Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i syfte att bereda ökad rättssäkerhet vid administrativa frihetsberövanden».

1947-03-20 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:16, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i syfte att bereda ökad rättssäkerhet vid administrativa frihetsberövanden».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

1

Nr 16.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att

bereda ökad rättssäkerhet vid administrativa frihetsberövande!}.

1 eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 309,

vilken behandlats inom andra lagutskottet, ha herrar Hedlund i Rådom och

Olsson i Mellerud hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning i syfte att bereda ökad rättssäkerhet vid administrativa

frihetsberövanden».

I fråga om motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Begreppet administrativa frihetsberövanden torde icke inom svensk rättsvetenskap

äga en fullt entydig innebörd. Motionärerna synas emellertid dela

den uppfattningen, som kan betecknas som den allmänt förhärskande. Enligt

denna sammanföras under ifrågavarande beteckning sådana frihetsberövanden,

som beslutade i första instans av annan myndighet än domstol

fullfölja ett självständigt ändamål vanligen av social natur — såsom att

meddela vård eller verka uppfostrande och utbildande -— och icke äro allenast

av provisorisk art. Härigenom avskäras å ena sidan de judiciella frihetsberövandena,

om vilka beslut fattas av domstolarna i den för brottmål

stadgade ordningen, och å andra sidan de personella säkringsmedlen såsom

häktning och förvar, vilka såsom hjälpmedel anknutits till olika administrativa

förfaranden och oftast äro av kort varaktighet.

Till de administrativa frilietsberövandena, sålunda bestämda, plåga föras

tvångsintagning å sinnessjukhus, å sinnesslöanstalt, å allmänt sjukhus, å

epidemisjukhus och å alkoholistanstalt, tvångsarbete, intagning och kvarhållande

å fattigvårdsanstalt, frihetsberövande efter arbetsföreläggande och

omhändertagande för skyddsuppfostran. Tveksamt är om inskränkningarna

i rörelsefriheten vid intagning å läroanstalt för blinda och vid inkvartering

i nomadskola äro av den art, att dessa åtgärder böra håntöras till

frilietsberövandena.

Beträffande förutsättningarna för de nämnda ingripandena samt de moment

i förfarandet vid beslut om intagning och utskrivning, vilka äro av särskilt

intresse ur rättssäkerhetssynpunkt, gäller i väsentliga delar följande.

Tvångsintagning å sinnessjukhus regleras i sinnessjuklagen

den 19 september 1929. Förutsättning för den sinnessjukes intagning

Ililiaug till riksdagens protokoll 194 7. 9 sand. 2 and. Nr 16. I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlutande nr 16.

är att han är i behov av vård å sinnessjukhus. Det slutliga avgörandet om

intagning träffas av sjukvårdsläkaren på grund av verkställd läkarundersökning

av den sjuke (12 §) efter ett preliminärt intagningsbeslut, som denne

meddelat på grundval av viss skriftlig utredning. Denna består av förutom

intagningsansökan dels vårdattest, utfärdad av läkare och innefattande förklaring

om vårdbehovet, dels levnadsberättelse, d. v. s. av någon eller några

trovärdiga personer meddelade uppgifter angående sådana den sjukes levnadsförhållanden,

som äro av betydelse för bedömande av hans sinnestillstånd,

dels ock prästbevis (10 §). Intagning kan i vissa brådskande fall ske,

ända att vårdattest och levnadsberättelse ej bifogats ansökningen (11 ''§). Den

sinnessjuke kan tillfälligt omhändertagas av polismyndighet i avbidan på intagning

a sinnessjukhus. Det ankommer i allmänhet på sjukvårdsläkaren att

besluta om utskrivning, varjämte överinspektören för sinnessjuk vården äger

förordna därom. Befogenheten att besluta utskrivning av straffriförklarade

och vissa på grund av sin farlighet intagna sjuka har dock förbehållits sinnessjuknämnden

(20 §). Har sjukvårdsläkaren lämnat framställning om utskrivning

utan bifall, kan utskrivningsfrågan liänskjutas till sinnessjuknämndens

prövning (23 §). Den för vård intagne skall erhålla meddelande

om honom tillkommande rätt att begära utskrivning samt, då han vill hos

sinnessjuknämnden göra framställning därom, beredas tillfälle till erforderliga

skrifters uppsättande (26 §). Beträffande sinnesslö gäller i tillämpliga

delar vad i lagen stadgas om sinnessjuk (7 §).

