Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926

1947-06-20 · 92 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 76 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:47, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

1

.Nr 47.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni

1926 (nr 326) om delning av jord å landet, m. m.,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 11 april 1947 dagtecknad proposition, nr 232, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord

å landet.

Härigenom förordnas, dels att 3 kap. 2 §, 9 kap. 7 §, 19 kap. 1—5, 11—

13, 16, 18 och 19 §§, 20 kap. 10 § samt 21 kap. 10, 38, 42, 43, 51, 59 och

66 §§ lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 19 kap. 26 §2 samma lag skall

upphöra att gälla.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 KAP. 3 KAP.

2 §• 2 §.

Finner lantmätaren---denna myndighet.

Vederbörande myndighet meddele Vederbörande myndighet meddele

lantmätaren underrättelse om förord- lantmätaren underrättelse om förordnandet,

och åligge det lantmätaren nandet, och åligge det lantmätaren

att, därest underrättelsen om skiftet att, därest underrättelsen om skiftet

icke innehållit uppgift om tid och icke innehållit uppgift om tid och

ställe för första sammanträdet, där- ställe för första sammanträdet, därom

genom tjänsteskrivelse underrätta om genom tjänsteskrivelse underrätta

ombudet snarast möjligt och, där så ombudet snarast möjligt och, där så

ske kan, minst fjorton dagar före ske kan, minst fjorton dagar före

sammanträdet. Skall laga skifte äga sammanträdet. Skall laga skifte äga

rum inom samhälle, där den för stä- rum inom ort, där skyldighet förederna

gällande ordning för bebyg- ligger att söka byggnadslov, har lant
1

Senaste lydelse, se beträffande 19 kap. 1 § SFS 1942: 352; 3, 11 och 12 §S SFS 1937: 164- 5 och 13 §§ SFS 1931: 144 och 16 § SFS 1940: 101, ävensom beträffande 21 kap. 51 S SFS

1935 : 236 ; 42 § SFS 1937: 164 samt 10, 38, 43, 59 och 66 §§ SFS 1946: 827.

2 Senaste lydelse se SFS 1937: 164.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 9 samt. 2 avd. Nr 47.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

gande skall iakttagas, har lantmätaren

att minst fjorton dagar förut underrätta

byggnadsnämnden om tid

och ställe för första sammanträdet.

(Föreslagen lydelse)

mätaren att minst fjorton dagar förut

underrätta byggnadsnämnden om

tid och ställe för första sammanträdet.

9 KAP. 9 KAP.

7 §. 7 §.

I vederlag -------rättigheten innebär.

Där för------till efterrättelse.

Kan förening träffas mellan sakägarna

om storleken av vederlagsjorden,

lände sådan förening till efterrättelse,

därest det finnes uppenbart,

att rätt, som tillkommer innehavare

av fordran, varför säkerhet åtnjutes

på grund av inteckning eller jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras

genom föreningen.

19 KAP.

1 §•

Från fastighet------äga

Avstyckning av ett flertal smärre

lägenheter för bostadsändamål eller

för beredande av plats för industriella

anläggningar eller i annat liknande

syfte inom område, som icke

är lagt under stadsplan eller byggnadsplan,

må ej ske med mindre Konungens

befallningshavande godkänt

plan att lända till efterrättelse vid avstyckning

inom området.

Vid uppgörande av plan, varom nu

sagts, skall iakttagas, att möjlighet

beredes till anordnande ej mindre av

lämpliga trafikleder samt öppna

platser inom och utfartsvägar från

det till avskiljande avsedda området

Kan förening träffas mellan sakägarna

om storleken av vederlagsjorden

och är ej fråga om servitut, som

tillkommit i sammanhang med laga

delning eller som avses i 7 a § lagen

om servitut, lände sådan förening till

efterrättelse, därest det finnes uppenbart,

att rätt, som tillkommer innehavare

av fordran, varför säkerhet

åtnjutes på grund av inteckning eller

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, icke

äventyras genom föreningen.

19 KAP.

1 §•

rum.

Avstyckning vare tillåten såväl av

mark, som genom laga delning utbrutits

för viss fastighet, som ock av

mark, som är samfälld för flera fastigheter.

Mark, som tillagts fastighet

genom sämjedelning, må ej avstyckas,

med mindre sämjedelningen

kommit till stånd före den 1 januari

1928; i sådant fall må genom

avstyckning avskiljas högst en femtedel

av nämnda mark.

Vad enligt detta kapitel gäller om

stamfastighet skall, där avstyckningen

avser mark, som år samfälld för

flera fastigheter, såvitt ej annorlunda

stadgas, i tillämpliga delar gälla beträffande

dessa fastigheter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

3

(Gällande lydelse)

än åven, i den män så prövas erforderligt,

av ledningar för belysning,

för tillförsel av vatten och för avlopp

jämte reningsanordningar. Finnes

fast fornlåmning, skall därtill hörande

område såvitt möjligt avsättas till

öppen plats.

Finner Konungens befallningshavande,

att avstyckningsplan eller

byggnadsplan erfordras för visst område,

äger Konungens befallningshavande

förordna, att i avbidan på planens

upprättande avstyckning icke

må ske inom området, såvida ej Konungens

befallningshavande därtill

lämnar tillstånd.

2 §■

Avstyckning vare tillåten såväl av

mark, som genom laga delning utbrutits

för viss fastighet, som ock av

mark, som år samfälld för flera fastigheter.

Mark, som tillagts fastighet

genom sämjedelning må ej avstyckas,

med mindre sämjedelning en kommit

till stånd före denna lags ikraftträdande;

i ty fall må genom avstyckning

avskiljas högst en femtedel av nämnda

mark.

Vad enligt detta kapitel gäller om

stamfastighet skall, där avstyckningen

avser mark, som år samfälld för flera

fastigheter, såvitt ej annorlunda stadgas,

i tillämpliga delar gälla beträffande

dessa fastigheter. 3

3 §•

Ägovidd, som avstyckas, skall till

omfång och belägenhet samt beskaf
-

(Föreslagen lydelse)

Vad här nedan stadgas om styckningsdel

skall gälla, förutom del som

avstyckas, jämväl stamfastigheten.

2 g.

I ärende rörande avstyckning skall

utredas, för vilket ändamål envar av

styckning sdelarna år avsedd.

Varje styckningsdel skall till omfång

och beskaffenhet i övrigt samt

med hänsyn till belägenheten vara sådan,

att den för sig eller, om den är

avsedd att i samband med avstyckningen

sammanläggas med annan

mark, tillsammans med denna bildar

fastighet som är varaktigt lämpad för

sitt ändamål; dock må mark, som i

och för sig eller efter sammanläggning

med annan mark bildar en lämplig

fastighet, avstyckas från fastighet

som redan förut icke är lämpad för

sitt ändamål, om denna ej undergår

försämring av någon betydelse.

Kan ej antagas, att styckningsdel

skall inom nära förestående tid hava

erhållit varaktig användning för det

avsedda ändamålet, må avstyckning

ej äga rum.

3 §•

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

fenhet i övrigt vara sådan, att den

med hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen

kan antingen såsom fastighet för sig

på varaktigt sätt användas för det

med styckningen avsedda ändamålet

eller ock, där den skall sammanläggas

med annan fastighet eller fastighetsdel,

bilda en fastighet gemensamt

med denna. Ej må avstyckning ske

sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen

kan bestå såsom särskild fastighet

eller, där den skall ingå i sammanläggning,

bilda en fastighet gemensamt

med den fastighet eller fastighetsdel,

med vilken den skall sammanläggas.

1 övrigt skall vid avstyckning iakttagas

följande:

1. Fastighet, avsedd till jordbruk,

skall innehålla åker, äng eller därtill

odlingsbar mark samt, där ej nedan

i denna paragraf annorlunda stadgas,

lämpligt belägen skog för tillgodoseende

av nödigt husbehov, i den mån

tillgång till sådan finnes; och skall

tillses att å fastighetens mark i mån

av behov kan erhållas tillgång till bete

ävensom, där så finnes önskvärt och

lämpligen kan ske, att möjlighet finnes

till jordbrukets förstärkning genom

nyodling. Skall sammanläggning

äga rum i samband med avstyckningen,

må vid uppskattningen av

behovet av olika ägoslag medräknas

tillgång av motsvarande ågoslag å annan

fastighet eller fastighetsdel, som

skall ingå i sammanläggningen.

2. Avstyckning från jordbruksfastighet

må ej äga rum med mindre

det kan antagas, att den fastighetsindelning,

som genom avstyckningen

eller, där sammanläggning skall äga

rum, genom avstyckningen och sam
-

(Föreslagen lydelse)

t mom. Avstyckning från jordbruksfastighet

må ej äga rum, om

ändringen i fastighetsindelningen

skulle för jordbruksnäringen medföra

men av någon betydelse. Sker avstyckningen

för jordbruksändamål,

fordras, att ändringen i fastighetsindelningen

kan antagas för jordbruksnäringen

medföra fördel som överväger

med delningen förenade olägenheter.

I ort, där det i allmänhet på grund

av natur- och näringsförhållandena

förutsättes, att jordbruksfastighet,

som ej är att hänföra till stödjordbruk,

har skog till husbehov eller eljest

såsom stöd åt jordbruket, skall

vid tillämpning av första stycket såsom

menligt för jordbruksnäringen

anses, att skogsmark skiljes från odlad

jord, utan så år att skogsmarken tilllägges

jordbruksfastighet eller med

hänsyn till skogstillgången i orten

prövas icke behöva bibehållas vid

jordbruket därstädes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

5

(Gällande lydelse)

manläggningen skulle uppstå, bereder

ökade utkomstmöjligheter för den

jordbrukande befolkningen eller eljest

är till gagn för jordbruksnäringen i

orten.

3. År fråga om avstyckning från

jordbruksfastighet, skall om tilldelning

av skogsmark särskilt gälla,

a) att i ort med riklig sk o g stillgång,

där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden,

för så vitt dessa åro

grundade på förutsättningar av varaktig

natur, för drivande av självständigt

jordbruk i allmänhet är erforderligt

att inom fastighetens gränser finnes

skog utöver husbehovet, avstyckning

må ske allenast sd, att en var i

förrättningen ingående jordbruksfastighet

i mån av tillgång erhåller

sådan skog, tillräcklig att utgöra varaktigt

stöd för jordbruket; dock att

avvikelse från vad nu stadgats må

göras beträffande viss fastighet, såframt

det är uppenbart, att den kan

bestå såsom självständig fastighet

utan tillgång av skog utöver husbehovet,

samt jordbrukets fördel av

stödskog icke därigenom minskas;

b) att i ort med ringa skogstillgång

avstyckning må sd verkställas, att

skogsmarken i sin helhet tillfaller en

i förrättningen ingående jordbruksfastighet,

såframt det för skogens bestånd

prövas angeläget;

c) att i ort, där det med hänsyn till

ortens näringsförhållanden, för sd vitt

dessa äro grundade på förutsättningar

av varaktig natur, är uppenbart att

för drivande av självständigt jordbruk

icke är erforderligt att till jordbruksfastighet

hör skogsmark, ägolott

må avskiljas utan eljest föreskriven

tilldelning härav.

A. Vad under 1—3 stadgats skall ej

(Föreslagen lydelse)

Vad i detta moment sägs utgör ej

hinder mot avstyckning av skogsmark

i enlighet med tillstånd, som Konungen

meddelat jämlikt lagen angående

förbud i vissa fall för bolag,

förening och stiftelse att förvärva fast

egendom.

2 mom. Vid bedömande, hur jordbruksfastighet

bör vara beskaffad,

skall särskilt iakttagas följande.

1. För att jordbruksfastighet, som

ej år att hänföra till stödjordbruk, må

anses lämpad för sitt ändamål erfordras,

att den varaktigt kan giva

brukaren och hans familj tillfredsställande

bärgning. Fastigheten skall

sålunda, allt efter ortens förhållanden

och jordbrukets art, rymma för jordbruket

erforderlig inrösningsjord så

ock därutöver erbjuda annan behövlig

naturtillgång, sdsqm skogbärande

mark eller fiskevatten.

Avstyckning, som i förening med

sammanläggning år ägnad att varaktigt

giva brukaren av den nybildade

fastigheten en mera tillfredsställande

bärgning än förut, må dock, dår ej

någon för sitt ändamål varaktigt lämpad

fastighet undergår försämring av

någon betydelse och ej heller eljest en

mera ändamålsenlig fastighetsindelning

motverkas, äga rum, även om

den nybildade fastigheten ej är fullt

lämplig.

2. År fastighet, som avses under 1,

belägen i ort, varom förmäles i 1

mom. andra stycket, skall den för att

anses lämpad för sitt ändamål erbjuda

tillgång till skog i den omfattning,

som efter ortens allmänna förhållanden

anses erforderlig för jordbruk av

den storlek varom är fråga, utan så

är att fastigheten uppenbarligen ej

har behov av sådan skogstillgång.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

utgöra hinder för avstyckning av

mark för tillgodoseende av uppkommet

behov av lägenheter för småbruk

åt innehavare, som beräknas erhålla

sin huvudsakliga bärgning annorledes

än av eget jordbruk, eller av bostadslägenheter

eller för beredande av

plats för industriell, kommunikationsteknisk

eller kulturell anläggning

eller därmed jämförligt ändamål;

dock att i fråga om småbruk slög enhet

skall tillses, att å lägenhetens

mark i mån av behov kan erhållas

tillgång till bete, där så lämpligen

kan ske.

