Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 25

1947-05-06 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:25, Andra lagutskottets utlåtande nr 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

1

Nr 25.

Utlåtande i anledning au dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till arbetstidslag för hotell, restauranger och kaféer,

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 mars 1947 dagtecknad proposition, nr 207, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

(Gällande lag:)

Arbetstidslag den 30 juni 1944 för

hotell, restauranger och kaféer.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å hotell-,

restaurang- och kaférörelse, vari

till arbete för arbetsgivares räkning

i regel användas minst tre arbetstagare,

häri icke inräknad arbetstagare,

vilken användes till arbete som

i andra stycket avses. I omedelbar

anslutning till rörelse av nämnda

slag utövad annan verksamhet, vilken

ej bedrives såsom självständigt

företag, skall vid tillämpning av lagen

anses inbegripen i rörelsen.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses

ankomma på arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande;

b) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas

till bestämda tider;

c) arbete, som bedrives av staten;

d) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfost
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 avd. Nr 25. 1

1) Arbetstidslag för hotell, restauranger

och kaféer.

Härigenom förordnas som följer.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å hotell-,

restaurang- och kafcrörelse, för

såvitt i rörelsen arbetstagare användes

för arbetsgivares räkning till arbete

av annat slag än i andra stycket

avses. I omedelbar anslutning till

hotell-, restaurang- eller kaférörelse

utövad annan verksamhet, vilken ej

bedrives såsom självständigt företag,

skall vid tillämpning av lagen anses

inbegripen i rörelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

(Gällande lag:) (Förslag:)

rån eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov;

e) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning;

f) skeppstjänst.

2 §•

Såsom arbetstagare skall vid tiillämpning

av denna lag ej räknas:

a) medlem av arbetsgivarens familj;
b)

hovmästare, kökschef, husfru

eller annan befattningshavare i överordnad

ställning;

c) bokhållare eller annat kontorsbiträde.

2 §•

Såsom arbetstagare skall vid tilllämpning

av denna lag ej räknas:

a) medlem av arbetsgivarens familj;
b)

företagsledare, personalchef eller

därmed jämförlig befattningshavare

i överordnad ställning;

c) bokhållare eller annat kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vars

rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida lagen äger

tillämpning å visst arbete eller viss arbetstagare.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses har

arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller

den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

Ordinarie arbetstid.

4 §■

Arbetsgivare må icke använda arbetstagare

till arbete under längre

tid än att arbetstiden, raster och måltidsuppehåll

oräknade, kommer att

under loppet av tre kalenderveckor

uppgå beträffande arbetstagare, som

har att direkt betjäna allmänheten,

till 153 timmar och i fråga om annan

arbetstagare till 1-iå timmar. Arbetstiden

må ej något dygn överstiga 11

timmar.

Ordinarie arbetstid.

4 §•

Arbetsgivare må icke använda arbetstagare

till arbete under längre

tid, raster och måltidsuppehåll oräknade,

än IM timmar under loppet av

tre kalenderveckor. Arbetstiden må

under en tidrymd av tjugufyra timmar,

räknad från klockan 6 på morgonen

ena dagen till samma tid påföljande

dag, ej överstiga 11 timmar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

3

(Gällande lag:) (Förslag:)

5 §■

1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva, att den i 4 § angivna

arbetstiden, utan att förlängas för år räknat, fördelas på annat sätt

än i nämnda paragraf sägs.

2 mom. Finnes i visst fall av särskilda skäl påkallat, att arbetstiden utsträckes

längre än i 4 § sägs, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

3 mom. Undantag från de i 4 § angivna begränsningarna må ock av arbetsrådet

medgivas, då det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning

eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av

de arbetstagare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt

och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.

Arbete å övertid.

6 §■

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetstagare,

i den mån det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas

till arbete å övertid. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning

och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn

från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till posten.

7 §•

/ mom. Till betjäning av gäster,

som vid upphörande av servering befinna

sig inom det för serveringen

avsedda området, samt till sådana

förberedelse- eller avslutningsarbeten,

som för driftens ohindrade gång

nödvändigtvis måste utföras före

eller efter den allmänna arbetstiden,

må nödigt antal arbetstagare användas

å övertid under högst 21 timmar

under loppet av tre kalenderveckor,

dock icke något dggn mer än en och

en halv timme.

7 §•

1 mom. Till betjäning av gäster,

som vid upphörande av servering befinna

sig inom det för serveringen

avsedda området, samt till sådana

förberedelse- eller avslutningsarbeten,

som för driftens ohindrade gång

nödvändigtvis måste utföras före

eller efter den allmänna arbetstiden,

må nödigt antal arbetstagare användas

å övertid under högst 21 timmar

under loppet av tre kalenderveckor,

dock att under en tidrymd av tjugufgra

timmar, räknad från klockan 6

på morgonen ena dagen till samma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

(Gällande lag:) (Förslag:)

tid påföljande dag, arbetstagare icke

må användas till sådant arbete å

övertid mer än en och en halv timme.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall än som avses i 6 § med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat att använda arbetstagare till arbete å övertid,

vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för

högst 36 timmar under loppet av tre kalenderveckor och 200 timmar under

loppet av ett kalenderår.

3 mom. Är eftergift utöver vad enligt 2 mom. medgives av trängande

behov påkallad, må sådan, dock för högst 150 timmar under loppet av ett

kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som fyllt sexton

men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i 2 eller 3 mom.

5 mom. I fråga om arbetstagares skyldighet att utföra arbete, som avses

i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,

men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetstagaren genom

användande till dylikt arbete utsätles för överansträngning eller ohälsa.

Anteckning om arbete å övertid m. m.

8 §•

Arbetsgivare bör anskaffa och å arbetsstället förvara övertidsjournal, upprättad

enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet.

