Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstadgad kontroll över handeln med s. k. bekämpningsmedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 12 i första kammaren av herr Bondeson m. fl. och nr 23 i andra kammaren av herr Liedberg m. fl.

1947-03-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstadgad kontroll över handeln med s. k. bekämpningsmedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 12 i första kammaren av herr Bondeson m. fl. och nr 23 i andra kammaren av herr Liedberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstadgad

kontroll över handeln med s. k. bekämpningsmedel.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 12 i första kammaren av

herr Bondeson m. fl. och nr 23 i andra kammaren av herr Liedberg m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning angående kvalitetskontroll

av sådana preparat, som avse bekämpandet av såväl växt- som

djurparasiter, skadedjur och ogräs, samt förslag till lag angående handeln

med dylika preparat».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

I 21 § 2 mom. giftstadgan den 26 november 19A3 hänvisas till vissa bestämmelser,

intagna i den vid stadgan fogade Bilaga 2, vilka bestämmelser

skola iakttagas vid utlämnande av vissa gifter från försäljningsställe till brukare.

I bilagan äro bestämmelserna — såvitt nu är fråga -— sammanförda

i två grupper, gällande den ena varor, avsedda till bekämpande av skadeinsekter

vid trädgårdsskötsel, jordbruk eller skogsbruk ävensom myror,

och den andra varor, avsedda till betning av utsäde, desinfektion av jord

eller lantbruksredskap m. m. samt till utrotande av ogräs eller annan växtlighet.

I bestämmelserna, som omfatta varor innehållande nikotin i vissa

former samt arsenik-, antimon- och kvicksilverföreningar, föreskrives, att

varorna få utlämnas endast i väl sluten originalförpackning med obruten

försegling. Vidare skall påskriften innehålla tydlig uppgift om namn och

mängd på samtliga i varan ingående gifter av första klassen, varjämte förpackningen

skall åtföljas av tydlig bruksanvisning. Förseelse mot föreskrifterna

är i 38 § första stycket giftstadgan belagd med dagsböter.

Enligt 21 kap. 7 § allmänna strafflagen dömes för oredligt förfarande till

böter eller fängelse eller, om brottet är grovt, till straffarbete i högst två

år den, som förmår någon till handling eller underlåtenhet medelst vilseledande,

där vilseledandet sker i utövning av yrke eller näring och avser beskaffenhet,

myckenhet eller ursprung av vad mot vederlag tillhandahålles.

Brottet må enligt 11 § samma kapitel ej åtalas, med mindre överåklagare

funnit åtal vara ur allmän synpunkt påkallat.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 12.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Statens växtskyddsanstalt hemställde i skrivelse den 24 augusti 1933 hos

Kungl. Maj:t om utfärdande av vissa lagbestämmelser rörande handeln med

sådana kemiska medel, som avsåge bekämpande av för växtodlingen farliga

växtparasiter och skadedjur. Framställningen överlämnades av Kungl. Maj:t

genom beslut den 28 september 1934 till medicinalstyrelsen för de åtgärder,

som styrelsen efter samråd med lantbruksstyrelsen och växtskyddsanstalten

kunde med stöd av styrelsen tillkommande befogenhet på området finna

anledning vidtaga. Till efterkommande av detta beslut utfärdade medicinalstyrelsen

genom tvenne kungörelser den 29 maj 1935 bestämmelser, vilka

sedermera med vissa omarbetningar överförts till den nya giftstadgan år

1943 på sätt framgår av vad ovan återgivits ur stadgan med bilaga.