(Föreslagen lydelse)

3. Fastighet, som kan giva bruka

ren och hans familj allenast ett mindre

bidrag till deras försörjning, må anses

lämpad såsom stödjordbruk, om

det med hänsyn till ortens förhållanden

kan antagas, att han kan varaktigt

erhålla en tillfredsställande

bärgning huvudsakligen genom

kroppsarbete i annans tjänst eller genom

hantverk, hemslöjd, fiske eller

annan därmed jämförlig verksamhet.

4. Föreligger behov av bete, skall

fastigheten rymma erforderlig för

ändamålet lämpad inrösningsjord, om

behovet ej år annorledes betryggande

tillgodosett.

3 mom. Mark, som år avsedd för

skogsbruk, må ej uppdelas på olika

fastigheter så, att möjligheten att ekonomiskt

utnyttja skogen märkligt försämras,

med mindre åtgärden prövas

erforderlig för ändring i fastighetsindelningen

som främjar jordbruksnäringen.

4 mom. Vad i 1 mom. stadgas utgör

ej hinder mot avstyckning för bildande

av stödjordbruk, som är till gagn

ur allmän synpunkt.

Avstyckning, som innebär avsteg

från vad i 2 eller 3 mom. sägs, må det

oaktat äga rum, om den kan anses

oundgängligen erforderlig för att i

annat hänseende vinna en i jämförelse

med olägenheterna av delningen

betydande fördel för jordbruksnäringen.

4

4 §. 4 §.

Avstyckning av område, som vid Inom område, som ingår i stadslantmäteriförrättning

undantagits för plan eller efter den 1 januari 1948

gemensamt ändamål, må ej äga rum, fastställd byggnadsplan, skall vad i

där dess avskiljande skulle komma att 2 och 3 §§ stadgas ej utgöra hinder

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

7

(Gällande lydelse)

medföra väsentligt men för någon av

de fastigheter, för vilkas behov området

undantagits.

(Föreslagen lydelse)

mot avstyckning som överensstämmer

med planen.

Föreligger eljest behov av bostadslägenheter

eller av plats för industriell,

kommunikationsteknisk eller kulturell

anläggning eller för annat därmed

jämförligt ändamål och är fastighets

delning i sådant fall till gagn jämväl

ur allmän synpunkt, må ock avstyckning

äga rum, ändå att, enligt vad i 2

och 3 §§ stadgas, hinder eljest skolat

möta med hänsyn till återstående

styckningsdels beskaffenhet, jordbruksnäringen

eller skogsbruket; dock

må kraven på styckningsdels beskaffenhet

icke eftergivas, såvitt ändamålet

med avstyckningen kan med

mindre avsteg från nämnda krav tillgodoses

på annat lämpligt sätt. I övrigt

skall vid tillämpningen av vad i

förevarande stycke är stadgat iakttagas

att, i den män jämkning kan

ske, ändringen i fastighetsindelningen

ej medför större men för jordbruksnäringen

eller skogsbruket ån som är

nödigt. 5

5 §. 5 §.

De för------ — annorlunda stadgat.

Inom samhälle, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas, samt inom område, för

vilket fastställts byggnadsplan eller

utomplansbeståmmelser eller jämlikt

äldre lag förordnats, att stadsplan skall

upprättas, eller meddelats särskilda

föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens

ordnande eller för vilket

godkänts avstyclmingsplan, md

avstyckning för bostadsändamål eller

för beredande av plats för industriella

anläggningar eller i annat liknande

syfte företagas även av annan person

än lantmätare, såvida han äger behö
-

Avstyckning för bostadsändamål eller

för beredande av plats för industriell

anläggning eller i liknande syfte

inom samhälle, där byggnadslagens

bestämmelser för stad äga tillämpning,

samt inom annat område, för

vilket stadsplan eller byggnadsplan

fastställts eller jämlikt äldre lag förordnats

att stadsplan skall upprättas,

må företagas även av annan än lantmätare,

såvida lantmäteristyrelsen

förklarat honom skickad för uppgiften;

och gälle därvid om sådan förrättningsman

vad i denna lag om

lantmätare är stadgat. Sådan behörig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

righet innehava befattning såsom

mätningsman i stad; och gälle därvid

om sådan förrättningsman vad i denna

lag om lantmätare är stadgat.

Skall avstyckning äga rum inom

samhälle, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas,

har förrättningsmannen att

minst åtta dagar förut underrätta

byggnadsnämnden om tid och ställe

för förrättningen.

11 §.

Till fastighet, som bildas genom avstyckning,

må läggas högst tre skiften

eller, där till stamfastigheten vid

laga skifte utlagts flera än tre skiften,

lika många skiften som tillhöra

stamfastigheten, dock att, där avstyckningen

avser mark, som år samfälld

för flera fastigheter, skiftenas

antal icke i något fall må överstiga

tre. Vid avstyckning skall tillses, att

ägovidd som avstyckas, så ock stamfastigheten,

i den mån ägornas läge

och beskaffenhet det medgiva erhåller

regelbunden och för dess nyttjande

lämplig form.

Skall sammanläggning äga rum i

samband med av styckning en, skall

tillses, att antalet skiften, vari den

för sammanläggningen avsedda marken

utlägges, och deras form ej må

medföra hinder för sammanläggning

efter vad därom år stadgat.

12 §.

Avstyckning skall-----—

Vid avstyckning skall bestämmas,

om och i vad mån med avstyckad

ägovidd skall följa rätt till delaktighet

i område, som vid lantmäteriför
-

(Föreslagen lydelse)

het må ej meddelas annan ån den

som må innehava befattning såsom

mätningsman i stad. Behörigheten må

av lantmåteristyrelsen begränsas till

att avse viss del av riket så ock återkallas,

når skäl föreligger därtill.

Skall avstyckning äga rum inom

ort, där skyldighet föreligger att söka

byggnadslov, har förrättningsmannen

att minst åtta dagar förut underrätta

byggnadsnämnden om tid och ställe

för förrättningen.

11 §•

Fastighets ägor skola såvitt möjligt

ligga i ett sammanhang och hava så

regelbunden och för ändamålet lämplig

form som förhållandena medgiva,

med hänsyn tagen jämväl till våg- och

vattenavledningssystemen.

12 §.

nödiga vägar.

Vid avstyckning skall bestämmas,

om och i vad mån med avstyckad

ägovidd skall följa rätt till delaktighet

i område, som vid lantmäteriför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

9

(Gällande lydelse)

rättning avsatts för gemensamt ändamål,

i äga, som eljest är samfälld för

stamfastigheten och annan fastighet,

eller i särskilda rättigheter och förmåner,

som tillkomma stamfastigheten;

dock må, därest i ägovidd, som

avstyckas, ingår åker, äng eller därtill

odlingsbar mark av den omfattning,

att fastigheten varder tjänlig

till jordbruk, och avstyckningen ej

sker för sådant ändamål varom i 3 §

andra stycket under A sägs, bestämmelse

ej meddelas, varigenom den

avstyckade ägovidden uteslutes från

rätt till delaktighet i allmänning eller

därmed likställd samfällighet, utan

skall vad av stamfastigheten tillkommande

andel i sådan samfällighet kan

skäligen anses belöpa d den avstyckade

ågovidden tilläggas denna.

För de---— — — sådan fastighet.

Avsättande av--—---fastighetens ägare

(Föreslagen lydelse)

rättning avsatts för gemensamt ändamål,

i äga, som eljest är samfälld för

stamfastigheten och annan fastighet,

eller i särskilda rättigheter och förmåner,

som tillkomma stamfastigheten;

dock må, där någon styckningsdel

skall utgöra eller tillhöra jordbruksfastighet,

andel i allmänning eller

därmed jämförlig samfällighet,

som är av vikt såsom stöd för jordbruket,

icke tillfalla fastighet som ej

år avsedd för jordbruk.

13 §.

Inom område, som ingår i tomtindelning,

må avstyckning ej äga rum.

Avstyckning inom område, för vilket

finnes fastställd stadsplan eller

byggnadsplan, må ej så verkställas,

att planens genomförande eller lämplig

tomtindelning därigenom försvåras.

Inom område, för vilket fastställts

stomplan eller utomplansbestämmelser

eller jämlikt äldre lag förordnats,

att särskilda föreskrifter skola tillämpas

med avseende d byggnadsverksamhetens

ordnande, må avstyckning

ej sä verkställas, att tillämpningen av

nämnda plan, bestämmelser eller föreskrifter

motverkas.

Ej må inom samhälle, där den för

städerna gällande ordning för bebyg
-

13 §.

1 mom. Inom område, som ingår i

tomtindelning, må avstyckning ej äga

rum.

2 mom. Avstyckning inom område,

för vilket enligt fastställd generalplan,

stadsplan eller byggnadsplan eller på

annan grund särskilda bestämmelser

med avseende d markens bebyggande

gälla, må ej verkställas sd, att områdets

ändamålsenliga bebyggande

försvåras eller syftet med bestämmelserna

eljest motverkas; dock md Konungens

befallningshavande medgiva

undantag, när särskilda skål åro därtill.

Inom område, för vilket regionplan

fastställts, skall ock denna beaktas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

gande skall iakttagas, eller inom område,

som i andra eller tredje stycket

avses, i något fall avstyckning så verkställas,

att markens ändamålsenliga

bebyggande försvåras.

Avstyckning inom område, för vilket

finnes av Konungens befallningshavande

godkänd avstyckningsplan,

må ej ske i strid mot samma plan eller

så verkställas, att områdets lämpliga

indelning i fastigheter därigenom

försvåras.

(Föreslagen lydelse)

3 mom. Har inom visst område tätbebyggelse

uppkommit eller år sådan

bebyggelse att vänta inom nära förestående

tid eller kan eljest avstyckning

av flera lågenheter framdeles

förväntas, md, innan stadsplan eller

byggnadsplan blivit fastställd, avstyckning

icke verkställas sd, att områdets

ändamålsenliga bebyggande

försvåras eller lämplig planläggning

av området eljest motverkas, och skall

förty utom annat iakttagas, att vägar

och allmänna platser kunna anordnas

när behov därav uppkommer. Finnes

fast fornlåmning, skall därtill hörande

område såvitt möjligt kunna avsättas

till öppen plats. Med avseende

d tillämpningen i övrigt av vad i detta

stycke stadgas äger Konungens befallningshavande

meddela de anvisningar

som prövas erforderliga.

Når fråga väckts om upprättande

av stadsplan eller byggnadsplan för

visst område eller om ändring av sådan

plan, äger Konungens befallningshavande

i erforderlig utsträckning

meddela förbud mot avstyckning inom

området utan Konungens befallningshavandes

medgivande. I den män så

finnes lämpligt äger Konungens befallning

shav ande bestämma, att avstyckning

utan hinder av förbud som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

11

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nyss sagts md äga rum därest länsarkitekten

ej funnit anledning till

erinran däremot.

Anvisningar och förbud varom förmäles

i detta moment skola lända till

efterrättelse utan hinder av förd klagan.

A mom. Erfordras enligt vad i 2 eller

3 mom. stadgas Konungens befallningshavandes

medgivande till avstyckning,

må lantmätaren utan hinder

av att sådant medgivande ej erhållits

meddela tillstånd till avstyckningen

under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller lantmätaren

finner olämpligt att fortsätta

förrättningen, skall han förklara denna

vilande och insända handlingarna

i ärendet till överlantmätaren, som

har att med eget yttrande anmäla det

hos Konungens befallningshavande

Samma lag vare, om lantmätaren finner

att avstyckning ej bör äga rum

utan att fråga om upprättande av

stadsplan eller byggnadsplan eller om

ändring av sådan plan blivit prövad.

16 §.

Med ledning------må meddelas.

Det åligger------eller

Är fråga om avstyckning av mark

för sammanläggning eller under villkor

att stamfastigheten ingår i sammanläggning,

skall den utredning,

som i andra stycket sägs, avse jämväl

sammanläggningens lämplighet ur

fastighetsbild ningssynpunkt.

icke.

Är fråga om avstyckning av mark

för sammanläggning eller under villkor

att stamfastigheten ingår i sammanläggning,

skall den utredning,

som i andra stycket sägs, avse jämväl

sammanläggningens lämplighet ur

fastighetsbildningssynpunkt. Förutsätter

tillstånd till avstyckningen att

sammanläggning äger rum, skall det

angivas i det i samma stycke omförmälda

utlåtandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §.

I fråga----— —- motsvarande tillämpning.

Ej md den omständigheten att i

det i 1 § andra stycket omförmålda

fall avstyckningsplan blivit av Konungens

befallningshavande godkänd

utgöra hinder att vid meddelande av

tillstånd till avstyckningen medgiva

mindre jämkningar i nämnda plan,

vilka icke stå i strid emot de allmänna

förutsättningarna för avstyckning.

Påyrkas jämkning i av styckning splanen

utöver vad nu år sagt, värde beslut

meddelat, att avstyckningen ej

kan äga rum.

Utan hinder därav att tillstånd meddelats

till avstycknings utförande enligt

viss plan, må vid avstyckningens

verkställande företagas mindre jämkningar

i planen av beskaffenhet, varom

i andra stycket första punkten

härovan sågs. Påyrkas jämkning därutöver,

varde beslut meddelat, att frågan

om avstyckning förfallit.

19 §.

Lantmätaren åligger att utmärka

avstyckningen å karta. Därest ej sakägare

påfordrar upprättande av fullständig

karta eller äldre karta, på sätt

i 6 kap. 1 § är föreskrivet, skall användas

vid förrättningen, skall kartan

upptaga allenast vad som finnes nödigt

för att tydligt utmärka gränserna

för avstyckat område, för mark, som

undantagits för gemensamt ändamål,

samt för den fastighet, från vilken avstyckningen

sker, gränserna mellan

sådana i sistnämnda fastighet ingående

ägoslag, som redovisas i jordregistret,

samt byggnader, vägar, vattendrag

och dylikt.

