Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942
1947-04-17 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1947:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
1
Nr 21.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.,
så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m.,
dels ock en i ämnet väckt motion.
Genom en den 11 mars 1947 dagtecknad proposition, nr 174, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till
1) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag; samt
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma väckt motion, nr 369 i andra kammaren av herrar
Holmberg och Brandt. Motionärerna hemställa, att »riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 174, besluta, att med godkännande
av Kungl. Maj:ts proposition i övrigt i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om proposition med förslag om sådan ändring av § 7 i lagen av den 19
juni 1942 om hyresreglering m. m., att näringsidkare, som bedriver sin verksamhet
i förhyrda lokaler, gives garanti för att verksamheten skall kunna
fortsätta i samma lokaler även vid överlåtelse av affären till ny innehavare».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda
förslagen ävensom i fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd
för sitt yrkande får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen och motionen.
Frågorna om hyresregleringens förlängning och verkställbarheten av hyresnämnds
beslut.
Hyresrådet har i skrivelse den 20 december 1946 hemställt, att hyresregleringslagen
och kontrollagen måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den
30 september 1948, därvid hyresrådet tillika förklarat, att hyresrådet icke funnit
skäl att föreslå någon ändring i de båda lagarna. I sistnämnda hänseende
ha två ledamöter av rådet i en reservation till rådets beslut framhållit, att
jämlikt 20 § hyresregleringslagen i den lydelse detta lagrum fält jämlikt lag
den 23 mars 1945 hyresnämnds beslut om reglering av hyra i vad det avser
förfluten tid icke skall lända till efterrättelse förrän det vunnit laga kraft
eller i händelse av besvär ärendet slulligt avgjorts av hyresrådet under det
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 avd. Nr 21.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
att före berörda ändring hyresnämndens beslut skulle lända till omedelbar
efterrättelse även beträffande förfluten tid. Reservanterna ha vidare framhållit,
att särskilt i mål om fastställande av grundhyror i nybyggda hus avsevärd
tid kunde förflyta från hyresnämndens beslut till hyresrådets utslag
och att under denna tid fastigheten kunde byta ägare. Om hyresgästerna enligt
utgången i målet hade rätt att delvis återfå den hyra de erlagt för tiden
före hyresnämndens beslut, kunde denna rätt äventyras genom dröjsmålet och
ombytet av ägare. Reservanterna ha ansett, att hyresrådet i sin hemställan
bort föreslå återgång till den lydelse, som ifrågavarande stadgande hade
före 1945 års lagändring.
Över hyresrådets framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har beträffande
frågan om hyresregleringslagens och kontrollagens fortsatta giltighet i propositionen
anfört:
»Av föreliggande uppgifter angående läget för bostadsproduktionen och på
bostadsmarknaden framstår det såsom uppenbart att en betydande bostadsbrist
kommer att råda åtminstone ett par år framåt. De myndigheter och sammanslutningar
som uttalat sig i ärendet ha även varit eniga om att 1942 års
lagstiftning om hyresreglering och om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt, som nu gäller till och med den 30 september 1947, måste bibehållas
under ytterligare ett år. Jag vill därför föreslå att giltigheten för
ifrågavarande lagar förlänges till och med den 30 september 1948.
I detta sammanhang har fastighetsägareförbundet upptagit frågan om den
framtida avvecklingen av hyresregleringen. Som ett första led i avvecklingen
föreslår förbundet, att Kungl. Maj:t borde erhålla möjlighet att successivt
bringa lagen till upphörande i sådana orter, där en normal bostadsreserv
kan beräknas ha uppkommit. I anslutning härtill påpekar förbundet,
att man på hyresmarknaden för närvarande i stort sett kunde räkna
med två olika hyresnivåer, den ena huvudsakligen för hus som uppförts före
kriget och den andra för nybyggda hus samt att denna nivåskillnad allt
mer skärptes. Vad fastighetsägareförbundet här berört är spörsmål av stor
vikt, som hyresregleringsmyndighetema också sedan länge uppmärksammat.
