Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917
1947-05-20 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1947:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
1
Nr 31.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr
189) om expropriation.
Genom en den 2 maj 1947 dagtecknad proposition, nr 241, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.
Härigenom förordnas, att 1, 87 och 88 §§ lagen den 12 maj 1917 om expropriation
samt rubriken före 87 och 88 §§l skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
1 §• 1 §•
Fastighet, som---utrymme däromkring;
13. för linbana, som är behövlig 13. för linbana eller oljeledning,
för ett företag av större gagn för or- som är behövlig för företag av större
ten; eller gagn för orten; eller
14. för tillgodoseende av fjällrenskötselns behov.
Särskild rätt ------— till nationalpark.
o. Särskilda bestämmelser om expropriation
för farleder och anläggningar för
luftfart.
87 §.
Skall expropriation äga ram för inrättande
eller förändring av farled
eller av anläggning för luftfart, bestämme
Konungen visst område för
expropriationen.
Prövas anledning--—----
ä. Särskilda bestämmelser om expropriation
för farleder och oljeledningar
samt anläggningar för luftfart.
87 §.
Skall expropriation äga rum för inrättande
eller förändring av farled,
oljeledning eller anläggning för luftfart,
bestämme Konungen visst område
för expropriationen.
- må ske.
'' Senaste lydelse av 1 § se SFS 1942: 358 samt av 87 och 88 §§ jämte rubrik se SFS 1945: 858,
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 31. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
88 §.
Vad i 79 § samt 82—85 §§ är stadgat
skall tillämpas beträffande expropriation
för farleder och anläggningar
för luftfart.
88 §.
Vad i 79 § samt 82—85 §§ är stadgat
skall tillämpas beträffande expropriation
för farleder, oljeledningar och
anläggningar för luftfart.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1946 tillkallade
chefen för handelsdepartementet den 14 i samma månad som utredningsman
numera statsrådet Karin Kock att jämte särskilda sakkunniga verkställa utredning
rörande de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för byggandet
av en oljeledning från västkusten till hamn vid Östersjön eller Mälaren
och därmed förknippade spörsmål (1946 års oljeledningsutredning). I skrivelse
den 26 november 1946 till chefen för handelsdepartementet har utredningsmannen
framhållit, att ehuru utredningen ännu icke slutförts, det dittills
vunna arbetsresultatet likväl visade, att särskild lagstiftning rörande oljeledningar
vore påkallad. Sålunda borde i lag bestämmas, att för anläggande av
åtminstone mera betydande oljeledningar erfordrades tillstånd av Kungl.
Maj:t, varjämte vissa ändringar borde vidtagas i expropriationslagen i syfte
bl. a. att möjliggöra expropriation för oljeledningar.
Rörande lagstiftning i nu angivna hänseenden har därefter inom utredningen
utarbetats en den 14 januari 1947 dagtecknad promemoria med förslag
till lag angående koncession för vissa oljeledningar m. m. samt till lag
angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation. I
promemorian framhålles till en början, att ehuru utredningen rörande en
oljeledning från västkusten till östkusten ännu icke avslutats, under utredningsarbetet
dock visat sig att starka skäl talade för att oljeledningar borde
komma till stånd även i Sverige. Dylika ledningar vore av värde bl. a. ur militär
synpunkt. I ett kritiskt läge kunde dessa fylla en viktig uppgift såsom
komplettering av övriga trafikmedel. Även ur andra synpunkter än militära
vore transport av olja genom särskilda ledningar den mest rationella lösningen
av transportproblemet. Genom pumpning i rör undvekes arbete med forsling
av emballage fram och åter, och för ledningarnas skötsel åtginge ett minimum
av personal, ökad oljeeldning inom industrien skulle även medföra
en avsevärd besparing av arbetskraft. I promemorian har vidare framhållits,
att på flera håll inom landet syntes föreligga ett starkt intresse att utnyttja
den utomlands långt uppdrivna oljeledningstekniken. Enligt vad i promemorian
uttalas borde med hänsyn härtill — utan avvaktan på resultatet av den
pågående utredningen rörande en oljeledning från västkusten till östkusten
Andra lagutskottets utlutande nr ,11.