Utan hinder därav att tillstånd

meddelats till avstycknings utförande

enligt viss plan, må vid avstyckningens

verkställande företagas mindre

jämkningar i planen, vilka icke stå i

strid mot de allmänna förutsättningarna

för avstyckning. Påyrkas jämkning

därutöver, varde beslut meddelat,

att frågan om avstyckning förfallit.

19 §

Lantmätaren åligger att utmärka

avstyckningen å karta. Därest ej sakägare

påfordrar upprättande av fullständig

karta eller äldre karta, på sätt

i 6 kap. 1 § är föreskrivet, skall användas

vid förrättningen, skall kartan

upptaga allenast vad som finnes nödigt

för att tydligt utmärka gränserna

för avstyckat område, för mark, som

undantagits för gemensamt ändamål,

samt för den fastighet, från vilken avstyckningen

sker, gränserna mellan

olika ägoslag inom denna fastighet

samt byggnader, vägar, vattendrag

och dylikt. Inom avrösningsjord vare

dock ej erforderligt att redovisa grän
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

13

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

serna för olika ägoslag, om sådan redovisning

uppenbarligen saknar betydelse

för ärendets prövning.

Avstyckas mark---— — — fullt bestämt.

Å kartan------särskild handling.

Ägomätning må-----— är föreskrivet.

26 §. 26 §.

Område, som varit anslaget till (Utgår)

ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanst

or p, må avstyckas till särskild

fastighet utan hinder därav, att avstyckningen

icke överensstämmer med

vad i 3 § första stycket andra punkten

samt andra stycket under 1—3 är

för avstyckning i allmänhet stadgat. I

avseende å avstyckning av sådant område

skola bestämmelserna i i och 11

samt 16—18 §§ icke heller tillämpas.

20 KAP.

20 KAP.

10 §.

På begäran----

10 §.

av jorden.

Sådant förordnande må ock meddelas

på framställning av samhälle,

där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, beträffande

mark, som hör till samhället.

Sådant förordnande må ock meddelas

på framställning av samhälle

eller kommun beträffande mark, som

hör till samhället eller kommunen.

Med avseende — — —

äga tillämpning.

21 KAP.

10 §.

Angående sammanträde med ägodelningsrätt

samt de mål, som därvid

skola förekomma, har ägodelningsdomaren

att utfärda kungörelse, som

sist fjorton dagar före sammanträdet

skall uppläsais i kyrkan för den eller

de församlingar, där jord, varom frå
-

21 KAP.

10 §.

Angående sammanträde med ägo

delningsrätt samt de mål, som därvid

skola förekomma, liar ägodelningsdomaren

att utfärda kungörelse, som

sist fjorton dagar före sammanträdet

skall uppläsas i kyrkan för den eller

de församlingar, där jord, varom frå
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

ga är, ligger; kalle ock inom samma

tid ägodeln ingsnämndemän, allmänna

ombud och, där så prövas erforderligt,

förrättningslantmätaren till sammanträdet.

(Föreslagen lydelse)

ga är, ligger; kalle ock inom samma

tid ägodelningsnämndemän, allmänna

ombud och, där så prövas erforderligt,

förrättningslantmätaren till sammanträdet.

När ägodelningsdomaren finner

skäl därtill föreligga, skall han

därjämte om sammanträdet underrätta

lantbruksnämnden.

I besvärsmål — —----inom kommunen.

Vad i------angående tvistemål.

Varder å------äga tillämpning.

Vad ovan------första stycket.

Finnes vite------äga rum.

38 §. 38 §.

Utskrift av------tillställas förrättningslantmätaren.

Har ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten

meddelat fastställelse

å jorddelningsförrättning inom samhälle,

där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas,

skall byggnadsnämnden utan

dröjsmål underrättas om beslutet.

Har ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten

meddelat fastställelse

å jorddelningsförrättning eller tillstånd

till jorddelning, skall överlantmätaren

ävensom, i fråga om förrättning

inom ort där skyldighet föreligger

att söka byggnadslov, byggnadsnämnden

utan dröjsmål underrättas

om beslutet.

42 §. 42 §.

Då talan----— — mot förrättningen.

Avser mot -------43 § stadgas.

Finnes i------å förrättningen.

Har laga skifte ägt rum inom sam- Har laga skifte eller avstyckning

hälle, där den för städerna gällande ägt rum inom ort, där skyldighet föordning

för bebyggande skall iaktta- religger att söka byggnadslov, skall,

gas, skall, där vid förrättningen sådant om vid förrättningen sådant påyrkats

påyrkats eller ägodelningsrätten eller eller ägodelningsrätten eller ägodelägodelningsdomaren

eljest så prövar ningsdomaren eljest så prövar nödigt,

nödigt, innan målet avgöres, yttrande innan målet avgöres, yttrande däri indäri

inhämtas från byggnadsnämnden, hämtas från byggnadsnämnden.

Är fråga------om sammanläggningen.

43 §. 43 §.

Hava besvär------andra stycket sägs.

Sedan handlingarna-------tredje stycket sägs.

I

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

15

(Gällande lydelse)

Utgöres förrättningen av sådan avstyckning,

med vilken avses bildande

av särskild fastighet, utan att därvid

fästs villkor att stamfastigheten skall

ingå i sammanläggning, har överlantmätaren

att företaga förrättningen

till provning samt) där anledning

ej förekommer till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad, meddela

fastställelse därå. Har förrättningen,

på sätt i 22 § andra stycket

sägs, blivit medelst påskrift å protokollet

godkänd, utgöre den omständigheten,

att den för talan mot avstyckningsförrättning

stadgade tid

icke gått till ända, ej hinder för prövningens

företagande. Förekommer anledning

att förrättningen icke är lagligen

beskaffad, hänskjute överlantmätaren

frågan om fastställelse till

ägodelningsrätten, skolande för sådant

fall de i första stycket meddelade

föreskrifter äga tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

Utgöres förrättningen av sådan avstyckning,

med vilken avses bildande

av särskild fastighet, utan att vid avstyckningen

fästs villkor att stamfastigheten

skall ingå i sammanläggning,

har överlantmätaren att företaga förrättningen

till prövning, därvid vad i

42 § fjärde stycket sägs skall äga

motsvarande tillämpning. Förekommer

ej anledning till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad och

har lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden

ej framställt erinran

mot densamma, meddele överlantmätaren

fastställelse därå. Har förrättningen,

på sätt i 22 § andra stycket

sägs, blivit medelst påskrift å protokollet

godkänd, utgöre den omständigheten,

att den för talan mot avstyckningsförrättning

stadgade tid

icke gått till ända, ej hinder för prövningens

företagande. Äger överlantmätaren

enligt vad ovan i detta stycke

sagts icke meddela fastställelse å

förrättningen, hänskjute han frågan

därom till ägodelningsrätten, skolande

för sådant fall de i första stycket

meddelade föreskrifterna äga tillämpning.

51 §.

över beslut, varigenom fastställelse

51 §.

1 mom. över beslut, varigenom

meddelats å jorddelningsförrättning, fastställelse meddelats å jorddelnings
-

må ej föras klagan utom i fall varom

nedan i denna paragraf sägs.

förrättning, må klagan ej föras utom

i fall varom nedan i detta moment

sägs.

Har, efter------emot gått.

Beslut, varigenom fastställelse meddelats

å jorddelningsförrättning inom

samhälle, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall

Beslut, varigenom fastställelse å

jorddelningsförrättning meddelats i

annan ordning än i 45 § tredje stycket

sägs, må överklagas av överlant
-

iakttagas, må överklagas av byggnads- mätaren och lantbruksnämnden så

nämnden.

ock, då förrättningen ägt rum inom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ort där skyldighet föreligger att söka

byggnadslov, av byggnadsnämnden.

2 mom. Enahanda klagorätt som

enligt 1 mom. tillkommer överlantmätare,

lantbruksnämnd och byggnadsnämnd

gälle i fråga om beslut,

varigenom tillstånd till jorddelning

meddelats efter underställning.

59 §. 59 §.

När hovrätten---tillställas förrättningslantmätaren.

Har hovrätten meddelat fastställelse

å jorådelningsförrättning inom

samhälle, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall

iakttagas, skall underrättelse om beslutet

utan dröjsmål meddelas byggnadsnämnden.

Har hovrätten meddelat fastställelse

å jorddelningsförrättnång eller tillstånd

till jorddelning, skall underrättelse

om beslutet utan dröjsmål meddelas

överlantmätaren ävensom, i fråga

om förrättning inom ort där skyldighet

föreligger att söka byggnadslov,

byggnadsnämnden.

66 §. 66 §.

I mål------Konungens befallningshavande.

Är någon------är bestämt.

/ mål rörande avstyckning inom

samhälle, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall

iakttagas, skall, där vid förrättningen

sådant påyrkats eller Konungens

befallningshavande eljest så prövar

nödigt, innan målet avgöres, yttrande

däri inhämtas från byggnadsnämnden.

Är fråga------särskilt stadgat.

Beträffande klagan —------är bestämd.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1948; dock skall vad i lagen

är stadgat om lantbruksnämnd ej

gälla förrän från och med den 1 juli

1948.

Har förrättning sökts före den 1

januari 1948, skall ärendet handläg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

17

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gas och prövas jämlikt äldre lag; dock

skall avstycknings tillåtlighet bedömas

enligt nya lagen, såframt ej före

dess ikraftträdande utlåtande, varom

sågs i 19 kap. 16 §, meddelats jämlikt

då gällande föreskrifter.

Med avseende å avstyckningsplan

som vid denna lags ikraftträdande är

gällande skall vad i 19 kap. 5 § andra

stycket och 13 § 2—4 mom. stadgas

rörande byggnadsplan äga motsvarande

tillämpning. Ändring av avstyckningsplan

må verkställas på sått

förut skett.

2) Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning

av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, dels att 9 § lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning

av fastigheter å landet skall upphöra att gälla, dels ock att 1—3,

6—8, 10—12, 14—16 och 19—21 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1 §•

Fastigheter å landet, som äro i en

ägares hand, må efter ty här nedan

sägs sammanläggas till en fastighet,

1. om envar av fastigheterna utgör

by, enstaka hemman eller lågenhet,

som har sitt område genom rågång

skilt från andra ägor;

2. om fastigheterna utgöra skilda

hemman eller för sig bestående lågenheter

eller delar därav och gemensamt

ingå i ett skiftelag, vilket icke delats

genom lantmåteriförrättning som fastställts

eller eljest är lagligen gällande;

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Fastigheter å landet, som äro i en

ägares hand, må efter ty här nedan

sägs sammanläggas till en fastighet.

Vad i denna lag sägs om fastighet,

som år avsedd att sammanläggas med

annan, gälle även, i den mån ej annorlunda

stadgas, fastighetsdel som avstyckas

för sammanläggning, så ock

andel i fastighet, såframt denna ingår

i laga skifte och sammanläggningen

äger rum under skiftet enligt

vad i 3 kap. 14 § lagen om delning av

jord å landet sägs.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1, 3 och 6 §§ SFS 1940: 502, beträffande 8 § SFS 1938: 160,

beträffande 10, 11 och 15 §§ SFS 1940:100 samt beträffande 19 och 21 §§ SFS 1935: 240.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 saml. 2 avd. Nr 47.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

. Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3. om fastigheterna utgöras av genom

sådan lantmäteriförrättning, varom

under 2 sägs, utbrutna ägolotter

samt tillika ingå i samma skifteslag

av beskaffenhet, varom under 1 sägs,

eller i sådant skifteslag, som avses i

1 kap. 3 § lagen om delning av jord

å landet.

Vidare må med fastigheter, som hår

ovan omförmälas, sammanläggas genom

avsöndring för alltid eller genom

avstyckning bildade fastigheter ävensom

sådana fastigheter sammanläggas

med varandra, allt under förutsättning

att fastigheterna ingå i samma

skifteslag av beskaffenhet, varom

under 1 sägs, eller i sådant skifteslag,

som avses i 1 kap. 3 § i lagen

om delning av jord å landet.

Ej vare i fall, varom ovan förmäles,

den omständigheten att avsöndring

för alltid eller avstyckning ägt

rum från en eller flera av fastigheterna

hinder mot sammanläggning.

Vad nu är sagt om rätt att låta fastighet

ingå i sammanläggning skall

äga motsvarande tillämpning å del

därav, som i den ordning särskilt är

stadgad för ändamålet avstyckas; skolande,

där ej annorlunda stadgas, vad

nedan sägs om fastighet i tillämpliga

delar gälla om fastighetsdel, varom

hår är fråga.

Fastigheter, vilka ingå i ett och

samma under laga skifte varande

skifteslag, må, oberoende av vad hår

ovan sägs, sammanläggas, där sammanläggningen,

på sätt i 3 kap. 14- §

i lagen om delning av jord å landet

förmäles, kan ske under skiftet samt

laga hinder mot sammanläggningen

icke, efter ty nedan i denna lag stadgas,

prövas föreligga. Den omståndig
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

19

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

heten att fastighet, som ingår i ett

under laga skifte varande skifteslag,

utgör andel, för vilken ägolott först

genom skiftet skall utbrytas, medför

icke heller hinder mot att fastigheten

i samband med skiftet sammanlägges

med fastighet utom skifteslaget.

Ändå att fastigheterna ej ingå i samma

skifteslag av beskaffenhet, varom

under 1 sägs, eller som avses i 1 kap.