Lagen den 30 juni 19H om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa

har avseende å sådana bildbara sinnesslöa, som på grund av bristande

förståndsutveckling icke kunna tillgodogöra sig folkskolans vanliga undervisning

eller hjälpundervisning men som äro mottagliga för sådan teoretisk

eller praktisk undervisning som meddelas i sinnesslöskola (1 §). Intagning

av sådan sinnesslö på centralanstalt, varunder innefattas upptagningshem,

skolhem och arbetshem, beslutas av anstaltens föreståndare

efter samråd med vederbörande läkare (7 §). Förfarandet är skriftligt, i det

beslutet grundas på insänd ansökan om intagning och vid denna fogade

handlingar, nämligen åldersbetyg, läkarutlåtande angående den sinnesslöes

förståndsutveckling, uppgifter rörande den sinnesslöes levnadsförhållanden

samt i förekommande fall redogörelse av vederbörande folkskollärare (6 §).

Utskrivning beslutas likaledes av föreståndaren efter samråd med läkaren

(Il §). Talan mot intagnings- och utskrivningsbeslut föres hos skolöverstyrelsen,

vars beslut i vissa fall kunna överklagas hos regeringsrätten (15

och 16 §§).

Enligt 21 § lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar, i det följande kallad könssjuklagen, är tvångsintagning

å allmänt sjukhus tillåten. Föremål för sådan intagning kan

den bliva, som underlåtit att efterkomma sundhetsinspektörens anmaning

alt inställa sig lios läkare för undersökning av huruvida han är behäftad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlutande nr 10.

3

med könssjukdom eller för vård i de fall, då han befunnits lida av sådan

sjukdom. Beslut om tvångsintagning fattas under i lagen icke närmare angivna

former av hälsovårdsmyndigheten, som i Stockholm, Göteborg, Norrköping,

Malmö och Hälsingborg är hälsovårdsnämnden och i övriga delar

av landet vederbörande länsstyrelse. Interimistiskt kan intagningsbeslut

meddelas av sundhetsinspektören. Besvär kunna enligt 26 § anföras över

hälsovårdsnämnds beslut hos länsstyrelse och över länsstyrelses beslut hos

regeringsrätten. Särskilda sekretessbestämmelser återfinnas i 25 §.

På liknande sätt kan jämlikt 3 § epidemilagen den 19 juni 1919 tvångsintagning

å epidemisjukhus ske i fråga om den, som är eller

misstankes vara behäftad med sådan smittsam sjukdom, som angives i lagen

eller beträffande vilken Kungl. Maj:t förordnat om epidemilagens tilllämpning.

Beslut fattas av den lokala hälsovårdsnämnden. Över dess beslut

få besvär enligt 32 § anföras hos länsstyrelse, i vars beslut ändring sökes

hos regeringsrätten. Närmare föreskrifter om förfarandet i intagningsärenden

enligt denna lag saknas. — Den, som från utlandet ankommer hit till

riket, kan under viss tid bliva föremål för frihetsberövande enligt 47 §

karantänskungörclsen den 4 maj 1934, i vars 57 § hänvisas till epidemilagen

i fråga om förfarandet. Liknande regler finnas också i kungörelsen den 31

augusti 1938 om sanitär kontroll över luftfarten.

Med stöd av bestämmelser i lagen den 12 juni 1931 om behandling av

alkoholister (alkoholistlag) må beslutas tvångsintagning å alkoholistanstalt.