3
— redan nu möjlighet till anläggning av för landet gagneliga oljeledningar
beredas genom härför lämpad lagstiftning.
Enligt vad i promemorian framhålles kunde ett företag av så stor omfatt
ning som en oljeledning genom landet icke genomföras — i varje fall ej utan
orimliga kostnader — om icke rätt att tvångsvis taga mark i anspråk för
ändamålet stode till buds. Vidare uttalas i promemorian den uppfattningen,
att enligt 1 § 2 och 6 i expropriationslagen möjlighet förelåge att erhålla expropriationstillstånd
för en sådan oljeledning, emedan denna uppenbarligen
vore en anläggning för den allmänna samfärdselns främjande och dessutom
ägde väsentlig betydelse för det allmänna. Beträffande åter en oljeledning,
som endast avsåge att tillgodose ett enskilt företags intresse, torde däremot expropriation
enligt gällande lag icke kunna medgivas. Sist angivna slag av led
ningar — vilka i promemorian benämnas enskilda oljeledningar
i motsats till allmänna oljeledningar varmed betecknas ledning
ar av väsentlig betydelse för det allmänna — kunde i regel antagas utgöra
grenledningar från en allmän oljeledning. Skäl syntes tala för att expropriation
i vissa fall borde kunna medgivas även för enskilda oljeledningar. Förutsättning
härför borde emellertid vara att ledningen i fråga vore behövlig för
ett företag av större gagn för orten.
I promemorian föreslås vidare vissa ändringar i expropriationslagen i syfte
bl. a. att möjliggöra ett snabbare besittningstagande av mark som exproprie
ras för allmän oljeledning. Efter övervägande av de olika konkurrerande intressen,
som föreligga vid framdragande av en allmän oljeledning, befinnes
det i promemorian motiverat, att ledningen i expropriationshänseende järn
ställes med farled och flygplats, varav följer att ett snabbare expropriations
förfarande skulle komma att tillämpas även för allmän oljeledning, i det att
den exproprierande finge taga marken i besittning, sedan stämning i expropriationsmålet
utfärdats och pant eller borgen för expropriationsersättningen
ställts. Vidare föreslås i promemorian, alt åtskilliga nu gällande bestämmelser
angående expropriation av nyttjanderätt till mark för elektriska svagströmsledningar
skulle i vederbörande markägares intresse få tillämpning
jämväl beträffande allmän oljeledning.
Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt, Göta
hovrätt, kommerskollegium — efter hörande av sprängämnesinspektionen,
Stockholms handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmän
lands län, Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg — väg
och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, överbefäl
havaren, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, överståthållaräm
betet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Örebro, Älvsborgs,
Skaraborgs, Västmanlands, Värmlands och Uppsala län, statens bränslekommission,
statens trafikkommission, oljeutredningen 1945, landsorganisationen i
Sverige, Sveriges industriförbund, kooperativa förbundet och förenade svens
ka oljeimportörers aktiebolag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har
vid sitt yttrande fogat utlåtande från handelskammnren i Karlstad.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har anfört följande.
»Såsom förut nämnts sker flerstädes utomlands transport av olja genom
underjordiska ledningar. Det är antagligt att detta transportsätt skulle med
framgång kunna tillämpas även i vårt land, åtminstone såvitt angår oljor av
mera lättflytande beskaffenhet. Härigenom skulle tydligen vinnas en önskvärd
avlastning från övriga transportmedel. Från flera håll har även anmälts
intresse för anläggande av dylika ledningar och frågan om en ledning från
västkusten till hamn vid Östersjön eller Mälaren är för närvarande föremål
för undersökning inom 1946 års oljeledningsutredning.
De sålunda förefintliga planerna på anläggande av oljeledningar i vårt
land aktualisera frågan om de rättsliga förutsättningarna för dylika företag.
