Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. l\Iaj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944

1947-06-03 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:38, Utlåtande i anledning av dels Kungl. l\Iaj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

1

Nr 38.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. l\Iaj:ts proposition med

förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen

den 30 juni 1944 (nr 461), dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 28 mars 1947 dagtecknad proposition, nr 206, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om forisatt giltighet av hembiträdeslagen den 39 juni 1944 (nr 481),

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 1944, vilken gäller

till och med den 31 oktober 1947, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 31 oktober 1950; dock att från och med den 1 november 1947

10 § i lagen skall hava följande ändrade lvdelse.

(Nuvarande lydelse:)

10 §.

Hembiträde äger, ändå att annat

avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning:

a) antingen var tredje söndag

eller annan allmän helgdag av kyrklig

karaktär eller efter klockan 13

varannan sådan dag;

b) en bestämd vardag varje vecka

efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt

fridag ej jämlikt stadgandet

under a) åtnjutes nämnda dag.

(Föreslagen lydelse:)

10 §.

Hembiträde äger, ändå att annat

avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning:

a) varannan söndag eller annan

allmän helgdag av kyrklig karaktär;

b) en bestämd vardag varje vecka

efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt

fridag ej jämlikt stadgandet

under a) åtnjutes nämnda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 38.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen dels likalydande motionerna

nr 269 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson och fru Alm

samt nr 401 i andra kammaren av fru Västberg m. fl., dels ock nr 410 i

andra kammaren av herr Dahlgren m. fl.

I motionerna 1:269 och 11:401 liemställes, att riksdagen med beaktande

av vad i motionerna framhållits måtte »besluta sådan ändring av hembiträdeslagen,

att densamma får karaktären av arbetstidslag i stället för såsom

för närvarande fritidslag samt att lagens bestämmelser utformas i stort sett

i enlighet med arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer».

I motionen II: 410 hemställes, att »riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Konungen hemställa om att en snabb saklig revision av hembiträdeslagen

företages genom att lagen utformas som en arbetstidslag med 8 timmars

arbetsdag för hembiträden och att förslag om sådan lag förelägges

nästa års riksdag, samt att riksdagen måtte besluta i enlighet med Kungi.

Maj:ts proposition nr 206 med den ändringen, att hembiträdeslagen endast

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1948».

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för

det genom propositionen framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl,

som motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa

till propositionen och motionerna.

Inledning.

Giltighetstiden för hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) utlöper

den 31 oktober 1947, varför statsmakterna dessförinnan ha att ta ståndpunkt

till frågan, huruvida lagen skall förnyas.

Kungl. Maj:t har genom skrivelse den 12 juli 1946 uppdragit åt statens

arbetsmarknadskommission att efter hörande av de myndigheter och sammanslutningar,

vilkas hörande kommissionen funne lämpligt, verkställa utredning

rörande hittills vunna erfarenheter angående verkningarna av hembiträdeslagen

samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i fråga om

förlängning av lagens giltighetstid och ändringar i densamma, som i anledning

av den verkställda utredningen kunde finnas erforderliga. Till kommissionen

har i samband härmed för att beaktas vid fullgörande av utredningsuppdraget

överlämnats en den 25 februari 1946 dagtecknad skrivelse

till chefen för socialdepartementet från Sveriges hembiträdesföreningar, i

vilken skrivelse yrkas, bland annat, att bestämmelse om 8-timmars arbetsdag

införes i lagen.

Kommissionen har berett följande myndigheter och sammanslutningar

tillfälle att inkomma med yttrande i ärendet, nämligen arbetsrådet, lantbruksstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen, överstyrelsen för

yrkesutbildning, folkpartiets kvinnoförbund, Fredrika-Bremer-förbundet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

3

hembiträdesföreningarnas centralkommitté, högerns centrala kvinnoråd,

landsorganisationen, riksförbundet landsbygdens folk, socialdemokratiska

kvinnoförbundet, svenska arbetsgivareföreningen, svenska barnsköterskeföreningen,

svenska landsbygdens kvinnoförbund, svenska lantarbetsgivareföreningen,

svenska lantarbetareförbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund. Yttranden ha inkommit

till kommissionen från samtliga de nämnda myndigheterna och sammanslutningarna

utom riksförbundet för landsbygdens folk. Arbetsrådet har

därvid förklarat sig sakna erfarenhet av lagens tillämpning, varför rådet

icke kunde avgiva något yttrande i ärendet.

Arbetsmarknadskommissionen har vidare infordrat yttrande från samtliga

länsarbetsnämnder angående verkningarna av hembiträdeslagen med

förslag till de ändringar däri, som eventuellt borde ifrågakomma, samt anmodat

nämnderna att göra en stickprovsundersökning bland husmödrar

och hembiträden med användning av för ändamålet utarbetade frågeformulär.

En inom kommissionen upprättad sammanställning med statistisk bearbetning

av svaren på denna enquéte har såsom bilaga fogats vid kommissionens

skrivelse i ärendet.

Arbetsmarknadskommissionen har slutligen berett kommissionens sakkunniga

i frågor rörande kvinnlig arbetskraft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Med skrivelse den 30 januari 1947 har arbetsmarknadskommissionen

redovisat det av Kung!. Maj:t åt kommissionen lämnade uppdraget. Kommissionen

föreslår i skrivelsen, att hembiträdeslagen, efter vissa ändringar avseende

bland annat införande i lagen av principen om 8-timmars arbetsdag, förlänges

för en tid av tre år. Kommissionens yttrande i ämnet är emellertid

icke enhälligt utan skiljaktig mening har anmälts av två av kommissionens

ledamöter samt en av ersättarna i kommissionen.

