Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940

1947-06-12 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1947:49, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

1

Kr 49.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av lagen den 1 november

1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser angående

patent vid krig eller krigsfara m. m., dels ock

Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av

en den 8 februari 1947 avslutad internationell överenskommelse

rörande bibehållande och återställande

av rättigheter på den industriella äganderättens område,

m. m.

Genom en den 24 januari 1947 dagtecknad proposition, nr 35, har Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat

förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 924)

med särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m.

Vidare har Kungl. Maj:t genom en den 16 maj 1947 dagtecknad proposition,

nr 292, under åberopande av denna proposition bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll samt med överlämnande av texten, jämte översättning

därav till svenska språket, till en den 8 februari 1947 avslutad internationell

överenskommelse rörande bibehållande och återställande av rättigheter

på den industriella äganderättens område, vilka berörts av det andra

världskriget, jämte slutprotokoll, dels äskat riksdagens godkännande av överenskommelsen

jämte slutprotokollet, dels ock — med återkallande av nyssnämnda

proposition nr 35 — föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

nr 292 fogat förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt till patent,

mönster eller varumärke m. m.

1 fråga om ordalydelsen av överenskommelsen jämte tillhörande slutprotokoll

hänvisas till propositionen nr 292.

Det vid denna proposition fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Lag

om återställande i vissa fall av rätt till patent, mönster eller varumärke

m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Återupptagande av ansökning och återupprättande av skyddsrätt in. in.

1 §•

Ilar ansökning om patent, om registrering av mönster eller varumärke eller

om förnyelse av varumärkesregistrering, som gjorts före den 1 juli 1947, för
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 9 samt 1 avd. Nr 49—50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

klarats förfallen eller avslagits genom beslut som vunnit laga kraft i anledning

av att sökanden ej iakttagit vad i 8 § förordningen angående patent,

8 § lagen om skydd för vissa mönster och modeller eller 5 eller 9 § lagen om

skydd för varumärken föreskrives i fråga om talan mot patent- eller registreringsmyndighetens

beslut; eller

har före nämnda dag gjord patentansökning antingen avförts enligt 5 §

andra stycket eller 6 § andra stycket förordningen angående patent och i lagrummet

stadgad''tid för återupplivning gått till ända eller ock avförts jämlikt

7 § fjärde stycket samma förordning;

då äge sökanden eller hans rättsinnehavare, såframt den frist som skolat

iakttagas utgått efter den 31 augusti 1939 men före den 30 juni 1948, få ansökningen

återupptagen genom att senast sistnämnda dag fullgöra vad för

ärendets fullföljande erfordrats.

2 §•

Återupptagen ansökning skall anses gjord å den ursprungliga ansökningstiden.

Vad som är stadgat om patentintrång skall ej äga tillämpning å utnyttjande,

som skett efter det patentansökning förklarats förfallen, avslagits eller

avförts men innan den återupptagits.

Patent, som meddelats på grund av återupptagen patentansökning, vare

ej heller i övrigt gällande mot någon som, efter det ansökningen förklarats

förfallen, avslagits eller avförts men före den 1 januari 1947 och innan vad

som fordras för dess återupptagande blivit iakttaget, i god tro varit i utövning

av den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning

där vidtagit väsentliga åtgärder.

Vad i föregående stycke är stadgat om patent skall äga motsvarande tilllämpning

å mönster, som registrerats på grund av återupptagen ansökning

om sådan registrering.

3 §.

Har patent efter den 31 augusti 1939 men före den 30 juni 1948 förfallit

på grund av uraktlåtenhet att erlägga sådan förhöjd årsavgift som omförmäles

i 11 § förordningen angående patent, eller har skydd för registrerat

varumärke upphört på grund av uraktlåtenhet att under nämnda tid förnya

registreringen enligt 9 § lagen om skydd för varumärken, äge den förutvarande

patent- eller varumärkeshavaren eller hans rättsinnehavare få skyddsrätten

återupprättad genom att senast den 30 juni 1948 inkomma med den

eller de ej förut guldna avgifter, som tidigare skolat med stadgad förhöjning

erläggas, samt, där fråga är om varumärkesförnyelse, i övrigt fullgöra

vad tidigare skolat iakttagas. Vad sålunda stadgas om patent äge tillämpning

endast om den ursprungliga giltighetstiden för patentet icke gått till

ända när åtgärd för återupprättande vidtogs.

Återupprättas patent, skall jämväl tilläggspatent till detsamma återupprättas,

om den förutvarande innehavaren av tilläggspatentet eller hans rättsinnehavare

senast den 30 juni 1948 hos patentmyndigheten framställer begäran

härom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

3

4 §.

