Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.
1947-05-22 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1947:34, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
1
Nr 34.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 28 februari 1947 dagtecknad proposition, nr 95, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om virkesmätning,
dels ock å rikssitaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln anvisa
ej mindre till Kostnader för virkesmätning ett förslagsanslag av 80 000
kronor än även till Kurser för virkesmätare m. m. ett anslag av 10 000
kronor.
Propositionen har, såvitt angår anslagen, hänvisats till jordbruksutskottet
och i övrigt till lagutskott. I den del propositionen hänvisats till lagutskott
har den behandlats av andra lagutskottet.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre i
anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 239 av herr Carl Sundberg m. fl. samt
nr 240 av herr Gustav Emil Andersson m. fl. ävensom
inom andra kammaren
nr 357 av herr Pettersson i Norregård m. fl., likalydande med nr 240 i
första kammaren.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
Motionärernas yrkanden återgivas i det följande (s. 20). I fråga om motiveringen
för yrkandena hänvisas till motionerna.
Gällande lagstiftning om virkesmätning.
Försäljning av avverkat virke sker i vårt land regelmässigt på det villkor,
att köpeskillingen skall utgå i förhållande till virkets mängd och kvalitet.
I anslutning härtill brukar vid försäljningen avtalas, att virket senare skall
inmätas för fastställande av köpeskillingens belopp.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 34.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
Tidigare företogs mätningen av försålt virke endast mera sällan av säljare
och köpare gemensamt eller av mätare, som representerade dem båda;
mätningens verkställande uppdrogs vanligen i stället åt köparen eller dennes
mätare. Mätningen skedde i allmänhet utan tillämpning av fasta regler
eller mätningsinstruktioner.
På grund av rådande missförhållanden i fråga om sättet för virkesmätningens
utförande uppkom tidigt tanken att genom sammanslutande av trävarubolagen
och andra större virkesköpare i särskilda virkesmätningsföreningar
söka åstadkomma enhetliga och objektiva metoder för virkets mätning. Inom
de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,
bildades efter hand inom olika grupper av de virkesköpande bolagen,
representerande skilda inköpsområden, ett flertal virkesmätningsföreningar.
Föreningarnas verksamhetsområden utgjordes huvudsakligen av norra och
vissa delar av mellersta Sverige. Deras främsta uppgift var att verkställa
mätning av virke, som inköpts av föreningarnas medlemmar (köpvirke);
föreningsmedlemmarna ägde emellertid genom föreningarna erhålla mätning
även av sådant virke, som medlemmarna avverkat å dem tillhöriga fastigheter
eller å skogar vartill medlemmarna förvärvat avverkningsrätt (eget virke).
Den organisation för mätning av virke, som sålunda genomfördes inom
de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,
var från virkessäljarnas synpunkt icke tillfredsställande. Särskilt i de nordligare
landsdelarna hade de störa industriella företagen, som voro de huvudsakliga
virkesköparna, genom virkesmätningsföreningarna kommit att
behärska hela mätningsförfarandet. Då det pris, som utgår för virke, naturligen
är i hög grad beroende av det sätt, varpå mätningen utföres, ansågs
hänsyn till billighet och rättvisa kräva att även säljarna av virket erhöllo
inflytande å mätningen. Ett sådant inflytande befanns dock ej kunna ernås
ulan lagstiftningens medverkan.
Med anledning av hemställan av 1932 års riksdag beslöt Kungl. Maj:t att
utredning skulle verkställas rörande virkesmätningsföreningarnas verksamhet.
Den sålunda beslutade utredningen ombesörjdes av den s. k. virkesmätningskommissionen,
och på grundval av ett av kommissionen avgivet betänkande
(SOU 1934: 32) tillkom lagen den 20 juni 1935 (nr 369) om virkesmätning,
nedan kallad 1935 års lag. Denna lag, som är en fullmaktslag omfattande
47 paragrafer, är alltjämt gällande.
Enligt lagens 1 § äger Kungl. Maj :t, då skäl därtill äro, förordna att inom
Stockholms, Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län eller viss del av dessa län mätning av sådant runt virke av barrträd,
som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export i oförädlat
skick, må, där mätningen skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling
eller annat vederlag för virket, ombesörjas allenast av särskild nämnd,
virkesmätningsnämnd. Innan sådant förordnande meddelas av Kungl. Maj:t,
skola virkessäljare och virkesköpare ävensom vederbörande hushållnings
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
3
sällskap och handelskammare höras i ärendet. Begränsningar i förordnandet
kunna göras, så att särskilda slag av runt virke undantagas eller inskränkningar
ske såsom i fråga om virke avsett att förädlas vid mindre träförädlingsverk.
Virkesmätningsnämnd skall enligt lagens 21 § vara sammansatt av lika
antal representanter för virkessäljare och virkesköpare samt en opartisk ordförande.
Ledamöterna skola utses av Kungl. Maj:t. Nämnden äger jämlikt
3 § att inom den anvisat verksamhetsområde ombesörja även annan mätning
av virke än sådan, som omfattas av förordnande enligt lagens 1 §. Enligt
5 § utfärdar Kungl. Maj:t instruktion rörande förfarandet vid mätning ävensom
till ledning för virkessäljare och virkesköpare mätningsregler för olika
slag av virke. I 10 § stadgas att mätning skall verkställas av ojäviga mätare.
Erforderlig personal skall enligt 4 § finnas anställd hos nämnden. Enligt
13 § skall över allt vad vid mätningsförrättning förekommit upprättas skriftlig
handling (mätbesked). Sakägare, som ej åtnöjes med mätningsförrättning,
äger enligt 15 § klagorätt hos virkesmätningsnämnd.
Under de närmaste åren efter lagens tillkomst verkställdes vissa undersökningar
och gjordes vissa framställningar i fråga om lagens tillämpning. Resultatet
blev dock att lagen icke blev satt i tillämpning. I stället överenskoms
mellan de olika intressentgrupperna, att virkesmätningen alltjämt skulle ordnas
på frivillighetens väg. En del ändringar vidtogos i virkesmätningsföreningarnas
organisation, varigenom virkessäljarna och virkesköparna blevo lika
representerade i föreningarnas styrelser. Något förordnande om lagens tilllämpning
har ej heller senare meddelats. Syftet med lagstiftningen har nämligen
i stort sett ändock vunnits.
I samband med de överväganden, som under krigsåren ägde rum i fråga
om statliga ingripanden i prisreglerande syfte å virkesmarknaden, aktualiserades
åter spörsmålet att åstadkomma en förbättrad ordning för mätning av
virke. Från vissa krisorgan framställdes krav på genomförande av en lagstiftning,
som möjliggjorde att på ett snabbt och förhållandevis enkelt sätt
få till stånd mätning av ved och annat virke. Det påpekades att bristande
enhetlighet vid mätningsförfarandet i åtskilliga fall försvårat en effektiv
övervakning av gällande prisregleringar. De statliga ingripandena på vedmarknaden
ansågos göra det nödvändigt att under vissa förhållanden mätning
av brännved kunde komma till stånd på sådant sätt, att mätningen erhölle
vitsord gentemot såväl säljare som köpare.
Det ansågs ej lämpligt att för nu angivet ändamål utsträcka bestämmelserna
i 1935 års lag att avse även de södra delarna av landet och att omfatta
jämväl de virkessortiment, beträffande vilka en auktoriserad mätning befunnits
önskvärd men som ej innefattades under nämnda bestämmelser. En helt
ny lagstiftning på ifrågavarande område ansågs därför nödvändig. I anledning
härav tillkom lagen den 30 juni 1943 (nr 453) nied vissa bestämmelser
om mätning av ved och annat virke, i fortsättningen benämnd 1943 års lag.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 34-
Denna lag, som ursprungligen gällde t. o. in. den 30 juni 1944, har två
gånger förlängts, första gången för ett år och andra gången för två år. Giltighetstiden
för lagen kommer alltså att utgå den 30 juni 1947.
Enligt lagens 1 § skall det ankomma på Kungl. Maj:t att, då särskilda skäl
därtill äro, förordna att inom riket eller viss del därav mätning av ved eller
annat virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till grund för bestämmande
av vederlag för virket eller för fastställande av annan ersättning såsom
kostnad för transport av virket, utföras i enlighet med föreskrifter,
som meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet Kungl. Maj:t bestämmer.
Om förhållandena därtill föranleda, skall förordnandet jämväl kunna innefatta
att mätningen skall, där så påfordras av den vars rätt beröres av
mätningen, utföras av virkesmätare, som av Kungl. Maj:t eller myndighet
Kungl. Maj:t bestämmer därtill erhållit tillstånd (auktorisation). Finnes
visst slag av virke böra undantagas från förordnande, som här avses, eller
påkallas eljest av förhållandena inskränkningar, skola därav föranledda
begränsningar i förordnandet göras. Undantag från meddelat förordnande
skall ock för särskilt fall kunna medgivas av myndighet, som Kungl. Maj:t
bestämmer.
I 2 § stadgas, att auktorisation som virkesmätare skall få meddelas allenast
den, som vunnit nödig erfarenhet om virkesmätning. Virkesmätningsförening
ävensom annan sammanslutning med liknande syfte må, om så
prövas lämpligt, erhålla auktorisation. Sker det, skall på sammanslutningen
ankommande mätningsarbete utföras av mätningspersonal, som är anställd
i sammanslutningens tjänst. Jämlikt 3 § skall mätbesked upprättas över vad
som förekommit vid mätningsförrättning. I samma paragraf är vidare stadgat,
att föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkommit i anledning
av mätningsförrättning, skola meddelas av Kungl. Maj:t. Klagan över
auktoriserad mätning skall enligt 5 § kunna föras hos skogsstyrelsen inom
tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt sakägare icke vid avslutandet
eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen godkänt förrättningen;
över skogsstyrelsens beslut skall klagan ej kunna föras. Jämlikt 6 §
straffas med dagsböter den, som visar vårdslöshet eller försummelse vid utförande
av mätning enligt lagen eller som förhindrar eller försvårar verkställande
av mätning eller åsidosätter vad på honom ankommer till fullgörande
av föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Ombesörjer någon virkesmätning
utan att vara berättigad att verkställa mätningen, är straffet
enligt 7 § också dagsböter.
