Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

1947-05-22 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:34, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

1

Nr 34.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen

hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 28 februari 1947 dagtecknad proposition, nr 95, har Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om virkesmätning,

dels ock å rikssitaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln anvisa

ej mindre till Kostnader för virkesmätning ett förslagsanslag av 80 000

kronor än även till Kurser för virkesmätare m. m. ett anslag av 10 000

kronor.

Propositionen har, såvitt angår anslagen, hänvisats till jordbruksutskottet

och i övrigt till lagutskott. I den del propositionen hänvisats till lagutskott

har den behandlats av andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 239 av herr Carl Sundberg m. fl. samt

nr 240 av herr Gustav Emil Andersson m. fl. ävensom

inom andra kammaren

nr 357 av herr Pettersson i Norregård m. fl., likalydande med nr 240 i

första kammaren.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Motionärernas yrkanden återgivas i det följande (s. 20). I fråga om motiveringen

för yrkandena hänvisas till motionerna.

Gällande lagstiftning om virkesmätning.

Försäljning av avverkat virke sker i vårt land regelmässigt på det villkor,

att köpeskillingen skall utgå i förhållande till virkets mängd och kvalitet.

I anslutning härtill brukar vid försäljningen avtalas, att virket senare skall

inmätas för fastställande av köpeskillingens belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 34.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Tidigare företogs mätningen av försålt virke endast mera sällan av säljare

och köpare gemensamt eller av mätare, som representerade dem båda;

mätningens verkställande uppdrogs vanligen i stället åt köparen eller dennes

mätare. Mätningen skedde i allmänhet utan tillämpning av fasta regler

eller mätningsinstruktioner.

På grund av rådande missförhållanden i fråga om sättet för virkesmätningens

utförande uppkom tidigt tanken att genom sammanslutande av trävarubolagen

och andra större virkesköpare i särskilda virkesmätningsföreningar

söka åstadkomma enhetliga och objektiva metoder för virkets mätning. Inom

de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,

bildades efter hand inom olika grupper av de virkesköpande bolagen,

representerande skilda inköpsområden, ett flertal virkesmätningsföreningar.

Föreningarnas verksamhetsområden utgjordes huvudsakligen av norra och

vissa delar av mellersta Sverige. Deras främsta uppgift var att verkställa

mätning av virke, som inköpts av föreningarnas medlemmar (köpvirke);

föreningsmedlemmarna ägde emellertid genom föreningarna erhålla mätning

även av sådant virke, som medlemmarna avverkat å dem tillhöriga fastigheter

eller å skogar vartill medlemmarna förvärvat avverkningsrätt (eget virke).

Den organisation för mätning av virke, som sålunda genomfördes inom

de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,

var från virkessäljarnas synpunkt icke tillfredsställande. Särskilt i de nordligare

landsdelarna hade de störa industriella företagen, som voro de huvudsakliga

virkesköparna, genom virkesmätningsföreningarna kommit att

behärska hela mätningsförfarandet. Då det pris, som utgår för virke, naturligen

är i hög grad beroende av det sätt, varpå mätningen utföres, ansågs

hänsyn till billighet och rättvisa kräva att även säljarna av virket erhöllo

inflytande å mätningen. Ett sådant inflytande befanns dock ej kunna ernås

ulan lagstiftningens medverkan.

Med anledning av hemställan av 1932 års riksdag beslöt Kungl. Maj:t att

utredning skulle verkställas rörande virkesmätningsföreningarnas verksamhet.

Den sålunda beslutade utredningen ombesörjdes av den s. k. virkesmätningskommissionen,

och på grundval av ett av kommissionen avgivet betänkande

(SOU 1934: 32) tillkom lagen den 20 juni 1935 (nr 369) om virkesmätning,

nedan kallad 1935 års lag. Denna lag, som är en fullmaktslag omfattande

47 paragrafer, är alltjämt gällande.

Enligt lagens 1 § äger Kungl. Maj :t, då skäl därtill äro, förordna att inom

Stockholms, Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län eller viss del av dessa län mätning av sådant runt virke av barrträd,

som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export i oförädlat

skick, må, där mätningen skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling

eller annat vederlag för virket, ombesörjas allenast av särskild nämnd,

virkesmätningsnämnd. Innan sådant förordnande meddelas av Kungl. Maj:t,

skola virkessäljare och virkesköpare ävensom vederbörande hushållnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

3

sällskap och handelskammare höras i ärendet. Begränsningar i förordnandet

kunna göras, så att särskilda slag av runt virke undantagas eller inskränkningar

ske såsom i fråga om virke avsett att förädlas vid mindre träförädlingsverk.

Virkesmätningsnämnd skall enligt lagens 21 § vara sammansatt av lika

antal representanter för virkessäljare och virkesköpare samt en opartisk ordförande.

Ledamöterna skola utses av Kungl. Maj:t. Nämnden äger jämlikt

3 § att inom den anvisat verksamhetsområde ombesörja även annan mätning

av virke än sådan, som omfattas av förordnande enligt lagens 1 §. Enligt

5 § utfärdar Kungl. Maj:t instruktion rörande förfarandet vid mätning ävensom

till ledning för virkessäljare och virkesköpare mätningsregler för olika

slag av virke. I 10 § stadgas att mätning skall verkställas av ojäviga mätare.

Erforderlig personal skall enligt 4 § finnas anställd hos nämnden. Enligt

13 § skall över allt vad vid mätningsförrättning förekommit upprättas skriftlig

handling (mätbesked). Sakägare, som ej åtnöjes med mätningsförrättning,

äger enligt 15 § klagorätt hos virkesmätningsnämnd.

Under de närmaste åren efter lagens tillkomst verkställdes vissa undersökningar

och gjordes vissa framställningar i fråga om lagens tillämpning. Resultatet

blev dock att lagen icke blev satt i tillämpning. I stället överenskoms

mellan de olika intressentgrupperna, att virkesmätningen alltjämt skulle ordnas

på frivillighetens väg. En del ändringar vidtogos i virkesmätningsföreningarnas

organisation, varigenom virkessäljarna och virkesköparna blevo lika

representerade i föreningarnas styrelser. Något förordnande om lagens tilllämpning

har ej heller senare meddelats. Syftet med lagstiftningen har nämligen

i stort sett ändock vunnits.

I samband med de överväganden, som under krigsåren ägde rum i fråga

om statliga ingripanden i prisreglerande syfte å virkesmarknaden, aktualiserades

åter spörsmålet att åstadkomma en förbättrad ordning för mätning av

virke. Från vissa krisorgan framställdes krav på genomförande av en lagstiftning,

som möjliggjorde att på ett snabbt och förhållandevis enkelt sätt

få till stånd mätning av ved och annat virke. Det påpekades att bristande

enhetlighet vid mätningsförfarandet i åtskilliga fall försvårat en effektiv

övervakning av gällande prisregleringar. De statliga ingripandena på vedmarknaden

ansågos göra det nödvändigt att under vissa förhållanden mätning

av brännved kunde komma till stånd på sådant sätt, att mätningen erhölle

vitsord gentemot såväl säljare som köpare.

Det ansågs ej lämpligt att för nu angivet ändamål utsträcka bestämmelserna

i 1935 års lag att avse även de södra delarna av landet och att omfatta

jämväl de virkessortiment, beträffande vilka en auktoriserad mätning befunnits

önskvärd men som ej innefattades under nämnda bestämmelser. En helt

ny lagstiftning på ifrågavarande område ansågs därför nödvändig. I anledning

härav tillkom lagen den 30 juni 1943 (nr 453) nied vissa bestämmelser

om mätning av ved och annat virke, i fortsättningen benämnd 1943 års lag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 34-

Denna lag, som ursprungligen gällde t. o. in. den 30 juni 1944, har två

gånger förlängts, första gången för ett år och andra gången för två år. Giltighetstiden

för lagen kommer alltså att utgå den 30 juni 1947.

Enligt lagens 1 § skall det ankomma på Kungl. Maj:t att, då särskilda skäl

därtill äro, förordna att inom riket eller viss del därav mätning av ved eller

annat virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till grund för bestämmande

av vederlag för virket eller för fastställande av annan ersättning såsom

kostnad för transport av virket, utföras i enlighet med föreskrifter,

som meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet Kungl. Maj:t bestämmer.

Om förhållandena därtill föranleda, skall förordnandet jämväl kunna innefatta

att mätningen skall, där så påfordras av den vars rätt beröres av

mätningen, utföras av virkesmätare, som av Kungl. Maj:t eller myndighet

Kungl. Maj:t bestämmer därtill erhållit tillstånd (auktorisation). Finnes

visst slag av virke böra undantagas från förordnande, som här avses, eller

påkallas eljest av förhållandena inskränkningar, skola därav föranledda

begränsningar i förordnandet göras. Undantag från meddelat förordnande

skall ock för särskilt fall kunna medgivas av myndighet, som Kungl. Maj:t

bestämmer.

I 2 § stadgas, att auktorisation som virkesmätare skall få meddelas allenast

den, som vunnit nödig erfarenhet om virkesmätning. Virkesmätningsförening

ävensom annan sammanslutning med liknande syfte må, om så

prövas lämpligt, erhålla auktorisation. Sker det, skall på sammanslutningen

ankommande mätningsarbete utföras av mätningspersonal, som är anställd

i sammanslutningens tjänst. Jämlikt 3 § skall mätbesked upprättas över vad

som förekommit vid mätningsförrättning. I samma paragraf är vidare stadgat,

att föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkommit i anledning

av mätningsförrättning, skola meddelas av Kungl. Maj:t. Klagan över

auktoriserad mätning skall enligt 5 § kunna föras hos skogsstyrelsen inom

tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt sakägare icke vid avslutandet

eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen godkänt förrättningen;

över skogsstyrelsens beslut skall klagan ej kunna föras. Jämlikt 6 §

straffas med dagsböter den, som visar vårdslöshet eller försummelse vid utförande

av mätning enligt lagen eller som förhindrar eller försvårar verkställande

av mätning eller åsidosätter vad på honom ankommer till fullgörande

av föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Ombesörjer någon virkesmätning

utan att vara berättigad att verkställa mätningen, är straffet

enligt 7 § också dagsböter.

