Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946

1947-05-06 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

1

Nr 26.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering.

Genom en den 7 februari 1947 dagtecknad proposition, nr 50, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom., 5, 8, 9, 16, 28, 30, 31, 34, 35, 36,

37 och 38 §§ lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

4 §•

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår allmän

ålderspension. Allmän

ålderspension utgör för år räknat för

gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter folkpension eller som

uppbär i 8 § omförmält hustrutillägg,

800 kronor samt för annan pensionsberättigad

1 000 kronor.

(Föreslagen lydelse:)

4 §•

1 mom. Till envar som är berättigad

till ålderspension utgår a 11- mån ålderspension. Allmän

ålderspension utgör för år räknat för

gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter folkpension eller till

vars hustru i 8 § omförmält hustrutillägg

utgår, 800 kronor samt för annan

pensionsberättigad 1 000 kronor.

5 §•

5 §•

Å vissa------Konungen meddelar.

Bostadstillägg utgår,---600

Pensionsberättigad anses tillhöra

den bostadskostnadsgrupp, inom vilken

han är mantalsskriven; dock att

för tillhörighet till någon av grupperna

II—V fordras att den pensions
-

kronor i grupp V.

Pensionsberättigad anses tillhöra

den bostadskostnadsgrupp, inom vilken

han är mantalsskriven; dock att

för tillhörighet till någon av grupperna

II—V fordras att den pensions
-

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 26.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:)

berättigade även de tre närmast föregående

åren varit mantalsskriven å

ort i den gruppen eller i grupp med

högre nummer, såvida icke på grund

av omständigheterna prövas skäligt

i särskilt fall medgiva undantag härifrån.

8 §■

Till pensionsberättigad gift man,

vars hustru ej åtnjuter folkpension,

utgår hustrutillägg, därest

hustrun fyllt sextio år och makarna

varit gifta minst fem år. Hustrutilllägget

utgöres av tilläggspension och

bostadstillägg, uppgående till samma

belopp som hustrun skulle hava erhållit

i form av sådana förmåner,

därest hon varit berättigad till invalidpension.

Är mannen berättigad till

ålderspension, utgår hustrutillägg endast

om det överstiger 200 kronor.

När särskilda skäl därtill föranleda

må till pensionsberättigad som åtnjuter

ålderspension utgå hustrutillågg,

oaktat hustrun ej fyllt sextio år.

9 §•

För gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension och

som ej heller uppbär hustrutillägg,

skola tilläggspension och bostadstillägg

höjas, tilläggspensionen med en

tredjedel och bostadstillägget med

hälften.

(Föreslagen lydelse:)

berättigade även de tre närmast föregående

åren varit mantalsskriven å

ort i den gruppen eller i grupp med

högre nummer, såvida icke på grund

av omständigheterna prövas skäligt

i särskilt fall medgiva undantag härifrån.

Vistas pensionsberättigad stadigvarande

å ort tillhörande bostadskostnadsgrupp

med lägre nummer ån

den, inom vilken han är mantalsskriven,

må förordnas att pensionen skall

beräknas efter bestämmelserna för

den lägre bostadskostnadsgruppen.

8 §■

Till pensionsberättigads hustru, som

själv ej åtnjuter folkpension, utgår

hustrutillägg, därest hustrun

fyllt sextio år och makarna varit gifta

minst fem år. Hustrutillägget utgöres

av tilläggspension och bostadstillägg,

uppgående till samma belopp som

hustrun skulle hava erhållit i form

av sådana förmåner, därest hon varit

berättigad till invalidpension. Är

mannen berättigad till ålderspension,

utgår hustrutillägg endast om det

överstiger 200 kronor.

När särskilda skäl därtill föranleda

må, om mannen åtnjuter ålderspension,

hustrutillägg utgå, oaktat hustrun

ej fyllt sextio år.

9 §•

För gift pensionsberättigad, vars

make ej åtnjuter folkpension, skola,

om ej heller hustrutillägg utgår, tillläggspension

och bostadstillägg höjas,

tilläggspensionen med en tredjedel

och bostadstillägget med hälften.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

3

(Gällande lydelse:)

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska förhållanden

i övrigt åberopat oriktig

uppgift av beskaffenhet att kunna

påverka rätten till pension, ehuru

skäligen kunnat fordras av honom

att uppgiften varit riktig, skall ansökning

om tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg

avslås och redan beviljad

sådan förmån indragas; dock att,

där ej annat finnes påkallat, viss tid

skall bestämmas under vilken rätten

därtill skall vara förverkad. I samband

med sådant beslut äger pensionsstyrelsen

ock bestämma huruvida

rätten att erhålla förmånen efter

den angivna tidens utgång skall vara

beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill

prövas föreligga, gälla jämväl för

pensionsberättigad, som utan vederlag

eller mot uppenbarligen otillräckligt

vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet att

avhändelsen avsevärt inverkar vid

beräkning av tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg eller särskilt

bostadstillägg, ehuru han bort förutse

att avhändelsen skulle föranleda

behov av sådan pensionsförmån eller

av högre sådan. I fall som nu sagts

må ock vid fastställandet av den

pensionsberättigades årsinkomst så

anses som om han fortfarande, helt

eller delvis, vore i besittning av inkomst

eller egendom som han avhänt

sig.

(Föreslagen lydelse:)

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska förhållanden

i övrigt åberopat oriktig

uppgift av beskaffenhet att kunna

påverka rätten till pension, ehuru

skäligen kunnat fordras av honom

att uppgiften varit riktig, skall ansökning

om tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg

avslås och redan beviljad

sådan förmån indragas; dock att,

där ej annat finnes påkallat, viss tid

skall bestämmas under vilken rätten

därtill skall vara förverkad. I samband

med sådant beslut skall ock

bestämmas huruvida rätten att erhålla

förmånen efter den angivna tidens

utgång skall vara beroende av

ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill

prövas föreligga, gälla jämväl för

pensionsberättigad, som utan vederlag

eller mot uppenbarligen otillräckligt

vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet att

avhändelsen avsevärt inverkar vid

beräkning av tilläggspension, änkepension,

bostadstillägg eller särskilt

bostadstillägg, ehuru han bort förutse

att avliändelsen skulle föranleda

behov av sådan pensionsförmån eller

av högre sådan. I fall som nu sagts

må ock, i stället för eller jämte påföljd,

som i första stycket sägs, vid

fastställandet av den pensionsberättigades

årsinkomst så anses som om

han fortfarande, helt eller delvis,

vore i besittning av inkomst eller

egendom som han avhänt sig.

stycket stadgats.

Ilar någon

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Har pensionsberättigad under avsevärd

tid inom de två senaste åren

före ansökning om folkpension varit

hemfallen åt alkoholmissbruk, skall,

där icke särskilda omständigheter

till annat föranleda, ansökningen avslås,

sökanden obetaget att efter ny

ansökning få sin rätt till pension

ånyo prövad. Förfaller den som fått

folkpension sig tillerkänd till alkoholmissbruk,

må pensionen indragas

och göras beroende av ny ansökning.

Vägrar någon------denna påföljd.

28 §.

Pensionsnämnd sammanträder å

ställe, som nämnden bestämmer, på

kallelse av ordföranden, så ofta

denne med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det

nödigt, dock minst en gång i månaden,

om på nämndens prövning beroende

ärende finnes. Sammanträdet

skall av ordföranden, i samråd med

det av pensionsstyrelsen jämlikt 32 §

förordnade ombudet, utsättas till tid,

då, enligt vad antagas kan, ombudet

är oförhindrat att närvara. Tid och

ställe för sammanträde läte ordföranden

minst en vecka förut kungöra

i kyrka samt tillika på annat lämpligt

sått bringa till allmänhetens kännedom.

Suppleanten för

28 §.

Pensionsnämnd sammanträder å

ställe, som nämnden bestämmer, på

kallelse av ordföranden, så ofta

denne med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det

nödigt, dock att på nämndens prövning

beroende ansökning om pension

eller om ökning av pension skall

handläggas snarast möjligt och senast

inom en månad, såvida icke

pensionsstyrelsen, dår särskilda skäl

föranleda därtill, annorlunda förordnar.

Sammanträdet skall av ordföranden,

i samråd med det av pensionsstyrelsen

jämlikt 32 § förordnade

ombudet, utsättas till tid, då,

enligt vad antagas kan, ombudet är

oförhindrat att närvara. Tid och

ställe för sammanträde läte ordföranden

minst en vecka förut kungöra

genom anslag vid nämndens expedition,

om sådan finnes anordnad, och

eljest d lämplig plats inom pensionsdistriktet

samt på det sätt i övrigt,

som md av nämnden bestämmas.

i besluten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

5

(Gällande lydelse:)

30 §.

Å pensionsnämnds sammanträde

skola till prövning företagas de sedan

nästföregående sammanträde inkomna

ärenden, och skall ärende

genast avgöras, där icke nämnden

för vederbörandes hörande eller eljest

i följd av särskilda omständigheter

finner uppskov oundgängligen

erfordras. Dock skall i sådant fall

ärendet bringas till slut å näst därpå

följande sammanträde.

(Föreslagen lydelse:)

30 §.

Å pensionsnämnds sammanträde

skola till prövning företagas de sedan

nästföregående sammanträde inkomna

ärenden, och skall ärende

genast avgöras, där icke nämnden

för vederbörandes hörande eller eljest

i följd av särskilda omständigheter

finner uppskov oundgängligen

erfordras. Dock skall i sådant fall

ärendet bringas till slut snarast möjligt

och senast inom tre månader från

det ärendet inkom till ordföranden.

Äro vid--— ordföranden biträder.

31 §. 31 §.

Pensionsnämnds ordförande — — — Konungen meddelas.

Sedan protokoll för pensionsnämnds

sammanträde justerats, åligger

det ordföranden att ofördröjligen

till vederbörandes kännedom å förut

kungjort ställe anslå en förteckning

över de ansökningar, rörande vilka

beslut fattats, och anses härigenom

meddelande om besluten hava skett

den dag anslag gjordes. Samtidigt

skall ordföranden med allmänna posten

tillställa varje sökande besked

om det beslut, som fattats i anledning

av hans ansökan.