I förnyad framställning av den 27 augusti 1935 framhöll växtskyddsanstalten,

att de ovan nämnda av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelserna

avsåge endast en ringa del av de bekämpningsmedel, som i handeln

fördes och utbjödes såsom användbara mot växtsjukdomar och skadedjur

av skilda slag, samt anförde vidare:

Vinsten av dessa bestämmelser är desto mindre som man bland andra

kategorier bekämpningsmedel än dem bestämmelserna avse otvivelaktigt träffar

på de värdelösaste och mest humbugsartade preparaten, vilka ofta åtföljas

av en reklam, som är i hög grad osund. Den stora allmänheten är givetvis

ur stånd att bland alla dessa skilja de goda medlen från de dåliga och

göra sig en riktig föreställning om preparatens verkliga värde. Växtskyddsanstalten

kan lika litet för närvarande värdesätta alla dessa bekämpningsmedel

och stå allmänheten till tjänst med upplysningar om dessa, en brist,

som väl torde kunna betecknas som högst anmärkningsvärd. Anstalten

anser därför det vara ofrånkomligt, att sådana lagbestämmelser utfärdas,

att småningom allenast användbara bekämpningsmedel komma att föras

i handeln och att växtskyddsanstalten beredes möjlighet att sakligt pröva

respektive medels användbarhet samt utöva en effektiv kontroll över desamma

i avseende på lagbestämmelsernas efterlevnad och lämnade deklarationers

riktighet. Sådan kontroll är numera införd flerstädes utomlands,

för ej så länge sedan i vårt grannland Danmark, där den visat sig vara

lika välbehövlig som gagnelig.

Den av anstalten föreslagna kontrollen av medlen borde vara av dels

kemisk, dels biologisk art. Framställningen utmynnade i hemställan bl. a.,

att Kungl. Maj:t ville ånyo upptaga till övervägande de framställda önskemålen

samt om möjligt redan till nästkommande riksdag i nära anslutning

till bifogade författningsförslag göra framställning om utfärdandet av lagbestämmelser

rörande handeln med sådana kemiska medel, som avse bekämpandet

av farliga växtparasiter och skadedjur.

Författningsutkastet överarbetades sedermera av växtskyddsanstalten och

innehöll i den form det framlades av anstalten den 14 december 1936 bestämmelser

i följande hänseenden: definition av begreppet bekämpnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

3

medel (§ 1), stadgande om skyldighet för växtskvddsanstalten att utöva kontroll

över och utföra prov av dylika medel (§ 2), förbud mot försäljning

m. m. av preparat som ej blivit av anstalten godkända (§ 3), åläggande

att förse förpackning med tydlig påskrift eller etikett med i paragrafen

närmare angivet innehåll (§ 4), förhud mot oriktig eller vilseledande reklamuppgift

(§ 5), bestämmelser angående kostnaden för kontrollen (§ 6) samt

straffbestämmelser o. d. (§ 7). Vid utkastet fanns fogat förslag till särskilda

tillämpningsbestämmelser.

I den 17 februari 1938 över växtskyddsanstaltens sistnämnda framställning

avgivet underdånigt yttrande fann medicinalstyrelsen, som erinrade

om av styrelsen påbörjad revision av giftstadgan, att med utfärdande av

ifrågavarande bestämmelser borde anstå, till dess riktlinjer för giftstadgans

nya uppställning blivit utformade.

Växtskyddsanstalten förnyade i remissyttrande till Kungl. Maj:t den 30

juni 1938 sin ovannämnda hemställan av den 27 augusti 1935. Senare ingav

Sveriges pomologiska förening den 1 juli 1940 till Kungl. Maj:t en

skrivelse, vilken likaledes utmynnade i anhållan, att Kungl. Maj:t ville till

övervägande upptaga det av växtskyddsanstalten framlagda förslaget om

utfärdande av lagbestämmelser rörande handeln med ifrågavarande medel

samt framlägga proposition i ärendet till nästkommande års riksdag.

Till stöd för sin anhållan anförde föreningen:

De år, som gått sedan nämnda lagförslag första gången framlades, hava

präglats av stark utveckling inom den svenska trädgårds- och fruktodlingen.