Återupprättas patent eller skydd för varumärke, skall i fråga om skyddstiden

och skyldigheten att utöver vad i 3 § sägs erlägga avgifter så anses,

som hade skyddsrätten varit gällande utan avbrott, därvid i fråga om varumärke

förnyelse av registreringen skall anses hava skett vid utgången av

den föregående registreringsperioden.

Patentår, för vilket avgift icke enligt 3 § behöver erläggas, när åtgärd för

återupprättande vidtages, och som börjat före patentets återupprättande eller

inom tre månader därefter, skall, såvitt angår erläggande av därå belöpande

avgift, anses börja först vid utgången av sistnämnda tid; dock att för patentår,

som eljest skolat börja senast å den dag, då åtgärd för återupprättande

vidtogs, avgift skall, även om den inbetalas före patentårets början sådan

denna nu blivit bestämd, utgå med förhöjning, varom i 11 § förordningen

angående patent stadgas.

5 §•

Vad som är stadgat om patent- eller varumärkesintrång skall ej äga tilllämpning

å utnyttjande, som skett efter det skyddet upphört men innan det

återupprättats.

Återupprättat patent vare ej heller i övrigt gällande mot någon som, efter

det patentet förfallit men före den 1 januari 1947 och innan vad som fordras

för dess återupprättande blivit iakttaget, i god tro varit i utövning av den

patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning där vidtagit

väsentliga åtgärder.

6 §.

Patent- eller registreringsmyndigheten skall göra anteckning om återupprättande

av skyddsrätt i vederbörligt register och införa kungörelse därom i

allmänna tidningarna. Sådan kungörelse skall jämväl införas vid återupptagande

av patentansökning, om tidigare jämlikt 7 § sista stycket förordningen

angående patent i allmänna tidningarna kungjorts, att ansökningen

blivit slutligt behandlad utan att leda till patent.

Har genom beslut som vunnit laga kraft förklarats, att återupptagande av

ansökning eller återupprättande av skyddsrätt ej kan ske, skola enligt 1 eller

3 § erlagda avgifter återbetalas.

7 §.

Vid bedömande av talan, som efter ikraftträdandet av denna lag anhängiggöres

enligt 15 § förordningen angående patent, skall tiden från och med den

1 september 1939 till och med den 30 juni 1947 icke medräknas i den tid av

tre år som i nämnda paragraf sägs; och skall denna tid vid bedömande av

sådan talan aldrig anses hava gått till ända före den 1 juli 1949.

8 §.

Vad ovan i 1—7 §§ stadgats skall äga tillämpning i fråga om ansökning

av svensk medborgare och skyddsrätt som innehaves eller, då skyddsrätten

förföll, innehades av svensk medborgare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

Konungen äger, under föruisättning av ömsesidighet eller om eljest särskilda

skäl föranleda därtill, förordna, att nämnda bestämmelser skola, helt

eller delvis, gälla till förmån för medborgare i främmande stat; och må

Konungen därvid, om särskilda omständigheter föreligga, utsträcka de i 1 och

3 §§ fastställda sluttiderna med högst sex månader.

Med medborgare i viss stat likställes den som där är bosatt eller äger ett

verkligt industri- eller handelsföretag.

Förlängning av prioritetstid.

9 §•

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet eller om eljest särskilda

skäl föranleda därtill, förordna om förlängning av den prioritetstid

av högst tolv månader, som avses i 25 § 1) förordningen angående patent,

eller den prioritetstid av högst sex månader, som avses i 20 § lagen om skydd

för vissa mönster och modeller eller 16 § 5) lagen om skydd för varumärken,

såframt prioritetstiden börjat löpa före den 1 januari 1947 och ej gått till

ända före den 1 september 1939. Förlängning må ej ske för längre tid än till

och med den 31 december 1947 och må ej stadgas till förmån för annan

sökande än den som hos patent- eller registreringsmyndighelen här i riket

framställt anspråk på förlängd prioritetstid på sätt och inom tid som i förordnandet

bestämmes.

Då särskilda omständigheter föreligga, må Konungen utsträcka den i första

stycket fastställda sluttiden med högst sex månader.

10 §.

I fråga om patent eller skydd för mönster, som meddelats på grund av

ansökning för vilken förlängd prioritetstid enligt 9 § tagits i anspråk, skall

den skyddstid, som är stadgad i 10 § förordningen angående patent eller

11 § lagen om skydd för vissa mönster och modeller, anses börja med utgången

av den ordinära prioritetstiden.