3 § i lagen om delning av jord å landet,

må under i övrigt stadgade förutsättningar

med fastighet eller för ändamålet

avstyckad del av fastighet

sammanläggas:

från annan fastighet för ändamålet

avstyckad del av beskaffenhet att ej

kunna bestå såsom särskild fastighet,

eller

fastighet, från vilken avstyckning

skett under villkor att återstoden skall

ingå i sammanläggningen och som efter

avstyckningen ej kan bestå såsom

särskild fastighet, eller

fastighet, som ingår i ett under laga

skifte varande skifteslag och för vilken

icke, med mindre sammanläggningen

kommer till stånd, kan jämlikt

1 kap. 8 § första stycket i nyssnämnda

lag vid skiftet utläggas särskild

ägolott.

2 §•

Vad i 1 § sägs om fastighet, som

bildats genom avsöndring eller avstyckning,

gälle ock om område, som

utbrutits för servitut och icke ingår

i den fastighet, till vars förmån servitutet

gällt, om mark, som enligt äldre

bestämmelser om avledning av vatten

utbrutits från fastighet på grund

därav att ägaren avsagt sig den båtnad,

som genom dylikt företag be
-

2 §•

Där två eller flera fastigheter, vilka

bestå allenast av andelar i viss

samfällighet, tillhopa omfatta hela

samfälligheten, må ingen av fastigheterna

sammanläggas annat än med

någon av de övriga med mindre sammanläggningen

inbegriper alla andelarna

eller sker under laga skifte å

samfälligheten.

Fastighet, som utgöres av vatten
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

retts fastigheten, så ock om mark, som

enligt gällande eller tidigare lag om

rätt i vissa fall för nyttjanderåttshavare

att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område avskilts från fastighet.

Lag samma vare beträffande område,

som avskilts från fastighet i enlighet

med bestämmelserna om expropriation

eller äldre bestämmelser

om ändring eller utrivning av vattenverk

eller enligt vattenlagen, dock att,

där återlösningsrätt äger rum, sådant

område må sammanläggas allenast

med den fastighet, från vilken det blivit

avskilt.

Fastighet, som utgör andel för viss

fastighet i samfälld mark, må sammanläggas

allenast med den fastighet,

till vilken andelen hör, med lagligen

utbruten del av denna fastighet

eller med annan fastighet, till vilken

jämväl hör andel i samfälligheten.

3 §•

Fastighet må ej ingå i sammanläggning

enligt denna lag innan fastigheten

blivit upptagen i jordregistret.

Vad sålunda stadgats gälle dock

ej beträffande fastighetsdel, vilken

för sammanläggning med annan fastighet

avstyckats från fastighet, som

är upptagen i jordregistret, ej heller i

fråga om fastighet, som ingår i ett

under laga skifte varande skifteslag

och som under skiftet göres till föremål

för sammanläggning med annan

fastighet.

6§.

Fastigheter, vilkas områden icke

förut tillhopa bildat sådant skifteslag,

varom i 1 kap. 2 § under 1 eller 2

i lagen om delning av jord å landet

(Föreslagen lydelse)

verk eller fiskeri varmed äganderätt

till grunden ej år förenad, må ingå i

sammanläggning allenast om däri ingår

jämväl den fastighet, till vilken

grunden hör.

3 §.

Fastighet må ej ingå i sammanläggning

enligt denna lag innan fastigheten

blivit upptagen i jordregistret.

Vad sålunda stadgats gälle dock,

i fall som avses i 1 § andra stycket,

icke beträffande fastighetsdel, vilken

för sammanläggning avstyckas från

fastighet, som är upptagen i jordregistret,

eller andel i sådan fastighet.

6§.

Andel i fastighet, som ingår i laga

skifte, må ej göras till föremål för

sammanläggning, med mindre i skiftesmålet

slutligen prövats, att särskild

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

21

(Gällande lydelse)

förmäles, md icke sammanläggas, såframt

ej det sammanlagda ägovåldet

i fråga om ägornas sammansättning

samt skiftenas antal och form kommer

att uppfylla de fordringar, som

enligt sagda lag därutinnan gälla i

avseende d ägolott, vilken utlägges

vid laga skifte.

1 samband med laga skifte må sammanläggning

av fastigheter äga rum,

allenast där de prövas kunna tillhopa

bilda fastighet, vilken överensstämmer

med vad i 1 kap. 8 § första stycket

samt i 13 kap. i omförmålda lag

stadgas.

Sammanläggning, varom i 1 § sista

stycket förmäles, må ej äga rum med

mindre därigenom befordras en lämplig

fastighetsindelning.

7 §■

Sammanläggning av avsöndrad lågenhet

med annan fastighet, som icke

utgöres av sådan lägenhet, må ej ske,

där avgåld från lågenheten skall utgå

till fastighet, som icke ingår i sammanläggningen.

8

8 §.

Häftar fastighet, varom fråga är,

för frälseränta eller för avgäld från

till skatte försålt halländskt kyrkohemman

eller för lån, som av allmänna

medel lämnats för beredande av

odlingsföretag, eller för förskott av

dylika medel för avlösning av frälseränta

eller för avlösning av avgäld,

som nyss nämnts, eller för ersättning,

varom förmäles i lagen om säkerhet

för utbekommande av vissa ersättningar

i anledning av laga skifte eller

(Föreslagen lydelse)

ägolott kan utläggas för den fastighet

som skulle bildas genom sammanläggningen

eller för sådan del av denna

fastighet som omfattas av skiftet.

7 §•

Vad i 19 kap. 2, 3, 4 och 11 §§ lagen

om delning av jord å landet stadgas

med avseende å avstyckning skall

äga motsvarande tillämpning vid sammanläggning

av fastigheter, i den män

ej sammanläggningens tillåtlighet i

de hänseenden som avses i sagda lagrum

skall prövas i jorddelningsmål.

8 §•

Häftar fastighet, varom fråga är,

för frälseränta eller för avgäld från

till skatte försålt halländskt kyrkohemman

eller för lån, som av allmänna

medel lämnats för beredande av

odlingsföretag, eller för förskott av

dylika medel för avlösning av frälseränta

eller för avlösning av avgäld,

som nyss nämnts, eller för ersättning,

varom förmäles i lagen om säkerhet

för utbekommande av vissa ersättningar

i anledning av laga skifte eller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

annan jorddelningsförrättning, och vilar

ej ansvar för samma ränta, avgäld,

lån, förskott eller ersättning

jämväl å den eller de övriga fastigheterna,

då må sammanläggning icke

äga rum, såframt icke den, som på

grund av inteckning eller jämlikt 11

kap. 2 § jordabalken i annan av fastigheterna

äger säkerhet för fordran

eller annan rättighet, medgivit sammanläggningen.

9 §.

År fastighet, som ifrågasattes skola

ingå i sammanläggning, sådan att lagen

angående uppsikt å vissa jordbruk

i Norrland, Dalar ne och Värmland

därå äger tillämpning, må sammanläggning

ej äga rum, i händelse

anledning prövas vara för handen att

antaga, att sammanläggningen medför

minskning i de självständiga jordbrukens

antal.

(Föreslagen lydelse)

annan jorddelningsförrättning, och vilar

ej ansvar för samma ränta, avgäld,

lån, förskott eller ersättning

jämväl å den eller de övriga fastigheterna,

då må sammanläggning icke

äga rum, såframt icke den, som på

grund av inteckning eller jämlikt 11

kap. 2 § jordabalken i annan av fastigheterna

äger säkerhet för fordran

eller annan rättighet, medgivit sammanläggningen

eller denna år väsentligen

utan betydelse för honom.

Samma lag vare i fall då avgäld,

som avses i lagen den 25 maj 1905

(nr 31 s. 1) rörande avgäld från avsöndrad

lägenhet, utgår från någon

av fastigheterna till fastighet, som ej

omfattas av sammanläggningen.

Fastighet, som år föremål för återköpsrått,

må ej sammanläggas med

annan fastighet utan medgivande av

återköpsråttens innehavare. Vad sålunda

stadgats skall äga motsvarande

tillämpning, när eljest någon har villkorlig

eller ovillkorlig rätt att återtaga

äganderätten till eller lösa fastighet,

dock ej i fråga om lösningsrätt enligt

lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om

rått i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område, ej heller beträffande

kronans eller arrendator förköpsrätt. 9

9 §■

(Utgår)

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

23

(Gällande lydelse)

10 §.

Ansökning om sammanläggning göres

hos ägodelningsdomaren i den

domsaga, där fastigheterna äro belägna.

Vid ansökningen foge sökanden

gravationsbevis rörande fastigheterna.

Vad angår fastighetsdel, som för sammanläggningen

skall avstyckas från

annan fastighet, skall beviset avse den

fastighet, varifrån avstyckningen skall

ske.

Sökanden skall jämväl förebringa

av lantmätare verkställd utredning

rörande de omständigheter, som äro

av betydelse för bedömande av frågan

om sammanläggningens lämplighet ur

fastighetsbildningssynpunkt; dock att,

därest de fastigheter, ansökningen avser,

ingå i ett och samma under skifte

varande skifteslag eller äro av beskaffenhet,

varom i 1 § under 2 sågs, eller

ock förut tillhopa bildat ett skifteslag,

sådan utredning erfordras allenast

i fall, som avses i 9 §.

Om verkställande------

11 §•

I sammanläggningsärende skall ägodelningsdomaren

inhämta utlåtande

av överlantmätaren, där denne ej förut

yttrat sig angående sammanläggningen.

I

I fall, varom i 6 § andra stycket

sägs, skall infordras yttrande från förrättningslantmätaren.

År fråga om sammanläggning, varom

i 9 § förmäles, må ägodelningsdo
-

(Föreslagen lydelse)

10 §.

Ansökning om sammanläggning göres

hos ägodelningsdomaren i den

domsaga, där fastigheterna äro belägna.

Det åligger sökanden att förebringa

sådan av lantmätare verkställd utredning,

som erfordras för bedömande

av frågan om sammanläggningens

lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt

och icke annorledes är tillgänglig.

■ — å landet.

11 §•

I sammanläggningsärende skall ägodelningsdomaren

inhämta utlåtande

av överlantmätaren, där denne ej förut

yttrat sig angående sammanläggningen.

Finner överlantmätaren, att i

ärendet ej föreligger utredning som

det enligt 10 § åligger sökanden att

förebringa, och avhjälpes ej bristen

efter hänvändelse till sökanden, har

överlantmätaren att göra anmälan

därom hos ägodelningsdomaren.

Är fråga om fastighet som ingår i

laga skifte, skall yttrande infordras

från förrättningslantmätaren.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

maren, där sd finnes lämpligt, höra

nämnd eller myndighet, som kan äga

kännedom om förhållandena, såsom

jordbrukskommissionen eller hushållningssällskapets

förvaltningsutskott

eller kommunalnämnden eller kronobetjäningen

i orten.

Finnes den utredning, som det efter

vad ovan sägs åligger sökanden att

förebringa, i ett eller annat hänseende

ofullständig, förelågge ägodelningsdomaren

sökanden lämpligt rådrum

att inkomma med den ytterligare utredning,

som anses erforderlig, vid

äventyr, om det försummas, att ärendet

ändå företages till avgörande.

12 §.

Möter för bifall till ansökningen

ej hinder i något av de hänseenden,

varom ovan förmäles, skall ägodelningsdomaren,

i händelse han icke

jämväl är domare i domsagan, med

överlämnande av handlingarna i ärendet

inhämta yttrande av denne, huruvida

med hänsyn till de i 13 och

14 §§ stadgade villkor för sammanläggning

hinder för den sökta sammanläggningen

föreligger. Där, sedan

yttrandet avgivits men innan underrättelse

på sätt i 19 § sägs meddelats

domaren om ärendets utgång, förändring

inträffar i något av de förhållanden,

varom han haft att yttra sig,

skall han så fort ske kan om den inträffade

förändringen underrätta ägodelningsdomaren.

(Föreslagen lydelse)

Har överlantmåtaren enligt vad i

första stycket sägs anmält, att sökanden

ej inkommit med den utredning

i ärendet som det åligger honom att

förebringa, eller finner ågodelningsdomaren

eljest att sådan brist föreligger,

skall han förelägga sökanden

lämpligt rådrum att inkomma med

den ytterligare utredning som anses

erforderlig, vid äventyr, om det försummas,

att ärendet ändå företages

till avgörande.

12 §.

Möter för bifall till ansökningen

ej hinder i något av de hänseenden,

varom ovan förmäles, skall ägodelningsdomaren,

i händelse han icke

jämväl är inskrivningsdomare i domsagan,

med överlämnande av handlingarna

i ärendet inhämta yttrande

av denne, huruvida med hänsyu till

de i 13 och 14 §§ stadgade villkor för

sammanläggning hinder för den sökta

sammanläggningen föreligger., Där,

sedan yttrandet avgivits men innan

underrättelse på sätt i 19 § sägs meddelats

inskrivningsdomaren om ärendets

utgång, förändring inträffar i något

av de förhållanden, varom han

haft att yttra sig, skall han så fort

ske kan om den inträffade förändringen

underrätta ägodelningsdoma
-

ren.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

25

(Gällande lydelse)

14 §.

Ej må fastigheter sammanläggas,

med mindre sökanden å dem erhållit

lagfart; dock att, där någon av fastigheterna

förvärvats genom fång,

varmed på grund av äldre lag ägaren

ej varit skyldig lagfara, lagfart å den

fastighet ej är erforderlig, där sökandens

åtkomst annorledes styrkes. Ej

heller md sammanläggning ske, utan

så är att icke mera än en av fastigheterna

är besvärad av beviljad eller

sökt inteckning eller ock, där flera

av fastigheterna äro sålunda besvärade,

icke någon av dem häftar för andra

inteckningar än sådana, som äro i

samma inbördes ordning gällande

jämväl i envar av de andra, dock vare

den omständigheten, att i en av fastigheterna

tillika finnes inteckning

med sämre rätt, ej hinder mot sammanläggningen,

såframt innehavare

av sådan inteckning medgivit sammanläggningen;

skolande vad nu sagts

om inteckning tillämpas jämväl beträffande

fordran eller annan rättighet,

som avses i 11 kap. 2 § jordabalken.

