat förskaffa

sig betydande inkomster därav.

I ett fall, som under senare tid uppmärksammats i pressen, har en person i

Uppsala drivit en omfattande kedjebrevsverksamhet, därvid deltagarna huvudsakligen

utgjorts av i Norge bosatta personer. Enligt den norska lotterilagen är det

förbjudet såväl att anordna som att deltaga i kedjebrevsverksamhet, och de norrmän,

som deltagit i nämnda verksamhet, ha således gjort sig förfallna till ansvar

jämlikt lotterilagen, varjämte deras förfarande synes ha innefattat överträdelse

av de norska valutabestämmelserna. Norska beskickningen i Sverige har i

skrivelse till utrikesdepartementet den 26 juli 1946 anhållit om bistånd att få

kedjcbrevsförsändelseraa till Norge stoppade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

Kedjebre vs verksamheten måste anses vara en osund företeelse. Godtrogna personer

förledas, under förespeglingar att de skola kunna göra stora vinster, att

deltaga i verksamheten, men resultatet blir, att ett stort antal deltagare icke

erhålla någon som helst valuta för de penningar som de utlagt. Enligt justitiekanslersämbetets

mening finnas skäl för lagstiftning till förhindrande av kedjebrevsverksamhet.

Även om det måhända endast är en tidsfråga, innan de nu

pågående kedjebrevsföretagen komma att upphöra, lärer dylik lagstiftning likväl

vara motiverad, då erfarenheterna såväl här i landet som i Norge visat, att sådana

företag från tid till annan dyka upp och kunna vinna ganska stor spridning

bland personer, som tidigare icke haft någon erfarenhet av verksamhetens art.

Vad angår innehållet i en blivande lagstiftningsåtgärd så kan nämnas, att den

norska bestämmelsen i ämnet lyder: ''Det er forbudt å oprette eller delta i lykkekjeder,

kjedeforretninger eller lignende tiltak hvor penger eller verdier omsettes

efter hvert innen en ubestemt krets av personer.’ Möjligen får en mera ingående

bestämning anses erforderlig. Det karakteristiska torde vara) att kedjebrevsverksamheten

innebär att inom en till antalet alltmera växande krets av deltagande

personer de senare tillträdande deltagarna utgiva penningar eller andra värden

till tidigare anslutna deltagare utan att av dem erhålla motsvarande vederlag.

Kedjeb revs verksamhet, som icke avser omsättning av penningar eller andra värden,

torde —- liksom i Norge —- alltjämt böra vara tillåten. Att straffbarheten

bör avse den som anordnar eller driver kedjebrevsverksamhet är tydligt. Tveksamt

synes däremot vara, huruvida jämväl ett deltagande i kedjebrevsverksamhet

bör medföra straff. Den kommitté, som föreslog den norska bestämmelsen, ansåg

emellertid en sådan utvidgning av straffarbeten nödvändig för förbudets effektivitet.

Det anfördes, att det ofta kunde vara svårt att påvisa vem som stode

bakom en kedjebrevsverksamhet. Huruvida sådan svårighet verkligen kan förväntas

uppkomma synes dock förtjänt av närmare övervägande. I de fall, som

kommit till ämbetets kännedom, har alltid å listorna angivits postadress för

ledaren av kedjebrevsverksamheten, och det förefaller, som om detta också vore

en nödvändig förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas, i varje

fall om någon större omfattning därav är åsyftad. Enligt ämbetets uppfattning

vore det önskvärt att vid en eventuell lagstiftning söka undvika att stadga straff

för deltagande i kedjebrevsverksamhet.”

Den i justitiekanslersämbetets skrivelse återgivna norska bestämmelsen återfinnes

som § 12 i lov 12 mai 1939 (nr 3) om lotterier m. v. Av § 13 i nämnda

lag framgår, att överträdelse av lagen eller medverkan därtill straffas med böter

eller fängelse i hög-st tre månader samt att överträdelser äro straffbara även om

de begåtts av oaktsamhet. Av paragrafen framgår vidare, att försök till förseelse

mot bestämmelserna i § 12 straffas på samma sätt som fullbordad överträdelse.

Den kommitté, som avgav förslag till den norska lagen, uttalade i motiven till

§ 12 bl. a. att kedjebrev och kedjeaffärer i och för sig vore osunda företag, som

det funnes allt skäl för lagstiftningen att motarbeta. Kommittén fann sig böra

föreslå ett allmänt förbud mot att upprätta och deltaga i sådana företag, enär

enligt kommitténs mening inget skyddsvärt intresse därigenom skadades. Som

skäl till att förbudet utvidgats att omfatta även deltagande i företagen anfördes,

att det ofta skulle komma att bliva svårt att påvisa vem som stode bakom företagen

eller att komma åt denne. För att få en effektiv spärr ansåg kommittén det

därför nödvändigt att låta förbudet omfatta även deltagande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

7

Den i motionerna berörda frågan är på grund av justitiekanslersämbetets framställning

i ämnet redan föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet. Med hänsyn

härtill finner utskottet riksdagen sakna anledning att göra någon framställning

i saken till Kungl. Maj :t och får alltså hemställa,

att förevarande motioner, 1:62 och II: 123, icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1947.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Wagnsson, Ekströmer, Lindblom,

Kriigel, LötJhner, Lodenius och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Lindqvist, Gezelius, Hedlund i

Östersund, Olsson i Mellerud, Berg, Gustafsson i Lekåsa och Sundström i Vikmanshyttan.

av herr Lindblom..

Reservation

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1947

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.