Ordföranden och

Sedan protokoll för pensionsnämnds

sammanträde justerats, åligger

det ordföranden att ofördröjligen

kungöra detta på sätt som gäller beträffande

kungörande av pensionsnåmndens

sammanträde och anses

härigenom meddelande om besluten

hava skett den dag kungörandet

skedde. Samtidigt skall ordföranden

med allmänna posten tillställa varje

sökande besked om det beslut, som

fattats i anledning av hans ansökan.

— till ordförande.

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 13 § eller

16 § fjärde stycket, skall pensionsnämndens

ordförande ofördröjligen

insända ansökningen med tillhöran
-

34 §.

Avser pensionsansökning allenast

allmän ålderspension och föreligga

ej skäl för tillämpning av 13 §, skall

pensionsnämndens ordförande ofördröjligen

insända ansökningen med

tillhörande handlingar till pensions
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:)

de handlingar till pensionsstyrelsen.

Föreligga skäl som nyss sagts skall

pensionsnämnden besluta i ärendet.

Söker någon allmän ålderspension

jämte bostadstillägg, skall pensionsnämnden

pröva i ansökningen lämnade

upplysningar och åberopade handlingar

samt på grund av denna prövning

och kända förhållanden fastställa

sökandens årsinkomst enligt

li § och besluta, huruvida sökanden

har rätt till bostadstillägg. Har därvid

uppkommit fråga om undantag

varom i 5 § tredje stycket förmälts

eller om tillämpning av 13 § eller

16 § fjärde stycket, skall nämnden

meddela beslut i frågan. Avslås med

stöd av 16 § första, andra eller tredje

stycket ansökning i vad gäller bostadstillägg,

skall pensionsnämnden,

där den finner den omständighet som

föranlett beslutet icke skola utgöra

hinder mot bifall till ansökning om

bostadstillägg efter viss tids förlopp,

meddela bestämmelse härutinnan.

Söker någon eljest folkpension,

skall pensionsnämnden på samma

sätt pröva ansökningen och besluta,

huruvida sökanden äger rätt till pensionen,

ävensom, där så erfordras,

meddela beslut i de övriga frågor,

som i andra stycket avses.

Avser pensionsansökning

I fall, som i första stycket andra

punkten samt i andra, tredje och

fjärde styckena sagts, skall pensionsnämndens

ordförande snarast möjligt

efter besvärstidens utgång insända

nämndens beslut jämte handlingarna

i ärendet till pensionsstyrelsen.

Vad angående handläggning av an
-

(Föreslagen lydelse:)

styrelsen. Föreligga skäl som nyss

sagts skall pensionsnämnden besluta

i ärendet.

Söker någon eljest folkpension,

skall pensionsnämnden pröva i ansökningen

lämnade upplysningar och

åberopade handlingar samt på grund

av denna prövning och kända förhållanden

besluta huruvida sökanden

äger rätt till pension ävensom, där

sökanden finnes berättigad därtill,

fastställa pensionens belopp och, då

fråga är om sjukbidrag, den tidpunkt

intill vilken bidraget längst må utgå.

Avslås med stöd av 16 § första, andra

eller tredje stycket ansökning om

sådan förmån som där avses, skall

pensionsnämnden ock bestämma huruvida

rätten att erhålla förmånen

efter den angivna tidens utgång skall

vara beroende av ny ansökning.

I fall, som i första stycket andra

punkten samt i andra och tredje

styckena sagts, skall pensionsnämndens

ordförande snarast möjligt efter

besvärstidens utgång insända nämndens

beslut jämte handlingarna i

ärendet till pensionsstyrelsen.

Vad angående handläggning av

--— skall utgå.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

7

(Gällande lydelse:)

sökning om pension ovan stadgats

gäller även angående handläggning

av ansökning om ökning av pension.

Minskning eller indragning av pension

av orsak, som angivits i 15 §

1 mom. första stycket och 2 mom.

första och tredje styckena samt 16 §,

beslutas av pensionsnämnden i det

pensionsdistrikt, där pensionstagaren

senast blivit mantalsskriven. Innan

pensionsnämnd fattar beslut i ärende

rörande minskning eller indragning

av pension, skall nämnden, om så

ske kan, lämna pensionstagaren eller,

om han är omyndig, hans förmyndare

tillfälle att yttra sig.

35 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut

må av enskild sakägare ävensom av

kommun och av ombud för pensionsstyrelsen

sökas hos styrelsen genom

besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens

ordförande, så att de

äro honom tillhanda sist å fjortonde

dagen efter beslutets meddelande,

den dagen oräknad då sådant skedde.

Ordföranden äge ock att över nämndens

beslut anföra besvär, över anförda

besvär skall nämnden avgiva

yttrande att åtfölja handlingarna till

pensionsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse:)

ansökning om pension ovan stadgats

gäller även angående handläggning

av ansökning om ökning av pension.

Minskning eller indragning av pension

av orsak, som angivits i 5 ^

sista stycket, 15 § 1 mom. första stycket

och 2 mom. första och tredje

styckena samt 16 §, beslutas av pensionsnämnden

i det pensionsdistrikt,

där pensionstagaren senast blivit

mantalsskriven. Innan pensionsnämnd

fattar beslut i ärende rörande

minskning eller indragning av pension,

skall nämnden, om så ske kan,

lämna pensionstagaren eller, om han

är omyndig, hans förmyndare tillfälle

att yttra sig.

35 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut

må av enskild sakägare ävensom av

kommun och av ombud för pensionsstyrelsen

sökas hos styrelsen genom

besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens

ordförande, så att de

äro honom tillhanda sist å fjortonde

dagen efter beslutets meddelande,

den dagen oräknad då sådant skedde.

Hava inom tid som nu sagts besvär

inkommit direkt till pensionsstyrelsen,

vare det ej hinder för besvärens

upptagande till prövning. Ordföranden

äge ock att över nämndens beslut

anföra besvär.

över anförda besvär skall nämnden

avgiva yttrande till pensionsstyrelsen,

dock att, därest skiljaktig mening

ej yppats inom nämnden vid beslutets

fattande, yttrande må avgivas

av ordföranden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:)

36 §.

Finner pensionsstyrelsen — — —

Finner pensionsstyrelsen eljest i

ärende rörande ansökning om folkpension,

att pensionsnämndens beslut

är lagligen grundat, skall styrelsen

fastställa beslutet ävensom, dår sökanden

befunnits berättigad till annan

pensionsförmån ån särskilt bostadstillägg,

bestämma beloppet av

pensionsförmånen samt, där fråga är

om sjukbidrag, den tidpunkt intill

vilken bidraget längst må utgå.

Om pensionsstyrelsen —

Finner pensionsstyrelsen i ärende

rörande ansökning om folkpension

att pensionsnämnds beslut icke år

lagligen grundat, skall styrelsen, där

ej på grund av anförda besvär rättelse

kan ske, återförvisa ärendet till

förnyad prövning; dock att, där fel

uppenbarligen blivit begånget vid

fastställandet av den bostadskostnadsgrupp

enligt vilken sökandens

pension skall beräknas eller av sökandens

årsinkomst enligt It § samt

detta fel uppkommit allenast genom

felräkning, misskrivning eller annan

(Föreslagen lydelse:)

36 §.

pensionens utbetalande.

Pensionsnämnds beslut i ärende

rörande ansökning om invalidpension,

sjukbidrag eller blindtillågg

skall, vare sig besvär över beslutet

anförts eller ej, granskas av pensionsstyrelsen.

Finnes beslutet vara

lagligen grundat, skall styrelsen fastställa

detsamma. 1 annat fall skall

styrelsen, där ej på grund av anförda

besvär rättelse kan ske, återförvisa

ärendet till förnyad prövning;

dock att där beslutet finnes

hava blivit felaktigt endast i följd

av felräkning, misskrivning eller annan

dylik uppenbar oriktighet, pensionsstyrelsen

må utan återförvisning

verkställa nödig rättelse. Utan återförvisning

må pensionsstyrelsen jämväl

förordna att i stället för invalidpension

sjukbidrag skall utgå samt

besluta om ändring av den tidpunkt,

intill vilken sådant bidrag längst må

utgå.

Där i annat ärende rörande ansökning

om folkpension än ovan

sagts besvär över pensionsnämnds

beslut ej anförts, skall pensionsstyrelsen

förordna om pensionens utbetalande

i enlighet med pensionsnämndens

beslut; dock att dår beslutet

finnes hava blivit felaktigt i

följd av felräkning, misskrivning

eller annan dylik uppenbar oriktighet,

pensionsstyrelsen må verkställa

nödig rättelse. Upptäckes sedermera

att sådan felaktighet som nu sagts

förelupit eller att pensionsnämndens

--därom utfärdar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

9

(Gällande lydelse:)

dylik uppenbar oriktighet, pensionsstyrelsen

må utan återförvisning

verkställa nödig rättelse.

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder eller civilstånd hans

folkpension beräknas på annat sätt

än före förändringen, må pensionsstyrelsen

även utan ansökning eller

föregående prövning av pensionsnämnd

verkställa erforderlig jämkning

av pensionen.

(Föreslagen lydelse:)

beslut eljest icke är lagligen grundat,

må pensionsstyrelsen ock i förra fallet

verkställa erforderlig rättelse och

i senare fallet uppdraga åt pensionsnämnd

att upptaga ärendet till förnyad

prövning.

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder, civilstånd eller tillhörighet

till bostadskostnadsgrupp

eller som en följd av att hustrutilllägg

beviljas folkpension beräknas

på annat sätt än före förändringen,

må pensionsstyrelsen, dår ej annat

följer av 15 § 2 mom. andra stycket,

utan ansökning eller föregående

prövning av pensionsnämnd verkställa

erforderlig jämkning av pensionen.

Pensionsstyrelsen må ock,

där med avseende å pensionsberättigad

eller hans make fall föreligger

som i 17 § eller 18 § 2 mom. sågs,

utan föregående prövning av pensionsnämnd

förordna om tillämpning

av 13 § samt verkställa därav

föranledd jämkning av pensionen.

