Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vackt motion om upphävande av lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

1947-05-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:29, Utlåtande i anledning av vackt motion om upphävande av lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

1

Nr 29.

Utlåtande i anledning av vackt motion om upphävande av lagen

den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser angående

tillfällig vattenreglering.

I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 21,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Pettersson i Ersbacken

m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta att lagen av den 20 oktober

1939 angående tillfällig vattenreglering måtte upphävas från och med den

1 juli 1947».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Till utskottet har från Avesta jernverks aktiebolag och Alby nya kloratfabriksaktiebolag

inkommit en skrivelse med uppgifter angående i motionen

berörda regleringar i Dalälvens vattenområde.

Lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser angående tillfällig

vattenreglering, nedan kallad 1939 års lag, är en fullmaktslag, som får

begagnas vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Enligt 1 § äger Konungen

under angivna förhållanden för viss tid eller tills vidare förordna, att vad i

lagen är stadgat om meddelande av tillstånd till tillfällig vattenreglering skall

äga tillämpning. Riksdagens samtycke till förordnandet erfordras.

Enligt 2 § må — utan hinder av vad i 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen

stadgas — för bättre utnyttjande av vattenkraft tillstånd meddelas till tillfällig

reglering av avrinningen ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag,

därest sådan åtgärd prövas ur allmän och enskild synpunkt medföra

fördel, som väsentligt överväger därmed förenade olägenheter. Tillståndet

gives av vattendomstol och skall enligt 3 § meddelas för viss tid, högst tre

år. Efter framställning därom äger vattendomstolen ändra övriga villkor för

tillståndet eller föreskriva nya villkor, när det finnes påkallat. I fråga om

tillfällig reglering, som berör någon av de största sjöarna eller eljest är av

synnerlig omfattning, skall emellertid frågan om företagets tillåtlighet underställas

Kungl. Maj:ts prövning under samma förutsättningar, som eljest

gälla enligt 4 kap. 13 § vattenlagen. — Beträffande villkoren för vattenregleringen

i övrigt stadgas i 4 §, att om valtenregleringen kan antagas medföra

avsevärt men för fisket, fiskeavgift skall utgå enligt vad i 2 kap. 10 § vattenlagen

sägs. Kan vattenregleringen antagas medföra avsevärt men för den

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 29.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

bygd, som beröres av företaget, eller är den båtnad, som vinnes, av stor betydelse,

skall enligt 7 § s. k. regleringsavgift utgå för företaget med skäligt

belopp, minst tvåtusen och högst femtontusen kronor för år, för tillgodoseende

av sådant allmänt ändamål beträffande bygden, som avses i 4 kap.

15 § vattenlagen. Detta innebär, att medlen skola användas för tillgodoseende

av allmänna behov beträffande den bygd som beröres av företaget, såsom

jordbrukets främjande eller beredande av tillgång till elektrisk kraft eller

eljest för befolkningens behov. För skada och intrång genom vattenregleringen

skall jämlikt 5 § ersättning utgå enligt 9 kap. vattenlagen. För icke

tillgodogjord vattenkraft, som på grund av 1939 års lag tillfälligt tages i anspråk,

behöver dock i regel ersättning ej lämnas. Vad i 3 kap. vattenlagen är

stadgat om vattenreglering med tvångsdelaktighet skall jämlikt 6 § icke äga

tillämpning på tillfällig reglering, men är regleringen uppenbart till nytta för

annan, som utnyttjar vattenkraft, är denne dock pliktig att lämna skäligt

bidrag till kostnaden för regleringen. — I processuellt hänseende stadgas i

8 §, att vattendomstolen, där det kräves för undvikande av dröjsmål med

vattenregleringen, äger att vid meddelande av tillstånd därtill uppskjuta

prövningen av uppkomna ersättningsfrågor till senare tidpunkt. Jämväl fastställandet

av fiskeavgift och regleringsavgift må uppskjutas till lämplig tidpunkt.

Kan det antagas, att någon sakägare kommer att lida skada eller intrång,

som medför svårighet för honom att vinna sin utkomst eller att fullgöra

honom åvilande förpliktelser, skall dock ersättning till honom helt eller

delvis fastställas på förhand. Beloppet kan således bestämmas preliminärt.

Härjämte har föreskrivits, att vattendomstolen även eljest i avbidan på närmare

utredning må utdöma belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan

anses skäligt, i avräkning på det skadestånd som slutligen bestämmes. I övrigt

skall vattenrättsdomaren tillse, att ersättning bestämmes så snart ske

kan. Vattendomstolen äger att höja eller sänka ersättning, som bestämts i

penningar, om skäl därtill äro. Vattendomstolens beslut i ersättningsfråga

skall omedelbart gå i verkställighet, som om det vunnit laga kraft, därest

sökanden begagnat sig av tillståndet till vattenreglering. Vattendomstolen

eller överinstans må dock förordna, att verkställighet tills vidare ej skall

äga rum. Vad som i enlighet med vattendomstolens beslut nedsatts hos länsstyrelsen

eller guldits i annan ordning må ej återkrävas.

