Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928

1947-04-22 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

1

Nr 23.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18

juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till

renbete i Sverige, m. m., såvitt propositionen hänvisats

till lagutskott.

Genom en den 28 februari 1947 dagtecknad proposition, nr 96, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag angående ändrad lydelse

av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt

till renbete i Sverige;

dels medgiva att bestämmelser rörande upplåtelse av norrländska fjällägenheter

må meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

för den 14 februari 1947 angivna riktlinjer;

dels ock till Kolonisation: Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av

odlingslägenheter m. fl. å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 215 000 kronor.

Propositionen har, såvitt angår lagförslaget, hänvisats till lagutskott och

behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats till

jordbruksutskottet.

Det av andra lagutskottet behandlade lagförslaget är av följande lydelse:

Lag

angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om

de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Härigenom förordnas, att 56 § lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas

rätt till renbete i Sverige skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

• 56 §. 56 §.

Ej må ---den ogill. Ej må---den ogill.

Finnes inom sådant område bete, Finnes inom sådant område bete,

slåtter, grustäkt eller annan därmed slåtter, grustäkt eller annan därmed

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 23. ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

(Nuvarande lydelse)

jämförlig nyttighet, som icke av lapparna

användes, och kan upplåtelse

därav ske utan intrång eller skada

för renskötseln, må sådan upplåtelse

kunna av Konungens befallningshavande

mot avgift meddelas.

Kan inom sådant område upplåtelse

av jakt eller fiske ske utan fara för

tillgången på vilt eller fisk och utan

besvärande intrång för lapparna, äger

Konungens befallningshavande tillåta

annan att mot avgift därstädes jämte

lapparna utöva jakt eller fiske.

Finnes ovan odlingsgränsen eller å

renbetesfjällen upplåtelse av nyttjanderätt

till inägor kunna äga rum

ulan avsevärt men för renskötseln,

må Konungens befallningshavande

mot avgift meddela sådan upplåtelse.

Har bete---honom förlust.

Innan upplåtelse — -—--—i ärendet.

Medel, som inflyta genom sådan

upplåtelse, skola enligt bestämmelser,

som givas av Konungen, användas

till förmån för lapparna.

(Föreslagen lydelse)

jämförlig nyttighet, som icke av lapparna

användes, och kan upplåtelse

därav ske utan intrång eller skada

för renskötseln, må sådan upplåtelse

kunna av Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer mot avgift

meddelas.

Kan inom sådant område upplåtelse

av jakt eller fiske ske utan fara för

tillgången på vilt eller fisk och utan

besvärande intrång för lapparna, äger

Konungen eller den myndighet Konungen

bestämmer tillåta annan att

mot avgift därstädes jämte lapparna

utöva jakt eller fiske.

Finnes ovan odlingsgränsen eller å

renbetesfjällen upplåtelse av nyttjanderätt

till inägor kunna äga rum

utan avsevärt men för renskötseln

eller prövas upplåtelse av nyttjanderätt

till mark inom sådant område

böra ske med hänsyn till den allmänna

samfärdseln, må Konungen

eller den myndighet Konungen bestämmer

mot avgift meddela dylik

upplåtelse. Där synnerliga skäl föreligga,

må även eljest meddelas upplåtelse

av nyttjanderätt till mark för

bostad eller annat liknande ändamål.

Har bete---honom förlust.

Innan upplåtelse---i ärendet.

Medel, som inflyta genom sådan

upplåtelse, skola enligt bestämmelser,

som givas av Konungen, användas

till förmån för lapparna eller verksamheten

å den mark upplåtelsen

avser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

V

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan angivits anförts till stöd för

lagförslaget, får utskottet hänvisa till propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

3

I fjälltrakterna förekomma ett flertal olika former av markupplåtelse, av

vilka här äro av intresse skogstorp, odlingslägenheter och /jällägenheter ovan

odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker ävensom

jämtländska arrendelägenheter.