Där pensionsstyrelsen---styrelsen bestämmer.

Vad angående ----meddelat beslut.

37 §.

över pensionsstyrelsens beslut i

ärende rörande pension må klagan

ej föras av enskild sakägare. Justitiekanslern

eller efter justitiekanslerns

medgivande kommun, pensionsnämnds

ordförande och pensionsstyrelsens

ombud må söka ändring i

pensionsstyrelsens beslut hos Konungen

genom besvär, vilka vid talans

förlust skola å trettionde dagen

från den dag beslutet gavs vara inkomna

till socialdepartementet.

37 §.

över pensionsstyrelsens beslut i

ärende rörande pension må klagan

föras av justitiekanslern eller efter

justitiekanslerns medgivande av kommun,

pensionsnämnds ordförande

och pensionsstyrelsens ombud. Enskild

sakägare må fullfölja talan allenast

såframt pensionsstyrelsen lämnat

tillstånd därtill. Sådant tillstånd

skall lämnas där vid ärendets behandling

inom styrelsen uttalats avvikande

mening, så ock där styrelsen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:)

38 §.

Folkpension utgår, i den mån ej

annat följer av beslut som meddelats

jämlikt 34 § fjärde stycket, från och

med den månad, varunder rätt till

pension inträtt, vilket, där ej rätten

visas hava tidigare varit för handen,

anses hava skett vid den tid, då pensionen

söktes, till och mpd den månad,

varunder pensionstagaren avlidit

eller pensionens indragning beslutats

eller den eljest skall upphöra

att utgå. Pension utgår dock ej

för längre tid tillbaka än tre månader

före den månad, under vilken

pensionen söktes, ändå att rätten visas

hava tidigare förvärvats.

Lag samma-----

Finnes grundad----

Vid utbetalning — ----

(Föreslagen lydelse:)

finner fråga huruvida sökanden är

arbetsoförmögen eller fråga om beräkning

av sökandens inkomst vara

tveksam och tillika av stor betydelse

ur ekonomisk synpunkt eller fråga

är om tillämpning av påföljdsbestämmelse

eller styrelsen eljest finner

särskilda skäl föreligga att bevilja

tillstånd.

Klagan föres hos Konungen genom

besvär, vilka vid talans förlust skola

å trettionde dagen från den dag beslutet

gavs vara inkomna till socialdepartementet.

38 §.

Folkpension utgår, i den mån ej

beträffande särskilt bostadstillägg

annat följer av beslut som meddelats

jämlikt 34 § tredje stycket, från och

med den månad, varunder rätt till

pension inträtt, vilket, där ej rätten

visas hava tidigare varit för handen,

anses hava skett vid den tid, då pensionen

söktes, till och med den månad,

varunder pensionstagaren avlidit

eller pensionen eljest skall upphöra

att utgå. Pension utgår dock ej

för längre tid tillbaka än tre månader

före den månad, under vilken

pensionen söktes, ändå att rätten visas

hava tidigare förvärvats.

av pension.

må föranleda,

i pension.

Folkpension utbetalas månadsvis,

därvid den må anses belöpa på december

månad med högst elva kronor

högre belopp ån på envar av

årets övriga månader. Utgöres invalidpension

eller sjukbidrag av enbart

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

11

(Gällande lydelse:)

Angående sättet och tiden för utbetalning

av folkpension förordnas

ao Konungen.

Har någon som åtnjuter folkpension

ej Igftat visst belopp därav före

utgången av året näst efter det, under

vilket beloppet förfallit till betalning,

skall beloppet vara förverkat.

(Föreslagen lydelse:)

grundpension, må pensionen dock utbetalas

kvartalsvis.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger pensionsstyrelsen förordna,

att folkpension till den som

är eller nyligen varit hemfallen åt

alkoholmissbruk skall utbetalas till

kommunal myndighet eller den pensionsberättigades

make eller annan

person att användas till den pensionsberättigades

eller hans familjs

uppehälle. År pensionsberättigad till

följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet

eller annan därmed jämförlig orsak

ur stånd att själv omhänderhava honom

tillkommande folkpension, md

pensionsstyrelsen ock förordna, att

folkpensionen skall utbetalas till annan

ån den pensionsberättigade.

Angående sättet och tiden för utbetalning

av folkpension meddelar i

övrigt Konungen närmare bestämmelser.

Har visst såsom folkpension utgående

belopp ej lyfts före utgången

av året näst efter det, under vilket

beloppet förfallit till betalning, skall

beloppet vara förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1948. I fråga om pensionsstyrelsens

befattning med ärende, som

handlagts av pensionsnämnd före

den 1 januari 1948, skola dock bestämmelserna

i lagen den 29 juni

1946 om folkpensionering i dess ursprungliga

lydelse tillämpas.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det framlagda förslaget får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

Inledning.

Sedan socialvårdskommittén den 29 november 1945 avlämnat betänkande

med förslag till ny lagstiftning om folkpensionering, framlade Kungl. Maj:t

i proposition nr 220 till 1946 års riksdag ett på grundval av kommitténs

betänkande utarbetat förslag till ny lag om folkpensionering jämte förslag

till lag angående införande av nya lagen om folkpensionering samt lag om

frivillig statlig pensionsförsäkring. Förslagen behandlades av första särskilda

utskottet, som i avgivet utlåtande, nr 1, tillstyrkte de i propositionen

framlagda förslagen med vissa ändringar. Utskottets hemställan bifölls av

riksdagen, varefter lagar i ämnet utfärdades den 29 juni 1946 (SFS nr

431—433).

I socialvårdskommitténs nyssnämnda betänkande framhölls, att det av

kommittén framlagda förslaget i vissa hänseenden vore att betrakta såsom

ett provisorium. Kommittén hade sålunda för avsikt att framlägga särskilt

förslag i fråga om folkpensioneringens administrativa handhavande, sedan

vissa pågående utredningar om annan ordning för folkpensionernas utbetalande

avslutats och klarhet vunnits rörande den närmare beskaffenheten

av den blivande obligatoriska sjukförsäkringen. Vidare hade kommittén

icke behandlat frågan om revision av lagstiftningen om barnbidrag. Förslag

till erforderliga följdförfattningar hade ej heller utarbetats inom kommittén.

I enlighet med vad socialvårdskommittén sålunda anfört framhöll föredragande

departementschefen vid anmälan i statsrådet av det inom socialdepartementet

utarbetade förslaget till ny lagstiftning om folkpensionering,

att detta måste betraktas såsom provisoriskt i fråga om folkpensioneringens

administrativa handhavande. Betänkande i denna fråga avgavs av socialvårdskommittén

i maj 1946 (SOU 1946:37). Vid detta betänkande fanns

fogat ett av särskilda av kommittén tillkallade sakkunniga avgivet utlåtande

med utredning och förslag angående utbetalning av folkpensioner.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, statens organisationsnämnd, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus,

Örebro och Norrbottens län, styrelserna för svenska stadsförbundet och

svenska landskommunernas förbund samt föreningen pensionsnämndsordförande

i Stockholm. Pensionsstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat av styrelsen

inhämtade yttranden från vissa pensionsnämnder och styrelsens ortsombud.

Sedermera har, efter särskild anmodan, pensionsstyrelsen i en den 3 december

1946 dagtecknad promemoria framlagt vissa synpunkter på frågan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26. 13

angående en decentraliserad handläggning av prövningen av vissa pensionsärenden.

Med ledning av betänkandet och de däröver avgivna remissyttrandena

samt pensionsstyrelsens förenämnda promemoria har den nya lagen om

folkpensionering blivit föremål för en överarbetning inom socialdepartementet.

Till utskottet har i ärendet inkommit en skrivelse från föreningen pensionsnämndsordförande

i Stockholm med omnejd.

Pensionsförmånerna enligt nya lagen om folkpensionering.

I propositionen lämnas å s. 14—16 en redogörelse för pensionsförmånerna

enligt lagen om folkpensionering den 29 juni 1946 (nr 431), vilken lag träder

i kraft den 1 januari 1948. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Folkpensioneringens administrativa handha vande.

Gällande bestämmelser.

De bestämmelser, som influtit i 1946 års lag om folkpensionering rörande

folkpensioneringens administrativa handhavande äro i stort sett identiska

med dem som gälla enligt 1935 års lag i ämnet. Pensionsärendena skola

handläggas dels av pensionsstyrelsen och dels av särskilda pensionsnämnder

i orterna. Rörande den lokala organisationen gäller såväl enligt den nu

gällande som enligt den nya lagen i huvudsak följande.

Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som utgör

egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt. Där så prövas lämpligt må kommun

fördelas i två eller flera pensionsdistrikt, likaså må två eller flera kommuner

sammanslås till ett pensionsdistrikt.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd bestående av en

ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex.

Pensionsnämnds arbetsuppgifter äro enligt den nya lagen i huvudsak

desamma som åvila pensionsnämnd enligt 1935 års lag om folkpensionering.

Liksom fallet är enligt sistnämnda lag skall enligt nya lagen ansökning om

den del av ålderspension, som utgår oberoende av den egna inkomstens

storlek (allmän ålderspension), i princip icke prövas av pensionsnämnd

utan av pensionsnämndens ordförande omedelbart insändas direkt till pensionsstyrelsen.

Enligt nya lagen skall emellertid, i motsats till vad nu är

fallet, ansökan om icke inkomstprövad folkpension (allmän ålderspension)

i vissa fall prövas av pensionsnämnden. Så skall ske då fråga uppkommit,

huruvida sökanden i folkpensionshänseende skall anses såsom gift eller

icke eller huruvida pension bör förvägras på grund av alkoholmissbruk.