Förordnande jämlikt 1 § om att vad i lagen är stadgat om meddelande av

tillstånd till tillfällig vattenreglering tillsvidare skall äga tillämpning, har

efter inhämtande av riksdagens samtycke meddelats av Ivungl. Maj:t genom

kungörelse den 20 oktober 1939. Förordnandet är alltjämt i kraft.

Genom lag den 12 april 1946 ha till slutstadgandet i 1939 års lag fogats

övergångsbestämmelser av följande innehåll. Sistnämnda lag skall äga tilllämpning

å reglering, vartill tillstånd givits enligt samma lag, även efter det

att förordnande enligt 1 § upphör att gälla, om tiden, för vilken tillstånd till

regleringen medgivits, då ännu icke gått till ända. Detta gäller, även om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

3

det beslut, varigenom tillståndet meddelats, vid tiden för förordnandets upphörande

ännu icke vunnit laga kraft. Vidare äger vattendomstol på ansökan,

som inkommit innan tiden för tidigare meddelat tillstånd gått till ända, om

inom samma tid även ansökan om reglering enligt 3 kap. vattenlagen inkommit,

meddela tillstånd till fortsatt tillfällig reglering, dock ej för längre

tid än intill dess tre år förflutit från förordnandets upphörande. Slutligen

äger vattendomstol meddela tillstånd enligt 1939 års lag oavsett förordnandets

giltighet, om blott ansökan om tillstånd inkommit före förordnandets

upphörande under förutsättning, att tillståndet finnes vara av avsevärd betydelse

för kraftförsörjningen.

I proposition nr 29 till 1939 års urtima riksdag med förslag till ifrågavarande

lag uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Westman,

att skadeverkningarna genom de åtgärder, som enligt framlagd utredning

komme att företagas med stöd av lagen, kunde antagas bliva mycket begränsade.

Som regel kunde endast bliva fråga om åtgärder beträffande redan

befintliga dammbyggnader eller om ändringar i vattenhushållningsbestämmelser

för sådana. Man torde kunna utgå från att åtgärder, som

skulle medföra varaktiga olägenheter eller som skulle vara förenade med

större kostnader, icke komme att vidtagas, då det endast åsyftades att vinna

en tillfällig ökning av vattenkraften.

I anledning av en vid 1942 års riksdag av herr Hedlund i Östersund m. fl.

väckt motion (II: 74) framhöll andra lagutskottet i utlåtande nr 35, att 1939

års lag åtminstone vad anginge Jämtland vunnit en i vissa hänseenden vidare

tillämpning än som vid lagens tillkomst förutsatts. Med stöd av lagen syntes

man ha företagit även mera betydande regleringsåtgärder beträffande mycket

stora vattenmagasin, och vissa därvid vidtagna anordningar syntes icke

kunna betecknas såsom enbart provisoriska. Vederbörande intressenter syntes

också utgå från att ifrågavarande regleringar skulle bliva bestående för

längre tid. Utskottet, som funne starka skäl tala för att de i 1939 års lag meddelade

bestämmelserna om tillfällig vattenreglering gjordes till föremål för

omprövning, hemställde bl. a., att riksdagen måtte anhålla om skyndsam

översyn av lagen. Riksdagen biträdde denna hemställan.

Redan för 1943 års riksdag framlades genom proposition nr 253 förslag

till ändring i vissa delar av 1939 års lag. Förslaget avsåg dels att skapa större

trygghet för att det allmännas organ skulle få tillfälle göra sig hörda i mål

om tillfällig vattenreglering, dels att möjliggöra utdömande av fiske- och

regleringsavgifter jämväl vid sådan reglering, dels ock att påskynda utdömandet

av ersättning till enskilda sakägare. Andra lagutskottet uttalade i

utlåtande nr 44, att förslaget innefattade en lämplig avvägning mellan vattenkraftsintresset

å ena samt övriga allmänna och enskilda intressen, som

gjorde sig gällande på förevarande område, å andra sidan. Propositionen

blev av riksdagen bifallen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

Utskottet.

Omarbetningen av vattenlagens bestämmelser om regleringsavgifterna vid

1944 års riksdag föranledde en följdändring jämväl i 1939 års lag.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 november 1945 tillkallades

särskilda sakkunniga för alt inom justitiedepartementet biträda med utredning

rörande ändringar i vattenlagen i syfte att vinna snabbare prövning avfrågor

om tillämnade utbyggnads- eller regleringsföretags tillåtlighet m. m.

Enligt direktiven borde i första hand de sakkunniga till behandling upptaga

frågan om upphävande av 1939 års lag jämte därav föranledda spörsmål.

Vidare angavs i direktiven, att det måhända skulle vara ändamålsenligt att

i viss utsträckning inarbeta 1939 års lag i vattenlagen.