Fastighet, som är föremål för

återköpsrätt, må ej i något fall sammanläggas

med annan fastighet utan

medgivande av återköpsrättens innehavare.

Är fråga om sammanläggning med

fastighet av ägovidd, som för ändamålet

skall avstyckas från annan fastighet,

skall, såvitt angår den ägovidd,

vad ovan sägs om lagfart gälla

beträffande den fastighet, varifrån

avstyckningen skall ske, eller, där

ägovidden överlåtits för sammanläggning

med sökanden tillhörig fastighet,

i stället för beviljad lagfart fordras

att sökanden om lagfart å den

ägovidd gjort ansökan, vilken förkla
-

(Föreslagen lydelse)

14 §.

Ej må fastigheter sammanläggas,

med mindre sökanden å dem erhållit

lagfart; dock att, där någon av fastigheterna

förvärvats genom fång,

varmed på grund av äldre lag ägaren

ej varit skyldig lagfara, lagfart å den

fastighet ej är erforderlig, där sökandens

åtkomst annorledes styrkes. Såvitt

avser fastighetsdel som avstyckas

för sammanläggning, skall vad nu

sagts gälla beträffande den fastighet,

varifrån avstyckningen sker; har

fastighetsdelen överlåtits för sammanläggning,

fordras i stället för beviljad

lagfart att sökanden gjort ansökan

om lagfart, vilken förklarats

vilande endast i avbidan på avstyckningens

fastställande.

Sammanläggning må ej heller ske

utan så är att något av följande fall

är för handen, nämligen

1. att icke mera än en av fastigheterna

är besvärad av beviljad eller

sökt inteckning;

2. att, där två eller flera av fastigheterna

äro sålunda besvärade, icke

någon av dem häftar för andra inteckningar

än sådana, som äro i samma

inbördes ordning gällande jämväl

i envar av de andra, eller ock, om i

någon av fastigheterna tillika finnes

inteckning med sämre rätt, innehavare

av sådan inteckning medgivit

sammanläggningen; eller

3. att, där i annat fall ån under 2

sägs mera än en av fastigheterna är

besvärad av beviljad eller sökt inteckning,

envar inteckningshavare medgivit

sammanläggningen på grundval

av sådant förslag till förmånsordning

för inteckningarna i den sammanlagda

fastigheten som i fjärde stycket

sägs.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

rats vilande i avbidan på avstyckningens

fastställande. Besväras sådan ägovidd

av inteckning, vare det ej i något

fall hinder för sammanläggning,

där inteckningshavaren för inteckningens

dödande i vad angår sagda

ägovidd avlämnat inteckningshandlingen

till domstolen eller domaren i

orten eller ock till landsfogde eller

landsfiskal.

(Föreslagen lydelse)

Vid tillämpning av vad sålunda

stadgats skall avseende icke fästas

vid inteckning för servitut eller nyttjanderätt,

såframt den intecknade rättigheten

icke rör mark som skall ingå

i sammanläggningen, eller vid inteckning,

vars dödning blivit hos inskrivningsdomaren

sökt i fastighet varom

fråga är, såframt hinder mot dödningsåtgärden

ej föreligger därest

sammanläggningen genomföres. Vad i

andra stycket 2 och 3 är föreskrivet

om att inteckningshavare skall hava

medgivit sammanläggningen gäller

icke, om denna är väsentligen utan

betydelse för hans säkerhet. I fråga

om inteckning för åt er kö psrätt gäller

vad i 8 § stadgas om sådan rätt.

Förslag till förmånsordning upprättas

av ägodelning sdomaren, som

därvid, under iakttagande av att inteckningshavares

säkerhet rubbas i

minsta möjliga mån, har att så ordna

inteckningarna som de i förmånshånseende

anses böra gälla i den sammanlagda

fastigheten. Om det finnes

ändamålsenligt, må ägodelningsdomaren

utsätta sammanträde med sakägarna

för förhandling om förmånsordningen.

Sådant sammanträde kungöres

minst fjorton dagar förut i allmänna

tidningarna och, där så finnes

lämpligt, tidning inom orten, varjämte

sökanden och kända inteckningshavare,

som beröras av sammanläggningen,

inom samma tid kallas genom

rekommenderade brev. Förslaget till

förmånsordning skall för att gälla

godkännas av sökanden.

Vad i denna paragraf sägs om inteckning

skall äga motsvarande tilllämpning

å fordran och annan rättighet,

som utan inteckning åtnjuter

skydd enligt 11 kap. 2 § jordabalken.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

27

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Sedan ärendet-------

Har sökanden-------

Huruledes, då fråga är om sammanläggning

i samband med avstyckning,

beslut i ärendet, där ansökningen

bifalles, i vissa fall skall meddelas

i sammanhang med fastställelse å avstyckningen,

därom skils i 21 kap. 42

och 43 §§ i lagen om delning av jord

å landet. Ankommer fastställelseprövningen

å Konungens befallningshavande,

må förordnande om sammanläggningen

ej meddelas, förrän avstyckningen

blivit genom laga kraft

ägande beslut fastställd på sätt i 21

kap. 68 § i nyssnämnda lag sägs.

Angående meddelat----

Ägodelningsdomaren åligger —

Beträffande förfarandet---

15 §.

— om sammanläggningen.

— ägodelningsrättens prövning.

Huruledes, då fråga är om sammanläggning

i samband med avstyckning,

beslut i ärendet, där ansökningen

bifalles, i vissa fall skall meddelas

i sammanhang med fastställelse å avstyckningen,

därom skils i 21 kap. 42

och 43 §§ i lagen om delning av jord

å landet. Ankommer fastställelseprövningen

å Konungens befallningshavande,

må förordnande om sammanläggningen

ej meddelas, förrän avstyckningen

blivit genom laga kraft

ägande beslut fastställd på sätt i 21

kap. 66 § i nyssnämnda lag sägs.

Har ägodelningsdomaren upprättat

förslag till förmånsordning som i 14 §

fjärde stycket sägs, skall förslaget, där

förordnande om sammanläggning

meddelas, i beslutet därom fastställas

till efterrättelse.

--i ärendet.

— angående sammanläggning.

till efterrättelse.

16 §.

Varder ansökning om sammanläggning

av fastigheter bifallen, och är i

en eller flera av dem beviljad inteckning,

som icke gäller i den eller de

andra, skall inteckningen därefter

gälla i hela den sålunda bildade fastigheten.

Varder efter sammanläggningen,

men på grund av tidigare rätt

till fastighet, varmed annan fastighet

sammanlagts, ansökan om inteckning

gjord eller fullföljd, skall den inteckning,

där ansökningen bifalles, fastställas

att gälla i hela den nybildade

fastigheten.

16 §.

Sammanläggas fastigheter och besväras

en eller flera av dem av inteckning,

som icke gäller i den eller de

andra, skall inteckningen, med det

förmånsläge som må hava fastställts

vid sammanläggningen, besvära hela

den genom sammanläggningen bildade

fastigheten. Inteckningar, som avses

i 14 § tredje stycket första punkten,

skola icke gälla i den nybildode

fastigheten.

Varder efter sammanläggningen,

men på grund av tidigare rätt till fastighet,

varmed annan fastighet sammanlagts,

ansökan om inteckning

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

19 §.

Om utgången-------

Är ägodelningsdomaren icke domare

i domsagan, skall han, så snart

ansökning om sammanläggning inkommit,

därom lämna domaren meddelande;

underrätte honom ock ofördröjligen,

sedan ärendet avgjorts, om

beslutet däri.

Har ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten

bifallit ansökning om

sammanläggning, och ingår däri sådan

fastighet, som i 9 § omförmäles,

skall ägodelningsdomaren utan dröjsmål

underrätta jordbrukskommissionen

om beslutet.

20 §.

Om ansökning, varom i denna lag

sägs, så ock om beslutet däröver, skall

anteckning göras i lagfartsprotokollet

och lagfartsboken.

Skall, enligt vad i 16 § sågs, inteckning

gälla jämväl i annan fastighet

ån den, vari den beviljats, skall

anteckning därom ofördröjligen göras

i inteckning sprotokollet och inteckningsboken.

(Föreslagen lydelse)

gjord eller fullföljd, skall den inteckning,

där ansökningen bifalles, fastställas

att gälla i hela den nybildade

fastigheten.

19 §.

- skriftlig underrättelse.

Är ägodelningsdomaren icke inskrivningsdomare

i domsagan, skall

han, så snart ansökning om sammanläggning

inkommit, därom lämna inskrivningsdomaren

meddelande; underrätte

honom ock ofördröjligen,

sedan ärendet avgjorts, om beslutet

däri.

20 §.

Angående förordnande om sammanläggning

skall så snart ske kan å

inskrivningsdag anteckning göras i

lagfarts- eller fastighetsboken.

Skall till följd av sammanläggning

inteckning besvära del av eller andel

i den nybildade fastigheten, vari den

förut icke gällt, eller har intecknings

förmånsläge i denna fastighet blivit

bestämt vid sammanläggningen, skall

anteckning därom så snart ske kan

å inskrivningsdag göras i inteckningseller

fastighetsboken.

21 §. 21 §.

I fråga-------till efterrättelse.

Har ansökning om sammanläggning Har ansökning om sammanläggning

bifallits, och ingår i sammanläggning- bifallits, äge överlantmätaren och

en sådan fastighet, som i 9 § omför- lantbruksnämnden överklaga beslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mäles, äge jordbrukskommissionen

överklaga beslutet.

Rörande av hovrätten eller Konungen

meddelat beslut i sammanläggningsärende

skola underrättelser i enlighet

med vad i 19 § första och andra

styckena stadgas meddelas genom

hovrättens eller Konungens nedre justitierevisions

försorg. Har hovrätten

meddelat beslut, som i näst föregående

stycke sågs, skall tillika därom

lämnas underrättelse till jordbrukskommissionen.

Rörande av hovrätten eller högsta

domstolen meddelat beslut i sammanläggningsärende

skola underrättelser

i enlighet med vad i 19 § stadgas meddelas

genom hovrättens eller högsta

domstolens försorg.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari

1948; dock skall vad i 21 § år

stadgat om lantbruksnämnds klagorätt

ej gälla förrän från och med den

1 juli 1948.

3) Lag

angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser

om delning av jord å landet inom vissa delar av

Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att 11—13, 18 och 25 §§ lagen den 17 juni 1932

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §. 11 §•

I avseende å villkoren för sammanläggning enligt 10 § skola gälla följande

särskilda bestämmelser:

1. Hör fastighet-------i skiftet.

2. Utan hinder av att i 6 § andra 2. Utan hinder av att i 6 och

stycket lagen om sammanläggning av 7 §§ lagen om sammanläggning av

fastigheter å landet för sammanlägg- fastigheter å landet för sammanläggning

stadgade förutsättningar ej äro ning stadgade förutsättningar ej äro

för handen, må i skiftet ingående för handen må i skiftet ingående

1 Senaste lydelse av 12 §, se SFS 1940:102.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

fastighet inom by, som under 1 sägs,

sammanläggas med fastighet, tillhörande

sådan by, så ock med annan

fastighet, såframt denna med alla

sina ägor ingår i skiftet.

3. Har rätten,-------

12 §.

Sedan äganderättsförhållandena

Äro fastigheter, vilka avses skola

ingå i sammanläggning, sådana, att

lagen angående uppsikt å vissa jordbruk

därå äger tillämpning, skall i

yttrandet redogöras för de omständigheter,

d vilka förråttningsmännen

grundat sin ståndpunkt.

13 §.

Förrättningsmännens yttrande i

sammanläggningsfrågan jämte övriga

handlingar i ärendet ävensom i fall,

som i 12 § andra stycket sägs, karta

över fastigheterna skola av lantmätaren

insändas till ägodelningsdomaren.

Sedan denne införskaffat utlåtande

från överlantmätaren och den

ytterligare utredning, vartill omständigheterna

må föranleda, ävensom

vidtagit de övriga åtgärder, som enligt

lagen om sammanläggning av

fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren

före ärendes slutliga

avgörande, överlämne han detsamma

till ägodelningsrätten, varefter

med ärendet vidare så förfares,

som om till ägodelningsrätten hänskjutits

prövning av ansökan om sammanläggning

enligt nämnda lag av de

i 10 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall dessförinnan

meddelat beslut om sammanläggning

förfalla; och skall därom, sedan anmälan

om skiftets inställande inkommit

från förrättningslantmätaren, an
-

(Föreslagen lydelse)

fastighet inom by, som under 1 sägs,

sammanläggas med fastighet, tillhörande

sådan by, så ock med annan

fastighet, såframt denna med alla

sina ägor ingår i skiftet.

■ å densamma.

12 §.

------skälen härför.

13 §.

Förrättningsmännens yttrande i

sammanläggningsfrågan skall jämte

övriga handlingar i ärendet av lantmätaren

insändas till ägodelningsdomaren.

Sedan denne införskaffat utlåtande

från över lantmätaren och

den ytterligare utredning, vartill omständigheterna

må föranleda, ävensom

vidtagit de övriga åtgärder, som

enligt lagen om sammanläggning av

fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren

före ärendes slutliga

avgörande, överlämne han detsamma

till ägodelningsrätten, varefter med

ärendet vidare så förfares, som om

till ägodelningsrätten hänskjutits

prövning av ansökan om sammanläggning

enligt nämnda lag av de i

10 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall - dessförinnan

meddelat beslut om sammanläggning

förfalla; och skall därom, sedan anmälan

om skiftets inställande inkommit

från förrättningslantmätaren, så

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

31

(Gällande lydelse)

teckning göras i lagfarts protokollet

och lagfartsboken samt i fall, varom

i 20 § andra stycket lagen om sammanläggning

av fastigheter å landet

sägs, jämväl i inteckningsprotokollet

och inteckningsboken.