Förordnande jämlikt 1943 års lag har meddelats genom särskilda kungörelser,

den nu gällande av den 31 december 1943 (nr 944). Kungörelsen innehåller

utöver förordnande enligt 1 § 1943 års lag även andra föreskrifter

bl. a. om tillsynsmyndighet och gäldande av kostnader i anledning av mätningsförrättning.

Kungörelsen innehåller i väsentliga delar följande.

Mätning av sågtimmer av furu och gran, fanér. och plywoodvirke av furu,

slipersämnen av furu och lärk, sparr- och bjälkämnen av furu och gran,

kraftledningsstolpar av furu, telegraf- och telefonstolpar av furu och lärk,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34. 5

sågbar kubb av furu och gran, massaved, sågtimmer av björk, klibbal, asp, ek

och bok, möbelfanér- och plywoodvirke av björk, klibbal och asp, fanérvirke

av ek, tändsticksvirke av björk, klibbal och asp, skidvirke av björk,

kubb av björk, klibbal, asp och bok, träullsved av furu, gran och asp samt

brännved och flottningsbrännved skall, där mätningen är avsedd att ligga

till grund för bestämmande av vederlag för virket, utföras enligt av skogsstyrelsen

meddelade föreskrifter, i den mån Ivungl. Maj:t ej därom särskilt

förordnat. Finnes så påkallat, må för olika delar av riket skilda föreskrifter

utfärdas. För särskilt fall skall skogsstyrelsen äga medgiva undantag från

meddelade mätningsföreskrifter. Sådan mätning varom förut sagts skall, där

så påfordras av den vars rätt beröres av mätningen, utföras av virkesmätare,

som därtill erhållit auktorisation. I fråga om brännved i partier understigande

etthundra kubikmeter travat mått skall auktoriserad mätning, utan att

frivillig mätning enligt gällande föreskrifter ägt rum, icke få utföras, med

mindre parterna äro ense om att mätning skall utföras av auktoriserad virkesmätare

eller skogsstyrelsen med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden

finner skäl bifalla framställning av ena parten om sådan mätning.

Med stöd av de bemyndiganden, som genom kungörelsen givits skogsstyrelsen,

har styrelsen utfärdat ett stort antal cirkulär. Därjämte har inom

skogsstyrelsen igångsatts ett omfattande utredningsarbete i syfte att få till

stånd enhetliga mätningsföreskrifter om möjligt för landet i dess helhet

eller åtminstone beträffande större sammanhängande områden avseende

massaved i fast mått och sågtimmer.

Auktorisation som virkesmätare har av Kungl. Maj:t meddelats samtliga

tio nu verksamma virkesmätningsföreningar. Däremot har skogsstyrelsen

icke funnit anledning att meddela sådan auktorisation åt enskild person.

Slutligen bör erinras om förordningen den 9 maj 1924 (nr 118) med vissa

bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst mått.

Enligt förordningen må vid försäljning i löst mått annan brännved än småved

och gengasved icke angivas i andra enheter än kubikmeter och delar

av kubikmeter. I tillämpliga delar skall denna bestämmelse gälla jämväl vid

försäljning i löst mått av annat virke.

Skogsstyrelsens förslag till virkesmätningslag.

För att verkställa utredning och framlägga förslag rörande skogsbrukets

ekonomiska läge och de åtgärder, som kunde vidtagas för att höja dess bärkraft,

tillkallades 1936 års skogsuf redning med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden

den 2.3 juli och den 3 oktober 1936. Utredningsuppdraget utvidgades

den 10 januari 1941 till att avse bl. a. frågan om reglering av virkesmätningen

inom de delar av landet, där gällande lagstiftning icke vore tillämplig.

Genom beslut den 5 juni 1942 förordnade Kungl. Maj:t, att de arbetsuppgifter,

som åvilade utredningen, skulle övertagas av skogsstyrelsen. Sedan sty
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

relsen fullgjort sitt utredningsuppdrag i nu ifrågavarande del, överlämnade

den med skrivelse den 30 augusti 1946 betänkande med förslag till lag om

virkesmätning m. m. (SOU 1946: 63).

Det av skogsstyrelsen framlagda förslaget till lag om virkesmätning innebär

i huvudsak följande.

Kungl. Maj:t skall äga förordna att inom riket eller viss del därav mätning

av virke skall, i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, utföras i enlighet

med föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts

bestämmande av skogsstyrelsen. Då särskilda skäl därtill äro, skall Kungl.

Maj:t tillika äga förordna att inom riket eller viss del därav mätning av

virke må, i den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver, ombesörjas allenast av

virkesmätare, som därtill erhållit tillstånd (auktorisation) av Kungl. Maj:t

eller efter Kungl. Maj:ts bestämmande av skogsstyrelsen. Finnes visst slag

av virke böra undantagas från förordnande eller påkallas eljest av förhållandena

inskränkningar, skola därav föranledda begränsningar i förordnandet

göras. Undantag från meddelat förordnande skall för särskilt fall kunna medgivas

av skogsstyrelsen.

Med mätning av virke förstås i lagen dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes i

travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar eller travar, vari

virket upplagts, dels ock bedömande av virkets beskaffenhet.

Auktorisation som virkesmätare skall få meddelas allenast den, som vunnit

nödig erfarenhet om virkesmätning. Där så prövas lämpligt, skall auktorisation

kunna meddelas virkesmätningsförening eller annan sammanslutning,

som har till syfte att åstadkomma en betryggande och opartisk mätning och

vars stadgar fastställts av Kungl. Maj:t, eller ock särskild s. k. virkesmätningsnämnd.

Auktorisation skall kunna begränsas att avse visst område eller

på annat sätt inskränkas. Den skall när som helst kunna återkallas.

Erhåller virkesmätningsförening eller annan sammanslutning eller virkesmätningsnämnd

auktorisation som virkesmätare, skall på sammanslutningen

eller nämnden ankommande mätningsarbete utföras av mätningspersonal,

som antingen är anställd hos sammanslutningen eller nämnden eller ock av

denna godkänts för sådant arbete.

Vid prövning av stadgar för virkesmätningsförening eller annan sammanslutning

skall särskilt tillses att stadgarna innehålla föreskrift därom, att

virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara lika företrädda inom sammanslutningens

styrelse samt att hos sammanslutningen eller gemensamt för

flera sådana sammanslutningar skall finnas en nämnd (kontrollnämnd) med

uppgift att, där så påkallas, öva tillsyn över mätningsarbetet. Kontrollnämnd

skall bestå av tre ledamöter och lika antal suppleanter, vilka skola företräda

virkessäljar-, virkesköpar- och skogsarbetarintressen.

Virkesmätningsnämnd skall enligt Kungl. Maj:ts bestämmande bestå av

fem eller sju ledamöter jämte lika antal suppleanter, som för tre år i sänder

förordnas av Kungl. Maj:t. Ordförande och suppleant för denne skola utses

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34. •

bland personer, som ej kunna anses företräda virkessäljar- eller virkesköparintressen.

Av övriga ledamöter och suppleanter skall ena hälften företräda

virkessäljar- och andra hälften virkesköparintressen. För virkesmätningsnämnd

eller gemensamt för flera sådana nämnder skall finnas kontrollnämnd

med sammansättning som förut sagts. Ledamöterna och suppleanterna i sådan

kontrollnämnd skola förordnas av Kungl. Maj:t för tre år i sänder.

Kungl. Maj:t skall utfärda reglemente för virkesmätningsnämnd.

över vad vid mätningsförrättning förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked), som så snart ske kan skall tillställas sakägarna.

Kostnader, som uppkomma i anledning av auktoriserad mätningsförrättning,

skola gäldas av sakägaren och, om flera sakägare finnas, av dessa enligt

grunder, varom överenskommelse kan ha träffats. Föreligger icke sådan

överenskommelse, skola sakägarna svara för kostnaderna i enlighet med föreskrifter,

som meddelas av Kungl. Maj:t. Mätningssökande skall vara pliktig

att erlägga förskottsersättning för mätningen.

Tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av skogsstyrelsen.

Sakägare, som är missnöjd med auktoriserad mätningsförrättning, skall

äga föra talan däröver hos vederbörande kontrollnämnd inom tio dagar efter

förrättningens avslutande, såframt han icke vid avslutandet eller sedermera

före klagotidens utgång skriftligen godkänt förrättningen. Klagan över kontrollnämndens

beslut skall kunna föras hos skogsstyrelsen. Över skogsstyrelsens

beslut rörande auktoriserad mätningsförrättning skall däremot klagan

ej få föras. Beslut, som enligt lagen eljest meddelats av skogsstyrelsen, skall

kunna överklagas hos Kungl. Maj:t.

Visar någon vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning enligt

lagen eller ombesörjer någon auktoriserad virkesmätning utan att vara

därtill berättigad, skall han straffas med dagsböter. Detsamma skall gälla

där någon förhindrar eller försvårar verkställande av mätning eller åsidosätter

vad på honom ankommer till fullgörande av föreskrift, som meddelats

med stöd av lagen.