Enligt min mening är det emellertid för tidigt att nu upptaga dem till närmare
diskussion. Deras bedömande är mycket nära beroende av den framtida ekonomiska
utvecklingen, framförallt utvecklingen på prisområdet, vilken ännu
ej kan med säkerhet förutses.
I likhet med vad som stadgats vid föregående förlängningar av hyresregleringslagen
torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet för
hyresgäst, vars kontrakt redan före förlängningslagens utfärdande blivit uppsagt
till upphörande efter den 30 september 1947, att få uppsägningen prövad
efter förlängningslagens tillkomst. Om det beräknas, att förlängningslagen
hinner utfärdas före mars månads utgång, torde böra stadgas att framställning
härom skall göras senast den 14 april 1947 eller, om hyresvärden icke
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
3
före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen
kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.
Genom lagändring förra året tillkom i hyresregleringslagen en ny paragraf,
8 a §, vilken ger medhyresgäst ävensom hyresgästs make viss möjlighet
att få övertaga hyresrätten. Framställning därom skall göras viss tid
från det hyresvärden meddelat vederbörande, att hyresförhållandet skall
upphöra. Även med avseende å sådan framställning bör införas ett övergångsstadgande,
av innehåll att om hyresvärden före den 1 april 1947 lämnat meddelande
som nyss sagts om hyresförhållandets upphörande efter den 30 september
1947, framställning enligt 8 a § må göras senast den 14 april 1947.»
Beträffande frågan om verkställbarheten av hyresnämnds beslut har föredragande
departementschefen i propositionen yttrat:
»Enligt hyresregleringslagens ursprungliga lydelse gick hyresnämnds beslut
i verkställighet utan hinder av att det överklagats. Detta var även det mest
naturliga, så länge beslutet hade verkan endast för framtiden. 1943 ändrades
emellertid lagen så, att hyresnämnd kunde meddela retroaktiva beslut.
Ett sådant beslut kan innebära, att en hyresgäst blir skyldig att på en gång
inbetala tilläggshyra för en kanske ganska lång tid tillbaka, respektive en
hyresvärd skyldig att återbetala en del av vad han uppburit under sådan tid.
Att hyresnämndens beslut även i den delen blir verk ställbart genast kan vara
lämpligt under förutsättning att beslutet står sig, men i det visserligen mindre
vanliga om än ej sällsynta fallet att hyresrådet ändrar beslutet i motsatt riktning,
är en sådan ordning ej lämplig. I dylikt fall nödgas ena parten först,
enligt hyresnämndens beslut, utbetala ett större belopp, för att senare, när
hyresrådet avgjort målet, i sin tur utkräva dels samma belopp eller del därav,
dels ett belopp för att korrigera de hyresbetalningar, som ägt rum under
mellantiden. Detta var uppenbarligen irrationellt, ofta även betungande för
parterna på ömse sidor.
På grund härav ändrades lagen 1945 så, att hyresnämndens beslut omedelbart
skall lända till efterrättelse beträffande kommande hyresbetalningar,
men att korrigeringen av betalningarna för den gångna tiden får anstå tills
det visar sig om beslutet står fast.
Under den nu förda diskussionen om eventuella ändringar i lagen till nästa
förlängningsperiod har framhållits, att detta uppskov med verkställigheten
av beslutet i vad det avser förfluten tid i vissa fall kan vålla olägenhet. Om
exempelvis en hyresgäst enligt nämndens beslut är berättigad att återfå visst
belopp, men fastigheten under tiden mellan nämndens beslut och hyresrådets
utslag byter ägare, kan det inträffa att hyresgästen i sinom tid icke enligt
bestämmelserna därom i lagen om nyttjanderätt till fast egendom äger mot
den nye ägaren göra gällande sin motfordran hos den förre ägaren, och att
hos denne särskilt utkräva beloppet kan visa sig svårt eller omöjligt.