Speciellt inom fruktodlingen utgör numera bekämpningen av skadeinsekter

och parasitsvampar ett av de viktigaste arbetena, som årligen kräver stora

kostnader i arbetslöner och inköp av bekämpningsmedel. Samtidigt som

dessa arbeten intensifierats, tillföres marknaden alltjämt nya, oprövade bekämpningsmedel,

som genom ihållande reklam rekommenderas landets

fruktodlare. Då emellertid 1''ruktodlarna lika litet nu som förr äga möjlighet

erhålla utlåtanden angående olika bekämpningsmedels värde, baserade på

fortlöpande officiell kontroll, kunna dessa medel ofta visa helt andra egenskaper

än vad som i reklamen framhålles. Under sådana förhållanden och

med hänsyn till fruktodlingens alltmera framträdande ekonomiska betydelse

får avsaknaden av lagbestämmelser angående prövning och fortlöpande

kontroll av medel till bekämpande av skadeinsekter och parasitsvampar

i vårt land anses vara en betydande brist. Upplysningsvis må nämnas,

att kontroll, som här åsyftas, redan införts i Danmark.

Genom nådiga remisser den 19 juli 1938 och den 27 juli 1940 infordrades

kommerskollegii utlåtande i ärendet. Till kollegiet inkommo under dess behandling

av ärendet skrivelser från bl. a. växtskyddsanstalten och Sveriges

kemiska industrikontor.

I anstaltens skrivelse till kollegiet lämnades följande redogörelse för det

vid anstalten bedrivna kontrollarbetet:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Sedan 1938 utför växtskyddsanstalten mot avgift biologisk prövning av

bekämpningsmedel, som av tillverkare och försäljare inlämnas för sådant

ändamål. Denna verksamhet har successivt ökats i omfattning, och det torde

numera som allmän regel kunna fastslås, att huvudmassan av de företagare,

som icke enbart syfta till att fortast möjligt uppnå största möjliga

förtjänst, låta pröva sina produkter hos växtskyddsanstalten, innan dessa

utsläppas i handeln. Detta sker till stor del redan under det att preparaten

befinna sig på experimentstadiet. Ett samarbete mellan tillverkarna och

växtskyddsanstalten har sålunda kommit till stånd med den påföljd, att

provningsresultaten kunna föreligga mycket kort tid efter det att preparaten

äro färdiga för försäljning. Någon hämmande inverkan på initiativ

eller tillverkning är sålunda icke att befara. Tvärtom torde samarbetet mellan

växtskyddsanstalten och åtskilliga kemisk-tekniska fabriker ha avsevärt

befordrat utexperimenterandet och framställningen av bekämpningsmedel.

Anstalten framhöll samtidigt, att denna frivilliga biologiska kontroll

inte utgjorde hinder för att mindre nogräknade företagare pungsloge allmänheten

genom försäljning av mindervärdiga, helt odugliga eller i sämsta

fall direkt skadliga preparat. Växtskyddsanstaltens möjligheter att genom

upplysningsverksamhet motverka en braskande reklam för dylika preparat

finge ej överskattas. En annan brist i den frivilliga kontrollen vore, att

sammansättningen av ett under visst namn prövat preparat kunde underkastas

förändringar utan alt namnet ändrades. Anstaltens rekommendation,

som avsåge preparatet i dess ursprungliga sammansättning, åberopades likväl

även för det nya förändrade preparatet.

Industrikontoret ifrågasatte i två skrivelser till kollegiet behovet av den

föreslagna lagstiftningen. Då det knappast funnes något universalmedel,

lämpligt mot alla skadedjur och parasiter, på alla jordar och under alla

olika klimatiska förhållanden, måste särskilda medel utprovas för bestämda

ändamål. Dylika prov toge lång tid, kanske år. Härav framginge, att ett

förbud mot saluförande av växtskyddsmedel, innan de genomgått anstaltens

prövning, skulle i hög grad hämma initiativet och tillverkningen. Den

biologiska kontrollen av medlen fordrade vidare avsevärd tid, i de flesta

fall en säsong. Skyldighet att deklarera samtliga ämnen, som inginge i

medlen, vilka vore icke patenterbara varor, skulle skada det privata initiativet

och enligt kontorets mening även försvåra eller omöjliggöra import

av vissa utländska växtskyddsmedel.