Rörande arbetstagares användande till arbete å övertid åligger det arbetsgivaren

att göra anteckning i sådan övertidsjournal senast den första söckendagen

efter varje period av tre veckor eller, därest da icke kan avgöras,

huruvida övertid uttagits, så snart sådant kan bedömas. Arbetsrådet äger

dock föreskriva, att anteckning om arbete a övertid far verkställas a annan

tid och på annat sätt än nu angivits. I fråga om sådant arbete å övertid,

som avses i 7 § 1 mom., är arbetsgivaren icke pliktig att göra dylik anteckning,

där övertiden finnes behörigen upptagen å del i 11 § 2 mom. föreskrivna

arbetstidsschema.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller annan

handling, däri anteckning enligt andra stycket skall göras, och skall journalen

eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under

minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid,

då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas

datum.

Arbetsgivare åligger att efter därom framställd begäran bereda hos honom

anställd arbetstagare tillfälle att själv eller genom ombud taga del, såvitt

arbetstagaren angår, av övertidsjournal eller sådan handling, som i tredje

stycket sägs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

5

(Gällande lag:) (Förslag:)

Allmänna bestämmelser.

9 §•

För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i

denna lag, utser Konungen för viss tid två ledamöter, vilka äro förtrogna

med förhållandena inom hotell-, restaurang- och kafénäringen. En ledamot

skall utses bland personer, föreslagna av de svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, och vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess

ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar; en

ledamot skall utses bland personer, föreslagna av landsorganisationen i Sverige,

samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som

utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar. För var och en av ledamöterna

utses i enahanda ordning minst två suppleanter, förtrogna med

förhållandena inom omförmälda näring.

Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola, med

iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens

begränsning stadgas, närvara båda de ledamöter, som utsetts i här nämnd

ordning, eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna

i nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.

10 §.

1 mom. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetstagare inom

visst verksamhetsområde, som i denna lag avses, ense om viss eftergift i

något avseende, varom stadgas i 5 § eller 7 § 3 mom., må Konungen, på

framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande, förordna, att eftergiften

må inom verksamhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas.

2 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra särskilda svårigheter

inom viss del av riket eller sådana svårigheter för visst arbete eller företag,

att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras, må Konungen, på framställning

av arbetsrådet eller efter dess hörande, medgiva av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

11 §•

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionen.

Därvid skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes stadgat

rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd.

2 mom. Å arbetsställe skall på lämplig plats finnas anslaget arbetstidsschema,

som för varje arbetstagare eller grupp av arbetstagare med samma

arbetstidsindelning angiver tiderna för arbetets början och slut samt de

lider, som äro anslagna för arbetstagarnas måltider, och längden av den

tid, över vilken varje arbetstagare härför förfogar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

(Gällande lag:) (Förslag:)

Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva befrielse för viss arbetsgivare

från den i detta moment stadgade skyldigheten.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetstagare till arbete i strid mot vad som stadgas

i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes

med dagsböter. Var arbetstagaren under 18 år, vare den, som har vårdnaden

om arbetstagaren, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen

till böter från och med fem till och med femtio kronor.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § andra, tredje eller fjärde stycket

eller 11 § 2 mom. åligger honom, straffes med dagsböter.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 8 § andra stycket, straffes med dagsböter ej under fem.

14 §. 14 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid Böter, som ådömas enligt denna

polisdomstol, där sådan är inrättad, lag, tillfalla kronan.

men eljest vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna

lag, tillfalla kronan.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna lag

är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare godtagit

viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

16 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt den

avser arbetsrådets befogenhet och

verksamhet, den 1 oktober 1944 och

i övrigt den 1 januari 1945 samt gäller

till och med den 31 december

1947. Beträffande förseelse mot la
-

Denna lag träder i kraft, såvitt den

avser arbetsrådets befogenhet och

verksamhet, den 1 oktober 1947 och

i övrigt den 1 januari 1948 samt gäller

till och med den 31 december

1950. Beträffande förseelse mot la
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

7

(Gällande lag:)

gen, som begåtts under tiden för dess

giltighet, skall dock vad i lagen är

stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda

dag.

(Förslag:)

gen, som begåtts under tiden för dess

giltighet, skall dock vad i lagen är

stadgat fortfara att gälla efter sistnämnda

dag.

2) Lag

angående ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens

begränsning.

Härigenom förordnas dels att 1 § lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens

begränsning skall under tiden från och med den 1 januari 1948 till och med

den 31 december 1950 hava ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock

att 10 § 1 mom. nämnda lag icke skall äga giltighet under nämnda tid.

1 §•

Denna lag---här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som---äger tillämpning,

k) arbete, varå arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer äger

tillämpning, samt

l) arbete, som---hans bostad.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

två i anledning av densamma inom andra kammaren väckta motioner,

nämligen

nr 408 av herr von Setli m. fl. och

nr 409 av herr Dahlgren m. fl.

I motionen 11:408 har hemställts,

dels att 1 § arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer erhåller

oförändrad lydelse i förhållande till nu gällande lag,

dels ock att 4 § första meningen samma lag avseende maximiarbetstiden

under loppet av tre kalenderveckor för olika personalkategorier bibehålies

oförändrad enligt lydelse i nu gällande lag men att andra meningen samma

paragraf modifieras såtillvida, att arbetsgivaren erhåller rätt alt en dag

i veckan utsträcka arbetstiden utöver 11 timmar, exempelvis till 12 timmar.

I motionen II: 409 ha motionärerna föreslagit, att riksdagen måtte besluta

antaga i propositionen framlagda lagförslag med den förändringen alt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

4 § arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer erhåller följande

lydelse:

4 §•

Arbetsgivare må icke använda arbetstagare till arbete under längre tid,

raster oräknade, ån 144 timmar under loppet av tre kalenderveckor. Arbetstiden

må under en tidrymd av tjugufyra timmar, räknad från klockan 6 på

morgonen ena dagen till samma tid påföljande dag, ej överstiga 11 timmar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke kommer att lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

Arbetstiden för ekonomipersonalen vid hotell, restauranger och kaféer

reglerades före år 1945 genom lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning,

den s. k. allmänna arbetstidslagen. Från denna lags tillämpning

var däremot undantaget sådant arbete inom hotell-, restaurang- och

kaférörelse, som var att hänföra till allmänhetens direkta betjänande. Arbetstiden

för de med dylikt arbete sysselsatta, alltså främst serverings- och

hotellpersonalen, erhöll laglig reglering först år 1944 genom arbetstidslagen

för hotell, restauranger och kaféer. Till denna lag överfördes därvid jämväl

regleringen av arbetstiden för sådant arbete inom näringen, varå allmänna

arbetstidslagen förut ägt tillämpning. 1944 års hotellarbetstidslag,

som utfärdades den 30 juni 1944 (nr 462), erhöll tre års giltighetstid. Denna

tid utgår den 31 december 1947.