Åtgärden kan ifrågakomma beträffande dels den, som

är hemfallen åt alkoholmissbruk och i följd därav finnes vara farlig för

annans personliga säkerhet eller eget liv eller utsätta någon, som han jämlikt

stadgande i lag är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård

eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person eller ligga det allmänna,

sin familj eller annan till last eller vara ur stånd att taga vård

om sig själv eller föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt,

dels den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och under de två senast

förflutna åren tre eller flera gånger dömts till ansvar för fylleri eller för ett

kringflackande liv. Vidare förutsättes, att de i lagen angivna mildare hjälpåtgärderna

finnas icke böra vidtagas. Beslutet om intagning fattas av länsstyrelse

(24 §). Till grund för beslutet ligga vissa intagningshandlingar,

vanligen en ansökning, som därest den ingivits av myndighet, skall innehålla

fullständig redogörelse för undersökningen i ärendet och för vidtagna

åtgärder, jämte bifogade prästbevis och läkarbetyg. Komplettering av handlingarna

kan sedermera ske på olika sätt (18 §). Dessa skola ofördröjligen

delgivas den, ansökningen avser (19 §). Till utrednings vinnande kan länsstyrelsen

anordna förhör inför sig med den, ansökningen avser, ävensom

med annan person. Förhöret är i princip offentligt men kan bl. a. på begäran

av den, ansökningen avser, eller eljest efter länsstyrelsens prövning äga

rum inom stängda dörrar (21 §). Med annan person kan förhör anordnas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

även inför domstol (22 §). Som säkringsmedel ifrågakommer tillfälligt omhändertagande

dels före ärendets anhängiggörande vid länsstyrelse, dels

under ärendets handläggning därstädes, dels ock i avbidan på verkställighet

av länsstyrelses beslut i ärendet (17, 20, 25 och 29 §§). Om utskrivning

beslutar vederbörande anstalsstyrelse och, när skäl därtill äro, även

socialstyrelsen som uppsiktsmyndighet (45 §). I länsstyrelses och socialstyrelsens

beslut kan ändring sökas hos regeringsrätten (5ö och 58 §§). Bestämmelser

om talan mot anstaltsstvrelses beslut finnas i vederbörlig stadga för

anstalten.

Tvångsarbete, som till skillnad från övriga administrativa frihetsberövanden

är tidsbestämt, kan ådömas i två olika förfaranden.

Enligt lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling, nedan

kallad lösdrivarlagen, behandlas som lösdrivare var, som sysslolös stryker

omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, ävensom den, vilken

eljest, utan att äga medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga

söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att

våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet, allt förutsatt

att han ej är under tjuguett år (1 §). Till tvångsarbete kan dömas lösdrivare,

som, innan en tid av två år från erhållen varning för lösdriveri

eller från det han frigivits från tidigare undergånget tvångsarbete förflutit,

åter beträdes med lösdriveri (3 och 4 §§), ävensom den, som efter frigivande

från tvångsarbete visar tredska att följa i anledning därav givna

övervakningsföreskrifter m. m. (12 §). Beslutande är poliskammare, där

sådan finnes (16 §), eljest länsstyrelse (3 §). Lösdrivaren höres alltid personligen

inför den beslutande myndigheten, bland annat rörande sina levnadsomständigheter.

Utredningen i målet utgöres vidare av ett av den häktande

myndigheten upprättat förhörsprotokoll samt präst- och läkarbetyg

(3 § 2 mom.). Beslut om tvångsarbete med besvärshänvisning skall genast

avkunnas för den dömde (5 §). Häktning är obligatorisk såsom säkringsmedel.

Länsstyrelse resp. poliskammare har att tillse, att den dömde vid besvärs

författande vid behov erhåller biträde (6 §). Ehuru tvångsarbete ådömes

på viss tid, kan den, som undergår tvångsarbete, efter förordnande

av länsstyrelse frigivas före tvångsarbetstidens utgång, bl. a. om han kommer

i förändrade villkor (13 §). Ändring i länsstyrelses eller poliskammares

tvångsarbetsutslag kan för närvarande sökas direkt hos högsta domstolen;

efter den 1 januari 1948 kommer hovrätt att fungera som mellaninstans

(6 §).