Kontoret ansåg det för en odlare, som icke själv kunde orientera sig

bland de olika erbjudna medlen, dock böra vara en enkel sak att genom

hänvändelse till sin odlareförening eller direkt till växtskyddsanstalten få

upplysning om för hans behov eventuellt lämpliga och säkert prövade växtskyddsmedel,

samt höll före att frågan kunde lösas, utan att den fria handeln

hämmande förordningar behövde anlitas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

5

Ovederhäftig reklam och mindervärdiga bekämpningsmedel, som kunna

förekomma, böra motarbetas med andra och enklare medel än den föreslagna

lagstiftningen. Sådan illojal konkurrens och reklam förekommer på

många näringslivets områden, utan att man för den skull kunnat stifta lagar

för varje specialområde.

Om medel utbjudas för ändamål, till vilka de icke lämpa sig, eller om

reklamen är överdriven och ovederhäftig eller om däri åberopas intyg från

växtskyddsanstalten, vilka avsett preparat med tidigare, men sedermera

ändrad sammansättning, torde detta kunna beivras med redan existerande

lagstiftning, nämligen enligt reglerna i 21 kap. 7 § strafflagen.

Slutligen erinrade kontoret om att man utan särskild lagstiftning med

goda resultat förhindrat ovederhäftig reklam för läkemedel genom den

verksamhet, som utövades av en särskild nämnd, reklamgranskning för fria

läkemedel.

I underdånigt utlåtande den 28 februari 1946 fann kollegiet en förhandskontroll

beträffande försäljningen av bekämpningsmedel icke vara av behovet

påkallad.

Osund affärsverksamhet på förevarande område liksom inom åtskilliga

andra näringsgrenar synes nämligen kollegium kunna motarbetas utan så

avsevärda ingrepp i näringsfriheten, som växtskyddsanstalten påyrkar. Kollegium

erinrar i det sammanhanget om den verksamhet, som sedan många

år bedrives av svenska reklamförbundets opinionsnämnd. Denna mottager

anmälningar om osund reklam och har i ett stort antal fall på frivillighetens

väg lyckats hämma sådan reklam. Mot de angivna företeelserna

synas andra repressiva åtgärder än de av växtskyddsanstalten nu ifrågasatta

kunna tillgripas.

Kollegiet föreslog i stället en lösning av frågan efter följande linjer.

Att fortsätta på den inslagna vägen med frivillig biologisk kontroll vore

att rekommendera. Teknisk och personell utrustning — i den omfattning,

som kunde befinnas ur kostnadssynpunkt lämplig — torde böra ställas

till anstaltens förfogande i och för en vidgad biologisk kontroll av alla

i marknaden förekommande och nytillkomna preparat ävensom fortlöpande

kemisk kontroll av redan prövade preparats sammansättning.

Denna kontroll torde icke böra vara av förhandsnatur; till följd av

den lagändring på straffrättens område, som kemikontoret erinrat om, synes

en efterhandskontroll kunna bliva tillräckligt effektiv.----Med stöd

av 21 kap. 7 § strafflagen torde flertalet av de osunda företeelser, som

växtskyddsanstalten redogjort för, kunna kännbart bestraffas i den mån

så finnes vara ur allmän synpunkt önskvärt. Med hjälp av biologisk forskning

och fortlöpande kemisk kontroll av prövade preparat skulle växtskyddsanstalten

kunna bli i tillfälle att till åtal befordra de försäljare av

bekämpningsmedel, som anstalten funne vara oredliga i sina förbindelser

med allmänheten. Ett sådant förfaringssätt synes kollegium vara alt föredraga

framför det av växtskyddsanstalten föreslagna förfarandet, bland

annat därför att skyddsåtgärderna därmed skulle inlemmas i det ordinära

rättegångsförfarandet. Vid sidan av denna verksamhet synes växtskyddsanstalten

böra genom vidgad upplysningsverksamhet sprida kännedom om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

de bekämpningsmedel, som anstalten anser sig kunna förorda. Det synes

kollegium sannolikt att dessa olika åtgärder inom rimlig tid skola samverka

till en ganska tillfredsställande sanering av marknaden.