Över det förslag, som sålunda framlagts av arbetsmarknadskommissionen,

har efter remiss arbetsrådet avgivit yttrande.

Fortsatt giltighet av hembiträdeslagen.

Lagens tillkomst och huvudsakliga innehåll.

Förslag till reglering av anställnings- och arbetsförhållandena inom det

husliga arbetet framlades år 1939 av den s. k. hembiträdesutredningen

(SOU 1939: 15). Sedan hembiträdesutredningens betänkande överlämnats

till 1941 års befolkningsutredning för att tagas i övervägande vid fullgörandet

av dess uppdrag avgav befolkningsutredningen år 1943 ett förslag till

lag i ämnet. På grundval av de båda sålunda avgivna förslagen och vad

scm framkommit vid deras remissbehandling utarbetades inom socialdepartementet

ett förslag till hembiträdeslag, vilket genom proposition (nr

217) förelädes 1944 års riksdag. Riksdagen antog förslaget med några smärre

ändringar, varefter lagen utfärdades den 30 juni 1944.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Hembiträdeslagen äger med vissa i lagens 1 § angivna undantag tillämpning

å avtal, varigenom arbetstagare åtagit sig att utföra huvudsakligen

husligt arbete i arbetsgivarens hushåll. Arbetstagaren kallas i lagen hembiträde.

Såsom hembiträde skall vid tillämpning av lagen dock ej räknas

medlem av arbetsgivarens familj, husföreståndarinna eller därmed jämförlig

arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt, samt hushållerska

eller annan, som självständigt sköter hemmet i husmoders ställe.

I hembiträdeslagen regleras i särskilda avsnitt frågor som angå anställningsavtals

ingående samt anställnings- och uppsägningstid, hembiträdes

bostadsförhållanden, vård vid sjukdom och tid för löns utbetalande, kvällsledighet

och fridagar, övertidsarbete, avtalets upphörande i vissa fall och

skadestånd.

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglera arbetstagares

arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

längsta ordinarie arbetstid för dag, vecka eller längre tidrymd. Lagen inskränker

sig i stället till att reglera hembiträdenas fritid, i det att i lagen

stadgas att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast klockan 19 och att

hembiträdet skall åtnjuta vissa fridagar. Denna anordning kompletteras av

bestämmelser om arbete å övertid och gottgörelse för sådant arbete. Lagens

regler om kvällsledighet och fridagar gälla ändå att annat avtalats och

avtal, varigenom hembiträdet helt eller delvis undandragits lagstadgad förmån

av gottgörelse för övertidsarbete, är utan verkan.

Uttalande om lagens verkningar m. m.

I propositionen finnes å s. 5—8 en redogörelse för gjorda uttalanden om

lagens verkningar. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Föredragandens, statsrådet Mossberg, anförande beträffande frågan om

hembiträdeslagens fortsatta giltighet finnes intaget å s. 9—10 i utskottets

utlåtande.

Fråga om införande av 8 timmars arbetsdag.

Uembiträdesföreningarnas skrivelse.

I den inledningsvis omnämnda skrivelsen den 25 februari 1946 från

Sveriges hembiträdesföreningar till chefen för socialdepartementet har

framställning gjorts om att hembiträdeslagen skulle göras till föremål för

en saklig revision genom att lagen utformades som en arbetstidslag med

bestämmelser om 8 timmars arbetsdag för hembiträden. Till stöd härför

har i skrivelsen anförts att det ännu förefunnes väsentliga skillnader mellan

hemmens anställningsförhållanden och förhållandena på arbetsmarknaden

i övrigt. Avfolkningen inom hembiträdesyrket vore fortfarande ett

besvärande faktum. Trots den relativt stora löneökningen inom yrket fortsatte

hembiträdena att söka andra arbetsobjekt, beroende på att andra yr
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

5

ken bjöde bättre fritidsförhållanden och en reglerad arbetstid. Utvecklingen

ledde alltmera bort från gamla tiders anställningsförhållanden med hembiträdet

boende på arbetsplatsen. Allt efter som rationaliseringen framskrede,

borde det också vara möjligt att förkorta arbetsdagen i hemmen

och koncentrera sysslorna på åtta timmars effektiv arbetstid.

Arbetsmarknadskommissionen.

•

Arbetsmarknadskommissionen anför för egen del till en början, att det i

samband med frågan om en förlängning av och eventuella ändringar i hembiträdeslagen

syntes angeläget att genom lagstadganden så reglera arbetsförhållandena,

att man ytterligare underströke hembiträdesarbetets karaktär

av yrkesarbete, jämställt med annat förvärvsarbete. Endast om så

bleve fallet, kunde man räkna med att i den allmänna konkurrensen om

arbetskraften kunna stabilisera och eventuellt utöka hembiträdeskåren.

Under åberopande av den redogörelse för utvecklingen på det husliga

arbetets område, som tidigare återgivits, har kommissionen förklarat sig

finna önskvärt, att hembiträdeslagen utformas som en arbetstidslag och att

i lagen direkt inryckas bestämmelser om ordinarie arbetstid. Kommissionen

föreslår, att den genomsnittliga arbetstiden för dag sättes till 8 timmar.

