Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942

1947-04-17 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen

den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.,

så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m.,

dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 11 mars 1947 dagtecknad proposition, nr 174, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma väckt motion, nr 369 i andra kammaren av herrar

Holmberg och Brandt. Motionärerna hemställa, att »riksdagen måtte, i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 174, besluta, att med godkännande

av Kungl. Maj:ts proposition i övrigt i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om proposition med förslag om sådan ändring av § 7 i lagen av den 19

juni 1942 om hyresreglering m. m., att näringsidkare, som bedriver sin verksamhet

i förhyrda lokaler, gives garanti för att verksamheten skall kunna

fortsätta i samma lokaler även vid överlåtelse av affären till ny innehavare».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda

förslagen ävensom i fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd

för sitt yrkande får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Frågorna om hyresregleringens förlängning och verkställbarheten av hyresnämnds

beslut.

Hyresrådet har i skrivelse den 20 december 1946 hemställt, att hyresregleringslagen

och kontrollagen måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den

30 september 1948, därvid hyresrådet tillika förklarat, att hyresrådet icke funnit

skäl att föreslå någon ändring i de båda lagarna. I sistnämnda hänseende

ha två ledamöter av rådet i en reservation till rådets beslut framhållit, att

jämlikt 20 § hyresregleringslagen i den lydelse detta lagrum fält jämlikt lag

den 23 mars 1945 hyresnämnds beslut om reglering av hyra i vad det avser

förfluten tid icke skall lända till efterrättelse förrän det vunnit laga kraft

eller i händelse av besvär ärendet slulligt avgjorts av hyresrådet under det

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 avd. Nr 21.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

att före berörda ändring hyresnämndens beslut skulle lända till omedelbar

efterrättelse även beträffande förfluten tid. Reservanterna ha vidare framhållit,

att särskilt i mål om fastställande av grundhyror i nybyggda hus avsevärd

tid kunde förflyta från hyresnämndens beslut till hyresrådets utslag

och att under denna tid fastigheten kunde byta ägare. Om hyresgästerna enligt

utgången i målet hade rätt att delvis återfå den hyra de erlagt för tiden

före hyresnämndens beslut, kunde denna rätt äventyras genom dröjsmålet och

ombytet av ägare. Reservanterna ha ansett, att hyresrådet i sin hemställan

bort föreslå återgång till den lydelse, som ifrågavarande stadgande hade

före 1945 års lagändring.

Över hyresrådets framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har beträffande

frågan om hyresregleringslagens och kontrollagens fortsatta giltighet i propositionen

anfört:

»Av föreliggande uppgifter angående läget för bostadsproduktionen och på

bostadsmarknaden framstår det såsom uppenbart att en betydande bostadsbrist

kommer att råda åtminstone ett par år framåt. De myndigheter och sammanslutningar

som uttalat sig i ärendet ha även varit eniga om att 1942 års

lagstiftning om hyresreglering och om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt, som nu gäller till och med den 30 september 1947, måste bibehållas

under ytterligare ett år. Jag vill därför föreslå att giltigheten för

ifrågavarande lagar förlänges till och med den 30 september 1948.

I detta sammanhang har fastighetsägareförbundet upptagit frågan om den

framtida avvecklingen av hyresregleringen. Som ett första led i avvecklingen

föreslår förbundet, att Kungl. Maj:t borde erhålla möjlighet att successivt

bringa lagen till upphörande i sådana orter, där en normal bostadsreserv

kan beräknas ha uppkommit. I anslutning härtill påpekar förbundet,

att man på hyresmarknaden för närvarande i stort sett kunde räkna

med två olika hyresnivåer, den ena huvudsakligen för hus som uppförts före

kriget och den andra för nybyggda hus samt att denna nivåskillnad allt

mer skärptes. Vad fastighetsägareförbundet här berört är spörsmål av stor

vikt, som hyresregleringsmyndighetema också sedan länge uppmärksammat.

Enligt min mening är det emellertid för tidigt att nu upptaga dem till närmare

diskussion. Deras bedömande är mycket nära beroende av den framtida ekonomiska

utvecklingen, framförallt utvecklingen på prisområdet, vilken ännu

ej kan med säkerhet förutses.