Med hänsyn härtill ha statsmakterna att innevarande år laga ståndpunkt

till frågan om förlängning av giltighetstiden för lagen och om eventuella

ändringar i densamma.

Kungl. Maj:t har genom skrivelse den 12 juli 1946 uppdragit åt arbetsrådet

att, efter inhämtande av yttrande från de myndigheter och sammanslutningar,

vilkas hörande arbetsrådet funne lämpligt, verkställa utredning

rörande hittills vunna erfarenheter angående verkningarna av hotellarbetstidslagen

samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i fråga om förlängning

av lagens giltighetstid och ändringar i densamma, som i anledning

av den verkställda utredningen kunde anses erforderliga.

I anledning härav har arbetsrådet berett riksförsäkringsanstalten och 18

organisationer, företrädande arbetsmarknadens parter samt turismen, tillfälle

att till rådet inkomma med yttranden. Sådana ha inkommit från anstalten,

som vid sitt yttrande fogat avskrifter av särskilda skrivelser i ärendet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

9

från yrkesinspektrisen och yrkesinspektören i tredje distriktet, ävensom från

samtliga organisationer utom två.

Med skrivelse den 11 december 1946 har arbelsrådet redovisat det av

Kungl. Maj:t erhållna uppdraget. Rådet föreslår härvid, att arbetstidslagen

för hotell, restauranger och kaféer efter ändring i 4 § beträffande betjäningspersonalens

arbetstid förlänges för en tid av tre år. Rådets yttrande

är emellertid icke enhälligt. Skiljaktiga meningar ha av olika ledamöter anmälts

såväl i fråga om den föreslagna ändringen som till förmån för väckta

men av arbetsrådet icke förordade förslag till ändringar i lagen.

Över de förslag som framställts av arbetsrådet eller dess särskilda ledamöter

ha, efter remiss, yttranden inhämtats från riksförsäkringsanstalten,

socialstyrelsen, kommerskollegium och statens arbetsmarknadskommission.

Riksförsäkringsanstalten har vid sitt yttrande fogat en skrivelse från yrkesinspektrisen

och arbetsmarknadskommissionen ett yttrande från kommissionens

sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft. Tillfälle att avgiva

yttrande över förslaget har vidare beretts svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Sveriges

centrala restaurantaktiebolag, handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges

konditor-förening, svenska turisthotellens riksförbund, Stockholms kaféidkareförening,

svenska turistföreningen, föreningen allmännyttiga kafébolag,

Sveriges kafé- och konditoriägareförbund, kooperationens förhandlingsorganisation,

landsorganisationen i Sverige, Sverges hotell- och restaurangpersonals

förbund, tjänstemännens centralorganisation och tjänstemannaförbundet

för hotell och restauranger. Samtliga de nämnda organisationerna

utom föreningen allmännyttiga kafébolag, Sveriges kafé- och konditoriägareförbund

samt kooperationens förhandlingsorganisation ha begagnat

sig av del givna tillfället att avgiva yttrande.

Fortsatt lagstiftning.

Arbetsrådet framhåller i sin skrivelse, att enligt dess erfarenheter 1944

års lagstiftning om arbetstidsreglering för personalen vid hotell, restauranger

och kaféer kunnat genomföras utan större svårigheter samt att utformningen

av lagens bestämmelser i stort sett visat sig vara tillfredsställande.

Det kunde därför enligt rådets mening knappast råda någon tvekan

om att den lagstadgade arbetstidsregleringen för ifrågavarande personal

borde bibehållas i fortsättningen.

Beträffande spörsmålet, huruvida arbetstidsbestämmelserna såsom hittills

skola intagas i en särskild lag eller inarbetas i den allmänna arbetstidslagen,

har arbetsrådet ansett övervägande skäl tala för att det förstnämnda

förfaringssättet åtminstone tills vidare bibehölles. Frågan om ett

överflyttande av arbetstidsbestämmelserna till den allmänna arbetstidslagen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlutande nr 25.

syntes böra upptagas först i sammanhang med en eventuell blivande revision

av arbetstidslagstiftningen i dess helhet.

I de yttranden, som avgivits i ärendet, har någon erinran mot en fortsatt

reglering i lag av arbetstidsförhållandena på förevarande område icke

framställts.

Föredraganden, statsrådet Mossberg, har i denna del anfört:

»Någon meningsskiljaktighet torde icke råda därom att lagstiftning om

reglering av arbetstiden för personalen vid hotell, restauranger och kaféer

alltjämt är påkallad. Ändring av anordningen med en särskild arbetstidslag

på ifrågavarande område synes icke för närvarande böra ske.

Av skäl, till vilka jag skall återkomma, finner jag vissa ändringar i lagens

bestämmelser nu böra vidtagas. Med hänsyn härtill synes, i enlighet med

vad inom arbetstidslagstiftningen varit vanligt, den gamla lagen böra ersättas

av en helt ny arbetstidslag för hotell, restauranger och kaféer. Den

nuvarande lagens uppställning vad beträffar rubriker och paragrafindelning

kan dock i allo bibehållas.»

Särskilda frågor i hotellarbetstidslagen.

Flertalet paragrafer i lagförslaget ha däri erhållit samma lydelse som de

äga enligt 1944 års hotellarbetstidslag. I det följande komma att närmare

behandlas endast de paragrafer, i fråga om vilkas innehåll lagförslaget innebär

ändring i vad för närvarande är stadgat eller beträffande vilka yrkanden

framställts i motionerna. Vad angår övriga paragrafer får utskottet hänvisa

till propositionen.

1 § första stycket.