Förordnande jämlikt 1943 års lag har meddelats genom särskilda kungörelser,
den nu gällande av den 31 december 1943 (nr 944). Kungörelsen innehåller
utöver förordnande enligt 1 § 1943 års lag även andra föreskrifter
bl. a. om tillsynsmyndighet och gäldande av kostnader i anledning av mätningsförrättning.
Kungörelsen innehåller i väsentliga delar följande.
Mätning av sågtimmer av furu och gran, fanér. och plywoodvirke av furu,
slipersämnen av furu och lärk, sparr- och bjälkämnen av furu och gran,
kraftledningsstolpar av furu, telegraf- och telefonstolpar av furu och lärk,
Andra lagutskottets utlåtande nr 34. 5
sågbar kubb av furu och gran, massaved, sågtimmer av björk, klibbal, asp, ek
och bok, möbelfanér- och plywoodvirke av björk, klibbal och asp, fanérvirke
av ek, tändsticksvirke av björk, klibbal och asp, skidvirke av björk,
kubb av björk, klibbal, asp och bok, träullsved av furu, gran och asp samt
brännved och flottningsbrännved skall, där mätningen är avsedd att ligga
till grund för bestämmande av vederlag för virket, utföras enligt av skogsstyrelsen
meddelade föreskrifter, i den mån Ivungl. Maj:t ej därom särskilt
förordnat. Finnes så påkallat, må för olika delar av riket skilda föreskrifter
utfärdas. För särskilt fall skall skogsstyrelsen äga medgiva undantag från
meddelade mätningsföreskrifter. Sådan mätning varom förut sagts skall, där
så påfordras av den vars rätt beröres av mätningen, utföras av virkesmätare,
som därtill erhållit auktorisation. I fråga om brännved i partier understigande
etthundra kubikmeter travat mått skall auktoriserad mätning, utan att
frivillig mätning enligt gällande föreskrifter ägt rum, icke få utföras, med
mindre parterna äro ense om att mätning skall utföras av auktoriserad virkesmätare
eller skogsstyrelsen med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden
finner skäl bifalla framställning av ena parten om sådan mätning.
Med stöd av de bemyndiganden, som genom kungörelsen givits skogsstyrelsen,
har styrelsen utfärdat ett stort antal cirkulär. Därjämte har inom
skogsstyrelsen igångsatts ett omfattande utredningsarbete i syfte att få till
stånd enhetliga mätningsföreskrifter om möjligt för landet i dess helhet
eller åtminstone beträffande större sammanhängande områden avseende
massaved i fast mått och sågtimmer.
Auktorisation som virkesmätare har av Kungl. Maj:t meddelats samtliga
tio nu verksamma virkesmätningsföreningar. Däremot har skogsstyrelsen
icke funnit anledning att meddela sådan auktorisation åt enskild person.
Slutligen bör erinras om förordningen den 9 maj 1924 (nr 118) med vissa
bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst mått.
Enligt förordningen må vid försäljning i löst mått annan brännved än småved
och gengasved icke angivas i andra enheter än kubikmeter och delar
av kubikmeter. I tillämpliga delar skall denna bestämmelse gälla jämväl vid
försäljning i löst mått av annat virke.
Skogsstyrelsens förslag till virkesmätningslag.
För att verkställa utredning och framlägga förslag rörande skogsbrukets
ekonomiska läge och de åtgärder, som kunde vidtagas för att höja dess bärkraft,
tillkallades 1936 års skogsuf redning med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden
den 2.3 juli och den 3 oktober 1936. Utredningsuppdraget utvidgades
den 10 januari 1941 till att avse bl. a. frågan om reglering av virkesmätningen
inom de delar av landet, där gällande lagstiftning icke vore tillämplig.
Genom beslut den 5 juni 1942 förordnade Kungl. Maj:t, att de arbetsuppgifter,
som åvilade utredningen, skulle övertagas av skogsstyrelsen. Sedan sty
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
relsen fullgjort sitt utredningsuppdrag i nu ifrågavarande del, överlämnade
den med skrivelse den 30 augusti 1946 betänkande med förslag till lag om
virkesmätning m. m. (SOU 1946: 63).
Det av skogsstyrelsen framlagda förslaget till lag om virkesmätning innebär
i huvudsak följande.
Kungl. Maj:t skall äga förordna att inom riket eller viss del därav mätning
av virke skall, i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, utföras i enlighet
med föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts
bestämmande av skogsstyrelsen. Då särskilda skäl därtill äro, skall Kungl.
Maj:t tillika äga förordna att inom riket eller viss del därav mätning av
virke må, i den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver, ombesörjas allenast av
virkesmätare, som därtill erhållit tillstånd (auktorisation) av Kungl. Maj:t
eller efter Kungl. Maj:ts bestämmande av skogsstyrelsen. Finnes visst slag
av virke böra undantagas från förordnande eller påkallas eljest av förhållandena
inskränkningar, skola därav föranledda begränsningar i förordnandet
göras. Undantag från meddelat förordnande skall för särskilt fall kunna medgivas
av skogsstyrelsen.
Med mätning av virke förstås i lagen dels bestämmande genom räkning
och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes i
travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar eller travar, vari
virket upplagts, dels ock bedömande av virkets beskaffenhet.
Auktorisation som virkesmätare skall få meddelas allenast den, som vunnit
nödig erfarenhet om virkesmätning. Där så prövas lämpligt, skall auktorisation
kunna meddelas virkesmätningsförening eller annan sammanslutning,
som har till syfte att åstadkomma en betryggande och opartisk mätning och
vars stadgar fastställts av Kungl. Maj:t, eller ock särskild s. k. virkesmätningsnämnd.
Auktorisation skall kunna begränsas att avse visst område eller
på annat sätt inskränkas. Den skall när som helst kunna återkallas.
Erhåller virkesmätningsförening eller annan sammanslutning eller virkesmätningsnämnd
auktorisation som virkesmätare, skall på sammanslutningen
eller nämnden ankommande mätningsarbete utföras av mätningspersonal,
som antingen är anställd hos sammanslutningen eller nämnden eller ock av
denna godkänts för sådant arbete.
Vid prövning av stadgar för virkesmätningsförening eller annan sammanslutning
skall särskilt tillses att stadgarna innehålla föreskrift därom, att
virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara lika företrädda inom sammanslutningens
styrelse samt att hos sammanslutningen eller gemensamt för
flera sådana sammanslutningar skall finnas en nämnd (kontrollnämnd) med
uppgift att, där så påkallas, öva tillsyn över mätningsarbetet. Kontrollnämnd
skall bestå av tre ledamöter och lika antal suppleanter, vilka skola företräda
virkessäljar-, virkesköpar- och skogsarbetarintressen.
Virkesmätningsnämnd skall enligt Kungl. Maj:ts bestämmande bestå av
fem eller sju ledamöter jämte lika antal suppleanter, som för tre år i sänder
förordnas av Kungl. Maj:t. Ordförande och suppleant för denne skola utses
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 34. •
bland personer, som ej kunna anses företräda virkessäljar- eller virkesköparintressen.
Av övriga ledamöter och suppleanter skall ena hälften företräda
virkessäljar- och andra hälften virkesköparintressen. För virkesmätningsnämnd
eller gemensamt för flera sådana nämnder skall finnas kontrollnämnd
med sammansättning som förut sagts. Ledamöterna och suppleanterna i sådan
kontrollnämnd skola förordnas av Kungl. Maj:t för tre år i sänder.
Kungl. Maj:t skall utfärda reglemente för virkesmätningsnämnd.
över vad vid mätningsförrättning förekommit skall upprättas skriftlig
handling (mätbesked), som så snart ske kan skall tillställas sakägarna.
Kostnader, som uppkomma i anledning av auktoriserad mätningsförrättning,
skola gäldas av sakägaren och, om flera sakägare finnas, av dessa enligt
grunder, varom överenskommelse kan ha träffats. Föreligger icke sådan
överenskommelse, skola sakägarna svara för kostnaderna i enlighet med föreskrifter,
som meddelas av Kungl. Maj:t. Mätningssökande skall vara pliktig
att erlägga förskottsersättning för mätningen.
Tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av skogsstyrelsen.
Sakägare, som är missnöjd med auktoriserad mätningsförrättning, skall
äga föra talan däröver hos vederbörande kontrollnämnd inom tio dagar efter
förrättningens avslutande, såframt han icke vid avslutandet eller sedermera
före klagotidens utgång skriftligen godkänt förrättningen. Klagan över kontrollnämndens
beslut skall kunna föras hos skogsstyrelsen. Över skogsstyrelsens
beslut rörande auktoriserad mätningsförrättning skall däremot klagan
ej få föras. Beslut, som enligt lagen eljest meddelats av skogsstyrelsen, skall
kunna överklagas hos Kungl. Maj:t.
Visar någon vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning enligt
lagen eller ombesörjer någon auktoriserad virkesmätning utan att vara
därtill berättigad, skall han straffas med dagsböter. Detsamma skall gälla
där någon förhindrar eller försvårar verkställande av mätning eller åsidosätter
vad på honom ankommer till fullgörande av föreskrift, som meddelats
med stöd av lagen.