I likhet med vad som stadgats vid föregående förlängningar av hyresregleringslagen

torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet för

hyresgäst, vars kontrakt redan före förlängningslagens utfärdande blivit uppsagt

till upphörande efter den 30 september 1947, att få uppsägningen prövad

efter förlängningslagens tillkomst. Om det beräknas, att förlängningslagen

hinner utfärdas före mars månads utgång, torde böra stadgas att framställning

härom skall göras senast den 14 april 1947 eller, om hyresvärden icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

3

före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen

kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Genom lagändring förra året tillkom i hyresregleringslagen en ny paragraf,

8 a §, vilken ger medhyresgäst ävensom hyresgästs make viss möjlighet

att få övertaga hyresrätten. Framställning därom skall göras viss tid

från det hyresvärden meddelat vederbörande, att hyresförhållandet skall

upphöra. Även med avseende å sådan framställning bör införas ett övergångsstadgande,

av innehåll att om hyresvärden före den 1 april 1947 lämnat meddelande

som nyss sagts om hyresförhållandets upphörande efter den 30 september

1947, framställning enligt 8 a § må göras senast den 14 april 1947.»

Beträffande frågan om verkställbarheten av hyresnämnds beslut har föredragande

departementschefen i propositionen yttrat:

»Enligt hyresregleringslagens ursprungliga lydelse gick hyresnämnds beslut

i verkställighet utan hinder av att det överklagats. Detta var även det mest

naturliga, så länge beslutet hade verkan endast för framtiden. 1943 ändrades

emellertid lagen så, att hyresnämnd kunde meddela retroaktiva beslut.

Ett sådant beslut kan innebära, att en hyresgäst blir skyldig att på en gång

inbetala tilläggshyra för en kanske ganska lång tid tillbaka, respektive en

hyresvärd skyldig att återbetala en del av vad han uppburit under sådan tid.

Att hyresnämndens beslut även i den delen blir verk ställbart genast kan vara

lämpligt under förutsättning att beslutet står sig, men i det visserligen mindre

vanliga om än ej sällsynta fallet att hyresrådet ändrar beslutet i motsatt riktning,

är en sådan ordning ej lämplig. I dylikt fall nödgas ena parten först,

enligt hyresnämndens beslut, utbetala ett större belopp, för att senare, när

hyresrådet avgjort målet, i sin tur utkräva dels samma belopp eller del därav,

dels ett belopp för att korrigera de hyresbetalningar, som ägt rum under

mellantiden. Detta var uppenbarligen irrationellt, ofta även betungande för

parterna på ömse sidor.

På grund härav ändrades lagen 1945 så, att hyresnämndens beslut omedelbart

skall lända till efterrättelse beträffande kommande hyresbetalningar,

men att korrigeringen av betalningarna för den gångna tiden får anstå tills

det visar sig om beslutet står fast.

Under den nu förda diskussionen om eventuella ändringar i lagen till nästa

förlängningsperiod har framhållits, att detta uppskov med verkställigheten

av beslutet i vad det avser förfluten tid i vissa fall kan vålla olägenhet. Om

exempelvis en hyresgäst enligt nämndens beslut är berättigad att återfå visst

belopp, men fastigheten under tiden mellan nämndens beslut och hyresrådets

utslag byter ägare, kan det inträffa att hyresgästen i sinom tid icke enligt

bestämmelserna därom i lagen om nyttjanderätt till fast egendom äger mot

den nye ägaren göra gällande sin motfordran hos den förre ägaren, och att

hos denne särskilt utkräva beloppet kan visa sig svårt eller omöjligt.

Det kan ifrågasättas, om det är påkallat att med hänsyn till detta specialfall

ånyo ändra bestämmelsen. Det fall som nyss beskrivits måste nämligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

sägas vara mycket speciellt. Det inträffar endast om fastighetens överlåtelse

äger rum just under ett visst skede, nämligen från en tidpunkt några månader

före hyresnämndens beslut till en tidpunkt några månader före

hyresrådets utslag. Sker den tidigare eller senare än nu sagts, har den ifrågasatta

lagändringen ingen betydelse för saken; ett sådant fall är det som omnämnts

av två reservanter i hyresrådet. Vidare förutsättes det att fastighetens

förre ägare är på obestånd eller tredskas att betala.

I varje fall bör det ej komma i fråga att endast återgå till den lydelse,

som stadgandet hade före 1945 års ändring. Det torde förhålla sig så som

säges i yttrandet från hyresgästernas riksförbund, att vissa olägenheter äro

förknippade med denna lagbestämmelse i såväl dess förutvarande som dess

nuvarande utformning.