Vad angår lagens tillämpningsområde har arbetsråclet visserligen ansett

i och för sig önskvärt, att den nya hotellarbetstidslagen komme att omfatta

småföretag, som på grund av sin storleksordning nu äro undantagna, men

med hänsyn till att ännu icke två år förflutit från den tidpunkt, lagen börjat

tillämpas har arbetsrådet funnit det icke vara tillrådligt att redan nu

företaga en genomgripande ändring i bestämmelserna om lagens tillämpningsområde.

För en utvidgning av tillämpningsområdet ha arbetarrepresentanterna i

rådet reserverat sig.

I ett av riksförsäkringsanstalten åberopat yttrande har yrkesinspektrisen

anfört, att det inträffat alt en arbetsgivare med tre anställda avskedade en

för att bli ställd utanför lagen eller att den som hade två anställda underläte

att anställa en tredje. Det vore därför rättvisare och riktigare att taga

steget fullt ut och under lagen inbegripa varje restaurangföretag med någon

anställd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlutande nr 25.

11

Föredraganden har uttalat:

»Tillämpningsområdet för den gällande arbetstidslagen för hotell, restauranger

och kaféer är inskränkt till företag, i vilket i regel användas minst

tre arbetare. Vid lagens tillkomst framställdes yrkanden om såväl ett vidare

som ett mera inskränkt tillämpningsområde än det lagstiftaren sålunda

slutligen stannade för. Departementschefen framhöll i detta sammanhang,

att då lagen ansetts påkallad i första hand med hänsyn till den längre arbetstiden

inom smärre företag, det skulle innebära en motsägelse att sedermera

undantaga huvudparten av dessa företag från lagens tillämpning. Å

andra sidan fann han det böra beaktas att en utsträckning av lagen till alla

företag inom branschen skulle innebära, att därunder folie företag, som

endast utgjorde en utvidgning av det enskilda hushållet. Med hänsyn härtill

ansågs en begränsning till företag med mer än två anställda vara en

lämpligt avpassad medelväg.

Även nu ha yrkanden gjorts såväl om begränsning som om utvidgning

av lagens tillämpningsområde. För en begränsning i detta hänseende ha

bärande skäl ej förebragts. Vad angår frågan om en utvidgning har till

stöd för yrkandena i denna del från principiell synpunkt anförts att småföretagen

på de däri anställda arbetstagarnas bekostnad intoge en i arbetstidshänseende

gynnad ställning. Detta har ansetts så mycket mera betänkligt

som i fråga om småföretagen en arbetstidsreglering framstode som särskilt

påkallad. Några olägenheter av att lagen bleve tillämplig även på

småföretagen har man icke ansett behöva befaras, då en stor del av personalen

vid sådana företag redan nu till följd av kollektivavtal inbegripes

under en arbetstidsreglering av i sak samma innehåll som hotellarbetstidslagen

föreskriver.

Ur social synpunkt torde otvivelaktigt starka skäl tala för att utvidga

hotellarbetstidslagens tillämpningsområde att omfatta jämväl småföretagen.

Inom dessa torde nämligen arbetstiden för de anställda ofta vara oskäligt

lång. Arbetet kan dessutom ofta bli betungande, exempelvis då samma arbetstagare

bär att utföra både köks- och serveringsarbete. Ä andra sidan

kunna givetvis svårigheter föreligga att inom ett småföretag ordna arbetsförhållandena

så att personalen tillförsäkras det skydd, lagstiftningen avser

att skänka. Såsom nämnts har emellertid för personalen i åtskilliga småföretag

inom branschen arbetstidsreglering genomförts kollektivavtalsvägen

utan att några större olägenheter därav försports. Den omständigheten att

så kunnat ske tyder på att småföretagens särintressen icke påkalla alt de

fortfarande undantagas från den lagstadgade arbetstidsregleringen.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda att en ny hotellarbetstidslag

göres tillämplig på alla företag inom branschen, i vilka arbetstagare användas

till arbete för arbetsgivarens räkning. Såsom ett alternativ vid eu

utvidgning av lagens tillämpningsområde bar ifrågasatts att göra lagen tilllämplig

på företag med minst två arbetstagare. Med hänsyn bland annat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

till vad yrkesinspektrisen i sitt yttrande i ärendet anfört synes mig emellertid

anledning saknas att stanna vid en dylik begränsning.

Med den av mig nu förordade utvidgningen av lagens tillämpningsområde

kommer att under densamma falla jämväl sådana företag, vilka på sätt vid

lagens tillkomst framhölls närmast utgöra en utvidgning av det enskilda

hushållet. Gränsfall kunna härvid uppkomma, där tvekan kan råda, huruvida

lagstiftningen är tillämplig eller icke. Exempelvis må nämnas att

innehavaren av en mindre kafé- eller matserveringsröi^else anställer ett

hembiträde, i vars åligganden jämväl ingår att i viss omfattning biträda i

rörelsen. Enligt arbetsrådets praxis inom andra grenar av arbetstidslagstiftningen

anses dylikt s. k. blandat arbete falla under arbetstidsregleringen endast

i den mån det utföres inom den rörelse, för vilken arbetstidsregleringen

gäller. Samma betraktelsesätt torde böra anläggas i de fall varom här är

fråga. Erinras må härvid, att hembiträdeslagen är tillämplig å allt arbete,

som hembiträdet utför för arbetsgivarens räkning. I det anförda exemplet

torde därför arbetstagarens fritid och ledighet praktiskt taget helt komma

att regleras av hembiträdeslagens bestämmelser, därest denna lag överhuvud

äger tillämpning å avtalet.»

2 §■

Beträffande frågan om den överordnade hotellpersonalens ställning i arbetstidshänseende

har föredraganden, som erinrat om att arbetstagare i överordnad

ställning i den svenska arbetstidslagstiftningen genomgående undantagits

från denna, anfört:

»De skäl som förestavat nu ifrågavarande undantag torde kunna sammanfattas

så, att det i vanliga fall ej förelåge samma behov av en arbetslidsreglering

för befattningshavare i överordnad ställning och att det tidvis

kunde vara nödvändigt att en dylik befattningshavare för uppehållandet av

ett företags eller en rörelses drift kunde behöva sysselsättas utan hinder av

lagstadgade inskränkningar av arbetstiden.