Patent, som meddelats på grund av sådan ansökning, vare ej gällande mot

den som, innan ansökningen inkommit och före den 1 januari 1946, här i

riket i god tro sökt patent å samma uppfinning eller mot dennes rättsinnehavare,

såframt utomordentliga, av krig föranledda förhållanden hindrat

eller försvårat för honom att före förstnämnda ansökning utöva uppfinningen

inom riket eller för sådan utövning där vidtaga väsentliga åtgärder.

Gemensam bestämmelse.

11 §.

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna lag meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

5

Propositionerna hava hänvisats till lagutskott och vid gemensamt sammanträde

med lagutskotten tilldelats första lagutskottet.

I fråga om de skäl som anförts till stöd för förslagen får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionerna.

I februari detta år hölls i Neuchåtel i Schweiz en internationell konferens

i syfte att nå en enhetlig reglering av vissa spörsmål på det industriella rättsskyddets

område, vilka föranletts av det andra världskriget. Konferensen hade

sammankallats av den internationella byrån i Bern till skydd för den industriella

äganderätten, vilken är centralorgan för den mellan Sverige och de

flesta andra kulturländer bestående internationella unionen i detta syfte (den

s. k. Parisunionen eller patentunionen). Som resultat av förhandlingarna

slöts den 8 februari 1947 mellan vissa av staterna den i propositionen nr 292

intagna överenskommelsen rörande bibehållande och återställande av rättigheter

på den industriella äganderättens område, vilka berörts av det andra

världskriget, jämte tillhörande slutprotokoll och tilläggsslutprotokoll. överenskommelsen

jämte slutprotokollet undertecknades för Sveriges del den 1

mars 1947 under förebehåll om ratifikation av Kungl. Maj:t med riksdagens

samtycke. Övriga stater som undertecknat överenskommelsen äro Belgien,

Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Libanon,

Lichtenstein, Luxemburg, Marocko (franska zonen), Nederländerna, Nya Zeeland,

Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Storbritannien med Norra Irland,

Syrien, Tjeckoslovakien, Tunis, Turkiet och Ungern.

Enligt överenskommelsen förbinda sig de fördragsslutande länderna att

medgiva vissa förmåner för innehavare av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område, överenskommelsen avser ej endast patent utan även

mönster och varumärken. Artikel 1 i överenskommelsen rör prioritetstid,

d. v. s. den tid under vilken den som sökt skydd i ett till Parisunionen hörande

land åtnjuter skydd i de andra unionsländema mot nyhetshinder och

andra ansökningar. Denna tid, som i Sverige är tolv månader för patent

samt sex eller fyra månader för mönster och varumärken, skall enligt överenskommelsen

förlängas till den 31 december 1947, om den ej gått till ända

den 3 september 1939 eller om den uppstått därefter.

Artikel 2 innebär i huvudsak, att det skall ges en allmän rätt att senast

den 30 juni 1948 erlägga avgift eller eljest uppfylla föreskrift, vars iakttagande

erfordras för att förvärva eller bevara skyddsrätt och normalt skulle skett

den 3 september 1939 eller senare. För svenskt vidkommande får detta främst

den betydelsen, att i nämnda fall återställande skall ske av ansökningar och

skyddsrätter, som gått förlorade.

Artikel 5 betyder ur svensk synpunkt framför allt, att tiden den 3 september

1939—den 30 juni 1947 ej får räknas med, då det gäller att fastställa,

om patenthavares underlåtenhet att utöva uppfinningen skall medföra att

tvångslicens kan beviljas. Vidare innebär artikeln, att patent efter överenskommelsens

ikraftträdande överhuvud taget ej kan drabbas av tvångslicenspåföljd

före den 30 juni 1949.

Artikel 6 behandlar skyddet för godtroende tredje man. Det uttalas i första

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

stycket att, om han börjat utövning under tiden den 3 september 1939—den 31

december 1946, han får fortsätta utövningen, därvid i fråga om villkoren

hänvisas till varje lands interna lagstiftning. Andra stycket ger en motsvarande

utövningsrätt åt den som under tiden den 3 september 1939—den 31

december 1945 sökt patent å uppfinning, därest denne på grund av krigsförhållandena

hindrats att igångsätta en utövning.

Beträffande överenskommelsens innehåll i övrigt hänvisas till propositionen

nr 292.