Sedan utredningen till fullgörande av sin förstahandsuppgift avgivit en

promemoria, framlades på grundval av denna i proposition nr 154 för 1946

års riksdag förslag till lag om tillägg till slutstadgandet i 1939 års lag. I propositionen

anförde föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg

— efter att ha erinrat om betydelsen av 1939 års lag för landets kraftförsörjning

under krisåren — att den verkställda utredningen gåve vid handen,

att det ännu icke vore möjligt att sätta lagen ur tillämpning, samt fortsatte:

Det är emellertid uppenbart, att detta bör ske så snart förhållandena det

medgiva. Lagen är otvivelaktigt förknippad med vissa olägenheter ur rättssäkerhetssynpunkt,

även om dessa efter 1943 års ändringar reducerats i hög

grad. Och för vattendomstolarna medför lagen ett extra arbete som med

hänsyn till deras arbetsbalans i övrigt är menligt. Frågan om att sätta lagen

ur tillämpning torde dock kunna upptagas till närmare övervägande tidigast

under förra hälften av år 1947. Man lärer därför få räkna med att det

av Kungl. Maj:t med riksdagens medverkan givna förordnandet om lagens

tillämpning måste få gälla åtminstone till den 1 juli 1947.

För att mildra övergången, när förordnandet skulle upphävas, och samtidigt

möjliggöra, att förordnandet upphävdes tidigare än eljest kunnat ske,

föreslogs i propositionen införande av de ovan återgivna bestämmelserna i

tillägget till lagens slutstadgande.

I utlåtande nr 25 i anledning av propositionen underströk andra lagutskottet,

att lagen icke borde äga tillämpning längre än som nödvändigtvis påkallades

med hänsyn till de förhållanden, för vilka lagen ursprungligen

avsetts.

Efter vad utskottet underhand inhämtat avse de förut nämnda sakkunniga

för utredning rörande ändringar i vattenlagen att framlägga förslag om upphävande

av 1939 års lag och inarbetande i viss utsträckning av dennas regler

i vattenlagen under sommaren 1947 i så god tid, att proposition i ämnet

kan föreläggas 1948 års riksdag.

Redan vid 1946 års riksdag uttalade utskottet, att 1939 års lag med särskilda

bestämmelser angående tillfällig vattenreglering icke bofde äga tilllämpning

längre än som vore nödvändigt. Särskilt för markägare och andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

5

intressenter, vilka lida skada genom de tillfälliga regleringarna, medför lagens

tillämpning betydande olägenheter. Med hänsyn härtill vill utskottet

ånyo understryka vikten av att lagen snarast sättes ur kraft.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen ansåg vederbörande

departementschef vid fjolårets riksdag, att frågan om att sätta 1939 års lag

ur tillämpning torde kunna upptagas till övervägande tidigast under förra

hälften av 1947. Enligt utskottets mening tala åtskilliga omständigheter utöver

vad redan framhållits för att denna omprövning av frågan snarast kommer

till stånd.

Bland annat för att möjliggöra, att förordnandet, som meddelats om lagens

tillämpning, skulle kunna upphävas tidigare än eljest kunnat ske, fogades

förlidet år till slutstadgandet i 1939 års lag vissa övergångsbestämmelser. Enligt

dessa kan, om blott ansökan om tillstånd till tillfällig vattenreglering

inkommit, innan förordnandet om lagens tillämpning upphört att gälla, även

efter denna tidpunkt tillstånd till reglering enligt lagen lämnas, såvitt tillståndet

finnes vara av avsevärd betydelse för kraftförsörjningen. Beslut om

förordnandets upphörande torde böra meddelas i god tid före beslutets

ikraftträdande. Härigenom skulle rådrum lämnas att beträffande redan projekterade,

för kraftförsörjningen viktiga regleringsföretag inkomma med

ansökningar och möjligheten att i fråga om dessa företag erhålla tillstånd

enligt 1939 års lag bevaras. Behov framdeles av ett snabbare förfarande för

erhållande av tillstånd till vattenregleringar kan väntas komma att bliva

tillgodosett genom de förslag till ändringar i vattenlagen, som den tidigare

nämnda utredningen avser att inom kort tid framlägga.

Utskottet är medvetet om att med hänsyn till den stigande efterfrågan

på elektrisk kraft och bränsleläget överhuvud åtgärder, som verka hindrande

eller försvårande för kraftförsörjningen, alltjämt måste undvikas. På

grund av de nyss angivna omständigheterna kan emellertid med viss sannolikhet

antagas, att ett upphävande av förordnandet om lagens tillämpning

knappast kommer att få några för kraftproduktionen menliga följder av betydelse.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande motion i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville till

övervägande upptaga frågan, huruvida det jämlikt 1 § lagen

med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering

genom kungörelse den 20 oktober 1939 meddelade förordnandet

om lagens tillämplighet kan upphävas.

Stockholm den 20 maj 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Hage, Björkman, Sten, Hallägård,

Söderkvist, fröken Osvald* och herr Carl Eric Ericsson;*

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Cruse,* Hedlund i

Rådom, Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo, Andersson i Gisselås, Andersson

i Eskilstuna och Lundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947

716891

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:261 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om upphävande av lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering. a1 i texten