I riksförbundets yttrande har framförts tanken att kräva ställande av säkerhet,

då en hyresvärd överklagar hyresnämndens beslut. Att stadga ett sådant

krav för rätten att fullfölja talan synes visserligen principiellt olämpligt,

men metoden med ställande av säkerhet skulle kunna komma till användning

på annat sätt. Sålunda kunde man tänka sig föreskrifter i analogi

med vad i 39 § utsökningslagen stadgas om verkställbarheten av dom, genom

vilken betalningsskyldighet blivit någon ålagd. På grund av en sådan dom i

underrätt må utmätning äga ruin, även om domen överklagats. Gäldenären

kan dock avvärja utmätning genom att ställa säkerhet eller deponera beloppet

hos länsstyrelsen. Borgenären å sin sida har rätt att lyfta det deponerade

beloppet, om han ställer säkerhet. I enlighet härmed skulle kunna stadgas,

antingen att hyresbetalning respektive återbetalning av hyra för gången tid

må krävas på ett icke lagakraftägande beslut endast under förutsättning att

borgenären ställer säkerhet för återbetalning, eller ock att sådan omedelbar

verkställbarhet skall vara regel men att gäldenären kan uppehålla verkställigheten

genom att ställa säkerhet.

Inom departementet ha övervägts olika lösningar efter nu antydda riktlinjer,

men de ha visat sig medföra ganska invecklade bestämmelser och vidlyftiga

anordningar i praktiken. Det bör tydligen undvikas, att man med tanke

på de undantagsfall, varom här är fråga, inför bestämmelser som föranleda

omfattande åtgärder i ett stort antal ordinära fall. Med hänsyn härtill

synes böra eftersträvas en anordning, som tager sikte på just den omständighet,

som gör att en fordran kan råka i fara genom överklagandet, nämligen att

klaganden upphört eller under handläggningen i hyresrådet upphör att vara

hyresvärd respektive hyresgäst beträffande lägenheten i fråga.

Som det praktiskt viktigaste exemplet må tagas det fall, att fastigheten

övergår till ny ägare. Den enklaste lösningen synes då vara att bibehålla den

nuvarande regeln för alla övriga fall men där fastigheten bytt ägare återgå

till den före 1945 gällande ordningen såtillvida, att förre ägarens besvär icke

hindrar att beslutet genast länder till efterrättelse. Har överlåtelsen skett före

hyresnämndens beslut och båda ägarna överklaga, skulle beslutet således bli

omedelbart tillämpligt icke endast för den kommande tiden utan även för

den förflutna tiden i vad denna faller före överlåtelsen. De olägenheter, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

5

föranledde 1945 års lagändring, kunna vid sådant förhållande bli aktuella i

mellanhavandet med den förre ägaren, men det skulle föra för långt att enbart

för detta specialfall införa en legal anordning med ställande av säkerhet eller

liknande. Är överlåtelsen frivillig, bör det naturliga vara, att det svävande

mellanhavandet med hyresgästerna beaktas vid köpeavtalet och den nye

ägaren medverkar vid slutuppgörelsen. Även genom att erbjuda säkerhet bör

förre ägaren kunna utverka, att motparterna godvilligt gå med på att likviden

får anstå tills lagakraftägande beslut föreligger.

Vad nu sagts bör gälla vare sig förändringen i äganderätten till fastigheten

skett före hyresnämndens beslut eller inträffar medan målet är anhängigt

hos hyresrådet. I förra fallet kan för mycket erlagd hyra genast efter nämndens

beslut återkrävas från förre ägaren och, om de i 3 kap. 28 § lagen om

nyttjanderätt till fast egendom och 133 § utsökningslagen angivna förutsättningarna

föreligga, kvittas mot den hyra, som skall erläggas till nye ägaren.

I senare fallet kan beloppet återkrävas genast efter överlåtelsen, d. v. s. i

praktiken så snart hyresgästen får kännedom om denna, och kvittningsrätt

enligt nyssnämnda regler bör normalt alltid föreligga.

Formellt synes den föreslagna undantagsbestämmelsen böra gälla icke

endast när det ifrågavarande hyresförhållandet bestått mellan en hyresgäst

och den som varit ägare till den fastighet, i vilken den uthyrda lägenheten är

inrymd, utan även då uthyraren disponerat lägenheten med bostadsrätt eller

hyresrätt. Den bör, såsom förut antytts, även bli tillämplig vid personförändringar

på hyresgästsidan, även om de förlustrisker, som dylika förändringar

kunna medföra för hyresvärdparten, endast i mindre mån torde minskas

därigenom. Någon motsvarighet finnes nämligen icke här till den kvittningsrätt

för hyresgästen, som framför allt gör undantagsbestämmelsen betydelsefull

för hans del.