Ur skogsstyrelsens motivering till sitt lagförslag skall här återgivas vad

styrelsen anfört till stöd för vidtagande av åtgärder för att även i södra Sverige

sammanföra virkesmätningen till särskilda organ såsom redan beträffande

huvudparten av inmätningen skett i de norra och mellersta delarna

av landet. Då tidigare fråga härom väckts, har däremot framställts bl. a.

den erinran, att i södra Sverige betingelserna för en organiserad mätning

skulle vara helt annorlunda än i landets övriga delar. Skogsstyrelsen har rörande

detta spörsmål anfört.

De betänkligheter, som anförts mot anordnande av en mera centraliserad

mätning av köpvirket i södra Sverige genom särskilda mätningsorgan. torde

i flera hänseenden vara överdrivna och starkt generaliserade. Sålunda kan

framhållas att mätningen exempelvis i Bohuslän och Dalsland, i södra Värmland

och Dalarna samt i norra Uppland och Västmanland, där förhållandena

i väsentliga hänseenden äro likartade med dem i södra Sverige, till övervägande

delen utförts av där verksamma inmätningsföreningar. En omfat
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

tande mätning äger sålunda i dessa landsdelar rum vid väg. Mätningen blir

därigenom spridd över stora områden. Likaså äro, åtminstone beträffande

Dalsland och Värmland, träförädlingsföretagen icke koncentrerade till enstaka

platser utan ganska jämnt fördelade utöver hela landsändan. I delta

sammanhang må såsom särskilt anmärkningsvärt framhållas att Wermländska

inmätningslöreningen hör till dem bland virkesmätningsföreningarna

som inom sitt område fått sig anförtrodd den största andelen av den totala

inmätningen inom området och detta trots att de lokala förutsättningarna för

en koncentrerad inmätning åtminstone i södra delen av föreningens verksamhetsområde

anses sämre än i norra Sverige. Erfarenheten av den mätningsverksamhet,

som hittills handhafts av Södra Sveriges virkesmätningsförening,

ger vid handen att mätningskostnaderna vid en centraliserad mätning

i södra Sverige, därest denna omfattar en väsentlig del av det avverkade

virket, sannolikt endast obetydligt skulle överstiga motsvarande kostnader

i norra och mellersta Sverige. I varje fall torde nämnda kostnader

icke nämnvärt inverka på virkets rotvärde.

Beträffande ett så viktigt sortiment som massaved har en gemensam inmätning

i viss grad kommit till stånd redan före bildandet av Södra Sveriges

virkesmätningsförening. Även om svårigheter föreligga för en centraliserad

mätning därigenom, att virket ligger spritt å ett flertal upplagsplatser

framförallt utmed olika enskilda skogsbilvägar men även vid allmänna vägar

och järnvägar, synas dessa svårigheter i stort sett icke vara större för

mätning genom ett särskilt organ än för mätning ombesörjd av de olika köparna

själva. Man får ej förbise att stora virkespartier avlämnas på sådant

sätt. att en mera koncentrerad mätning kan äga rum. Detta gäller bl. a. beträffande

åtskilliga av domänverkets försäljningar. Problemet ställer sig dessutom

i fråga om massaveden enklare än beträffande andra gagnvirkessortiment

därigenom, att varje köpares sammanlagda inköpskvantitet i allmänhet

är betydande. Vad som anförts beträffande detta sortiment giver alltså vid

handen att föreliggande organisatoriska svårigheter för anordnande av opartisk

mätning äro överkomliga.

Att anordna opartisk inmätning av sågtimmer och liknande sortiment är

i många fall svårare än beträffande massaved. Å andra sidan får emellertid

ej förbises att stora sammanhängande försäljningar av timmer från en

och samma skogsägare och betydande inköp från samma virkesförbrukare

förekomma även i södra Sverige. Kostnaderna för mätningen av dylikt virke

böra ej ställa sig dyrare, om mätningen verkställes genom ett särskilt mätningsorgan

än om den äger rum genom köparna själva, snarare bör motsatsen

bliva fallet. Något avgörande hinder att åstadkomma en opartisk mätning för

sådant sågtimmer synes icke föreligga.

Det må ej heller förbises att, även om de inom ett visst skogsområde eller

utmed en och samma väg eller vid samma järnvägsstation från en säljare

för en köpares räkning avlämnade virkespartierna mången gång äro relativt

obetydliga, samtidigt inom samma område regelmässigt avlämnas virkespartier

såväl från andra skogsägare som till andra köpare. Den samlade

kvantiteten virke, som under en säsong skall inmätas vid samma järnvägsstation

eller utmed en och samma väg, är i allmänhet icke av obetydlig

storlek. Även om icke allt virke, som levereras utmed samma väg, torde

kunna inmätas vid samma tillfälle, bör mätning genom ett organ, som erhåller

tillräckligt stor del av den totala inmätningen, obetingat kunna, under

beaktande jämväl av parternas berättigade intressen, organiseras på sådant

sätt, att kostnaderna regelmässigt bliva lägre än om parterna själva ombesörja

mätningen. Genom att försäljningen av virke numera i växande omfattning

äger rum genom säljarnas egna organisationer torde en centralise
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

9

rad inmätning än mera underlättas och kunna avse även relativt små partier.

Det förtjänar anmärkas att virkesmätningen i Norrland även vid flottlederna

mången gång berör små spridda partier, som ligga mycket otillgängliga

i förhållande till andra kommunikationsleder.

Beträffande virke, som levereras till verkliga småförbrukare, torde en opartisk

inmätning i vissa fall ställa sig betydligt svårare att organisera inom

en rimlig kostnadsram. En stor del av sådant virke levereras också av säljarna

direkt vid såg. I detta sammanhang må ock erinras att det redan

enligt 1935 års virkesmätningslag är förutsatt att det däri avsedda mätningsmonopolet

icke skall behöva omfatta virke, som är avsett att förädlas vid

mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk. Antalet sådana mindre

träförädlingsverk är emellertid vida talrikare i södra än i norra Sverige.

Om man önskar åstadkomma en förbättring av virkesmätningen i södra Sverige,

torde man dock knappast böra helt utesluta de mindre företagen. Att

utgå från att ett opartiskt organs mätare i allmänhet skall utföra mätningen

av det virke, som exempelvis levereras direkt vid såg, låter sig icke göra.

Inom Wermländska inmätningsföreningens verksamhetsområde samt i viss

utsträckning även på andra håll, bl. a. i Dalarna och Gästrikland, där förhållandena

i många hänseenden äro lika dem i södra Sverige, har detta problem

emellertid tillfredsställande lösts på det sättet, att inmätningen av virke

vid såg eller fabrik (även massafabriker) visserligen äger rum i föreningens

regi men av vederbörande köpares egen personal. På framställning av virkesköparen

bemyndigar vederbörande virkesmätningsförening härvid lämpliga

personer bland köparens folk att verkställa inmätningen vid sågen eller fabriken

efter föreningens instruktion. Liksom andra mätare äro dessa skyldiga

att verkställa mätningarna efter bästa förstånd, med oväld, nit och redlighet

samt i enlighet med gällande instruktioner och reglemente. Förevarande

mätningar äro liksom varje annan mätning underkastade kontroll från virkesmätningsföreningens

sida. Den säljare, som icke är nöjd med inmätningen,

kan givetvis påkalla kontrollmätning, därvid föreningens kontrollmätare

anlitas. Uträkningen av mätbesked sker centralt genom föreningens försorg.

Mätbeskeden tillställas sakägarna genom virkesmätningsföreningen. Några

merkostnader för dessa mätningar vid såg eller fabrik uppstå på detta sätt

i allmänhet icke, och föreningen debiterar regelmässigt ej heller för annat

än andel i föreningens allmänna kostnader, motsvarande bl. a. utgifterna

för uträkning av mätbesked och för kontrollen. Det virke, som dessa företagare

icke erhålla levererat vid egna verk utan själva avhämta, skall givetvis

i vanlig ordning inmätas genom föreningens egna mätare.

Genom en på detta sätt organiserad mätning torde man även i södra Sverige

böra ha möjlighet att genom ett opartiskt organ övervaka en mycket

väsentlig del av mätningen av det virke, som levereras direkt vid företagen.

Emellertid torde, även om sådan organisation genomföres av virkesmätningen

i lämplig utsträckning, vissa virkespartier liksom i övriga delar av landet

rimligen icke kunna inmätas i mätningsorganets egen regi. Detta gäller

först och främst sådant virke, som är avsett för köparens husbehov. Men

även vissa andra mindre försäljningar böra måhända, åtminstone till en

början, undantagas från mätningsorganets mätningar.

Som nyss nämnts åsyftar ej heller 1935 års lag alt virkesmätningsnämndema

ovillkorligen skulle inmäta sådant virke, som vore avsett att förädlas

vid mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk. Men även i andra

fall avsågs att undantag skulle meddelas från virkesmätningsnämndernas

inmätningar, t. ex. beträffande virke, som avyttrades lill en del mindre virkesförbrukare

såsom byggmästare, hantverkare, vissa fastighetsägare m. fl.,

eller virke, som utdreves till avlägset belägna sjöar, vattendrag eller andra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

transportleder eller som eljest upplagts för mätning å avlägset liggande eller

otillgängliga platser. Då ett närmare angivande i lagen av alla de fall, då

undantag från monopolet vore påkallade för vinnande av en ändamålsenlig

virkesmätning, ej lämpligen ansågs kunna ske, förutsattes att erforderliga

föreskrifter därutinnan skulle meddelas i administrativ väg. Härför ansågs

även tala den omständigheten, att ifrågavarande undantag borde utformas

med hänsyn till de växlande förhållanden, som i skilda fall förelåge, och

jämväl borde kunna jämkas efter inträdande förändringar i dessa förhållanden.