Skogstorp och odlingslägenheter ha upplåtits med stöd av olika författningar

av 1891, 1904 och 1909, den senaste benämnd kungörelsen den 18 juni

1909 angående upplåtande av odlingslägenheter å kronopark er och överloppsmarker

i de sex nordligaste länen. Genom kungörelsen den 3 juni 1915

angående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker — nedan kallad

1915 års kungörelse — förordnades, att nämnda kungörelse av 1909 icke

skulle äga tillämpning i avseende å områden ovan odlingsgränsen i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker, dock att på Kungl. Maj:t skulle

ankomma att i särskilda fall meddela vissa upplåtelser i de ovan odlingsgränsen

belägna trakterna. Med stöd av sistnämnda medgivande har Kungl. Maj:t

i ifrågavarande områden upplåtit s. k. fjällägenheter. 1915 års kungörelse

tillämpas alltjämt. Skogstorp och odlingslägenheter ha sedermera i viss

utsträckning omförts till f jällägenheter.

Upplåtelse av jämtländska arrendelägenheter å de i Jämtlands län belägna

renbetesfjällen, inbegripet de fastigheter som av kronan inköpts till renbetesfjällens

utvidgning, skedde till en början med stöd av kungl. brev den 22 maj

1891. Sedermera upptogos bestämmelser härom i 31 § lagen den 1 juli 1898

om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Sistnämnda lag ersattes den 1 januari 1929 av en lag den 18 juli 1928 med

samma namn — nedan kallad renbeteslagen. I 56 § fjärde stycket sagda lag

sammanfördes bestämmelser om upplåtelse av nyttjanderätt till inägor såväl

ovan odlingsgränsen som å renbetesfjällen och stadgas härutinnan, att

om dylik upplåtelse finnes kunna äga rum utan avsevärt men för renskötseln,

må länsstyrelsen mot avgift meddela upplåtelsen. Enligt 56 § renbeteslagen

har också medgivits länsstyrelsen att inom områden, som blivit till lapparnas

uteslutande begagnande anvisade, under angivna betingelser mot avgift

meddela upplåtelse av bete, slåtter, grustäkt och annan därmed jämförlig

nyttighet, ävensom av jakt och fiske att utövas jämte lapparna. Innan

upplåtelse enligt 56 § renbeteslagen äger rum, skola de lappar, vilka äga

uppehålla sig med sina renar å området, höras i ärendet. Medel, som inflyta

genom upplåtelse, skola enligt bestämmelser, som givas av Kungl. Maj:t, användas

till förmån för lapparna.

För närvarande finnas omkring 300 fjällägenheter under bruk. Nära en

tredjedel av dessa innehavas av personer av lapsk stam. Antalet jämtländska

arrendelägenheter har angivits till något över 150.

Lapparna ha härutöver särskilda möjligheter att erhålla tillstånd till upptagande

av lägenheter å nu ifrågavarande områden enligt 42 och 43 §§ renbeteslagen

ävensom jämlikt kungörelsen den 6 juni 1941 angående upplåtelse

åt lappar av lägenheter å kronomark m. m. med däri genom kungörelse

den 29 mars 1946 vidtagna ändringar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

I egenskap av särskilt tillkallad utredningsman för utredning rörande vissa

med lapparnas förhållanden sammanhängande spörsmål inkom /. d. generaldirektören

L. Berglöf med skrivelse den 15 september 1945 jämte utredning

och förslag rörande bland annat ordningen och villkoren för upplåtelse

av arrendelägenheter å hemman och andra fastigheter, inköpta för utvidgning

av renbetesfjällen i Jämtlands län. Efter remissbehandling av förslaget

anförde chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, i proposition

nr 56 till 1946 års riksdag angående anslag till odlings- och byggnadshjälp

åt innehavare av odlingslägenheter m. fl., att förslaget syntes äga sådant

samband med då pågående utredning angående reglering av fjällägenheter,

som upplåtits jämlikt 1915 års kungörelse, att ståndpunkt till förslaget icke

borde tagas förrän nämnda utredning slutförts.

Sedermera har Berglöf med skrivelse den 31 oktober 1946 framlagt betänkande

med utredning angående vissa lägenhetsupplåtelser å kronomark i

Norrlands fjälltrakter (SOU 1946:80). I utredningen ingående förslag avse

såväl arrendelägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län som fjällägenheter

ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län.

Utredningsmannens sistnämnda förslag innebär bland annat följande.