Dessa spörsmål ha upptagits till behandling i en inom nämnda utredning utarbetad
promemoria. I denna föreslås till en början vissa ändringar i expropriationslagen
i syfte att utvidga möjligheterna till expropriation av mark för
oljeledningar samt att underlätta sådan expropriation. Vidare innefattar promemorian
förslag om en särskild koncessionslagstiftning med avseende å
oljeledningar.
Vad angår förslaget i förstnämnda del torde detta nu böra upptagas till
prövning samt underställas innevarande års riksdag. Visserligen är frågan om
en oljeledning från västkusten till ostkusten ännu under utredning och av
hänsyn till en dylik ledning påkallas alltså för närvarande icke några lagstiftningsåtgärder.
Enligt vad jag inhämtat föreligga emellertid planer rörande
anläggande av ledningar av mindre utsträckning och ansökningar om
expropriation för sådana ledningar torde kunna förväntas inom en nära
tramtid. Tydligt är, att förverkligandet av dessa planer kan bidraga till uppkomsten
av ett för hela landet värdefullt oljeledningsnät. Med hänsyn härtill
synes det — utan avvaktan på resultatet av den pågående utredningen
rörande en större stamledning genom landet — redan nu böra tillses att anläggandet
av oljeledningar ej förhindras eller försvåras till följd av att därför
lämpade regler i expropriationslagen icke stå till buds.
Den av utredningen förordade koncessionslagstiftningen bygger på den
grundtanken, att det allmänna bör äga möjlighet till kontroll över det tilltänkta
nya transportmedlet. Enligt förslaget skall därför frågan om anläggande
av oljeledning som äger väsentlig betydelse för det allmänna vara
beroende av tillstånd av Kungl. Maj:t, som vid koncessionsfrågans avgörande
har att taga hänsyn till allmänna närings- och försvarspolitiska synpunkter.
I princip ansluter jag mig till utredningens uppfattning i detta hänseende;
för tillgodoseende av de betydande samhällsintressen som här göra sig gällande
synes möjlighet för det allmänna alt öva ett bestämmande inflytande
över den kommande utvecklingen på området icke kunna undvaras. Emellertid
möta i fråga om den närmare utformningen av en dylik koncessionsiagstiftning
åtskilliga spörsmål, till vilka jag icke nu är beredd att taga
slutlig ställning. Det synes lämpligt att för vinnande av närmare hållpunkter
avvakta resultatet av den pågående utredningen rörande den viktiga frågan
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
5
om en oljeledning från väst- till ostkusten. Förslaget till koncessionslagstiftning
torde med hänsyn härtill icke höra föranleda lagstiftning vid innevarande
års riksdag. Enligt min mening behöva inga nämnvärda olägenheter
uppstå genom att förslaget i denna del sålunda tills vidare lämnas åt
sidan. Redan den omständigheten att en oljeledning av större utsträckning
knappast torde kunna komma till stånd utan att medgivande till expropriation
av mark för ändamålet lämnas innebär viss möjlighet för Kungl. Maj:t
att öva kontroll. Och i den mån särskilda säkerhetsanordningar äro påkallade
med avseende å oljeledningar torde föreskrifter härom kunna meddelas
i administrativ ordning.
Jag torde nu få övergå till att närmare behandla förslaget om ändringar i
expropriationslagen. Härvid vill jag till en början erinra, att enligt 1 § 2 i denna
lag fastighet må genom expropriation tagas i anspråk, förutom för allmän
väg, järnväg, kanal eller annan farled med flera särskilt angivna ändamål,
även för annan anläggning för den allmänna samfärdselns främjande. Jämlikt
6 i samma paragraf må vidare expropriation ske för sådant ändamål som
är jämförligt med de under 2 nämnda och äger väsentlig betydelse för det
allmänna. Såsom framhållits i promemorian lärer med stöd av dessa bestämmelser
— ehuru oljeledning icke särskilt nämnes bland expropriationsändamålen
— expropriation kunna medgivas till förmån för oljeledning
som främjar den allmänna samfärdseln eller eljest kan sägas äga väsentlig
betydelse för det allmänna. För expropriation av mark för anläggande av
oljeledning som kan hänföras till dessa slag av företag synes någon lagändring
alltså icke erforderlig. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke
expropriationsmöjligheten bör utvidgas alt avse även andra slag av oljeledningar.