Frågan vilka personalkategorier i överordnad ställning som skulle undantagas

från lagens tillämpningsområde var föremål för ingående prövning

vid hotellarbetstidslagens tillkomst. Under förarbetena till lagen hade yrkanden

framkommit att jämväl här ifrågavarande personal skulle omfattas

av lagens bestämmelser. Föredragande departementschefen framhöll emellertid

att för ett undantagsstadgande beträffande överordnade befattningshavare

talade samma skäl som legat till grund för alt ett likartat stadgande

införts i allmänna arbetstidslagen, lantarbetstidslagen och arbetstidslagen

lör detaljhandeln. I anledning därav att i det av socialstyrelsen upprättade

iörslaget till holellarbetstidslag jämväl restaurangkassörskor upptagits i

exemplifieringen av personal, som intoge en överordnad ställning, framhöll

departementschefen att exemplifieringen endast borde omfatta befattningshavare,

som nästan undantagslöst innehade överordnad ställning. Av såväl

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

13

detta uttalande som förarbetena till hotellarbetstidslagen i övrigt synes

framgå att hovmästare, kökschef eller husfru skulle undantagas från lagens

tillämpning endast under förutsättning att de i de särskilda fallen verkligen,

oavsett tjänstens benämning, intoge en överordnad ställning.

Enligt vad jag inhämtat är numera för flertalet av här ifrågavarande befattningshavare

den ordinarie arbetstiden till följd av kollektivavtal begränsad

enligt samma regler som gälla för underordnad beljäningspersonal. Däremot

saknas närmare reglering av övertidsarbetets omfattning.

Uppenbarligen är det av sociala skäl önskvärt att så många arbetstagare

som möjligt inbegripas under arbetstidsregleringen. Undantaget för personal

i överordnad ställning bör därför ej göras vidare än som verkligen påkallas

av de skäl, som föranlett dess upptagande i arbetstidslagstiftningen. I fråga

om åtskilliga arbetstagare inom de personalkategorier, som i förevarande

lagrum upptagits som exempel på befattningshavare i överordnad ställning,

torde den arbetsledande och kontrollerande verksamhet de utöva icke vara

att anse som deras huvudsakliga uppgift. Så lära exempelvis många hovmästare

regelmässigt deltaga i arbetet med allmänhetens betjänande i icke

oväsentlig utsträckning, arbeta med regelbunden skiftindelning och även i

övrigt ha sina arbetsförhållanden ordnade i huvudsaklig likhet med den

underordnade personalen. De böra därför liksom denna hänföras under

lagens bestämmelser. Några olägenheter härav synas så mycket mindre behöva

befaras som arbetstiden för här åsyftade befattningshavare i följd av

kollektivavtal redan nu i allmänhet är reglerad i överensstämmelse med

lagen. Från lagens tillämpningsområde böra emellertid alltjämt undantagas

sådana befattningshavare vilka tjänstgöra som företagsledare eller eljest som

arbetsgivarens ställföreträdare med arbetsledande och därmed jämförliga

uppgifter, till exempel källarmästare, inköpschefer, personalchefer och sådana

hovmästare som ha en mera markerat överordnad ställning.

På grund av det anförda vill jag föreslå att det nuvarande undantaget

i 2 § b) för befattningshavare i överordnad ställning erhåller sådan avfattning

att från lagens tillämpning undantages företagsledare, personalchef

eller därmed jämförlig befattningshavare i överordnad ställning. En liknande

formulering återfinnes i arbetstidslagen för detaljhandeln. Genom den ändrade

avfattningen lägges tonvikten mera på förtroendeställningen och förmanskapet

över underställd personal än genom den nuvarande lydelsen. Den

av mig åsyftade begränsningen av undantagets omfattning torde härigenom

vinnas. Det närmare avgörandet torde i tveksamma fall få ankomma på

arbetsrådet efter en prövning av de föreliggande omständigheterna.»

t §, ävensom 1

I propositionen nr 218 till 1911 års riksdag med förslag till nu gällande

hotellarbetstidslag anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, alt förslaget om något längre arbetstid för den allmänheten direkt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

betjänande personalen berodde på att det för de smärre och mindre bärkraftiga

företagen icke torde låta sig göra att föreskriva en så kraftig arbetstidsförkortning

som till 144 timmar för tre veckor.

Andra lagutskottet godtog i utlåtande nr 49 över propositionen förslaget

om den längre arbetstiden för berörda personal men anförde, att lösningen

borde betraktas som en övergångsform och komma under omprövning, sedan

erfarenhet vunnits om dess verkningar.

Arbetsrådet har för sin del funnit tiden numera vara mogen för att även

för betjäningspersonalen bestämma arbetstiden till 144 timmar för tre veckor.

Detta förslag har icke biträtts av arbetsgivarrepresentanterna och en

av de opartiska ledamöterna i arbetsrådet.

Den gällande bestämmelsen om arbetstidens maximering till 11 timmar

för dygn har arbetsrådet föreslagit skola oförändrad intagas i den nya lagen

och har därjämte avvisat även andra ändringsförslag rörande 4 §. En av

arbetsgivarrepresentanterna i rådet har påyrkat dygnsmaximeringens slopande,

varjämte de båda arbetarrepresentanterna begärt, att dygnsbegreppet

borde ersättas med en tidsbestämning, som hänförde sig till arbetsdagen.

I fråga om måltidsuppehållens frånräknande från arbetstiden har arbetsrådet

framhållit, att det syntes rådet icke möjligt att, såsom yrkats, slopa

regeln att måltidsuppehåll skulle likställas med rast. Det förtjänade emellertid

understrykas, att det skulle vara fråga om ett verkligt uppehåll i arbetet,

under vilket den anställde endast utförde beredskapstjänst. Intoges måltiderna,

såsom beträffande kassörskor gjorts gällande, mitt under pågående

arbete, torde något måltidsuppehåll icke kunna anses föreligga.