Ur skogsstyrelsens motivering till sitt lagförslag skall här återgivas vad
styrelsen anfört till stöd för vidtagande av åtgärder för att även i södra Sverige
sammanföra virkesmätningen till särskilda organ såsom redan beträffande
huvudparten av inmätningen skett i de norra och mellersta delarna
av landet. Då tidigare fråga härom väckts, har däremot framställts bl. a.
den erinran, att i södra Sverige betingelserna för en organiserad mätning
skulle vara helt annorlunda än i landets övriga delar. Skogsstyrelsen har rörande
detta spörsmål anfört.
De betänkligheter, som anförts mot anordnande av en mera centraliserad
mätning av köpvirket i södra Sverige genom särskilda mätningsorgan. torde
i flera hänseenden vara överdrivna och starkt generaliserade. Sålunda kan
framhållas att mätningen exempelvis i Bohuslän och Dalsland, i södra Värmland
och Dalarna samt i norra Uppland och Västmanland, där förhållandena
i väsentliga hänseenden äro likartade med dem i södra Sverige, till övervägande
delen utförts av där verksamma inmätningsföreningar. En omfat
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
tande mätning äger sålunda i dessa landsdelar rum vid väg. Mätningen blir
därigenom spridd över stora områden. Likaså äro, åtminstone beträffande
Dalsland och Värmland, träförädlingsföretagen icke koncentrerade till enstaka
platser utan ganska jämnt fördelade utöver hela landsändan. I delta
sammanhang må såsom särskilt anmärkningsvärt framhållas att Wermländska
inmätningslöreningen hör till dem bland virkesmätningsföreningarna
som inom sitt område fått sig anförtrodd den största andelen av den totala
inmätningen inom området och detta trots att de lokala förutsättningarna för
en koncentrerad inmätning åtminstone i södra delen av föreningens verksamhetsområde
anses sämre än i norra Sverige. Erfarenheten av den mätningsverksamhet,
som hittills handhafts av Södra Sveriges virkesmätningsförening,
ger vid handen att mätningskostnaderna vid en centraliserad mätning
i södra Sverige, därest denna omfattar en väsentlig del av det avverkade
virket, sannolikt endast obetydligt skulle överstiga motsvarande kostnader
i norra och mellersta Sverige. I varje fall torde nämnda kostnader
icke nämnvärt inverka på virkets rotvärde.
Beträffande ett så viktigt sortiment som massaved har en gemensam inmätning
i viss grad kommit till stånd redan före bildandet av Södra Sveriges
virkesmätningsförening. Även om svårigheter föreligga för en centraliserad
mätning därigenom, att virket ligger spritt å ett flertal upplagsplatser
framförallt utmed olika enskilda skogsbilvägar men även vid allmänna vägar
och järnvägar, synas dessa svårigheter i stort sett icke vara större för
mätning genom ett särskilt organ än för mätning ombesörjd av de olika köparna
själva. Man får ej förbise att stora virkespartier avlämnas på sådant
sätt. att en mera koncentrerad mätning kan äga rum. Detta gäller bl. a. beträffande
åtskilliga av domänverkets försäljningar. Problemet ställer sig dessutom
i fråga om massaveden enklare än beträffande andra gagnvirkessortiment
därigenom, att varje köpares sammanlagda inköpskvantitet i allmänhet
är betydande. Vad som anförts beträffande detta sortiment giver alltså vid
handen att föreliggande organisatoriska svårigheter för anordnande av opartisk
mätning äro överkomliga.
Att anordna opartisk inmätning av sågtimmer och liknande sortiment är
i många fall svårare än beträffande massaved. Å andra sidan får emellertid
ej förbises att stora sammanhängande försäljningar av timmer från en
och samma skogsägare och betydande inköp från samma virkesförbrukare
förekomma även i södra Sverige. Kostnaderna för mätningen av dylikt virke
böra ej ställa sig dyrare, om mätningen verkställes genom ett särskilt mätningsorgan
än om den äger rum genom köparna själva, snarare bör motsatsen
bliva fallet. Något avgörande hinder att åstadkomma en opartisk mätning för
sådant sågtimmer synes icke föreligga.
Det må ej heller förbises att, även om de inom ett visst skogsområde eller
utmed en och samma väg eller vid samma järnvägsstation från en säljare
för en köpares räkning avlämnade virkespartierna mången gång äro relativt
obetydliga, samtidigt inom samma område regelmässigt avlämnas virkespartier
såväl från andra skogsägare som till andra köpare. Den samlade
kvantiteten virke, som under en säsong skall inmätas vid samma järnvägsstation
eller utmed en och samma väg, är i allmänhet icke av obetydlig
storlek. Även om icke allt virke, som levereras utmed samma väg, torde
kunna inmätas vid samma tillfälle, bör mätning genom ett organ, som erhåller
tillräckligt stor del av den totala inmätningen, obetingat kunna, under
beaktande jämväl av parternas berättigade intressen, organiseras på sådant
sätt, att kostnaderna regelmässigt bliva lägre än om parterna själva ombesörja
mätningen. Genom att försäljningen av virke numera i växande omfattning
äger rum genom säljarnas egna organisationer torde en centralise
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
9
rad inmätning än mera underlättas och kunna avse även relativt små partier.
Det förtjänar anmärkas att virkesmätningen i Norrland även vid flottlederna
mången gång berör små spridda partier, som ligga mycket otillgängliga
i förhållande till andra kommunikationsleder.
Beträffande virke, som levereras till verkliga småförbrukare, torde en opartisk
inmätning i vissa fall ställa sig betydligt svårare att organisera inom
en rimlig kostnadsram. En stor del av sådant virke levereras också av säljarna
direkt vid såg. I detta sammanhang må ock erinras att det redan
enligt 1935 års virkesmätningslag är förutsatt att det däri avsedda mätningsmonopolet
icke skall behöva omfatta virke, som är avsett att förädlas vid
mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk. Antalet sådana mindre
träförädlingsverk är emellertid vida talrikare i södra än i norra Sverige.
Om man önskar åstadkomma en förbättring av virkesmätningen i södra Sverige,
torde man dock knappast böra helt utesluta de mindre företagen. Att
utgå från att ett opartiskt organs mätare i allmänhet skall utföra mätningen
av det virke, som exempelvis levereras direkt vid såg, låter sig icke göra.
Inom Wermländska inmätningsföreningens verksamhetsområde samt i viss
utsträckning även på andra håll, bl. a. i Dalarna och Gästrikland, där förhållandena
i många hänseenden äro lika dem i södra Sverige, har detta problem
emellertid tillfredsställande lösts på det sättet, att inmätningen av virke
vid såg eller fabrik (även massafabriker) visserligen äger rum i föreningens
regi men av vederbörande köpares egen personal. På framställning av virkesköparen
bemyndigar vederbörande virkesmätningsförening härvid lämpliga
personer bland köparens folk att verkställa inmätningen vid sågen eller fabriken
efter föreningens instruktion. Liksom andra mätare äro dessa skyldiga
att verkställa mätningarna efter bästa förstånd, med oväld, nit och redlighet
samt i enlighet med gällande instruktioner och reglemente. Förevarande
mätningar äro liksom varje annan mätning underkastade kontroll från virkesmätningsföreningens
sida. Den säljare, som icke är nöjd med inmätningen,
kan givetvis påkalla kontrollmätning, därvid föreningens kontrollmätare
anlitas. Uträkningen av mätbesked sker centralt genom föreningens försorg.
Mätbeskeden tillställas sakägarna genom virkesmätningsföreningen. Några
merkostnader för dessa mätningar vid såg eller fabrik uppstå på detta sätt
i allmänhet icke, och föreningen debiterar regelmässigt ej heller för annat
än andel i föreningens allmänna kostnader, motsvarande bl. a. utgifterna
för uträkning av mätbesked och för kontrollen. Det virke, som dessa företagare
icke erhålla levererat vid egna verk utan själva avhämta, skall givetvis
i vanlig ordning inmätas genom föreningens egna mätare.
Genom en på detta sätt organiserad mätning torde man även i södra Sverige
böra ha möjlighet att genom ett opartiskt organ övervaka en mycket
väsentlig del av mätningen av det virke, som levereras direkt vid företagen.
Emellertid torde, även om sådan organisation genomföres av virkesmätningen
i lämplig utsträckning, vissa virkespartier liksom i övriga delar av landet
rimligen icke kunna inmätas i mätningsorganets egen regi. Detta gäller
först och främst sådant virke, som är avsett för köparens husbehov. Men
även vissa andra mindre försäljningar böra måhända, åtminstone till en
början, undantagas från mätningsorganets mätningar.
Som nyss nämnts åsyftar ej heller 1935 års lag alt virkesmätningsnämndema
ovillkorligen skulle inmäta sådant virke, som vore avsett att förädlas
vid mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk. Men även i andra
fall avsågs att undantag skulle meddelas från virkesmätningsnämndernas
inmätningar, t. ex. beträffande virke, som avyttrades lill en del mindre virkesförbrukare
såsom byggmästare, hantverkare, vissa fastighetsägare m. fl.,
eller virke, som utdreves till avlägset belägna sjöar, vattendrag eller andra
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
transportleder eller som eljest upplagts för mätning å avlägset liggande eller
otillgängliga platser. Då ett närmare angivande i lagen av alla de fall, då
undantag från monopolet vore påkallade för vinnande av en ändamålsenlig
virkesmätning, ej lämpligen ansågs kunna ske, förutsattes att erforderliga
föreskrifter därutinnan skulle meddelas i administrativ väg. Härför ansågs
även tala den omständigheten, att ifrågavarande undantag borde utformas
med hänsyn till de växlande förhållanden, som i skilda fall förelåge, och
jämväl borde kunna jämkas efter inträdande förändringar i dessa förhållanden.
