Utlåtande i anledning av väckt motion angående indexreglering av folkpensionerna m. m.
1947-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1947:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående indexreglering av folkpensionerna m. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 3.
5
Nr 3.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående indexreglering
av folkpensionerna m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
169, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t
snarast inför riksdagen framlägger förslag till indexreglering av folkpensioner
m. m., avsedd att tillämpas i samband med ikraftträdandet av den
nya folkpensionslagen».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande får utskottet
hänvisa till motionen.
Vid 1946 års riksdag antogs efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen
nr 220 en ny lag om folkpensionering. Denna lag, lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering, skall träda i kraft den 1 januari 1948. De
pensionsförmåner, som skola utgå enligt 1946 års lag om folkpensionering,
äro icke indexreglerade.
Frågan om indexreglering av folkpensionerna var vid tillkomsten av 1946
års lag föremål för övervägande. Socialvårdskommittén avlämnade i november
1945 ett betänkande med förslag till ny lag om folkpensionering (SOU
1945: 46) och avvisade i detta betänkande tanken på indexreglering av folkpensionerna
med följande motivering:
I Danmark äro folkpensionerna förenade med rörliga tillägg. Kommittén
har emellertid icke föreslagit sådana tillägg, enär dessa medföra ett mycket
betydande merarbete i fråga om pensionernas uträkning och utbetalning, om
de skola anslutas till växlingarna i penningvärdet. Det synes icke heller nödvändigt
att ändra folkpensionernas storlek vid mindre betydande växlingar
i prisnivån. Av socialstyrelsens förut berörda undersökning framgår sålunda
att folkpensionärernas levnadskostnader synas vara underkastade mindre
variationer än levnadskostnaderna för hela folket. Därtill kommer den omständigheten,
alt om levnadskostnaderna komma att sjunka kort tid eller det
att folkpensioneringsreformen genomförts, även pensionsbeloppen skulle
komma att sänkas.
Skulle en sådan höjning av folkpensionärernas levnadskostnader inträda,
att statsmakterna finna behov föreligga av procentuella dyrtidslillägg höra
sådana införas genom särskilt beslut. Anordningen med för hela riket lika
tilläggspensioner förenade med bostadstillägg underlättar i hög grad möjligheten
att införa rättvist avvägda dyrtidslillägg, i det att olika procentsatser
kunna tillämpas med avseende å tilläggspensionerna och å bostadstilläggen.
Den av kommittén förutsatta omläggningen av utbetalningssystemet
underlättar utbetalningen av eventuellt önskvärda dyrtidslillägg.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 3.
Kommittén var icke enhällig i detta uttalande. Tre ledamöter framhöllo
sålunda reservationsvis att de ansåge en indexreglering ligga i linje med
lagstiftningens syfte, varför statsmakterna redan vid den förestående behandlingen
av reformen borde uttala sig för att en närmare undersökning
av problemet skulle verkställas så snart stabilare ekonomiska förhållanden
inträtt.
Det av Kungl. Maj:t till 1946 års riksdag framlagda förslaget till lag om
folkpensionering innehöll icke någon bestämmelse om indexreglering.
I motionen 11:486 vid 1946 års riksdag av herr Senander m. fl., vilken
motion väckts i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om folkpensionering, hemställdes, att bestämmelser om indexreglering av
folkpensionsförmånerna infördes i lagen om folkpensionering. Vidare hemställdes
i likalydande motionerna 1:321 av herrar Petersson och Annér och
11:488 av herr Ohlin m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att en undersökning utan dröjsmål skedde rörande lämpligaste
sättet att bereda de till folkpension berättigade säkerhet för bibehållande
av det realvärde pensionen hade vid den tidpunkt då beslut om pensionsreformen
fattades.
Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen och de i anledning
därav väckta motionerna, inhämtade yttrande från fullmäktige i riksbanken
beträffande frågan om indexreglering.
I sitt yttrande förklarade fullmäktige sig i huvudsak ansluta sig till socialvårdskommitténs
ståndpunktstagande beträffande indexregleringen. Därjämte
tilläde fullmäktige:
Förslag till åtgärder i syfte att tillgodose önskemålet att bibehålla folkpensionens
realvärde måste ses i sitt penningpolitiska sammanhang. Varje
system med automatisk anpassning av löner och pensioner till prisnivåns
förändringar tenderar att förstärka de primära prisrörelserna och minskar
utrymmet för åtgärder till skydd för penningvärdet. Redan systemets nuvarande
omfattning innebär i dessa hänseenden under förhandenvarande
omständigheter påtagliga risker. Det kan därför tänkas komma att visa sig
nödvändigt att ompröva den hittillsvarande ordningen med indexreglerade
inkomster. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget, att en utvidgning
av området för dylik automatisk anpassning undvikes. Detta gäller
även folkpensionerna. Införandet av en garanti för folkpensionsförmånernas
realvärde skulle för övrigt sannolikt komma att medföra krav på motsvarande
garantier beträffande övriga sociala förmåner.
Då fullmäktige i enlighet med det anförda av penningpolitiska skäl se sig
tvungna att avstyrka en automatiskt verkande garanti för folkpensionsförmånernas
reala värde, förutsätta i stället fullmäktige, i likhet med socialvårdskommittén,
att statsmakterna vid mera väsentliga stegringar av levnadskostnadsnivån
taga under övervägande behovet och möjligheten att bereda
folkpensionärerna en av förhållandena betingad kompensation. Grunderna
för en sådan kompensation måste givetvis bliva beroende av den vid
tillfället rådande situationen. Försök att i nuvarande läge överblicka de
Andra lagutskottets utlåtande nr 3.