Beträffande de olika spörsmålen i samband med 4 § i lagförslaget har

föredraganden uttalat:

»Enligt den gällande lagen utgör den ordinarie maximiarbetstiden för personal,

som har att direkt betjäna allmänheten, 153 timmar för en period

av tre veckor, vilket motsvarar en veckoarbetstid av 51 timmar och en arbetstid

för dag av 8V2 timmar. För ekonomipersonalen gäller åter i princip

48-timmars arbetsvecka men arbetstiden är även för dessa arbetstagare bestämd

för treveckorsperiod och utgör alltså för sådan period 144 timmar.

Arbetsrådet har efter förslag från arbetstagarhåll förordat, att arbetstiden

även för betjäningspersonalen skall bestämmas till 144 timmar för tre

veckor. Emot detta förslag har — såväl i en reservation till rådets utlåtande

som i några däröver avgivna yttranden — förnämligast anförts, att det rådande

läget på arbetsmarknaden icke medgåve anställande av ytterligare

arbetskraft, varför förslaget skulle medföra en intensifiering av serveringspersonalens

arbete och, åtminstone för hotellens del, olägenheter även för

allmänheten. De menliga verkningarna för småföretagen ha även framhållits.

Anledningen till att vid lagens tillkomst den ordinarie arbetstiden sattes

längre för betjäningspersonalen än för ekonomipersonalen var alt då lagens

tillämpningsområde begränsades så att även företag med endast 3—4 an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

15

ställda folie under densamma, det icke ansågs möjligt att föreskriva en så

kraftig arbetstidsförkortning som till 144 timmar för tre veckor för dessa

smärre och mindre bärkraftiga företag. För personalen i dess helhet ansågs

det lända till större gagn om småföretagen inrymdes under lagstiftningen

men arbetstiden för betjäningspersonalen i stället sattes till 153 timmar för

tre veckor.

De sålunda anförda skälen för frångåendet av den i svensk arbetstidslagstiftning

eljest upprätthållna principen om 48 timmars arbetsvecka äga numera

föga bärkraft i fråga om sådana företag, som för närvarande falla

under hotellarbetstidslagen. Dessa ha under lagens giltighetstid kunnat anpassa

sig efter lagens bestämmelser och en arbetstidsförkortning för betjäningspersonalen

om i princip tre timmar per vecka lärer icke kunna medföra

allvarligare olägenheter. Då, såsom framhållits i arbelsrådets utlåtande

och i flera remissyttranden, betjäningspersonalens arbete ofta måste anses

lika påfrestande och tröttsamt som ekonomipersonalens, synes anledning saknas

alt längre bibehålla åtskillnaden i arbetstidshänseende mellan betjänings-

och ekonomipersonalen.

Genomföres den av mig i det föregående föreslagna utvidgningen av lagens

tillämpningsområde, torde i fråga om de mycket små företag, som

därigenom föras in under lagen, kunna anföras liknande skäl som vid lagens

tillkomst mot en arbetstidsförkortning till 144 timmar per treveckorsperiod.

Å andra sidan torde icke minst i dessa företag arbetstidsreglering vara särskilt

av behovet påkallad. I dessa företag lärer det vidare ofta vara svårt

att avgöra om viss arbetstagare skall hänföras till betjänings- eller ekonomipersonalen.

Jag vill fördenskull förorda, att även i fråga om dessa företag

arbetstiden genomgående bestämmes till 144 timmar för tre veckor. Skulle

under en övergångstid svårare olägenheter uppstå, innan företagen hunnit

anpassa sig efter den föreslagna regleringen, torde sådana kunna mildras

genom dispens av arbetsrådet.

Vad härefter angår de från olika håll framställda yrkandena om borttagande

av bestämmelsen att arbetstiden icke för något dygn får överstiga

11 timmar eller om jämkning av samma bestämmelse, synes det klart, att

denna regel, som infördes i lagen av riksdagen, är värdefull såsom ett skydd

för personalen mot oskälig arbetsanhopning. Några bärande skäl för att

slopa bestämmelsen ha icke förebragts. Såsom arbetsrådet funnit torde behovet

alt i särskilda fall avvika från 11-timmarsbegränsningen kunna tillgodoses

dispensvägen.

Till följd av den inom arbetslidslagstiftningen hävdvunna tolkningen av

uttrycket dygn såsom avseende kalenderdygn har vid restauranger, som

hållas öppna efter klockan 24, arbetspassens längd kunnat överskrida II

timmar utan att ett överskridande av lagens bestämmelse om dygnsmaximering

skett. Detta är otillfredsställande och torde icke ha varit avsett vid

lagens tillkomst. Såsom arbetsrådet framhållit torde det enda praktiskt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

genomförbara korrektivet mot detta missförhållande vara, alt bestämmelsen

gives sådan avfatlning, att arbetstiden icke under ett dygn, räknat från

klockan 6 på morgonen ena dagen till samma tid påföljande dag, får överskrida

11 timmar. Vad arbetsrådets majoritet anfört mot införandet av en

sådan regel synes icke övertygande. Med hänsyn till det begränsade område,

där regeln kommer att få betydelse, torde intresset av ett enhetligt dygnsbegrepp

icke i någon väsentlig mån trädas för nära genom dess godtagande.

Jag förordar därför, att lagens regel om dygnsmaximering kompletteras i

angiven riktning. För att markera att härigenom icke avses att göra ändring

i utgångspunkten för beräkning av kalendervecka eller kalenderår, synes

dock dygnsbegreppet böra ersättas av en föreskrift alt maximeringen gäller

för en tidrymd av tjugufyra timmar, räknat från klockan 6 på morgonen

ena dagen till samma tid påföljande dag. Såsom en konsekvens av denna

ändring torde motsvarande regel böra införas med avseende å den i 7 §

1 mom. upptagna bestämmelsen att tiden för s. k. förberedelse- och avslutningsarbeten

icke något dygn må överstiga en och en halv timme.