18 §.

Då skifte, vari bys heminägor ingått,

blivit slutligen fastställt, skall

domaren i domsagan därom genast

underrättas.

25 §.

Finnes grundad anledning antaga,

att efter avstyckning inom by, vars

heminägor ligga i storskifte, den avstyckade

ägovidden kommer att läggas

i sambruk med annan samma

ägare eller hans make tillhörig jord

till en brukningsdel av beskaffenhet,

som i 19 kap. 3 § lagen om delning

av jord å landet sägs, må avstyckningen

äga rum utan villkor av sammanläggning,

ändå att sådan enligt

nämnda paragraf erfordras.

Den omständigheten, att efter avstyckning

inom by, som nu sagts,

stamfastigheten ej varder sd beskaffad

som i sagda lagrum föreskrives,

skall ej lända till hinder för avstyckningen,

därest stamfastigheten ligger

i sambruk med annan dess ägare eller

hans make tillhörig jord och jämte

denna bildar en brukningsdel, som

motsvarar nyss omförmälda fordringar

å stamfastighet.

(Föreslagen lydelse)

snart ske kan å inskrivningsdag anteckning

göras i lagfarts- eller fastighetsboken

samt i fall, varom i 20 §

andra stycket lagen om sammanläggning

av fastigheter å landet sägs,

jämväl i intecknings- eller fastighetsboken.

18 §.

Då skifte, vari bys heminägor ingått,

blivit slutligen fastställt, iskall

inskrivningsdomaren i domsagan därom

genast underrättas.

25 §.

Finnes vid fråga om avstyckning

inom by, vars heminägor ligga i storskifte,

grundad anledning antaga, att

efter avstyckningen styckningsdel

kommer att ligga i sambruk med annan

samma ägare eller hans make

tillhörig jord och jämte denna bilda

en brukningsdel av beskaffenhet, som

i 19 kap. 2 och 3 §£ lagen om delning

av jord å landet sägs, må avstyckningen

äga rum utan villkor av sammanläggning,

ändå att sådan erfordras

enligt nämnda lag.

Denna lag skall träda i kraft den

t januari 1948, men, såvitt angår 25 §,

ej tillämpas i avstyckningsårende,

däri utlåtande, varom sägs i 19 kap.

16 § lagen om delning av jord å landet,

meddelats dessförinnan.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

4) Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 5, 10 och 15 §§, 3 kap. 3, 4 och 7 §§,

4 kap. 2 och 3 §§, 5 kap. 8 §, 6 kap. 8, 9 och 13 §§ samt 7 kap. 1 § lagen

den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att 5 kap. 8 a §2 samma lag skall upphöra att

gälla.

(Gällande lydelse)

2 KAP.

5 §•

Förrättningsmannen åligger att om

förrättningen och tiden därför minst

åtta dagar förut bevisligen underrätta

ägare av såväl den tomt, som skall

mätas, som angränsande mark. Kan

ägare eller dess ombud ej med kallelse

träffas, har förrättningsmannen

att ombesörja kallelses införande i

den eller de ortstidningar, vari kommunala

meddelanden för staden intagas,

minst åtta dagar före förrättningen.

Sedan förrättningen sålunda

blivit kungjord, må densamma icke

uppehållas av sakägares utevaro.

I kallelse--------

Där fastighetsregister —--

(Föreslagen lydelse)

2 KAP.

5 §•

Förrättningsmannen åligger att om

förrättningen och tiden därför minst

åtta dagar förut bevisligen underrätta

ägare av såväl den tomt, som skall

mätas, som angränsande mark; kan

ägare eller dess ombud ej med kallelse

träffas, har förrättningsmannen

att ombesörja kallelses införande i

den eller de ortstidningar, vari kommunala

meddelanden för staden intagas,

minst åtta dagar före förrättningen.

Sedan förrättningen sålunda

blivit kungjord, må densamma icke

uppehållas av sakägares utevaro.

Utan hinder av att sakägare ej blivit

underrättad i nyss nämnd ordning,

md förrättningen företagas, därest

han ändock infinner sig vid densamma.

--för tomten.

r tomtbildningslängden.

10 §. 10 §.

Sedan förrättningsmannen avgivit Sedan förrättningsmannen avgivit

utlåtande angående tomtgränsernas utlåtande angående tomtgränsernas

rätta sträckning, förklare förrätt- rätta sträckning, förklare förrätt
-

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 10 § SFS 1935:237 och 15 § SFS 1931:143, beträffande

3 kap. 3 och 7 §§ SFS 1935: 237 samt 4 § SFS 1921:199, beträffande 4 kap. 2 § SFS

1931:143 och 3 § SFS 1938:161 ävensom beträffande 5 kap. 8 §, 6 kap. 8, 9 och 13 §§ samt

7 kap. 1 § SFS 1931:143.

2 Senaste lydelse se SFS 1942: 353.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

33

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ningsmannen å sammanträde med

sakägarna förrättningen i vad den avser

gränsbestämning avslutad; meddele

ock, att den, som är missnöjd

med utlåtandet, har att vid talans

förlust inom trettio dagar därefter till

ägodelningsdomaren ingiva sina till

ägodelningsrätten ställda besvär eller

ock på eget äventyr insända dem med

posten så tidigt, att de före sagda tids

utgång komma ägodelningsdomaren

till handa.

Beträffande förfarandet--— till efterrättelse.

Inom fjorton---framställt begäran.

Sedan utlåtandet---bestämda gränslinjerna.

ningsmannen å sammanträde med

sakägarna förrättningen i vad den avser

gränsbestämning avslutad; meddele

ock, att den, som är missnöjd

med utlåtandet, har att vid talans

förlust inom tjugu dagar därefter till

ägodelningsdomaren ingiva sina till

ägodelningsrätten ställda besvär eller

ock på eget äventyr insända dem med

posten så tidigt, att de före sagda tids

utgång komma ägodelningsdomaren

till handa.

15 §. 15 §.

Vad i detta kapitel föreskrives för Vad i detta kapitel föreskrives för

stad skall ock gälla för samhälle d stad skall äga motsvarande tillämplandet,

varest finnes tomtindelning ning inom annat samhälle, varest finsåsom

i stad. nes tomtindelning såsom i stad, sd

ock eljest inom område å landet, varest

på grund av stadsplan finnes sådan

tomtindelning.

I fråga------delar gälla.

3 KAP.

3 §•

Sammanläggning enligt bestämmelserna

i detta kapitel må ej medgivas

utan så är att sökanden vunnit

lagfart å de särskilda områdena; dock

att, där område förvärvats genom

fång, varmed på grund av äldre lag

sökanden ej varit skyldig lagfara,

lagfart å området ej är erforderlig,

där sökandens åtkomst annorledes

styrkes. Ej heller md sammanläggning

ske, utan så är att icke mera än

ett av områdena är besvärat av beviljad

eller sökt inteckning eller ock,

där flera av områdena äro sålunda

3 KAP.

3 §•

Sammanläggning enligt bestämmelserna

i detta kapitel må ej medgivas

utan så är att sökanden vunnit

lagfart å de särskilda områdena; dock

att, där område förvärvats genom

fång, varmed på grund av äldre lag

sökanden ej varit skyldig lagfara,

lagfart å området ej är erforderlig,

där sökandens åtkomst annorledes

styrkes.

Sammanläggning md ej heller ske

utan så är att något av följande fall

är för handen, nämligen

1. att icke mera än ett av område
-

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 47.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

besvärade, icke något av dem häftar

för andra inteckningar än sådana,

som äro i samma inbördes ordning

gällande jämväl i ett vart av de andra,

dock vare den omständigheten att i

ett av områdena tillika må finnas inteckning

med sämre rätt ej hinder

mot sammanläggningen, sd framt innehavare

av sådan inteckning medgivit

sammanläggningen; och skall

vad nu sagts om inteckning tillämpas

jämväl beträffande fordran eller annan

rättighet, som avses ii 11 kap.

2 § jordabalken.

na är besvärat av beviljad eller sökt

inteckning;

2. att, där två eller flera av områdena

äro sålunda besvärade, icke något

av dem häftar för andra inteckningar

än sådana, som äro i samma

inbördes ordning gällande jämväl i

ett vart av de andra, eller ock, om i

något av områdena tillika må finnas

inteckning med sämre rätt, innehavare

av sådan inteckning medgivit sammanläggningen;

eller

3. att, dår i annat fall ån under 2

sågs mera ån ett av områdena år besvärat

av beviljad eller sökt inteckning,

envar inteckningshavare medgivit

sammanläggningen på grundval

av sådant förslag till förmånsordning

för inteckningarna i den sammanlagda

fastigheten som i fjärde stycket

sågs.

Vid tillämpning av vad sålunda

stadgats skall avseende icke fästas vid

inteckning för servitut eller nyttjanderätt,

såframt den intecknade rättigheten

icke rör mark som skall ingå

i sammanläggningen, eller vid inteckning,

vars dödning blivit hns inskrivningsdomaren

sökt i område varom

fråga är, såframt hinder mot dödningsåtgården

ej föreligger därest

sammanläggningen genomföres. Vad

i andra stycket 2 och 3 är föreskrivet

om att inteckningshavare skall hava

medgivit sammanläggningen gäller

icke, om denna är väsentligen utan

betydelse för hans säkerhet.

Förslag till förmånsordning upprättas

av ågodelningsdomaren, som

därvid, under iakttagande av att inteckningshavares

säkerhet rubbas i

minsta möjliga mån, har att så ordna

inteckningarna som de i förmåns
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

35

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

hänseende anses böra gälla i den sammanlagda

fastigheten. Om det finnes

ändamålsenligt, må äg odelning sdomaren

utsätta sammanträde med sakägarna

för förhandling om förmånsordningen.

Sådant sammanträde kungöres

minst fjorton dagar förut i allmänna

tidningarna och, där så finnes

lämpligt, tidning inom orten, varjämte

sökanden och kända inteckningshavare,

som beröras av sammanläggningen,

inom samma tid kallas genom

rekommenderade brev. Förslaget

till förmånsordning skall för att gälla

godkännas av sökanden.

Vad i denna paragraf sågs om inteckning

skall äga motsvarande tilllåmpning

å fordran och annan rättighet,

som utan inteckning åtnjuter

skydd enligt 11 kap. 2 § jordabalken.

Är område-------återköpsrättens innehavare.

Finner ägodelningsdomaren —------ägodelningsrättens pröv
ning.

Har ägodelningsdomaren upprättat

förslag till förmånsordning som i

fjärde stycket sägs, skall förslaget,

där förordnande om sammanläggning

meddelas, i beslutet därom fastställas

till efterrättelse.

Ägodelningsdomaren åligger-----—---angående sammanlägg
ning.

Beträffande förfarandet--------- till efterrättelse.

4 §■

Varder ansökning om sammanläggning

av områden, som utgöra tomt,

bifallen, och är i ett eller flera av

dem beviljad inteckning, som icke

gäller i det eller de andra, skall inteckningen

därefter gälla i hela den

sålunda bildade fastigheten. Varder

efter sammanläggningen, men på

grund av tidigare rätt till område,

4 §•

Sammanläggas områden, som utgöra

tomt, och besväras ett eller flera

av dem av inteckning, som icke gäller

i det eller de andra, skall inteckningen,

med det förmånsläge som

må hava fastställts vid sammanläggningen,

besvära hela den genom sammanläggningen

bildade fastigheten.

Inteckningar, som avses i 3 § tredje

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

varmed annat område sammanlagts,

ansökan om inteckning gjord eller

fullföljd, skall den inteckning, där

ansökningen bifalles, fastställas att

gälla i hela den nybildade fastigheten.

7 §•

Så snart ansökning om sammanläggning

inkommit, skall ägodelningsdomaren

lämna domstolen i orten

meddelande därom; give han ock

ofördröjligen, sedan ärendet avgjorts,

domstolen underrättelse om beslutet.

Om ansökningen så ock om beslut

däröver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet.

Skall enligt vad i

4 § sägs inteckning gälla jämväl i

annat område ån det, vari den beviljats,

göres anteckning därom i inteckning

sprotokollet.

Beslut, varigenom

Rörande av--

stycket första punkten, skola icke

gälla i den nybildade fastigheten.

Varder efter sammanläggningen,

men på grund av tidigare rätt till område,

varmed annat område sammanlagts,

ansökan om inteckning gjord

eller fullföljd, skall den inteckning,

där ansökningen bifalles, fastställas

att gälla i hela den nybildade fastigheten.

7 §•

Så snart ansökning om sammanläggning

inkommit, skall ägodelningsdomaren

lämna inskrivningsdomaren

meddelande därlom; give ock ofördröjligen,

sedan ärendet avgjorts, inskrivningsdomaren

underrättelse om

beslutet.

Angående förordnande om sammanläggning

skall så snart ske kan

å inskrivningsdag anteckning göras

i fastighetsboken. Skall till följd av

sammanläggning inteckning besvära

del av eller andel i den nybildade

fastigheten, vari den förut icke gällt,

eller har intecknings förmånslåge i

denna fastighet blivit bestämt vid

sammanläggningen, skall ock anteckning

därom göras enligt vad nyss

sagts.

---för registret.

för fastighetsregistret. 4

4 KAP. 4 KAP.

2 §. 2 §.

Medgivande till-------— fråga är.

