Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående den statliga folkpensionens kombinerande med företagspension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 206 i första kammaren av herr Johannesson och nr 305 i andra kammaren av herrar Sköldin och Petterson i Degerfors.

1947-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående den statliga folkpensionens kombinerande med företagspension. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 206 i första kammaren av herr Johannesson och nr 305 i andra kammaren av herrar Sköldin och Petterson i Degerfors.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

den statliga folkpensionens kombinerande med företagspension.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 206 i första kammaren av herr Johannesson

och nr 305 i andra kammaren av herrar Sköldin och Petterson

i Degerfors.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att »riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en skynsam utredning om möjligheten

att kombinera den statliga folkpensionen med företagspension i syfte

att tillförsäkra de anställda högre och tidigare pensioner».

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för detta yrkande får utskottet

hänvisa till motionerna.

Frågan om beredande av pension åt i enskild tjänst anställda personer

har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

I anledning av från olika organisationer av privatanställda under åren

1925 och 1926 gjorda framställningar om lagstiftning i ämnet tillkallades

inom justitiedepartementet särskilda sakkunniga som framlade ett den 10

december 1927 dagtecknat utkast till lag om frivillig tjänstepensionering.

Förutsättning för tillämpning av den föreslagna lagstiftningen var, att utfästelse

om pension förelåg från arbetsgivarens sida. Utkastet åsyftade att

skydda de anställdas rätt till utlovade pensionsförmåner samt att förbjuda

sådana inskränkningar i pensionsrätten, som kunde anses obehöriga, över

utkastet bereddes åtskilliga myndigheter och korporationer tillfälle att yttra

sig. Dessa avstyrkte emellertid, att utkastet lades till grund för en lagstiftning

i ämnet. De sakkunniga överarbetade därefter utkastet samt framlade

den 8 september 1928 ett nytt utkast till lag om frivillig tjänstepensionering

(SOU 1929:3). Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 18 december 1931 överlämnades

ifrågavarande betänkande till den s. k. kommittén angående

privatanställda, vilken skulle till vidare behandling och för avgivande av

förslag upptaga i betänkandet avhandlade spörsmål.

Vid 1935 års riksdag väcktes motioner, vari påkallades åtgärder till skydd

för att inom enskilda företag avsatta pensionsfonder toges i anspråk för

andra ändamål än det avsedda. Motionerna hänvisades till andra lagutskot
Ilihang

till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 and. Nr 2—4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlutande nr 2.

tet, som i sitt utlåtande (nr 19) förklarade sig anse frågan om att bereda

betryggande former för de privatanställdas pensionering böra lösas ur enhetlig

synpunkt under beaktande av förhållandena på hela det område, som

därav berördes. Utskottet hemställde därför, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t begära utredning av frågan om lagstiftning i syfte att få till stånd

betryggande former för pensionering av anställda hos enskilda företag och

sammanslutningar. Riksdagen beslöt ock i enlighet därmed (riksdagens skrivelse

den 5 april 1935, nr 141).

Den 23 maj 1935 beslöt Kungl. Maj:t, att kommittén angående privatanställda

skulle befrias från ovannämnda uppdrag. Därefter anbefallde

Kungl. Maj:t den 15 november 1935 lagberedningen att avgiva utlåtande i

ärendet, såvitt detsamma berörde området för åt lagberedningen tidigare

lämnat uppdrag att verkställa utredning av frågan om revision av aktiebolagslagstiftningen

och vad därmed kunde äga sammanhang. Frågan i övrigt

skulle under samråd med lagberedningen utredas inom justitiedepartementet.

Vid 1936 års riksdag upptogs pensionsfrågan ånyo till behandling. I olika

motioner begärdes dels förnyad utredning av frågan om pensionering av

vissa grupper i enskild tjänst anställda personer och dels utredning rörande

de åtgärder, som genom samhällets försorg lämpligen kunde vidtagas till

främjande av de privatanställdas pensionering.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande (nr 57) över motionerna, att frågan

om pensionering av personer anställda i enskild tjänst vid flera tillfällen

varit föremål för övervägande, därvid dock frågan om betryggande former

för pensioneringen trätt i förgrunden. Emellertid vore frågan om åtgärder i

övrigt för att främja pensioneringen av i enskild tjänst anställda av stor

social betydelse, därvid utskottet med uttrycket anställd i enskild tjänst avsåge

alla arbetstagare utan undantag, sålunda även kroppsarbetare. Åtgärder

i sådant syfte borde därför vidtagas, exempelvis för utveckling av den frivilliga

folkpensioneringen, för ökad anslutning till pensionskassor m. m.

Därvid borde emellertid iakttagas, att den obligatoriska folkpensioneringens

grundvalar icke rubbades. Utskottet hemställde därför, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att utredning måtte verkställas rörande

de åtgärder, som genom samhällets försorg lämpligen kunde vidtagas för

att främja pensionering av personer, anställda i enskild tjänst, samt att de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda, måtte framläggas för riksdagen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (riksdagens skrivelse

den 27 juni 1936, nr 421).