Tvångsarbete kan jämväl ådömas enligt 75 § lagen den 14 juni 1918 om

fattigvård, här kallad fattigvårdslagen. Till lagrummet hänvisas i 72 § sista

stycket lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydel

(barnavårdslag). Om någon, som intagits å fattig vårdsanstalt eller inställt sig

eller hämtats till förrättande av arbete utanför anstalt, undandragit sig att

fullgöra anvisat arbete eller utan tillstånd lämnat arbetet eller visat tredska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

o

att efterkomma givna föreskrifter eller gjort sig skyldig till uppförande, som

strider mot sedlighet eller god ordning, samt har han ej låtit sig rätta av

lilldelad varning, kan den felande, därest han fyllt tjuguett år och ej är

arbetsoförmögen, ådömas tvångsarbete. Beslut härom fattas av länsstyrelse.

Till framställning om dömande till tvångsarbete skola fogas bevis om meddelad

varning och tillgänglig utredning i ärendet. Över framställningen skall

den felande lämnas tillfälle yttra sig. Förhör med denne kan äga rum inför

länsstyrelsen, varjämte förhör även med annan kan anordnas vid domstol.

I avbidan på målets avgörande eller utslagets lagakraftvinnande får som

personellt säkringsmedel under vissa omständigheter anlitas häktning. I fråga

om utskrivning före tvångsarbetstidens utgång samt biträde vid besvärs avfattande

gäller detsamma som enligt lösdrivarlagen (76 och 83 §§ fattigvårdslagen).

Besvärsordningen överensstämmer likaledes med vad i detta

hänseende gäller enligt lösdrivarlagen (83 § fattigvårdslagen och 85 § 1 mom.

imma värdslagen).

Tvångsin tagning på fattigvårdsans t alt kan ske beträffande

den, som gjort sig förfallen till bettleri eller lösdriveri och som på

grund av arbetsoförmåga icke kan förvärva sitt livsuppehälle och till följd

av sitt 1''attigvårdsbehov med stöd av 7 § lösdrivarlagen överlämnats till vederbörande

fångvårdsstyrelse. Sedan sådan person för vård intagits å fattigvårdsanstalt,

är han jämlikt 73 § fattigvårdslagen icke berättigad att

lämna anstalten, med mindre grundad anledning finnes att antaga, att han

utanför anstalten skall ärligen försörja sig. Även i vissa andra fall kan

understödstagare tvångsmässigt kvarhållas på fattigvårdsanstalt. Närmare

bestämmelser om förfarandet vid intagning och kvarhållande å fattigvårdsanstalt

av understödstagare saknas helt. Besvär över beslut beträffande

kvarhållande få anföras hos länsstyrelse och därifrån till kammarrätten

som sista instans enligt 78 § 1 mom., 81 § 1 mom. och 82 § fattigvårdslagen.

Föreläggande att fullgöra arbete -— vanligen å arbetshem

eller annan fattigvårdsanstalt — kan meddelas enligt fattigvårds- eller barnavårdslagarna

beträffande den, som genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt

minderåriga barn eller adoptivbarn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård

enligt 1 § fattigvårdslagen -— om ock allenast tillfällig — måste lämnas någon

av dem, eller som av lastbarhet, vårdslöshet, lättja eller liknöjdhet så

försummar sina skyldigheter mot sitt barn, som ej fyllt sexton år, att

skyddsuppfostran eller samhällsvård måste beredas detta, och tillika undandrager

sig fullgörandet av den honom härför åliggande ersättningsskyldighet

eller som enligt av domstol meddelat slutligt utslag eller skriftligt,

av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till sitt barn, som ej fyllt sexton