Det kan ifrågasättas, om det är påkallat att med hänsyn till detta specialfall
ånyo ändra bestämmelsen. Det fall som nyss beskrivits måste nämligen
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
sägas vara mycket speciellt. Det inträffar endast om fastighetens överlåtelse
äger rum just under ett visst skede, nämligen från en tidpunkt några månader
före hyresnämndens beslut till en tidpunkt några månader före
hyresrådets utslag. Sker den tidigare eller senare än nu sagts, har den ifrågasatta
lagändringen ingen betydelse för saken; ett sådant fall är det som omnämnts
av två reservanter i hyresrådet. Vidare förutsättes det att fastighetens
förre ägare är på obestånd eller tredskas att betala.
I varje fall bör det ej komma i fråga att endast återgå till den lydelse,
som stadgandet hade före 1945 års ändring. Det torde förhålla sig så som
säges i yttrandet från hyresgästernas riksförbund, att vissa olägenheter äro
förknippade med denna lagbestämmelse i såväl dess förutvarande som dess
nuvarande utformning.
I riksförbundets yttrande har framförts tanken att kräva ställande av säkerhet,
då en hyresvärd överklagar hyresnämndens beslut. Att stadga ett sådant
krav för rätten att fullfölja talan synes visserligen principiellt olämpligt,
men metoden med ställande av säkerhet skulle kunna komma till användning
på annat sätt. Sålunda kunde man tänka sig föreskrifter i analogi
med vad i 39 § utsökningslagen stadgas om verkställbarheten av dom, genom
vilken betalningsskyldighet blivit någon ålagd. På grund av en sådan dom i
underrätt må utmätning äga ruin, även om domen överklagats. Gäldenären
kan dock avvärja utmätning genom att ställa säkerhet eller deponera beloppet
hos länsstyrelsen. Borgenären å sin sida har rätt att lyfta det deponerade
beloppet, om han ställer säkerhet. I enlighet härmed skulle kunna stadgas,
antingen att hyresbetalning respektive återbetalning av hyra för gången tid
må krävas på ett icke lagakraftägande beslut endast under förutsättning att
borgenären ställer säkerhet för återbetalning, eller ock att sådan omedelbar
verkställbarhet skall vara regel men att gäldenären kan uppehålla verkställigheten
genom att ställa säkerhet.
Inom departementet ha övervägts olika lösningar efter nu antydda riktlinjer,
men de ha visat sig medföra ganska invecklade bestämmelser och vidlyftiga
anordningar i praktiken. Det bör tydligen undvikas, att man med tanke
på de undantagsfall, varom här är fråga, inför bestämmelser som föranleda
omfattande åtgärder i ett stort antal ordinära fall. Med hänsyn härtill
synes böra eftersträvas en anordning, som tager sikte på just den omständighet,
som gör att en fordran kan råka i fara genom överklagandet, nämligen att
klaganden upphört eller under handläggningen i hyresrådet upphör att vara
hyresvärd respektive hyresgäst beträffande lägenheten i fråga.
Som det praktiskt viktigaste exemplet må tagas det fall, att fastigheten
övergår till ny ägare. Den enklaste lösningen synes då vara att bibehålla den
nuvarande regeln för alla övriga fall men där fastigheten bytt ägare återgå
till den före 1945 gällande ordningen såtillvida, att förre ägarens besvär icke
hindrar att beslutet genast länder till efterrättelse. Har överlåtelsen skett före
hyresnämndens beslut och båda ägarna överklaga, skulle beslutet således bli
omedelbart tillämpligt icke endast för den kommande tiden utan även för
den förflutna tiden i vad denna faller före överlåtelsen. De olägenheter, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
5
föranledde 1945 års lagändring, kunna vid sådant förhållande bli aktuella i
mellanhavandet med den förre ägaren, men det skulle föra för långt att enbart
för detta specialfall införa en legal anordning med ställande av säkerhet eller
liknande. Är överlåtelsen frivillig, bör det naturliga vara, att det svävande
mellanhavandet med hyresgästerna beaktas vid köpeavtalet och den nye
ägaren medverkar vid slutuppgörelsen. Även genom att erbjuda säkerhet bör
förre ägaren kunna utverka, att motparterna godvilligt gå med på att likviden
får anstå tills lagakraftägande beslut föreligger.