Bestämmelserna i 3 kap. 2 § tred- Bestämmelserna i 3 kap. 2 § tredje

stycket och 3 § första och andra je stycket och 3 § första, andra, fredstyckena

i fråga om villkoren för je, fjärde, femte och sjätte styckena

sammanläggning, varom där är frå- i fråga om villkoren för sammanga,

i 3 § tredje, fjärde och femte läggning, varom där är fråga, i 3 §

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

37

(Gällande lydelse)

styckena om ordningen för ärendets

prövning, i 4, 5 och 6 §§ om verkan

av sådan sammanläggning och i 7 §

om underrättelse till domstolen i orten

och till den, som för fastighetsregistret,

samt om anteckning i lagfarts-

eller inteckningsprotokollet i

ärende, som i sagda paragraf avses,

skola äga motsvarande tillämpning

beträffande sammanläggning, varom

1 detta kapitel stadgas.

3 §.

Häftar fastighet, varom fråga är,

för frälseränta eller för avgäld från

till skatte försålt halländskt kyrkohemman

eller för lån, som av allmänna

medel lämnas för beredande av odlingsföretag,

eller för förskott av dylika

medel för avlösning av frälseränta

eller för avlösning av avgäld,

som nyss nämnts, och vilar ej ansvar

för samma ränta, avgäld, lån eller

förskott jämväl å de övriga fastigheterna,

må sammanläggning ej äga

rum, såframt ej den, som på grund

av inteckning eller jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken i någon av sistnämnda

fastigheter äger säkerhet för fordran

eller annan rättighet, medgivit

sammanläggningen. 5

5 KAP.

8 §•

Avstyckning inom område, för vilket

finnes fastställd stadsplan, må ej

sd verkställas, att stadsplanens genomförande

eller kvarterens lämpliga

indelning i tomter därigenom försvåras.

(Föreslagen lydelse)

sjunde, åttonde, nionde och tionde

styckena om ordningen för ärendets

prövning, i 4, 5 och 6 §§ om verkan

av sådan sammanläggning och i 7 §

om underrättelse till inskrivningsdomaren

och till den, som för fastighetsregistret,

samt om anteckning i

fastighetsboken i ärende, som i sagda

paragraf avses, skola äga motsvarande

tillämpning beträffande sammanläggning,

varom i detta kapitel stadgas.

3 §•

Häftar fastighet, varom fråga är,

för frälseränta eller för avgäld från

till skatte försålt halländskt kyrkohemman

eller för lån, som av allmänna

medel lämnas för beredande av odlingsföretag,

eller för förskott av dylika

medel för avlösning av frälseränta

eller för avlösning av avgäld,

som nyss nämnts, och vilar ej ansvar

för samma ränta, avgäld, lån eller

förskott jämväl å de övriga fastigheterna,

må sammanläggning ej äga

rum, såframt ej den, som på grund

av inteckning eller jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken i någon av sistnämnda

fastigheter äger säkerhet för fordran

eller annan rättighet, medgivit

sammanläggningen eller denna år väsentligen

utan betydelse för honom.

5 KAP.

8 §•

1 mom. Avstyckning inom område,

för vilket enligt fastställd generalplan,

stadsplan eller byggnadsplan eller på

annan grund särskilda bestämmelser

med avseende å markens bebyggande

gälla, må ej verkställas så, att områ
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Inom område, för vilket Konungen

fastställt stomplan eller utomplansbestämmelser

eller jämlikt äldre lag

förordnat, att särskilda föreskrifter

skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens

ordnande, må avstyckning

ej så verkställas, att tilllämpningen

av nämnda plan, bestämmelser

eller föreskrifter motverkas.

Ej må i något fall avstyckning så

verkställas, att markens ändamålsenliga

bebyggande försvåras

dets ändamålsenliga bebyggande försvåras

eller syftet med bestämmelserna

eljest motverkas; dock må Konungens

befallningshavande medgiva

undantag, når särskilda skäl åro därtill.

Inom område, för vilket regionplan

fastställts, skall ock denna beaktas.

2 mom. Har inom visst område tätbebyggelse

uppkommit eller år sådan

bebyggelse att vänta inom nära förestående

tid eller kan eljest avstyckning

av flera lägenheter framdeles

förväntas, må, innan stadsplan eller

byggnadsplan blivit fastställd, avstyckning

icke verkställas så, att områdets

ändamålsenliga bebyggande

försvåras eller lämplig planläggning

av området eljest motverkas, och skall

förty utom annat iakttagas, att vägar

och allmänna platser kunna anordnas

när behov därav uppkommer.

Finnes fast fornlämning, skall därtill

hörande område såvitt möjligt kunna

avsättas till öppen plats. Med avseende

å tillämpningen i övrigt av vad

i detta stycke stadgas äger Konungens

befallningshavande meddela de

anvisningar som prövas erforderliga.

Når fråga väckts om upprättande

av stadsplan eller byggnadsplan för

visst område eller om ändring av sådan

plan, äger Konungens befallningshavande

i erforderlig utsträckning

meddela förbud mot avstyckning

inom området utan Konungens befallningsliavandes

medgivande. I den

män så finnes lämpligt äger Konungens

befallningshavande bestämma, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

39

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

avstyckning utan hinder av förbud

som nyss sagts md äga rum därest

stadsarkitekten ej funnit anledning

till erinran däremot.

Anvisningar och förbud varom förmäles

i detta moment skola lända till

efterrättelse utan hinder av färd klagan.

3 mom. Erfordras enligt vad i 1

eller 2 mom. stadgas Konungens bef

all ning shav andes medgivande till avstyckning,

md förrättningsmannen

utan hinder av att sådant medgivande

ej erhållits meddela tillstånd till

avstyckningen under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller

förrättningsmannen finner olämpligt

att fortsätta förrättningen, skall han

förklara denna vilande och insända

handlingarna i ärendet till magistraten,

som har att med eget yttrande

anmäla det hos Konungens befallningshavande.

Samma lag vare, om

förrättningsmannen finner att avstyckning

ej bör äga rum utan att

fråga om upprättande av stadsplan

eller byggnadsplan eller om ändring

av sådan plan blivit prövad.

Avstyckning av ett flertal smärre

lågenheter för bostadsändamål eller

för beredande av plats för industriella

anläggningar eller i annat liknande

syfte md inom område, för vilket

stadsplan icke finnes fastställd, ej

ske, med mindre magistraten godkänt

plan att lända till efterrättelse

vid avstyckning inom området.

8 a §.

8 a §.

(Utgår.)

Vid uppgörande av plan, varom nu

sagts, skall iakttagas, att möjlighet

beredes till anordnande ej mindre av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lämpliga trafikleder samt öppna

platser inom och utfartsvågar från

det till avskiljande avsedda området

än även, i den mån så prövas erforderligt,

av ledningar för belysning,

för tillförsel av vatten och för avlopp

jämte reningsanordningar. Finnes fast

fornlämning, skall därtill hörande

område såvitt möjligt avsättas till öppen

plats.

Finner byggnadsnämnd, att beträffande

visst område, för vilket stadsplan

ej finnes fastställd, förhållande,

varom i första stycket sägs, är för

handen, utan att sådan plan, som där

omförmäles, blivit av magistraten

godkänd, göre om förhållandet anmälan

hos magistraten; och må i ty

fall avstyckning inom samma område

ej företagas eller fortsättas, därest ej

magistraten därtill lämnar tillstånd.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning, dd förrättningsman i avstyckningsärende,

som till honom

överlämnats, finner sådant fall föreligga,

varom i första punkten sågs.

6 KAP.

6 KAP.

8 §. 8 §.

Ägoutbyte må, utöver vad som följer Ägoutbyte må, utöver vad som följer

av 1 §, ske jämväl där bestående fas- av 1 §, ske jämväl där bestående fastighetsindelning

ej överensstämmer tighetsindelning ej överensstämmer

med gällande stadsplan, tomtindel- med fastställd generalplan, stadsplan

ning eller stomplan och sådan över- eller tomtindelning och sådan överensstämmelse

utan någon delägares ensstämmelse utan någon delägares

förfång främjas genom ägoutbytet. förfång främjas genom ägoutbytet.

Uppgår skillnaden----—--delägares förfång.

I fråga----------motsvarande tillämpning.

9 §•

9 g.

Inom område, för vilket finnes fast- Inom område, för vilket finnes

ställd stadsplan eller stomplan, må fastställd generalplan, stadsplan eller

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

41

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ägolott ej så utläggas, att planens

genomförande eller kvarters lämpliga

indelning i tomter därigenom försvåras.

Har Konungen för visst område

fastställt utomplansbestämmelser eller

jämlikt äldre lag förordnat, att särskilda

föreskrifter skola tillämpas

med avseende å byggnadsverksamhetens

ordnande, må inom det område

ägolott icke så utläggas, att tillämpningen

av dessa bestämmelser eller

föreskrifter motverkas.

13 §.

Innan förrättning--—----

Beslut om fastställelse må överklagas

av byggnadsnämnden, som därav

utan dröjsmål skall erhålla del. 7

byggnadsplan eller på annan grund

särskilda bestämmelser med avseende

å markens bebyggande gälla, må

ägolott ej utläggas så, att områdets

ändamålsenliga bebyggande försvåras

eller syftet med bestämmelserna eljest

motverkas; dock må Konungens

befallningshavande medgiva undantag,

när särskilda skål äro därtill.

Inom område, för vilket regionplan

fastställts, skall ock denna beaktas.

13 §.

- — från byggnadsnämnden.

Beslut, varigenom laga skifte blivit

fastställt eller tillstånd därtill

meddelats efter underställning, må

överklagas av byggnadsnämnden, som

utan dröjsmål skall erhålla del av beslutet.

För varje —

Till fastighetsregistret

Tomtboken skall hava sådan uppställning,

att den jämväl innehåller

uppgifter om beslut, innefattande

fastställelse å eller ändring i stadsplan

eller tomtindelning, om särskilda

bestämmelser, som Konungen

jämlikt äldre lag meddelat med avseende

å sättet för byggnadskvarters

användande, ävensom om andra

bygnadsbestämmelser, så vitt de icke

äro föremål för inteckning efter vad

7 KAP.

1 §•

inom staden.

fastigheter enskilt.

Tomtboken skall hava sådan uppställning,

att den jämväl innehåller

uppgifter om beslut, innefattande

fastställelse å eller ändring i stadsplan

eller tomtindelning, om särskilda

bestämmelser, som Konungen

jämlikt äldre lag meddelat med avseende

å sättet för byggnadskvarters

användande, ävensom om andra

byggnadsbestämmelser, så vitt de icke

äro föremål för inteckning efter vad

7 KAP.

1 §•

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

om servitut är stadgat samt magistraten

meddelat föreskrift om deras anmärkande,

så ock om huruvida område

är att hänföra till gammal eller

ny stadsdel. Har Konungen fastställt

stomplan eller utomplansbestämmelser

eller jämlikt äldre lag förordnat,

att särskilda föreskrifter skola tilllämpas

med avseende å byggnadsverksamhetens

ordnande inom område

utom stadsplan, skall beslutet anmärkas

i stadsägoboken eller bihang

B vid de fastigheter eller områden beslutet

angår. Vad nyss är sagt gälle

ock, om i stadsplan finnas bestämmelser

angående användandet för

visst ändamål av fastighet eller område,

som är upptaget i stadsägoboken

eller nämnda bihang.

Föreskrift, som------

(Föreslagen lydelse)

om servitut är stadgat samt magistraten

meddelat föreskrift om deras anmärkande,

så ock om huruvida område

är att hänföra till gammal eller

ny stadsdel. Skola enligt fastställd

generalplan, byggnadsplan eller

utomplansbestämmelser särskilda

föreskrifter tillämpas med avseende

å byggnadsverksamhetens ordnande

inom område utom stadsplan eller

har Konungen eljest meddelat sådana

föreskrifter, skall det anmärkas i

stadsägoboken eller bihang B vid de

fastigheter eller områden beslutet angår.

Vad nyss är sagt gälle ock, om

i stadsplan finnas bestämmelser angående

användandet för visst ändamål

av fastighet eller område, som

är upptaget i stadsägoboken eller

nämnda bihang.

— särskilt fall.

Denna lag skall tråda i kraft den

1 januari 1948; dock skall förrättning,

som sökts före nämnda dag,

handläggas och prövas jämlikt äldre

lag.

Med avseende å avstyckningsplan

som vid denna lags ikraftträdande är

gällande skall vad i 5 kap. 8 § och

6 kap. 9 § stadgas rörande byggnadsplan

äga motsvarande tillämpning.

Ändring av avstyckningsplan må

verkställas på sätt förut skett.

Förbud mot avstyckning, som vid

lagens ikraftträdande gäller enligt 5

kap. 8 a <?, skall lända till efterrättelse

intill dess Konungens befallningshavande

annorlunda förordnar; dock

skall ansökan om tillstånd prövas av

Konungens befallningshavande, där

den ej inkommit till magistraten före

nya lagens ikraftträdande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

43

5) Lag

angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om

rätt i vissa fall för nyttjanderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

I fråga--- —

Fullföljes talan

Den i

Skall med

Är fråga om område i stad eller

annat samhälle, för vilket skall föras

fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser, skall fastställelse

meddelas, därest områdets

avskiljande överensstämmer med vad

i 5 kap. 6, 8 och 12 §§ i lagen om

fastighetsbildning i stad är stadgat.

Meddelas fastställelse, skall, såvitt

framställning därom gjorts, det avstyckade

området åsättas särskilt

namn.

Är fråga om annat område än i

nästföregående stycke sägs, skall fastställelse

meddelas, därest områdets

avskiljande överensstämmer med vad

i 19 kap. 2 §, 12 § första och tredje

styckena, 13 § andra, tredje, fjärde

och femte styckena samt 20 § lagen

om delning av jord å landet är stadgat.