år, men av lättja eller liknöjdhet underlåter att fullgöra denna plikt och

härigenom föranleder sådan försämring as- det uppehälle och den upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

fostran, som lagligen tillkomma barnet, att särskild åtgärd mot den försumlige

prövas påkallad för att framtvinga underhållsskyldighetens fullgörande

(71 § fattigvårdslagen och 72 § barnavårdslagen). Beslutet fattas av fattigvårdsstyrelse,

resp. barnavårdsnämnd. Föreskrifter om förfarandet inför

styrelsen eller nämnden i dylika ärenden saknas. Den arbetsskyldige må

kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill dess grundad anledning föreligger

till antagande, att han skall söka efter förmåga försörja sig själv och de

sina eller fullgöra sina skyldigheter mot barnet; dock må han ej kvarhållas

i oavbruten följd under längre tid än ett år. Över beslut om föreläggande

få besvär ej anföras. Däremot kan klagan föras i anledning av beslut beträffande

kvarhållande av intagen försörjningspliktig hos länsstyrelse och därifrån

till kammarrätten som sista instans (78 § 1 mom., 81 § 1 inom. och 82 §

fattigvårdslagen samt 81 § 1 mom. och 84 § 1 och 4 mom. barnavårdslagen).

Reglerna i fråga om omhändertagande för skyddsuppfostran

återfinnas i barnavårdslagen. Föremål för dylikt ingripande kunna bliva

dels barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes

för allvarlig vanvård eller annan fara till sin kroppsliga eller själsliga

hälsa eller som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga

att fostra barnet är i fara att bliva vanartat, dels barn under aderton

år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder krävas

för dess tillrättaförande, dels ock person i åldern mellan aderton och tjuguett

år, som befinnes föra ett oordentligt, lättjefullt eller sedeslöst levnadssätt

eller eljest visat svår oart och beträffande vilken särskilda åtgärder från

samhällets sida krävas för hans tillrättaförande, allt under förutsättning att

vissa lindrigare åtgärder prövats gagnlösa eller vidtagits utan att rättelse

vunnits. Beslutet fattas av barnavårdsnämnd (24 § 1 inom.). Föräldrarna

eller vårdnadshavaren till den, vars omhändertagande ifrågasattes, och även

denne själv, därest han fyllt femton år, skola beredas tillfälle till skriftligt

eller muntligt yttrande i ärendet. Inför nämnden eller understundom inför

särskilt ombud för denna kan anordnas personligt förhör med den, vars

omhändertagande ifrågasättes, liksom med hans föräldrar (24 § 2 mom.).

Under vissa omständigheter bl. a. om beslutet gäller person i ålder mellan

aderton och tjugoett år eller om föräldrarnas samtycke, då sådant erfordras,

saknas, skall barnavårdsnämndens beslut underställas länsstyrelsens

prövning (25 § 2 inom.). Förfarandet vid länsstyrelses prövning av beslutet

har processuell karaktär, därvid parterna å ömse sidor, barnavårdsnämnden

å ena samt den beslutet avser och dennes föräldrar å andra sidan,

få tillfälle yttra sig (26 § 1 inom.). Utöver de möjligheter att införskaffa

utredning genom förhör och annorledes, som stå barnavårdsnämnden till

buds, äger länsstyrelse också befogenhet att förordna om förhör med någon

vid domstol, när anledning därtill föreligger (26 § 2 inom.). Såsom personellt

säkringsmedel kan anordnas tillfälligt omhändertagande (31 § och

35 § 1 mom.). Beslut om utskrivning av för skyddsuppfostran omhänder
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i6.

7

tagen meddelas beträffande den, som intagits som elev i skola tillhörande

barna- och ungdomsvården, av skolans styrelse och eljest av barnavårdsnämnden

(46 §). Besvär över beslut om omhändertagande för skyddsuppfostran

eller om utskrivning anföras i fråga om beslut av barnavårdsnämnd

och skolstyrelse hos länsstyrelse och över länsstyrelses beslut hos regeringsrätten

(81 § 1 mom. och 85 § 2 mom.).

