Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

1947-06-17 · 44 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:46, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

1

Nr 46.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till prisregleringslag, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 9 maj 1947 dagtecknad proposition, nr 257, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

(Gällande lag:1)

Prisregleringslag den 30

juni 1942.

Inledande bestämmelser.

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, att vad i 2—

10 §§ stadgas skall äga tillämpning;

dock må förordnande, som nu sagts,

ej meddelas med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen

ändock skall sammanträda

inom trettio dagar. Varder ej meddelat

förordnande av nästföljande riksdag

inom trettio dagar från riksdagens

början gillat, skall detsamma

efter utgången av nämnda tid upphöra

att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande, som där avses.

1 Senaste lydelse av prisregleringslagen se SFS

1945: 203.

Prisregleringslag.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, att vad i 3—

11 §§ stadgas skall äga tillämpning;

dock må förordnande, som nu sagts,

ej meddelas med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen

ändock skall sammanträda

inom trettio dagar. Varder ej meddelat

förordnande av nästföljande riksdag

inom trettio dagar från riksdagens

början gillat, skall detsamma

efter utgången av nämnda tid upphöra

att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande, som där avses.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 9 samt. 2 avd. Nr 4G.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

1 a §.

Med tjänst avses i denna lag sådan

tjänst som någon, yrkesmässigt eller

eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall

anses dels utövande av sådan hotell-

eller pensionatrörelse, för vilken

fordras myndighets tillstånd, dels

ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet

skall anses överlåtelse eller upplåtelse

av förmögenhetsrättighet av

immateriell art, så ock upplåtelse av

rättighet att å fastighet avverka skog

eller att där taga torv, ler, grus, sten

eller annat, som icke är att hänföra

till fastighetens vanliga avkastning.

Om prisreglering.

2 §•

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att den som yrkesmässigt säljer viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utför

viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen anmäla det

pris, som han tillämpat för förnödenheten

eller tjänsten d dag som i föreskriften

angives;

2) att varje gång höjning av priset

vidtages ofördröjligen anmäla prishöjningen;

eller

3) att minst en vecka innan höjning

av priset år avsedd att vidtagas

anmäla den tillärnade prishöjningen

och skålen därtill.

Den som meddelat föreskrift om

anmälningsskyldighet äger bestämma

till vilken myndighet anmälan skall

göras.

(Förslag:)

2 §•

Med tjänst avses i denna lag sådan

tjänst som någon, yrkesmässigt eller

eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall

anses dels utövande av sådan hotell-

eller pensionatrörelse, för vilken

fordras myndighets tillstånd, dels

ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet

skall anses överlåtelse eller upplåtelse

av förmögenhetsrättighet av

immateriell art, så ock upplåtelse av

rättighet att å fastighet avverka skog

eller att där taga torv, ler, grus, sten

eller annat, som icke är att hänföra

till fastighetens vanliga avkastning.

Om prisreglering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

3

(Gällande lag:1)

2 a §.

1 mom. Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer äger

föreskriva, att den som frivilligt säljer

viss förnödenhet eller frivilligt utför

viss tjänst icke må utan tillstånd

överskrida det pris å förnödenheten

eller tjänsten, som han tillämpade å

dag som i föreskriften angives, eller,

om han då icke sålde förnödenhet eller

utförde tjänst varom fråga är, det

pris som den angivna dagen var att

anse som gängse pris eller som han

före nämnda dag senast tillämpat

(prisstopp). Sker efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse av

rörelse, i vilken försäljes förnödenhet

eller utföres tjänst som med föreskriften

avses, skall dock såsom stoppris

för den nye innehavaren av rörelsen

gälla det pris, som den föregående innehavaren

högst ägt uttaga.

Föreskrift om prisstopp meddelas

att gälla för viss tid, högst tre måna

der. Då skäl därtill äro må prisstoppet

förlängas, varje gång för högst tre

månader. Den som meddelat föreskrift

om prisstopp äger bestämma på vilken

myndighet det skall ankomma

att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet,

äger Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer föreskriva, att

förnödenhet, som är avsedd att erhålla

samma eller liknande användning

som den prisreglerade förnödenheten

och som icke saluförts inom landet

före den dag prisstoppet föreskrevs,

icke må under den tid prisstoppet är

gällande försäljas eller utbjudas till

avyttring med mindre priset å förnödenheten

godkänts av myndighet som

’ Jämför 2 a § med 6 och 7 §§ i den föreslagna

nya lagen.

(Förslag:)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

Konungen bestämmer. Godkänt pris

må icke överskridas utan tillstånd av

myndigheten.

3 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst eller har pris å viss förnödenhet

godkänts jämlikt 2 mom. och inträda

därefter sådana på prisbildningen

inverkande förhållanden att priset

skäligen bör sänkas, äger Konungen

eller myndighet som Konungen

bestämmer förordna om sådan prissänkning.

Förordnande som nyss sagts

må meddelas beträffande viss förnödenhet

eller tjänst eller beträffande

viss företagare. Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer må

ock meddela förordnande om prissänkning

beträffande viss företagare,

därest för honom gällande stoppris väsentligt

överstiger det gängse priset.

Förordnande som i första stycket

sägs gäller under den tid prisstoppet

är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd avmyndighet

som Konungen bestämmer.

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger fastställa

visst pris, som prövas skäligt, att

gälla såsom normalpris vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet

eller vid frivilligt utförande av viss

tjänst.

Normalpriset må icke överskridas

med mindre säljaren eller företagaren

erhållit tillstånd därtill. Den som

fastställt normalpriset äger bestämma

på vilken myndighet det skall ankomma

att bevilja sådant tillstånd.

4 §■

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

( Förslag:)

3 §•

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger fastställa

visst pris, som prövas skäligt, att

gälla såsom normalpris vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet

eller vid frivilligt utförande av viss

tjänst.

Normalpriset må icke överskridas

med mindre säljaren eller företagaren

erhållit tillstånd därtill. Den som

fastställt normalpriset äger bestämma

på vilken myndighet det skall ankomma

att bevilja sådant tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet

gjort särskild utfästelse beträffande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

5

(Gällande lag:)

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller viss

tjänst utföras, eller eljest beträffande

den ordning, i vilken försäljningen

må ske eller tjänsten utföras, må priset

icke överskridas eller utfästelsen

eljest frångås med mindre myndigheten

givit tillstånd därtill.

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utföra

viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning;
2)

den som före viss dag yrkesmässigt

köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första

stycket under 1) avses, skall, där ej

särskilda förhållanden till annat föranleda,

rätt att yrkesmässigt köpa eller

sälja förnödenheten eller utföra

tjänsten medgivas jämväl den, som

förbinder sig att ställa sig till efterrättelse

de villkor som i anledning

av denna lag uppställts för medlem

av sammanslutningen beträffande rätten

att köpa eller sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten. Föreskrift, som

i första stycket under 2) avses, må

meddelas endast då särskilda skäl därtill

äro.

I den mån så finnes erforderligt

för att hindra onödig, fördyrande

mellanhandel med viss förnödenhet

eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka

uppkommit i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger Konungen

meddela föreskrift om be
-

( Förslag:)

högsta pris, till vilket viss förnödenhet

må av honom försäljas eller viss

tjänst utföras, eller eljest beträffande

den ordning, i vilken försäljningen

må ske eller tjänsten utföras, må priset

icke överskridas eller utfästelsen

eljest frångås med mindre myndigheten

givit tillstånd därtill.

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt

att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utföra

viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning;
2)

den som före viss dag yrkesmässigt

köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första

stycket under 1) avses, skall, där ej

särskilda förhållanden till annat föranleda,

rätt att yrkesmässigt köpa eller

sälja förnödenheten eller utföra

tjänsten medgivas jämväl den, som

förbinder sig att ställa sig till efterrättelse

de villkor som i anledning av

denna lag uppställts för medlem av

sammanslutningen beträffande rätten

att köpa eller sälja förnödenheten eller

utföra tjänsten. Föreskrift, som i

första stycket under 2) avses, må

meddelas endast då särskilda skäl

därtill äro.

I den mån så finnes erforderligt för

att hindra onödig, fördyrande mellanhandel

med viss förnödenhet eller

eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka uppkommit

i följd av de i 1 § angivna

utomordentliga förhållandena och

medföra onödig stegring av priset å

viss förnödenhet eller tjänst, äger Konungen

meddela föreskrift om be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

(Förslag:)

gränsning på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller yrkesmässigt utföra

tjänsten.

gränsning på annat sätt än förut i

denna paragraf är sagt av rätten att

yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller yrkesmässigt utföra

tjänsten.

6 §•

1 mom. Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer äger

föreskriva, att den som frivilligt säljer

viss förnödenhet eller frivilligt utför

viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida

det pris å förnödenheten eller

tjänsten, som han tillämpade å dag

som i föreskriften angives, eller, om

han då icke sålde förnödenhet eller

utförde tjänst varom fråga är, det

pris som den angivna dagen var att

anse som gängse pris eller som han

före nämnda dag senast tillämpat

(prisstopp). Sker efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse av

rörelse, i vilken försäljes förnödenhet

eller utföres tjänst som med föreskriften

avses, skall dock såsom

stoppris för den nye innehavaren av

rörelsen gälla det pris, som den föregående

innehavaren högst ägt uttaga.

Föreskrift om prisstopp meddelas

att gälla för viss tid, högst sex månader.

Då skäl därtill äro må prisstoppet

förlängas, varje gång för högst

sex månader. Den som meddelat föreskrift

om prisstopp äger bestämma

på vilken myndighet det skall ankomma

att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst och finnes därefter priset vara

högre än som kan anses skäligt, äger

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer förordna om skälig

sänkning av priset. Sådant förordnande

må jämväl meddelas betråf
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

7

(Gällande lag:)

6§.

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst

taga eller träffa avtal om vederlag,

som i märklig mån överstiger det i

allmänhet tillämpade priset eller som

eljest är att anse såsom oskäligt med

hänsyn till säljarens eller företagarens

självkostnad och de grunder i

övrigt, som allmänt tillämpas vid prissättning

å liknande slag av förnödenheter

eller tjänster.

Ej heller må någon utbjuda förnödenheten

till avyttring mot vederlag,

(Förslag:)

fande allenast viss säljare eller företagare.

Förordnande som i första stycket

sägs gäller under den tid prisstoppet

är gällande. Det fastställda priset må

icke överskridas utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer.

7 §•

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer äger föreskriva,

att viss förnödenhet icke må försäljas

eller saluhdllas eller viss tjänst utföras

eller erbjudas med mindre

priset å förnödenheten eller tjänsten

godkänts av myndighet som Konungen

bestämmer. Sådan föreskrift

må jämväl meddelas beträffande allenast

viss säljare eller företagare. Godkänt

pris må icke överskridas utan

tillstånd av myndigheten.

Har pris godkänts jämlikt första

stycket och inträda därefter sådana

på prisbildningen inverkande förhållanden

att priset skäligen bör sänkas,

äger Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer förordna om

sådan prissänkning. Dylikt förordnande

må jämväl meddelas beträffande

allenast viss säljare eller företagare.

8 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet

eller vid utförande av tjänst

uppbära, träffa avtal om eller kräva

vederlag, som i märklig mån överstiger

det i allmänhet tillämpade priset

eller som eljest är att anse såsom

oskäligt med hänsyn till säljarens eller

företagarens självkostnad och de

grunder i övrigt, som allmänt tilllämpas

vid prissättning å liknande

slag av förnödenheter eller tjänster.

Ej heller må någon saluhålla förnödenheten

mot vederlag, som i första

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

som i första stycket sägs, eller erbjuda

sig att utföra tjänsten mot sådant

vederlag.

7 §•

Får enligt denna lag visst pris för

förnödenhet eller tjänst icke överskridas,

må ej, i vidare mån än som överensstämmer

med offentlig myndighets

anordning, såsom villkor för förnödenhetens

försäljning eller tjänstens

utförande fordras, att jämväl annan

förnödenhet inköpes eller annan

tjänst tages i anspråk, ej heller att

eljest avtal slutes eller förbindelse avgives

rörande annat än det parti av

förnödenheten eller den tjänst varom

fråga är.

Om uppgiftsskyldighet.

8§.

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller säljer

viss förnödenhet eller yrkesmässigt

utför viss tjänst, att på anfordran

av den myndighet, som meddelat föreskriften,

eller annan myndighet, som

därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten

finner erforderliga för utövning

av den priskontrollerande verksamhet,

som åligger myndigheten;

2) för kontroll av lämnade uppgifter

eller tillämpade priser förete handelsböcker

och affärshandlingar för

myndigheten.

Försummar någon efter anfordran,

varom ovan sägs, att fullgöra vad

honom i följd därav åligger, äger

myndighet som meddelat föreskriften

förelägga honom vite. Länsstyrelse

äger i förekommande fall förordna om

uttagande av sådant vite.

(Förslag:)

stycket sägs, eller erbjuda sig att utföra

tjänsten mot sådant vederlag.

9 §•

Får enligt denna lag visst pris för

förnödenhet eller tjänst icke överskridas,

må ej, i vidare mån än som överensstämmer

med offentlig myndighets

anordning, såsom villkor för förnödenhetens

försäljning eller tjänstens

utförande fordras, att jämväl annan

förnödenhet inköpes eller annan

tjänst tages i anspråk, ej heller att

eljest avtal slutes eller förbindelse avgives

rörande annat än det parti av

förnödenheten eller den tjänst varom

fråga är.

Om uppgiftsskyldighet.

10 §.

Myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva skyldighet för

den, som yrkesmässigt köper eller säljer

viss förnödenhet eller yrkesmässigt

utför viss tjänst, att på anfordran

av den myndighet, som meddelat föreskriften,

eller annan myndighet, som

därvid bestämts,

1) lämna de uppgifter myndigheten

finner erforderliga för utövning

av den priskontrollerande verksamhet,

som åligger myndigheten;

2) för kontroll av lämnade uppgifter

eller tillämpade priser förete handelsböcker

och affärshandlingar för

myndigheten.

Försummar någon efter anfordran,

varom ovan sägs, att fullgöra vad

honom i följd därav åligger, äger

myndighet som meddelat föreskriften

förelägga honom vite. Länsstyrelse

äger i förekommande fall förordna om

uttagande av sådant vite.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

9

(Gällande lag:)

9 §•

Det åligger envar att, vid förfrågan

av länsstyrelse eller polismyndighet

eller annan myndighet som Konungen

bestämmer, lämna uppgift, huruvida

och i vilken myckenhet han innehar

viss förnödenhet av vikt för befolkningen

eller ptoduktionen.

Vägrar någon att lämna begärd uppgift

eller finnes skälig anledning misstänka,

att han söker vilseleda myndighet

i fråga om sitt innehav av förnödenheten,

må undersökning verkställas

av kontor, lagerlokal eller annan

lägenhet, var över han förfogar, så

ock granskning ske av hans handelsböcker

och affärshandlingar. I fråga

om befogenhet att besluta angående

undersökning eller granskning, som

nu nämnts, samt beträffande tid, då

undersökning må äga rum, och förfarandet

därvid skola bestämmelserna

angående husrannsakan äga tilllämpning.

Särskilda bestämmelser.

10 §.

Myndighet som Konungen bestämmer

äger beträffande yrkesmässig försäljning

av viss förnödenhet meddela

särskilda bestämmelser angående

skyldighet att å försäljningsställe hava

anslag med prisuppgifter av viss

beskaffenhet samt angående skyldighet

att sälja förnödenheten efter vikt

eller mätt eller, där förnödenheten

saluföres förpackad, i förpackningar

märkta på visst sätt, så ock annan

dylik bestämmelse, som må vara ägnad

att motverka oskälig prisstegring

eller att ordna tillförsel, saluhållande

eller förbrukning av förnödenheten.

(Förslag:)

Särskilda bestämmelser.

11 §•

Myndighet som Konungen bestämmer

äger beträffande yrkesmässig

försäljning av viss förnödenhet meddela

särskilda bestämmelser angående

skyldighet att å försäljningsställe

hava anslag med prisuppgifter av viss

beskaffenhet samt angående skyldighet

att sälja förnödenheten efter vikt

eller mått eller, där förnödenheten saluföres

förpackad, i förpackningar

märkta på visst sätt, så ock annan dylik

bestämmelse, som må vara ägnad

att motverka oskälig prisstegring eller

att ordna tillförsel, saluhållande

eller förbrukning av förnödenheten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:1)

Vad i första stycket är stadgat skall

1 tillämpliga delar gälla även i fråga

om yrkesmässigt utförande av viss

tjänst.

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §•

1 m o m. Med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader eller, om

brottet med hänsyn till omständigheterna

är att anse såsom grovt, med

fängelse eller straffarbete i högst två

år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra

anmälningsskyldighet, söm föreskrivits

jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande

av anmälningsskyldigheten lämnat

medvetet oriktig uppgift eller som,

med vetskap om att prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet

eller tjänst eller att visst pris å förnödenhet

godkänts jämlikt 2 a § 2

mom. eller att prissänkning beträffande

viss förnödenhet eller tjänst

föreskrivits jämlikt 2 a § 3 mom.,

utan tillstånd försålt eller saluhållit

förnödenheten till högre pris än det

sålunda fastställda eller i återförsäljningssyfte

för densamma betalat

eller förklarat sig villig att betala sådant

pris eller för utförande av tjänsten

uppburit eller krävt högre pris

än det fastställda eller som, med vetskap

om att föreskrift enligt 2 a §

2 mom. meddelats beträffande viss

förnödenhet, brutit mot föreskriften;

2) den som, med vetskap om att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller tjänst, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten för högre

pris eller i återförsäljningssyfte för

1 Jämför 11 § l mom. 1) med 12 § 1 mom. 5)

och 6) i den föreslagna nya lagen.

(Förslag:)

Vad i första stycket är stadgat skall

i tillämpliga delar gälla även i fråga

om yrkesmässigt utförande av viss

tjänst.

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 §.

1 mom. Med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader eller, om

brottet med hänsyn till omständigheterna

är att anse såsom grovt, med

fängelse eller straffarbete i högst två

år straffes

1) den som, med vetskap om att

normalpris gäller å viss förnödenhet

eller tjänst, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten för högre

pris eller i återförsäljningssyfte för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

11

(Gällande lag:)

densamma betalat eller förklarat sig

villig att betala högre pris eller för

utförande av tjänsten uppburit eller

krävt högre belopp;

3) den som, efter avgivande av sådan

utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, utan

tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten

eller utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänsten till högre pris

än det utfästa eller eljest i strid mot

utfästelsen eller som, med vetskap om

utfästelsen, i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig att köpa

förnödenheten i strid mot utfästelsen;

4) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att köpa viss förnödenhet,

eller om villkor, som i anledning

av denna lag uppställts för rätten

att köpa förnödenheten, köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenheten

i strid mot föreskriften eller

villkoret;

5) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra viss tjänst, eller om

villkor, som i anledning av denna lag

uppställts för rätten att sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten, försålt

eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig

villig att köpa förnödenheten eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

i strid mot föreskriften eller villkoret;
-

( Förslag:)

densamma betalat eller förklarat sig

villig att betala högre pris eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

för högre belopp;

2) den som, efter avgivande av sådan

utfästelse beträffande förnödenhet

eller tjänst som i 4 § sägs, utan

tillstånd försålt eller saluhålUt förnödenheten

eller utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänsten till högre pris

än det utfästa eller eljest i strid mot

utfästelsen eller som, med vetskap om

utfästelsen, i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig att köpa

förnödenheten i strid mot utfästelsen;

3) den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att köpa viss förnödenhet,

eller om villkor, som i anledning

av denna lag uppställts för rätten att

köpa förnödenheten, köpt eller förklarat

sig villig att köpa förnödenheten

i strid mot föreskriften eller villkoret;
4)

den som med vetskap om föreskrift,

som jämlikt 5 § meddelats angående

rätten att sälja viss förnödenhet

eller utföra viss tjänst, eller om

villkor, som i anledning av denna lag

uppställts för rätten att sälja förnödenheten

eller utföra tjänsten, försålt

eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte

köpt eller förklarat sig villig

att köpa förnödenheten eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

i strid mot föreskriften eller villkoret;
5)

den som, med vetskap om att

prisstopp föreskrivits beträffande viss

förnödenhet eller tjänst eller att prissänkning

beträffande viss förnödenhet

eller tjänst föreskrivits jämlikt

6 § 2 mom., utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten till högre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

6) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst mot vederlag, som i 6 §

sägs;

7) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst under villkor, som jämlikt

7 § icke må uppställas;

8) den som vid lämnande av uppgift,

som i 8 eller 9 § avses, eller i

samband med undersökning eller

granskning, som avses i sistnämnda

paragraf, sökt vilseleda myndighet.

(Förslag:)

pris än det sålunda fastställda eller i

återförsäljningssyfte för densamma

betalat eller förklarat sig villig att betala

sådant pris eller utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänsten till högre

pris än det fastställda;

6) den som, med vetskap om att

visst pris å förnödenhet eller tjänst

godkänts jämlikt 7 § eller att prissänkning

beträffande viss förnödenhet

eller tjänst föreskrivits jämlikt

samma paragraf, utan tillstånd försålt

eller saluhållit förnödenheten till

högre pris än det sålunda fastställda

eller i återförsäljningssyfte för densamma

betalat eller förklarat sig villig

att betala sådant pris eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

till högre pris än det fastställda eller

som, med vetskap om att föreskrift

enligt 7 § meddelats beträffande viss

förnödenhet eller tjänst, brutit mot

föreskriften;

7) den som försålt eller saluhållit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst mot vederlag, som i 8 §

sägs;

8) den som försålt eller saluhåilit

eller i återförsäljningssyfte köpt eller

förklarat sig villig att köpa förnödenhet

eller utfört eller erbjudit sig att

utföra tjänst under villkor, som jämlikt

9 § icke må uppställas;

9) den som vid lämnande av uppgift,

som i 10 § avses, sökt vilseleda

myndighet.

Lika med den, som försålt eller

saluhållit förnödenhet till för högt

pris eller som utfört eller erbjudit sig

att utföra tjänst till sådant pris, skall

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

13

(Gällande lag:)

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen

avsett att bereda sig

otillbörlig vinst av betydande storlek.

2 mom. Lika med den, som försålt

eller saluhållit förnödenhet till

för högt pris eller som för utförande

av tjänst uppburit eller krävt för högt

belopp eller som för köp av förnödenhet

betalat eller förklarat sig villig

att betala för högt pris, skall anses

den, som för förnödenheten eller

tjänsten uppburit, krävt, betalat eller

förklarat sig villig att betala i annat

än penningar utgående vederlag till

värde uppenbarligen överstigande det

tillåtna priset. Lika med förvärv i

återförsäljningssyfte skall anses förvärv

i syfte att använda förnödenheten

i yrkesmässig förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i 1 mom.

under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7) avses,

där ej köparen uppsåtligen förlett säljaren

till brottet. Vad sålunda är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande den, som erlagt eller

förbundit sig att erlägga betalning för

tjänst som i 1 mom. under 1), 2), 3),

5), 6) eller 7) avses, så ock i fråga om

säljares delaktighet i sådant av köpare

begånget brott som i 1 mom. under

4) avses.

3 m o m. Fälles någon till straff

enligt 1 mom. eller 2 mom. första stycket,

skall domstolen tillika förplikta

honom att utgiva värdet av taget eller

avtalat vederlag eller värdet av för
-

( Förslag:)

anses den, som för försåld förnödenhet

eller utförd tjänst krävt för högt

pris.

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen

avsett att bereda sig

otillbörlig vinst av betydande storlek.

2 mom. Lika med den, som försålt

eller saluhållit förnödenhet till

för högt pris eller som utfört eller erbjudit

sig att utföra tjänst till för högt

belopp eller som för försåld förnödenhet

eller utförd tjänst krävt för högt

pris eller som för köp av förnödenhet

betalat eller förklarat sig villig att

betala för högt pris, skall anses den,

som för förnödenheten eller tjänsten

uppburit, krävt, betalat eller förklarat

sig villig att betala i annat än penningar

utgående vederlag till värde

uppenbarligen överstigande det tilllåtna

priset. Lika med förvärv i återförsäljningssyfte

skall anses förvärv i

syfte att använda förnödenheten i yrkesmässig

förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut

angivits dömas för delaktighet i av

säljare begånget brott som i 1 mom.

under 1), 2), 4), 5), 6), 7) eller 8) avses,

där ej köparen uppsåtligen förlett

säljaren till brottet. Vad sålunda är

stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande den, som erlagt

eller förbundit sig att erlägga betalning

för tjänst som i 1 mom. under

1), 2), 4), 5), 6), 7) eller 8) avses, så

ock i fråga om säljares delaktighet i

sådant av köpare begånget brott som

i 1 mom. under 3) avses.

3 mom. Fälles någon till straff

enligt 1 mom. eller 2 mom. första

stycket, skall domstolen tillika förplikta

honom att utgiva värdet av

uppburet eller avtalat vederlag; dock

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

nödenhet som undanhållits; dock att,

i den mån särskilda förhållanden därtill

föranleda, nedsättning må ske av

det värde som skall utgivas.

12 §.

Åsidosätter någon bestämmelse, som

meddelats jämlikt 10 §, straffes med

böter från och med två till och med

trehundra kronor.

13 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna lag inhämtats genom

anmälan eller uppgift eller vid granskning

av handelsböcker eller affärshandlingar

eller vid undersökning,

som i 9 § sägs, må ej yppas i vidare

mån än som erfordras för vinnande

av det med bestämmelserna avsedda

ändamål. Bryter någon häremot, straffes

med dagsböter eller fängelse.

14 §.

Brott, varom i 11 § sägs, må av allmän

åklagare åtalas allenast efter anmälan

eller medgivande av myndighet,

som Konungen bestämmer.

Brott, varom i 13 § sägs, må av allmän

åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

15 §.

Åtal för förseelse, som avses i 12 §,

anhängiggöres vid polisdomstol, där

sådan år inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol.

15 a §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken

förordnas om dem som gå rättens

eller länsstyrelsens bud och ärende,

(Förslag:)

att, i den mån särskilda förhållanden

därtill föranleda, nedsättning må

ske av det värde som skall utgivas.

13 §.

Åsidosätter någon bestämmelse,

som meddelats jämlikt 11 §, straffes

med böter från och med två till och

med trehundra kronor.

14 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna lag inhämtats genom

anmälan eller uppgift eller vid granskning

av handelsböcker eller affärshandlingar

må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det

med bestämmelserna avsedda ändamål.

Bryter någon häremot, straffes

med dagsböter eller fängelse.

15 §.

Brott, varom i 12 § sägs, må av allmän

åklagare åtalas allenast efter anmälan

eller medgivande av myndighet,

som Konungen bestämmer.

Brott, varom i H § sägs, må av

allmän åklagare åtalas allenast efter

angivelse av målsäganden.