Vad nu anförts beträffande undantag från virkesmätningsmonopolet enligt
1935 års lag synes skogsstyrelsen i stort sett böra tillämpas i fråga om
gränsdragningen mellan fri mätning och mätningsorganets mätning. Överhuvud
taget synes icke böra föreskrivas att virkesmätningen obetingat skall
tillkomma mätningsorganet i fall, där sådana omständigheter föreligga att
mätning genom organet stöter på stora praktiska svårigheter av ekonomisk
eller annan art.
Yttranden över skogsstyrelsens förslag.
Över skogsstyrelsens betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av
statskontoret, mynt- och justeringsverket, allmänna lönenämnden, domänstyrelsen,
kommerskollegiet och handelskamrarna, statens bränslekommission,
länsstyrelserna, hushållningssällskapens förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelserna
ävensom Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, Svenska lantarbetareförbundet,
virkesmätningsrådet och samtliga virkesmätningsföreningar, Sveriges
virkesmätares riksförbund samt Norrlands skogsvårdsförbund.
Av de nämnda myndigheterna och sammanslutningarna, som hörts, har
ett tjugutal avstyrkt skogsstyrelsens lagförslag. Från några håll har påyrkats
anstånd med lagstiftning på förevarande område. Övriga hörda myndigheter
och korporationer, uppgående till ett antal av omkring åttio, ha i
princip tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan erinran.
I de yttranden, i vilka förslaget avstyrkts, ha såsom skäl härför framförts
i huvudsak följande synpunkter. Genom den frihet beträffande mätningen,
som för närvarande rådde, hade några nämnvärda olägenheter icke uppstått,
varför behov av den föreslagna lagstiftningen ej förelåge. De av skogsstyrelsen
förordade bestämmelserna vore ej lämpliga med avseende å förhållandena
i södra Sverige utan skulle där förorsaka avsevärt besvär och dryga
kostnader för dem som komme att därav beröras. Vissa av de i lagförslaget
upptagna föreskrifterna, särskilt de som rörde mätningen av eget virke, finge
anses alltför hårt ingripa i den enskildes handlingsfrihet.
Som skäl för det framförda yrkandet om anstånd med lagstiftningen har
åberopats, att större erfarenhet från de nu verksamma virkesmätningsföreningarnas
arbete borde samlas, innan förfarandet på virkesmätningsområdet
definitivt lagfästes.
Även i de yttranden, vari den föreslagna lagstiftningen i princip tillstyrkts
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
11
eller lämnats ulan erinran, ha åtskilliga invändningar framställts mot den
utformning, förslaget erhållit. Framför allt ha invändningar rests mot det
likställande av eget virke med köpvirke, som förslaget innefattar. Vissa anmärkningar
ha även riktats mot den tillämnade organisationen av mätningsorganen.
Jämväl vad som föreslagits för åstadkommande av enhetliga mätningsföreskrifter
har från flera håll blivit föremål för gensagor.
I några yttranden har givits uttryck för nödvändigheten av att vid ett
genomförande av skogsstyrelsens förslag gå fram med särskild försiktighet
såvitt angår förordnande om opartisk inmätning i södra Sverige. I det av
Sveriges skogsägareförbund avgivna yttrandet göres härutinnan följande uttalanden.
Förbundet finner det angeläget att själva inmätningsverksamheten beträffande
köpvirke i största möjliga omfattning sker genom från parterna fristående,
opartiska organ. Så sker ju redan nu i väsentlig omfattning genom
de på enskilt initiativ tillkomna virkesmätningsföreningarna, beträffande
vilkas verksamhet skogsstyrelsen, sedan såväl säljare- som köpareparten
fått likvärdig representation i föreningarnas styrelser, icke haft något att erinra.
Det är ovedersägligt att dessa föreningar utföra mätningen med stor
teknisk skicklighet samt med oväld. Inom de delar av landet, där inmätningen
kunnat koncentreras till flottlederna, har det även varit möjligt att verkställa
huvudparten av all inmätning av köpvirke genom sagda föreningar.
Däremot har det visat sig vara väsentligt svårare att organisera inmätning
genom mätningsförening i de södra delarna av landet. Mätningen är där utspridd
efter vägarna i skogarna, ofta med mycket små partier på varje plats.
Stundom har framkörning skett till lastplats, men detta sker dock i tämligen
ringa omfattning. Köparen avhämtar oftast virket med bil vid skogsbilvägen.
Denna stora spridning av virket gör att här tillkommer ett moment
av resekostnader och tidspillan, av ringa arbetsprodukt per dag, som medför
att mätning genom centraliserat organ måste bliva relativt dyrbar. Såsom
skogsstyrelsen även själv framhållit har anslutningen till virkesmätningsföreningen
för södra Sverige blivit tämligen ringa. Den har icke fått uppdrag
i den omfattning, som man hoppats. Säkerligen ha de tekniska svårigheterna
och rädslan för höga kostnader varit det tillbakahållande momentet. Man
torde kunna av motiven i styrelsens förslag utläsa att ett av syftena med den
föreslagna nya lagstiftningen är att genom hotet med mätningsmonopol för
föreningen förmå skogsägarna att mer allmänt övergå till att mäta frivilligt
genom föreningen. Skulle denna förhoppning ej realiseras, skall enligt förslaget
mätningsmonopolet bliva verklighet.
Förbundet anser, som nyss framhållits, att det är ett önskemål att mätningen
av köpvirke må i största möjliga grad äga rum genom från parterna
frikopplad, opartisk personal. Men denna fördel får dock icke köpas till
priset av oproportionerligt höga mätningskostnader eller svåröverkomliga
organisatoriska besvärligheter. Skogsstyrelsen har i sin motivering uttalat
att mätning genom föreningens personal icke behövde bliva dyrare än mätning
genom parternas folk, vilket ju även måste förpassa sig till den plats,
där mätningen skulle äga rum. Detta argument är emellertid icke rikligt. Mätning
av parterna själva sker i de allra flesta fall genom personal, som parterna
ändock måste ha hos sig anställd och som icke drager någon särskild
lön eller arvodeskostnad. Denna personal är i regel även bosatt i orten, varför
resekostnaderna bliva obetydliga. Härtill kommer att virkeshandcln i
södra Sverige till mycket stor del äger rum med köpare, som ha småindustrier
i orterna och vilka hämta sina råvaror mycket lokalt inom den när
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
belägna trakten. Leveranserna ske oftast direkt från skogen till verket, och
mätningen sker lassvis vid fabrikens upplagsplats. Skogsstyrelsen har medgivit
att i dylika fall mätning genom föreningens fast anställda personal är
en omöjlighet. Man har då i stället föreslagit den metoden, att föreningen
hos sig tillfälligt anställer en av köparens män, som för föreningens räkning
utför mätningen i den mån virket anländer. En sådan anordning är givetvis
tänkbar men synes mer ägnad att tillgodose en princip än att betjäna ett
praktiskt syfte.
Förbundet har med det sagda velat framhålla att i södra Sverige virkesmätningen
på grund av kommunikationernas art, industriens mångskiftande
natur samt fördelning på små och spridda anläggningar kommer alt arbeta
under mycket speciella förhållanden, som föranleda allvarliga organisatoriska
svårigheter och som kunna förväntas avsevärt fördyra mätningen. Förbundet
har emellertid därmed icke velat avstyrka att man bör eftersträva att ernå
en opartisk mätning genom förening även i södra Sverige. Det framstår
alltjämt som ett önskemål att inmätningen av köpvirke i största möjliga omfattning
må kunna äga rum genom opartisk personal. Men förbundet hyser
den meningen att det vid strävandena att nå fram till detta mål är farligt att
gå fram bryskt. Man får icke för hävdandet av en princip allt för mycket
bortse från de organisatoriska och ekonomiska skadeverkningar, som säkerligen
i många fall skulle framträda vid ett tvångsvis genomförande i södra
Sverige av obligatorisk mätning genom centralt organ. Då emellertid skogsstyrelsen
själv i motiven uttalat att en viss smidighet torde bliva nödvändig
vid lagtillämpningen och att dispenser måste givas då centraliserad mätning
endast med störa kostnader kan utföras, anser sig förbundet kunna tillstyrka
vad styrelsen föreslagit beträffande inmätningen av köpvirke. Förbundet
hyser i likhet med styrelsen den förhoppningen att utvecklingen skall bliva
den, att man kommer fram till opartisk mätning i tillfredsställande omfattning
utan alt förordnande om lagens tillämpning skall behöva utfärdas.
Förbundet anser sig i detta sammanhang böra framhålla en omständighet,
från vilken man vid dc-n föreslagna lagstiftningens omsättande i praktisk tilllämpning
ej bör bortse. Medan i Norrland virkesmätningen endast omfattar
ett relativt litet antal olika sortiment, förekommer i södra Sverige ett mycket
betydande antal sådana. Officiella mätningsregler ha redan av skogsstyrelsen
utfärdats för över 30 olika slag av virke, av vilka övervägande flertalet endast
framställes inom de sydligare landsdelarna. Denna mångfald olika
varuslag, som förekommer vid auktoriserad mätning eller frivillig mätning
genom auktoriserat organ, ställer mycket stora krav på mätarnas kompetens.
Ehuru flera kurser för utbildande av mätare redan hållits, torde antalet kompetenta
sådana dock fortfarande vara tämligen ringa. Man torde även få anse
att många personer, som genomgått dylik kurs, icke enbart därigenom erhållit
tillfredsställande skicklighet i det ömtåliga värvet att vid mätning skifta
rätt mellan köpare och säljare. Det kräves även lång träning och erfarenhet.
Kravet härutinnan blir så mycket större, som många av de i södra Sverige
förekommande sortimenten, särskilt av lövträd, äro relativt ovanliga och icke
förekomma i handeln så ofta. Det bör icke få förekomma att en hos auktoriserad
mätningsförening anställd mätare visar bristande kompetens, begår
uppenbara misstag eller i övrigt visar sämre kännedom om sortimentet än
parterna, vilka väl i allmänhet få anses äga gammal kännedom om detsamma.