Förutsättning för tvång sintagning å läroanstalt för

blinda och för tvångsmässig inkvartering vid nomadskola

är att föräldrarna tredskas att låta sina barn fullgöra författningsenlig

skolplikt. Härom finnas bestämmelser i 3 § lagen den 29 maj 1896

angående blindundervisning och 32 § 2 stadgan den 17 juni 1938 angående

nomadundervisningen. I förstnämnda hänseende fattas beslut av skolråd

eder folkskolestyrelse i icke närmare reglerade former och i senare hänseendet

av länsstyrelse. Besvär över skolråds eller folkskolestyrelses beslut

ha karaktär av kommunalbesvär. I senare fallet föres klagan över länsstyrelses

beslut hos regeringsrätten.

Jämlikt bemyndigande den 27 september 1946 tillkallades sakkunniga för

utredning angående alkoholistvården, 1946 års alkobolistvårdsutredning. I

direktiven till utredningen anförde statsrådet Mossberg:

Den nuvarande ordningen för fattande av beslut om tvångsintagning å alkoholistanstalt

har under de senare åren utsatts för kritik. Krav ha rests på

att för tvångsintagning å sådan anstalt liksom i åtskilliga andra fall av s. k.

administrativt frihetsberövande skulle erfordras beslut av allmän domstol

eller av särskilt tillskapade socialdomstolar av ett eller annat slag. Beslut om

intagning å anstalt skulle föregås av muntlig förhandling av i huvudsak

samma art som vid domstol.

I*ör egen del finner jag starka skäl tala för en ändring av nuvarande regler

rörande intagningsförfarandet. Internering å alkoholistanstalt torde efter

den reformering, som straffverkställigheten på senaste tid undergått, i stort

sett från den enskilde individens synpunkt te sig i det närmaste lika starkt

ingripande på den personliga rörelsefriheten som det frihetsberövande, vilket

äger rum i straffrättsliga former. Interneringsklientelet å alkoholistanstalterna

dr även av relativt betydande storlek. Sålunda torde medelbeläggningen

å alkoholistanstalterna uppgå till inemot hälften av medelbeläggningen

a fångvårdsanstalterna. Medan ådömandet av frihetsstraff är kringgärdat

av starka rättsgarantier, är emellertid kravet på rättsskydd vid intagning

a alkoholistanstalt mindre väl tillgodosett. Även om avsaknaden av fastare

rättsgarantier i sistnämnda fall icke föranlett några påtagliga missförhållanden,

synes mig det nuvarande tillståndet icke tillfredsställande. Jag delar

alltså uppfattningen, att intagning å alkoholistanstalt bör föregås av ett

muntligt förfarande vid kvalificerad myndighet. En alkoholskadad, vars

omhändertagande ifrågasättes, bör ha möjlighet att fritt framlägga sin talan

inför denna myndighet, att härvid anlita rättsbiträde och att inkalla personer,

på vilkas uttalanden han anser sig kunna stödja sin talan. Kostnaderna

för biträde och inkallade böra kunna, då behov därav finnes, gäldas av allmänna

medel. Självfallet bör tillses, att organisationen icke utformas så, att

den hindrar ett snabbt ingripande mot en alkoholmissbrukare då sådant in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

§ Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

gripande är påkallat. Vikten att skydda anmälare och inkallade, mot hämndåtgärder

från den omhändertagnes sida bör även beaktas. Jag är icke beredd

att nu taga ställning till frågan om förfarandet bör förläggas till allmän

domstol eller om särskilda socialdomstolar eller annat lämpligt organ hora

tillskapas för ändamålet, och detta så mycket mindre som spörsmålet om

det administrativa frihetsberövande! berör även andra områden än alkoholistvården.

Kunna de sakkunniga föreslå en för alkoholistvården lämplig

ordning, vilken vid behov kan utvidgas för motsvarande uppgifter i andra

ifrågakommande fall, måste detta hälsas med tillfredsställelse. Om så icke

kan ske utan frågan finnes höra lösas i ett större sammanhang, torde de sakkunniga

böra anmäla detta förhållande för Kungl. Maj:t och därvid redovisa

de särskilda synpunkter, som för alkoholistvårdens del äro att beakta Od

en dylik lösning.