Söker någon eljest folkpension, skall pensionsnämnd pröva i ansökningen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

lämnade upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna

prövning och kända förhållanden fastställa sökandens årsinkomst och besluta,

huruvida sökanden har rätt till pensionen eller till inkomstprövat tilllägg

till densamma. I samband härmed skall pensionsnämnden meddela

beslut i fråga om undantag från bestämmelsen att pensionssökande skall

ha tillhört någon av bostadskostnadsgrupperna II—V i tre år innan hans

pension må utgå enligt de för sådan ortsgrupp gällande reglerna. Vidare

skall pensionsnämnd besluta angående tillämpningen av de s. k. värdiglietsbestämmelserna

samt av regeln att i vissa fall gift pensionsberättigad

må anses som ogift och tvärtom. I kommun, som beslutat införa särskilt

bostadstillägg kommer pensionsnämnd enligt nya lagen att få sig pålagd en

helt ny arbetsuppgift. Pensionsnämnden skall nämligen i enlighet med de

grunder, som kommunen bestämt, besluta huruvida och med vilket belopp

samt för vilken tid sådant tillägg skall utgå.

Pensionsnämnd har vidare att behandla ansökningar om ökning av pension

samt besluta om minskning eller indragning av pension i vissa fall

ävensom att i allmänhet övervaka folkpensioneringslagens efterlevnad inom

pensionsdistriktet samt ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i nämnda

lag och de föreskrifter, som av Konungen meddelas angående pensionsnämnd.

För pensionsnämnderna har den 13 mars 1937 (nr 69) utfärdats

särskild instruktion.

Enligt lagen om barnbidrag har pensionsnämnd att pröva ärenden om

barnbidrag på i tillämpliga delar samma sätt som gäller pensionsärenden.

För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat

ombud (ortsombud). Samma person kan förordnas till ombud för flera

pensionsdistrikt. Ombudet har till huvudsaklig uppgift att övervaka och

verka för en likformig lagtillämpning vid behandling av ärenden inom de

till ombudets område hörande pensionsnämnderna samt i denna sin verksamhet

iakttaga det allmännas rätt. Finner ombudet pensionsnämnds beslut

icke lagligen grundat eller eljest stridande mot av pensionsstyrelsen

lämnade anvisningar, skall ombudet anföra besvär över beslutet. Ombud

äger närvara vid pensionsnämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. I övrigt gäller för ombudens verksamhet en

av pensionsstyrelsen den 30 mars 1938 utfärdad instruktion.

Pensionsnämndernas beslut äro enligt såväl gamla som nya lagen om

folkpensionering icke slutgiltiga utan skola städse prövas av pensionsstyrelsen.

För detta ändamål skall nämndens beslut jämte handlingarna i

ärendet efter besvärstidens utgång översändas till styrelsen. Finner denna

nämndens beslut vara lagligen grundat, skall styrelsen fastställa beslutet

och bestämma beloppet av inkomstprövad pensionsförmån (utom såvitt angår

särskilt bostadstillägg). Styrelsen äger såsom villkor för rätt till pension

föreskriva, att sökanden underkastar sig undersökning å sjukvårdsanstalt

eller av läkare som styrelsen bestämmer. Då ansökan om allmän

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

15

ålderspension direkt insänts till styrelsen, skall styrelsen, om den finner

sökanden berättigad därtill, besluta om pensionens utbetalande.

Finner pensionsstyrelsen pensionsnämnds beslut icke vara lagligen grundat,

skall styrelsen — om rättelse ej kan ske i anledning av anförda besvär

— återförvisa ärendet till nämnden för förnyad prövning. I vissa fall av

uppenbara felaktigheter kan styrelsen dock utan återförvisning verkställa

nödig rättelse. Då folkpensions belopp skall ändras i anledning av förändring

med avseende å pensionstagares ålder eller civilstånd, må pensionsstyrelsen

utan ansökning eller föregående prövning av pensionsnämnd verkställa

erforderlig jämkning av pensionen. Finner pensionsstyrelsen skäl

därtill föreligga, äger styrelsen besluta, att intill dess styrelsen slutligen

avgjort på dess prövning beroende eller till pensionsnämnd återförvisat

ärende, pension skall utgå enligt av styrelsen fastställda grunder och på

de villkor i övrigt som styrelsen bestämmer.

Socialvårdskommittén.

I sitt betänkande rörande folkpensioneringens administrativa handhavande

m. m. har socialvårdskommittén icke föreslagit någon mera väsentlig

förändring i sättet för pensionsärendenas handläggning.

Rörande handläggningen av pensionsärendena har socialvårdskommittén

anfört, att denna, såväl lokalt som centralt, i huvudsak avsåge dels,

beträffande sökande som ej fyllt 67 år, att pröva om invaliditet i lagstiftningens

mening förelåge — invaliditetsprövning — och dels, beträffande

alla som sökte pensionsförmån, vars storlek berodde av den egna inkomsten,

att fastställa denna inkomst — inkomstprövning. Både invaliditetsprövning

och inkomstprövning bleve nödvändiga jämväl sedan den nya lagstiftningen

trätt i kraft, om också inkomstprövning beträffande dem som fyllt 67 år i

regel icke erfordrades i den lägsta bostadskostnadsgruppen.

Enligt socialvårdskommitténs mening bör invaliditetsprövning

e n även i fortsättningen verkställas såväl lokalt som centralt. Pensionsstyrelsens

nuvarande granskningsrätt borde alltså bestå. Härutinnan har

kommittén hänvisat till vad kommittén i detta avseende uttalat i sitt betänkande

angående lag om folkpensionering. Däri anförde kommittén i

huvudsak, att man vid en decentraliserad prövning av invaliditetsfrågan

icke kunde undvika en ganska stor ojämnhet, varjämte det vore ogörligt

att till lokala organ knyta den erforderliga medicinska expertisen. Det vore

också lättare för ett centralt ämbetsverk att motstå påtryckningar från de

pensionssökandes sida, något som vore av särskild vikt då förmånerna vore

störa och sålunda mycket begärliga. Vid en centraliserad invaliditetsprövning

förelåge även större möjligheter att anordna invaliditetsförebyggande

sjukvård samt yrkesutbildning. För rätt till invalidpension eller sjukbidrag

förutsatte kommittén sålunda liksom enligt gällande lagstiftning en central

prövning av invaliditetsfrågan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

Under åberopande av en redogörelse för invaliditetsprövningen i Danmark

— för vars innehåll torde få hänvisas till betänkandet — har kommittén

framhållit, att denna prövning där handlades med ojämförligt större

omsorg än hos oss. Med hänsyn till invaliditetsförklaringens stora betydelse

för såväl den person det gällde som för det allmänna har kommittén

funnit det oundgängligen nödvändigt att invaliditetsprövningen i vårt land

ägnades större uppmärksamhet. En slapp invaliditetsbedömning medförde

en betydande ökning av utgifterna för folkpensioneringen samtidigt som

arbetsmarknaden undandroges välbehövlig arbetskraft.

Beträffande inkomstprövningen har socialvårdskommittén upplyst,

att denna för närvarande tillgår så, att vederbörande pensionsnämnd

å formuläret till nämndsutlåtande specificerar sökandens olika beräknade

inkomster och utgifter samt med stöd härav beslutar det belopp, vartill

sökandens årsinkomst skall uppskattas. Denna inkomstberäkning granskas

i detalj inom pensionsstyrelsen. Föranleder granskningen icke till erinran,

fastställes beslutet; i annat fall återförvisas ärendet till nämnden för

rättelses vidtagande såframt ej styrelsen själv äger vidtaga erforderlig

ändring.

Kommittén har beträffande frågan om decentralisering av inkomstprövningen

anfört, att om kommunerna utan central kontroll skulle omhänderha

inkomstprövningen, så kunde det befaras, att lagtillämpningen skulle bli

mycket ojämn och influeras av kommunernas olika ekonomiska ställning

och den subjektiva uppfattningen inom det kommunala organ, som hade att

handlägga ärendet.

Vad invaliderna beträffar har kommittén anfört att uppskattningen av

arbetsinkomsten vore ett så betydelsefullt moment vid invaliditetsprövningen

att inkomstprövning måste ske i samband med pensionsstyrelsens

behandling av invaliditetsfrågan. Det vore vidare enligt kommitténs uppfattning

icke möjligt att låta endast pensionsnämnderna pröva rätten till

änkepension. I fråga om denna nya hjälpform torde det nämligen vara

särskilt betydelsefullt att en riktig och enhetlig praxis utbildades och vidmakthölles.

Socialvårdskommittén har funnit motiverat att den nuvarande ordningen

för inkomstprövningen i princip bibehålies.

Inom kommittén har emellertid på denna punkt avvikande mening

uttalats av två av kommitténs ledamöter. Generaldirektören Bexelius, i vars

yttrande lasarettssysslomannen Hagård instämt, har anfört, att man borde

utgå från att ärenden av sådan art som inkomstprövning borde avgöras

lokalt. Den slutliga prövningen borde centraliseras till en statlig myndighet

endast om det vore uppenbart, att en decentraliserad ordning skulle medföra

stora olägenheter. I yttrandet har härutinnan anförts bland annat följande.

T motsats till kommitténs majoritet kan jag icke finna, att någon större

risk för missbruk skulle föreligga, om man läte pensionsnämndernas beslut

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

17

angående inkomstprövning gälla utan omprövning av pensionsstyrelsen annat

än om besvär anförts. Pensionsstyrelsen har dock ett ortsombud närvarande

vid nämndens sammanträden, och dessa ombud kunna efter en höjning

av arvodena göras mera effektiva i fortsättningen. Tillräcklig enhetlighet

i praxis kan vinnas genom vägledande instruktioner av pensionsstyrelsen

och genom den intensifierade inspektionsverksamhet, som kommittén

i annat sammanhang föreslår. I övrigt är det min tro, att man kan förlita

sig på kommunernas goda vilja att åstadkomma ett riktigt resultat.