Med hänsyn till vad nu anförts bör en omformulering ske av 20 § tredje

stycket. I en första punkt bör bibehållas den nu gällande huvudregeln,

att hyresnämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända

till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. Härtill bör fogas en andra

punkt av innehåll att i vad beslutet avser förfluten tid vad nu sagts dock skall

gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller

sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Lagändringen synes böra träda i kraft den 1 april 1947. Enär sådana mellanhavanden

som här avses böra tagas i betraktande exempelvis vid en försäljning

av fastigheten, bör ändringen skäligen icke tillämpas på redan skedda

förändringar. Med hänsyn härtill bör i en övergångsbestämmelse stadgas,

att äldre lydelsen av 20 § tredje stycket skall äga tillämpning såvitt fråga är

om besvär av den som före lagens ikraftträdande upphört att vara hyresvärd

eller hyresgäst beträffande lägenheten.»

Lagrådet har lämnat förslagen ulan erinran.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

I)on i motionen berörda frågan.

De bestämmelser, som här närmast äro av intresse, finnas i lagen den U

juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, i det följande benämnd nyttjanderättslagen.

I 3 kap. 7 § nämnda lag stadgas, att om hyresgäst vill

överlåta av honom förhyrd lägenhet till annan, så skall hyresvärdens samtycke

inhämtas före överlåtelsen. Vägras samtycke utan skälig anledning,

eller lämnas ej besked inom en vecka efter det framställningen gjordes,

äger hyresgästen uppsäga avtalet ändå att annat förbehåll skett.

I allmänhet har en hyresgäst ingen möjlighet att utan hyresvärdens samtycke

överlåta lägenheten. Från denna regel finnes emellertid ett undantag.

I 3 kap. 8 § nyttjanderättslagen stadgas nämligen, att om hyresgästen dör

före hyrestidens utgång, så är dödsboet berättigat att i sitt ställe sätta annan,

vilken hyresvärden skäligen kan taga för god såsom hyresgäst. Har lägenheten

förhyrts av makar och dör en av dem, så tillkommer nyssnämnda rätt

dödsboet och den efterlevande maken gemensamt.

Om hyresavtal, som slutits för minst sex månader, av hyresvärden uppsäges

utan att hyresrätten är förverkad, så kan hyresgästen, därest han inom

en vecka meddelar hyresvärden att han önskar behålla lägenheten, enligt

3 kap. 38 § nyttjanderättslagen under vissa förutsättningar erhålla skälig

gottgörelse för de kostnader som äro förenade med flyttningen från lägenheten.

Detta gäller beträffande alla lägenheter. I fråga om lägenhet, som av

hyresgästen bimkats för handel, hantverk, industriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet,

så är hyresgästen under samma förutsättningar tillika berättigad

att, där efter hans avflyttning hyresvärden eller annan i lägenheten

utövar förvärvsverksamhet av samma eller liknande art, av hyresvärden erhålla

skälig ersättning för den ökning av lägenhetens värde på hyresmarknaden

som verksamheten må ha medfört. Vad nu sagts äger motsvarande tilllämpning

i det fall att hyresavtal slutits för en tid av minst sex månader

utan förbehåll om uppsägning och hyresgästen minst tre månader eller, där

avtalet slutits för ett år eller längre tid, minst sex månader före hyrestidens

utgång giver hyresvärden till känna att han önskar behålla lägenheten.

Lagen om hyresreglering lämnar icke i sin nuvarande lydelse en hyresgäst

vidgade möjligheter att utan hyresvärdens samtycke överlåta lägenheten.

I 7 § i sistnämnda lag, vilken paragraf motionärerna önska ändrad,

stadgas, att om hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, uppsagt hyresavtalet,

så äger hyresnämnden på framställning av hyresgästen förklara

uppsägningen ogiltig, om den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest vara obillig.

Utskottet.

Utskottet har icke något att erinra mot de i propositionen föreslagna förlängningarna

av hyresregleringslagen och kontrollagen eller den föreslagna

ändringen av 20 § hyresregleringsiagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

7

Kungl. Maj:t liar i propositionen utgått ifrån, att den föreslagna lagen om

ändrad lydelse av 20 § hyresregleringslagen och om fortsatt giltighet av samma

lag skulle kunna utfärdas före mars månads utgång. Så har icke kunnat

ske. Lagen synes emellertid kunna utfärdas före april månads utgång, och

tiden för dess ikraftträdande bör därför bestämmas till den 1 maj 1947 i

stället för såsom i propositionen föreslagits den 1 april 1947. Av samma skäl

böra de i övergångsbestämmelserna till lagen angivna tidsbestämningarna den

1 april och den 14 april ändras till den 1 maj respektive den 14 maj. I övrigt

har utskottet icke något att erinra mot övergångsbestämmelserna.