16 §.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken

förordnas om dem som gå rättens eller

länsstyrelsens bud och ärende,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

15

(Gällande lag:1)

gälle ock om befattningshavare som

har att öva tillsyn å efterlevnaden av

denna lag.

16 §.

Böter och viten, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon förpliktas

utgiva enligt 11 § 3 mom. tillfalla

kronan.

17 §.

över myndighets beslut jämlikt 3 §

första stycket må, där Konungen så

för ordnat, klagan icke föras.

Beslut, som myndighet i annat fall

ån i första stycket avses meddelat

jämlikt 3 §, så ock myndighets beslut

jämlikt 2 §, 2 a §, 8 § första stycket

eller 10 § skall utan hinder av

förd klagan lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan varda förordnat.

18 §.

Konungen äger meddela de närmare

bestämmelser, som erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag" träder i kraft den 1

juli 1942 samt gäller till och med den

30 juni 1943.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande

längre än lagen äger giltighet.

Föreskrift eller beslut jämlikt 2, 3,

5, 8, 9 eller 10 § eller utfästelse jämlikt

4 § skall ej gälla längre än förordnande

som nyss sagts är gällande.

Föreskrift jämlikt 3 § eller utfästelse

jämlikt 4 § eller sådant villkor be
1

Jämför också övergångsbestämmelserna i

lagarna den 4 juni 1943 (nr 308) och den 18

maj 1945 (nr 203) om fortsatt giltighet av prisrcgleringslagen

den 30 juni 1942 (nr 459).

(Förslag:)

gälle ock om befattningshavare som

har att öva tillsyn å efterlevnaden

av denna lag.

17 §.

Böter och viten, som ådömas enligt

denna lag, ävensom vad någon

förpliktas utgiva enligt 12 § 3 mom.

tillfalla kronan.

18 §.

Beslut, som myndighet meddelat

jämlikt 3, 4, 6 eller 7 §, 10 § första

stycket eller 11 §, skall utan hinder

av förd klagan lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan varda förordnat.

19 §.

Konungen äger meddela de närmare

bestämmelser, som erfordras för

tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1941 samt gäller till och med den 30

juni 1948.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande

längre än lagen äger giltighet.

Föreskrift eller beslut jämlikt 3,

5, 6, 7, 10 eller 11 § eller utfästelse

jämlikt 4 § skall ej gälla längre än

förordnande som nyss sagts är gällande.

Föreskrift jämlikt 3, 6 eller 7 § eller

utfästelse jämlikt 4 § eller sådant

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Gällande lag:)

träffande högsta pris, som i anledning

av denna lag uppställts i samband

med meddelande av föreskrift

enligt 5 §, skall icke äga tillämpning

i fråga om avtal om köp eller utförande

av tjänst, som slutits innan föreskriften

trädde i kraft eller utfästelsen

eller villkoret blev gällande, såvida

i avtalet vederlaget blivit till beloppet

bestämt.

I 13 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt

och vad i lagen stadgas rörande

överträdelse av samma föreskrift

ävensom vad där stadgas i fråga

om annat brott, som begåtts under

tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas

giltighet, skall äga tilllämpning

även efter det lagens bestämmelser

i övrigt upphört att gälla.

Föreskrift eller beslut, som meddelats

jämlikt 2, 3, 4, 8, 9 eller 11 § prisregleringslagen

den 13 juni 1941, eller

utfästelse, varom i 7 § samma lag

förmäles, skall gälla såsom om föreskriften

eller beslutet meddelats eller

utfästelsen avgivits jämlikt motsvarande

stadgande i denna lag.

( Förslag:)

villkor beträffande högsta pris, som

i anledning av denna lag uppställts i

samband med meddelande av föreskrift

enligt 5 §, skall icke äga tilllämpning

i fråga om avtal om köp

eller utförande av tjänst, som slutits

innan föreskriften trädde i kraft eller

utfästelsen eller villkoret blev gällande,

såvida i avtalet vederlaget blivit

till beloppet bestämt.

Stadgandet i 6 § 1 mom. första stycket

sista punkten skall icke äga tillämpning

beträffande överlåtelse av

rörelse, som skett före den 29 maj

1945.

I 14 § meddelad föreskrift om tystnadsplikt

och vad i lagen stadgas rörande

överträdelse av samma föreskrift

ävensom vad där stadgas i fråga

om annat brott, som begåtts under

tiden för de i lagen meddelade bestämmelsernas

giltighet, skall äga tilllämpning

även efter det lagens bestämmelser

i övrigt upphört att gälla.

Föreskrift eller beslut, som meddelats

jämlikt 3, 4, 8 eller 11 § prisregleringslagen

den 13 juni 1941, eller

utfästelse, varom i 7 § samma lag förmäles,

ävensom föreskrift eller beslut,

som meddelats jämlikt 2 a, 3, 5, 8

eller 10 § prisregleringslagen den 30

juni 1942, eller utfästelse, varom i 4- §

sistnämnda lag förmäles, skall gälla

såsom om föreskriften eller beslutet

meddelats eller utfästelsen avgivits

jämlikt motsvarande stadgande i denna

lag.

Före avlämnandet av propositionen nr 257 ha inom riksdagen väckts två

motioner, nr 112 i första kammaren av herr öhman m. fl. och nr 193 i andra

kammaren av herr Karlsson i Stuvsta m. fl., om effektivisering och skärpning

av den statliga priskontrollen m. m. Motionerna, som äro likalydande,

ha efter hänvisning till tillfälliga utskott på grund av framställning, som gjorts

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

17

av dessa utskott med stöd av § 8 i reglementariska föreskrifter för riksdagen,

av kamrarna överlämnats till lagutskott och behandlats av andra lagut

skottet gemensamt med propositionen nr 257.

I samband med propositionen har utskottet vidare till behandling förehaft

tre i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 324 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl. och

inom andra kammaren

nr 478 av herr Hagberg i Malmö m. fl. samt

nr 479 av herr Jansson i Örebro m. fl.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Motionärernas yrkanden återgivas i det följande (s. 23). I fråga om motiveringen

för yrkandena hänvisas till motionerna.

Gällande rätt.

Nu gällande prisreglering slag, som utfärdades den 30 juni 1942 (nr 459),

trädde i kraft den 1 juli samma år och ägde ursprungligen giltighet till och

med den 30 juni 1943. Sedermera har lagen successivt förlängts på ett år i

sänder, senast genom lagen den 22 mars 1946 (nr 95) om fortsatt giltighet

av prisregleringslagen. Enligt sistnämnda lag äger prisregleringslagen fortsatt

giltighet till och med den 30 juni 1947. Genom lagar den 4 juni 1943 (nr 308)

och den 18 maj 1945 (nr 203) genomfördes vissa ändringar i prisregleringslagen.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras, för

att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt förordnande

därom meddelas. Genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 460) meddelade

Konungen med riksdagens samtycke sådant förordnande att gälla från

och med den 1 juli 1942 tills vidare. Förordnandet är alltjämt gällande.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här

nämnas.

I 2 a § meddelas vissa bestämmelser angående s. k. prisstopp. Sålunda stadgas

i 2 a § 1 mom., att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller som

frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten

eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives,

eller, om han då icke sålde förnödenhet eller utförde tjänst varom fråga

är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han

före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften angivna dagen

överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet eller utföres

tjänst, som med föreskriften avses, skall dock såsom stoppris för den nye

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 46. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående innehavaren högst

ägt uttaga.

Enligt andra stycket i förevarande moment må föreskrift om prisstopp

meddelas att gälla för viss tid, högst tre månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet

förlängas, varje gång för högst tre månader. Den som meddelat prisstopp

äger bestämma på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd

till prishöjning.

I 2 a § 2 mom. stadgas, att om prisstopp föreskrivits beträffande viss

förnödenhet, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att förnödenhet, som är avsedd att erhålla samma eller liknande användning

som den prisreglerade förnödenheten och som icke saluförts inom

landet före den dag prisstoppet föreskrevs, icke må under den tid prisstoppet

är gällande försäljas eller utbjudas till avyttring med mindre priset å

förnödenheten godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Godkänt

pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten.

Vidare stadgas i 2 a § 3 mom., att om prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet eller tjänst eller om pris å viss förnödenhet godkänts jämlikt

2 mom. och därefter inträda sådana på prisbildningen inverkande förhållanden

att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänkning. Förordnande

som nyss sagts må meddelas beträffande viss förnödenhet eller tjänst eller

beträffande viss företagare. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

må ock meddela förordnande om prissänkning beträffande viss företagare,

därest för honom gällande stoppris väsentligt överstiger det gängse

priset. Förordnande som nu sagts gäller under den tid prisstoppet är gällande.

Det fastställda priset må icke överskridas utan tillstånd av myndighet

som Konungen bestämmer.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd

den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj:t genom kungörelser

den 4 juni 1943 (nr 310) och den 25 maj 1945 (nr 209). Sistnämnda

kungörelse, som trädde i kraft den 1 juni 1945 samt gällde till och med den

31 augusti 1945, har sedermera erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse

den 30 maj 1947 (nr 214) för tiden till och med den 30 juni 1947.

Prisstoppdag är i flertalet fall den 31 oktober 1942.

I fråga om innehållet i övrigt i gällande prisregleringslag får utskottet hänvisa

till redogörelsen å s. 18—20 i propositionen samt förestående lagtext.

I 5 § allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 stadgas, att där det för

att tillgodose behov av förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller

produktionen, eller för att bereda tillgång till förnödenhet, som är behövlig

för krigsbruk eller annat ändamål av betydelse för det allmänna, finnes erforderligt,

att från fastighet tillhandahålles förnödenhet, som där frambringas

eller finnes tillgänglig, eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas,

beredes eller iståndsättes viss förnödenhet, eller där för tillgodoseende

av behov som nyss är sagt eller eljest för tillgodoseende av ändamål av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

19

betydelse för det allmänna finnes erforderligt, att med järnväg, fartyg, motorfordon

eller annat transportmedel verkställes forsling för kronans räkning,

allt utan att kronan i övrigt förfogar över egendomen, vare ägare eller

innehavare av sådan egendom pliktig att, i den mån Konungen så föreskriver,

ombesörja, att förnödenheten frambringas, tillverkas, beredes, iståndsättes

eller tillhandahålles eller forsling som nyss sagts verkställes, så ock

vidtaga därför erforderliga åtgärder.

Priskontrollnämndens förslag.

I en den 17 februari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har

statens priskontrollnämnd hemställt, att prisregleringsbestämmelsema måtte

förlängas att gälla under ytterligare ett år och att i samband därmed vissa

ändringar måtte vidtagas i nu gällande prisregleringslag. Vid skrivelsen funnos

fogade förslag till ny prisregleringslag ävensom en inom priskontrollnämnden

upprättad promemoria rörande de föreslagna lagändringarna.

Till stöd för sin hemställan om förlängning av lagstiftningen har nämnden

anfört, att utsikterna för den ekonomiska utvecklingen under den närmaste

framtiden, vilka nämnden icke ansett sig behöva närmare analysera,

vore sådana, att de uppenbart motiverade fortsatt priskontroll efter sagda

tidpunkt.

I sin skrivelse har nämnden vidare framhållit vissa principiella synpunkter

beträffande den fortsatta priskontrollen. I

detta hänseende har nämnden uttalat, att frågan om riktlinjerna för den

fortsatta priskontrollen med hänsyn till föreliggande tendenser i den ekonomiska

utvecklingen under senare tid i olika sammanhang varit föremål för

diskussion. Nya direktiv för priskontrollen i stället för nu gällande, vilka

nämnden erhållit i samband med det allmänna prisstoppets införande år

1942, hade emellertid ännu icke givits. Det förelåge sålunda ännu icke alla

förutsättningar för en bedömning av vilka ändringar i prisregleringslagen

som kunde komma att visa sig erforderliga vid den fortsatta priskontrollen,

men nämnden hade ansett sig redan nu i sammanhang med spörsmålet om

förlängning av prisregleringslagen böra till behandling upptaga frågan om

sådana ändringar i prisregleringslagen, som nämnden med utgångspunkt från

nu föreliggande erfarenheter och behov funnit erforderliga.

Sedan nämnden härefter erinrat om att utformningen av den fortsatta

priskontrollen berörts i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,

har nämnden anfört, att behovet av en prispolitik, som medgåve möjlighet att

anpassa sig efter växlande förhållanden och att företaga jämkningar i prisrelationerna,

bleve allt starkare ju längre man i tiden avlägsnade sig från

den ursprungliga prisstoppdagen. Det vore uppenbart att ju längre tid det

allmänna prisstoppet ägde bestånd, med desto större styrka måste man resa

kravet på en översyn av stoppriserna i och för sig, detta även av hänsyn till

rättvisa olika företagare emellan. Delta innebure, att prisstoppet måste i

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

större utsträckning än hittills få utnyttjas såsom ett självständigt prisregleringsinstrument,

varigenom riskerna för en snedvridning av prisrelationema

komme att minskas.

Nämnden har härefter närmare behandlat de ändringar i prisregleringslagen,

vilka enligt nämndens mening nu syntes erforderliga.

Dessa vore av sådan omfattning, att en helt ny lag borde utfärdas. Sålunda

har nämnden föreslagit, att möjligheterna att förordna om sänkning av stopppris

måtte utvidgas. Såsom förutsättning för sänkning borde angivas allenast,

att priset befunnes vara högre än som kunde anses skäligt. I promemorian

har framhållits, att mot en sådan avfattning av stadgandet torde näppeligen

kunna invändas, att den vore för vidsträckt, ty jämförde man därmed formuleringen

av normalprisstadgandet, funne man, att det sistnämnda såsom

kriterium på normalpris endast fastsloge, att det är ett pris, »som prövas skäligt».