Förbundet vill av dessa orsaker uttala att det icke vore lyckligt, om mätning
genom virkesmätningsförening i södra Sverige växte fram eller genom
lagstiftningen dreves fram i snabbare takt än tillgången på skickliga mätare
medgåve. Ett bakslag kunde annars lätt inträffa, som finge befaras undergräva
förtroendet för det statligt kontrollerade mätningsväsendet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
13
I ett par yttranden har gjorts gällande att de betänkligheter, som uttalats
med avseende å tillämpandet av opartisk mätning i de sydliga delarna av
landet, vore opåkallade. Dylik mening har uttalats av bl a. Sveriges skogsågareföreningars
riksförbund med instämmande av Sveriges lantbruks/örbund.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har rörande de med
lagstiftningen förknippade mera allmänna frågorna anfört följande.
»Ur olika synpunkter är det av stor vikt att ordning och reda härska på
virkesmätningens område. Att mätningen av virke sker på ett tillförlitligt
och lämpligt sätt är av betydelse i första hand för dem, som sälja och köpa
virke. Eftersom gottgörelsen åt de arbetare, som syssla med virkets avverkning
i skogen och med dess transport därifrån, i stor utsträckning grundas
på mätning av det virke, med vilket de taga befattning, äro även arbetarna
beroende av det sätt, varpå mätningen sker. Jämväl för det allmänna är
uppenbarligen i skilda hänseenden en tillfredsställande och väl organiserad
virkesmätning av synnerligt intresse.
Tidigare ha inom vårt land avsevärda missförhållanden förelegat på virkesmätningens
område. Dessa missförhållanden ha i ganska betydande utsträckning
kunnat avhjälpas med stöd av den lagstiftning rörande mätning
av virke, som under senare tid genomförts. Sålunda har tillkomsten av 1935
års lag om virkesmätning medverkat till att upphäva den beroende ställning,
virkessäljarna dessförinnan intogo i förhållande till köparna av virke;
och genom de regler, som innefattas i 1943 års lag om mätning av ved och
annat virke, har bl. a. en länge eftersträvad enhetlighet i fråga om mätningsreglerna
befrämjats. Det torde dock icke kunna förnekas att åtskilliga brister
med avseende å virkesmätningen alltjämt äro för handen. Så är fallet
särskilt inom de södra delarna av riket, där lagstiftningen endast hunnit
verka en kortare tid, men även vad angår vissa trakter av mellersta och
norra Sverige synas anmärkningar kunna riktas mot mätningsförfarandet.
Såsom framgår av vad jag tidigare anfört upphör 1943 års lag inom kort
att gälla. Att i fortsättningen lämna virkesmätningsförfarandet helt oreglerat
synes knappast kunna ifrågakomma; önskvärda förbättringar på förevarande
område torde nämligen, framför allt med hänsyn till de olika intressen som
här göra sig gällande, icke kunna åstadkommas utan stöd av lagstiftningen.
Det torde snarare kunna befaras att, därest lagstiftningen i fråga om
virkesmätning upphörde, de hittills vunna framstegen skulle gå förlorade och
de tidigare olägenheterna ånyo vinna insteg eller ock andra dylika framträda.
I betraktande härav finner jag påkallat att frågan om fortsatt lagstiftning
rörande virkesmätning nu upptages till övervägande. Det fram
slår härvid helt naturligt såsom önskvärt att på hithörande område erhålla
en för hela riket gemensam lagstiftning av mera permanent karaktär. Enligt
min mening synes man böra bygga vidare på den grund, som lagts genom
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
1943 års lag. Erfarenheterna av denna lag ha i stort sett varit goda, och lagen
har givit möjligheter till ett smidigt beaktande av de skilda förhållandena
inom ifrågavarande verksamhet. Vissa jämkningar synas emellertid påkallade
i lagstiftningen med hänsyn till de vunna erfarenheterna. I det följande
kommer jag att närmare beröra dessa skiljaktigheter och motiven för
desamma.
Genomförandet av en enhetlig och bestående lagstiftning rörande virkesmätning
stöter på besvärligheter med hänsyn till de skiftande förhållandena
inom landets olika delar. I anseende till de skiljaktigheter, som sålunda föreligga,
och då det uppenbarligen bör eftersträvas att nödiga förbättringar
avseende virkesmätningen såvitt möjligt komma till stånd på frivillighetens
väg, torde lagstiftningen icke lämpligen kunna konstrueras annorlunda än i
form av en fullmaktslag, som lämnar offentlig myndighet tillfälle att ingripa,
då så är av nöden. Det av skogsstyrelsen nu framlagda lagförslaget
bygger också på denna tankegång, vilken jämväl ligger till grund för 1935
och 1943 års lagar.
Skogsstyrelsens förslag utgår från att de organisationer, som redan existera
på virkesmätningsområdet, liksom hittills skola kunna utnyttjas såväl
vid ett frivilligt åvägabringande av önskvärda förbättringar beträffande mätningen
som ock då ett ingripande från det allmännas sida i angivet syfte
äger rum. Nämnda organisationer, virkesmätningsföreningama, omhänderhava
redan för närvarande en avsevärd del av virkesmätningen inom riket.
Det synes mig under sådana förhållanden synnerligen ändamålsenligt att
den erfarenhet och kunnighet, som är till finnandes inom föreningarna, tages
i anspråk vid genomförandet av den ifrågasatta lagstiftningen. En sådan
anordning förefaller av olika anledningar vara att föredraga framför den
från vissa håll förordade metoden med tillsättandet av särskilda yrkesmätare,
till vilka parter som vore missnöjda med företagen frivillig mätning kunde
vända sig för att erhålla omprövning av mätningen.
I åtskilliga yttranden över skogsstyrelsens förslag har gjorts gällande att
en i enlighet med förslaget anordnad opartisk mätning icke skulle kunna
införas i södra Sverige utan att vålla dem, som därav berördes, betydande
kostnader och jämväl besvär av olika slag. Emellertid har även i en del av
de yttranden, vari påståenden av denna innebörd framställts, medgivits att
i fråga om vissa virkesslag, t. ex. massaved, möjlighet förelåge att ulan
nämnvärd olägenhet tillämpa dylik mätning jämväl i de sydliga delarna av
landet. Enligt min mening bör en opartisk mätning kunna komma till stånd
även i södra Sverige, därest behörig hänsyn tages till de där rådande förhållandena.
Sådan mätning skulle säkerligen starkt befrämjas genom ett samarbete
mellan den uti ifrågavarande del av landet verksamma virkesmätningsföreningen
och skogsägarnas organisationer. I detta sammanhang vill jag
emellertid kraftigt understryka att under det opartiska mätningsorganets
verksamhet ej bör inbegripas annan mätning än sådan, som lämpligen kan
omhänderhavas av organet. Även vid själva utförandet av den mätning, som
uppdrages åt organet, bör nödig hänsyn till förhållandena tagas. Sålunda tor
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
15
de av praktiska skäi mätningen i vissa fall böra — såsom nu inom en del
mellansvenska bygder sker — komma till utförande på så sätt, att mätningen
på mätningsorganets uppdrag verkställes av köparens egen personal. Hinder
synes ej heller böra möta mot att mätningens verkställande anförtros åt personer,
som äro i säljarens tjänst. Jämväl hos säljar- och köparorganisationerna
anställd personal torde stundom kunna anlitas för ändamålet. All
mätning, som företages av andra än organets egna mätare, bör självfallet underkastas
noggrann kontroll från organets sida.
Skulle det visa sig nödvändigt att inom viss del av landet införa obligatorisk
opartisk mätning, torde även denna mätning böra anordnas efter de riktlinjer,
som nyss angivits. I ett sådant läge torde det emellertid ofta komma
att visa sig erforderligt att dispens från förordnandet om den opartiska mätningen
beviljas. Att, såsom av några hörda myndigheter föreslagits, i själva
lagen meddela föreskrifter, varigenom viss mätning av mindre betydenhet
undantoges från lagens regler, förefaller mig däremot icke lämpligt.
Såsom skogsstyrelsen föreslagit synes det böra ankomma på Kungl. Maj:t
att förordna om införandet av obligatorisk opartisk mätning. Då fråga uppkommer
om införandet av sådan mätning, böra yttranden i saken införskaffas
från alla myndigheter och sammanslutningar, som kunna förväntas sitta
inne med kännedom om hithörande förhållanden. Endast då av den förebragta
utredningen klart framgår att utsikt saknas att på frivillighetens väg
uppnå erforderliga förbättringar på virkesmätningens område, bör förordnande
av nu avsett slag tillgripas.
Rörande frågan, huruvida vid en laglig reglering av virkesmätningen mätningen
av eget virke bör likställas med mätningen av köpvirke, råda synnerligen
delade meningar. Skogsstyrelsens förslag härutinnan, innebärande att
det egna virket skulle i mätningshänseende vara underkastat samma behandling
som köpvirket, har sålunda från många håll blivit föremål för bestämda
gensagor, medan man å andra sidan i åtskilliga yttranden lämnat sin anslutning
till detsamma. De skäl, som åberopats mot ett godtagande av skogsstyrelsens
ståndpunkt i frågan, synas icke i och för sig kunna frånkännas berättigande.