Växtskyddsanstalten borde anmodas att förebringa utredning rörande omfattning

och kostnader för en efterhandskontroll och upplysningsverksamhet

av angivet slag. Utredningen syntes böra omfatta jämväl frågan om den

uppgiftsskyldighet, som till underlättande av anstaltens arbete kunde och

borde åläggas tillverkare eller försäljare av ifrågakommande bekämpningsmedel.

Däremot funne kollegiet svårt att påvisa behovet eller nyttan av

en å förpackningen angiven deklaration, vilken torde äventyra tillverkarnas

icke patenterbara fabrikationshemligheter. Dessa borde enligt kollegii uppfattning

icke åläggas att lämna offentlig uppgift beträffande preparatens

icke giftiga beståndsdelar.

I anledning av vid 19A6 drs riksdag väckta motioner, bl. a. nr 134 i andra

kammaren av herr Jansson i Örebro m. fl., beslöt riksdagen på hemställan

av första kammarens andra tillfälliga utskott och andra kammarens andra

tillfälliga utskott att i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla om utredning för

genomförande av en effektiv kvalitetskontroll av på den svenska marknaden

saluförda viktigare varor samt hur resultaten av en dylik kontroll skulle

bringas till konsumenternas kännedom (riksdagens skrivelse nr 473).

I utlåtande nr 16 anförde andra kammarens andra tillfälliga utskott i

ärendet:

Vår tids oerhörda mångfald av varor omöjliggör såväl för detaljisten

som för konsumenten att med någon högre grad av säkerhet bedöma en

varas kvalitet och den rätta relationen mellan denna och priset. I den mån

det är praktiskt genomförbart skulle därför en å varan utsatt kvalitetsgaranti

kunna bli av mycket stor praktisk betydelse för konsumenten vid

hans val mellan olika varutyper.

Redan nu finnas bestämmelser på många områden, såsom i fråga om viktigare

livsmedel, farmaceutiska preparat, skodon, elektrisk materiel, ädla

metaller o. s. v. Det synes därför utskottet icke orimligt, om jämförbara

bestämmelser där så är möjligt införas för även andra viktigare varuslag.

Utskottet vill gärna erkänna, att det på vissa områden knappast skulle låta

sig praktiskt genomföra att genom statlig kontroll bedöma saluförda varors

kvalitet såsom i fråga om modevaror och andra varor, där den individuella

smaken kräver stort spelrum. På andra områden torde däremot forskning vid

statliga institutioner eller med statligt stöd i samarbete med producenterna

kunna förväntas leda till för konsumenterna gynnsamma resultat. Det gäller

ju dock icke endast att nå resultat utan också att bibringa konsumenterna

kunskap om vad som nåtts och vilka varor, som uppfylla erforderliga krav.

Vad utskottet anfört godtogs av riksdagen i samband med förenämnda

beslut.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

7

Till efterkommande av riksdagens hemställan tillkallades enligt Kung].

Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1946 sakkunniga, som antagit namnet

1946 års utredning angående kvalitetsforskning och konsumentupplysning.

I direktiven till utredningen föreskrevs, att denna på grundval av vad som

redan åtgjorts i fråga om kvalitetskontroll skulle utforma förslag om en

vidare utveckling av denna verksamhet. Det framhölls även att utredningen

avsåge alla slags varor, som vore av betydelse för konsumenterna.