De nu nämnda sänkningsmöjligheterna borde föreligga såväl generellt

beträffande viss förnödenhet eller tjänst som speciellt beträffande viss säljare

eller företagare. Det kunde visserligen här möjligen invändas, att t. ex.

normalprissättning i stället skulle kunna användas för att generellt sänka ett

för högt stoppris, men den här skisserade sänkningsmetoden kunde i många

fall vara smidigare än normalprisreglering.

Vidare har nämnden föreslagit införande av en bestämmelse om rätt att

fastställa visst pris i anslutning till en genomförd spärr i utövning av viss

verksamhet. Prisfastställelsen borde kunna ske, utan att några invecklade

förutsättningar förelåge. Åtgärden avsåges kunna vidtagas, såväl innan en

förnödenhet eller tjänst första gången tillhandahölles som efter det att förnödenheten

eller tjänsten börjat tillhandahållas. Bestämmelsen, som utformats

i nära anslutning till det nuvarande stadgandet i 2 a § 2 mom., skilde sig

från detsamma i huvudsak därutinnan, att den även avsåge tjänst. Det förutsattes

såsom självfallet, att det nya stadgandet bringades i tillämpning med

varsamhet, så att några produktionshämmande verkningar ej uppkomme.

Liksom den nuvarande bestämmelsen borde nämnda stadgande ej tillämpas

generellt utan endast i visst fall. Avgöranderätten härvidlag borde städse tillkomma

Kungl. Maj:t.

Därjämte har nämnden föreslagit vissa andra ändringar, varibland märkes,

att föreskriften om längsta stopptid skulle ändras så, att nuvarande längsta

prisstopptid om tre månader förlängdes till sex månader.

För närmare upplysningar om priskontrollnämndens förslag får utskottet

hänvisa till redogörelse å s. 20—26 i propositionen.

Yttranden över priskontrollnämndens förslag.

över priskontrollnämndens skrivelse med därvid fogade handlingar ha

efter remiss yttrande avgivits av fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium

(efter hörande av Stockholms handelskammare, handelskammaren i

Göteborg och Skånes handelskammare), statens livsmedelskommission, Sveriges

industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sve
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

21

riges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa förbundet samt

landsorganisationen i Sverige.

Kommerskollegium har anfört, att kollegium vore av den uppfattningen att

den allmänna priskontrollen borde avskaffas så snart varuförsörjningen och

omständigheterna i övrigt det medgåve. Ett avskaffande syntes dock icke

under nuvarande förhållanden möjligt.

Landsorganisationen har i sitt yttrande fört fram tanken, att i syfte att

hindra illojala produktionsomläggningar stadgandet om försäljningsspärr

skulle kompletteras med en befogenhet att vid behov ålägga viss producent

att tillverka viss vara till fastställt pris. Ett dylikt stadgande vore inrymt

t. ex. i den norska prisregleringslagen. En föreskrift om produktionstvång i

exceptionella fall borde för att bli effektiv kompletteras med ett stadgande

om straffpåföljd. Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida inte staten borde

utrustas med befogenhet att driva tillverkningen i egen regi, ifall företagaren

vägrade fortsätta att producera ur folkhushållets synpunkt viktiga förnödenheter

till priser, som tillförsäkrade honom skälig vinst.

I övrigt får utskottet hänvisa till de redogörelser för remissyttrandenas innehåll,

som återfinnas i propositionen å s. 21 och 26—32.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har till en början

framhållit, att då en lagstiftning på förevarande område uppenbarligen vore

erforderlig jämväl efter utgången av juni månad 1947, då giltighetstiden för

nu gällande prisregleringslag utlöpte, en förlängning av giltighetstiden, förslagsvis

till och med den 30 juni 1948, borde ske.

Departementschefen har vidare anfört:

»I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har jag vid framläggandet

av finansplanen för nästkommande budgetår berört jämväl frågan,

i vad mån åtgärder kunde vidtagas i syfte att hålla prisnivån i stort sett

oförändrad. I detta hänseende uttalade jag, att riktlinjen icke kunde bliva

någon annan än den, att den stabilitet i priserna, som praktiskt taget förelegat

under de sist förflutna fyra åren skulle upprätthållas, vilket emellertid

icke behövde innebära, att jämkningar skulle vara uteslutna när särskilda

omständigheter förändrat förutsättningarna för produktionen eller när det

kunde visas att produktionen av vissa standardvaror försvårades och övergången

till mera lyxbetonad tillverkning blivit alltför lockande vid gällande

prisrelationer. Enligt vad jag vidare uttalade finge den förstärkning av kontrollen,

som kunde bliva behövlig, icke utgöra ett avgörande hinder för en

politik, som också i fråga om prisregleringen sökte anpassa sig efter växlande

förhållanden. Även vid senare tillfällen, då den ekonomiska politiken

varit under diskussion, har vikten av en effektiviserad priskontroll från min

sida understrukits.

De av priskontrollnämnden föreslagna ändringarna i gällande bestämmelser

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

rörande prisregleringen avse i främsta rummet att bereda ökade möjligheter

till dels sänkning av stoppris och dels prisfastställelse i anslutning till en

spärr i utövning av viss verksamhet.

Vad först angår möjligheterna att sänka stoppris äro desamma för närvarande

begränsade till vissa undantagsfall. Sålunda erfordras antingen att efter

stopprisets införande sådana på prisbildningen inverkande förhållanden inträffat,

att priset skäligen bör sänkas, eller att stoppriset hos en viss företagare

väsentligt överstiger det gängse priset. Enligt priskontrollnämndens

förslag skola dessa bestämmelser ersättas med ett generellt stadgande om

rätt för den prisövervakande myndigheten att förordna om sänkning av

stoppris så snart detta befinnes vara högre än som kan anses skäligt. Ett

sådant förordnande skall enligt förslaget jämväl kunna utfärdas allenast

i fråga om viss säljare eller företagare.

Beträffande den av nämnden föreslagna bestämmelsen om prisfastställelse

i anslutning till en spärr i utövning av viss verksamhet torde jag få erinra om

att sådan spärr enligt gällande lagstiftning kan föreskrivas endast såvitt angår

förnödenhet, som är avsedd att erhålla samma eller liknande användning

som annan prisstoppad förnödenhet och som icke saluförts före prisstoppets

införande. I detta hänseende innebär priskontrollnämndens ändringsförslag

såvitt angår förnödenheter, att föreskrift skall kunna meddelas därom, att

viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas utan att priset å förnödenheten

dessförinnan godkänts. Sådan föreskrift må jämväl kunna meddelas

allenast beträffande viss säljare. Därjämte innebär nämndens förslag, att vad

nu sagts i fråga om förnödenhet skall äga motsvarande tillämpning beträffande

utförande av eller erbjudande att utföra viss tjänst.

Under remissbehandlingen av priskontrollnämndens framställning ha olika

uppfattningar kommit till synes rörande lämpligheten av att genomföra de

utav nämnden föreslagna skärpningarna i priskontrollen. Sålunda ha flera

näringsorganisationer avstyrkt förslagen i fråga under motivering bland annat

att desamma syntes onödiga och att i stället en uppmjukning av priskontrollen

borde komma till stånd, medan å andra sidan landsorganisationen

ansett, att ytterligare skärpningar i prisregleringsbestämmelsema borde

vidtagas i syfte att öka priskontrollens effektivitet.

Enligt min mening är det angeläget att bestämmelserna rörande priskontrollen

utformas på sådant sätt, att kontrollen smidigt kan anpassas efter

de aktuella förhållandena. I nuvarande läge synes det vara av särskild betydelse

att prisstoppbestämmelsema, vilka enligt gällande prisregleringslag äro

av förhållandevis begränsad räckvidd, utvidgas i syfte att möjliggöra ett

förhindrande av ogynnsamma förändringar i produktionen. Då denna synpunkt

tillgodosetts i priskontrollnämndens förslag om skärpning av föreskrifterna

rörande sänkning av stoppris och prisfastställelse i samband med

en spärr i utövningen av viss verksamhet och då dessa ändringar jämväl i övrigt

synas motiverade, tillstyrker jag, att desamma genomföras. Vad särskilt

angår förslaget om utvidgning av den nu gällande bestämmelsen om försäljningsspärr

beträffande förnödenhet att omfatta jämväl utförande av eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

• 23

erbjudande att utföra viss tjänst vill jag framhålla, att ehuru något större

utrymme för tillämpning av denna utvidgade spärregel av praktiska skäl

knappast förefinnes, regeln i fråga dock torde kunna bliva av viss betydelse.

Den av landsorganisationen förordade ytterligare skärpningen av nu berörda

bestämmelser är jag icke beredd att taga ställning till i detta sammanhang.

Såsom understrukits under remissbehandlingen är det angeläget, att de av

mig förordade nya bestämmelserna rörande priskontrollen tillämpas på sådant

sätt, att några produktionshämmande verkningar icke inträda. Självfallet

bör bemyndigande att förordna om sänkning av stoppris eller om prisfastställelse

i samband med spärr i utövning av viss verksamhet lämnas av

Kungl. Maj:t från fall till fall.

Vidare anser jag mig böra förorda det av priskontrollnämnden framlagda

förslaget om förlängning av längsta prisstopptiden från tre till sex månader.»

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Motionerna.

Motionärerna ha i motionerna framställt följande yrkanden.

I de likalydande motionerna I: 112 och II: 193 föreslås, »dels att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om omedelbara åtgärder för en effektivisering

och skärpning av den statliga priskontrollen liksom för en demokratisering

av priskontrollnämndens sammansättning, dels ock att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om skyndsam utredning om den statliga

priskontrollens framtid och fortsatta organisation».

I motionerna 1:324 och 11:478, vilka äro likalydande, hemställes, »att

riksdagen vid behandling av propositionen nr 257 med förslag till prisregleringslag

måtte dels, med bifall till förslaget i denna del, besluta att 2 §, 9 §,

11 § 3 mom. samt 17 § första stycket måtte utgå ur gällande prisregleringslag,

dels avslå förslaget till ändringar i sistnämnda lag i övrigt, dels ock —

med beaktande av i motionerna framförda synpunkter — förorda en smidigare

tillämpning av lagen, så att bättre prisrelationer åstadkommas och

gynnsammare förutsättningar skapas för produktion av nödvändighetsvaror».

Motionärerna i motionen II: 479 hemställa, att riksdagen godkänner

Kungl. Maj:ts proposition nr 257 med tillägget att i lagen intages en bestämmelse

om produktionstvång i enlighet med i motionen angivna riktlinjer

samt att utskottet måtte formulera en sådan bestämmelse jämte erforderlig

ansvarsbestämmelse.

Vid 1946 års riksdag väcktes två likalydande motioner, nr 188 i första

kammaren av herrar öhman och Linderot och nr 268 i andra kammaren av

herr Hagberg i Luleå m. fl., i vilka motioner yrkades att riksdagen i skri
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

velse till Kungl. Maj:t skulle begära, att den statliga priskontrollen skulle

bestå och framför allt inriktas på att bryta monopolprissättning, för vilket

ändamål gällande prislagstiftning måste anpassas till de förändrade förhållandena,

priskontrollapparaten effektiviseras och en demokratisering av

framför allt priskontrollnämndens sammansättning äga rum.

Första kammarens andra tillfälliga utskott uttalade i sitt utlåtande nr 13

i anledning av den inom kammaren väckta motionen, att frågan om behovet

av att bibehålla priskontrollen efter den 30 juni 1947, till vilken dag prisregleringslagen

förlängts, finge bliva beroende av hur förhållandena vid denna

tidpunkt gestaltade sig. Om priskontrollen då ansåges böra bibehållas,

finge därvid jämväl tagas under omprövning frågan om en effektivisering

av densamma samt om en mera allsidig representation inom priskontrollorganen.

Utskottet, som i övrigt hänvisade till det av riksdagen godkända

förslaget till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet,

hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon kammarens åtgärd.

Denna hemställan bifölls av kammaren.

Till samma hemställan nådde andra kammarens tredje tillfälliga utskott

fram i sitt utlåtande nr 13 i anledning av den inom andra kammaren väckta

motionen. Utskottet framhöll, att priskontrollen i dess nuvarande gestaltning

vore en helt krisbetonad företeelse. I motionen hade den införts i ett större

sammanhang och givits en annan uppgift, nämligen att hindra en av monopolistiska

sammanslutningar inom näringslivet påverkad prispolitik. Genom

det särskilda kontrollorgan, som komme att inrättas enligt den föreslagna

lagen om övervakning av konkurrensbegränsning, torde visst material ha

hunnit insamlas, då priskontrollen kunde väntas ha blivit obehövlig för sina

nuvarande uppgifter. Det syntes utskottet därför lämpligt att avvakta, huru

förhållandena efter nämnda förändringar komme att gestalta sig. Vid dylikt

förhållande fann utskottet ej anledning ingå på frågan om priskontrollnämndens

sammansättning. Andra kammaren biföll utskottets hemställan,

att motionen icke skulle föranleda någon kammarens åtgärd.

över motionen II: 193 till innevarande riksdag har andra kammarens

andra tillfälliga utskott inhämtat yttranden från kommerskollegium — som

överlämnat yttranden jämväl från dels samtliga handelskamrar dels ock

Sveriges grossistförbund och kooperativa förbundet — statens livsmedelskommission

samt statens priskontrollnämnd, varjämte Sveriges hantverksoch

småindustriorganisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,

kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund, landsorganisationen

i Sverige, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens

folk beretts tillfälle yttra sig över motionen. Från samtliga remissinstanser

ha inkommit yttranden, som överlämnats till andra lagutskottet.

