Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående indexreglering av folkpensionerna m. m.

1947-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående indexreglering av folkpensionerna m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

5

Nr 3.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående indexreglering

av folkpensionerna m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

169, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t

snarast inför riksdagen framlägger förslag till indexreglering av folkpensioner

m. m., avsedd att tillämpas i samband med ikraftträdandet av den

nya folkpensionslagen».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande får utskottet

hänvisa till motionen.

Vid 1946 års riksdag antogs efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen

nr 220 en ny lag om folkpensionering. Denna lag, lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering, skall träda i kraft den 1 januari 1948. De

pensionsförmåner, som skola utgå enligt 1946 års lag om folkpensionering,

äro icke indexreglerade.

Frågan om indexreglering av folkpensionerna var vid tillkomsten av 1946

års lag föremål för övervägande. Socialvårdskommittén avlämnade i november

1945 ett betänkande med förslag till ny lag om folkpensionering (SOU

1945: 46) och avvisade i detta betänkande tanken på indexreglering av folkpensionerna

med följande motivering:

I Danmark äro folkpensionerna förenade med rörliga tillägg. Kommittén

har emellertid icke föreslagit sådana tillägg, enär dessa medföra ett mycket

betydande merarbete i fråga om pensionernas uträkning och utbetalning, om

de skola anslutas till växlingarna i penningvärdet. Det synes icke heller nödvändigt

att ändra folkpensionernas storlek vid mindre betydande växlingar

i prisnivån. Av socialstyrelsens förut berörda undersökning framgår sålunda

att folkpensionärernas levnadskostnader synas vara underkastade mindre

variationer än levnadskostnaderna för hela folket. Därtill kommer den omständigheten,

alt om levnadskostnaderna komma att sjunka kort tid eller det

att folkpensioneringsreformen genomförts, även pensionsbeloppen skulle

komma att sänkas.

Skulle en sådan höjning av folkpensionärernas levnadskostnader inträda,

att statsmakterna finna behov föreligga av procentuella dyrtidslillägg höra

sådana införas genom särskilt beslut. Anordningen med för hela riket lika

tilläggspensioner förenade med bostadstillägg underlättar i hög grad möjligheten

att införa rättvist avvägda dyrtidslillägg, i det att olika procentsatser

kunna tillämpas med avseende å tilläggspensionerna och å bostadstilläggen.

Den av kommittén förutsatta omläggningen av utbetalningssystemet

underlättar utbetalningen av eventuellt önskvärda dyrtidslillägg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

Kommittén var icke enhällig i detta uttalande. Tre ledamöter framhöllo

sålunda reservationsvis att de ansåge en indexreglering ligga i linje med

lagstiftningens syfte, varför statsmakterna redan vid den förestående behandlingen

av reformen borde uttala sig för att en närmare undersökning

av problemet skulle verkställas så snart stabilare ekonomiska förhållanden

inträtt.

Det av Kungl. Maj:t till 1946 års riksdag framlagda förslaget till lag om

folkpensionering innehöll icke någon bestämmelse om indexreglering.

I motionen 11:486 vid 1946 års riksdag av herr Senander m. fl., vilken

motion väckts i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag

om folkpensionering, hemställdes, att bestämmelser om indexreglering av

folkpensionsförmånerna infördes i lagen om folkpensionering. Vidare hemställdes

i likalydande motionerna 1:321 av herrar Petersson och Annér och

11:488 av herr Ohlin m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att en undersökning utan dröjsmål skedde rörande lämpligaste

sättet att bereda de till folkpension berättigade säkerhet för bibehållande

av det realvärde pensionen hade vid den tidpunkt då beslut om pensionsreformen

fattades.

Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen och de i anledning

därav väckta motionerna, inhämtade yttrande från fullmäktige i riksbanken

beträffande frågan om indexreglering.

I sitt yttrande förklarade fullmäktige sig i huvudsak ansluta sig till socialvårdskommitténs

ståndpunktstagande beträffande indexregleringen. Därjämte

tilläde fullmäktige:

Förslag till åtgärder i syfte att tillgodose önskemålet att bibehålla folkpensionens

realvärde måste ses i sitt penningpolitiska sammanhang. Varje

system med automatisk anpassning av löner och pensioner till prisnivåns

förändringar tenderar att förstärka de primära prisrörelserna och minskar

utrymmet för åtgärder till skydd för penningvärdet. Redan systemets nuvarande

omfattning innebär i dessa hänseenden under förhandenvarande

omständigheter påtagliga risker. Det kan därför tänkas komma att visa sig

nödvändigt att ompröva den hittillsvarande ordningen med indexreglerade

inkomster. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget, att en utvidgning

av området för dylik automatisk anpassning undvikes. Detta gäller

även folkpensionerna. Införandet av en garanti för folkpensionsförmånernas

realvärde skulle för övrigt sannolikt komma att medföra krav på motsvarande

garantier beträffande övriga sociala förmåner.