Vad nu anförts beträffande undantag från virkesmätningsmonopolet enligt

1935 års lag synes skogsstyrelsen i stort sett böra tillämpas i fråga om

gränsdragningen mellan fri mätning och mätningsorganets mätning. Överhuvud

taget synes icke böra föreskrivas att virkesmätningen obetingat skall

tillkomma mätningsorganet i fall, där sådana omständigheter föreligga att

mätning genom organet stöter på stora praktiska svårigheter av ekonomisk

eller annan art.

Yttranden över skogsstyrelsens förslag.

Över skogsstyrelsens betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av

statskontoret, mynt- och justeringsverket, allmänna lönenämnden, domänstyrelsen,

kommerskollegiet och handelskamrarna, statens bränslekommission,

länsstyrelserna, hushållningssällskapens förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelserna

ävensom Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, Svenska lantarbetareförbundet,

virkesmätningsrådet och samtliga virkesmätningsföreningar, Sveriges

virkesmätares riksförbund samt Norrlands skogsvårdsförbund.

Av de nämnda myndigheterna och sammanslutningarna, som hörts, har

ett tjugutal avstyrkt skogsstyrelsens lagförslag. Från några håll har påyrkats

anstånd med lagstiftning på förevarande område. Övriga hörda myndigheter

och korporationer, uppgående till ett antal av omkring åttio, ha i

princip tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan erinran.

I de yttranden, i vilka förslaget avstyrkts, ha såsom skäl härför framförts

i huvudsak följande synpunkter. Genom den frihet beträffande mätningen,

som för närvarande rådde, hade några nämnvärda olägenheter icke uppstått,

varför behov av den föreslagna lagstiftningen ej förelåge. De av skogsstyrelsen

förordade bestämmelserna vore ej lämpliga med avseende å förhållandena

i södra Sverige utan skulle där förorsaka avsevärt besvär och dryga

kostnader för dem som komme att därav beröras. Vissa av de i lagförslaget

upptagna föreskrifterna, särskilt de som rörde mätningen av eget virke, finge

anses alltför hårt ingripa i den enskildes handlingsfrihet.

Som skäl för det framförda yrkandet om anstånd med lagstiftningen har

åberopats, att större erfarenhet från de nu verksamma virkesmätningsföreningarnas

arbete borde samlas, innan förfarandet på virkesmätningsområdet

definitivt lagfästes.

Även i de yttranden, vari den föreslagna lagstiftningen i princip tillstyrkts

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

11

eller lämnats ulan erinran, ha åtskilliga invändningar framställts mot den

utformning, förslaget erhållit. Framför allt ha invändningar rests mot det

likställande av eget virke med köpvirke, som förslaget innefattar. Vissa anmärkningar

ha även riktats mot den tillämnade organisationen av mätningsorganen.

Jämväl vad som föreslagits för åstadkommande av enhetliga mätningsföreskrifter

har från flera håll blivit föremål för gensagor.

I några yttranden har givits uttryck för nödvändigheten av att vid ett

genomförande av skogsstyrelsens förslag gå fram med särskild försiktighet

såvitt angår förordnande om opartisk inmätning i södra Sverige. I det av

Sveriges skogsägareförbund avgivna yttrandet göres härutinnan följande uttalanden.

Förbundet finner det angeläget att själva inmätningsverksamheten beträffande

köpvirke i största möjliga omfattning sker genom från parterna fristående,

opartiska organ. Så sker ju redan nu i väsentlig omfattning genom

de på enskilt initiativ tillkomna virkesmätningsföreningarna, beträffande

vilkas verksamhet skogsstyrelsen, sedan såväl säljare- som köpareparten

fått likvärdig representation i föreningarnas styrelser, icke haft något att erinra.

Det är ovedersägligt att dessa föreningar utföra mätningen med stor

teknisk skicklighet samt med oväld. Inom de delar av landet, där inmätningen

kunnat koncentreras till flottlederna, har det även varit möjligt att verkställa

huvudparten av all inmätning av köpvirke genom sagda föreningar.

Däremot har det visat sig vara väsentligt svårare att organisera inmätning

genom mätningsförening i de södra delarna av landet. Mätningen är där utspridd

efter vägarna i skogarna, ofta med mycket små partier på varje plats.

Stundom har framkörning skett till lastplats, men detta sker dock i tämligen

ringa omfattning. Köparen avhämtar oftast virket med bil vid skogsbilvägen.

Denna stora spridning av virket gör att här tillkommer ett moment

av resekostnader och tidspillan, av ringa arbetsprodukt per dag, som medför

att mätning genom centraliserat organ måste bliva relativt dyrbar. Såsom

skogsstyrelsen även själv framhållit har anslutningen till virkesmätningsföreningen

för södra Sverige blivit tämligen ringa. Den har icke fått uppdrag

i den omfattning, som man hoppats. Säkerligen ha de tekniska svårigheterna

och rädslan för höga kostnader varit det tillbakahållande momentet. Man

torde kunna av motiven i styrelsens förslag utläsa att ett av syftena med den

föreslagna nya lagstiftningen är att genom hotet med mätningsmonopol för

föreningen förmå skogsägarna att mer allmänt övergå till att mäta frivilligt

genom föreningen. Skulle denna förhoppning ej realiseras, skall enligt förslaget

mätningsmonopolet bliva verklighet.

Förbundet anser, som nyss framhållits, att det är ett önskemål att mätningen

av köpvirke må i största möjliga grad äga rum genom från parterna

frikopplad, opartisk personal. Men denna fördel får dock icke köpas till

priset av oproportionerligt höga mätningskostnader eller svåröverkomliga

organisatoriska besvärligheter. Skogsstyrelsen har i sin motivering uttalat

att mätning genom föreningens personal icke behövde bliva dyrare än mätning

genom parternas folk, vilket ju även måste förpassa sig till den plats,

där mätningen skulle äga rum. Detta argument är emellertid icke rikligt. Mätning

av parterna själva sker i de allra flesta fall genom personal, som parterna

ändock måste ha hos sig anställd och som icke drager någon särskild

lön eller arvodeskostnad. Denna personal är i regel även bosatt i orten, varför

resekostnaderna bliva obetydliga. Härtill kommer att virkeshandcln i

södra Sverige till mycket stor del äger rum med köpare, som ha småindustrier

i orterna och vilka hämta sina råvaror mycket lokalt inom den när
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

belägna trakten. Leveranserna ske oftast direkt från skogen till verket, och

mätningen sker lassvis vid fabrikens upplagsplats. Skogsstyrelsen har medgivit

att i dylika fall mätning genom föreningens fast anställda personal är

en omöjlighet. Man har då i stället föreslagit den metoden, att föreningen

hos sig tillfälligt anställer en av köparens män, som för föreningens räkning

utför mätningen i den mån virket anländer. En sådan anordning är givetvis

tänkbar men synes mer ägnad att tillgodose en princip än att betjäna ett

praktiskt syfte.

Förbundet har med det sagda velat framhålla att i södra Sverige virkesmätningen

på grund av kommunikationernas art, industriens mångskiftande

natur samt fördelning på små och spridda anläggningar kommer alt arbeta

under mycket speciella förhållanden, som föranleda allvarliga organisatoriska

svårigheter och som kunna förväntas avsevärt fördyra mätningen. Förbundet

har emellertid därmed icke velat avstyrka att man bör eftersträva att ernå

en opartisk mätning genom förening även i södra Sverige. Det framstår

alltjämt som ett önskemål att inmätningen av köpvirke i största möjliga omfattning

må kunna äga rum genom opartisk personal. Men förbundet hyser

den meningen att det vid strävandena att nå fram till detta mål är farligt att

gå fram bryskt. Man får icke för hävdandet av en princip allt för mycket

bortse från de organisatoriska och ekonomiska skadeverkningar, som säkerligen

i många fall skulle framträda vid ett tvångsvis genomförande i södra

Sverige av obligatorisk mätning genom centralt organ. Då emellertid skogsstyrelsen

själv i motiven uttalat att en viss smidighet torde bliva nödvändig

vid lagtillämpningen och att dispenser måste givas då centraliserad mätning

endast med störa kostnader kan utföras, anser sig förbundet kunna tillstyrka

vad styrelsen föreslagit beträffande inmätningen av köpvirke. Förbundet

hyser i likhet med styrelsen den förhoppningen att utvecklingen skall bliva

den, att man kommer fram till opartisk mätning i tillfredsställande omfattning

utan alt förordnande om lagens tillämpning skall behöva utfärdas.

Förbundet anser sig i detta sammanhang böra framhålla en omständighet,

från vilken man vid dc-n föreslagna lagstiftningens omsättande i praktisk tilllämpning

ej bör bortse. Medan i Norrland virkesmätningen endast omfattar

ett relativt litet antal olika sortiment, förekommer i södra Sverige ett mycket

betydande antal sådana. Officiella mätningsregler ha redan av skogsstyrelsen

utfärdats för över 30 olika slag av virke, av vilka övervägande flertalet endast

framställes inom de sydligare landsdelarna. Denna mångfald olika

varuslag, som förekommer vid auktoriserad mätning eller frivillig mätning

genom auktoriserat organ, ställer mycket stora krav på mätarnas kompetens.

Ehuru flera kurser för utbildande av mätare redan hållits, torde antalet kompetenta

sådana dock fortfarande vara tämligen ringa. Man torde även få anse

att många personer, som genomgått dylik kurs, icke enbart därigenom erhållit

tillfredsställande skicklighet i det ömtåliga värvet att vid mätning skifta

rätt mellan köpare och säljare. Det kräves även lång träning och erfarenhet.

Kravet härutinnan blir så mycket större, som många av de i södra Sverige

förekommande sortimenten, särskilt av lövträd, äro relativt ovanliga och icke

förekomma i handeln så ofta. Det bör icke få förekomma att en hos auktoriserad

mätningsförening anställd mätare visar bristande kompetens, begår

uppenbara misstag eller i övrigt visar sämre kännedom om sortimentet än

parterna, vilka väl i allmänhet få anses äga gammal kännedom om detsamma.