Till vad arbetsrådet i övrigt anfört vid behandlingen av lagens 4 § vill

jag lämna min anslutning. Någon ytterligare ändring av lagrummet synes

icke motiverad. Med anledning av det från arbetstagarhåll framförda yrkandet

om slopande av regeln, att måltidsuppehåll skall likställas med rast,

vill jag understryka arbetsrådets uttalande att om måltiderna intagas under

pågående arbete, något måltidsuppehåll, som får frånräknas bruttoarbetstiden,

ej kan anses föreligga.»

U §.

Med hänsyn till att polisdomstolarnas domsrätt efter nya rättegångsbalkens

införande den 1 januari 1948 övergår å rådhusrätt har föredraganden

förordat, att forumregeln i 14 § första stycket nu gällande lag icke överföres

till den nya lagen.

Den nya lagens ikraftträdande och giltighetstid m. m.

Föredraganden har i denna del anfört:

»I enlighet med vad arbetsrådet föreslagit torde den nya lagen böra erhålla

provisorisk giltighet under tre år räknat från den 1 januari 1948.

övergångsbestämmelser torde — såsom ock av arbetsrådet föreslagits —

böra utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse med vad gällande lag därom

innehåller.»

Ändring i allmänna arbetstidslagen.

Till skillnad från hotellarbetstidslagstiftningen är den allmänna arbetstidslagen

icke av blott temporär natur. De ändringar i allmänna arbetstidslagen,

som år 1944 nödvändiggjordes av den tidsbegränsade hotellarbetstidslagen,

begränsades då att gälla under samma tid som hotellarbetstids
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

17

lagen. Giltighetstiden av dessa ändringar, som avsågo jämkning av 1 § andra

stycket k) allmänna arbetstidslagen och uteslutande av 10 § 1 mom. samum

lag, måste nu förlängas för den tid, varunder den nya hotellarbetstidslagen är

avsedd att gälla. Det i propositionen framlagda förslaget till ändring i allmänna

arbetstidslagen innebär en dylik förlängning och överensstämmer

till sin lydelse med vad nu gäller.

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

Utskottet.

Nu gällande hotellarbetstidslag är tidsbegränsad och upphör att gälla med

innevarande års utgång. Att lagregler beträffande arbetstiden vid hotell,

restauranger och kaféer även framgent komma att erfordras, står utom allt

tvivel. En fortsatt lagstiftning bör sålunda också enligt utskottets mening

komma till stånd.

När den första hotellarbetstidslagen antogs år 1944, begränsades lagens

räckvidd till sådana företag, i vilka regelmässigt användas minst tre anställda.

Tillika inrycktes i lagen det undantaget från den eljest i svensk

arbetstidslagstiftning upprätthållna principen om 48 timmars arbetsvecka,

att den ordinarie maximiarbetstiden för den s. k. betjäningspersonalen sattes

till 153 timmar för en period av tre veckor, vilket motsvarar en veckoarbetstid

av 51 timmar. För ekonomipersonalen gäller däremot i princip 48-timmarsveckan,

i det maximiarbetstiden för tre veckor fastställts till 144 timmar.

Nämnda begränsning och undantag föranleddes väsentligen av hänsyn till

de talrika mindre företagen i branschen. Dessa förmodades då icke vara i

stånd att ekonomiskt bära en nedsättning av betjäningspersonalens arbetstid

till vad gällde för arbetstagare i allmänhet. Av liknande skäl ansågos

icke heller de allra minsta företagen kunna underkastas laglig arbetstidsreglering.

Det nu framlagda förslaget till ny hotellarbetstidslag innebär, att dessa

båda inskränkningar skola falla bort. Den nya lagen är sålunda avsedd att

omfatta alla företag inom branschen, och även för betjäningspersonalen skall

48 timmars arbetsvecka införas i princip.

Utskottet kan i huvudsak instämma i vad föredragande statsrådet yttrat

rörande dessa båda frågor. Särskilt vill utskottet framhålla, att då missförhållanden

i fråga om arbetstidens utsträckning framför allt torde föreligga

vid företag med mindre än tre arbetstagare, det är angeläget att dessa småföretag

inordnas under lagstiftningen. Starka rättvisehänsyn tala för att den

vid dessa anställda personalen, vilken hittills icke blivit delaktig av förmånen

av lagligen reglerad arbetstid, nu erhåller denna förmån. Innebörden

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 25.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

IS

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

av den nuvarande lagen är att i ett stort antal företag de anställda kunna

erbjudas ofördelaktigare arbetsvillkor än på andra arbetsplatser. Dessa förhållanden

äro ägnade att skapa irritation på arbetsmarknaden. På längre

sikt torde småföretagarna i konkurrensen om arbetskraften vara bäst hjälpta

med att även de kunna tillförsäkra sina anställda lagligen reglerad arbetstid.

De farhågor, som uttalats i fråga om dessa företagares ekonomiska bärkraft,

motsägas i viss mån av den omständigheten, att hälften av dem redan

frivilligt kollektivavtalsvägen underkastat sig en arbetstidsreglering i överensstämmelse

med gällande lagbestämmelser.

Vid den nuvarande lagens tillkomst år 1944 uttalade utskottet, att den

något längre arbetstiden för betjäningspersonalen vore att betrakta som en

övergångsform, vilken skulle komma under omprövning, sedan erfarenhet

vunnits av lagens tillämpning. Det rådande läget på arbetsmarknaden inbjuder

för närvarande till försiktighet, så snart det gäller att besluta arbetstidsförkortningar.

Emellertid göra sig dylika betänkligheter i mindre grad

gällande i fråga om arbete av här ifrågavarande slag, som icke är direkt

produktivt. Tillräckligt starka skäl torde icke längre kunna förebringas för

ett bibehållande av den längre arbetstiden för betjäningspersonalen. I de

fall, då hela dennas arbetstid fylles av sysslor för arbetsgivarens räkning, är

det knappast försvarligt att tillåta en längre arbetstid än den normala. I

övriga fall åter, då arbetet är av mera intermittent natur, torde genom arbetets

rationalisering de av den nya lagen betingade arbetstidsförkortningarna

kunna utan större olägenhet genomföras.