Arbetsgivaren skulle emellertid enligt förslaget äga att fritt fördela arbetstiden

på en tidrymd av fyra kalenderveckor, under vilka arbetstiden alltså

ej finge uppgå till längre tid än 192 timmar. Arbetstiden skulle dock ej

något dygn få överstiga 11 timmar och arbetstagaren skulle alltjämt åtnjuta

vissa fridagar. Raster, måltider och arbete, som arbetstagaren utför för

egen räkning, borde icke inräknas i arbetstiden.

Kommissionens förslag är, såsom inledningsvis nämnts, icke enhälligt.

Förslaget omfattas av kommissionens ordförande, ledamöterna Curtman,

Falk, Västberg, Adamsson och Norrman samt ersättaren Sundström, medan

ledamöterna Andersson och Ssemund samt ersättaren Thornander i en avgiven

reservation föreslå, att den nuvarande hembiträdeslagen gives förlängd

giltighet med allenast en mindre jämkning.

Reservanterna framhålla inledningsvis att det husliga arbetets natur medför,

att en reglering av hembiträdenas arbetstid icke lämpligen synes

böra ske på samma sätt som för de yrkesgrupper, vilka omfattas av hittills

genomförda arbetstidslagar. Detta förhållande hade i förarbetena till hembiträdeslagen

angivits som en av orsakerna till att en direkt reglering av

hembiträdenas arbetstid icke vore möjlig att genomföra och ägde fortfarande

giltighet.

Såsom ytterligare skäl mot genomförande av en direkt arbetstidsreglering

anföra reservanterna vidare:

Det torde icke kunna förnekas att i ett hem med småbarn, där båda makarna

ha förvärvsarbete, hustruns arbetsbörda i allmänhet är stor. Aven

bland jordbrukare förekommer att hustrun måste arbeta utom hemmet, i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

det hon nödgas deltaga såväl i arbetet med djurens skötsel som i utearbetet.

Genomförande av S-timmars arbetsdag för hembiträden skulle i de flesta

fall medföra ett övervältrande av ytterligare arbetsuppgifter på de i regel

redan förut hårt ansträngda husmödrarna. Den lättnad i arbetet som härigenom

skulle vinnas åt en grupp i regel unga kvinnor, skulle alltså få

köpas genom att öka arbetet för en annan grupp av kvinnor, i regel äldre

och redan förut mera pressade av arbete. Härtill kommer att, därest minderåriga

barn finnas i sådana familjer, frågan om barnens tillsyn under

föräldrarnas bortovaro måste framstå som hart när olöslig. För hembiträde,

som måste börja sitt arbete tidigt på morgonen, t. ex. vid 7-tiden, och deltaga

i hushållsarbetet till fram emot kl. 19, t. ex. hembiträde i lanthushåll,

måste med föreslagen begränsning av arbetstiden en längre sammanhängande

rast inläggas mitt på dagen, under vilken rast det blir svårt att ordna

tillsyn över barnen. I städerna kan denna olägenhet kanske till en del övervinnas

genom anordnande av barndaghem. Det måste dock beaktas att det

för barnen torde vara bättre att få vistas i sitt hem än i ett daghem samt

att vården i ett sådant drager ej obetydlig kostnad. På landet däremot torde

saken ej alls kunna ordnas på sådant sätt.

Vi vilja också framhålla att hembiträdena i icke obetydlig utsträckning

äro icke yrkeskunniga. För många av dem är arbetet en praktik och en

förberedelse för det kommande kallet som husmor.

Efter att härefter ha anfört åtskilliga invändningar mot den utformning,

lagens bestämmelser om ordinarie arbetstid m. m. erhållit i kommissionens

förslag — bland annat svårigheterna att kontrollera arbetstiden, avsaknaden

av regler om dispens, om tid för förberedelse- och avslutningsarbete

och om vakttjänst samt olägenheterna av en journalföring angående arbetstiden

— uttala reservanterna avslutningsvis bland annat:

Den gällande hembiträdeslagen fyller otvivelaktigt en social funktion i

sin egenskap av fritidslagstiftning för hembiträdena samt därigenom att

den reglerat vissa förhållanden på ett arbetsområde där de speciella förhållandena

kunna påfordra att särskilda regler givas. Lagen torde dock

knappast ha bidragit till att skapa bättre tillgång på hembiträden. Ej heller

torde detta mål komma att nås, om en direkt arbetstidsreglering genom

föres. Skulle emellertid utbudet av arbetskraft efter lagens tillkomst förete

någon ökning, torde föga därmed vara vunnet, då många av de familjer,

som äro i största behov av hemhjälp, efter en genomförd arbetstidsreglering

ej skulle vara betjänta med att hålla hembiträde under sådana förhållanden,

som lagen skulle skapa.

Arbetsrådet.

I sitt utlåtande till Kungl. Maj:t över arbetsmarknadskommissionens förslag

avstyrker arbetsrådet, att i hembiträdeslagen införes direkt arbetstidsreglering.

Arbetsrådet finner visserligen rent principiellt intet vara att erinra

mot att hembiträdena liksom det stora flertalet övriga arbetstagare

tillförsäkras laglig begränsning av arbetstiden i form av en direkt arbetstidsreglering.