Jag vill särskilt understryka, att en pensionsnämnd genom ett beslut om

fastställande av pensionssökandes inkomst icke direkt inverkar på fråga om

överflyttande av en utgift från kommunen till staten. Detta sker däremot

genom ett beslut om invalidförklaring. Sådana ärenden böra därför även

enligt mitt förmenande avgöras centralt. Man kan då invända, att inkomstprövningen

och invalidprövningen hänga så nära ihop, att det slutliga beslutet

i dessa frågor bör fattas på samma gång. Om en sådan invändning godtages,

vore det lätt att föreskriva, att inkomstprövningen skall underställas pensionsstyrelsen

i de fall, då det är fråga om en ansökan om invalidpension. Man

skulle ändock vinna, att inkomstprövningen decentraliseras i alla ärenden

om bostadstillägg och änkepension.

Jag vill även påpeka, att antalet fall av inkomstprövning i de små pensionsdistrikten

på landet bli så förhållandevis få, att ortsombuden böra kunna

få tid att omsorgsfullt granska pensionsnämndens samtliga beslut. I de större

pensionsdistrikten bör man kunna förutsätta sådan sakkunskap hos pensionsnämnderna,

att dessa med förtroende kunna anförtros avgörandet av inkomstprövningen.

Jag föreslår sålunda, att pensionsnämnderna skola bemyndigas att fatta

slutliga beslut i ärenden angående inkomstprövning. Pensionsstyrelsens ortsombud

liksom pensionssökanden själv skall äga anföra besvär hos pensionsstyrelsen

över nämndens beslut.

Reservanterna ha slutligen framhållit, att då mer än halva antalet ansökningar,

som inom pensionsstyrelsen skulle underkastas granskning, kunde

antagas bestå av ansökningar om inkomstprövad ålderspension och änkepension,

pensionsstyrelsens tänkta organisation kunde nedskäras betydligt

vid en decentralisering av ärendena angående inkomstprövning.

Yttranden m. m.

För innehållet i yttrandena och pensionsstyrelsens promemoria i denna del

redogöres å s. 26—38 i propositionen. Utskottet får i dessa hänseenden hänvisa

till propositionen.

Departementschefens anförande beträffande folkpensioneringens administrativa

handhavande finnes till en del intaget å s. 21—24 i utskottets utlåtande.

I övrigt hänvisas till propositionen.

Besvärerätten.

Gällande bestämmelser.

Enligt såväl 1935 års lag om folkpensionering som nya folkpensioneringslagen

(35 §) gäller, att ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakBihang

till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 avd. Nr 26. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

ägare ävensom av kommun och av ombud för pensionsstyrelsen sökas hos

styrelsen genom besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens ordförande,

så att de äro honom tillhanda sist å fjortonde dagen efter beslutets

meddelande, den dagen oräknad då sådant skedde. Ordföranden äger ock

anföra besvär över nämndens beslut. Över anförda besvär skall nämnden

avgiva yttrande att åtfölja handlingarna till pensionsstyrelsen. över pensionsstyrelsens

beslut i ärende rörande pension må enligt gällande bestämmelser

klagan ej föras av enskild sakägare. Justitiekanslern eller efter dennes

medgivande kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens

ombud må söka ändring i pensionsstyrelsens beslut hos Konungen genom

besvär, vilka vid talans förlust skola vara inkomna till socialdepartementet

å trettionde dagen från den dag beslutet gavs.

Enligt lagen om regeringsrätten skola mål angående folkpensionering, invalidunderstöd

och barnbidrag tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.

Socialvdrdskommittén.

Enligt socialvårdskommitténs mening föreligger icke något behov att i

princip ändra nuvarande bestämmelser om klagan över pensionsnämnds beslut;

i ett par detaljer borde reglerna dock kunna förbättras. Sålunda syntes

böra stadgas att den omständigheten, att besvären ingivits eller insänts direkt

till pensionsstyrelsen i stället för till pensionsnämndens ordförande, ej må

utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit

till pensionsstyrelsen före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant

fall borde pensionsstyrelsen ha att omedelbart överlämna besvären till vederbörande

pensionsnämndsordförande för vederbörlig behandling. Har

pensionsnämnd särskild expedition, syntes besvären böra anses såsom inkomna

till pensionsnämndens ordförande den dag de inkommit till expeditionen.

Vad sålunda föreslagits torde redan nu tillämpas i praxis.

Kommittén har vidare anfört, att det i de flesta fall borde vara tillfyllest

att pensionsnämndens ordförande yttrade sig över inkomna besvär, såvida

det icke vore han själv som besvärat sig. Den nuvarande bestämmelsen

kunde, om den tillämpades strängt, leda till en betydande försening av ärendes

slutliga avgörande. Enligt vad kommittén anför, torde det vara vanligt

att pensionsnämnd bemyndigar sin ordförande att avgiva yttrande över inkomna

besvär.

I fråga om behovet av bestämmelser om besvär över pensionsstyrelsens

beslut i folkpensionsfrågor har socialvårdskommittén anfört, att detta behov

uppenbarligen vore beroende såväl av den betydelse sådan frågas avgörande

kunde ha för sökanden eller det allmänna som av sättet för frågornas handläggning

inom pensionsstyrelsen. ökningen av pensionsförmånernas storlek

skärpte kravet på tillförlitlighet vid pensionsärendenas avgörande, vilket förhållande

talade för att pensionsstyrelsens beslut borde kunna överklagas i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

19

viss utsträckning. Förhållandet medförde emellertid också behov av en omsorgsfullare

handläggning av dessa ärenden inom pensionsstyrelsen och i den

mån detta behov tillgodosåges, minskades behovet av besvärsmöjligheter.

Kommittén, som ansett att vare sig Kungl. Maj:t i statsrådet eller regeringsrätten

vore lämplig som högsta instans, har föreslagit, att frågan om

inrättande av en socialförsäkringsöverdomstol upptages till utredning och att

i avbidan på denna frågas lösning nuvarande bestämmelser om besvär över

pensionsstyrelsens beslut i folkpensionsärenden bibehållas.

Yttranden m. m.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 47 och 48 i propositionen.

Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Departementschefens anförande beträffande besvärsrätten finnes till en

del intaget å s. 24—26 i utskottets utlåtande. I övrigt hänvisas till propositionen.

Utbetalningsfrågor.

Gällande bestämmelser m. m.

1 såväl 1935 års lag om folkpensionering som den nya lagen i samma

ämne stadgas att det ankommer på Konungen att förordna angående sättet

och tiden för utbetalning av folkpension. Bestämmelserna härom äro för

närvarande meddelade i en den 25 september 1942 utfärdad kungörelse (nr

772) som genom kungörelse den 1 juni 1945 (nr 237) undergått viss ändring.

Därjämte ha detaljbestämmelser utfärdats av pensionsstyrelsen och

generalpoststyrelsen.

Socialvårdskommittén föreslog i sitt betänkande med förslag till ny lagstiftning

om folkpensionering, att i lagen skulle införas bestämmelse därom

att folkpension skulle utbetalas månadsvis, därvid den finge anses belöpa

på december månad med högst elva kronor högre belopp än på envar av

årets övriga månader. Folkpension, som utgjordes av enbart grundpension

eller som vore änkepension, skulle dock kunna utbetalas kvartalsvis, därvid

den i fråga om änkepension finge anses belöpa på kalenderårets sista

kvartal med högst tre kronor högre belopp än på ett vart av årets övriga

kvartal. Syftet med de sålunda föreslagna bestämmelserna var att möjliggöra

att folkpension alltid skulle kunna utbetalas i jämna kronor. Bestämmelserna

upptogos emellertid icke i det förslag till ny lag om folkpensionering,

som förelädes riksdagen, med hänsyn till socialvårdskommitténs fortsatta

arbete angående förändrad ordning för utbetalningen av folkpensionerna.

1 nu förevarande betänkande har socialvårdskommittén föreslagit att det

nuvarande systemet för utbetalning av folkpensioner skulle utbytas mot ett

nytt system, enligt vilket utbetalningarna skulle verkställas centralt därige
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

nom att från pensionsstyrelsen utsändes särskilda folkpensionsanvisningar.

Sedan yttranden över betänkandet i denna del inkommit från pensionsstyrelsen,

generalpoststyrelsen och statens organisationsnämnd har Kungl. Maj:l

genom beslut den 21 juni 1946 förklarat sig avse att lägga det framlagda

förslaget angående sättet för utbetalningen av folkpensionerna, sett ur teknisk

synpunkt, till grund för en omläggning av utbetalningssystemet.

Socialvårdskommittén.

Kommittén har i förevarande betänkande föreslagit upptagande i nya folkpensioneringslagen

av de regler för utbetalning månadsvis som kommittén

tidigare föreslagit. Emellertid har den jämkning förordats, att någon föreskrift

om utbetalning av änkepensioner icke borde meddelas, då med det nya

utbetalningssättet det vore lämpligast att utbetala samtliga änkepensioner

månadsvis.

Härutöver har kommittén upptagit en del ytterligare spörsmål rörande

folkpensionernas utbetalning till behandling. I fråga om hustrutilläggen har

kommittén sålunda ansett skäl tala för att dessa borde utbetalas till hustrun

själv. I annat fall uppstode svårigheter, när mannen på statens bekostnad

intoges på anstalt eller han intoges på fattigvårdsanstalt eller fattigvården

eljest vore berättigad uppbära hans folkpension, ävensom då hustrun vore

omhändertagen å anstalt. Kommittén föresloge därför att i 38 ''§ nya lagen

om folkpensionering intoges bestämmelse att hustrutillägg uppgående till

lägst 60 kronor skulle utbetalas till hustrun. De fall då hustrutillägget understege

nämnda belopp torde bli mycket få. Någon olägenhet syntes icke

behöva uppkomma av att hustrutillägget i dessa fall utbetalades till mannen

för undvikande av separat utbetalning av alltför små belopp.