Vad nu sagts bör gälla vare sig förändringen i äganderätten till fastigheten
skett före hyresnämndens beslut eller inträffar medan målet är anhängigt
hos hyresrådet. I förra fallet kan för mycket erlagd hyra genast efter nämndens
beslut återkrävas från förre ägaren och, om de i 3 kap. 28 § lagen om
nyttjanderätt till fast egendom och 133 § utsökningslagen angivna förutsättningarna
föreligga, kvittas mot den hyra, som skall erläggas till nye ägaren.
I senare fallet kan beloppet återkrävas genast efter överlåtelsen, d. v. s. i
praktiken så snart hyresgästen får kännedom om denna, och kvittningsrätt
enligt nyssnämnda regler bör normalt alltid föreligga.
Formellt synes den föreslagna undantagsbestämmelsen böra gälla icke
endast när det ifrågavarande hyresförhållandet bestått mellan en hyresgäst
och den som varit ägare till den fastighet, i vilken den uthyrda lägenheten är
inrymd, utan även då uthyraren disponerat lägenheten med bostadsrätt eller
hyresrätt. Den bör, såsom förut antytts, även bli tillämplig vid personförändringar
på hyresgästsidan, även om de förlustrisker, som dylika förändringar
kunna medföra för hyresvärdparten, endast i mindre mån torde minskas
därigenom. Någon motsvarighet finnes nämligen icke här till den kvittningsrätt
för hyresgästen, som framför allt gör undantagsbestämmelsen betydelsefull
för hans del.
Med hänsyn till vad nu anförts bör en omformulering ske av 20 § tredje
stycket. I en första punkt bör bibehållas den nu gällande huvudregeln,
att hyresnämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända
till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. Härtill bör fogas en andra
punkt av innehåll att i vad beslutet avser förfluten tid vad nu sagts dock skall
gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som vid beslutet upphört eller
sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst beträffande lägenheten.
Lagändringen synes böra träda i kraft den 1 april 1947. Enär sådana mellanhavanden
som här avses böra tagas i betraktande exempelvis vid en försäljning
av fastigheten, bör ändringen skäligen icke tillämpas på redan skedda
förändringar. Med hänsyn härtill bör i en övergångsbestämmelse stadgas,
att äldre lydelsen av 20 § tredje stycket skall äga tillämpning såvitt fråga är
om besvär av den som före lagens ikraftträdande upphört att vara hyresvärd
eller hyresgäst beträffande lägenheten.»
Lagrådet har lämnat förslagen ulan erinran.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
I)on i motionen berörda frågan.
De bestämmelser, som här närmast äro av intresse, finnas i lagen den U
juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, i det följande benämnd nyttjanderättslagen.
I 3 kap. 7 § nämnda lag stadgas, att om hyresgäst vill
överlåta av honom förhyrd lägenhet till annan, så skall hyresvärdens samtycke
inhämtas före överlåtelsen. Vägras samtycke utan skälig anledning,
eller lämnas ej besked inom en vecka efter det framställningen gjordes,
äger hyresgästen uppsäga avtalet ändå att annat förbehåll skett.
I allmänhet har en hyresgäst ingen möjlighet att utan hyresvärdens samtycke
överlåta lägenheten. Från denna regel finnes emellertid ett undantag.
I 3 kap. 8 § nyttjanderättslagen stadgas nämligen, att om hyresgästen dör
före hyrestidens utgång, så är dödsboet berättigat att i sitt ställe sätta annan,
vilken hyresvärden skäligen kan taga för god såsom hyresgäst. Har lägenheten
förhyrts av makar och dör en av dem, så tillkommer nyssnämnda rätt
dödsboet och den efterlevande maken gemensamt.