Motionärernas hemställan har i väsentliga delar avstyrkts i samtliga yttranden

utom i landsorganisationens, vilken tillstyrkt de båda senare av motionens

tre yrkanden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

25

Vad först angår kravet på omedelbara åtgärder för en effektivisering

och skärpning av den statliga priskontrollen har

detta i ett flertal yttranden avvisats med hänvisning till de av priskontrollnämnden

uppgjorda och i förevarande proposition för riksdagen framlagda

förslagen till ändring i prisregleringslagen. Yttranden av sådan innebörd ha

avgivits av priskontrollnämnden, livsmedelskommissionen, kooperativa förbundet,

industriförbundet och landsorganisationen.

Vid sidan av denna omständighet ha priskontrollnämnden och landsorganisationen

pekat på den intensifiering av priskontrollnämndens verksamhet,

som kommit till stånd därigenom, att den lokala prisövervakningen i slutet

av föregående år omorganiserades. Enligt den nya organisationen omhänderhade

prisombuden prisövervakningen på de områden, varåt priskontoren

tidigare framför allt ägnat sig, nämligen detaljhandeln med livsmedel, beklädnad

och bränsle, medan däremot priskontoren i huvudsak skulle frigöras

för uppgifter på andra angelägna men svårkontrollerbara områden av näringslivet.

I ett stort antal yttranden ha å denna fråga också anlagts mera allmänna

synpunkter. För sin del har priskontrollnämnden anfört följande:

Nämnden vill understryka att effektivisering och skärpning av priskontrollen

icke i och för sig kan utgöra ett tillräckligt vapen i kampen mot inflationen.

Även en intensifierad priskontroll måste, för att stabiliseringspolitiken

skall kunna effektivt genomföras, samordnas med andra åtgärder, ingående

som led i en konsekvent antiinflationistisk ekonomisk politik. Icke minst måste

härvid beaktas det ömsesidiga sambandet mellan priser och löner. De nuvarande

lönestegringstendenserna göra det alltmer vanskligt att upprätthålla

prisstoppolitiken. Lönestegringar ha redan på vissa områden måst tillåtas

slå igenom i prisstegringar och i andra fall har otvivelaktigt på olika vägar

en s. k. dold prisstegring kommit till stånd. Det bör beaktas att vid en ytterligare

skärpning av priskontrollen på sådana områden, där priskontroll är möjlig

att med högre grad av effektivitet upprätthållas, kommer, om å andra sidan

icke andra, generellt verkande inflationsbekämpande åtgärder samtidigt

insättas, inflationstrycket på de mer svårkontrollerbara sektorerna av marknaden

och dämed snedvridningen av priser och produktion att än ytterligare

ökas. Vid en skärpning av priskontrollen är det också av väsentlig vikt att

denna icke erhåller en sådan utformning, att den verkar produktionshämmande

och sålunda fördröjer den avveckling av priskontrollen, som nämnden

ur principiella synpunkter anser önskvärd. En effektivisering och skärpning

av priskontrollen måste därför, såsom motionärerna framhålla och vilket

nämnden för sin del vill understryka, förenas med ökade krav på smidighet.

Landsorganisationen gör för sitt vidkommande följande uttalande:

Det är otvivelaktigt riktigt, att nödvändigheten av en effektivare priskontroll

för närvarande är större än någonsin. Konferensen mellan regeringen

och partiledarna om den ekonomiska politiken och det av regeringen framlagda

antiinflationsprogrammet vittna härom. Enighet synes även i stort sett

ha rått om nödvändigheten av fortsatt priskontroll samt om önskvärdheten

av att i olika hänseenden göra denna kontroll effektivare. Enär regeringen har

sin uppmärksamhet riktad på denna fråga och givit den en central plats i sitt

ekonomiska handlingsprogram synes frågan enligt landsorganisationens upp
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

fattning inte för närvarande behöva bli föremål för en särskild riksdagens

åtgärd.

Industriförbundet framhåller, att de maktmedel, som ställts till priskontrollens

förfogande, torde ha utnyttjats i all rimlig utsträckning. Att prisstegringar

ändock i vissa fall måst accepteras, berodde icke på att priskontrollens

resurser varit otillräckliga. Anledningen hade uppenbarligen varit

den, att det allra minst i nuvarande läge vore möjligt att hejda varje prisstegring

enbart medelst priskontroll. Ännu viktigare vore härvid åtgärder för

att öka varutillgången och begränsa köpkraften. Därförutan komme en

skärpning av priskontrollen väsentligen att ha till följd, att de redan förefintliga

tendenserna till dolda prisstegringar förstärktes. Även grossistförbundet

har som sin uppfattning framhållit, att den statliga priskontrollens

uppgift som värn mot inflatoriska prisstegringar huvudsakligen kan få en

fördröjande verkan. Åt liknande synpunkter har riksförbundet landsbygdens

folk givit uttryck.

I åtskilliga yttranden har framhållits vikten och behovet av en ökad smidighet

hos priskontrollens åtgärder samt önskvärdheten av att priskontrollens

avveckling började förberedas. Att under dylika omständigheter vidtaga

skärpande ändringar i prisregleringslagen anser hantverks- och småindustriorganisationen

icke böra ifrågakomma.

Köpmannaförbundet har understrukit, att en väsentlig förutsättning för en

effektiv priskontroll vore att de, som vore verksamma inom näringslivet — såväl

företagarna som deras anställda — omfattade kontrollens principer med

förståelse och hyste en allvarlig vilja att underkasta sig de med en sådan

kontroll förenade uppoffringarna. Förbundet betonade vidare detaljhandelns

ogynnsamma ställning. Denna hade i icke ringa grad blivit lidande på priskontrollen,

i det prisstegringar i tidigare led och höjda produktionskostnader

icke ansetts böra slå igenom i konsumentpriset. Detaljhandeln hade härigenom

i allt vidare kretsar fått bära direkta förluster genom nedskurna marginaler.

Enligt köpmannaförbundets mening kunde i nuvarande läge en forisatt

inflation svårligen undvikas genom att kostnadsökningar och prisstegringar

förhindrades slå igenom i detaljhandeln och därmed komma till synes

i konsumentpriserna. Det torde i stället vara nödvändigt, att priskontrollnämnden

genom större smidighet och bättre anpassning i förhållande till

dagsläget medgåve av ekonomiska förhållanden motiverade prisstegringar,

så att landets produktion av konsumtionsvaror komme i rätta banor och

missanpassning i tillgång ~ch efterfrågan reducerades.

Med erkännande av priskontrollens nödvändighet under krigsåren ha dess

skadliga verkningar påtalats i några yttranden. Handelskammaren i Göteborg

har t. ex. uttalat den meningen, att priskontrollen under vissa omständigheter

medverkade snarare till att fastlåsa priserna i högre lägen än

till att sänka dem. Det'' torde enligt handelskammaren vara oomtvisteligt, att

sådana företeelser icke vore ovanliga. Det förekomme ock, att'' under inflytande

av prisregleringen importörerna godtoge anbud till högre priser, än som

skulle vara fallet vid fri prisbildning. Grossistförbundet har i sitt yttrande

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46. 27

lämnat närmare exempel på sådana ogynnsamma verkningar av priskontrollen

och anför:

Det har i ett flertal fall, särskilt inom textilbranschen, kunnat påvisas,

att de av priskontrollnämnden meddelade prisföreskrifterna, så snart behovstäckningen

beträffande ett visst varuslag blivit tillfredsställande, verkat

konserverande på prisnivån och förhindrat prissänkningar, som omedelbart

skulle ha givit sig till känna, om nämndens prisnoteringar eller kalkylbestämmelser

slopats. Som exempel kan nämnas artikeln nylonstrumpor. På

denna vara hade priskontrollnämnden på sin tid fastställt ett högsta importpris

av USA $ 18,50 per dussin, vilket under en ganska avsevärd tidrymd

kom att gälla såsom ett »normalpris» för importen överhuvud taget. Detta

»normalpris» tillämpades i själva verket även sedan de ökade leveransmöjlighetema

i Amerikas förenta stater motiverat en prissänkning. Först på

senaste tiden har en ganska kraftig prisreduktion skett på marknaden, så att

importpriset för närvarande är ca $ 13:— per dussin. Det är ett faktum,

att prissänkningen skulle ha kommit betydligt tidigare, för den händelse den

statliga priskontrollen på denna artikel icke bibehållits så länge som skett.

Ytterligare exempel av liknande slag kunna påvisas, särskilt inom textilbranschen.

Som en skadlig följd av priskontrollnämnden har av flera remissinstanser,

däribland Stockholms handelskammare, angivits produktionens nuvarande

felinriktning, som borde föranleda en uppmjukning av priskontrollen. Även

Skånes handelskammare har framhållit, att priskontrollens bristande smidighet

försvårat erforderlig ökning av produktionen av nödvändighetsvaror.

Motionärernas yrkande om en demokratisering avpriskontrollnämndens

sammansättning har tillstyrkts av landsorganisationen,

som därvidlag anfört:

I motionen påtalas med rätta olämpligheten i priskontrollnämndens nuvarande

sammansättning. Det är även landsorganisationens uppfattning, att de

breda konsumentintressena äro underrepresenterade i nämnden. Om priskontrollen

skall fylla sin allt svårare uppgift att hålla tillbaka prisstegringstendensema

bör representationen för konsumentgrupperna uppenbarligen

vidgas betydligt. Landsorganisationen anser denna fråga vara av sådan vikt,

att den önskar densamma utbruten ur den större frågan beträffande priskontrollens

framtid och fortsatta organisation.

Landsorganisationen hänvisar också till första kammarens andra tillfälliga

utskotts förutnämnda utlåtande vid fjorårets riksdag.

Sveriges lantbruksförbund har ifrågasatt, om det vore lämpligt att på nuvarande

stadium av nämndens verksamhet företaga någon ändring av nämndens

sammansättning, men har i och för sig icke något att erinra mot att en

bättre numerär balans åstadkommes mellan företrädarna för jordbruksbefolkningens

och övriga yrkesgruppers intressen. Riksförbundet landsbygdens

folk har preciserat detta önskemål till att en tredjedel av nämndens ledamöter

skulle vara jordbrukare.

Industriförbundet har ställt sig kritisk till motionärernas krav på denna

punkt. En urvalsprincip innebärande, alt nämnden skulle rekryteras med

representanter för de olika politiska partierna kunde svårligen förlikas med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

de krav på insikt och erfarenhet i ekonomiska och industriella frågor, som

i första hand måste ställas på nämndens ledamöter. Även handelskammaren

i Gävle har ansett en politisering av nämndens sammansättning icke komma

att bidraga till en ökning av dess kapacitet utan snarare få motsatt verkan.

Kommerskollegium har anslutit sig till vad bl. a. handelskammaren i Göteborg

anfört i denna fråga. Denna säger sig hysa den uppfattningen att de

relativt goda resultat, som nämnden hittills kunnat uppnå, i icke ringa grad

berodde därav, att nämnden i viss utsträckning till förfogande haft personal,

som tidigare varit verksamma inom olika delar av näringslivet. Handelskammaren

fortsätter:

Den kunskap om de praktiska förhållandena inom olika branscher, vilken

på detta sätt tillförts nämnden, torde ha varit till ovärderlig nytta vid

prisregleringens genomförande och övervakning. Ett nytt prisorgan, sammansatt

enligt de principer motionärerna i den föreliggande motionen synas

vilja genomföra, skulle enligt kammarens mening ha mycket mindre möjligheter

än den nuvarande nämnden att komma till rätta med problemen. Nackdelen

med rekryteringen av personal från näringslivet har givetvis varit, att

risk funnits att i enskilda fall ovidkommande intressen och konkurrenssynpunkter

kunnat spela in. Huruvida sådana fall verkligen förekommit undandrar

sig handelskammarens bedömande, men kammaren är ändock av den

uppfattningen, att dylika risker ha måst tagas med hänsyn till de fördelar

som arrangemanget medfört i övrigt.

Kooperativa förbundet har slutligen för sin del anmärkt, att ett avgörande

beträffande nämndens sammansättning helt ankomme på Kungl. Maj :t,

som hade att tillse, att de för uppdragen i fråga sakligt bäst kvalificerade

toges i anspråk.

Motionärernas hemställan om skyndsam utredning om den statliga

priskontrollens framtid och fortsatta organisation har

tillstyrkts av landsorganisationen, som efter att ha hänvisat till sitt yttrande

till andra kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1946 års riksdag därom

anfört:

Någon form av priskontroll bör bestå även sedan det av aktuella försörjningssvårigheter

betingade knapphetsläget efterföljts av en mera normal relation

mellan varutillgång och efterfrågan. Den omständigheten att tidpunkten

för en dylik normalisering och därmed för den från skilda håll påyrkade

avvecklingen av priskontrollen ter sig nu mera avlägsen än för något år sedan

utgör enligt landsorganisationens uppfattning inte skäl nog att längre

uppskjuta det principiella avgörandet om priskontrollens framtida organisation.