Rörande frågan om ratifikation av överenskommelsen och om erforderlig

lagstiftning i anslutning till densamma har av byråchefen i patent- och registreringsverket

Å. von Zweigbergk utarbetats en den 20 mars 1947 dagtecknad

promemoria, vilken fogats som bilaga vid propositionen nr 292.

Yttranden över promemorian jämte därvid fogat lagförslag ha efter remiss

avgivits av kommerskollegium, patent- och registreringsverket, Sveriges industriförbund,

svenska uppfinnareföreningen, svenska industriens patentingenjörers

förening och svenska patentombudsföreningen. Kommerskollegium

har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.

De hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha samtliga med undantag

av industriförbundet, som ej tagit bestämd ståndpunkt i frågan, uttalat

sig för en ratifikation av den i Neuchåtel avslutade överenskommelsen.

I flera av yttrandena har i samband härmed framhållits, att en anslutning,

med därav följande beviljande i förhållande till utlandet av mer

vidsträckta förmåner än hittills, visserligen medförde övervägande olägenheter

för den svenska industrien. De skäl som från mera allmän synvinkel

talade för överenskommelsens biträdande finge emellertid anses avgörande.

Vad angår det vid promemorian fogade lagförslaget har detta i stort

sett tillstyrkts i de avgivna yttrandena. Därvid har bl. a. framhållits, att de

förefintliga möjligheterna att inom överenskommelsens ram begränsa dess ur

svensk synpunkt ogynnsamma verkningar väl tillvaratagits. I samband härmed

har även i ett par yttranden påpekats, att ett godtagande av förslagets

bestämmelser i detta syfte varit en förutsättning vid tillstyrkande av överenskommelsens

ratificerande.

I propositionen nr 292 framhålles att de förmåner som genom den i Neuchåtel

träffade överenskommelsen beredas patenthavare och patentsökande

äro mera vidsträckta än de förmåner, som kunna beviljas med stöd av lagen

den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser angående patent

vid krig eller krigsfara m. m., och, framför allt, än de som medgivits i de

med stöd av lagen utfärdade tillämpningskungörelserna. De huvudsakligaste

skillnaderna i förhållande till vad nu gäller äro enligt propositionen — frånsett

att överenskommelsen avser ej endast patent utan även mönster och

varumärken — följande:

1) överenskommelsen lämnar ej möjlighet till den nuvarande begränsningen

av fristförlängningen till sex (nio) månader;

2) materiell prövning, huruvida i det särskilda fallet svårighet förelegat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

7

att på grund av krigsförhållandena iakttaga den vanliga fristen, kan enligt

överenskommelsen ej ske;

3) möjligheten att besluta om tvångslicens vid underlåtenhet att utöva

patenterad uppfinning är enligt överenskommelsen begränsad; och

4) enligt överenskommelsen torde däri stadgade förmåner bli tillämpliga

i förhållande till betydligt flera stater än vad för närvarande är förhållandet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen

nr 292 erinrat om innehållet i överenskommelsen och om de verkningar

en anslutning till denna enligt hans uppfattning skulle ha för det svenska

näringslivet. I flera avseenden skulle olägenheter uppkomma, ehuru dessa

icke vore av större betydelse. Departementschefen har härefter anfört bland

annat följande.

»Om sålunda nackdelarna för det inhemska näringslivet av den ifrågasatta

utvidgningen av förmånerna för utländska intressenter enligt min mening

icke äro alltför betydande, kan dock icke bortses från att dessa olägenheter

icke till fullo uppvägas av att motsvarande lättnader beviljas svenska intressen

utomlands. Svenska patentsökande och patenthavare utomlands ha nämligen

självfallet ej i lika hög grad lidit intrång av krigstillståndet. En avvägning

ur begränsad svensk synpunkt skulle alltså närmast tala för att Sverige

ställde sig utanför överenskommelsen. Enligt min mening kan man emellertid

icke stanna härvid utan frågan måste bedömas ur en vidare synvinkel. Flertalet

stater av industriell betydelse torde komma att ansluta sig till överenskommelsen.

Det lärer vid sådant förhållande kunna befaras, att om Sverige

icke biträder överenskommelsen, det nuvarande systemet med bilaterala avtal

icke kan upprätthållas såvitt angår förhållandet till de fördragsslutande staterna.

Dessa torde nämligen kunna förutses bli mindre benägna att träffa

separata överenskommelser med de mera begränsade svenska förmånerna

som grundval. I flera av yttrandena har vidare framhållits, att Sveriges goodwill

i utlandet skulle lida avbräck, därest man avböjde att biträda överenskommelsen.