Om hyresavtal, som slutits för minst sex månader, av hyresvärden uppsäges
utan att hyresrätten är förverkad, så kan hyresgästen, därest han inom
en vecka meddelar hyresvärden att han önskar behålla lägenheten, enligt
3 kap. 38 § nyttjanderättslagen under vissa förutsättningar erhålla skälig
gottgörelse för de kostnader som äro förenade med flyttningen från lägenheten.
Detta gäller beträffande alla lägenheter. I fråga om lägenhet, som av
hyresgästen bimkats för handel, hantverk, industriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet,
så är hyresgästen under samma förutsättningar tillika berättigad
att, där efter hans avflyttning hyresvärden eller annan i lägenheten
utövar förvärvsverksamhet av samma eller liknande art, av hyresvärden erhålla
skälig ersättning för den ökning av lägenhetens värde på hyresmarknaden
som verksamheten må ha medfört. Vad nu sagts äger motsvarande tilllämpning
i det fall att hyresavtal slutits för en tid av minst sex månader
utan förbehåll om uppsägning och hyresgästen minst tre månader eller, där
avtalet slutits för ett år eller längre tid, minst sex månader före hyrestidens
utgång giver hyresvärden till känna att han önskar behålla lägenheten.
Lagen om hyresreglering lämnar icke i sin nuvarande lydelse en hyresgäst
vidgade möjligheter att utan hyresvärdens samtycke överlåta lägenheten.
I 7 § i sistnämnda lag, vilken paragraf motionärerna önska ändrad,
stadgas, att om hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, uppsagt hyresavtalet,
så äger hyresnämnden på framställning av hyresgästen förklara
uppsägningen ogiltig, om den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig.
Utskottet.
Utskottet har icke något att erinra mot de i propositionen föreslagna förlängningarna
av hyresregleringslagen och kontrollagen eller den föreslagna
ändringen av 20 § hyresregleringsiagen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
7
Kungl. Maj:t liar i propositionen utgått ifrån, att den föreslagna lagen om
ändrad lydelse av 20 § hyresregleringslagen och om fortsatt giltighet av samma
lag skulle kunna utfärdas före mars månads utgång. Så har icke kunnat
ske. Lagen synes emellertid kunna utfärdas före april månads utgång, och
tiden för dess ikraftträdande bör därför bestämmas till den 1 maj 1947 i
stället för såsom i propositionen föreslagits den 1 april 1947. Av samma skäl
böra de i övergångsbestämmelserna till lagen angivna tidsbestämningarna den
1 april och den 14 april ändras till den 1 maj respektive den 14 maj. I övrigt
har utskottet icke något att erinra mot övergångsbestämmelserna.
I motionen 11:369 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa om proposition med förslag till sådan ändring av 7 § hyresregleringslagen,
att näringsidkare, som bedriver sin verksamhet i förhyrda lokaler,
gives garanti för alt verksamheten skall kunna fortsätta i samma lokaler
även vid överlåtelse av affären till ny innehavare. Motionärerna avse att
med sin framställning åstadkomma bättre möjligheter för en affärsdrivande
hyresgäst att vid överlåtelse av rörelsen erhålla ersättning för den good-will,
som hyresgästen kan ha förvärvat. Detta kan i och för sig vara berättigat.
Den av motionärerna berörda frågan är emellertid komplicerad och svårlöst.
Hänsyn måste tagas till hyresvärdarnas berättigade intressen. Vidare får frågan
icke lösas på ett sådant sätt, att nuvarande hyresgäster till af färslägenheter
få tillfälle att utnyttja den rådande lägenhetsbristen på ett sätt, som står
i strid med hyresregleringslagens syfte.
Att såsom motionärerna föreslagit lösa förevarande fråga genom en ändring
av 7 § hyresregleringslagen torde icke vara lämpligt. Därest frågan kan
lösas på ett tillfredsställande sätt, bör detta ske genom bestämmelser i 3 kap.
nyttjanderättslagen.
