Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss lagstiftning för motverkande av oskälig prissättning d jord och av olämplig bebyggelse. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 153 i första kammaren av herr Uhlén och nr 250 i andra kammaren av herr Andersson i Malmö m. fl.

1947-03-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss lagstiftning för motverkande av oskälig prissättning d jord och av olämplig bebyggelse. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 153 i första kammaren av herr Uhlén och nr 250 i andra kammaren av herr Andersson i Malmö m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

1

Nr 17.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss lagstiftning för

motverkande av oskälig prissättning d jord och av

olämplig bebyggelse.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 153 i första kammaren av herr Uhlén

och nr 250 i andra kammaren av herr Andersson i Malmö m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning beträffande

motverkande av ur allmän synpunkt oskälig prissättning å jord och

olämplig bebyggelse samt framläggande för riksdagen av de förslag, som

därav må föranledas. Särskilt i tre hänseenden anse motionärerna snara åtgärder

böra vidtagas. Härutinnan anföres i motionerna:

För det första synas utsträckta möjligheter böra beredas kommun att expropriera

jord. — Därigenom lättas även de svårigheter att anskaffa mark

för egnahemsbebyggelse på landsbygden, som kunna föreligga, t. ex. i det

fall att den för en mera tät sådan bebyggelse lämpliga jorden inom ett samhälle

äges av en eller ett fåtal personer, som av en eller annan anledning

motsätta sig försäljning av mark på antagbara villkor.

För det andra bör, när löseskillingen vid expropriation skall bestämmas,

hänsyn icke tagas till den värdeökning av jorden, som i vissa fall kan uppkomma

genom fastställande av stadsplan.

För det tredje bör uppmärksammas ett förhållande, som visserligen icke

direkt avser oskäliga prissättningar men som är av stor betydelse för erhållande

av en ändamålsenlig bebyggelse. Det är fråga om följande. Vid bebyggelse

på landsbygden bör tomtplatsens ytvidd ökas. Ytvidden härå är ofta

mindre än i städerna. Sådan föreskrift om tomtplatsens ytvidd vid byggande

utom stadsplan, som enligt byggnadsstadgan gäller för städerna och stadsliknande

samhällen, saknas nämligen i denna stadga för den egentliga landsbygden.

Detta medför i många fall, att en olämplig bebyggelse uppstår på

landsbygden till förfång för det allmänna. Något sådant skulle i viss mån

kunna hindras, därest ytvidden för tomtplatsen vid bebyggelse å landsbygden

ökas genom införande av bestämmelser i detta avseende. Man skulle få

möjligheter att underlätta en framtida lämplig planlösning av bebyggelsen.

Beträffande de ytterligare skäl, som anförts till stöd för motionärernas

hemställan, får utskottet hänvisa till motionerna.

Stadgandena i gällande rätt om kommuns rätt till expropriation

återfinnas dels i 1 och 99—101 §§ lagen den 12 maj 1917 om expropriation,

dels ock i 21—25 §§ stadsplanelagen den 29 maj 1931. G r u n
Bihang

till riksdagens protokoll liU7. 9 saml. 2 avd. Nr 17.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande iu 17.

derna lör expropriation ser sättningens bestämmande

ha reglerats i 7—11 §§ expropriationslagen, till vilken lag hänvisas i 29 §

stadsplanelagen. Redogörelse för innebörden i dessa stadganden har lämnats

i andra lagutskottets till 1944 års riksdag avlämnade utlåtande nr 63 (s. 3—5).

I nämnda utlåtande (s. 5—8) återfinnes även en sammanfattning av frågans

historik intill nämnda riksdag, vartill utskottet får hänvisa.

Vid 1944 års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, nr 31 i första

kammaren av herr Gustaf Karlsson m. fl. och nr 73 i andra kammaren av

herr Andersson i Tungelsta m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om förslag till sådana ändringar i stadsplanelagen och expropriationslagen,

att möjligheterna ökades för kommun att inlösa mark, som

kommunen i ändamål att befrämja kommunens sunda och normala utveckling

önskade utnyttja eller tillhandahålla för bostadsbebyggelse eller industriändamål.