För ett särskilt fall har socialvårdskommittén föreslagit införande i lagtexten

av bestämmelse om rätt för pensionsstyrelsen att utbetala folkpension

till annan än den därtill berättigade. Kommittén har nämligen, under åberopande

av vad i samband med nya folkpensioneringslagens tillkomst förekommit

angående alkoholmissbrukares rätt till folkpension, förklarat, att

det skulle vara tilltalande därest påföljdsbestämmelsen vid alkoholmissbruk

kunde ersättas med ett stadgande, som innebure möjlighet för pensionsstyrelsen

att i fall av alkoholmissbruk utbetala folkpension till annan än den

pensionsberättigade själv, exempelvis till kommunal myndighet eller till den

pensionsberättigades make. Då kommittén ställt sig tveksam inför spörsmålet

att giva pensionsstyrelsen ett allmänt bemyndigande att utbetala pensionen

till annan än den pensionsberättigade, syntes en framkomlig väg vara

att giva pensionsstyrelsen sådan befogenhet, därest nykterhetsnämnd gjorde

framställning därom. Kommittén förordade därför att ifrågavarande värdighetsbestämmelse

finge utgå ur 16 §, samt att i stället i 38 § infördes en be

stämmelse av innehåll att pensionsstyrelsen ägde, där nykterhetsnämnd där

om gjort framställning, besluta, att folkpension till den, vilken är eller ny
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26. 21

ligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk, skulle utbetalas till annan än den

pensionsberättigade.

Yttranden m. m.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 53—55 i propositionen.

Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Departementschefens anförande beträffande utbetalningsfrågorna finnes

till en del intaget å s. 26 och 27 i utskottets utlåtande. I övrigt hänvisas till

propositionen.

Departementschefen.

1 fråga om folkpensioneringens administrativa hand hav ande har föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, i propositionen anfört bland

annat följande:

»Vid framläggandet för 1946 års riksdag av förslaget till ny lag om folkpensionering

framhölls, att de i förslaget upptagna föreskrifterna angående

folkpensioneringens administrativa handhavande vore att anse såsom provisoriska

i avbidan på den ytterligare utredning härutinnan socialvårdskommittén

ställt i utsikt. Denna utredning föreligger nu. I fråga om sättet

för pensionsärendenas behandling har socialvårdskommittén icke föreslagit

några väsentliga ändringar i vad för närvarande gäller.

Rörande pensionsnämndernas befattning med pensionsärendena gäller såväl

för närvarande som enligt nya folkpensioneringslagen i dess antagna

lydelse, att varje beslut av pensionsnämnd skall granskas av pensionsstyrelsen,

som har det slutliga avgörandet i sin hand. Detta gäller såväl rent

faktiska förutsättningar för rätten till pension som mera skälighetsbetonade

avgöranden. I sistnämnda hänseende avser prövningen framför allt två

spörsmål, nämligen dels huruvida vederbörande är invalid i folkpensioneringslagens

mening och därmed berättigad till invalidpension (eller sjukbidrag)

och dels frågan om storleken av den pensionsberättigades inkomst.

Vad angår invaliditetsprövningen har socialvårdskommittén funnit klart, att

denna även i fortsättningen borde verkställas såväl lokalt som centralt. I

fråga om inkomstprövningen har kommittén övervägt huruvida en decentralisering

av prövningsförfarandet kunde ske. På anförda skäl har emellertid

kommittén stannat för att föreslå att även på detta område den nuvarande

ordningen i huvudsak bibehålies. Två ledamöter av kommittén ha dock på

denna punkt varit av annan mening och förordat en decentralisering av inkomstprövningen.

De skäl socialvårdskommittén anfört för att invaliditetsprövningen även

i fortsättningen bör handläggas såväl lokalt som centralt synas mig bärande.

Jag vill särskilt framhålla vad kommittén anfört därom, att man icke kan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

till lokala organ knyta den medicinska expertis, som är erforderlig för en

följdriktig och tillfredsställande prövning av invaliditetsavgörandena, ävensom

att vid en centraliserad invaliditetsprövning föreligga större möjligheter

att anordna invaliditetsförebyggande åtgärder och sörja för erforderlig sjukvård.

Med invaliditetsprövning torde, på sätt pensionsstyrelsen i sin särskilda

promemoria anfört, i här förevarande avseende böra jämställas prövningen

av rätt till blindtillägg till den som ej åtnjuter invalidpension.

Därest i enlighet med det anförda pensionsnämnds beslut angående förefintligheten

av invaliditet i folkpensioneringslagens mening alltjämt skall

underställas pensionsstyrelsens prövning, torde detsamma böra gälla om inkomstprövningen

i ärenden angående invalidpension. Förutsättningarna för

att någon skall betraktas som invalid i folkpensioneringslagens mening äro

att vederbörande på grund av sjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat

lyte är ur stånd att försörja sig genom sådant arbete som motsvarar hans

krafter och färdigheter. Såsom socialvårdskommittén framhållit och pensionsstyrelsen

i sitt yttrande understrukit är med hänsyn härtill uppskattningen

av arbetsinkomstens storlek ett betydelsefullt moment även i själva

invaliditetsprövningen. Det rent medicinska bedömandet kompletteras sålunda

med en uppskattning av den pensionssökandes faktiska försörjningsläge.

Då den medicinska invaliditetsprövningen, enligt vad jag tidigare anfört,

bör ske såväl lokalt som centralt, synes detsamma böra gälla om inkomstprövningen

i invaliditetsärenden. I denna del finner jag mig sålunda

böra godtaga socialvårdskommitténs förslag.

Vad åter angår inkomstprövningen i övrigt — i fråga om bostads- och

hustrutillägg till ålderspensioner samt änkepensioner -—• hyser jag för min

del i likhet med minoriteten inom kommittén och ett flertal remissinstanser

starka sympatier för en decentraliserad inkomstprövning. Den lokala ortsoch

personkännedomen beredes härigenom det inflytande, som enligt min

uppfattning bör tillkomma den. Att folkpensioneringen till väsentlig del är

en statlig angelägenhet torde icke göra det nödvändigt att den centrala tillsyn

av folkpensioneringens handhavande, som är önskvärd, erhåller den formen

att varje av kommunal myndighet fattat beslut skall i detalj prövas av ett

centralt ämbetsverk. Socialvårdskommitténs betänkande andas en stark

misstro mot de lokala organens villighet och förmåga att på ett riktigt sätt

handha tillämpningen av folkpensioneringslagen. Jag kan icke dela denna

inställning. Såsom länsstyrelsen i Malmöhus län anfört torde, med den erfarenhet

och ansvarskänsla kommunala nämnder i allmänhet besitta, någon

större risk för missbruk icke föreligga om inkomstprövningen decentraliseras.

Det är att märka, att resultatet av inkomstprövningen icke kan medföra

att på staten övervältras kostnader, som eljest skolat bäras av kommunen.

De nya folkpensionernas belopp ha nämligen avvägts så att något behov av

fattigvård vid sidan av desamma normalt icke skall föreligga, i allt fall icke

om vederbörande pensionär har egna inkomster vid sidan av pensionen. Att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

23

märka är vidare alt frikostighet irån de kommunala organens sida vid pensionsärendenas

handläggning medför att vederbörande kommuns utgifter i

form av bidrag till den inkomstprövade förmånen stegras. Då ett av huvudskälen

för att låta kommunerna bidraga till kostnaderna för folkpensioneringen

varit att skapa garantier för en omsorgsfull prövning av inkomstberäkningen,

synes konsekvensen kräva att de kommunala organen också fa

taga ansvaret för de beslut som fattas i dylikt hänseende.

Socialvårdskommittén har såsom skäl mot en decentralisering av inkomstprövningen

anfört, att vid en decentraliserad prövning lagtillämpningen

kunde befaras bli mycket ojämn och komma att influeras av kommunernas

olika ekonomiska ställning och den subjektiva uppfattningen inom det kommunala

organ som hade att handlägga ärendet. Dessa farhågor kunna måhända

icke helt avvisas. Såsom minoriteten inom kommittén och vissa

remissinstanser påpekat torde dock denna olägenhet kunna motverkas genom

en intensifierad inspektions- och upplysningsverksamhet från pensionsstyrelsens

sida. Vad särskilt angår det inflytande på prövningen, som kommunernas

bidragsskyldighet till inkomstprövade pensionsförmåner kan tänkas

medföra, vill jag erinra, att riksdagen vid antagandet av den nya folkpensioneringslagen

hemställde om utredning angående denna bidragsskyldighet

i syfte att utjämna den olika belastningen å kommunernas ekonomi. Genomföres

en dylik utjämning — utredning därom har numera verkställts och

jag torde få senare anmäla denna fråga — torde därigenom det anförda

skälet mot en decentralisering avsevärt minska i betydelse. Därjämte är att

märka, att pensionsstyrelsen genom sina ortsombud kan öva inflytande på

pensionsärendenas handläggning. Att förlägga beslutanderätten till ortsombuden

— en utväg som diskuterats av socialvårdskommittén — är emellertid

enligt min uppfattning icke lämpligt. Härigenom skulle pensionsnämnderna

i realiteten komma att intaga samma ställning som för närvarande

och någon verklig decentralisering komme sålunda ej till stånd.

Pensionsstyrelsen har förklarat, att även om en decentraliserad handläggning

av inkomstprövningen kunde tänkas medföra någon tidsvinst, denna

dock normalt komme att bliva obetydlig. I den särskilda promemoria styrelsen

avgivit har vidare anförts, att under den första tiden av den nya lagstiftningens

tillämpning en decentralisering kunde väntas komma att bidraga

till en summarisk handläggning av ärendena. Styrelsen har vidare — från

sina utgångspunkter — funnit någon personalbesparing av betydelse inom

styrelsen icke kunna ske, bland annat därför att antalet besvär i pensionsärenden

komme att ökas vid en decentralisering och denna nödvändiggjorde

en kraftigt vidgad inspektionsverksamhet från styrelsens sida. Farhågor ha

vidare av styrelsen uttalats för att en sådan förstärkning av ortsombudsinstitutionen,

som nödvändiggjordes av decentraliseringen, skulle möta slöra

svårigheter att genomföra.

De invändningar mot en decentralisering av inkomstprövningen, som så
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

lunda gjorts, synas mig icke kunna tillmätas sådan vikt, att de böra lägga

hinder i vägen för en dylik åtgärd. Jag är väl medveten om att den ökade

inspektions- och upplysningsverksamhet, som vid en decentralisering är

önskvärd, i viss mån uppväger den besparing i pensionsstyrelsens organisation,

som granskningsarbetets bortfallande medför. Fördelarna av en decentraliserad

inkomstprövning i form av ett ökat inflytande för den lokala

orts- och personkännedomen, en stegrad ansvarskänsla hos pensionsnämnderna

och ett snabbare avgörande av ärendena synas emellertid väga så

tungt, att jag förordar en sådan decentralisering.