Enligt till utskottet lämnad uppgift har hyresgästföreningens i Stockholm
affärsidkaresektion för några månader sedan gjort framställning till chefen
för justitiedepartementet om sådan ändring av 3 kap. 8 § nyttjanderättslagen,
att hyresgäst, som under minst tre år drivit förvärvsverksamhet i förhyrd
lägenhet, skulle få rätt att sätta annan i sitt ställe. Kungl. Maj:t har
härigenom fått sin uppmärksamhet riktad på frågan, och enligt utskottets
mening bör riksdagen icke nu taga ställning till det av motionärerna framförda
spörsmålet.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande att det genom förevarande
proposition framlagda förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma
lag icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del
antaga följande förslag till
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
Lag
angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.
Härigenom förordnas dels att 20 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels ock att
samma lag, vilken enligt lag den 29 mars 1946 (nr 87) gäller till och med
den 30 september 1947, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september
1948.
20 §.
Hyresnämndens beslut — — •— nämndens beslut.
Part, som----------stycket sägs.
Nämndens beslut skall, om ej hyresrådet annorlunda förordnar, lända till
efterrättelse utan hinder av anförda besvär. I vad beslutet avser förfluten
tid skall vad nu sagts dock gälla allenast såvitt fråga är om besvär av den som
vid beslutet upphört eller sedermera upphör att vara hyresvärd eller hyresgäst
beträffande lägenheten.
Denna lag träder i kraft den 1 april
1947. Vid tillämpning av 20 § tredje
stycket skall dock äldre lag gälla såvitt
fråga är om besvär av den som
före nämnda dag upphört att vara hyresvärd
eller hyresgäst beträffande lägenheten.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten
är förverkad, före den 1 april 1947
uppsagt hyresavtal till upphörande efter
den 30 september 1947, må framställning
som i 7 § sägs göras senast
den 14 april 1947 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad
tydligt meddelat, att han ej önskar
låta hyresgästen kvarbo, inom
fjorton dagar efter det hyresvärden
lämnat hyresgästen sådant meddelande.
Har hyresvärd före den 1 april 1947
lämnat meddelande som i 8 a § tredje
stycket sägs om att hyresförhållande
skall upphöra efter den 30 september
Denna lag träder i kraft den 1 maj
1947. Vid tillämpning av 20 § tredje
stycket skall dock äldre lag gälla såvitt
fråga är om besvär av den som
före nämnda dag upphört att vara hyresvärd
eller hyresgäst beträffande lägenheten.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten
är förverkad, före den 1 maj 1947
uppsagt hyresavtal till upphörande efter
den 30 september 1947, må framställning
som i 7 § sägs göras senast
den 14 maj 1947 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad
tydligt meddelat, att han ej önskar
låta hyresgästen kvarbo, inom
fjorton dagar efter det hyresvärden
lämnat hyresgästen sådant meddelande.
Har hyresvärd före den 1 maj 1947
lämnat meddelande som i 8 a § tredje
stycket sägs om att hyresförhållande
skall upphöra efter den 30 september
1 Senaste lydelse av 20 § se SFS 1945 : 67.
Andra lagutskottets utlåtande nr 21.
9
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
1947, må framställning enligt samma 1947, må framställning enligt samma
paragraf göras senast den 14 april paragraf göras senast den 14 maj
1947. 1947.
B. att riksdagen måtte antaga följande genom förevarande
proposition framlagda förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt ni. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 29 mars 1946 (nr
88) gäller till och med den 30 september 1947, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 september 1948.
C. att motionen II: 369 icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 april 1947.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*, Forslund, Löfvander,
Hage, Björkman, Söderkvist och fröken Osvald;
från andra kammaren: herrar Hcllbacken*, Ryberg, Johnsson i Kastanjegården*,
Håstad*, fru Johansson, herrar Lundberg, Holmberg och Andersson
i Alfredshem*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 21.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:130 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942 a1 i texten