Emellertid talade åtskilliga omständigheter av praktisk natur

mot en sådan reglering. En direkt begränsning av arbetstiden förutsatte,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

7

att hembiträdets effektiva arbetstid kunde åtminstone någorlunda noggrant

bestämmas. Hembiträdenas arbetsförhållanden med effektiv arbetstid, raster,

pauser, måltidsuppehåll och arbete för egen räkning inrörda i varandra

vore emellertid sådana, att detta i de flesta fall svårligen läte sig göra.

Arbetsrådet fortsätter:

För att arbetstidsregleringen skall bli av något värde ur hembiträdenas

synpunkt är det tydligen nödvändigt, att den effektiva arbetstiden bokföres

på något sätt. Eljest kunna ju husmödrar och hembiträdena ej få klarlagt,

huruvida arbetstiden ligger inom lagens ram eller om övertid förekommer.

Med hänsyn till att arbetsplatsen är det privata hushållet och även av andra

orsaker är det i hög grad sannolikt, att en sådan bokföring endast i undantagsfall

skulle komma till stånd. Att föra anteckningar om arbetstiden —

vilket väl skulle göras av husmodern med kontroll av hembiträdet —• skulle

för övrigt säkerligen ee anledning till tvister om hur den effektiva arbetstiden

rätteligen bör beräknas och skapa en irritation mellan husmödrar

och hembiträden, som näppeligen skulle göra hembiträdesyrket mera lockande

än det för närvarande är.

Härtill kommer, att det för genomförandet av en effektiv arbetstidslagstiftning

på nu ifrågavarande område synes nödvändigt att, såsom är fallet

beträffande de övriga arbetstidslagarna, tillsyn i någon form utövas över

efterlevnaden av lagstiftningen. För att en sådan tillsyn skall få någon

mening fordras i sin tur att anteckningar om arbetstid eller åtminstone om

övertid föras. Tanken på att införa en sådan tillsyn — av yrkesinspektionen

eller annan offentlig myndighet — har dock tidigare på goda grunder

avvisats, och de skäl som tala mot en sådan kontrollerande verksamhet

inom det privata hemmet synas fortfarande äga full giltighet.

Då sålunda någon bokföring av arbetstid eller övertid ej lär komma till

stånd och då tillsyn över lagens efterlevnad ej torde komma i fråga, är det

att befara, att den föreslagna arbetstidsregleringen blir en lagstiftning på

papperet.

I arbetsrådets yttrande anföres vidare, att den kanske allvarligaste invändningen

mot kommissionens förslag vore, att den nuvarande bestämmelsen

om ledighet för hembiträdet efter klockan 19 skulle försvinna. Denna

bestämmelse syntes vara en av de få punkter, på vilka hembiträdeslagen

verkligen trängt igenom i det allmänna medvetandet. Det förefölle på grund

härav icke osannolikt att det förordade systemet med frihet för husmodern

att, utom i fråga om fridagar, själv bestämma arbetstidens förläggning ur

hembiträdenas synpunkt komme att visa sig oförmånligare än den nuvarande

ordningen. Ett genomförande av kommissionens förslag betydde

nämligen att man utbytte det nuvarande, teoretiskt kanske icke fullt tillfredsställande

men i praktiken värdefulla systemet med kvällsledighet mot

en principiellt invändningsfri men praktiskt sett tämligen illusorisk direkt

arbetstidsreglering.

Med hänsyn till det anförda och då förslaget dessutom medförde vissa

svårigheter av formell natur har arbetsrådet uttalat sig för att det nuvarande

systemet med bestämd kvällsledighet bibeliålles.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Yttranden m. m.

I propositionen redogöres å s. 9—15 för yttrandena i denna del till arbetsmarknadskommissionen

och för arbetsmarknadskommissionens stickprovsundersökning.

Utskottet får i dessa hänseenden hänvisa till propositionen.

Föredragandens anförande beträffande frågan om införande av åtta timmars

arbetsdag finnes intaget å s. 10—11 i utskottets utlåtande.

Ändring i hembiträdeslagen beträffande hembiträdes fridagar.

Gällande bestämmelser om fridagar.

10 § hembiträdeslagen innehåller bestämmelser om hembiträdes fridagar.

Enligt dessa bestämmelser äger hembiträde, ändå att annat avtalats, åtnjuta

fridagar i minst följande omfattning, nämligen dels antingen var tredje söndag

eller annan allmän helgdag av kyrklig karaktär eller efter kl. 13 varannan

sådan dag, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14 och dels

den 1 maj efter kl. 13, såframt fridag ej då åtnjutes på grund av att dagen

infaller på sön- eller helgdag.

Hembiträdesföreningarnas skrivelse.

I hembiträdesföreningarnas skrivelse till chefen för socialdepartementet

yrkas, att bestämmelsen om söndagsledighet måtte utökas att omfatta varannan

sön- och helgdag. Föreningarna framhålla, att en del av husmödrarna

icke förstått att i lagen föreskrivna fritider utgjorde ett minimum,

varför hembiträden, som haft flera fridagar än lagen stadgade, efter dess

tillkomst stundom fått rätten härtill ifrågasatt.

Arbetsmarknadskommissionen.

Arbetsmarknadskommissionen tillstyrker enhälligt hembiträdesföreningarnas

förslag i denna del och föreslår sålunda, att hembiträde, ändå att annat

avtalats, skall åtnjuta fridag minst varannan söndag eller annan allmän

helgdag av kyrklig karaktär.