Den 8 oktober 1946 avlämnade ledamoten av riksdagens första kammare

professorn Nils Berlitz såsom sakkunnig inom justitiedepartementet till

Kungl. Maj :t förberedande utredning angående reglering av förfarandet hos

förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande

frågor (SOU 1946:69). Utredningen åsyftade blott att klarlägga

behovet av lagstiftningsåtgärder och mynnade ut i uttalanden om

önskvärdheten av lagstiftning rörande olika till förvaltningsförfarandet hörande

ämnen. Såsom förtjänt av uppmärksamhet och vidare utredning angavs

i första hand besvärsinstitutet och bland övriga spörsmål även frågan

om enskilds skyldighet att medverka vid utredning.

I motionen har framhållits, att det förfarande, som tillämpas av olika

myndigheter i samband med beslut om administrativa lrihetsberövanden och

vid utskrivning från anstalt, där sådant frihetsberövande verkställes, icke

erhållit en sådan utformning, att den enskildes berättigade rättssäkerhetskrav

blivit behörigen tillgodosedda. Samtidigt ha motionärerna anvisat olika

vägar att förstärka rättssäkerhefsgarantierna, t. ex. genom att överflytta

vissa ärenden till domstol, öka offentligheten, lämna möjlighet till fri rättegång

och till erhållande av sakkunnigt biträde.

Otvivelaktigt kan synnerligen välbefogad kritik resas mot gestaltningen

av det offentligrättsliga förfarandet i fråga om administrativa frihetsberövanden.

De processuella föreskrifterna äro i flertalet fall mycket knapphändiga

och lämna i och för sig icke. alltid garanti för att varje ärende blir

så allsidigt utrett och så noggrant prövat, som måste krävas med hänsyn

till de allvarliga och djupt ingripande inskränkningar i den personliga friheten

som äro förknippade med ifrågavarande beslut. Som särskilt bristfälligt

torde kunna betecknas det förfarande, vari beslut fattas om arbetsföreläggande

för försumlig försörjare, vilket vanligen innebär intagning på

arbetshem eller annan fattigvårdsanstalt. Det primära beslutet om intagning

får i detta fall icke ens överklagas. Oklarhet råder även om förutsättningarna

för och förfarandet vid intagning och kvarhållande av understödstagarc

å fattigvårdsanstalt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottds utlåtande nr 16.

9

Då det gäller alt avgöra på vad sätt de nuvarande bristerna i förfarandet

bäst skola avhjälpas, måste uppenbarligen skillnad göras mellan sådana

frihetsberövanden, vilka helt ha sin grund i medicinska bedömanden, ocli

dem, beträffande vilka starka sociala intressen göra sig gällande antingen

som allena förhärskande eller vid sidan av de medicinska. Särskilt i fråga

om förfarande! vid sist angivna arter av frihetsberövanden, mot vilket kritik

framför allt riktats, vill utskottet anföra vissa allmänna synpunkter utan att

för den skull taga närmare ställning till de av motionärerna anvisade lösningarna.

Av vikt är sålunda enligt utskottets mening, att den, som kommer alt

träffas av beslutet, får tillfälle att muntligen höras inför den beslutande

myndigheten och för denna utveckla sina synpunkter beträffande den ifrågasatta

åtgärden. Besvärsförfarande måste alltid finnas att tillgå. Därvid måste

dock beaktas, att det i vissa fall är av vikt att besluten kunna gå i verkställighet

utan hinder av förd klagan. Vidare kan pekas på önskvärdheten

av att de personella säkringsmedlen bliva föremål för en så noggrann reglering,

att övergrepp äro uteslutna. Tveksamt synes det däremot utskottet vara

att överflytta avgörandet i dessa frågor till de allmänna domstolarna ävensom

att i detalj kopiera förfarandet i brottmål vid domstolarna. Det socialvårdande

arbetet kan nämligen befaras komma att i hög grad försvåras,

därest man i dylika åtgärder kunde finna stöd för den uppfattningen, att

fråga vore om en kriminalisering av bl. a. de sjukdomstillstånd, för vilkas

bekämpande frihetsberövandena anlitas.