Utskottet är dock medvetet om att de föreslagna skärpningarna av lagstiftningen

kunna särskilt under en övergångstid föranleda svårigheter för

framför allt mindre företagare. Liksom föredragande statsrådet vill utskottet

i delta sammanhang erinra om de ganska vidsträckta möjligheterna att erhålla

dispens av arbetsrådet.

Utskottet har icke funnit skäl frånträda sin 1944 uttalade uppfattning om

behovet av bestämmelser om begränsning av den dagliga arbetstiden. Någon

uppmjukning av den då på utskottets initiativ införda 11-timmarsbegränsningen

kan utskottet därför icke tillstyrka. Erforderliga undantag böra även

i detta avseende beviljas dispensvägen av arbetsrådet.

Med hänsyn till det anförda finner sig utskottet böra avstyrka de i motionen

11:408 framställda yrkandena.

Beträffande yrkandet i motionen II: 409, innebärande att måltidsuppehållen

icke skola frånräknas arbetstiden, vill utskottet påminna om arbetsrådets

förut återgivna uttalande — vari föredragande statsrådet instämt — att om

måltiderna intagas under pågående arbete, något från arbetstiden avdragbart

måltidsuppehåll icke föreligger. I underdånigt yttrande över arbetsrådets

förslag har tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger funnit

detta arbetsrådets principuttalande möjliggöra åstadkommandet av bättre

förhållanden på ett stort antal arbetsplatser. Under sådana omständigheter

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

19

finner utskottet den i motionen föreslagna ändringen av 4 § hotellarbetstidslagen

icke erforderlig och får därför avstyrka bifall till motionärernas

yrkande.

Föredragande statsrådet har förordat, att lagstiftningen på området får

formen av en ny speciallag. Häremot har utskottet icke något att erinra.

Icke heller i övrigt föranleda propositionens lagförslag vidare yttrande från

utskottets sida.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionerna II: 408 och

II: 409 antaga de genom förevarande proposition framlagda

lagförslagen i oförändrat skick.

Stockholm den 6 maj 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Forslund, Hage, Uhlén,

Hagman, Wahlund* och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård*, Hellbacken*,

Holm*, Jacobsson i Igelsbo, fru Västberg, herrar Carlsson i Bakeröd

och Lundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hagman, Carl Eric Ericsson och Hagård, vilka anfört:

De skäl, som vid antagande av den nu gällande hotellarbetstidslagen föranledde

att lagens tillämpningsområde begränsades till företag, i vilka regelmässigt

användas minst tre anställda, göra sig alltjämt gällande. Om lagens

regler gjordes tillämpliga även å småföretagen, skulle detta för många av

dessa innebära, att de icke hade möjlighet fortsätta sin rörelse. Innehavarna

av dessa små kaféer äro ofta änkor i små omständigheter. Starka sociala

skål tala sålunda för att dessa icke tvingas nedlägga en verksamhet, varigenom

de nu kunna bereda sig försörjning.

Det arbete, som utföres av betjäningspersonalen vid hotell, restauranger

och kaféer, skiljer sig på flera avgörande punkter från sådant arbete, som

arbetstagare vanligen ha att förrätta. Betjäningspersonalens arbetstid utfslles

sålunda icke som pa de flesta arbetsplatser av ett kontinuerligt, ofta

opaginerad Kontrollera mot PDF

9Q Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

synnerligen pressande arbete. I stället utfylles denna personals arbetstid avvissa

återkommande vilopauser. Det måste därför anses rimligt, att maximiarbetstiden

för denna personal sättes något högre än för övrig personal med

vanliga arbetsförhållanden. Att även den berörda personalen själv icke ar

främmande för denna uppfattning torde framgå därav, att vid kollektivavtalsuppgörelser

alltsedan 1920 betjäningspersonalen påtagit sig en längre

arbetstid än ekonomipersonalen. Den nuvarande lagens regler, som innebära

en genomsnittlig daglig arbetstid för betjäningspersonalen av 8V2 timmar,

förefalla rimliga. Att enbart av uniformitetsskäl genomdriva en ändring,

synes icke befogat.

Bestämmelsen i 4 § hotellarbetstidslagen om en dygnsmaximering av arbetstiden

till 11 timmar har i praktiken visat sig alltför osmidig. Särskilt

vid smärre företag kan det inte minst ur personalens synpunkt vara angeläget,

att någon dag i veckan denna maximiarbetstid kan överskridas med

någon timme. Öppethållningstiden om söndagarna uppgår t. ex. ofta till

endast 12 timmar. Om hela denna tid kunde pressas in på ett arbetsskift,

skulle detta innebära att endast ett skift av personalen behövde sysselsättas

om söndagarna, medan övrig del av personalen kunde få åtnjuta ledighet.

En uppmjukning av denna bestämmelse måste därför ur alla synpunkter

anses önskvärd.

På grund av det anförda få vi hemställa, att 1 § första stycket och 4 §

hotellarbetstidslagen måtte i enlighet med vad som yrkats i motionen II. 408

erhålla följande lydelse:

1 § första stycket.

Denna lag äger tillämpning å hotell-, restaurang- och kaférörelse, vari till

arbete för arbetsgivares räkning i regel användas minst tre arbetstagare,

häri icke inräknad arbetstagare, vilken användes till arbete som i andra

stycket avses. I omedelbar anslutning till rörelse av nämnda slag utövad

annan verksamhet, vilken ej bedrives såsom självständigt företag, skall vid

tillämpning av lagen anses inbegripen i rörelsen.

4§-

Arbetsgivare må icke använda arbetstagare till arbete under längre tid än

att arbetstiden, raster och måltidsuppehåll oräknade, kommer att under

loppet av tre kalenderveckor uppgå beträffande arbetstagare, som har att

direkt betjäna allmänheten, till 153 timmar och i fråga om annan arbetstagare

till 144 timmar.

Under en tidrymd av tjugufyra timmar, räknat från klockan 6 på morgonen

ena dagen till samma tid påföljande dag, må arbetstiden ej överstiga

11 timmar. Dock må en gång varje vecka arbetstiden under en sådan tidrymd

uppgå till 12 timmar.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947

716794

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:213 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring i 10 § uttagningsförordningen. s. 9 i texten