Det lärer nämligen ej kunna bestridas att de motiv, som föreligga för
att låta inmätningen av köpvirke under särskilda omständigheter verkställas
genom ett opartiskt organs försorg, icke med samma styrka göra sig gällande
beträffande mätningen av eget virke. Emellertid måste vid ett ställningstagande
till förevarande spörsmål jämväl beaktas den av skogsstyrelsen särskilt
betonade synpunkten att, därest i lag bestämdes att allenast köpvirke
skulle kunna inmätas genom opartisk mätares försorg, det eftersträvade
syftet med lagen skulle kunna motverkas därigenom, att köparna allmänt
överginge till alt förvärva virke medelst rotköp. Då en dylik utveckling
icke kan anses önskvärd, synes mig spörsmålet böra erhålla sin lösning
på det sätt, att rotköpt virke — dock endast sådant, som avverkats av
den, vilken driver verksamhet för förädling av virke, för att användas i
nämnda verksamhet — i mätningshänseende likställes med köpvirke, medan
mätningen av annat eget virke lämnas i huvudsak oberörd av lagstiftningen.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 3i.
Opartisk mätning av sådant eget virke, som sist nämnts, synes sålunda böra
komma till utförande endast då virkesägaren därom framställer begäran eller
då dylik mätning påkallas av arbetareparten eller annan, som därav har ett
rättsligt intresse. Mot en på angivet sätt utformad lagstiftning torde några
mera vägande betänkligheter ej kunna resas. Det bör bemärkas att rotköpt
virke redan nu i stor omfattning göres till föremål för opartisk mätning.
Den av skogsstyrelsen förordade organisationen av mätningsorganen synes
mig i stort sett ägnad att följas vid ett genomförande av lagstiftningen. Då
förordnande om opartisk mätning skall meddelas, synes sålunda — såsom
jag redan framhållit — mätningen böra, såvitt möjligt, genom auktorisation
uppdragas åt en redan verksam virkesmätningsförening eller annan sammanslutning
med liknande syfte. Enligt 1943 års lag, som även innehåller bestämmelser
om auktorisation av virkesmätare, föreligger möjlighet att auktorisera
jämväl enskild person. Denna möjlighet har under den tid, lagen varit gällande,
icke i något fal! begagnats. Något påtagligt behov av att i den nya lagen
bibehålla berörda möjlighet synes icke vara för handen. Då härtill kommer
att ett lämpligt förfarande vid överklagandet av auktoriserad mätningsförrättning,
verkställd av enskild person, skulle ställa sig svårt att anordna,
förefaller mig riktigast att i lagen den auktoriserade mätningen förbehålles
virkesmätningsförening eller liknande sammanslutning. För meddelandet av
auktorisation åt sådan sammanslutning torde ej vara erforderligt att såsom
villkor uppställa att dess stadgar fastställts av Kungl. Maj:t. Det synes vara
tillräckligt att vid prövningen av fråga om auktorisation för sammanslutning
tillses att stadgarnas innehåll är sådant, att sammanslutningen kan förväntas
bliva skickad för det ifrågasatta uppdraget. För att så skall anses vara
fallet torde dock i några avseenden särskilda krav böra uppställas. Sålunda
synas stadgarna under alla förhållanden böra innefatta föreskrift därom, att
virkessäljar- och virkesköparintressena skola vara lika företrädda inom styrelsen,
att sammanslutningens mätningspersonal skall antagas av styrelsen
samt att inom sammanslutningen skall linnas särskild kontrollnämnd. Vad
angår styrelsens sammansättning torde fog ej finnas för fordran på att jämväl
arbetareparten skall vara representerad inom styrelsen. Sistnämnda parts
intresse av att mätning, som skall ligga till grund för bestämmande av arbetslön,
utföres korrekt torde bliva tillräckligt tillgodosett, om — såsom skogsstyrelsen
förordat — denna part vid sidan av säljare- och köpareparterna
blir företrädd inom kontrollnämnden. För en var av nyssnämnda tre parter
bör i kontrollnämnden finnas en representant. Otvivelaktigt skulle, såsom i ett
flertal yttranden framhållits, åt nämnden kunna beredas en avsevärt starkare
ställning än densamma enligt förslaget komme att intaga, därest antalet ledamöter
i nämnden utökades från tre till fyra genom föreskrift om att i nämnden
skulle förutom säljare-, köpare- och arbetarerepresentanterna ingå även
en opartisk ordförande. Då jämväl av andra skäl, vilka torde framgå av vad
jag i fortsättningen kommer att anföra, en sådan utökning av nämndens
ledamotsantal framstår såsom lämplig, anser jag mig böra förorda densamma.
Mången gång torde även kunna vara lämpligt att till ordförande utses en
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
17
person med domarekompetens. I de fall, då enighet ej kan uppnås inom
nämnden, bör ordförandens röst bliva utslagsgivande. I fråga om utseendet
av ledamöter i nämnden torde det allmännas intresse av virkesmätningens
riktiga handhavande påfordra att ordföranden förordnas av offentlig myndighet.
Då antalet auktoriserade virkesmätningsorgan får förutsättas bliva
relativt litet, lärer utseendet av ordförande kunna uppdragas åt Kungl. Maj :t.
Den ledamot, som har att företräda arbetarnas intressen, torde lämpligen böra
utses av någon arbetarorganisation, som Kungl. Maj:t bestämmer. På
sammanslutningens styrelse torde böra ankomma att tillsätta övriga ledamöter
i nämnden. Vid tillsättandet av ledamöter bör noga iakttagas att genom
dem en ingående sakkunskap tillföres nämnden. Jag utgår även från att
nämnden, i den mån så befinnes behövligt, i sin verksamhet utnyttjar den
insikt och erfarenhet, som på ifrågavarande område är att tillgå inom virkesmätarnas
led.
Kontrollnämndens uppgift bör inskränkas till att avse prövning av klagan
över mätningsförrättning. För den händelse, såsom av skogsstyrelsen föreslagits,
det jämväl ålades nämnden att utöva en generell tillsyn över mätningsarbetet,
skulle det bliva nödigt att genom lagföreskrifter eller i annan
ordning verkställa en ingalunda lätt gränsdragning mellan nämndens och
styrelsens åligganden; men även om en sådan gränsdragning företoges med all
möjlig omsikt, skulle säkerligen vid den praktiska tillämpningen av de uppställda
reglerna tveksamma fall ofta komma att uppstå och vålla tvistigheter.
Därest kontrollnämnden erhåller en sådan sammansättning som nyss angivits,
lära större betänkligheter ej behöva möta mot att låta nämndens beslut
bliva definitiva. På så sätt skulle vinnas den fördelen, att ett snabbt avgörande
rörande överklagade mätningsförrättningar kunde komma till stånd.
Att så sker är, såsom i vissa yttranden påpekats, av stor betydelse. I detta
sammanhang må anmärkas att, enligt vad jag erfarit, under den tid 1943 års
lag varit gällande besvär icke blivit hos skogsstyrelsen i något fall anförda
över annan mätning än sådan som avsett ved.
Då en virkesmätningsförening eller annan sammanslutning erhåller auktorisation
såsom virkesmätare, blir givetvis icke annan av sammanslutningen
företagen mätning än sådan, som innefattas under auktorisationen, att betrakta
såsom auktoriserad mätning. Sammanslutningen kan alltså komma att
utföra såväl auktoriserad som frivillig mätning. Den olägenhet, som enligt
vissa hörda myndigheters och korporationers uppfattning är förbunden med
berörda förhållande, synes i viss mån kunna avhjälpas, därest sammanslutningen
beslutar att all genom dess försorg verkställd mätning skall företagas
i enlighet med lagens bestämmelser om auktoriserad mätning.
Om, då fråga uppstår att beträffande ett område föreskriva införandet av
opartisk mätning, det icke befinnes möjligt att för ändamålet auktorisera
någon redan existerande inmätningssammanslutning, måste åt statligt organ
uppdragas att ombesörja mätningen. Skogsstyrelsen bar för nu ifrågavarande
fall föreslagit tillsättandet av en särskild nämnd, liksom motsvarande
llihana till riksdaqens protokoll 1047. 0 samt. 2 avd. Nr 34. 2
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
organ enligt 1935 års lag kallad virkesmätningsnämnd. Detta förslag synes
böra godtagas, och virkesmätningsnämndens organisation och verksamhet
torde kunna regleras i enlighet med de riktlinjer, skogsstyrelsen uppdragit.
Sålunda bör i virkesmätningsnämnden ingå en opartisk ordförande jämte
fyra eller sex andra ledamöter, av vilka hälften företräder virkessäljar- och
hälften virkesköparintressena. Vidare bör inom virkesmätningsnämnden för
prövning av klagan över mälningsförrättning finnas en kontrollnämnd, sammansatt
på sätt förut angivits beträffande dylik nämnd hos enskild sammanslutning
för virkesmätning. På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att
utse ledamöter i virkesmätningsnämnden och i dess kontrollnämnd ävensom
att utfärda närmare föreskrifter angående virkesmätningsnämndens
verksamhet.
Därest virkesmätningsnämnd skulle komma att tillsättas, torde för bestridandet
av dess organisationskostnader och löpande utgifter under den första
tiden för verksamheten lån ur virkesmätningslånefonden böra kunna utlämnas
till nämnden.
I 1935 års lag finnes föreskrivet att sådan i enlighet med lagen företagen
mätning, som avser köpvirke, skall lända till efterrättelse mellan säljaren och
köparen. Motsvarande föreskrift saknas i 1943 års lag, varför hinder ej torde
föreligga att draga en jämlikt denna lag verkställd mätning av köpvirke under
domstols prövning. Ej heller enligt den nu ifrågasatta lagstiftningen syj
nes möjligheten att bringa en av auktoriserad sammanslutning eller virkesmätningsnämnd
ombesörjd mätning under domstols bedömande böra vara
sakägare betagen. Det torde vara tydligt att även då sådan möjlighet slår
sakägare till buds, betydelsen av en opartisk mätning är avsevärd. Det ligger
nämligen i sakens natur att en i föreskriven ordning tillkommen mätning
bör tillerkännas en hög grad av tillförlitlighet i fråga om såväl vad vid mätningsförrättningen
förekommit som riktigheten av mätarnas iakttagelser
och omdömen.