För upplåtelser av fjällägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och

Norrbottens län samt arrendelägenheler å de till utvidgning av renbetesfjällen

i Jämtlands län inköpta fastigheterna, vilka båda slag av lägenheter av

utredningsmannen benämnas norrländska fjällägenheter, skola utfärdas gemensamma

bestämmelser. I båda fallen ankommer på Kungl. Maj:t att, där

synnerliga skäl föreligga, besluta om sådana upplåtelser. Arrendeavgifterna,

som nu ingå till statens lappfond, skola i stället tillföras egnahemsväsendet

under en särskild diversemedelstitel, från vilken även utgifterna för lägenheterna

skola bestridas. 1915 års kungörelse upphäves men på Kungl. Maj:t

skall alltjämt ankomma att, där i något fall synnerliga skäl föreligga, vidtaga

upplåtelse av mark för bostadshus samt jakt- och fiskehyddor m. fl.

dylika lägenheter eller eljest utarrendera jord i nyssnämnda fjälltrakter. Någon

ändring av 56 § renbeteslagen synes icke vara påkallad.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen, allmänna lönenämnden, länsstyrelserna

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Sveriges kronotorpare-

och kolonistförbund. Därjämte ha yttranden överlämnats av domänstyrelsen

från överjägmästarna i de fem norra distrikten, av egnahemsstyrelsen

från egnahemsnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län samt av länsstyrelserna från lappfogdarna i nämnda län. Vid egnahemsstyrelsens

utlåtande har fogats ett särskilt yttrande av ledamoten i styrelsen

riksdagsmannen J. A. Andersson i Tungelsta.

Utredningsmannens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i flertalet yttranden. I vissa yttranden har emellertid framhållits

vikten av att stor återhållsamhet iakttages i fråga om upplåtelser av nya

lägenheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

5

Länsstyrelsen i Jämtlands län och egnahemsstyrelsen ha ansett, att överlåtelse

av nyttjanderätt till redan upplåten lägenhet icke borde underställas

Kungl. Maj:ts prövning. Egnahemsstyrelsen har gjort gällande, att prövningen

syntes böra överlämnas åt vederbörande egnahemsnämnd, och har

till stöd härför anfört att, då Kungl. Maj:t medgivit upplåtelse av lägenhet på

viss tid och innehavaren därunder ville överlåta nyttjanderätten för återstående

arrendetid på annan person, ärendets prövning syntes i allt väsentligt

komma att inskränkas till ett bedömande av efterträdarens personliga

kvalifikationer och lämplighet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har i fråga om de allmänna

intressen, vilka göra sig gällande beträffande dessa fjällägenheter,

anfört:

»Obestridligt är att det är betydelsefullt med en viss bosättning även i

fjälltrakterna. Många personer äro av olika anledning nödsakade att resa

genom dessa områden. Turisttrafiken har också sin betydelse. Möjligheter

till samfärdsel i dessa trakter måste härför finnas. Det är följaktligen nödvändigt

att folk finnes tillhands för hållande av båtar i sjöarna, för postbefordran,

för underhåll av stigar och färdleder samt för underlättande på

annat sätt av färder i dessa trailer. Härvidlag spela dessa olika fjällägenheter

en betydelsefull roll, och det är ett allmänt intresse att ett för detta

ändamål erforderligt antal lägnheter finnes. För nyssnämnda ändamål äro

icke alla nuvarande fjällägenheter erforderliga och ändamålsenliga. Åtskilliga

torde efter hand böra nedläggas. Men ett stort antal kommer otvivelaktigt

att bestå.»

Departementschefen fortsätter:

»Emellertid torde såsom utredningsmannen uttalat och i vissa av yttrandena

ytterligare understrukits stor återhållsamhet böra iakttagas, såvitt angår

upplåtelse av nya lägenheter å ifrågavarande områden. Med hänsyn till

de för jordbruksdrift ogynnsamma betingelserna och i betraktande av de

förpliktelser gentemot lägenhetsinnehavarna, som enligt vad jag nyss antytt

böra hädanefter åvila det allmänna, synes böra föreskrivas, att upplåtelse av

ny lägenhet må äga rum endast där det finnes påkallat ur allmän synpunkt

på grund av sådana behov som jag förut berört. Skulle det därjämte visa sig

behövligt att vid något tillfälle upplåta mindre områden för uppodling för

att därigenom underlätta för vederbörande hemmans- eller lägenhetsinnehavare

att erhålla tillräcklig mark, torde hinder härför icke böra möta.»