Enligt min åsikt måste stor vikt fästas vid denna synpunkt. Sett

på längre sikt torde åtgärder för upprätthållande av en dylik good-will på ett

område med så utpräglad internationell karaktär som det industriella rättsskyddets

vara till fördel även i det inhemska näringslivets eget intresse.

De skäl som sålunda tala för en anslutning synes höra tillerkännas avgörande

betydelse. Härtill bidrager även, att inom överenskommelsens ram kunna

vidtagas ganska betydande åtgärder till skydd för inhemska intressen. Jag

vill alltså förorda, att överenskommelsen jämte det därtill fogade slutprotokollet

ratificeras från svensk sida. Däremot torde tillräcklig anledning icke

föreligga att biträda jämväl det upprättade tilläggsslutprotokollet.

De regler av internationellt privaträttslig natur, vilka Sverige genom en anslutning

till överenskommelsen förhinder sig att tillämpa, torde böra införlivas

med den interna svenska rätten genom deras upptagande i en särskild

lag. Denna hör emellertid kunna utgöra grundval för tillämpningsbestäminelser

även i förhållande till stater, som stå utanför överenskommelsen. Med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

Utskottet.

hänsyn härtill bör åt lagen givas en allmängiltig karaktär. I lagen böra även

upptagas erforderliga bestämmelser i de frågor, vilkas lösning i överenskommelsen

överlämnats åt den interna rätten.

Det genom promemorian framlagda förslaget till lag i ämnet har utarbetats

från nu angivna utgångspunkter. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna

och sammanslutningarna finner jag förslaget väl ägnat att läggas

till grund för lagstiftning. Samtidigt som det fyller de i överenskommelsen

uppställda kraven synas däri på ett tillfredsställande sätt ha utnyttjats förefintliga

möjligheter att inom ramen av överenskommelsen tillgodose inhemska

intressen. Jag kan alltså i allt väsentligt ansluta mig till förslaget samt

får vad angår skälen till de särskilda bestämmelserna hänvisa till promemorian.

I fråga om ett par punkter i förslaget vill jag dock, delvis i anslutning

till de avgivna yttrandena, framhålla följande.

Patenttiden skall enligt förslaget, då förlängd prioritetstid tagits i anspråk,

räknas från utgången av den ordinära prioritetstiden och icke från den faktiska

ansökningen. En förkortning av den verkliga patenttiden skall alltså

ske. I flera av yttrandena har framhållits, att denna bestämmelse vore av

särskilt värde för den inhemska industrien. På grund av bestämmelsen kan

det ej — såsom i motsvarande fall skedde efter första världskriget — inträffa,

att den svenska industrien hindras att fritt utnyttja utländska uppfinningar

å tid, då det på grund av den allmänna tekniska utvecklingen

varit naturligt att så kunnat ske. Jag vill alltså tillstyrka bestämmelsen och

finner ej skäl att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, vidtaga någon jämkning

i densamma.---

Den nya lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1947, från och med vilken

dag 1940 års lag bör upphöra att gälla. I anslutning härtill torde den

till innevarande riksdag avlåtna propositionen om förlängning av sistnämnda

lag, vilken framlades före konferensen i Neuchåtel, böra återtagas.»

Lagrådet har granskat ett inom justitiedepartementet på grundval av promemorians

förslag upprättat förslag till lag om återställande i vissa fall av

rätt till patent, mönster och varumärke m. m. Den erinran lagrådet därvid

framställt har beaktats i propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot propositionen nr 292.

Genom denna proposition har Kungl. Maj:t även återkallat propositionen

nr 35.

På grund härav får utskottet hemställa,

A) att riksdagen låter bero vid Kungl. Majrts återkallande

av propositionen nr 35,

B) att riksdagen måtte dels godkänna den i propositionen

nr 292 omförmälda internationella överenskommelsen rörande

bibehållande och återställande av rättigheter på den industriella

äganderättens område, vilka berörts av det andra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

9

världskriget, jämte slutprotokoll, dels ock antaga det vid

samma proposition fogade förslaget till lag om återställande i

vissa fall av rätt till patent, mönster eller varumärke m. m.

Stockholm den 12 juni 1947.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Ahlkvist, Ekströmer, Olofsson

och Löthner, fru Sjöström-Bengtsson, herrar William Ohlsson och Annér;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson

i Mellerud och Lindberg, fru Gustafson, herrar Gustafsson i Lekåsa, Sveningsson

och Jonsson i Skutskär.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till byggnadslag rn. m. i vad den hänvisats till konstitutionsutskot s. 10 i texten