Förbundet vill av dessa orsaker uttala att det icke vore lyckligt, om mätning

genom virkesmätningsförening i södra Sverige växte fram eller genom

lagstiftningen dreves fram i snabbare takt än tillgången på skickliga mätare

medgåve. Ett bakslag kunde annars lätt inträffa, som finge befaras undergräva

förtroendet för det statligt kontrollerade mätningsväsendet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

13

I ett par yttranden har gjorts gällande att de betänkligheter, som uttalats

med avseende å tillämpandet av opartisk mätning i de sydliga delarna av

landet, vore opåkallade. Dylik mening har uttalats av bl a. Sveriges skogsågareföreningars

riksförbund med instämmande av Sveriges lantbruks/örbund.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har rörande de med

lagstiftningen förknippade mera allmänna frågorna anfört följande.

»Ur olika synpunkter är det av stor vikt att ordning och reda härska på

virkesmätningens område. Att mätningen av virke sker på ett tillförlitligt

och lämpligt sätt är av betydelse i första hand för dem, som sälja och köpa

virke. Eftersom gottgörelsen åt de arbetare, som syssla med virkets avverkning

i skogen och med dess transport därifrån, i stor utsträckning grundas

på mätning av det virke, med vilket de taga befattning, äro även arbetarna

beroende av det sätt, varpå mätningen sker. Jämväl för det allmänna är

uppenbarligen i skilda hänseenden en tillfredsställande och väl organiserad

virkesmätning av synnerligt intresse.

Tidigare ha inom vårt land avsevärda missförhållanden förelegat på virkesmätningens

område. Dessa missförhållanden ha i ganska betydande utsträckning

kunnat avhjälpas med stöd av den lagstiftning rörande mätning

av virke, som under senare tid genomförts. Sålunda har tillkomsten av 1935

års lag om virkesmätning medverkat till att upphäva den beroende ställning,

virkessäljarna dessförinnan intogo i förhållande till köparna av virke;

och genom de regler, som innefattas i 1943 års lag om mätning av ved och

annat virke, har bl. a. en länge eftersträvad enhetlighet i fråga om mätningsreglerna

befrämjats. Det torde dock icke kunna förnekas att åtskilliga brister

med avseende å virkesmätningen alltjämt äro för handen. Så är fallet

särskilt inom de södra delarna av riket, där lagstiftningen endast hunnit

verka en kortare tid, men även vad angår vissa trakter av mellersta och

norra Sverige synas anmärkningar kunna riktas mot mätningsförfarandet.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört upphör 1943 års lag inom kort

att gälla. Att i fortsättningen lämna virkesmätningsförfarandet helt oreglerat

synes knappast kunna ifrågakomma; önskvärda förbättringar på förevarande

område torde nämligen, framför allt med hänsyn till de olika intressen som

här göra sig gällande, icke kunna åstadkommas utan stöd av lagstiftningen.

Det torde snarare kunna befaras att, därest lagstiftningen i fråga om

virkesmätning upphörde, de hittills vunna framstegen skulle gå förlorade och

de tidigare olägenheterna ånyo vinna insteg eller ock andra dylika framträda.

I betraktande härav finner jag påkallat att frågan om fortsatt lagstiftning

rörande virkesmätning nu upptages till övervägande. Det fram

slår härvid helt naturligt såsom önskvärt att på hithörande område erhålla

en för hela riket gemensam lagstiftning av mera permanent karaktär. Enligt

min mening synes man böra bygga vidare på den grund, som lagts genom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

1943 års lag. Erfarenheterna av denna lag ha i stort sett varit goda, och lagen

har givit möjligheter till ett smidigt beaktande av de skilda förhållandena

inom ifrågavarande verksamhet. Vissa jämkningar synas emellertid påkallade

i lagstiftningen med hänsyn till de vunna erfarenheterna. I det följande

kommer jag att närmare beröra dessa skiljaktigheter och motiven för

desamma.

Genomförandet av en enhetlig och bestående lagstiftning rörande virkesmätning

stöter på besvärligheter med hänsyn till de skiftande förhållandena

inom landets olika delar. I anseende till de skiljaktigheter, som sålunda föreligga,

och då det uppenbarligen bör eftersträvas att nödiga förbättringar

avseende virkesmätningen såvitt möjligt komma till stånd på frivillighetens

väg, torde lagstiftningen icke lämpligen kunna konstrueras annorlunda än i

form av en fullmaktslag, som lämnar offentlig myndighet tillfälle att ingripa,

då så är av nöden. Det av skogsstyrelsen nu framlagda lagförslaget

bygger också på denna tankegång, vilken jämväl ligger till grund för 1935

och 1943 års lagar.

Skogsstyrelsens förslag utgår från att de organisationer, som redan existera

på virkesmätningsområdet, liksom hittills skola kunna utnyttjas såväl

vid ett frivilligt åvägabringande av önskvärda förbättringar beträffande mätningen

som ock då ett ingripande från det allmännas sida i angivet syfte

äger rum. Nämnda organisationer, virkesmätningsföreningama, omhänderhava

redan för närvarande en avsevärd del av virkesmätningen inom riket.

Det synes mig under sådana förhållanden synnerligen ändamålsenligt att

den erfarenhet och kunnighet, som är till finnandes inom föreningarna, tages

i anspråk vid genomförandet av den ifrågasatta lagstiftningen. En sådan

anordning förefaller av olika anledningar vara att föredraga framför den

från vissa håll förordade metoden med tillsättandet av särskilda yrkesmätare,

till vilka parter som vore missnöjda med företagen frivillig mätning kunde

vända sig för att erhålla omprövning av mätningen.

I åtskilliga yttranden över skogsstyrelsens förslag har gjorts gällande att

en i enlighet med förslaget anordnad opartisk mätning icke skulle kunna

införas i södra Sverige utan att vålla dem, som därav berördes, betydande

kostnader och jämväl besvär av olika slag. Emellertid har även i en del av

de yttranden, vari påståenden av denna innebörd framställts, medgivits att

i fråga om vissa virkesslag, t. ex. massaved, möjlighet förelåge att ulan

nämnvärd olägenhet tillämpa dylik mätning jämväl i de sydliga delarna av

landet. Enligt min mening bör en opartisk mätning kunna komma till stånd

även i södra Sverige, därest behörig hänsyn tages till de där rådande förhållandena.

Sådan mätning skulle säkerligen starkt befrämjas genom ett samarbete

mellan den uti ifrågavarande del av landet verksamma virkesmätningsföreningen

och skogsägarnas organisationer. I detta sammanhang vill jag

emellertid kraftigt understryka att under det opartiska mätningsorganets

verksamhet ej bör inbegripas annan mätning än sådan, som lämpligen kan

omhänderhavas av organet. Även vid själva utförandet av den mätning, som

uppdrages åt organet, bör nödig hänsyn till förhållandena tagas. Sålunda tor
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

15

de av praktiska skäi mätningen i vissa fall böra — såsom nu inom en del

mellansvenska bygder sker — komma till utförande på så sätt, att mätningen

på mätningsorganets uppdrag verkställes av köparens egen personal. Hinder

synes ej heller böra möta mot att mätningens verkställande anförtros åt personer,

som äro i säljarens tjänst. Jämväl hos säljar- och köparorganisationerna

anställd personal torde stundom kunna anlitas för ändamålet. All

mätning, som företages av andra än organets egna mätare, bör självfallet underkastas

noggrann kontroll från organets sida.

Skulle det visa sig nödvändigt att inom viss del av landet införa obligatorisk

opartisk mätning, torde även denna mätning böra anordnas efter de riktlinjer,

som nyss angivits. I ett sådant läge torde det emellertid ofta komma

att visa sig erforderligt att dispens från förordnandet om den opartiska mätningen

beviljas. Att, såsom av några hörda myndigheter föreslagits, i själva

lagen meddela föreskrifter, varigenom viss mätning av mindre betydenhet

undantoges från lagens regler, förefaller mig däremot icke lämpligt.

Såsom skogsstyrelsen föreslagit synes det böra ankomma på Kungl. Maj:t

att förordna om införandet av obligatorisk opartisk mätning. Då fråga uppkommer

om införandet av sådan mätning, böra yttranden i saken införskaffas

från alla myndigheter och sammanslutningar, som kunna förväntas sitta

inne med kännedom om hithörande förhållanden. Endast då av den förebragta

utredningen klart framgår att utsikt saknas att på frivillighetens väg

uppnå erforderliga förbättringar på virkesmätningens område, bör förordnande

av nu avsett slag tillgripas.

Rörande frågan, huruvida vid en laglig reglering av virkesmätningen mätningen

av eget virke bör likställas med mätningen av köpvirke, råda synnerligen

delade meningar. Skogsstyrelsens förslag härutinnan, innebärande att

det egna virket skulle i mätningshänseende vara underkastat samma behandling

som köpvirket, har sålunda från många håll blivit föremål för bestämda

gensagor, medan man å andra sidan i åtskilliga yttranden lämnat sin anslutning

till detsamma. De skäl, som åberopats mot ett godtagande av skogsstyrelsens

ståndpunkt i frågan, synas icke i och för sig kunna frånkännas berättigande.