Om alltså å ena sidan brister i förfarandet äro uppenbara, kan å andra

sidan invändas, att såvitt känt är de nuvarande bestämmelserna icke givit

anledning till påtagliga missförhållanden. Något omedelbart behov av ändringar

i lagstiftningen synes därför icke föreligga. Ej heller i övrigt torde

särskilda åtgärder vara påkallade i nuvarande läge.

Möjligheterna för en omgestaltning av förfarandet vid tvångsintagning å

alkoholistanstalt, vilket frihetsberövande kan betraktas som representativt

för gruppen av åtgärder i dess helhet, utredas för närvarande av 1946 års

alkoholistvårdsutredning, som i motionen också angives. Enligt direktiven

till utredningen tänkes denna skola om möjligt finna en ordning för tvångsintagning

å alkoholistanstalt, som skulle kunna användas även beträffande

andra administrativa frihetsberövanden.

Under angivna omständigheter torde en allmän översyn av den ifrågavarande

lagstiftningen icke böra nu begäras, utan i stället de resultat avvaktas,

vartill alkoholistvårdsutredningen kan nå fram. Önskvärt vore att utredningen

kunde framlägga förslag till ett förfarande att användas vid administrativa

frihetsberövanden, som tillgodosåge på en gång individens rättssäkerhetskrav

och samhällets behov av att kunna effektivt gripa in, då så

erfordras.

Det kan också förutsättas, att vid de mera allmänna undersökningar rö
Rihang

till riksdagens protokoll IDA7. 0 sand. 2 and. A r 16. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

rande förvaltningsförfarande!, vartill ovannämnda förberedande utredning

i ämnet kan giva anledning, uppmärksamheten är inriktad jämväl på behovet

av rättssäkerhetsgarantier vid handläggning av ärenden av i motionen berört

slag.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Björkman,

Sten, Nils Elowsson, Hallagård och Nerman*;

från andra kammaren: herrar Hagård, Johnsson i Kastanjegården,

Cruse*, fru Johansson, herrar Hedlund i Rådom, Larsson i Östersund*,

Lundberg och Andersson i Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sten, Hallagård, Hedlund i Rådom och Larsson i Östersund, vilka

ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»I motionen — — — (lika med utskottet)---sakkunnigt biträde.

Otvivelaktigt kan —- —--(lika med utskottet) — --å fattigvårds
anstalt.

Då det — — — (lika med utskottet)---anvisade lösningarna.

Av vikt är sålunda enligt utskottets mening, att den, som kommer att

träffas av beslutet, får tillfälle att muntligen höras inför den beslutande

myndigheten och för denna utveckla sina synpunkter beträffande den ifrågasatta

åtgärden. Besvärsförfarande måste alltid finnas att tillgå. Därvid måste

dock beaktas, att det i vissa fall är av vikt att besluten kunna gå i verkstäl
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

11

lighet utan hinder av förd klagan. Vidare kan pekas på önskvärdheten av

att de personella säkringsmedlen bliva föremål för en så noggrann reglering,

att övergrepp äro uteslutna.

Då alltså brister i förfarandet äro uppenbara, synes det önskvärt, att en

allsidig och förutsättningslös utredning kommer till stånd rörande lämpligheten

och möjligheten att skapa bättre garantier för rättssäkerheten på detta

område. Därvid bör självfallet tillses, att icke de ingripanden äventyras som

äro nödvändiga för att säkerställa allmänheten mot farliga asociala individer.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungi. Maj:t anhålla

om allsidig och förutsättningslös utredning av frågan, huruvida

och i vilken omfattning åtgärder för ökad rättssäkerhet

vid administrativa frihetsberövanden lämpligen böra vidtagas.

»

opaginerad Kontrollera mot PDF

kluns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947

716467

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.