I enlighet med det anförda skulle pensionsstyrelsens befattning med pensionsnämndernas

beslut i ärenden angående ålders- och änkepension — inberäknat

utgående hustrutillägg eller bostadstillägg — därest besvär ej anförts,

i huvudsak inskränkas till en kontroll av pensionsbeloppets beräkning,

medan däremot i ärenden angående invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg

styrelsen skulle vara skyldig att granska nämndsbesluten i samma

omfattning som hittills. För pensionsstyrelsens del innebär detta en betydande

omläggning, medan däremot pensionsnämndernas arbete icke nämnvärt

påverkas av decentraliseringen. En ny uppgift för nämnderna tillkommer

dock i och med uträknandet av pensionerna. Detta synes böra ske icke

endast i sådana ärenden, vilkas handläggning decentraliseras, utan i alla

pensionsärenden, som handläggas av nämnden, och sålunda jämväl i ärenden

angående invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg. För de pensionssökande

torde det nämligen vara av intresse att snarast möjligt få besked

om pensionens storlek, och den omständigheten att beloppet till äventyrs kan

komma att ändras av pensionsstyrelsen synes ej i detta sammanhang böra

tillmätas större vikt.

I det föregående har icke berörts frågan om handläggningen av ansökningar,

som avse enbart allmän ålderspension. Sådana ansökningar skola i

regel av pensionsnämndens ordförande omedelbart översändas till pensionsstyrelsen.

Med hänsyn till önskvärdheten av snabbhet i handläggningen

synes någon ändring på denna punkt icke påkallad.»

I fråga om besvärsrätten har departementschefen bland annat anfört

följande:

»I det föregående har jag förordat, att pensionsnämndernas beslut i viss

omfattning skola bli gällande utan den granskning från pensionsstyrelsens

sida som för närvarande äger rum. Det är givet, att härigenom rätten att

anföra besvär över pensionsnämnds beslut kommer att öka i betydelse och

att antalet besvärsmål i pensionsstyrelsen kommer att bli högre än vad eljest

skulle blivit fallet. Särskilt under de första åren efter den nya folkpensioneringslagens

ikraftträdande torde man få räkna med att besvärsförfarandet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

25

blir flitigt anlitat. Någon anledning att i princip ändra de nuvarande reglerna

om rätten att anföra besvär över pensionsnämnds beslut torde emellertid

icke föreligga.

över pensionsstyrelsens beslut i pensionsärende kan för närvarande klagan

ej föras av enskild part. Socialvårdskommittén har funnit någon ändring

härutinnan icke böra ske, men förordat, att frågan om inrättande av

en socialförsäkringsöverdomstol, som skulle vara högsta instans jämväl i

fråga om andra socialförsäkringsformer, bleve föremål för utredning. En

dylik utredning har förordats av åtskilliga av remissinstanserna. Pensionsstyrelsen

har dock för sin del funnit något behov av utvidgning av rätten

till besvär i folkpensionsärenden icke föreligga. Själv delar jag uppfattningen

att inrättandet av en för olika socialförsäkringsgrenar gemensam

högsta prövningsinstans bör bli föremål för övervägande. Tidpunkten härför

synes mig dock ännu icke inne i betraktande därav att reformarbetet på

socialförsäkringens område alltjämt pågår. Den ifrågasatta utredningen synes

fördenskull böra tills vidare anstå.

I den nya lagen om allmän sjukförsäkring har införts möjlighet att hos

Kungl. Maj:t överklaga tillsynsmyndighetens — pensionsstyrelsens — beslut

i ärenden som angå lagens tillämpning, ehuru endast i viss begränsad omfattning.

Såsom skäl för införandet av denna besvärsrätt har jag anfört

bland annat, att rätten till sjukhjälp ofta torde vara av stor ekonomisk betydelse

för den enskilde samt att tillvaron av en överinstans torde medföra

större garantier att spörsmål av mera principiell art ägnades en noggrann

prövning. Såsom ett skäl att förlägga prövningen av besvärsärendena till

Kungl. Maj:t i statsrådet har jag anfört att det särskilt under de första åren

efter den nya lagens ikraftträdande kunde vara av vikt att chefen för socialdepartementet

bleve i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Vad sålunda

anförts synes mig i allt väsentligt äga motsvarande tillämpning i ärenden

angående folkpension. Jag finner det därför påkallat, att jämväl i dylika

ärenden möjlighet för den enskilde att anföra besvär över pensionsstyrelsens

beslut införes. Rätten därtill måste dock med hänsyn till ärendenas antal

på något sätt begränsas. Såsom socialvårdskommittén påpekat är i så gott

som alla fall beviljandet av folkpension en fråga av synnerlig vikt för den

sökande, varför de i sjukförsäkringslagen upptagna förutsättningarna för

att besvärsrätt skall föreligga icke lämpligen kunna tagas till förebild för

motsvarande bestämmelser i folkpensioneringen. Det synes icke möjligt att

lösa frågan på annat sätt än att åt pensionsstyrelsen inrymmes en diskretionär

prövningsrätt i vilka fall besvär skola få anföras. Därvid torde, i

huvudsaklig anslutning till vad socialvårdskommittén uttalat, böra föreskrivas

att pensionsstyrelsen skall lämna tillstånd till klagan, då fråga om sökanden

är arbetsoförmögcn eller fråga om beräkning av sökandes inkomst

befinnes vara tveksam och tillika av slör betydelse ur ekonomisk synpunkt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

eller fråga är om tillämpning av påföljdsbestämmelse eller pensionsstyrelsen

eljest finner särskilda skäl föreligga att bevilja tillstånd. Härutöver bör, liksom

i fråga om sjukförsäkringen, tillstånd alltid lämnas, då någon av dem

som inom pensionsstyrelsen deltagit i behandlingen av ärendet uttalat avvikande

mening. Nuvarande bestämmelser om rätt för annan än enskild

att anföra besvär över pensionsstyrelsens beslut i folkpensionsärenden torde

däremot kunna kvarstå i oförändrat skick. Frågan om den ändring i regeringsrättslagen

som påkallas av den av mig nu förordade omläggningen av

besvärsförfarandet torde senare få anmälas av chefen för justitiedepartementet.

»

Beträffande utbetalningsfrågorna har departementschefen bland annat anfört

följande:

»Det nya utbetalningssystem för folkpensionerna, varom Kungl. Maj:t i

princip fattat beslut, innebär att det nuvarande kvittenshäftessystemet skall

ersättas av utbetalning genom centralt utfärdade särskilda folkpensionsanvisningar,

vilka från pensionsstyrelsen utsändas till postanstalterna för utdelning

till de pensionsberättigade. Dessa skola därefter äga lyfta pensionsbeloppen

å vederbörlig postanstalt. Utbetalningen förutsättes skola liksom

hittills i regel ske månadsvis. Mot socialvårdskommitténs förslag att folkpension,

som utgöres av enbart grundpension, skall utbetalas kvartalsvis har

jag ej något att erinra. I likhet med kommittén förordar jag vidare att i

lagen om folkpensionering införas uttryckliga bestämmelser i här förevarande

avseenden samt att därvid stadgas att pensionen skall anses belöpa

på december månad med högst elva kronor högre belopp än på envar av

årets övriga månader. Genom sistnämnda stadgande vinnes att pensionen

alltid kan utbetalas i jämnt antal kronor. De av kommittén i detta sammanhang

föreslagna föreskrifterna om särskilda regler för kommunbidragens

beräkning torde böra bli föremål för övervägande i samband med att frågan

om kommunbidragens konstruktion upptages till avgörande.

Socialvårdskommittén har föreslagit att hustrutillägg till folkpension skall,

utom för det fall att hustrutillägget understiger 60 kronor om året, utbetalas

till hustrun själv samt till stöd därför åberopat, att eljest svårigheter skulle

kunna uppstå, när endera av makarna omhändertoges på anstalt och i vissa

andra fall. Då grunden till att hustrutillägg införts är den, att eljest mången

gång två åldriga makar skulle bliva hänvisade att försörja sig å allenast

mannens pension, samt hustrun själv uppbär sin folkpension, då båda makarna

äro pensionsberättigade, synes detta kommitténs förslag böra genomföras.

Anledning synes mig dock icke föreligga att göra något undantag för

sådana fall då hustrutillägget icke uppgår till 60 kronor. Dessa fall torde

komma att bliva sällsynta och anledning att i lagstiftningen särskilt beakta

dem synes mig ej föreligga.

Jag övergår härefter till frågan om folkpensions utbetalning till annan än

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

27

pensionstagaren, då fråga ej är om hustrutillägg. Socialvårdskommittén har

i denna del för ett särskilt fall, nämligen i fråga om pensionsberättigad

som är hemfallen åt alkoholmissbruk, föreslagit att i lagen skulle inryckas

föreskrifter som möjliggjorde folkpensionsutbetalning till annan, exempelvis

till kommunal myndighet eller till den pensionsberättigades make. I

samband härmed borde enligt kommitténs mening den särskilda bestämmelsen

om indragning av folkpension vid alkoholmissbruk utgå ur lagen.

Detta förslag synes mig böra godtagas. Regler av nu antytt innehåll synas

med hänsyn till deras för pensionstagaren ingripande betydelse böra införas

i själva lagen.

Övergången till det nya u[betalningssystemet för folkpensionerna torde,

utöver vad i det föregående sagts, kräva ytterligare föreskrifter angående

utbetalningsspörsmål, såsom exempelvis beträffande rätten att använda fullmakt

vid pensionens lyftande. Sådana—ytterligare föreskrifter torde emellertid

få överlåtas åt administrativt avgörande. Vad pensionsstyrelsen anfört

därom att i vissa fall ett icke obetydligt överskott uppkomme å uppburen

folkpension sedan vårdavgift erlagts för å anstalt intagen pensionstagare

torde därvid böra beaktas. Jag vill i detta sammanhang betona, att i den mån

den nya folkpensionen är tillräcklig för att pensionstagaren skall kunna själv

bekosta utgående vårdavgifter, fattigvårdssamhällena böra medverka till att

omhändertagandet av pensionstagaren bringas att upphöra.»