I över motionerna avgivet utlåtande, nr 63, uttalade utskottet, att, om det

ur det allmännas synpunkt vore önskvärt, att mark toges i anspråk för bostadsändamål,

men markägaren utan giltig anledning underläte att nyttja

marken för dylikt ändamål eller motsatte sig att avyttra marken mot rimlig

ersättning, starka skäl talade för att kommunerna borde ha rätt att påkalla

tvångsförfarande gentemot markägaren. Utskottet förordade därför en närmare

utredning, huruvida kommunerna härvidlag borde tillerkännas ökade

befogenheter. Däremot vore utskottet icke berett att förorda en utredning

angående jämkning av den för all expropriation gällande regeln, att expropriationsersättning

skulle utgå efter fastighetens fulla värde. Reservationer

anfördes med yrkande dels om avstyrkande av motionerna, dels om att vid

den förordade utredningen jämväl den i motionerna berörda frågan om expropriationsersättningarnas

storlek borde tagas i övervägande.

Med bifall till vad utskottet i utlåtandet hemställt beslöt riksdagen att hos

Kungl. Maj:t anhålla om en förutsättningslös utredning, huruvida ökade

möjligheter borde tillerkännas kommuner att mot ägares vilja inlösa mark

för bostadsbebyggelse och industriändamål, samt om framläggande för riksdagen

av det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Vid 1945 års riksdag väcktes inom riksdagen tre motioner, nämligen dels

nr 290 inom första kammaren av herr Karl Johan Olsson och nr 449 inom

andra kammaren av herr Nilsson i Stockholm m. fl., vilka två motioner voro

likalydande och vari yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa om en utredning med uppgift att undersöka 1) vilka verkningar

på samhällets behov att bestämma markens användning och på jordvärdefrågor,

som betingades av nuvarande förhållanden och den sannolika utvecklingen

av samhällsplanering i lokal, regional eller nationell skala, av samhälleligt

understött bostadsbyggande, av kommunikationernas och indu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

3

striens utveckling, befolkningsutvecklingen, jordbrukets intressen och andra

för frågan relevanta företeelser, 2) vilka principiella ändringar i gällande

dispositionsrätt till mark, som härav kunde föranledas, 3) vilka principer

som borde ligga till grund för ersättningar till enskilda vid intrång i eller

förvärv av dispositions- eller äganderätt till mark, samt 4) vilka principer

som borde vara grundläggande för beskattning av jordvärdestegring, dels ock

nr 109 inom andra kammaren av herrar Hansson i Skediga och Boman i

Stavsund, vilka hemställde, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla

om skyndsam utredning av frågan om överförande i samhällets ägo av för

städernas bebyggelse nödvändig tomtmark samt att Kungl. Maj:t måtte för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

På hemställan av första kammarens andra tillfälliga utskott (utlåtande

nr 18) och andra kammarens andra tillfälliga utskott (utlåtande nr 10) beslöt

riksdagen hos Kungl. Maj:t anhålla om den i förstnämnda båda motioner

begärda utredningen.

Stadsplaneutredningen 19A2 avgav den 22 maj 1945 förslag till byggnadslag

m. m. (SOU 1945: 15), vilken lag avsågs skola ersätta ovannämnda stadsplanelag.

Möjligheterna för stad och därmed likställt samhälle att expropriera

mark ha i förslaget avsevärt vidgats. I förslaget göres i stort sett icke

ändring i gällande regler rörande bestämmande av marklösen, ehuru bristfälligheter

i dessa enligt utredningens mening kunna påvisas, enär utredningen

ansett denna fråga falla utanför sina arbetsuppgifter och i stället

böra upptagas vid en allmän översyn av expropriationslagens bestämmelser.

På grundval av utredningens förslag har proposition, nr 131, med förslag

till byggnadslag m. m. avgivits till innevarande riksdag.

I direktiven till markutredningen, tillkallad jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 14 juni 1946, beröres inledningsvis stadsplaneutredningens nyssnämnda

betänkande ävensom omförmälda beslut av 1944 och 1945 års riksdagar.