I nådigt beslut den 27 september 1946 fann Kungl. Maj:t växtskyddsanstaltens

och Sveriges pomologiska förenings ovannämnda framställningar

icke föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att handlingarna skulle överlämnas

till nyssnämnda utredning för att tagas under övervägande vid utredningsuppdragets

fullgörande.

Erfarenheten har givit vid handen att en avsevärd del av de för bekämp- Utskottet

ning av skadedjur, parasiter och ogräs avsedda medel, som utbjudas i handeln,

icke har de egenskaper, vilka de föregivas besitta. Olägenheterna härav

äro uppenbara. Köparen av dylika icke på avsett sätt verksamma medel får

icke valuta för sitt utlägg, och skada orsakas genom att parasiternas härjningar

icke hejdas såsom skulle skett, därest ett effektivt bekämpningsmedel

kommit till användning. Årligen drabbas såväl jordbruket med binäringar

som trädgårdsskötseln och skogsbruket på detta sätt av skador till betydande

belopp.

För den enskilde konsumenten är det vanligen omöjligt att, då han står i

färd att inköpa ett medel, bilda sig en riktig uppfattning om den utbjudna

varans effektivitet. De mindervärdiga preparaten måste därför på något sätt

bringas att försvinna ur handeln. I realiteten torde stadgandet om straff för

oredligt förfarande endast i synnerligen begränsad omfattning kunna utöva

någon åtexdiållande verkan på handeln med oanvändbara bekämpningsmedel.

Då det här gäller en fråga av stor nationalekonomisk betydelse, kan

icke anses tillrådligt att uteslutande lita till de resultat, som kunna nås genom

näringslivets egna åtgärder för att motverka osund reklam. Enligt utskottets

mening återstår knappast annan möjlighet än att underkasta handeln

med ifrågavarande bekämpningsmedel sakkunnig kontroll till förhindrande

av att ineffektiva medel föras ut på marknaden. Det kan övervägas,

om icke i samband härmed all försäljning av icke kontrollerade medel bör

förbjudas.

En dylik kontroll bör emellertid kombineras med positiva åtgärder i syfte

att bland allmänheten sprida ökad upplysning rörande de olika salubjudna

bekämpningsmedlen, deras användning och verkningssätt. Därjämte höra

möjligheterna till forskning och utprovning av nyå högklassiga medel vidgas

ävensom undersökningar av olika metoder för medlens spridning inledas.

Med hänsyn (ill de stora värden som stå på spel anser utskottet, alt denna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

sak bör upptagas till skyndsam behandling. Tidigare framställningar i

frågan ha av Kungl. Maj:t överlämnats till 1946 års utredning angående

kvalitetsforskning och konsumentupplysning att tagas under övervägande

vid utredningsuppdragets fullgörande. Det uppdrag, som denna utredning

fått, är emellertid av så omfattande och vittseende natur, att det kan befaras,

att utredningen icke får tillfälle att inom nära tid ägna sig åt det i

motionerna berörda mera speciella spörsmålet. Det kunde därför tänkas

att på området sakkunniga finge särskilt uppdrag att snabbt utreda frågekomplexet.

Det torde emellertid ankomma på Kungl. Maj:t att finna den

lämpligaste formen för hur frågan kan bäst och snabbast utredas.

På grund av det anförda får utskottet i anledning av förevarande motioner

hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att

frågan om kvalitetskontroll av saluförda medel för bekämpning

av skadedjur, parasiter och ogräs samt om upplysning

och forskning rörande dylika medel göres till föremål för

skyndsam utredning, samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 13 mars 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Linder*, Forslund, Löfvander,

Hage, Sten, fröken Andersson och herr Carl Eric Ericsson*, samt

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Ryberg, Hermansson,

Holm, Andersson i Gisselås, Andersson i Eskilstuna*, Lundberg och fru

Sandström*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1947

10547

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:86 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående viss ändring av 16 § militärersättningsförordningen. ‘ s. 1 i texten