Även om en sådan ledning i första hand avser att tillgodose ett
enskilt intresse, kan dock företaget, ehuru medelbart, tjäna även allmänna
intressen. För främjande av dylika för landet gagneliga företag synes
expropriation böra kunna medgivas. Jag vill erinra, att redan enligt gällande
lagstiftning expropriation är medgiven ej allenast för ändamål, som
innefatta ett diiokt allmänt behov av synnerlig vikt, utan även i viss
utsträckning för tillgodoseende av intressen som endast indirekt äro av
betydelse för det allmänna. När det gäller att vinna en lämplig avgränsning
av expropriationsmöjligheten i nu avsedda fall synes man såsom i promemorian
förordats kunna anknyta till den nuvarande bestämmelsen i 1 § 13.
enligt vilket lagrum som förutsättning för expropriation av linbana gäller,
att den är behövlig för ett företag av större gagn för orten, .lag vill alltså
föreslå, att expropriationsändamålen utvidgas att omfatta oljeledning som
är behövlig för företag av betydelse som nu sagts.
I promemorian har vidare föreslagits, att vissa särbestämmelser skola införas
med avseende å expropriation för oljeledning, som är av väsentlig
betydelse för det allmänna. De föreslagna bestämmelserna avse dels att
exproprierad mark må tagas i besittning tidigare än vad vid expropriation i
allmänhet är fallet och dels att utvidgning av det ursprungligen bestämda
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
området iör expropriationen må ske under vissa förutsättningar. I angivna
båda hänseenden ansluter sig förslaget till de särbestämmelser som gälla om
expropriation för farleder och anläggningar för luftfart. Vidare har i promemorian
förordats, att vissa av de för elektriska svagströmsledningar meddelade
särbestämmelserna skola gälla även för oljeledningar.
Vad först angår frågan om tidigare tillträde av mark vill jag erinra, att
enligt expropriationslagen gäller som huvudregel, att den egendom som är
föremål för expropriation må tagas i besittning av den exproprierande först
sedan rättens utslag i expropriationsmålet vunnit laga kraft och expropriationsersättningen
nedsatts hos länsstyrelsen. Denna regel, att den slutligt
bestämda ersättningen skall vara betald innan tillträde får ske, har självfallet
tillkommit i markägarens intresse. Dock ha vissa undantag från denna regel
medgivits. Sålunda må vid expropriation för bl. a. vissa kommunikationsanläggningar,
däribland järnväg, farled och anläggning för luftfart, den exproprierande
under vissa förutsättningar taga marken i besittning redan så
snart stämning i expropriationsmålet utfärdats. Till skydd för markägaren
äro emellertid vissa föreskrifter givna. Säkerhet för expropriationsersättning
en skall sålunda ställas. Vid expropriation för järnväg och farled m. m. gäller
såsom ytterligare förutsättning för tillträdesrätt i de fall, då ägaren finnes
ha giltigt skäl för vägran att låta marken tagas i besittning utan att
ersättning samtidigt gäldas, att sökanden hos länsstyrelsen nedsatt tre fjärdedelar
av ett genom sakkunnig uppskattning bestämt ersättningsbelopp, vilken
del får lyftas av sakägarna utan avvaktan på utslaget i målet.
Dessa undantagsbestämmelser om tidigare tillträde vid expropriation för
vässa kommunikationsanläggningar äro föranledda av dessa företags ofta
brådskande natur. Tydligt är, att även vid utförande av anläggningar för
oljetransport skyndsamhet ofta kan vara påkallad. Då sådana anläggningar i
regel torde medföra endast intrång av mindre betydelse å den egendom där
de framdragas, synes ej heller sakägarnas intresse kräva vidhållande av regeln
att ersättningen i sin helhet alltid skall erläggas senast vid tillträdet.