Departementschefen, statsrådet Zetterberg, anförde i direktiven:

Kommunernas strävan att driva en aktiv jordpolitik hämmas av att deras

möjligheter att mot markägarnas önskan inlösa mark äro alltför begränsade

enligt såväl expropriationslagen som stadsplanelagen. Stadsplaneutredningens

förslag innebär även i detta hänseende vissa förbättringar. Förslaget

är dock icke uttömmande, särskilt emedan sådan mark, som icke är planlagd,

ej beröres därav. Vidare försvåras kommunernas markförvärv, vare

sig det är fråga om köp av jord eller förvärv genom expropriation, genom att

priset för marken blir högt. Kommunerna nödgas ej sällan betala markpriser,

som icke kunna anses skäliga med hänsyn till att markens värde, utöver

det rena jordbruks- eller skogsbruksvärdet, uppkommit icke på grund

av markägarnas egna åtgöranden utan genom samhällets expansion och genom

dess kommunikationsanläggningar och välfärdsinrättningar av skilda

slag. Markpriserna kunna också ha drivits i höjden genom monopolistiska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

förhållanden eller på grund av överdrivna förväntningar om exploatering i

förening med ovisshet om var och när exploateringen kommer att ske.

Både i fråga om kommuns rätt att expropriera mark och beträffande markens

värdering synes tiden nu vara inne för nya överväganden, därvid utgångspunkten

bör vara den, att expropriationsrätten måste utvidgas och värderingen

verkställas så, att uppkomsten av obehöriga vinster för markägarna

förhindras. Jag vill nämna, att enligt vad jag inhämtat spörsmålet om markens

värdering har uppmärksammats av bostadssociala utredningen som

torde komma att förorda vissa särskilda värderingsregler vid expropriation

enligt stadsplanelagstiftningen.

\ id innevarande riksdag yttrade statsrådet Zetterberg vid remiss av statsverkspropositionen

i andra kammaren den 17 januari 1947 i anledning även

förfrågan, om det snart kunde förväntas förslag om kommuns rätt till

expropriation av mark för bostadsbyggande och småindustri, att han, redan

då markutredningen tillsattes, ombett denna att som första arbetsuppgift

taga itu med de expropriationsspörsmål, som återstode, sedan några av

dessa lösts i bvggnadslagförslaget. Statsrådet väntade snart denna vår

få utredningens första betänkande, som skulle behandla just detta ämne.

Så fort ske kunde ämnade statsrådet efter vanlig remissbehandling framlägga

förslag i frågan.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat kommer markutredningens planerade

betänkande att behandla såväl frågan om kommuns rätt att expropriera

mark som frågan om ändrade grunder för expropriationsersättningens

bestämmande.

Särskilda föreskrifter om tomtplats ytvidd i stad inom område,

som ej ingår i stadsplan, återfinnas i byggnadsstadgan den 20 november

1931. Därest i stomplan ingår område för enskilt bebyggande, böra bestämmelserna

för sådant område särskilt avse bl. a. storlek och beskaffenhet

av tomtplats för bostadsbyggnad (31 §). Beträffande innehållet i utomplansbestämmelser

gäller i tillämpliga delar vad är föreskrivet om stomplanebestämmelser

(33 §). I den mån ej annat föreskrives genom stomplanebestämmelser

eller utomplansbestämmelser stadgas vidare, att tomtplats, som avses

för bebyggande med boningshus, icke må givas mindre areal än 1 000

kvadratmeter (80 ''§).

Byggnadsstadgans bestämmelser för stad skola äga motsvarande tillämpning

för köping, annat samhälle, där den 1 januari 1932 den för städerna

stadgade ordning för bebyggande skulle iakttagas, samt för tätare befolkad

ort på landet, beträffande vilken Kungl. Maj:t förordnat att vad i stadsplanelagen

är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning (82 och 83 §§).

