Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan ändring i lagen om folkpensionering att invalidpensionärerna beträffande behovs pr öv ning en jämställas med ålderspensionärerna.

1947-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan ändring i lagen om folkpensionering att invalidpensionärerna beträffande behovs pr öv ning en jämställas med ålderspensionärerna.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

Nr 4.

Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan ändring i lagen

om folkpensionering att invalidpensionärerna beträffande

behovs pr öv ning en jämställas med ålderspensionärerna.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 170,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Senander m. fl. hemställt,

att »riksdagen måtte besluta vidtaga sådan ändring i den av föregående års

riksdag beslutade nya folkpensionslagen, att invalidpensionärerna jämställas

med ålderspensionärerna och följaktligen befrias från inkomstprövning».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande får utskottet

hänvisa till motionen.

Vid 1946 års riksdag antogs efter förslag av Kungl. Maj:t en ny lag om

folkpensionering. Denna lag, lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

skall träda i kraft den 1 januari 1948. Följande bestämmelser i

lagen äro här av intresse.

I 3 § stadgas, att den som fyllt sextiosju år har rätt till folkpension i form

av ålderspension. För tid före fyllda sextiosju år utgår folkpension i form

av invalidpension till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig genom

sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under förutsättning

att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Har sådan

höggradig nedsättning av arbetsförmågan som nu nämnts varit oavbrutet

bestående minst ett år och kan den, utan att anses varaktig, antagas bliva

bestående ytterligare avsevärd tid, skall därunder utgå folkpension i form

av sjukbidrag. Den som är blind anses alltid lida av sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som berättigar till invalidpension. Såsom blind

anses i lagen den som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel

rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn. — Enligt 4 § utgår

allmän ålderspension till envar som är berättigad till ålderspension. Allmän

ålderspension utgör för år räknat för gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter folkpension eller som uppbär hustrutillägg, 800 kronor samt

för annan pensionsberättigad 1 000 kronor. Till envar som är berättigad till

invalidpension eller sjukbidrag utgår grundpension med 200 kronor om året.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 and. Nr 2—4.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

Jämte grundpension utgår tilläggspension med 600 kronor om året till gift

pensionsberättigad och 800 kronor om året till ogift pensionsberättigad. —

Folkpension förhöjes å vissa orter med bostadstillägg i enlighet med bestämmelser

i 5 §. — Tilläggspension och bostadstillägg —- men icke allmän

ålderspension -—- minskas enligt 7 § med fem tiondelar av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga för gift pensionsberättigad 300

kronor och för annan pensionsberättigad 400 kronor. — Pensionsberättigad,

som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats,

är så nedsatt, att han saknar ledsyn, skall enligt 11 § utöver honom

eljest tillkommande folkpension erhålla blindtillägg med 700 kronor om

året. — I 14 § stadgas, att med årsinkomst avses i lagen all den inkomst,

för år räknat, som någon skäligen kan antagas komma att under den närmaste

tiden åtnjuta. Såsom inkomst räknas dock icke annan folkpensionsförmån

än blindtillägg och ej heller understöd som någon på grund av skyldskap

eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.

Socialvårdskommittén avlämnade i november 1945 ett betänkande med

förslag till ny lag om folkpensionering (SOU 1945:46). Detta betänkande

har legat till grund för det av Kungl. Maj:t genom propositionen nr 220 till

1946 års riksdag framlagda förslaget i ämnet.

Beträffande frågan om inkomstprövning av folkpensionerna har socialvårdskommittén

i sitt nyssnämnda betänkande framhållit, att skälen för att

icke göra folkpensionerna beroende av inkomstprövning vore flera och i viss

mån starkare i fråga om ålderspensioneringen än i fråga om invalidpensioneringen.

Därefter har kommittén i betänkandet anfört följande:

Härtill kommer att förutsättningen för att invaliditet skall anses föreligga

innan rätten till ålderspension inträder är den, att arbetsförmågan är höggradigt

nedsatt. Tillvaron av en hög arbetsinkomst innebär i sig själv ett

indicium för att invalidpension ej bör utgå. Vid invaliditetsprövningen måste

sålunda ofta den pensionssökandes förvärvsmöjligheter beaktas. Otvivelaktigt

underlättas denna prövning, om möjlighet förefinnes att göra pensionens

storlek beroende av arbetsinkomsten, så att alternativet icke måste vara

avslag eller full pension. Denna synpunkt gäller också, då arbetsförmågan

successivt återvänder. Skulle hela pensionen indragas på en gång då arbetsförmågan

nått en viss gräns, komme resultatet måhända att bli motsatsen

till det önskade, nämligen det att pensionstagaren ej vågade utnyttja sin

arbetskraft. Även icke inkoms tprövade invalidpensioner kunna sålunda verka

konserverande å arbetsoförmåga. Det kan slutligen antagas att om förhållandevis

hög invalidpension utgåves utan inkomstprövning, sådan pension

skulle i långt större utsträckning än eljest sökas av personer, vilkas invaliditet

är tveksam och vilka måhända på grund av sin ekonomiska ställning ej

äro i oundgängligt behov av folkpension. På grund av vad nu sagts har

kommittén ansett det icke vara tillrådligt att till förtidsinvaliderna utan inkomstprövning

utgiva större del av folkpensionen än den relativt blygsamma

grundpension, vilken kommittén såsom tidigare angivits funnit böra utgå.