Det lärer nämligen ej kunna bestridas att de motiv, som föreligga för

att låta inmätningen av köpvirke under särskilda omständigheter verkställas

genom ett opartiskt organs försorg, icke med samma styrka göra sig gällande

beträffande mätningen av eget virke. Emellertid måste vid ett ställningstagande

till förevarande spörsmål jämväl beaktas den av skogsstyrelsen särskilt

betonade synpunkten att, därest i lag bestämdes att allenast köpvirke

skulle kunna inmätas genom opartisk mätares försorg, det eftersträvade

syftet med lagen skulle kunna motverkas därigenom, att köparna allmänt

överginge till alt förvärva virke medelst rotköp. Då en dylik utveckling

icke kan anses önskvärd, synes mig spörsmålet böra erhålla sin lösning

på det sätt, att rotköpt virke — dock endast sådant, som avverkats av

den, vilken driver verksamhet för förädling av virke, för att användas i

nämnda verksamhet — i mätningshänseende likställes med köpvirke, medan

mätningen av annat eget virke lämnas i huvudsak oberörd av lagstiftningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i.

Opartisk mätning av sådant eget virke, som sist nämnts, synes sålunda böra

komma till utförande endast då virkesägaren därom framställer begäran eller

då dylik mätning påkallas av arbetareparten eller annan, som därav har ett

rättsligt intresse. Mot en på angivet sätt utformad lagstiftning torde några

mera vägande betänkligheter ej kunna resas. Det bör bemärkas att rotköpt

virke redan nu i stor omfattning göres till föremål för opartisk mätning.

Den av skogsstyrelsen förordade organisationen av mätningsorganen synes

mig i stort sett ägnad att följas vid ett genomförande av lagstiftningen. Då

förordnande om opartisk mätning skall meddelas, synes sålunda — såsom

jag redan framhållit — mätningen böra, såvitt möjligt, genom auktorisation

uppdragas åt en redan verksam virkesmätningsförening eller annan sammanslutning

med liknande syfte. Enligt 1943 års lag, som även innehåller bestämmelser

om auktorisation av virkesmätare, föreligger möjlighet att auktorisera

jämväl enskild person. Denna möjlighet har under den tid, lagen varit gällande,

icke i något fal! begagnats. Något påtagligt behov av att i den nya lagen

bibehålla berörda möjlighet synes icke vara för handen. Då härtill kommer

att ett lämpligt förfarande vid överklagandet av auktoriserad mätningsförrättning,

verkställd av enskild person, skulle ställa sig svårt att anordna,

förefaller mig riktigast att i lagen den auktoriserade mätningen förbehålles

virkesmätningsförening eller liknande sammanslutning. För meddelandet av

auktorisation åt sådan sammanslutning torde ej vara erforderligt att såsom

villkor uppställa att dess stadgar fastställts av Kungl. Maj:t. Det synes vara

tillräckligt att vid prövningen av fråga om auktorisation för sammanslutning

tillses att stadgarnas innehåll är sådant, att sammanslutningen kan förväntas

bliva skickad för det ifrågasatta uppdraget. För att så skall anses vara

fallet torde dock i några avseenden särskilda krav böra uppställas. Sålunda

synas stadgarna under alla förhållanden böra innefatta föreskrift därom, att

virkessäljar- och virkesköparintressena skola vara lika företrädda inom styrelsen,

att sammanslutningens mätningspersonal skall antagas av styrelsen

samt att inom sammanslutningen skall linnas särskild kontrollnämnd. Vad

angår styrelsens sammansättning torde fog ej finnas för fordran på att jämväl

arbetareparten skall vara representerad inom styrelsen. Sistnämnda parts

intresse av att mätning, som skall ligga till grund för bestämmande av arbetslön,

utföres korrekt torde bliva tillräckligt tillgodosett, om — såsom skogsstyrelsen

förordat — denna part vid sidan av säljare- och köpareparterna

blir företrädd inom kontrollnämnden. För en var av nyssnämnda tre parter

bör i kontrollnämnden finnas en representant. Otvivelaktigt skulle, såsom i ett

flertal yttranden framhållits, åt nämnden kunna beredas en avsevärt starkare

ställning än densamma enligt förslaget komme att intaga, därest antalet ledamöter

i nämnden utökades från tre till fyra genom föreskrift om att i nämnden

skulle förutom säljare-, köpare- och arbetarerepresentanterna ingå även

en opartisk ordförande. Då jämväl av andra skäl, vilka torde framgå av vad

jag i fortsättningen kommer att anföra, en sådan utökning av nämndens

ledamotsantal framstår såsom lämplig, anser jag mig böra förorda densamma.

Mången gång torde även kunna vara lämpligt att till ordförande utses en

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

17

person med domarekompetens. I de fall, då enighet ej kan uppnås inom

nämnden, bör ordförandens röst bliva utslagsgivande. I fråga om utseendet

av ledamöter i nämnden torde det allmännas intresse av virkesmätningens

riktiga handhavande påfordra att ordföranden förordnas av offentlig myndighet.

Då antalet auktoriserade virkesmätningsorgan får förutsättas bliva

relativt litet, lärer utseendet av ordförande kunna uppdragas åt Kungl. Maj :t.

Den ledamot, som har att företräda arbetarnas intressen, torde lämpligen böra

utses av någon arbetarorganisation, som Kungl. Maj:t bestämmer. På

sammanslutningens styrelse torde böra ankomma att tillsätta övriga ledamöter

i nämnden. Vid tillsättandet av ledamöter bör noga iakttagas att genom

dem en ingående sakkunskap tillföres nämnden. Jag utgår även från att

nämnden, i den mån så befinnes behövligt, i sin verksamhet utnyttjar den

insikt och erfarenhet, som på ifrågavarande område är att tillgå inom virkesmätarnas

led.

Kontrollnämndens uppgift bör inskränkas till att avse prövning av klagan

över mätningsförrättning. För den händelse, såsom av skogsstyrelsen föreslagits,

det jämväl ålades nämnden att utöva en generell tillsyn över mätningsarbetet,

skulle det bliva nödigt att genom lagföreskrifter eller i annan

ordning verkställa en ingalunda lätt gränsdragning mellan nämndens och

styrelsens åligganden; men även om en sådan gränsdragning företoges med all

möjlig omsikt, skulle säkerligen vid den praktiska tillämpningen av de uppställda

reglerna tveksamma fall ofta komma att uppstå och vålla tvistigheter.

Därest kontrollnämnden erhåller en sådan sammansättning som nyss angivits,

lära större betänkligheter ej behöva möta mot att låta nämndens beslut

bliva definitiva. På så sätt skulle vinnas den fördelen, att ett snabbt avgörande

rörande överklagade mätningsförrättningar kunde komma till stånd.

Att så sker är, såsom i vissa yttranden påpekats, av stor betydelse. I detta

sammanhang må anmärkas att, enligt vad jag erfarit, under den tid 1943 års

lag varit gällande besvär icke blivit hos skogsstyrelsen i något fall anförda

över annan mätning än sådan som avsett ved.

Då en virkesmätningsförening eller annan sammanslutning erhåller auktorisation

såsom virkesmätare, blir givetvis icke annan av sammanslutningen

företagen mätning än sådan, som innefattas under auktorisationen, att betrakta

såsom auktoriserad mätning. Sammanslutningen kan alltså komma att

utföra såväl auktoriserad som frivillig mätning. Den olägenhet, som enligt

vissa hörda myndigheters och korporationers uppfattning är förbunden med

berörda förhållande, synes i viss mån kunna avhjälpas, därest sammanslutningen

beslutar att all genom dess försorg verkställd mätning skall företagas

i enlighet med lagens bestämmelser om auktoriserad mätning.

Om, då fråga uppstår att beträffande ett område föreskriva införandet av

opartisk mätning, det icke befinnes möjligt att för ändamålet auktorisera

någon redan existerande inmätningssammanslutning, måste åt statligt organ

uppdragas att ombesörja mätningen. Skogsstyrelsen bar för nu ifrågavarande

fall föreslagit tillsättandet av en särskild nämnd, liksom motsvarande

llihana till riksdaqens protokoll 1047. 0 samt. 2 avd. Nr 34. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

organ enligt 1935 års lag kallad virkesmätningsnämnd. Detta förslag synes

böra godtagas, och virkesmätningsnämndens organisation och verksamhet

torde kunna regleras i enlighet med de riktlinjer, skogsstyrelsen uppdragit.

Sålunda bör i virkesmätningsnämnden ingå en opartisk ordförande jämte

fyra eller sex andra ledamöter, av vilka hälften företräder virkessäljar- och

hälften virkesköparintressena. Vidare bör inom virkesmätningsnämnden för

prövning av klagan över mälningsförrättning finnas en kontrollnämnd, sammansatt

på sätt förut angivits beträffande dylik nämnd hos enskild sammanslutning

för virkesmätning. På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att

utse ledamöter i virkesmätningsnämnden och i dess kontrollnämnd ävensom

att utfärda närmare föreskrifter angående virkesmätningsnämndens

verksamhet.

Därest virkesmätningsnämnd skulle komma att tillsättas, torde för bestridandet

av dess organisationskostnader och löpande utgifter under den första

tiden för verksamheten lån ur virkesmätningslånefonden böra kunna utlämnas

till nämnden.

I 1935 års lag finnes föreskrivet att sådan i enlighet med lagen företagen

mätning, som avser köpvirke, skall lända till efterrättelse mellan säljaren och

köparen. Motsvarande föreskrift saknas i 1943 års lag, varför hinder ej torde

föreligga att draga en jämlikt denna lag verkställd mätning av köpvirke under

domstols prövning. Ej heller enligt den nu ifrågasatta lagstiftningen syj

nes möjligheten att bringa en av auktoriserad sammanslutning eller virkesmätningsnämnd

ombesörjd mätning under domstols bedömande böra vara

sakägare betagen. Det torde vara tydligt att även då sådan möjlighet slår

sakägare till buds, betydelsen av en opartisk mätning är avsevärd. Det ligger

nämligen i sakens natur att en i föreskriven ordning tillkommen mätning

bör tillerkännas en hög grad av tillförlitlighet i fråga om såväl vad vid mätningsförrättningen

förekommit som riktigheten av mätarnas iakttagelser

och omdömen.