Beträffande den egentliga landsbygden stadgas i 60 § stadsplanelagen, att

om större byggnadsverksamhet är att förvänta och förhållandena ej föranleda

till förordnande om tillämpning av bestämmelserna för stad, skall,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

5

därest plan för byggnadsverksamheten erfordras, byggnadsplan fastställas

för området. Planen skall enligt 61 § utmärka och till gränserna angiva de

för olika ändamål avsedda områden, vilka ingå i planen, såsom byggnadsmark.

För sådan mark kan enligt 62 § länsstyrelsen fastställa tomtindelning.

I 66 § föreskrives, att om byggnadsplan finnes tills vidare icke böra upprättas

men behov prövas föreligga av särskilda bestämmelser angående

byggnadsverksamheten inom området, skola utomplansbestämmelser fastställas.

Beträffande dessas innehåll hänvisas i 94 § byggnadsstadgan till

ovan återgivna 33 § i samma stadga. Vidare kan erinras om reglerna i

19 kapitlet lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet, vilket kapitel

utgör lagens avdelning II om avstyckning. I 1 § sägs, att avstyckning av

ett flertal smärre lägenheter för bl. a. bostadsändamål inom område, som

icke är lagt under stadsplan eller byggnadsplan, ej må ske, med mindre plan

att lända till efterrättelse vid avstyckning inom området godkänts. Allmänt

stadgas i 3 §, att ägovidd, som avstyckas, skall till bl. a. omfång vara sådan,

att den lämpligen kan såsom fastighet för sig på varaktigt sätt användas

för det med styckningen avsedda ändamålet.

I det förslag till byggnadsstadga, som finns intaget i det tidigare nämnda

betänkandet av stadsplaneutredningen 1942 (SOU 1945: 15), har den ovan

angivna regeln om att tomtplats för bostadsbygge skall ha en minsta areal

av 1 000 kvadratmeter utsträckts att gälla även för den egentliga landsbygden,

dock endast inom område, för vilket byggnadsplan fastställts och under

förutsättning att icke annat föreskrives i byggnadsplanebestämmelserna.

Fastighetsbildningssakkunniga ha den 1 september 1944 framlagt ett betänkande

(SOU 1944: 46) innehållande bl. a. förslag till ändrad lydelse av

19 kap. jorddelningslagen. I betänkandet föreslås bl. a., att institutet avstyckningsplan

som hemmahörande i planlagstiftningen utmönstras ur jorddelningslagen.

Propositioner med förslag till ny byggnadsstadga och ändrad lagstiftning

om avstyckning i anledning av nämnda båda betänkanden ha bebådats till

innevarande riksdag.

Lika med motionärerna finner utskottet angeläget, att kommun erhåller

vidgad rätt att expropriera mark samt att förändrade grunder för markens

värdering vid expropriation så snart som möjligt genomföras till förhindrande

av obehöriga vinster. Den utredning, som 1944 och 1945 års riksdagar

begärt angående dessa spörsmål, har påbörjats av den för ändamålet tillsatta

markutredningen. Dess arbete har efter vad chefen för justitiedepartementet

i ovan återgivet uttalande i andra kammaren upplyst redan fortskridit

så långt, alt den inom de närmaste månaderna kan väntas framlägga betänkande

med förslag i dessa båda avseenden. Under sådana omständigheter

anser utskottet, att frågornas lösning i närvarande läge knappast kan påskyndas

av någon riksdagens åtgärd.

Olskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

Motionärerna ha även begärt utredning om införande av föreskrifter syftande

till en ökning av ytvidden av de för bebyggelse avsedda tomterna på

landsbygden. Behovet av dylika bestämmelser torde emellertid böra prövas

i samband med de förslag till byggnadslag och ny byggnadsstadga, till

vilka innevarande riksdag kommer att få taga ställning. Med hänsyn härtill

kan för närvarande någon särskild utredning beträffande detta spörsmål

näppeligen ifrågakomma.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 mars 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder*, Wistrand,

Forslund*, Löfvander*, Björkman och Uhlén;

från andra kammaren: herrar Hellbacken, Ryberg, Johnsson i Kastanjegården,

Holm, fru Johansson, herrar Andersson i Gisselås, Andersson i Eskilstuna*

och Andersson i Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Wistrand, Björkman och Andersson i Gisselås.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1917

710470

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.