Yttranden m. m.

I propositionen lämnas å s. 24—25 en redogörelse för yttrandena i denna

del. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Föredragandens anförande beträffande fridagarna finnes intaget å s. 12

i utskottets utlåtande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38. . 9

Andra ifrågasatta ändringar i hembiträdeslagen.

I propositionen redogöres å s. 20—28 för ifrågasatta ändringar i hembiträdeslagen

beträffande hembiträdes förmåner vid sjukdom, tiden för arbetets

början, avtalets upphörande, skadestånd m. m. Utskottet får i dessa

hänseenden hänvisa till propositionen.

F öredraganden.

Föredraganden, statsrådet Mossberg, har i propositionen beträffande frågan

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen anfört följande:

»Genom hembiträdeslagen den 30 juni 1944 infördes reglerade arbetsförhållanden

även inom det husliga arbetet. Såsom skäl för denna reglering

åberopades att arbetstidsförhållandena inom hembiträdesyrket icke genomgående

vore tillfredsställande men framför allt angelägenheten, icke minst

ur befolkningspolitiska synpunkter, av att råda bot för den utpräglade bristen

på kvalificerad arbetskraft inom detta arbetsområde. De dittills rådande

oordnade arbetsförhållandena ansågos nämligen icke ha varit utan praktiska

verkningar på rekryteringen till yrket. I detta sammanhang uttalades

att den bundenhet, som avsaknaden av reglerad fritid medförde, varit den

främsta orsaken till att hembiträdesyrket icke kunnat hävda sig i konkurrensen

med andra yrken. Det påpekades vidare att då det industriella arbetet

vore arbetstidsreglerat, medan arbetet i hemmet, oaktat det till sin

natur vore både krävande och ansträngande, icke blott saknade sådan rättslig

reglering utan även i praktiken regelmässigt vore förenat med en mycket

lång arbetstid, hembiträdesyrket hade kommit att intaga en särställning,

som ur arbetstagarens synpunkt innebure en deklassering av detsamma och

som hade till följd att yrket framstod som mindre eftersträvansvärt.

Av den utredning, som genom arbetsmarknadskommissionens försorg

verkställts angående verkningarna av hembiträdeslagen, synes framgå att

lagen på ett gynnsamt sätt bidragit att reglera anställningsvillkor och arbetsförhållanden

inom hembiträdesyrket. I så måtto har lagen emellertid icke

haft den avsedda effekten, att tillströmningen till hembiträdesyrket icke

ökat. Utvecklingen synes tvärtom gå i motsatt riktning. Antalet genom den

offentliga arbetsförmedlingen tillsatta hembiträdesplatser har sålunda sjunkit,

medan däremot såväl utbudet som efterfrågan på tillfällig hemhjälp

ökat. Med hänsyn till de rådande onormala förhållandena på arbetsmarknaden

i dess helhet synas några bestämda slutsatser icke kunna dragas angående

hembiträdeslagens betydelse i nu ifrågavarande hänseende. Länsarbetsnämnderna

ha för sin del framhållit, att lagen icke medfört några

avsevärda förändringar i fråga om rekryteringsmöjligheterna till det husliga

arbetet. Oavsett huru härmed förhåller sig, lärer någon tvekan icke föreligga

om, att fortsatt lagstiftning på området är påkallad. I likhet med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

arbetsmarknadskommissionen förordar jag fördenskull att lagen förlänges

på förslagsvis ytterligare tre år.»

Beträffande frågan om införande av åtta timmars arbetsdag har föredraganden

i propositionen anfört:

»I samband med en förlängning av hembiträdeslagens giltighetstid uppställer

sig frågan om lagen i samband därmed bör göras till föremål för

en revision i sakligt hänseende. Hembiträdesföreningarna ha framfört önskemål

om ändrade bestämmelser av innebörd, att principen om 8-timmars

arbetsdag införlivas med lagen. Denna framstätllning, som tillstyrkts av

åtskilliga i ärendet hörda organisationer och lokala arbetsmarknadsorgan,

har biträtts av arbetsmarknadskommissionen. Såsom skäl för att förändra

lagens karaktär från fritidslag till arbetstidslag i egentlig mening har i

huvudsak åberopats nödvändigheten av att i det rådande läget på arbetsmarknaden

söka stimulera rekryteringen till yrket. Flera myndigheter och

organisationer ha emellertid, under hänvisning till att hembiträdeslagen

medfört förbättringar i hembiträdenas arbets- och anställningsförhållanden,

särskilt därutinnan att de nu ha en ordnad fritid, med avstyrkande av hembiträdesföreningarnas

förslag förordat en förlängning av lagens giltighetstid

utan att några mera genomgripande förändringar företagas i densamma.

För min del finner jag det synnerligen tveksamt huruvida en förbättrad

arbetstidslagstiftning för hembiträdeskåren i det nuvarande läget på arbetsmarknaden

kan tänkas ha någon nämnvärd effekt på tillströmningen av

arbetskraft till yrket. Denna synes för närvarande väsentligen bestämmas

av andra faktorer, kanske främst av den minskade tillgång på yngre kvinnlig

arbetskraft, som gjort sig gällande även på andra verksamhetsområden.