Enligt min mening böra strävandena att åstadkomma fasta och för så

stora områden som möjligt gällande regler för inmätningen av virke uppmuntras.

De bestämmelser, som för närvarande tillämpas av de inom landet

verksamma virkesmätningsföreningama, äro i skilda hänseenden sinsemellan

olika. I den mån så lämpligen låter sig göra synes en ändring beträffande

detta förhållande böra åvägabringas. Såsom framgår av den förut lämnade

redogörelsen för yttrandena över nu föreliggande lagförslag ha virkesmätningsrådet

och virkesmätningsföreningama ävensom vissa andra korporationer

intagit den ståndpunkten, att utfärdandet av mätningsföreskrifter

framdeles liksom hittills borde vara respektive mätningsorgans ensak. Med

den inställning till frågan, åt vilken jag nyss givit uttryck, kan jag icke ansluta

mig till denna ståndpunkt. Jag vill emellertid å andra sidan ej förorda

att tillskapandet av mätningsregler generellt sker medelst statligt tvång. Liksom

beträffande den opartiska mätningen synes man, såsom skogsstyrelsen

ock förordat, böra i fråga om reglerna för inmätningen närmast eftersträva

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

19

en frivillig reglering. Till en sådan reglering bör initiativ tagas av skogsstyrelsen

genom utarbetandet av ändamålsenliga föreskrifter avsedda att tillämpas

inom större områden. Först därest det skulle visa sig att önskvärda förbättringar

icke kunna åstadkommas på denna väg, bör det bliva en på det

allmänna ankommande angelägenhet att få till stånd dylika förbättringar.

Såsom redan är fallet jämlikt 1943 års lag bör alltså Kungl. Maj:t utrustas

med befogenhet att förordna om tillämpning inom riket eller del därav av

mätningsföreskrifter, som utarbetats av Kungl. Maj:t eller skogsstyrelsen.

Vid meddelandet av sådant förordnande måste givetvis stor varsamhet iakttagas.

Det är sålunda självfallet att dessförinnan yttranden skola inhämtas

från de mätningsorgan, som ha sin verksamhet inom det område varom fråga

är, ävensom från virkessäljare- och virkesköparesammanslutningar samt

vissa myndigheter och korporationer därstädes. Dylika yttranden böra i erforderlig

omfattning införskaffas jämväl då utfärdade föreskrifter ifrågasättas

skola ändras eller upphävas.

Såsom jag tidigare omnämnt innefattar mätningen av virke ej allenast ett

bestämmande av virkets kvantitet utan även ett bedömande av dess kvalitet.

Vid en strävan att åvägabringa enhetlighet beträffande föreskrifterna om

mätning är denna mätningens karaktär av betydelse. Sålunda synes den eftertraktade

enhetligheten med avsevärt större lätthet kunna främjas i fråga

om den kvantitativa mätningen än beträffande den kvalitativa. På sistnämnda

område bör särskild försiktighet iakttagas.

En reglering av virkesmätningen i enlighet med vad jag nu anfört förutsätter

tydligen en viss tillsyns- och upplysningsverksamhet från det allmännas

sida. Denna verksamhet synes böra uppdragas åt skogsstyrelsen, som redan

har sig anförtrodd motsvarande uppgift enligt 1943 års lag.

Skogsstyrelsen har avsett att vid ett genomförande av den nya lagstiftningen

den nuvarande ordningen å virkesmätningsområdet skulle i huvudsak

bibehållas. I detta läge skulle således den kungörelse, som Kungl. Maj:t

hade att i samband med lagens ikraftträdande utfärda, erhålla i stort sett

samma innehåll som den i anslutning till 1943 års lag tillkomna, nu gällande

kungörelsen av den 31 december 1943. Även för egen del hyser jag den uppfattningen,

att för närvarande anledning ej föreligger för det allmänna att

i vidare mån än redan skett ingripa reglerande beträffande virkesmätningen.

De mindre ändringar i förhållande till innehållet i nämnda kungörelse som

av skogsstyrelsen ifrågasatts till införande i den till den nya lagen anknutna

kungörelsen böra bliva föremål för närmare övervägande, sedan själva lagstiftningsfrågan

lösts.»

Departementschefen, som därefter behandlat de särskilda bestämmmelserna

(se propositionen s. 60—66), har i fråga om 10 § i lagförslaget uttalat,

att detta lagrum till innehållet överensstämmer med 6—8 §§ i 1943 års lag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Motionerna.

I motionen 1: 239 har hemställts om sådan ändring av det genom propositionen

framlagda lagförslaget, att i dess 1 § första stycket andra punkten

säges att bestämmelserna i denna punkt — enligt vilka Konungen må, om

förhållandena därtill föranleda, förordna, att sådan mätning, varom talas i

första punkten, skall ombesörjas av auktoriserad virkesmätare eller virkesmätningsnämnd

— endast skola gälla för de delar av riket, där 1935 års

lag hittills varit gällande (se härom ovan s. 2).

Av motionärerna i likalydande motionerna I: 240 och II: 357 har påyrkats,

att riksdagen vid lagförslagets behandling till dess 1 § andra stycket, enligt

vilket undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas

av skogsstyrelsen, skulle lägga satsen »Dylikt undantag må med hänsyn

till rådande lokala förhållanden generellt meddelas för län eller länsdel på

framställning av inom området verkande myndigheter samt organ inom

skogsbruk och trävaruhantering.» samt att vederbörande utskott måtte låta

utarbeta förslag till härav föranledda lagtextändringar.

Utskottet.

Utskottet delar föredragande departementschefens mening att behov av

lagstiftning i fråga om virkesmätning alltjämt föreligger såväl för att bevara

hittills vunna framsteg som för att möjliggöra undanröjande av ännu förefintliga

missförhållanden.

Lagstiftningen på detta område har fått formen av fullmaktslagar, om

man bortser från den på ett tidigare stadium tillkomna förordningen den 9

maj 1924 med vissa bestämmelser angående handeln med brännved och annat

virke i löst mått. Av de båda övriga nu gällande lagarna har 1935 års

lag aldrig behövt tillämpas. Förordnande enligt 1943 års lag har däremot

utfärdats, ursprungligen framför allt av hänsyn till rådande prisreglering.

Det goda resultat, vartill 1935 års lag indirekt lett, talar enligt utskottets

mening för att man även i fortsättningen väljer fullmaktslagstiftningens

form. Det torde sålunda med visst fog kunna förväntas, att virkesproducentema

och andra, som driva handel med virke, skola frivilligt medverka till

att ännu kvardröjande brister i fråga om virkesmätningen bliva undanröjda.

Departementschefen har framhållit, att enligt hans uppfattning för

närvarande ej föreligger anledning för det allmänna att i större utsträckning

än redan skett ingripa reglerande beträffande virkesmätningen. Enligt

utskottets mening kommer säkerligen också den framtida utvecklingen att

gå i den riktningen, att lagen icke skall behöva tillgripas i vidsträcktare mån

än vad som beträffande 1943 års lag nödvändiggjorts av hänsyn till priskontrollen.

Förordnande, som Kungl. Maj:t enligt 1 § första stycket i lagförslaget skall

äga meddela, avser i första hand att virkesmätning skall utföras i enlighet

med fastställda föreskrifter. Säkerhet förelägger emellertid icke för att ve
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

21

derbörande följa dessa föreskrifter. Möjligheterna att komma till rätta härmed

enbart genom att kriminalisera åsidosättande av utfärdade mätningsföreskrifter

äro i praktiken små. Väsentligen av hänsyn härtill har i lagförslaget

Kungl. Maj :t tillagts befogenhet att tillika förordna, att mätning skall

utföras opartiskt och ombesörjas av utomstående, antingen auktoriserad

virkesmätningsförening eller statlig virkesmätningsnämnd.

Enligt utskottets mening bör Kungl. Maj:t endast om alla andra möjligheter

visat sig resultatlösa göra bruk av sin befogenhet att genom ett förordnande

framtvinga en obligatorisk opartisk mätning. Även då det gäller att

förordna om enhetliga mätningsregler torde den största varsamhet böra

iakttagas. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t icke begagnar lagens fullmakter

utan att först hava rådfört sig med de myndigheter och organisationer,

som äro verksamma på området. Något uttryckligt lagstadgande i detta

avseende synes utskottet dock knappast erforderligt.

Frågan om lagens tillämpningsområde har under förarbetena varit föremål

för mycket delade meningar. Majoriteten av de lokala remissinstanser,

som ha sin verksamhet i södra Sverige, har ställt sig mycket tveksam eller

direkt avvisande till förslaget att införa en enhetlig även för de södra delarna

av landet gällande virkesmätningslag.

Det är obestridligen riktigt, som från många håll invänts, att förhållandena

inom skogsbruket i södra Sverige i en mängd hänseenden avvika från

vad gäller i andra delar av landet. Mätningsväsendet synes därför icke kunna

utformas på enahanda sätt i alla landsdelar. Denna omständighet torde emellertid

icke böra föranleda, att lagen icke göres gemensam för riket i dess

helhet. Det är uppenbarligen en betydande fördel, att den grundläggande lagstiftningen

är densamma för hela landet.