Landsorganisationen kan inte dela den uppfattning om denna fråga som

kom till uttryck i utskottsutlåtandena över fjolårets här flera gånger omnämnda

motion, nämligen att resultaten och erfarenheterna av den nya lagstiftningen

om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet borde

avvaktas innan andra åtgärder vidtoges. Den monopolövervakningsbyrå

inom kommerskollegium som nyligen påbörjat sin verksamhet är övervägande

en registreringsmyndighet och några erfarenheter, som kunde tjäna

till vägledning beträffande den fortsatta priskontrollen, torde genom denna

verksamhet näppeligen kunna vinnas. Hela den icke-monopolistiska pris
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

29

sättningen är ju för övrigt undandragen denna verksamhet. Landsorganisationen

ämnar vid en senare tidpunkt återkomma till frågan om samhällets

kontroll över den monopolistiska prissättningen.

Landsorganisationen vidhåller sin ståndpunkt, att den fulla sysselsättningens

politik förutsätter, att samhället även i fortsättningen —- och oavsett ett

speciellt knapphetsläge — får möjlighet att effektivt ingripa reglerande i

prisbildningen. En avveckling av den statliga priskontrollen kan inte återge

prisbildningen den funktion som den fyllt i det gamla samhället av liberalistisk

prägel. Stora områden av det ekonomiska livet äro genom samhällets

egna åtaganden undandragna den fria prisbildningsprocessen. Här kan erinras

om bostadsproduktionen och jordbruket. Inom andra områden har näringslivet

självt sörjt för att sätta den fria prisbildningen ur funktion. Inte

ens den mest minutiösa statliga kontroll förmår helt neutralisera de tendenser

till konkurrensbegränsning som uppkomma i ett högt utvecklat och

starkt differentierat folkhushåll. Det är alldeles riktigt som en av landets

främsta nationalekonomer, professor Erik Lundberg, härom året konstaterade

i en tidskriftsartikel: »överhuvud taget går tendensen alltmer bestämt

i riktning mot att begränsa prisets marknadsreglerande funktioner och i

stället ge det huvuduppgiften som inkomstreglerande instrument.» Antingen

man önskar denna utveckling eller inte får man räkna med den som en realitet.

Priskontrollen får därmed i framtiden en annan funktion än för närvarande.

Landsorganisationen ser i intensifierad rationalisering och effektivisering

av näringslivet det viktigaste medlet för en fortsatt höjning av nationalinkomsten

och därmed de breda massornas levnadsstandard. I en nyligen

till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har landsorganisationen erbjudit sin aktiva

medverkan i en omfattande och samordnad utredningsverksamhet av

olika näringsgrenars strukturproblem. En ur fackföreningsrörelsens synpunkt

självklar förutsättning är härvid, att de resultat som denna verksamhet

kan väntas leda till även böra komma konsumenterna tillgodo i form av

sänkta priser. De olika branschutredningama torde visserligen inte själva

komma att syssla med prisfrågor, men för att trygga resultatet av utredningsarbetet

kommer någon form av priskontroll att erfordras. Denna måste, såsom

framhållits i landsorganisationens yttrande över fjolårets motion beträffande

priskontrollen, bli aktivare, rörligare och smidigare än den nuvarande.

I sitt omnämnda yttrande tog landsorganisationen inte ställning till formerna

för denna permanenta priskontroll. Tidpunkten närmar sig emellertid,

då ett dylikt ställningstagande från statsmakternas sida inte bör uppskjutas

längre. Inte minst med hänsyn till de stigande svårigheterna att knyta lämplig

personal till priskontrollnämnden och den ur effektivitetssynpunkt ogynnsamma

livliga personalomsättning vid nämnden som under senare tid kunnat

konstateras förefaller det lämpligt att till allsidig prövning taga upp hela

frågan om priskontrollens framtida organisation. Härvid borde prisbildningens

roll i ett samhälle med full sysselsättning göras till föremål för utredning,

förhållandet mellan pris- och monopolkontrollen klarläggas samt i

anslutning härtill förslag till ny prisregleringlag och härför lämplig organisation

utarbetas.

Priskontrollnämnden har intagit en motsatt ståndpunkt och avstyrker tillsättandet

av en dylik utredning. Efter att ha erinrat om sin redan tidigare

uttalade principiella ståndpunkt att en permanent statlig priskontroll icke bör

förekomma anför nämnden, att den icke funnit skäl frångå denna uppfattning,

och fortsätter:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Statlig priskontroll blir gärna ett osmidigt och schematiskt verkande instrument

för prisbildning som lätt leder till stelhet i det ekonomiska livet

och till konserverande av prisrelationer som icke äro marknadsmässigt betingade

och därmed till snedvridning av produktionen. Underskridande av

»officiella» priser uppfattas ofta såsom ett avstående från ett pris och en

vinst som priskontrollmyndigheten funnit skälig. Priserna följas därför i allmänhet,

även om ett underskridande i och för sig vore kostnadsmässigt eller

eljest motiverat. Nämnden är av den bestämda övertygelsen att konkurrensen

under normala förhållanden verkar som hårdare prisregulator och ger

effektivare resultat än vad som är möjligt för statlig priskontroll. Nämnden

hävdar sålunda att priskontrollen bör avvecklas i den mån en rikligare varuförsörjning

skapar förutsättningar för en sådan konkurrens att avvecklingen

kan ske utan risk för prisutvecklingen. Däremot böra givetvis konkurrensbegränsningar

i form av karteller o. s. v., såsom nämnden framhållit i sitt

ovan berörda föregående år avgivna yttrande, underkastas kontinuerlig övervakning

från samhällets sida. Ett särskilt organ härför har nyligen inrättats

inom kommerskollegium, monopolutredningsbyrån.

Nämnden tillägger:

Den av motinärerna begärda utredningen om den statliga priskontrollens

framtid synes emellertid icke kunna bedömas som ett isolerat spörsmål. Uppställandet

av full sysselsättning som målsättning för den ekonomiska politiken

och prisets nya funktion att i allt högre grad bliva ett inkomstreglerande

instrument äro två omständigheter av väsentlig betydelse för samhällsekonomien

och utformningen av den ekonomiska politiken på längre sikt. Frågan

om priskontroll blir ur en vidare synpunkt blott ett delproblem i det större

spörsmålet om de ekonomiska utvecklingstendenserna och den ekonomiska

politiken. Utifrån sin principiella inställning är nämnden för sin del av''den

uppfattningen att en ekonomisk politik bör eftersträvas, så avvägd att den

icke fordrar allmän priskontroll som komplement. Det måste vidare ifrågasättas

huruvida icke permanent priskontroll för att kunna effektivt genomföras

även kräver viss reglering av produktion och konsumtion.

Den begärda utredningen skulle således blott kunna ingå som ett led i en

vittsyftande utredning av det större problemkomplexet om utvecklingstendenserna

inom samhällsekonomien, dess framtida struktur och den ekonomiska

politikens därav betingade allmänna utformning på längre sikt. Förutsättningar

för en utredning av sådan art, vilken jämväl skulle behöva inbegripa

ett studium av tendenserna i världsekonomien och vårt lands ställning

i denna, komma emellertid icke att på länge kunna föreligga. Därtill är

det nuvarande läget alltför särpräglat av extraordinära efterkrigsförhållanden.

Mot nämndens yttrande har en medlem, ledamoten Lind, reserverat sig.

Denne har bl. a. anfört:

Naturligtvis kan priskontroll icke betraktas som ett spörsmål skilt från

samhällsekonomiens allmänna utvecklingstendenser. Sammanställningen med

den fulla sysselsättninges problemställningar exemplifierar ju den uppfattningen.

Men att konstatera sådana beröringspunkter kan näppeligen vara

ett avgörande skäl mot att söka bringa ökad klarhet i hur priskontrollen

borde utgestaltas för att kunna tjäna en eftersträvad full sysselsättning i olika

lägen.

Nämndmajoriteten har i här berörda sammanhang även ifrågasatt om inte

permanent priskontroll skulle komma att kräva t. o. m. ingående reglering

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

31

av produktion och konsumtion. Då man inte redovisat någon motivering för

detta antagande kan det ju inte betraktas som sakligt bärande utan endast

som ett påstående.

I fråga om det andra uppgiftsområdet för fortsatt priskontroll -— medverkan

i kampen mot inonopolistisk prisbildning — förbigår nämndens majoritet

enligt min mening grundsynen i motionärernas argumentering. Den synes

mig gå ut på att fortsatt priskontroll i dessa stycken fungerade som ett

samhällets beredskapsinstrument. Prisingripandena skulle följaktligen utspelas

där monopolistisk prissättning uppträdde. Att avvisa detta med en hänvisning

till att konkurrensen under normala förhållanden verkar som en

hårdare prisregulator är att gå på sidan om motionärernas utgångspunkt.

Dessa ha ju förutsatt prisingripanden när »fri konkurrens» försatts ur spel

genom monopolistisk prissättning!

På liknande sätt går nämndmajoriteten enligt min mening på sidan om

problemställningen, när den hänvisar ingripanden mot monopolistisk prisbildning

till den inom kommerskollegium upprättade monopolutredningsbyrån.

Enligt min uppfattning har denna byrå en stor uppgift att fylla. Men

i här berörda sammanhang anmäler sig frågan om detta samhällsorgan behöver

kompletteras med ett organ som kan stävja monopolistisk prissättning

genom föreskrifter att ett högsta pris får uttagas för en monopolprissatt

vara.

Monopolutredningsbyråns verksamhet har också i andra yttranden åberopats

såsom en faktor av tillräcklig kraft för att motverka monopolistisk prisbildning.

Handelskammaren i Gefle har framhållit att hos byrån registrerade

överenskommelser icke i något fall givit anledning till sådana ingripanden,

vartill lagen ger möjlighet. Liknande ståndpunkt intages av kommerskollegium,

grossistförbundet, köpmannaförbundet och lantbruksförbundet.

Kommerskollegium, statens livsmedelskommission och samtliga hörda näringsorganisationer,

även lantbruksförbundet och riksförbundet landsbygdens

folk ha alla ehuru i skiftande ordalag avstyrkt motionärernas nu ifrågavarande

yrkande med hänvisning till att priskontrollen bör avvecklas, så snart

möjlighet därtill gives. Gemensamt för dessa yttranden är att den fria konkurrensen

framhålles som ett priskontrollen eller andra statliga ingripanden

vida överlägset medel för att åstadkomma en sund prisbildning och förhindra

alltför höga priser.

Kooperativa förbundet har hänvisat till sitt synnerligen utförliga yttrande

till andra kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1946 års riksdag. Förbundet

har där framhållit, att på de områden, där konkurrens bestode mellan olika

företag och företagsformer, det i normala tider icke förelåge något som helst

behov av en statlig priskontroll. Ett effektivt bekämpande av privatmonopolismen

ombesörjdes i det alldeles övervägande antalet fall genom att konkurrens

uppstode i den monopoliserade branschen. Den svenska konsumentkooperationen

vore inställd på att på all de områden, som överhuvud kunde

tänkas lämpa sig för ett konsumentkooperativt ingripande, avskaffa monopolistisk

prisbildning. Rörelsen saknade icke heller resurser för att åstadkomma

dylika ingripanden. Vissa former av statskontroll över privatmonopolen

komme i realiteten endast att innebära en med statskontrollens sken ytterst

nödtorftig kamouflerad företagardiktalur över konsumenterna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Utskottet.

Med utgången av innevarande juni månad utlöper giltighetstiden för den

nuvarande prisregleringslagen. Det är uppenbart och knappast föremål för

delade meningar, att även efter nämnda tidpunkt kommer att föreligga behov

av fortsatt priskontroll. Det torde närmast förhålla sig så, att under

trycket av ett tilltagande inflationshot den priskontrollerande verksamheten

under den närmaste tiden kommer att få ökad betydelse som ett medel i kampen

mot denna fara.

Allteftersom man mer och mer avlägsnar sig från den tidpunkt, då de nuvarande

prisreglerande stadgandena trädde i kraft ökas behovet av att ur lagstiftningen

borttaga sådana bestämmelser, vilka på ett eller annat sätt hänföra

sig till då rådande förhållanden. Bestämmelserna komma i annat fall att

bliva svåra eller omöjliga att tillämpa och giva icke möjlighet till den anpassning

och smidighet i priskontrollens verksamhet, som efterlysts i motionerna

I: 324 och II: 478 samt av ett flertal remissinstanser.

Utskottet biträder därför de av departementschefen förordade förslagen

om vidgade möjligheter att besluta om skälig sänkning av stoppris samt om

förbud mot förnödenhets försäljning och saluhållande eller mot tjänsts utförande

och erbjudande i samband med fastställelse av pris för förnödenheten

eller tjänsten. Om önskad smidighet härvid skall kunna erhållas och

nödig rationalisering av företagen framkallas, torde vara nödvändigt, att det

även gives befogenhet att meddela individuella föreskrifter avseende viss säljare

eller företagare.

Även den föreslagna förlängningen av längsta prisstopptiden från tre till

sex månader finner utskottet motiverad. Icke heller har utskottet något att

erinra mot de övriga i propositionen föreslagna ändringarna i prisregleringslagstiftningen.

På av priskontrollnämnden anförda skäl synas ändringarna i

lagstiftningen böra föranleda, att den nuvarade prisregleringslagen ersättes

med en ny.

Vad angår det i propositionen föreslagna slutstadgandet till den nya lagen

torde dock däri böra företagas den jämkningen, att det uttryckligen utsäges,

att 16 § i lagförslaget, som innehåller en hänvisning till reglerna om vittnesjäv

i 17 kap. 11 § gamla rättegångsbalken, icke skall äga giltighet längre än

t. o. m. utgången av 1947, från vilken tidpunkt den nya rättegångsbalken

träder i kraft. På detta sätt torde bäst undvikas, att tvekan uppstår, huruvida

stadgandet i 11 § lagen den 20 december 1946 om införande av nya

rättegångsbalken — att vad i äldre lag är stadgat om vittnesmål av den, som

förordnats att förrätta offentligt tjänsteärende, skall upphöra att gälla —

avser även 16 § i den nya prisregleringslagen.