Då fullmäktige i enlighet med det anförda av penningpolitiska skäl se sig

tvungna att avstyrka en automatiskt verkande garanti för folkpensionsförmånernas

reala värde, förutsätta i stället fullmäktige, i likhet med socialvårdskommittén,

att statsmakterna vid mera väsentliga stegringar av levnadskostnadsnivån

taga under övervägande behovet och möjligheten att bereda

folkpensionärerna en av förhållandena betingad kompensation. Grunderna

för en sådan kompensation måste givetvis bliva beroende av den vid

tillfället rådande situationen. Försök att i nuvarande läge överblicka de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

7

reala och finansiella möjligheterna alt kompensera framdeles inträffande

mera betydande ökningar av levnadskostnaderna samt att med ledning

härav utreda och fastställa normer för det framtida handlandet i förevarande

hänseende bli sannolikt av föga värde. Däremot synes det vara lämpligt,

att levnadskostnadsutvecklingen för folkpensionärerna fortlöpande följes,

så att statsmakterna på ett tidigt stadium kunna förbereda av utvecklingen

påkallade åtgärder.

Första särskilda utskottet yttrade beträffande frågan om indexreglering i

sitt utlåtande, nr 1, följande:

Utskottet finner de av socialvårdskommittén och fullmäktige för riksbanken

uttalade skälen mot indexreglering av folkpensionsförmånerna äga sådan

styrka att de icke kunna förbigås. Utskottet kan sålunda icke förorda

att i lagen om folkpensionering nu införas bestämmelser om sådan reglering.

Ej heller synes utredning härom behövlig. Däremot är det enligt utskottets

mening i hög grad önskvärt att levnadskostnadsutvecklingen för

folkpensionärerna fortlöpande följes, så att statsmakterna kunna utan dröjsmål

vidtaga de åtgärder, som påkallas av densamma. Utskottet anser det

nämligen vara av synnerlig vikt att det skydd folkpensioneringen avser att

lämna icke försämras, utan att pensionsförmånernas realvärde upprätthålles

— i varje fall för de pensionstagare som äro väsentligen beroende av folkpensionen

för sin försörjning. I vad nu sagts får dock icke inläggas den

tolkningen att pensionsbeloppen skola ändras vid mindre betydande växlingar

i prisnivån.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionerna

1:321, 11:488 och 11:486 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd. Reservation anfördes beträffande frågan om indexreglering av herrar

Holmbäck och Ohlin, som ansågo, att utskottet bort hemställa, att riksdagen

med bifall till motionerna 1:321 och 11:488 måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att en undersökning utan dröjsmål skedde rörande

det lämpligaste sättet att bereda pensionstagarna säkerhet för bibehållandet

av det realvärde pensionen hade i juni 1946.

Med godkännande av utlåtandet biföll riksdagen utskottets hemställan.

Såsom framgår av ovanstående redogörelse har frågan om indexreglering utskottet.

av folkpensionerna nyligen varit föremål för riksdagens prövning. De skäl

som därvid anförts mot indexreglering äga alltjämt giltighet. Enligt utskottets

mening ha dessa skäl en sådan styrka, att utskottet icke anser sig kunna

biträda det i förevarande motion framställda yrkandet om indexreglering av

folkpensionerna. Ehuru utskottet alltså icke anser sig kunna tillstyrka en

automatiskt reglerad dyrtidskompensation för folkpensionärerna, vill utskottet

dock understryka vikten av att pensionsförmånernas realvärde upprätthålles.

En sänkning av detta realvärde skulle kunna medföra att de vid 1946

års riksdag genomförda förbättringarna av folkpensionerna bliva illusoriska.

Därest levnadskostnadsnivån skulle undergå en mera märkbar stegring, blir

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

det uppenbarligen nödvändigt att på ett eller annat sätt bereda folkpensionärerna

kompensation för de högre levnadskostnaderna. Vid 1946 års

riksdag framhöll också första särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, att det vore i hög grad önskvärt, att levnadskostnadsutvecklingen

för folkpensionärerna fortlöpande följdes, så att statsmakterna

utan dröjsmål kunde vidtaga de åtgärder, som påkallades av densamma.

Utskottet anser sig således ha anledning alt förutsätta, att Kungl. Maj:t har

sin uppmärksamhet riktad på problemet och vid behov företager erforderliga

åtgärder.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 4.

Reservation

av fröken Osvald och herr Jacobsson i Igelsbo, vilka anfört:

Såsom utskottet framhållit är det av vikt att folkpensionsförmånernas realvärde

upprätthålles, och vi anse att detta bör garanteras i Sverige såsom i

Danmark genom stadganden om rörliga tillägg, avpassade efter index och

utgående vid stigande levnadskostnader. Givetvis maste önskemålet att bibehålla

folkpensionernas realvärde hedömas i sitt penningpolitiska sammanhang.

Detta skäl emot indexreglerade tillägg till folkpensionerna torde emellertid

på den grund äga mindre betydelse, att det här rör sig om pensioner,

som representera existensminimum, och dylika pensioners realvärde torde

statsmakterna icke kunna låta sjunka. Om levnadskostnaderna stiga, torde

därför under alla omständigheter tillägg till pensionerna komma att beslutas

av statsmakterna. Finnes emellertid en på förhand beslutad, automatiskt

inträdande lagstiftning om tillägg, komma folkpensionärerna att snabbare

få kompensation för ökade levnadskostnader än om statsmakterna måste

fatta särskilda beslut om tillägg. Om tilläggen äro beslutade på förhand,

komma också folkpensionärerna att känna större trygghet.

En lagstiftning om indexreglerade folkpensioner kan emellertid först införas

efter en ingående utredning. Vi hemställa därför,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning rörande indexreglering av folkpensionerna, avsedd

att träda i kraft om levnadskostnaderna stiga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.