Om emellertid Kungl. Maj:t skulle finna erforderligt att begagna de befogenheter,

lagen skänker, måste uppenbarligen särskilt vad gäller förordnande

om obligatorisk opartisk mätning den allra största hänsyn tagas till

de lokala förhållandena. Ett dylikt förordnande bör icke givas större räckvidd

än som är fullt försvarligt ur praktiska och ekonomiska synpunkter. Frånsett

vad som betingas av priskontrollen bör förordnande sålunda icke få

omfatta andra fall än de, i vilka mätning fordras för bestämmande av köpeskilling

för sålt virke eller för bestämmande av avverknings- eller flottningskostnad

eller på grund av därmed jämförliga hänsyn. Vidare måste det vara

uteslutet att införa obligatorisk opartisk mätning i fall, där åtgärden skulle

medföra sådana extra kostnader, att skogens rotvärde komnie att nämnvärt

minska. I detta hänseende kan utskottet hänvisa till de kritiska anmärkningar,

utskottet anförde i sitt utlåtande nr 53 vid 1943 års riksdag i

samband med antagande av 1943 års lag. Det torde dock icke vara genomförbart

att i själva lagtexten inrycka generella begränsningar och inskränkningar

i fråga om virke, som kan underkastas förordnande. Att begränsningar

av olika slag måste göras, då ett förordnande skall meddelas, är

uppenbart och har också förutsetts i själva lagtexten.

På nu anförda skäl kan utskottet icke tillstyrka — såsom i motionen I: 239

påyrkats — att lagens tillämpningsområde vad avser förordnande om obli
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

gatorisk opartisk mätning begränsas till de delar av landet, för vilka 1935

års lag är gällande.

Icke heller synes det utskottet lämpligt att enligt yrkande i motionerna

1:240 och 11:357 giva skogsstyrelsen befogenhet att från meddelat förordnande

bevilja generella undantag för hela län eller länsdelar. Undantag av

så omfattande slag torde böra göras redan i Kungl. Maj:ts förordnande.

I 10 § första och andra styckena i lagförslaget ha sammanförts straffstadgandena

i 6 och 7 §§ i 1943 års lag. Utskottet har funnit, att dessa straffbestämmelser

böra göras till föremål för översyn, när 1943 års tillfälliga och

krisbetonade lag nu ersättes med en permanent sådan. Utskottet har icke

funnit erforderligt med hänsyn till de intressen, som lagstiftningen vill tillgodose,

att såsom i propositionen föreslagits i den nya lagen oförändrat bibehålla

de vidsträckta beskrivningarna av de enligt 1943 års lag straffbelagda

förseelserna. Sålunda synes icke varje åsidosättande av fullgörande av

föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, böra vara straffbart. I skogsstyrelsens

cirkulär förekomma en rad ordningsföreskrifter, vilkas överträdande

icke bör bliva föremål för straff. Med stöd av lagen kan meddelas

föreskrift även angående gäldande av kostnader vid auktoriserad mätning.

Straff vid bristande förmåga att fullgöra dylika föreskrifter bör rimligtvis

icke ifrågakomma. Behov torde icke föreligga av särskilt straff för den obestämda

förseelsen förhindrande eller försvårande av verkställande av mätning.

Utskottet har för sin del ansett tillräckligt med straffstadganden i tre fall.

Av grundläggande betydelse är att de mätningsregler, som meddelats med

stöd av 1 § första stycket första punkten att tillämpas vid mätningens utförande,

efterkommas. Åsidosättande av dylika föreskrifter, som avse själva

mätningsförf arande t, bör vara straffbart, däremot icke åsidosättande av

andra ordningsmässiga föreskrifter och stadganden, som utfärdats enligt

lagen.

Skulle någon, i trots av att enligt 1 § första stycket andra punkten obligatorisk

opartisk mätning införts, obehörigen verkställa mätning, bör han kunna

bestraffas. I likhet med vad gäller enligt 1943 års lag bör däremot icke blotta

underlåtenheten att ombesörja obligatorisk opartisk mätning straffbeläggas.

Slutligen måste finnas ett stadgande om straff för försumlighet eller vårdslöshet

vid virkesmätning.

I enlighet med dessa grundsatser har utskottet låtit verkställa en omarbetning

av 10 § första och andra styckena i förslaget.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring, att det genom propositionen

framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick

antagas — måtte för sin del antaga följande förslag till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

23

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om virkesmätning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen äger då särskilda skäl därtill äro förordna, att inom riket eller

viss del därav mätning av virke skall, där mätningen är avsedd att ligga till

grund för bestämmande av vederlag för virket eller där den som driver verksamhet

för förädling av virke låtit på grund av avverkningsrätt avverka virket

för alt använda detta i nämnda verksamhet, utföras i enlighet med föreskrifter

som meddelas av Konungen eller skogsstyrelsen. Om förhållandena

därtill föranleda må Konungen tillika förordna, att sådan mätning skall ombesörjas

av virkesmätare, som av Konungen eller skogsstyrelsen därtill erhållit

tillstånd (auktorisation), eller ock av virkesmätningsnämnd varom i

denna lag förmäles. Finnes visst slag av virke böra undantagas från förordnande

eller påkallas eljest av förhållandena inskränkningar, skola därav föranledda

begränsningar i förordnandet göras.

Undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas av

skogsstyrelsen.

Med mätning av virke förstås i denna lag dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes

i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller

vältor vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad mån

virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom av

virkets beskaffenhet i övrigt.

2 §•

Auktorisation som virkesmätare må meddelas allenast virkesmätningsförening

eller annan sammanslutning med liknande syfte vars stadgar innehålla

föreskrift därom, att virkessäljar- och virkesköparintressen skola vara lika

företrädda inom sammanslutningens styrelse, att sammanslutningens mätningspersonal

skall antagas av styrelsen samt att hos sammanslutningen skall

finnas kontrollnämnd med uppgift att pröva klagan över auktoriserad mätning.

Kontrollnämnd skall bestå av ordförande samt tre andra ledamöter, av vilka

en skall företräda virkessäljar-, en virkesköpar- och en skogsarbetarintressen.

Ordföranden tillsättes av Konungen, och den ledamot, som skall företräda

skogsarbetarintressen, utses på sätt Konungen bestämmer; övriga ledamöter

tillsättas av sammanslutningens styrelse. För varje ledamot skall finnas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

en i enahanda ordning utsedd suppleant. Om omröstning i nämnden skall gälla

vad i lag finnes stadgat rörande omröstning beträffande tvistemål i rådhusrätt.

Auktorisation kan begränsas att avse visst område eller på annat sätt inskränkas.

Auktorisation må när som helst återkallas.

3 §■

Virkesmätningsnämnd skall bestå av ordförande samt fyra eller sex andra

ledamöter, av vilka hälften skall företräda virkessäljar- och hälften virkesköparintressen.

För varje ledamot skall finnas en suppleant. Ledamöter och

suppleanter förordnas av Konungen.

För prövning av klagan över mätning, som ombesörjes av virkesmätningsnämnd,

skall finnas av Konungen utsedd kontrollnämnd. Beträffande sammansättningen

av kontrollnämnd och omröstningen i sådan skola bestämmelserna

i 2 § andra stycket lända till efterrättelse.

Konungen utfärdar reglemente för virkesmätningsnämnd.

Vad nedan i denna lag stadgas om auktoriserad mätning skall ock gälla

beträffande mätning som ombesörjes av virkesmätningsnämnd.

4 §•

Har förordnande jämlikt 1 § första stycket andra punkten meddelats, skall

där så påfordras även annan mätning av virke än sådan som omfattas av

förordnandet verkställas såsom auktoriserad mätning.

5 §•

Auktoriserad mätning skall utföras av mätningspersonal som är anställd

hos den, som ombesörjer mätningen, eller ock av denne förordnats att utföra

sådan mätning. Innan någon verkställer auktoriserad mätning, skall han

avgiva skriftlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete med oväld och

redlighet utföra anförtrodda uppdrag angående dylik mätning samt att icke

för obehörig yppa förhållanden som avse mätningen.

6 §.

över vad vid auktoriserad mätning förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked).

7 §■

Den som är missnöjd med auktoriserad mätning äger däröver föra klagan

hos kontrollnämnden inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt

han icke vid avslutandet eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen

godkänt förrättningen.

över kontrollnämndens beslut må klagan ej föras.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

8 §.

Föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkomma i anledning

av auktoriserad mätning, meddelas av Konungen.

9 §•

Uppsikt över mätning, varom stadgas i denna lag, utövas av skogsstyrelsen.

10 §.

Visar någon oårdslöshet eller försummelse

vid utförande av mätning

enligt denna lag eller ombesörjer någon

sådan i lagen avsedd mätning som

han icke är berättigad verkställa,

straffes med dagsböter.

Åsidosätter någon vad på honom

ankommer till fullgörande av mätningsregel,

som meddelats med stöd

av denna lag, eller ombesörjer någon

sådan i lagen avsedd mätning som

han icke är berättigad verkställa,

straffes med dagsböter.

Med dagsböter straffes ock den som

visar vårdslöshet eller försummelse

vid utförande av mätning enligt lagen.

Med dagsböter straffes ock den som

förhindrar eller försvårar verkställande

av mätning, som avses i denna lag,

eller som åsidosätter vad på honom

ankommer till fullgörande av föreskrift,

som meddelats med stöd av

lagen.

Vad här stadgats skall icke äga tillämpning å gärning,

enligt allmänna strafflagen.

Böter tillfalla Kronan.

H §•-

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller efter Konungens bestämmande av skogsstyrelsen.

som är straffbar

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947, då lagen den 20 juni 1935 (nr

369) om virkesmätning upphör att gälla.

B. att motionerna 1:239 samt 1:240 och 11:357 måtte

anses besvarade genom vad utskottet hemställt under A.

Stockholm den 22 maj 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 34.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Hage, Björkman,

Sten, Nils Elowsson*, Hallagård och Hagman;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Johnsson i Kastanjegården,

Hedlund i Rådom, Andersson i Gisselås, fru Västberg*, herrar Andersson

i Eskilstuna*, Lundberg och Holmberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hagman.

477830. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om virkesmätning, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott. a1 i texten