Utskottets tillstyrkan av det framlagda lagförslaget innebär tillika, att utskottet

avstyrker i motionerna 1:324 och 11:478 framställda yrkanden dels

om bibehållande av nu gällande prisregleringslag med vissa ändringar dels

ock om avslag å propositionens övriga ändringsförslag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

33

Enligt andra stycket i slutstadgandet till nuvarande prisregleringslag gäller

med stöd av 1 § samma lag meddelat förordnande, att vad i 2—10 §§ i lagen

stadgas skall äga tillämpning, ej längre än lagen äger giltighet. Då den nuvarande

lagens giltighetstid utgår den 30 juni 1947, utlöper även förordnandet.

Utskottet har ovan givit tillkänna sin inställning till frågan om nödvändigheten

av fortsatt priskontroll. Det är sålunda erforderligt, att förordnande utfärdas

om tillämpning av den nya lagens regler från och med den 1 juli 1947

tills vidare. För sådant förordnande erfordras emellertid riksdagens samtycke.

Utskottet vill därför föreslå riksdagen att lämna Kungl. Maj:t sådant

samtycke, varigenom Kungl. Maj:t sättes i stånd att meddela ifrågavarande

förordnande.

I motionerna I: 112 och II: 193, som väckts före propositionens avlämnande,

ha påyrkats omedelbara åtgärder för en effektivisering och skärpning av

den statliga priskontrollen. Enligt vad som anföres i den senare väckta motionen

II: 479 ha dessa krav icke blivit helt tillgodosedda genom propositionen.

I sistnämnda motion påyrkas därför, att i det framlagda förslaget till ny

prisregleringslag intages en bestämmelse om produktionstvång, innebärande,

att de prisreglerande myndigheterna finge rätt att förbjuda inskränkning i

eller inställande av produktion samt att ålägga företag att framställa varor

till fastställt pris.

Kravet om produktionstvång har föranletts av den förskjutning i produktionen

från strängt priskontrollerade nödvändighetsvaror till mindre noggrant

kontrollerade varor av mera umbärlig natur, som blivit en följd av

priskontrollens hittillsvarande inriktning. Utskottet vill emellertid icke i

förevarande sammanhang taga ställning till frågan, huruvida för att erhålla

en mera ändamålsenlig inriktning av produktionen ytterligare bestämmelser

om produktionstvång böra införas utöver de möjligheter till

sådana ingripanden, som allmänna förfogandelagen redan nu öppnar. I första

hand torde böra övervägas, om icke missförhållandena i förevarande

hänseende i viss utsträckning skulle kunna avhjälpas genom utnyttjande

av de medel, som den föreslagna prisregleringslagen ställer till priskontrollens

förfogande. Utskottet har observerat, att priskontrollnämnden ofta

vid prissättning för varor, som produceras av ett och samma företag, följt

den principen att beskära vinstmarginalen för en produkt, som kan betecknas

som nödvändighetsvara, medan för andra artiklar lämnats avsevärt

större vinstmarginaler. Även om en dylik prissättning kan ha stort fog

för sig ur vissa synpunkter, synes den dock i avsevärd grad medverka till

den påtalade snedvridningen av produktionen.

Med hänsyn till vad senast anförts kan utskottet icke tillstyrka yrkandet

i motionen 11:479 om att i prisregleringslagen införa regler om tvångsproduktion.

Utskottet finner heller icke erforderligt att utöver vad i proposilionen

föreslagits nu påkalla ytterligare skärpande åtgärder.

I motionerna 1: 112 och II: 193 ha även framställts krav om »en demokratisering

av priskontrollnämndens sammansättning», vari motionärerna när
Bihanq

till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 46. ti

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

mast inlägga önskemål om en ökad representation inom nämnden för konsumentintressena.

Vid överväganden om nämndens sammansättning måste givetvis i främsta

rummet beaktas, att nämnden blir ett funktionsdugligt organ med möjlighet

att väl fullgöra sina ansvarsfulla och betydelsefulla uppgifter. Med denna

ståndpunkt låter sig säkerligen väl förena att tillgodose konsumenternas berättigade

krav på representation inom nämnden. Utskottet förutsätter, att

Kungl. Maj :t — särskilt med hänsyn till priskontrollens sannolikt tilltagande

betydelse — har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga, och anser därför

någon riksdagens åtgärd i detta hänseende icke vara erforderlig.

Vad härefter angår frågan om den statliga priskontrollens framtid och

fortsatta organisation ha meningarna härom varit delade bland remissinstanserna.

Å ena sidan ha från de hörda statliga myndigheterna ävensom

näringsorganisationerna framhållits, att behov av en statlig priskontroll icke

förelåge under normala tider. Den fria konkurrensen har ansetts vara ett

priskontrollen överlägset medel för undvikande av för höga priser. I den

mån en fri prisbildning omintetgjordes av monopolistiska företeelser, hade

man anledning räkna med att genom den nyinrättade monopolutredningsbyråns

verksamhet en sådan olämplig prisbildning skulle i allt väsentligt

motverkas.

Häremot har från landsorganisationens sida med skärpa understrukits,

att den fulla sysselsättningens politik förutsatte, att samhällets organ även

i fortsättningen finge möjlighet att effektivt ingripa reglerande i prisbildningen.

Den nuvarande priskontrollen har tillkommit som ett medel att förhindra

prisstegringar i ett varuknapphetstillstånd och utgör sålunda framför allt

ett medel i kampen mot inflationen. Så länge spänningen mellan varutillgången

och tillgången på penningmedel icke blivit alltför stor, har priskontrollen

uppenbarligen goda möjligheter att fylla denna sin funktion. I den

mån faran för inflation fortbestår, synes priskontrollens uppgifter och mål

höra förbliva oförändrade. Frågan om vilka uppgifter priskontrollen kan

få i ett framtida samhälle, där inflationshotet eliminerats, synes utskottet

med hänsyn till det nuvarande läget vara alltför tidigt väckt.

Såsom priskontrollnämnden utförligt motiverat kommer frågan om priskontrollens

fortbestånd endast att bliva ett delproblem i det större spörsmålet

om de ekonomiska utvecklingstendenserna och den framtida ekonomiska

politiken. Att till särbehandling upptaga den detalj i problemkomplexet

om den framtida samhällsekonomien, som statlig kontroll av prisbildningen

får anses utgöra, torde för närvarande knappast vara lämpligt.

Utskottet kan därför icke tillstyrka den i motionerna I: 112 och II: 193 begärda

utredningen av denna fråga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen fram
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

35

lagda förslaget till prisregleringslag — måtte för sin del antaga

nämnda förslag med den ändringen, att första stycket i slutstadgandet

erhåller följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947 samt gäller till

och med den 30 juni 1948, dock att 16 § skall äga giltighet

endast till och med den 31 december 1947.

B. att riksdagen måtte lämna Kungl. Maj:t sitt samtycke

till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 § i den föreslagna prisregleringslagen

förordnar, att vad i 3—11 §§ samma lag

stadgas skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1947

tills vidare;

C. att motionerna 1:112 och 11:193, 1:324 och 11:478

samt II: 479, i den mån de icke besvarats genom vad utskottet

under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 juni 1947.

På andra lagutskotteis vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Löfvander,

Sten, Nils Elowsson och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Rvberg,

Holm, Håstad, Lundberg, Holmberg och fru Sandström*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Carl Eric Ericsson och fldstad, vilka ansett att utskottets utlåtande

bort ha denna lydelse:

Utskottet hyser uppfattningen att en fortsatt priskontroll under nuvarande

förhållanden är nödvändig som ett led i bekämpandet av inflationen. Så

länge en priskontroll är behövlig för att hålla prisstegringen tillbaka, bör den

enligt utskottets mening också göras effektiv. Inte minst av sociala skäl och

för att förebygga att enskilda till följd av varubristen skola tillskansa sig

oskäliga vinster är eu priskontroll i nuvarande abnorma läge av behovet

påkallad.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

Emellertid kan kravet på priskontrollens effektivitet inte drivas så långt,

att dess tillämpning skulle innebära ett ytterst ingripande byråkratiskt reglerande

eller hämma den i nuvarande varuknapphet nödvändiga produktionen

eller motverka en smidig anpassning av prisutvecklingen. Utskottet är av

den uppfattningen, att det nu framlagda förslaget till ny och skärpt prisregleringslag

trots dess syftemål att effektivisera priskontrollen kan få de

ogynnsamma verkningar, som nyss angivits. Den formella omarbetningen

av 1942 års lag, som Kungl. Maj:ts förslag innefattar, kan utskottet godtaga.

Däremot vill utskottet, i anslutning till motionerna 1:324 och 11:478, avstyrka

införande dels av en rätt att förordna om sänkning av stoppris för

visst företag, dels av en generell rätt att utfärda förbud mot försäljning eller

saluhållande av viss förnödenhet respektive utförande eller erbjudande av

viss tjänst annat än till godkända priser. Vad den förra skärpningen beträffar,

innehåller redan den nu gällande lagen en rätt att individuellt sänka

stoppris. Därtill kommer såsom det väsentligaste, att det i längden måste

leda till irriterande orättvisor och betänkliga konsekvenser att differentiera

priserna allt efter företag, om nu detta ens överhuvud taget i någon större

omfattning skulle låta sig göra. Vad utvidgningen av rätten att åsätta spärrpriser

angår, synes det utskottet — såsom också näringslivets organisationer

framhållit i sina yttranden — uppstå stor fara för att ett utvecklat system

med försäljningsförbud eller hot om dylikt kan starkt minska lusten hos företagarna

till ökad produktivitet. I bägge de angivna fallen torde förfarandet

med normalpris vara tillfyllest. Likaså finna vi det i nuvarande labila

prisläge icke klokt eller tillrådligt att såsom Kungl. Maj:t föreslagit utsträcka

den längsta prisstopptiden från tre till sex månader. I nu angivna avseenden

föreslår utskottet därför, att §§ 6 och 7 i den nya lagen med tillhörande

ansvarsbestämmelser erhålla samma lydelse som motsvarande stadganden i

den nu gällande lagen.

Utskottet vill vidare, likaledes i anslutning till motionerna 1:324 och II:

478, understryka nödvändigheten av att priskontrollen tillämpas på ett så

smidigt sätt, att produktionen och därmed varuförsörjningen på allt sätt

främjas. Uppenbarligen har åtstramningen av priserna på vissa nödvändighetsvaror

understundom varit så stark, att produktionen i alltför hög grad

gått över på mera lyxbetonad tillverkning. Då detta synes utskottet strida

mot folkhushållets intressen, vill utskottet betona vikten av att bättre prisrelationer

i förevarande hänseende åstadkommas.

Vad angår---(lika med utskottet)---nya prisregleringslagen.

Enligt andra---(lika med utskottet)---ifrågavarande för
ordnande.

Av vad utskottet ovan anfört följer, att utskottet motsätter sig yrkandet

i motionerna I: 112 och II: 193 samt II: 479, innebärande bl. a. införande även

rätt för de prisreglerande myndigheterna att förelägga produktionstvång

till fastställt pris. Likaledes finner utskottet skäl ej ha förebragts för något

så ovanligt som uppställande av särskilda direktiv från riksdagens sida för

Kungl. Maj:t angående den priskontrollerande myndighetens sammansätt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

37

ning. Då utskottet anser att priskontrollsystemet är en övergående nödtvungen

anordning och blott betingat först av kriget och nu av efterkrigstidens

abnorma förhållanden, avstyrker utskottet slutligen det yrkande om utredning

angående priskontrollens utformning i den framtida statliga näringspolitiken,

som framkommit i motionerna I: 112 och II: 193.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen i anledning

av motionerna I: 324 och II: 478 funnit vissa ändringar

böra vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget

till prisregleringslag — måtte för sin del antaga nämnda förslag

med den ändring, att 6 och 7 §§, 12 § 1 mom. samt första

stycket i slutstadgandet erhålla följande lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

6 §•

1 m o m. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller frivilligt utför viss

tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten eller

tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller, om

han då icke sålde förnödenhet eller utförde tjänst varom fråga är, det pris

som den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han före

nämnda dag senast tillämpat (prisstopp). Sker efter den i föreskriften

angivna dagen överlåtelse av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet eller

utföres tjänst som med föreskriften avses, skall dock såsom stoppris för den

nye innehavaren av rörelsen gälla det

högst ägt uttaga.

Föreskrift om prisstopp meddelas

att gälla för viss tid, högst sex månader.

Då skäl därtill äro må prisstoppet

förlängas, varje gång för högst

sex månader. Den som meddelat föreskrift

om prisstopp äger bestämma

på vilken myndighet det skall ankomma

att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 inom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst och finnes därefter priset vara

högre än som kan anses skäligt, äger

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer förordna om skälig

sänkning av priset. Sådant förordnande

må jämväl meddelas beträffande

allenast viss säljare eller företagare.

pris, som den föregående innehavaren

Föreskrift om prisstopp meddelas

att gälla för viss tid, högst tre månader.

Då skäl därtill äro må prisstoppet

förlängas, varje gång för högst tre

månader. Den som meddelat föreskrift

om prisstopp äger bestämma på

vilken myndighet det skall ankomma

att bevilja tillstånd till prishöjning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits

beträffande viss förnödenhet eller

tjänst eller har pris å viss förnödenhet

godkänts jämlikt 7 § och inträda

därefter sådana på prisbildningen

inverkande förhållanden att priset

skäligen bör sänkas, äger Konungen

eller myndighet som Konungen bestämmer

förordna om sådan prissänkning.