Med hänsyn härtill synes det även vid expropriation för oljeledning böra finnas
möjlighet för den exproprierande att under ett tidigare skede av expro
priationsförfarandet erhålla tillträde till marken. Härvid lära tillräckliga
skäl icke vara för handen att såsom i promemorian förordats göra skillnad
mellan oljeledningar av väsentlig betydelse för det allmänna samt övriga
ledningar, för vilka föreslagits expropriationsrätt. Vad angår det närmare
innehållet i den ifrågasatta regeln synes denna lämpligen böra utformas i
överensstämmelse med motsvarande stadgande i fråga om farleder och anläggningar
för luftfart.
Medan vid expropriation i allmänhet expropriationsområdet skall av Kungl.
Maj:t på förhand exakt bestämmas, äger vid expropriation för vässa kommunikationsanläggningar,
däribland farleder och anläggningar för luftfart.
Kungl. Maj:t befogenhet att, jämte det ett särskilt angivet område fastställes,
lämna möjlighet till viss utvidgning av expropriationsområdet. Enligt 87 §
expropriationslagen gäller sålunda vid expropriation för farleder och anlägg
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 31. ~
ningar för luftfart, alt därest anledning prövas förefinnas att på grund av
förhållanden, som icke kunna med säkerhet bedömas på förhand, under anläggningens
utförande skall bliva av nöden att taga i anspråk jämväl mark
utanför det bestämda området, Kungl. Maj:t äger bestämma, i vilken omfattning
och under vilka förutsättningar sådan expropriation må ske. Även vid
expropriation för oljeledning torde i vissa fall svårigheter föreligga att på förhand
exakt bestämma expropriationsområdets omfattning. Under arbetets
gång kan det visa sig nödvändigt att göra en mindre avvikelse från den ursprungligen
bestämda sträckningen. Med hänsyn härtill torde, såsom i promemorian
förslagits, ifrågavarande bestämmelse böra äga giltighet även vid
expropriation för anläggning för oljetransport. Då det torde kunna förutsättas
att en sådan möjlighet till utvidgning av expropriationen kommer att
medgivas endast då starka skäl tala därför och under iakttagande av markägarnas
behöriga intressen, synes någon invändning från rättssäkerhetssynpunkt
icke kunna riktas mot den föreslagna utsträckningen av stadgandets
tillämplighetsområde. Även i övrigt torde de för farleder och anläggningar
för luftfart meddelade särskilda bestämmelserna böra erhålla tillämpning
vid expropriation för oljeledningar.
I promemorian ävensom i ett par yttranden har vidare föreslagits, att
vissa vid expropriation för elektriska svagströmsledningar avsedda särbestämmelser
skulle gälla jämväl för oljeledningar. Dessa bestämmelser avse
bl. a. att möjliggöra ett förenklat expropriationsförfarande. Jag finner det
emellertid icke tillrådligt att för närvarande andra särbestämmelser införas
med avseende å oljeledningar än jag förut förordat. I detta sammanhang
må påpekas, att även om det intrång som orsakas av en oljeledning i regel
är jämförelsevis obetydligt, större olägenhet dock i allmänhet lärer tillfogas
markägaren än vid framdragande av en elektrisk svagströmsledning. När
framdeles närmare erfarenhet vunnits rörande anläggningar för oljetransport,
torde få tagas under övervägande om ytterligare särbestämmelser äro
av behovet påkallade.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 20 maj 1947.
Utskottet.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 31.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand.
Forslund, Löfvander, Björkman och Söderkvist;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hedlund i Rådom.
Larsson i Östersund, Andersson i Gisselås, fru Västberg, herrar Andersson i
Eskilstuna. Lundberg och fru Sandström.
Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
472012
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.