7
reala och finansiella möjligheterna alt kompensera framdeles inträffande
mera betydande ökningar av levnadskostnaderna samt att med ledning
härav utreda och fastställa normer för det framtida handlandet i förevarande
hänseende bli sannolikt av föga värde. Däremot synes det vara lämpligt,
att levnadskostnadsutvecklingen för folkpensionärerna fortlöpande följes,
så att statsmakterna på ett tidigt stadium kunna förbereda av utvecklingen
påkallade åtgärder.
Första särskilda utskottet yttrade beträffande frågan om indexreglering i
sitt utlåtande, nr 1, följande:
Utskottet finner de av socialvårdskommittén och fullmäktige för riksbanken
uttalade skälen mot indexreglering av folkpensionsförmånerna äga sådan
styrka att de icke kunna förbigås. Utskottet kan sålunda icke förorda
att i lagen om folkpensionering nu införas bestämmelser om sådan reglering.
Ej heller synes utredning härom behövlig. Däremot är det enligt utskottets
mening i hög grad önskvärt att levnadskostnadsutvecklingen för
folkpensionärerna fortlöpande följes, så att statsmakterna kunna utan dröjsmål
vidtaga de åtgärder, som påkallas av densamma. Utskottet anser det
nämligen vara av synnerlig vikt att det skydd folkpensioneringen avser att
lämna icke försämras, utan att pensionsförmånernas realvärde upprätthålles
— i varje fall för de pensionstagare som äro väsentligen beroende av folkpensionen
för sin försörjning. I vad nu sagts får dock icke inläggas den
tolkningen att pensionsbeloppen skola ändras vid mindre betydande växlingar
i prisnivån.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionerna
1:321, 11:488 och 11:486 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd. Reservation anfördes beträffande frågan om indexreglering av herrar
Holmbäck och Ohlin, som ansågo, att utskottet bort hemställa, att riksdagen
med bifall till motionerna 1:321 och 11:488 måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att en undersökning utan dröjsmål skedde rörande
det lämpligaste sättet att bereda pensionstagarna säkerhet för bibehållandet
av det realvärde pensionen hade i juni 1946.
Med godkännande av utlåtandet biföll riksdagen utskottets hemställan.
Såsom framgår av ovanstående redogörelse har frågan om indexreglering utskottet.
av folkpensionerna nyligen varit föremål för riksdagens prövning. De skäl
som därvid anförts mot indexreglering äga alltjämt giltighet. Enligt utskottets
mening ha dessa skäl en sådan styrka, att utskottet icke anser sig kunna
biträda det i förevarande motion framställda yrkandet om indexreglering av
folkpensionerna. Ehuru utskottet alltså icke anser sig kunna tillstyrka en
automatiskt reglerad dyrtidskompensation för folkpensionärerna, vill utskottet
dock understryka vikten av att pensionsförmånernas realvärde upprätthålles.
En sänkning av detta realvärde skulle kunna medföra att de vid 1946
års riksdag genomförda förbättringarna av folkpensionerna bliva illusoriska.
Därest levnadskostnadsnivån skulle undergå en mera märkbar stegring, blir
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 3.
det uppenbarligen nödvändigt att på ett eller annat sätt bereda folkpensionärerna
kompensation för de högre levnadskostnaderna. Vid 1946 års
riksdag framhöll också första särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande, att det vore i hög grad önskvärt, att levnadskostnadsutvecklingen
för folkpensionärerna fortlöpande följdes, så att statsmakterna
utan dröjsmål kunde vidtaga de åtgärder, som påkallades av densamma.
Utskottet anser sig således ha anledning alt förutsätta, att Kungl. Maj:t har
sin uppmärksamhet riktad på problemet och vid behov företager erforderliga
åtgärder.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 februari 1947.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Närvarande: se under utlåtandet nr 4.
Reservation
av fröken Osvald och herr Jacobsson i Igelsbo, vilka anfört:
Såsom utskottet framhållit är det av vikt att folkpensionsförmånernas realvärde
upprätthålles, och vi anse att detta bör garanteras i Sverige såsom i
Danmark genom stadganden om rörliga tillägg, avpassade efter index och
utgående vid stigande levnadskostnader. Givetvis maste önskemålet att bibehålla
folkpensionernas realvärde hedömas i sitt penningpolitiska sammanhang.
Detta skäl emot indexreglerade tillägg till folkpensionerna torde emellertid
på den grund äga mindre betydelse, att det här rör sig om pensioner,
som representera existensminimum, och dylika pensioners realvärde torde
statsmakterna icke kunna låta sjunka. Om levnadskostnaderna stiga, torde
därför under alla omständigheter tillägg till pensionerna komma att beslutas
av statsmakterna. Finnes emellertid en på förhand beslutad, automatiskt
inträdande lagstiftning om tillägg, komma folkpensionärerna att snabbare
få kompensation för ökade levnadskostnader än om statsmakterna måste
fatta särskilda beslut om tillägg. Om tilläggen äro beslutade på förhand,
komma också folkpensionärerna att känna större trygghet.
En lagstiftning om indexreglerade folkpensioner kan emellertid först införas
efter en ingående utredning. Vi hemställa därför,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning rörande indexreglering av folkpensionerna, avsedd
att träda i kraft om levnadskostnaderna stiga.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.