Förordnande som ngss

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

sagts må meddelas beträffande viss

förnödenhet eller tjänst eller beträffande

viss företagare. Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer

md ock meddela förordnande om

prissänkning beträffande viss företagare,

därest för honom gällande stopppris

väsentligt överstiger det gängse

priset.

Förordnande som i första stycket sägs gäller under den tid prisstoppet är

gällande. Det fastställda priset må icke överskridas utan tillstånd av myndig
-

het som Konungen bestämmer.

7 §•

Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer ägier föreskriva,

att viss förnödenhet icke må försäljas

eller saluhållas eller viss tjänst

utföras eller erbjudas med mindre

priset å förnödenheten eller tjänsten

godkänts av myndighet som Konungen

bestämmer. Sådan föreskrift

må jämväl meddelas beträffande allenast

viss säljare eller företagare. Godkänt

pris må icke överskridas utan

tillstånd av myndigheten.

Har pris godkänts jämlikt första

stycket och inträda därefter sådana

på prisbildningen inverkande förhållanden

att priset skäligen bör sänkas,

äger Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer förordna om

sådan prissänkning. Dylikt förordnande

må jämväl meddelas beträffande

allenast viss säljare eller företagare.

7 §•

Har prisstopp föreskrivits beträffande

viss förnödenhet, äger Konungen

eller myndighet som Konungen

bestämmer föreskriva, att förnödenhet,

som är avsedd att erhålla samma

eller liknande användning som

den prisreglerade förnödenheten och

som icke saluförts inom landet före

den dag prisstoppet föreskrevs, icke

må under den tid prisstoppet år gällande

försäljas eller utbjudas till avyttring

med mindre priset å förnödenheten

godkänts av myndighet som

Konungen bestämmer. Godkänt pris

må icke överskridas utan tillstånd av

myndigheten.

12 §.

1 mom. Med dagsböter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet

med hänsyn till omständigheterna är att anse såsom grovt, med fängelse

eller straffarbete i högst två år straffes

1) den som---det fastställda.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

39

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag.)

6) den som, med vetskap om att

visst pris å förnödenhet eller tjänst

godkänts jämlikt 7 § eller att prissänkning

beträffande viss förnödenhet

eller tjänst föreskrivits jämlikt

samma paragraf, utan tillstånd försålt

eller saluhållit förnödenheten till

högre pris än det sålunda fastställda

eller i återförsäljningssyfte för densamma

betalat eller förklarar sig villig

att betala sådant pris eller utfört

eller erbjudit sig att utföra tjänsten

till högre pris än det fastställda eller

som, med vetskap om att föreskrift

enligt 7 § meddelats beträffande viss

förnödenhet eller tjänst, brutit mot

föreskriften;

7) den som

6) den som, med vetskap om att

visst pris å förnödenhet godkänts

jämlikt 7 §, utan tillstånd försålt eller

saluhållit förnödenheten till högre

pris än det sålunda fastställda eller

i återförsäljningssyfte för densamma

betalat eller förklarat sig villig att

betala sådant pris eller som, med vetskap

om att föreskrift enligt 7 § meddelats

beträffande viss förnödenhet,

brutit mot föreskriften;

--- betydande storlek.

(Slut stadgandet:)

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 juli

1947 samt gäller till och med den 30 1947 samt gäller till och med den 30

juni 1948. juni 1948, dock att 16 § skall äga

giltighet endast till och med den 31

december 1947.

B. att riksdagen måtte lämna Kungl. Maj:t sitt samtycke

till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 § i den föreslagna prisregleringslagen

förordnar, att vad i 3—11 §§ samma lag stadgas

skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1947 tills

vidare;

C. att motionerna I: 112 och II: 193, I: 324 och II: 478 samt

II: 479, i den mån de icke besvarats genom vad utskottet under

A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

2) av herr Holmberg, som ansett att utskottets utlåtande bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det i nuvarande läge

är av särskild betydelse, att den statliga prispolitiken utformas så, att man

även genom denna kan påverka produktionen i önskvärd riktning. Gällande

prisregleringslag är uppenbarligen icke ett tillräckligt skydd mot dem, som

till egen vinning och utan hänsyn till folkförsörjningens intressen sabotera

statsmakternas ekonomiska politik. Utskottet har bland annat observerat

konjunkturinstitutets hänvisning till talrika exempel på produktionsomlägg
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

ning och andra åtgärder med syfte att pressa upp priserna eller åstadkomma

motsvarande resultat genom kvalitetsförsämring. De enormt ökade vinsterna

för flertalet ledande bolag och andra företag ge också anvisning om att en

betydande prisnedsättning kan ske utan menlig inverkan för näringslivet.

Utskottet biträder därför de av departementschefen förordade förslagen

om vidgade möjligheter att besluta om skälig sänkning av stoppris samt förbud

mot förnödenheters försäljning och saluhållande eller mot tjänsts utförande

och erbjudande i samband med fastställelse av pris för förnödenheten

eller tjänsten.

Även den föreslagna förlängningen av längsta prisstopptiden från tre till

sex månader finner utskottet motiverad. Icke heller har utskottet något att

erinra mot de övriga i propositionen föreslagna ändringarna i prisregleringslagstiftningen.

Utskottet kan däremot icke dela departementschefens uppfattning att det

tills vidare måste anstå med de ytterligare skärpningar av priskontrollen, som

förordats av landsorganisationen och som föreslagits i motionerna I: 112 och

11:193 samt 11:479. I likhet med landsorganisationen och nyssnämnda motionärer

anser utskottet, att priskontrollnämndens sammansättning och framtida

uppgifter borde göras till föremål för omedelbar översyn samt att prisregleringslagen

kompletteras med bestämmelser om produktionsplikt.

Det torde vara en ganska allmänt förekommande uppfattning, att priskontrollnämnden

med sin nuvarande sammansättning icke är representativ

för folkmajoritetens meningar och intressen och att nämndens ledamöter till

övervägande del företräda en uppfattning, som står i motsättning till den

ekonomiska politik som statsmakterna förklarat sig eftersträva. Det kan i

dessa avseenden framhållas, att priskontrollnämnden förklarat sig vilja snarast

möjligt avveckla hela priskontrollen, medan däremot landsorganisationen

och arbetarpartierna avse att göra priskontrollen permanent i den meningen,

att samhällsorganen skola tillförsäkras ett avgörande inflytande på

prissättning och övrig ekonomisk politik. Utskottet ansluter sig till den sistnämnda

målsättningen och anser därför, att nämndens sammansättning omedelbart

bör ändras så, att de största befolkningsgrupperna, arbetare, bönder

och tjänstemän, tillförsäkras berättigat inflytande. Därigenom skulle man väsentligen

eliminera den nuvarande motsättningen mellan priskontrollnämnden

och de dominerande folkgruppernas intressen, och därmed skulle man

också — såsom landsorganisationen framhåller — befrämja kontrollapparatens

funktionsduglighet.

Behovet av en bestämmelse om produktionsplikt har gjort sig starkt gällande

under hela den tid priskontrollen försiggått. Detta visas bland annat

av konjunkturinstitutets förutnämnda exempel och har ytterligare framhävts

av just nu aktuella fall, då företagare saboterat statens produktionspolitik

på ett sätt, som inneburit svårbotliga faror för hela folkhushållet. I likhet

med landsorganisationen och motionärerna anser utskottet därför, att staten

bör utrustas med befogenhet att ålägga företagare att producera varor till

visst pris eller -— för det fall att företagaren vägrar att efterkomma ett sådant

åläggande — driva tillverkningen i statlig regi.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

41

Av det anförda framgår, att utskottet icke ansett sig böra biträda i motionerna

1:324 och 11:478 gjorda yrkandena. Dessa yrkanden baseras nämligen

på en principiellt helt annan uppfattning än den som utskottet ovan

givit till känna. Sistnämnda motionärer motsätta sig även den skärpning av

kontrollen som departementschefen föreslagit, och ett bifall till dessa motioner

skulle därför enligt utskottets mening innebära ett ytterligare förvärrande

av de missförhållanden, som inträtt genom en hittills allt för ineffektiv

priskontroll.

Vad angår--— (lika med utskottet)---nya prisregleringslagen.

Enligt andra — — — (lika med utskottet) —---ifrågavarande för
ordnande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring, att riksdagen i anledning

av motionerna 1:112 samt II: 193 och II: 479 funnit vissa

ändringar böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till prisregleringslag — måtte för sin del antaga

nämnda förslag med den ändring, dels att i lagförslaget

närmast efter 9 § införes en ny paragraf, betecknad 9 a §,

av nedan angiven lydelse, dels ock att 12 § och första stycket

i slutstadgandet erhålla den lydelse i det följande sägs:

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

9 a §.

Upphör företagare att frambringa

förnödenhet, som han tidigare framställt

och som år av vikt för befolkningen

eller för produktionen, eller

inskränker företagare i avsevärd grad

framställning av sådan förnödenhet,

äger Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer dels ålägga honom

att fortsätta att framställa förnödenheten

i den omfattning, som befinnes

skålig, dels ock fastställa pris

för förnödenheten.

För att tillgodose behov av förnödenhet,

som är av vikt för befolkningen

eller för produktionen, äger Konungen

tillika ålägga företagare, som

bedömes äga förutsättning därför, att

framställa sådan förnödenhet att försäljas

till visst pris.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 9 samt. 2 avd. Nr 46.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 46.

(Kungi. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

12 g.

1 ni o m. Med dagsböter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet

med hänsyn till omständigheterna är att anse såsom grovt, med fängelse

eller straffarbete i högst två år straffes

1) den som---vilseleda myndighet;

10) den som underlåter att fullgöra

vad som blivit honom ålagt enligt

9 a § eller som försålt eller saluhållit

förnödenhet till högre pris än som

fastställts jämlikt samma paragraf.

Lika med —---skall utgivas.

4 m o m. Fälles företagare till

straff jämlikt 1 mom. första stycket

10), må Konungen övertaga äganderätten

till det av denne innehavda eller

drivna företaget eller viss del därav

mot ersättning bestämd enligt reglerna

i rekvisitionslagen den 30 juni

1942.

(Slutstadgandet;)

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 juli

1947 samt gäller till och med den 30 1947 samt gäller till och med den 30

juni 1948. juni 1948, dock att 16 § skall äga gil
tighet

endast till och med den 31 december

1947.

B. att riksdagen måtte lämna Kungl. Majt sitt samtycke

till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 § i den föreslagna prisregleringslagen

förordnar, att vad i 3—11 §§ samma lag stadgas

skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1947 tills

vidare;

C. att riksdagen i anledning av motionerna I: 112 och II:

193 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

dels om förändring av priskontrollnämndens sammansättning,

så att de stora konsumentgrupperna bli företrädda på

ett sådant sätt som ovan angivits, dels ock utredning om formerna

för en framtida effektiv priskontroll eller motsvarande

åtgärder till skydd för omotiverad hög prissättning; samt

D. att motionerna 1:324 och 11:479 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46. 43

3) av herr Holmbäck och fru Sandström, vilka biträtt utskottets hemställan

men ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Det föreligger enligt utskottets mening ett otvivelaktigt behov av priskontroll

även efter utgången av juni månad i år, då giltighetstiden för den nuvarande

prisregleringslagen utlöper. Den av Kungl. Maj:t föreslagna nya

prisregleringslagen med de ändringar av de nuvarande bestämmelserna den

innehåller anser sig utskottet kunna tillstyrka. 16 § i lagförslaget bör dock

icke äga giltighet längre än till utgången av 1947, då nya rättegångsbalken

träder i kraft.

Det är erforderligt, att förordnanden utfärdas om alt 3—11 §§ prisregleringslagen

skola träda i tillämpning omedelbart. Utskottet föreslår riksdagen

att lämna Kungl. Maj:t samtycke till dylikt förordnande.

Utskottet understryker nödvändigheten av att priskontrollnämnden i sin

verksamhet tager full hänsyn till de ändrade betingelser, som i olika hänseenden

inträtt, sedan den skärpta priskontrollen trädde i tillämpning hösten

1942, och att i överensstämmelse härmed priskontrollen handhaves på ett smidigt

sätt. Snedvridning av produktionen maste undvikas. Någon ytterligare

skärpning av lagstadgandena om prisreglering, såsom motionsvis ifrågasatts,

anser utskottet icke erforderlig. En i näringslivet så djupt ingripande åtgärd

som ett införande i prisregleringslagstiftningen av stadganden om produktionstvång

anser sig utskottet av olika skäl icke kunna förorda. Enligt utskottets

mening finnes icke anledning för riksdagen att lämna särskilda

direktiv rörande priskontrollnämndens sammansättning.

Utskottet vill betona, att priskontrollen tillkommit såsom ett medel att bekämpa

prisstegringar på grund av varuknapphet. Den utgör nu framför allt

ett medel i kampen mot inflationen. I den mån de förutsättningar upphöra,

som motiverat införande av den nuvarande priskontrollen, bör den försvinna.

Såsom priskontrollnämnden framhållit bör man eftersträva en ekonomisk

politik så avvägd, att den icke fordrar allmän priskontroll som komplement.

Det saknas därför anledning att göra en undersökning rörande behovet av

priskontroll i framtida tänkta lägen.

Med vad ovan angivits har utskottet även besvarat motionerna 1:324 och

II: 478, I: 112 och II: 193 samt II: 479.

opaginerad Kontrollera mot PDF

477991. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till prisregleringslag. a1 i texten