Förslagets särskilda bestämmelser.

Utskottet får beträffande förslagets särskilda bestämmelser, utöver vad

som anföres här nedan, hänvisa till propositionen s. 59—70.

Enligt 1935 års lag om folkpensionering skall pensionsnämnd sammanträda

så ofta ordföranden med avseende å inkomna ärendens antal och vikt

finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår. Härutöver har

i instruktionen för pensionsnämnderna föreskrivits att ärende, som för prövning

eller yttrande av pensionsnämnd inkommit till nämndens ordförande,

skall av nämnden handläggas snarast möjligt och senast inom två månader,

såvida icke pensionsstyrelsen, där det prövas erforderligt, annorlunda förordnar.

I nya folkpensioneringslagen har på departementschefens förslag i

28 § influtit bestämmelse om att pensionsnämnd skall sammanträda minst

en gång i månaden om på nämndens prövning beroende ärende finnes.

Socialvårdskommittén har i denna fråga anfört, att kommittén helt delade

den uppfattning, som läge bakom den sålunda vidtagna ändringen, nämligen

att det på alla sätt borde eftersträvas att de pensionssökande finge den folkpension,

vartill de kunde finnas berättigade, utan onödigt dröjsmål. Emellertid

måste enligt kommitténs mening också hänsyn tagas till de svårighe
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

ter, som kunde vara förenade med allt för täta nämndssammanträden, särskilt

i kommuner med svåra kommunikationsförhållanden. Då fråga vore

om indragning eller minskning av pension eller då pensionsstyrelsen återförvisat

pensionsärende men samtidigt provisoriskt beviljat pension, torde ofta

behovet av snabbhet i handläggningen icke vara så stort som då fråga vore

om nybeviljande eller ökning av pension.

Kommittén har föreslagit att pensionsnämnd skall sammanträda så ofta

ordföranden med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det

nödigt, dock minst en gång varje kalenderkvartal samt under iakttagande

av att på nämndens prövning beroende ansökning om pension eller om ökning

av pension skall handläggas snarast möjligt och senast inom en månad,

såvida icke pensionsstyrelsen. där det prövas erforderligt, annorlunda förordnar.

Pensionsstyrelsen har i sitt yttrande över socialvårdskommitténs betänkande

förklarat, att såväl den i nya folkpensioneringslagen influtna bestämmelsen

om pensionsnämnds sammanträde minst en gång i månaden som

kommitténs förslag till uppmjukning av denna bestämmelse skulle för tiden

intill den nya kommunindelningens ikraftträdande medföra så störa och allvarliga

olägenheter för nämnder och ombud, att styrelsen ifrågasatte om ej

hittills tillämpade föreskrifter borde få gälla till dess ny kommunindelning

trätt i kraft. Alltså skulle obligatoriskt sammanträde hållas varje halvår

samt handläggning av pensionsärende ske senast inom två månader sedan

ärendet inkommit till ordföranden, såvida icke pensionsstyrelsen, där det

prövades erforderligt, annorlunda förordnade. Möjligen kunde sistnämnda

tidrymd utbytas mot en månad, men i dylikt fall torde dock ett generellt

medgivande från pensionsstyrelsen om högst två månaders liggetid för vissa

mindre brådskande ärenden bli erforderligt.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande:

»För de pensionssökande är det uppenbarligen av största vikt, att prövningen

av pensionsansökningarna icke onödigtvis fördröjes. Mot bakgrunden

härav föreslog jag vid framläggande av förslaget till nya folkpensioneringslagen,

att pensionsnämnd skulle sammanträda minst en gång i månaden, om

på nämndens prövning beroende ärende funnes. Den ytterligare utredning

som nu föreligger har icke föranlett mig att frångå denna principiella ståndpunkt.

Med hänsyn till lokala förhållanden — jag tänker därvid särskilt på

Norrland — kan det emellertid vara önskvärt att pensionsstyrelsen äger

medgiva undantag från denna huvudregel. Syftet med regeln synes mig ock

vinnas, därest, på sätt socialvårdskommittén förordat, regeln kommer att

gälla endast ansökningar om pension eller om ökning av pension. Beträffande

andra ärenden torde i en blivande ny instruktion för pensionsnämnderna

kunna inflyta erforderliga föreskrifter till förebyggande av onödig

tidsutdräkt i ärendenas handläggning. I anledning av vad föreningen pen
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

29

sionsnämndsordförande i Stockholm med omnejd anfört vill jag uttala, att

det i regel bör vara möjligt att inom en månad erhålla det material som erfordras

för prövning av en pensionsansökning. Den -möjlighet som enligt

30 § finnes att uppskjuta ärendes fortsatta handläggning, bör följaktligen

användas endast då så är oundgängligen erforderligt. Jag vill slutligen anmärka

att jag icke finner något behov föreligga av föreskrift att pensionsnämnd

obligatoriskt skall sammanträda varje kalenderkvartal eller ens varje

kalenderhalvår. Finnes intet ärende att handlägga, är uppenbarligen ett dylikt

sammanträde ganska meningslöst.

I enlighet med det anförda föreslår jag att pensionsnämnd skall sammanträda

å ställe, som nämnden bestämmer, på kallelse av ordföranden, så ofta

denne med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det nödigt,

dock att på nämndens prövning beroende ansökning om pension eller om

ökning av pension skall handläggas snarast möjligt och senast inom en

månad, såvida icke pensionsstyrelsen, där särskilda skäl därtill föranleda,

annorlunda förordnar.»

I den förut omnämnda skrivelsen till utskottet från föreningen pensionsnämndsordförande

i Stockholm med omnejd framhålles, att den föreslagna

bestämmelsen i 28 § att ansökning om pension eller om ökning av pension

skulle handläggas senast inom en månad för Stockholms vidkommande

skulle medföra icke ringa svårigheter. Den skulle nämligen tvinga stadens

pensionsnämnder att sammanträda minst var fjortonde dag och sannolikt

varje vecka, vilket knappast kunde anses erforderligt ur saklig synpunkt.

Pensionsnämnderna i Stockholm hade gemensam expedition. En ansökning,

som inlämnats till expeditionen, räknades som inkommen till ordföranden

samma dag den inlämnats till expeditionen. Det toge ofta tio å fjorton dagar

för expeditionen att införskaffa uppgifter från socialregistret, nykterhetsnämnd

och andra dylika uppgifter. Ibland kunde det dröja ännu längre innan

ansökningen faktiskt komme ordföranden tillhanda. Pensionsnämnderna

i Stockholm hade i regel sammanträde var tredje vecka. Det vore ett

önskemål att nämnderna finge fortsätta härmed och icke tvingades att hålla

två sammanträden varje månad.

Utskottet.

Både enligt nu gällande bestämmelser och enligt 1946 års lag om folkpensionering

i dess antagna lydelse skall varje beslut av pensionsnämnd

granskas av pensionsstyrelsen, som har det slutliga avgörandet i sin hand.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget innebär en betydande decentralisering

av folkpensioneringens administrativa handhavande. Pensionsstyrelsens

befattning med pensionsnämndernas beslut i ärenden angående

ålders- och änkepension skall, därest besvär icke anföres, enligt för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

slaget i huvudsak inskränka sig till en kontroll av pensionsbeloppets beräkning.

I ärenden angående invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg skall

däremot pensionsstyrelsen i samma omfattning som hittills granska pensionsnämnds

beslut.

Utskottet har icke något att erinra mot det framlagda förslaget till lag

angående ändring i 1946 års lag om folkpensionering. Såsom departementschefen

framhållit, torde den i propositionen föreslagna decentraliseringen av

inkomstprövningen icke medföra någon större fara för missbruk. Det torde

visserligen förhålla sig så, att en decentralisering av inkomstprövningen kan

befaras medföra ojämnhet i lagtillämpningen, men denna olägenhet torde

kunna motverkas genom en intensifierad inspektions- och upplysningsverksamhet

från pensionsstyrelsens sida.

Enligt den nuvarande lydelsen av 28 § i 1946 års lag om folkpensionering

skall pensionsnämnd sammanträda så ofta ordföranden med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång i månaden,

om på nämndens prövning beroende ärende finnes. Denna bestämmelse

föreslås i propositionen ändrad så, att pensionsnämnd skall sammanträda

så ofta ordföranden med avseende å inkomna ärendens antal och vikt

finner det nödigt, dock att på nämndens prövning beroende ansökning om

pension eller om ökning av pension skall handläggas snarast möjligt och

senast inom en månad, såvida icke pensionsstyrelsen, där särskilda skäl föranleda

därtill, annorlunda förordnar. Föreningen pensionsnämndsordförande

i Stockholm med omnejd har i skrivelse till utskottet framhållit, att

den föreslagna lydelsen av 28 § för Stockholms vidkommande skulle

komma att medföra vissa svårigheter. För de pensionssökande är det uppenbarligen

av största vikt, att prövningen av pensionsansökningarna icke fördröjes,

och utskottet vill därför icke föreslå någon ändring av den lydelse

28 § erhållit i propositionen. Fn sådan ändring torde icke heller vara nödvändig

för lösande av de av föreningen påtalade svårigheterna. Om med

hänsyn till lokala förhållanden huvudregeln i 28 § skulle medföra olägenheter,

så har nämligen pensionsstyrelsen rätt att medgiva undantag från

huvudregeln.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 6 maj 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

31

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Löfvander, Björkman,

Söderkvist, Hagman, fröken Osvald* och herr Nerman;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård*, Ryberg,

fru Johansson*, herrar Jacobsson i Igelsbo, Carlsson i Bakeröd, Lundberg

och Andersson i Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947

716789

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 a1 i texten