Vad om invaliderna anförts äger även i huvudsak tillämpning å dem, som

skola vara berättigade till sjukbidrag och änkepension. Det föreliggande för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

11

slaget innebär sålunda att folkpensionen till dem, som icke fyllt 67 år, skall

vara inkomstprövad utom såvitt angår en viss icke särskilt stor grundpension.

I propositionen nr 220 anförde departementschefen beträffande invalidpensionen

bland annat följande:

Alltifrån folkpensioneringens införande ha de utgående pensionsbeloppens

storlek varit starkt beroende av den pensionsberättigades egna inkomster.

De avgifts- eller grundpensioner, som utgått oberoende av inkomstprövning,

ha varit så obetydliga, att de saknat nämnvärd betydelse ur försörjningssynpunkt.

Social vårdskommitténs förslag bibehåller denna anordning fullt ut, såvitt

angår invalidpensionerna. Mot denna ståndpunkt synas mig några erinringar

icke kunna göras. Frågan huruvida invalidpension överhuvud skall

utgå är nämligen beroende av om den pensionssökandes arbetsförmåga är

så nedsatt, att han saknar möjlighet att genom eget arbete försörja sig. Har

han avsevärda egna inkomster, minskas i hög grad presumtionen för att

denna förutsättning för rätt till invalidpension föreligger. Någon erinran mot

kommittéförslaget har icke heller gjorts på denna punkt, och jag ansluter

mig i princip till detsamma. Vad kommittén anfört till stöd för att ett mindre

belopp — 200 kronor — skall utgå såsom grundpension utan inkomstprövning

kan av mig godtagas.

I anledning av propositionen nr 220 väcktes vid 1946 drs riksdag bl. a.

motionen II: 486 av herr Senander m. fl. 1 denna motion hemställdes, att

behovsprövningen beträffande invalidpensioneringen avskaffades och att invaliderna

jämställdes med ålderspensionärerna.

Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen nr 220 och de

i anledning därav väckta motionerna, framhöll i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, nr 1, att bifall till det i motionen II: 486 framställda yrkandet att

invalidpensionerna, utom bostadstilläggen, skulle utgå utan inkomstprövning

komme att medföra en mycket betydande kostnadsökning. Utskottet

yttrade vidare:

Socialvårdskommittén har såsom skäl för inkomstprövningens bibehållande

beträffande huvudparten av invalidpensionen och sjukbidraget anfört,

att arbetsinkomstens storlek vore avgörande för huruvida invaliditet förelåge

eller ej samt att, om pensionens storlek ej vore beroende av den egna

inkomsten, hela pensionen måste indragas på en gång då invaliden börjat

återvinna sin arbetsförmåga, ett förhållande som kunde verka direkt konserverande

å invaliditeten. Utskottet anser dessa skäl vara av sådan styrka

att ett slopande av inkomstprövningen för invaliderna ej kan tillstyrkas.

Frågan i vad mån folkpensionsförmånerna skola vara beroende av storleken

av den egna inkomsten var i samband med folkpensionsreformen föremål

för en ingående prövning. Såsom framgår av den här ovan lämnade

redogörelsen för 1946 års lag om folkpensionering utgår ålderspensionen —

bortsett från det bostadstillägg, varmed folkpensionen å vissa orter förhöjes

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

— utan inkomstprövning. Däremot är största delen av invalidpensionen beroende

på inkomstprövning. I motionen II: 170 yrkas nu, att invalidpensionärerna

likställas med ålderspensionärerna i fråga om inkomstprövningen.

Om pensionsförmånernas storlek är beroende av pensionstagarnas inkomster

på ett sådant sätt, att pensionsförmånerna bliva mindre ju högre

inkomsterna äro, så kan denna omständighet i viss mån vara ägnad att

verka hämmande på pensionstagarnas benägenhet att genom eget arbete bidraga

till sin försörjning. Detta gäller självfallet vare sig pensionstagarna

äro ålderspensionärer eller i nva lidpensionärer. Ur denna synpunkt kan det

synas riktigast, att ålderspensionerna och invalidpensionerna behandlas lika.

Det föreligger emellertid skäl att i fråga om inkomstprövningen göra en

skillnad mellan ålderspension och invalidpension. Vid 1946 års riksdag

framhöll första särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande,

att dessa skäl vore av sådan styrka, att ett slopande av inkomstprövningen

för invaliderna icke kunde tillstyrkas. Sedan riksdagen år 1946 behandlade

ifrågavarande spörsmål, har detta icke undergått någon förändring. Enligt

utskottets mening saknas därför anledning att nu göra någon ändring i lagen

om folkpensionering beträffande inkomstprövningen för invaliderna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Forslund, Löfvander,

Sten, Nils Elowsson, fröken Osvald* och herr Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, fru Johansson,

herrar Hedlund i Rådom, Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo,

Andersson i Eskilstuna* och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Idans tryckeri, Esselte nb. Stockholm 1947

716302

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.