Enligt min mening böra strävandena att åstadkomma fasta och för så
stora områden som möjligt gällande regler för inmätningen av virke uppmuntras.
De bestämmelser, som för närvarande tillämpas av de inom landet
verksamma virkesmätningsföreningama, äro i skilda hänseenden sinsemellan
olika. I den mån så lämpligen låter sig göra synes en ändring beträffande
detta förhållande böra åvägabringas. Såsom framgår av den förut lämnade
redogörelsen för yttrandena över nu föreliggande lagförslag ha virkesmätningsrådet
och virkesmätningsföreningama ävensom vissa andra korporationer
intagit den ståndpunkten, att utfärdandet av mätningsföreskrifter
framdeles liksom hittills borde vara respektive mätningsorgans ensak. Med
den inställning till frågan, åt vilken jag nyss givit uttryck, kan jag icke ansluta
mig till denna ståndpunkt. Jag vill emellertid å andra sidan ej förorda
att tillskapandet av mätningsregler generellt sker medelst statligt tvång. Liksom
beträffande den opartiska mätningen synes man, såsom skogsstyrelsen
ock förordat, böra i fråga om reglerna för inmätningen närmast eftersträva
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
19
en frivillig reglering. Till en sådan reglering bör initiativ tagas av skogsstyrelsen
genom utarbetandet av ändamålsenliga föreskrifter avsedda att tillämpas
inom större områden. Först därest det skulle visa sig att önskvärda förbättringar
icke kunna åstadkommas på denna väg, bör det bliva en på det
allmänna ankommande angelägenhet att få till stånd dylika förbättringar.
Såsom redan är fallet jämlikt 1943 års lag bör alltså Kungl. Maj:t utrustas
med befogenhet att förordna om tillämpning inom riket eller del därav av
mätningsföreskrifter, som utarbetats av Kungl. Maj:t eller skogsstyrelsen.
Vid meddelandet av sådant förordnande måste givetvis stor varsamhet iakttagas.
Det är sålunda självfallet att dessförinnan yttranden skola inhämtas
från de mätningsorgan, som ha sin verksamhet inom det område varom fråga
är, ävensom från virkessäljare- och virkesköparesammanslutningar samt
vissa myndigheter och korporationer därstädes. Dylika yttranden böra i erforderlig
omfattning införskaffas jämväl då utfärdade föreskrifter ifrågasättas
skola ändras eller upphävas.
Såsom jag tidigare omnämnt innefattar mätningen av virke ej allenast ett
bestämmande av virkets kvantitet utan även ett bedömande av dess kvalitet.
Vid en strävan att åvägabringa enhetlighet beträffande föreskrifterna om
mätning är denna mätningens karaktär av betydelse. Sålunda synes den eftertraktade
enhetligheten med avsevärt större lätthet kunna främjas i fråga
om den kvantitativa mätningen än beträffande den kvalitativa. På sistnämnda
område bör särskild försiktighet iakttagas.
En reglering av virkesmätningen i enlighet med vad jag nu anfört förutsätter
tydligen en viss tillsyns- och upplysningsverksamhet från det allmännas
sida. Denna verksamhet synes böra uppdragas åt skogsstyrelsen, som redan
har sig anförtrodd motsvarande uppgift enligt 1943 års lag.
Skogsstyrelsen har avsett att vid ett genomförande av den nya lagstiftningen
den nuvarande ordningen å virkesmätningsområdet skulle i huvudsak
bibehållas. I detta läge skulle således den kungörelse, som Kungl. Maj:t
hade att i samband med lagens ikraftträdande utfärda, erhålla i stort sett
samma innehåll som den i anslutning till 1943 års lag tillkomna, nu gällande
kungörelsen av den 31 december 1943. Även för egen del hyser jag den uppfattningen,
att för närvarande anledning ej föreligger för det allmänna att
i vidare mån än redan skett ingripa reglerande beträffande virkesmätningen.
De mindre ändringar i förhållande till innehållet i nämnda kungörelse som
av skogsstyrelsen ifrågasatts till införande i den till den nya lagen anknutna
kungörelsen böra bliva föremål för närmare övervägande, sedan själva lagstiftningsfrågan
lösts.»
Departementschefen, som därefter behandlat de särskilda bestämmmelserna
(se propositionen s. 60—66), har i fråga om 10 § i lagförslaget uttalat,
att detta lagrum till innehållet överensstämmer med 6—8 §§ i 1943 års lag.
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
Motionerna.
I motionen 1: 239 har hemställts om sådan ändring av det genom propositionen
framlagda lagförslaget, att i dess 1 § första stycket andra punkten
säges att bestämmelserna i denna punkt — enligt vilka Konungen må, om
förhållandena därtill föranleda, förordna, att sådan mätning, varom talas i
första punkten, skall ombesörjas av auktoriserad virkesmätare eller virkesmätningsnämnd
— endast skola gälla för de delar av riket, där 1935 års
lag hittills varit gällande (se härom ovan s. 2).
Av motionärerna i likalydande motionerna I: 240 och II: 357 har påyrkats,
att riksdagen vid lagförslagets behandling till dess 1 § andra stycket, enligt
vilket undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas
av skogsstyrelsen, skulle lägga satsen »Dylikt undantag må med hänsyn
till rådande lokala förhållanden generellt meddelas för län eller länsdel på
framställning av inom området verkande myndigheter samt organ inom
skogsbruk och trävaruhantering.» samt att vederbörande utskott måtte låta
utarbeta förslag till härav föranledda lagtextändringar.
Utskottet.
Utskottet delar föredragande departementschefens mening att behov av
lagstiftning i fråga om virkesmätning alltjämt föreligger såväl för att bevara
hittills vunna framsteg som för att möjliggöra undanröjande av ännu förefintliga
missförhållanden.
Lagstiftningen på detta område har fått formen av fullmaktslagar, om
man bortser från den på ett tidigare stadium tillkomna förordningen den 9
maj 1924 med vissa bestämmelser angående handeln med brännved och annat
virke i löst mått. Av de båda övriga nu gällande lagarna har 1935 års
lag aldrig behövt tillämpas. Förordnande enligt 1943 års lag har däremot
utfärdats, ursprungligen framför allt av hänsyn till rådande prisreglering.
Det goda resultat, vartill 1935 års lag indirekt lett, talar enligt utskottets
mening för att man även i fortsättningen väljer fullmaktslagstiftningens
form. Det torde sålunda med visst fog kunna förväntas, att virkesproducentema
och andra, som driva handel med virke, skola frivilligt medverka till
att ännu kvardröjande brister i fråga om virkesmätningen bliva undanröjda.
Departementschefen har framhållit, att enligt hans uppfattning för
närvarande ej föreligger anledning för det allmänna att i större utsträckning
än redan skett ingripa reglerande beträffande virkesmätningen. Enligt
utskottets mening kommer säkerligen också den framtida utvecklingen att
gå i den riktningen, att lagen icke skall behöva tillgripas i vidsträcktare mån
än vad som beträffande 1943 års lag nödvändiggjorts av hänsyn till priskontrollen.
Förordnande, som Kungl. Maj:t enligt 1 § första stycket i lagförslaget skall
äga meddela, avser i första hand att virkesmätning skall utföras i enlighet
med fastställda föreskrifter. Säkerhet förelägger emellertid icke för att ve
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
21
derbörande följa dessa föreskrifter. Möjligheterna att komma till rätta härmed
enbart genom att kriminalisera åsidosättande av utfärdade mätningsföreskrifter
äro i praktiken små. Väsentligen av hänsyn härtill har i lagförslaget
Kungl. Maj :t tillagts befogenhet att tillika förordna, att mätning skall
utföras opartiskt och ombesörjas av utomstående, antingen auktoriserad
virkesmätningsförening eller statlig virkesmätningsnämnd.
Enligt utskottets mening bör Kungl. Maj:t endast om alla andra möjligheter
visat sig resultatlösa göra bruk av sin befogenhet att genom ett förordnande
framtvinga en obligatorisk opartisk mätning. Även då det gäller att
förordna om enhetliga mätningsregler torde den största varsamhet böra
iakttagas. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t icke begagnar lagens fullmakter
utan att först hava rådfört sig med de myndigheter och organisationer,
som äro verksamma på området. Något uttryckligt lagstadgande i detta
avseende synes utskottet dock knappast erforderligt.
Frågan om lagens tillämpningsområde har under förarbetena varit föremål
för mycket delade meningar. Majoriteten av de lokala remissinstanser,
som ha sin verksamhet i södra Sverige, har ställt sig mycket tveksam eller
direkt avvisande till förslaget att införa en enhetlig även för de södra delarna
av landet gällande virkesmätningslag.
Det är obestridligen riktigt, som från många håll invänts, att förhållandena
inom skogsbruket i södra Sverige i en mängd hänseenden avvika från
vad gäller i andra delar av landet. Mätningsväsendet synes därför icke kunna
utformas på enahanda sätt i alla landsdelar. Denna omständighet torde emellertid
icke böra föranleda, att lagen icke göres gemensam för riket i dess
helhet. Det är uppenbarligen en betydande fördel, att den grundläggande lagstiftningen
är densamma för hela landet.