Det huvudskäl som anförts för att i hembiträdeslagen införa principen om

8-timmars arbetsdag finner jag sålunda för närvarande icke böra tillmätas

alltför stor betydelse.

Vid den av arbetsmarknadskommissionen föranstaltade stickprovsundersökningen

ha ett relativt stort antal av de husmödrar och hembiträden,

som lämnat svar, förklarat sig anse 8-timmarsdag möjlig att genomföra.

En del av dessa svar ha dock avgivits under den förutsättningen, att hembiträdet

vore tillräckligt kvalificerat för sina sysslor. I den mån detta är

fallet och förhållandena i övrigt göra det möjligt torde emellertid — icke

minst i betraktande av den brist på kvalificerad arbetskraft som förefinnes

inom detta yrkesområde — en nettoarbetstid av 8 timmar låta sig ordna på

frivillighetens väg. I praktiken torde så också ha skett i viss utsträckning.

De avsevärda skiljaktigheter, som föreligga i fråga om de anställdas kvalifikationer

och beträffande arbetsförhållandena inom olika typer av hushåll,

torde emellertid tala emot att såsom allmän regel lagstadga principen om

8-timmars arbetsdag. Det kan i detta sammanhang understrykas, att lanthushållen

äro starkt underrepresenterade i stickprovsundersökningen och att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

11

inom denna kategori endast omkring en fjärdedel av husmödrarna utan

reservation ansett 8-timmars arbetsdag möjlig att genomföra liksom att endast

omkring 27,5 procent av hembiträdena varit av denna åsikt.

Särskilt beaktande förtjänar vidare förhållandena i familjer med barn,

där båda föräldrarna ha arbete utom hemmet. För sådana familjers del

måste den ifrågasatta arbetstidsregleringen ofta medföra stora svårigheter

att sörja för barnens vård, om hembiträdet skall åtnjuta en längre ledighet

mitt på dagen eller kompenseras därför genom ett ökat antal hel- eller

halvlediga dagar. Det synes kunna befaras att i vissa fall husmodern skulle

nödgas lämna sitt yrkesarbete, vilket under den rådande arbetsmarknadssituationen

synes mindre lyckligt.

Med det husliga arbetets natur följer vidare, att en nettoarbetstidsreglering

är svår att praktiskt tillämpa. Såsom arbetsrådet anfört äro i det husliga

arbetet raster, pauser, måltidsuppehåll och arbete för egen räkning så

inrörda med den effektiva arbetstiden, att det föreligger betydande svårigheter

att avgöra dennas längd. Nödvändigheten att beräkna den tid, som

åtgår för sådana avbrott i den effektiva arbetstiden som nu nämnts, kan

lätt ge upphov till irriterande meningsskiljaktigheter. De nu angivna svårigheterna

avhjälpas icke därigenom att den tillåtna arbetstiden, såsom

arbetsmarknadskommissionen föreslagit, fördelas på en längre period. En

sådan anordning skulle dessutom föra med sig komplikationer av formell

natur, exempelvis i fråga om beräkning av övertid, och den skulle uppenbarligen

nödvändiggöra upprättande av någon form av arbetstidsschema

och förande av anteckningar om arbetstid, raster och övertid, som säkerligen

skulle vålla åtskillig olägenhet.

Införandet av en regel om 8-timmars genomsnittlig arbetsdag torde vidare,

hur bestämmelsen än utformas, göra ett regelbundet uttagande av

övertid nödvändigt i vissa typer av hushåll och beträffande vissa arbetstagare

(barnsköterskor, nybörjare i yrket). Då gottgörelse för övertid i

första hand skall utgå i form av penningar, måste detta föra med sig att

många husmödrar, som äro i särskilt stort behov av hemhjälp, av ekonomiska

skäl måste avstå härifrån. Sådana konsekvenser synas mindre

lyckliga.

De anförda synpunkterna leda för min del till slutsatsen, att en revidering

av hembiträdeslagen i angiven riktning för närvarande icke bör komma

till stånd. Därest, såsom jag förordar, giltigheten av den nuvarande lagen

förlänges på en tid av tre år, torde efter denna tid lagens verkningar säkrare

kunna bedömas. En ytterligare anpassning efter de förändrade förhållandena

på den husliga arbetsmarknaden kan under denna treårsperiod

förväntas äga rum genom fortgående rationalisering av hemarbetet, utbyggnad

av den sociala hemhjälpen, inrättande av daghem m. m. Dylika omständigheter

förtjäna givetvis beaktande när fråga uppkommer om ytterligare

förlängning av lagens giltighetstid.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Beträffande den ifrågasatta ändringen i 10 § hembiträdeslagen i fråga om

hembiträdes fridagar har föredraganden i propositionen anfört följande:

»Beträffande frågan hur ofta hembiträde skall hava fridag synes det vara

vanligt, att hembiträde åtnjuter fridag varannan söndag eller något oftare

än vad lagen föreskriver. Med hänsyn härtill och till vad hembiträdesföreningarna

anfört föreslår jag att denna praxis lagfästes. I övrigt synes 10 §

icke böra givas ändrad avfattning.»

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet.