Den 11 september 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet

att tillsätta en kommitté, bestående av tre sakkunniga, att

verkställa utredning beträffande frågan om pensionering av i enskild tjänst

anställda personer ävensom att utarbeta de författningsförslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Den 10 februari 1937 framlade lagberedningen av motiv åtföljda förslag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

3

till bland annat lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

samt till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken (SOU

1937:13). Proposition i ärendet avläts till 1937 års riksdag och bifölls av

riksdagen, varefter lagar i ämnet utfärdades den 18 juni 1937. Lagen om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser avser att bereda skydd

för aktiebolags fondering av vinstmedel för pensionering av anställda hos

bolaget eller efterlevande till anställda. I detta syfte öppnar lagen möjlighet

för aktiebolag att i enkel ordning ernå bildandet av stiftelse, vars förmögenhet

må innestå såsom fordran hos bolaget, och söker även genom de till

lagen knutna övergångsbestämmelserna sörja för att hos aktiebolagen redan

avsatta pensionsfonder genom ombildning till stiftelser i största möjliga

omfattning föras in under lagen.

Den kommitté, som tillsatts den 11 september 1936, framlade den 28 juni

1938 betänkande med förslag till lag om frivillig pensionering av i enskild

tjänst anställda (SOU 1938: 18). Även detta lagförslag blev vid remissbehandlingen

utsatt för stark kritik. I främsta rummet erinrades mot förslaget,

att en lagstiftning, som endast hade avseende å sådana arbetsgivare, som

frivilligt lämnade pensionsutfästelser, men däremot icke å arbetsgivare, som

underläto att lämna utfästelser, skulle kunna komma att verka i motsatt

riktning mot den avsedda.

I anledning av en vid 19A4- års riksdag inom andra kammaren väckt motion,

nr 7, av herr Åkerström, anhöll riksdagen efter hemställan av andra

lagutskottet i skrivelse till Kungl. Maj:t om en förutsättningslös utredning

angående möjligheten och lämpligheten av en obligatorisk pensionering av

i enskild tjänst anställda.

Proposition med förslag till ny lag om folkpensionering avläts till 1946

års riksdag. Efter ärendets behandling i riksdagen utfärdades den 29 juni

1946 en ny lag om folkpensionering. Enligt denna lag, som skall träda i

kraft den 1 januari 1948, utgår allmän ålderspension utan inkomstprövning

med 1 000 kronor för ensamstående och 1 600 kronor för makar per

år. Den som fyllt 67 år har rätt till folkpension i form av ålderspension.

Å vissa orter förhöjes folkpensionen med bostadstillägg. Bostadstillägg minskas

emellertid med fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den må överstiga för gift pensionsberättigad 300 kronor och för annan

pensionsberättigad 400 kronor.

Den 24 januari 1947 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet

att tillkalla högst nio utredningsmän att verkställa utredning och

avgiva förslag rörande ordnandet av en pensionering för anställda i privat

tjänst.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för liandelsdeparte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

tIt skott et.

mentet den 28 januari 1947 nio utredningsmän att verkställa utredning och

avgiva förslag i ifrågavarande ärende.

I det anförande till statsrådsprotokollet över liandelsärenden för den 24

januari 1947, vari direktiv lämnades för kommitténs arbete, anförde chefen

för handelsdepartementet bland annat:

Sedan den nya lagen om folkpensionering antagits synes mig tiden vara

inne att till allsidigt bedömande upptaga frågan på vilket sätt och i vilken

omfattning åtgärder kunna vidtagas för att främja en mera allmän pensionering

av tjänstemän och kroppsarbetare i enskild tjänst. De svårigheter

för en ökad utbredning av tjänstepensioneringen, som hittills i många fall

vållats genom inkomstprövningen av folkpensionerna, torde väsentligt komma

att minskas genom den nya lagen, enligt vilken den allmänna folkpensionen

utan inkomstprövning skall utgå med 1 000 kronor för ensamstående

och 1 600 kronor för äkta makar. Jag vill sålunda förorda, att en utredning

härom snarast kommer till stånd.

Beträffande tjänstepensioneringens form synes försäkringsvägen böra väljas.

Härvid måste till en böjan klargöras, huruvida pensioneringen skall

gestaltas som en obligatorisk eller frivillig försäkring. För det förra alternativet

talar önskemålet om största möjliga anslutning. Det kan dock ifrågasättas,

huruvida tiden är inne för detta alternativ. Skulle det sålunda visa

sig, att en obligatorisk tjänstepensionering icke lämpligen bör genomföras

under nuvarande förhållanden, bör utredningen inrikta sitt förslag på utformningen

av ett system, som kan möjliggöra en mera allmän utbredning

av en rationellt utformad frivillig tjänstepensionering.

Chefen för handelsdepartementet har, såsom ovan angivits, den 28 januari

i år tillkallat nio utredningsmän att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande ordnandet av en pensionering för anställda i enskild tjänst. I direktiven

till utredningsmännen framhållas särskilt de gynnsamma verkningar

den nya lagen om folkpensionering får för en ökad utbredning av pensionering

av tjänstemän och kroppsarbetare i enskild tjänst. Det spörsmål, beträffande

vilket motionärerna hemställa om utredning, kommer tydligen att

beaktas av de nu tillsatta utredningsmännen. Någon framställning till Kungl.

Maj:t i anledning av motionerna är därför icke erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 4.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.