Om emellertid Kungl. Maj:t skulle finna erforderligt att begagna de befogenheter,
lagen skänker, måste uppenbarligen särskilt vad gäller förordnande
om obligatorisk opartisk mätning den allra största hänsyn tagas till
de lokala förhållandena. Ett dylikt förordnande bör icke givas större räckvidd
än som är fullt försvarligt ur praktiska och ekonomiska synpunkter. Frånsett
vad som betingas av priskontrollen bör förordnande sålunda icke få
omfatta andra fall än de, i vilka mätning fordras för bestämmande av köpeskilling
för sålt virke eller för bestämmande av avverknings- eller flottningskostnad
eller på grund av därmed jämförliga hänsyn. Vidare måste det vara
uteslutet att införa obligatorisk opartisk mätning i fall, där åtgärden skulle
medföra sådana extra kostnader, att skogens rotvärde komnie att nämnvärt
minska. I detta hänseende kan utskottet hänvisa till de kritiska anmärkningar,
utskottet anförde i sitt utlåtande nr 53 vid 1943 års riksdag i
samband med antagande av 1943 års lag. Det torde dock icke vara genomförbart
att i själva lagtexten inrycka generella begränsningar och inskränkningar
i fråga om virke, som kan underkastas förordnande. Att begränsningar
av olika slag måste göras, då ett förordnande skall meddelas, är
uppenbart och har också förutsetts i själva lagtexten.
På nu anförda skäl kan utskottet icke tillstyrka — såsom i motionen I: 239
påyrkats — att lagens tillämpningsområde vad avser förordnande om obli
-
22 Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
gatorisk opartisk mätning begränsas till de delar av landet, för vilka 1935
års lag är gällande.
Icke heller synes det utskottet lämpligt att enligt yrkande i motionerna
1:240 och 11:357 giva skogsstyrelsen befogenhet att från meddelat förordnande
bevilja generella undantag för hela län eller länsdelar. Undantag av
så omfattande slag torde böra göras redan i Kungl. Maj:ts förordnande.
I 10 § första och andra styckena i lagförslaget ha sammanförts straffstadgandena
i 6 och 7 §§ i 1943 års lag. Utskottet har funnit, att dessa straffbestämmelser
böra göras till föremål för översyn, när 1943 års tillfälliga och
krisbetonade lag nu ersättes med en permanent sådan. Utskottet har icke
funnit erforderligt med hänsyn till de intressen, som lagstiftningen vill tillgodose,
att såsom i propositionen föreslagits i den nya lagen oförändrat bibehålla
de vidsträckta beskrivningarna av de enligt 1943 års lag straffbelagda
förseelserna. Sålunda synes icke varje åsidosättande av fullgörande av
föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, böra vara straffbart. I skogsstyrelsens
cirkulär förekomma en rad ordningsföreskrifter, vilkas överträdande
icke bör bliva föremål för straff. Med stöd av lagen kan meddelas
föreskrift även angående gäldande av kostnader vid auktoriserad mätning.
Straff vid bristande förmåga att fullgöra dylika föreskrifter bör rimligtvis
icke ifrågakomma. Behov torde icke föreligga av särskilt straff för den obestämda
förseelsen förhindrande eller försvårande av verkställande av mätning.
Utskottet har för sin del ansett tillräckligt med straffstadganden i tre fall.
Av grundläggande betydelse är att de mätningsregler, som meddelats med
stöd av 1 § första stycket första punkten att tillämpas vid mätningens utförande,
efterkommas. Åsidosättande av dylika föreskrifter, som avse själva
mätningsförf arande t, bör vara straffbart, däremot icke åsidosättande av
andra ordningsmässiga föreskrifter och stadganden, som utfärdats enligt
lagen.
Skulle någon, i trots av att enligt 1 § första stycket andra punkten obligatorisk
opartisk mätning införts, obehörigen verkställa mätning, bör han kunna
bestraffas. I likhet med vad gäller enligt 1943 års lag bör däremot icke blotta
underlåtenheten att ombesörja obligatorisk opartisk mätning straffbeläggas.
Slutligen måste finnas ett stadgande om straff för försumlighet eller vårdslöshet
vid virkesmätning.
I enlighet med dessa grundsatser har utskottet låtit verkställa en omarbetning
av 10 § första och andra styckena i förslaget.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen — med förklaring, att det genom propositionen
framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick
antagas — måtte för sin del antaga följande förslag till
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
23
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
om virkesmätning.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Konungen äger då särskilda skäl därtill äro förordna, att inom riket eller
viss del därav mätning av virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till
grund för bestämmande av vederlag för virket eller där den som driver verksamhet
för förädling av virke låtit på grund av avverkningsrätt avverka virket
för alt använda detta i nämnda verksamhet, utföras i enlighet med föreskrifter
som meddelas av Konungen eller skogsstyrelsen. Om förhållandena
därtill föranleda må Konungen tillika förordna, att sådan mätning skall ombesörjas
av virkesmätare, som av Konungen eller skogsstyrelsen därtill erhållit
tillstånd (auktorisation), eller ock av virkesmätningsnämnd varom i
denna lag förmäles. Finnes visst slag av virke böra undantagas från förordnande
eller påkallas eljest av förhållandena inskränkningar, skola därav föranledda
begränsningar i förordnandet göras.
Undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas av
skogsstyrelsen.
Med mätning av virke förstås i denna lag dels bestämmande genom räkning
och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes
i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller
vältor vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad mån
virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom av
virkets beskaffenhet i övrigt.
2 §•
Auktorisation som virkesmätare må meddelas allenast virkesmätningsförening
eller annan sammanslutning med liknande syfte vars stadgar innehålla
föreskrift därom, att virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara lika
företrädda inom sammanslutningens styrelse, att sammanslutningens mätningspersonal
skall antagas av styrelsen samt att hos sammanslutningen skall
finnas kontrollnämnd med uppgift att pröva klagan över auktoriserad mätning.
Kontrollnämnd skall bestå av ordförande samt tre andra ledamöter, av vilka
en skall företräda virkessäljar-, en virkesköpar- och en skogsarbetarintressen.
Ordföranden tillsättes av Konungen, och den ledamot, som skall företräda
skogsarbetarintressen, utses på sätt Konungen bestämmer; övriga ledamöter
tillsättas av sammanslutningens styrelse. För varje ledamot skall finnas.
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
en i enahanda ordning utsedd suppleant. Om omröstning i nämnden skall gälla
vad i lag finnes stadgat rörande omröstning beträffande tvistemål i rådhusrätt.
Auktorisation kan begränsas att avse visst område eller på annat sätt inskränkas.
Auktorisation må när som helst återkallas.
3 §■
Virkesmätningsnämnd skall bestå av ordförande samt fyra eller sex andra
ledamöter, av vilka hälften skall företräda virkessäljar- och hälften virkesköparintressen.
För varje ledamot skall finnas en suppleant. Ledamöter och
suppleanter förordnas av Konungen.
För prövning av klagan över mätning, som ombesörjes av virkesmätningsnämnd,
skall finnas av Konungen utsedd kontrollnämnd. Beträffande sammansättningen
av kontrollnämnd och omröstningen i sådan skola bestämmelserna
i 2 § andra stycket lända till efterrättelse.
Konungen utfärdar reglemente för virkesmätningsnämnd.
Vad nedan i denna lag stadgas om auktoriserad mätning skall ock gälla
beträffande mätning som ombesörjes av virkesmätningsnämnd.
4 §•
Har förordnande jämlikt 1 § första stycket andra punkten meddelats, skall
där så påfordras även annan mätning av virke än sådan som omfattas av
förordnandet verkställas såsom auktoriserad mätning.
5 §•
Auktoriserad mätning skall utföras av mätningspersonal som är anställd
hos den, som ombesörjer mätningen, eller ock av denne förordnats att utföra
sådan mätning. Innan någon verkställer auktoriserad mätning, skall han
avgiva skriftlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete med oväld och
redlighet utföra anförtrodda uppdrag angående dylik mätning samt att icke
för obehörig yppa förhållanden som avse mätningen.
6 §.
över vad vid auktoriserad mätning förekommit skall upprättas skriftlig
handling (mätbesked).
7 §■
Den som är missnöjd med auktoriserad mätning äger däröver föra klagan
hos kontrollnämnden inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt
han icke vid avslutandet eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen
godkänt förrättningen.
över kontrollnämndens beslut må klagan ej föras.
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
25
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
8 §.
Föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkomma i anledning
av auktoriserad mätning, meddelas av Konungen.
9 §•
Uppsikt över mätning, varom stadgas i denna lag, utövas av skogsstyrelsen.
10 §.
Visar någon oårdslöshet eller försummelse
vid utförande av mätning
enligt denna lag eller ombesörjer någon
sådan i lagen avsedd mätning som
han icke är berättigad verkställa,
straffes med dagsböter.
Åsidosätter någon vad på honom
ankommer till fullgörande av mätningsregel,
som meddelats med stöd
av denna lag, eller ombesörjer någon
sådan i lagen avsedd mätning som
han icke är berättigad verkställa,
straffes med dagsböter.
Med dagsböter straffes ock den som
visar vårdslöshet eller försummelse
vid utförande av mätning enligt lagen.
Med dagsböter straffes ock den som
förhindrar eller försvårar verkställande
av mätning, som avses i denna lag,
eller som åsidosätter vad på honom
ankommer till fullgörande av föreskrift,
som meddelats med stöd av
lagen.
Vad här stadgats skall icke äga tillämpning å gärning,
enligt allmänna strafflagen.
Böter tillfalla Kronan.
H §•-
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller efter Konungens bestämmande av skogsstyrelsen.
som är straffbar
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947, då lagen den 20 juni 1935 (nr
369) om virkesmätning upphör att gälla.
B. att motionerna 1:239 samt 1:240 och 11:357 måtte
anses besvarade genom vad utskottet hemställt under A.
Stockholm den 22 maj 1947.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 34.
3
26
Andra lagutskottets utlåtande nr 34.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Hage, Björkman,
Sten, Nils Elowsson*, Hallagård och Hagman;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Johnsson i Kastanjegården,
Hedlund i Rådom, Andersson i Gisselås, fru Västberg*, herrar Andersson
i Eskilstuna*, Lundberg och Holmberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Hagman.
477830. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott. a1 i texten