I motionen 11:369 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa om proposition med förslag till sådan ändring av 7 § hyresregleringslagen,

att näringsidkare, som bedriver sin verksamhet i förhyrda lokaler,

gives garanti för alt verksamheten skall kunna fortsätta i samma lokaler

även vid överlåtelse av affären till ny innehavare. Motionärerna avse att

med sin framställning åstadkomma bättre möjligheter för en affärsdrivande

hyresgäst att vid överlåtelse av rörelsen erhålla ersättning för den good-will,

som hyresgästen kan ha förvärvat. Detta kan i och för sig vara berättigat.

Den av motionärerna berörda frågan är emellertid komplicerad och svårlöst.

Hänsyn måste tagas till hyresvärdarnas berättigade intressen. Vidare får frågan

icke lösas på ett sådant sätt, att nuvarande hyresgäster till af färslägenheter

få tillfälle att utnyttja den rådande lägenhetsbristen på ett sätt, som står

i strid med hyresregleringslagens syfte.

Att såsom motionärerna föreslagit lösa förevarande fråga genom en ändring

av 7 § hyresregleringslagen torde icke vara lämpligt. Därest frågan kan

lösas på ett tillfredsställande sätt, bör detta ske genom bestämmelser i 3 kap.

nyttjanderättslagen.

Enligt till utskottet lämnad uppgift har hyresgästföreningens i Stockholm

affärsidkaresektion för några månader sedan gjort framställning till chefen

för justitiedepartementet om sådan ändring av 3 kap. 8 § nyttjanderättslagen,

att hyresgäst, som under minst tre år drivit förvärvsverksamhet i förhyrd

lägenhet, skulle få rätt att sätta annan i sitt ställe. Kungl. Maj:t har

härigenom fått sin uppmärksamhet riktad på frågan, och enligt utskottets

mening bör riksdagen icke nu taga ställning till det av motionärerna framförda

spörsmålet.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att det genom förevarande

proposition framlagda förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma

lag icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del

antaga följande förslag till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

Lag

angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas dels att 20 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels ock att

samma lag, vilken enligt lag den 29 mars 1946 (nr 87) gäller till och med

den 30 september 1947, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1948.

20 §.

Hyresnämndens beslut — — •— nämndens beslut.

Part, som----------stycket sägs.

Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till

efterrättelse utan hinder av anförda besvär. I vad beslutet avser förfluten

tid skall vad nu sagts dock gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som

vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst

beträffande lägenheten.

Denna lag träder i kraft den 1 april

1947. Vid tillämpning av 20 § tredje

stycket skall dock äldre lag gälla såvitt

fråga är om besvär av den som

före nämnda dag upphört att vara hyresvärd

eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten

är förverkad, före den 1 april 1947

uppsagt hyresavtal till upphörande efter

den 30 september 1947, må framställning

som i 7 § sägs göras senast

den 14 april 1947 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad

tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom

fjorton dagar efter det hyresvärden

lämnat hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 april 1947

lämnat meddelande som i 8 a § tredje

stycket sägs om att hyresförhållande

skall upphöra efter den 30 september

Denna lag träder i kraft den 1 maj

1947. Vid tillämpning av 20 § tredje

stycket skall dock äldre lag gälla såvitt

fråga är om besvär av den som

före nämnda dag upphört att vara hyresvärd

eller hyresgäst beträffande lägenheten.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten

är förverkad, före den 1 maj 1947

uppsagt hyresavtal till upphörande efter

den 30 september 1947, må framställning

som i 7 § sägs göras senast

den 14 maj 1947 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad

tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom

fjorton dagar efter det hyresvärden

lämnat hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 maj 1947

lämnat meddelande som i 8 a § tredje

stycket sägs om att hyresförhållande

skall upphöra efter den 30 september

1 Senaste lydelse av 20 § se SFS 1945 : 67.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21.

9

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

1947, må framställning enligt samma 1947, må framställning enligt samma

paragraf göras senast den 14 april paragraf göras senast den 14 maj

1947. 1947.

B. att riksdagen måtte antaga följande genom förevarande

proposition framlagda förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt ni. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 29 mars 1946 (nr

88) gäller till och med den 30 september 1947, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 30 september 1948.

C. att motionen II: 369 icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 april 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*, Forslund, Löfvander,

Hage, Björkman, Söderkvist och fröken Osvald;

från andra kammaren: herrar Hcllbacken*, Ryberg, Johnsson i Kastanjegården*,

Håstad*, fru Johansson, herrar Lundberg, Holmberg och Andersson

i Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 21.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:130 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 a1 i texten