I anslutning till det anförda har departementschefen, som är av den uppfattningen,

att ett genomförande av de av honom förordade förslagen påkallar

ändring av 56 § renbeteslagen, uttalat, att bestämmelsen i 56 § fjärde

stycket renbeteslagen torde böra kompletteras med en föreskrift, att upplåtelse

av nyttjanderätt till mark inom ifrågavarande områden finge meddelas

även där det påkallades med hänsyn till den allmänna samfärdseln. Vidare

syntes böra föreskrivas, att där synnerliga skäl förelåge finge även eljest

upplåtas nyttjanderätt till mark för bostadsändamål eller annat liknande

ändamål. 1 samband härmed torde 1915 års kungörelse böra upphävas.

Efter att ha erinrat om att enligt 1915 års kungörelse upplåtelse av fjälllägenheter

icke finge ske annat än efter Kungl. Majits prövning i varje sär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Utskottet.

y

skilt fall, under det att enligt 56 § renbeteslagen rätten att meddela upplåtelse

i fråga om de jämtländska arrendelägenheterna tillkomme länsstyrelsen,

har departementschefen yttrat:

»Med hänsyn till vikten av att upplåtelser av lägenheter ovan odlingsgränsen

ske restriktivt anser jag i likhet med utredningsmannen att upplåtelser

där liksom hittills skola få ske endast efter Kungl. Maj:ts prövning. Samma

bestämmelser torde böra tillämpas i fråga om lägenheter å renbetesfjällen.

Däremot vill jag av skäl, som egnahemsstyrelsen anfört, förorda att överlåtelse

av nyttjanderätt till redan upplåten lägenhet icke skall underställas

Kungl. Maj:ts prövning utan få bedömas av den myndighet Kungl. Ma:jt bestämmer.

»

I fråga om egnahemsnämnderna har departementschefen hänvisat till vad

han anfört i lagrådsremissen den 17 januari 1947 angående riktlinjerna för

den framtida jordbrukspolitiken, varav framgår, att egnahemsnämnderna

avses skola upphöra från och med den 1 juli 1948 och deras verksamhet

övertagas av de nyinrättade lantbruksnämnderna.

Med stöd av dessa uttalanden har departementschefen förordat ett stadgande

i 56 § fjärde stycket renbeteslagen av innehåll, att där avsedda upplåtelser

skola meddelas av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t

bestämmer.

Av praktiska skäl har motsvarande synts departementschefen böra föreskrivas

även i fråga om medgivande av övriga i 56 § renbeteslagen omförmälda

upplåtelser.

För genomförandet av de föreslagna åtgärderna har departementschefen

i överensstämmelse med utredningsmannens förslag förordat, att de för lägenheterna

utgående arrendeavgifterna i första hand tagas i anspråk för lägenheternas

iordningställande och förvaltning. Arrendeavgifterna borde tillföras

en i egnahemsstyrelsens räkenskaper för ändamålet upplagd diversemedelstitel

och de med medlen bestridda utgifterna avföras direkt å denna

titel. Ifrågavarande förslag måste föranleda en jämkning av bestämmelsen

i 56 § sista stycket renbeteslagen, att medel, som inflyta genom de i 56 § avsedda

upplåtelserna, skola användas till förmån för lapparna.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Genom förevarande proposition har riksdagen underställts frågan om vidtagande

av åtgärder till förbättring av läget för innehavarna av vissa lägenheter

i fjälltrakterna, vilka i propositionen sammanfattats under benämningen

norrländska fjällägenheter. I sammanhang med de föreslagna stödåtgärdernas

genomförande bliva ändringar i 56 § renbeteslagen erforderliga,

varom jämväl förslag framlagts i propositionen.

Utskottet, som inhämtat, att jordbruksutskottet för sin del tillstyrkt bifall

till de föreslagna åtgärderna, har vid granskning av lagförslaget icke funnit

anledning till erinran mot detta och får därför hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

7

att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till lag angående ändrad lydelse

av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas

rätt till renbete i Sverige.

Stockholm den 22 april 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hage, Björkman,

Sten, Hagman, fröken Osvald och herr Wahlund;

från andra kammaren: herr Olovson i Västerås, fru Johansson, herrar

Hedlund i Rådom, Larsson i Östersund, Andersson i Gisselås, Lundberg,

Andersson i Alfredshem och fru Sandström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

477699. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:177 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 s. 1 i texten