I propositionen föreslås, att hembiträdeslagen, som gäller t. o. m. den 31

oktober 1947, skall erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 31 oktober 1950

med i huvudsak oförändrad lydelse. Det föreslås i propositionen endast en

ändring i lagen. Denna ändring avser hembiträdes fridagar och innebär,

att hembiträdes nuvarande rätt till ledighet antingen var tredje söndag eller

annan allmän helgdag av kyrklig karaktär eller efter klockan 13 varannan

sådan dag skall utsträckas till att avse varannan söndag eller annan allmän

helgdag av kyrklig karaktär.

Hembiträdeslagen innehåller bestämmelser om hembiträdes fritid på så

sätt att i lagen stadgas, att den ordinarie arbetstiden skall sluta senast

klockan 19 och att hembiträde skall åtnjuta vissa fridagar. Fritidsregleringen

är emellertid ofullständig såtillvida att lagen inte innehåller någon

bestämmelse om tidpunkten för det ordinarie arbetets början. Lagen innehåller

i motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglera

arbetstagares arbetstid, inga bestämmelser om längsta ordinarie arbetstid

för dag, vecka eller längre tidrymd.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna hemställes, att hembiträdeslagen

omarbetas och gives karaktären av arbetstidslag. Frågan om

införande av laglig arbetstidsreglering för hembiträden har nyligen varit

föremål för överväganden. Statens arbetsmarknadskommission har i en

skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagit bland annat, att i hembiträdeslagen

skulle införas principen om åtta timmars arbetsdag. Kommissionens yttrande

är dock icke enhälligt. Statsrådet Mossberg har emellertid i propositionen

förklarat, att han för sin del kommit till den slutsatsen, att en revidering

av hembiträdeslagen i nu angiven riktning för närvarande icke bör

komma till stånd. Propositionsförslaget innebär också att hembiträdeslagen

tills vidare bibehåller sin nuvarande karaktär av fritidslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

13

En laglig arbetstidsreglering för hembiträden skulle otvivelaktigt understryka

hembiträdesarbetets karaktär av yrkesarbete, jämställt med annat

förvärvsarbete. Denna karaktär skulle kunna ytterligare markeras om genom

statliga åtgärder hembiträdenas yrkesutbildning förbättrades. Hittills

har yrkesutbildningen för hembiträden varit försummad.

Möjligheterna att genom en arbetstidsreglering öka tillströmningen till

hembiträdesyrket få givetvis icke övervärderas, men en dylik reglering

torde i varje fall vara ägnad att minska hembiträdenas benägenhet att

övergå till andra yrken. Utskottet vill erinra om att arbetsmarknadskommissionen

i sin ovan omnämnda skrivelse uppgivit, att en undersökning

hösten 1943 av industriens arbetskraftsförhållanden utvisade, att 27 procent

av dem som anställts inom industrien efter krigsutbrottet och innehade

anställning där den 1 september 1943 hade kommit från husligt arbete.

Mot tanken på att göra hembiträdeslagen till en arbetstidslag med en

arbetstid av i princip åtta timmar per dag har bland annat anförts, att det

husliga arbetets natur och skilda levnadsvanor inom olika hushåll medförde

stora svårigheter att tillämpa åttatimmarsdag för hembiträden och att husmödrarna

skulle bliva ännu mera betungade än de vore för närvarande,

därest hembiträdenas arbetsdag genom lag begränsades till åtta timmar.

Det har vidare framhållits, att särskilda svårigheter skulle uppstå i familjer

med barn, där båda makarna hade arbete utom hemmet. Betydelsen av

dessa skäl mot arbetstidsreglering reduceras emellertid i viss mån av förhållandena

på arbetsmarknaden. Den alltmera tilltagande bristen på arbetskraft

inom hembiträdesyrket har medfört en ökning av hembiträdenas

förmåner. Konkurrensen om arbetskraften har således haft till följd även

en ökning av hembiträdenas fritid. Åtminstone i städerna torde hembiträdenas

nettoarbetstid per dag i många fall icke överstiga åtta timmar. För

dessa fall skulle alltså en laglig arbetstidsreglering med i princip åtta timmars

arbetsdag icke medföra några svårigheter.

Åtskilliga omständigheter av praktisk natur ha också anförts mot en

arbetstidsreglering. En direkt begränsning av arbetstiden förutsätter att

hembiträdets effektiva arbetstid kan någorlunda noggrant bestämmas.

Detta stöter på svårigheter. Härtill kommer att en arbetstidslagstiftning

för hembiträden med hänsyn till svårigheterna att ordna en tillsyn över

lagens efterlevnad lätt kan bliva en lagstiftning på papperet.

Trots de skäl som anförts mot en arbetstidsreglering bör enligt utskottets

mening en sådan reglering övervägas. De flesta arbetstagare ha numera

arbetstiden reglerad i lag. Flera av de arbetstagargrupper, som undantagits

från den allmänna arbetstidslagens bestämmelser, ha sedermera i speciallagar

erhållit reglering av arbetstiden. Hembiträdena ha genom sina organisationer

gjort anspråk på arbetstidsreglering. Ur principiell synpunkt

finns intet att erinra mot detta anspråk. Det är emellertid av vikt, att hembiträdena

få behålla de förmåner, som de erhållit genom den nuvarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

hembiträdeslagens utformning som fritidslag. Enligt utskottets mening bör

därför en eventuell arbetstidsreglering för hembiträdena ske på så sätt, att

hembiträdeslagen kompletteras med bestämmelser om arbetstid. Självfallet

får vid utformningen av dessa bestämmelser hänsyn tagas till hembiträdesarbetets

speciella natur. En komplettering av hembiträdeslagen i nu angiven

riktning kräver emellertid ytterligare utredning. Riksdagen bör därför

hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t efter ytterligare utredning

ville överväga möjligheterna att komplettera hembiträdeslagen med bestämmelser

om arbetstid.

Utskottet har icke något att erinra mot den i propositionen föreslagna

ändringen i hembiträdeslagen och tillstyrker att lagen förlänges t. o. m.

den 31 oktober 1950. En fortsatt lagstiftning på området är otvivelaktigt

påkallad. Enligt utskottets mening saknas skäl att såsom yrkas i motionen

II: 410 förlänga lagen allenast ett år.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition

nr 206;

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville efter ytterligare utredning överväga

möjligheterna att komplettera hembiträdeslagen den

30 juni 1944 (nr 461) med bestämmelser om arbetstid; samt

C. att motionerna 1:269, 11:401 och 11:410, i den mån

de icke besvarats genom vad utskottet under A. och B. hemställt,

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 juni 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Forslund, Löfvander,

Hage, fröken Andersson, herr Hagman och fröken Osvald;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Johnsson i Kastanjegården,

Holm, fru Johansson, herr Hedlund i Rådom, fru Västberg, fru

Boman och herr Lundberg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

15

Reservationer:

1) av herr Löfvander, fröken Andersson, herrar Hagman, Hedlund i Rådom

och fru Boman, vilka anfört:

Vi ha ingen erinran mot det genom propositionen framlagda lagförslaget

och finna ej skäl att till Kungl. Maj:t göra framställning om hembiträdeslagens

utformning som arbetstidslag.

På grund härav få vi hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 269

och 11:401 bifalla förevarande proposition nr 206; samt

B. att motionen II: 410, i den mån den icke besvarats

genom vad vi under A. hemställt, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

2) av herr Hage samt fru Johansson och fru Västberg, vilka ansett att

utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

I propositionen ----(lika med utskottet) ----kyrklig karaktär.

Hembiträdeslagen innehåller---- (lika med utskottet)---längre

tidrymd.

I de---(lika med utskottet) — — — av fritidslag.

En laglig — —• — (lika med utskottet) — — —- varit försummad.

Möjligheterna att---(lika med utskottet) —--husligt arbete.

Mot tanken —--(lika med utskottet) ---—• några svårigheter.

Åtskilliga omständigheter ---— (lika med utskottet) — — —• på

papperet.

Trots de skäl som anförts mot en arbetstidsreglering bör enligt utskottets

mening en sådan reglering övervägas. De flesta arbetstagare ha numera arbetstiden

reglerad i lag. Flera av de arbetstagargrupper, som undantagits från

den allmänna arbetstidslagens bestämmelser, ha sedermera i speciallagar erhållit

reglering av arbetstiden. Hembiträdena ha genom sina organisationer

gjort anspråk på arbetstidsreglering. Ur principiell synpunkt finns intet att

erinra mot detta anspråk. Det är emellertid av vikt, att hembiträdena få behålla

de förmåner, som de erhållit genom den nuvarande hembiträdeslagens

utformning som fritidslag. Enligt utskottets mening bör därför en eventuell

arbetstidsreglering för hembiträdena ske på så sätt, att hembiträdeslagen

kompletteras med bestämmelser om arbetstid. Självfallet får vid utformningen

av dessa bestämmelser hänsyn tagas till hembiträdesarbetets speciella

natur. En komplettering av hembiträdeslagen i nu angiven riktning kräver

emellertid ytterligare utredning. Riksdagen bör därför hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte ytterligare utreda frågan om att komplettera

hembiträdeslagen med bestämmelser om arbetstid samt för riksdagen framlägga

förslag i ämnet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

En sådan utredning torde ■—• såvitt utskottet kan bedöma — kunna ske

på sådant sätt, att förslag kan framläggas redan till nästa års riksdag. Utskottet

anser alltså, att det i motionen II: 410 framställda yrkandet, att prolongeringen

av lagen denna gång endast skall ske med ett år, bör av utskottet

tillstyrkas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att riksdagen funnit viss

ändring böra vidtagas i det genom förevarande proposition

framlagda lagförslaget, måtte för sin del antaga följande förslag

till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461).

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen

den 30 juni 1944, vilken

gäller till och med den 31 oktober

1947, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 31 oktober 1950; dock

att från och med den 1 november

1947 10 § i lagen skall hava följande

ändrade lydelse.

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen

den 30 juni 1944, vilken

gäller till och med den 31 oktober

1947, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 31 oktober 1948; dock

att från och med den 1 november

1947 10 § i lagen skall hava följande

ändrade lydelse.

10 §.

Hembiträde äger, ändå att annat avtalats, åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning:

a) varannan söndag eller annan allmän helgdag av kyrklig karaktär;

b) en bestämd vardag varje vecka efter klockan 14;

c) den 1 maj efter klockan 13, såframt fridag ej jämlikt stadgandet under

a) åtnjutes nämnda dag.

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj.-t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville efter skedd utredning till nästa års

riksdag framlägga förslag till laglig reglering av arbetstiden

för hembiträden; samt

C. att motionerna 1:269, 11:401 och 11:410 måtte anses

besvarade genom vad utskottet under A. och B. hemställt.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947

716967

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:314 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 a1 i texten