Har marken före den 1 januari

1928 tillagts fastighet genom sämjedelning,

må den avskiljas, såframt

densamma jämte annan mark, som

avstyckats eller avsöndrats från fastigheten,

ej överstiger hälften av fas
-

12 § förmäles.

Är fråga om område i stad eller

annat samhälle, för vilket skall föras

fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser, skall fastställelse

meddelas, därest områdets

avskiljande överensstämmer med vad

i 5 kap. 6 §, 8 § 1 niom. och 12 § i

lagen om fastighetsbildning i stad är

stadgat. Meddelas fastställelse, skall,

såvitt framställning därom gjorts,

det avstyckade området åsättas särskilt

namn.

Är fråga om annat område än i

nästföregående stycke sägs, skall fastställelse

meddelas, därest områdets

avskiljande överensstämmer med vad

i 19 kap. 1 § andra stycket, 12 § första

och tredje styckena, 13 § 2 mom.

samt 20 § lagen om delning av jord

å landet är stadgat. Har marken före

den 1 januari 1928 tillagts fastighet

genom sämjedelning, må den dock

avskiljas, såframt densamma jämte

annan mark, som avstyckats eller avsöndrats

från fastigheten, ej överstiger

hälften av fastighetens ägovidd.

18 §. 18 §

---annorlunda stadgat.

----- — är stadgat.

beslut avgjord.

Senaste lydelse se SFS 1939: 74.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Gällande lydelse)

tighetens ägovidd. Inom de på bekostnad

eller med understöd av staten

storskiftade delarna av Kopparbergs

län må i nämnda fall, när skäl därtill

äro, fastställelse meddelas, ändå

att mera än hälften av ägovidden varder

avskild.

Om beslut

(Föreslagen lydelse)

Inom de på bekostnad eller med understöd

av staten storskiftade delarna

av Kopparbergs län må i nämnda

fall, när skäl därtill äro, fastställelse

meddelas, ändå att mera än hälften

av ägovidden varder avskild.

Konungens befallningshavande.

Denna lag skall träda i kraft den 1

januari 1948 men ej tillämpas i fall,

då förrättningen sökts dessförinnan.

I samband med Kungl. Maj:ts proposition har utskottet till behandling

förehaft följande i anledning av propositionen inom riksdagen väckta motioner,

nämligen

i första kammaren:

nr 279 av herrar Holmbäck och Sundelin,

nr 286 av herr Björkman m. fl.,

nr 287 av herr Holmbäck; samt

i andra kammaren:

nr 418 av herr Hedlund i Rådom m. fl.,

nr 429 av herr Svensson i Ljungskile och

nr 430 av herr Ståhl m. fl.

Motionärernas yrkanden återgivas i samband med utskottets yttrande i de

ämnen som beröras av motionerna.

I fråga om de skäl som ligga till grund för de genom propositionen framlagda

förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen. Beträffande motiveringen till motionärernas

yrkanden hänvisas till motionerna.

Inledning.

Gällande regler om fastighetsbildning återfinnas, beträffande städer och

stadsliknande samhällen i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i

stad och för den egentliga landsbygden i lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet och lagen samma dag om sammanläggning av fastigheter å

landet. För de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna

av Kopparbergs län finnas särskilda bestämmelser rörande delning och

sammanläggning av jord.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

45

Jorddelningslagen och sammanläggningslagen, liksom även fastighetsbildningslagen,

ha vid flera tillfällen ändrats. Av större principiell räckvidd var

den revision som år 1937 vidtogs av jorddelningslagens bestämmelser om avstyckning

och som avsåg att förebygga tillkomsten av icke bärkraftiga jordbruksfastigheter.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 maj 1938 (nr 234) hemställde riksdagen,

att Kungl. Maj :t ville låta verkställa en allmän revision av lagstiftningen

om delning av jord å landet. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9

juni 1939 tillkallades såsom särskilda sakkunniga för utredning rörande revision

av fastighetsbildningsväsendet å landet m. m. generaldirektören H.

Malmberg, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare småbrukaren

J. A. Andersson i Tungelsta, ryttmästaren godsägaren N. R. Berg,

ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren C. A. D. Jonsson i

Skedsbygd, ledamoten av riksdagens första kammare hemmansägaren P. J.

Näslund, häradshövdingen J. O. Odencrants, byråchefen G. Palm och hovrättsrådet,

numera regeringsrådet S. G. L. Quensel. De sakkunniga, vilka antogo

benämningen fastighetsbildningssakkunniga, ha sedermera med skrivelse

den 1 september 1944 avlämnat betänkande med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet

samt förslag till lag om sammanläggning av fastigheter å landet, m. m. (SOU

1944:46).

Fastighetsbildningssakkunnigas förslag till lag om ändring i jorddelningslagen

avser i främsta rummet 19 kap. i lagen, vilket handlar om avstyckning.

De sakkunniga ha därjämte förordat vissa ändringar i andra kapitlet av

jorddelningslagen, främst 21 kap., ehuru de icke påkallades av revisionen

av avstycknings- och sammanläggningsbestämmelsema. Betänkandet innehåller

vidare förslag till ändringar i andra lagar och förordningar av huvudsakligen

följdförfattnings natur.

Sedan utlåtanden över betänkandet inhämtats från ett flertal myndigheter

och sammanslutningar, har frågan om ny lagstiftning rörande avstyckning

och sammanläggning varit föremål för fortsatt beredning inom justitiedepartementet.

Därvid ha på grundval av fastighetsbildningssakkunnigas förslag

och de inkomna yttrandena utarbetats de vid propositionen fogade lagförslagen.

Utskottet kommer att, i anslutning till vad som skett i propositionen, redogöra

för förslagets regler om avstyckning och om sammanläggning under

särskilda avdelningar i detta utlåtande.

A. Ändrade bestämmelser om avstyckning.

Fastighetsbildningssakkunniga ha ansett den första omsorgen vid översyn

av faslighetsbildningslagstiftningen böra vara att söka hindra försämring av

den nuvarande fastighetsindelningen. Det uttalas i betänkandet, att den skada

som tillskyndas jordbruket genom jorddelning vore att tillskriva avstyckning
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

arna i högre grad än skiftena, och de sakkunniga ha därför funnit mest

brådskande att överse avstyckningsreglema. Det är med hänsyn till detta

förslagets huvudsyfte naturligt, att de i sakligt hänseende mest betydande nyheterna

i förslaget röra de jordpolitiska villkoren för avstyckning. Sakkunnigförslaget

är emellertid icke begränsat till dessa villkor; även övriga delar

av avstyckningskapitlet ha gjorts till föremål för översyn. En allmän översikt

över sakkunnigförslagets innehåll har lämnats å s. 52—57 i propositionen.

Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

I de avgivna remissyttrandena har behovet av en skärpt jordpolitisk kontroll

vid avstyckning i allmänhet vitsordats. Ett stort antal remissinstanser har

emellertid uttalat betänkligheter mot att genomföra en partiell reform av den

innebörd och omfattning som föreslagits av de sakkunniga. En redogörelse

för yttrandena i denna del återfinnes å s. 57—70 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i fråga om

lagstiftningens omfattning förklarat, att i den mån remissinstansernas erinringar

tagit sikte på de olägenheter som vore förenade med en partiell reform

de borde i viss omfattning beaktas. Departementschefen har i detta

avseende vidare yttrat, bland annat:

»Det synes sålunda knappast välbetänkt att till särskild behandling utbryta

sådana delar av avstyckningskapitlet som ha närmare samband med

jorddelningslagens bestämmelser i övrigt och som därför kunna förväntas

komma att röna inverkan av den fortsatta revisionen. Detta torde i synnerhet

gälla de regler som ha avseende å själva avstyckningsinstitutets struktur.

Frågan om detta instituts utformning lärer ej kunna bringas till en

slutgiltig lösning i detta sammanhang. Avstyckningsinstitutet måste nämligen

till sin innebörd och funktion anses vara i väsentlig grad beroende

ej mindre av utformningen av övriga jorddelningsformer än även av den

inom lagberedningen pågående revisionen av civilrättens regler om äganderätt

till jord. Samma betraktelsesätt gör sig gällande beträffande förrättningsförfarandet.

Man torde få utgå ifrån att reglerna härom till stor

del måste vara gemensamma för nu ifrågavarande och andra jorddelningsinstitut.

Frågan, hur önskemålen om ett enklare och därmed också billigare

och snabbare förfarande skola kunna tillgodoses, synes därför böra

prövas i ett större sammanhang. Härtill kommer, att lösningen av frågan om

förrättningsförfarandet enligt sakens natur nära sammanhänger med frågan

om lantmäteriets organisation. Denna fråga har varit föremål för utredning

av särskilt tillkallade sakkunniga, vilka i december 1946 avgivit betänkande

med förslag i ämnet. Det torde i detta läge icke vara möjligt att nu taga

ställning till det sätt varpå förrättningsförfarandet bör utformas.

Den nu förordade begränsningen medför vidare, att ej heller de i betänkandet

avhandlade spörsmål som hänföra sig till fastställelseproceduren

eller de fastighetsbildande myndigheternas sammansättning och uppgifter

böra nu upptagas till prövning.

Några olägenheter torde icke uppstå, om man låter nu nämnda frågor anstå

till den slutliga revisionen av jorddelningslagen. Det huvudsakliga syftet

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

47

med förslaget lärer nämligen kunna vinnas genom en omarbetning av de

ur jordpolitisk synpunkt uppställda villkoren för avstyckning. Att en dylik

revision är av behovet påkallad har bekräftats i åtskilliga av de inkomna

remissyttrandena.

Ett spörsmål som äger nära samband med de jordpolitiska villkoren för

avstyckning är frågan om avstycknings förhållande till planlagstiftningen.

Jag har för avsikt att på grundval av ett av stadsplaneutredningen år 1945

avgivet betänkande för innevarande års riksdag framlägga förslag till byggnadslag

jämte vissa därtill hörande författningar. Med hänsyn härtill har det

synts mig lämpligt att vid utarbetandet av förevarande förslag till ändringar

i jorddelningslagen till övervägande upptaga fastighetsbildningssakkunnigas

förslag jämväl i de delar som äga samband med nyssnämnda lagstiftningsfråga.

De sakkunniga ha velat underlätta kontakten mellan de fastighetsbildande

myndigheterna och de övriga institutioner åt vilka det allmänna anförtrott

uppsikt och ledning av bygdens näringsliv, särskilt egnahemsnämnder, hushållningssällskap,

skogsvårdsstyrelser och jordbrukskommissioner, och ha i

detta syfte föreslagit inrättandet av s. k. fastighetsbildningsnämnder, sammansatta

av ledamöter i nyssnämnda institutioner. Enligt de riktlinjer för

den framtida jordbrukspolitiken som chefen för jordbruksdepartementet uppdragit

i anslutning till vissa till lagrådet i annat sammanhang remitterade

lagförslag torde statsmakterna böra i ökad utsträckning lämna sin medverkan

till en omfattande rationalisering av det svenska jordbruket. Verkställigheten

av den statliga rationaliseringsverksamheten bör, enligt vad i nyssnämnda

lagrådsremiss anförts, anförtros åt särskilda lokalorgan, kallade

lantbruksnämnder, vilka skulle ersätta de nuvarande egnahemsnämnderna

men ha en i viss mån avvikande sammansättning. En dylik lantbruksnämnd

skulle finnas inom varje hushållningssällskaps verksamhetsområde. A dessa

nämnder skulle ankomma att omhänderha, bland annat, den statliga verksamheten

för att främja jordbrukets yttre rationalisering ävensom att medverka

vid utövningen av den jordpolitiska kontrollen beträffande nybildningen

av jordbruksfastigheter. De arbetsuppgifter som enligt sakkunnigförslaget

borde fullgöras av fastighetsbildningsnämndema skulle sålunda enligt de inom

jordbruksdepartementet utarbetade förslagen komma att tillhöra lantbruksnämndernas

verksamhetsfält. Sedan dessa organ trätt i verksamhet,

torde något utrymme knappast komma att finnas för de föreslagna fastighetsbildningsnämnderna.

Med hänsyn till det anförda har jag ansett, att de

sakkunnigas förslag på denna punkt icke bör genomföras.

Däremot har jag ansett mig böra framlägga förslag, som möjliggör att

beslut varigenom meddelats tillstånd till eller fastställelse å jorddelningsförrättning

dragés under högre rätts prövning. Denna fråga ha de sakkunniga,

såsom tidigare anmärkts, förklarat sig ämna upptaga i samband med en

fullständigare revision av fastighetsbildningsväsendet. Om man emellertid

nu skärper de jordpolitiska villkoren för avstyckning, torde det allmännas

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

intresse av en effektiv och likformig tillämpning av lagbestämmelserna kräva,

att beslut som rör ifrågasatt jorddelnings lämplighet må kunna genom någon

talesman för det allmänna överklagas hos högre instans.

I övrigt torde på sätt de sakkunniga föreslagit böra i förevarande sammanhang

vidtagas vissa smärre ändringar i jorddelningslagen. Sålunda synas

jorddelningslagens bestämmelser om förening vid servitutsutbrytning

liksom gällande föreskrifter om underrättelse till byggnadsnämnd om påbörjad

jorddelningsförättning böra ändras i huvudsaklig överensstämmelse

med sakkunnigförslaget. Den av mig förordade revisionen av reglerna om avstyckning

drager också med sig behov av några huvudsakligen formella ändringar

i 19 och 21 kap. jorddelningslagen samt vissa andra lagar.»

Utskottet övergår härefter till en redogörelse för huvudgrunderna för de

nya bestämmelserna om avstyckning.

Sakkunuigförslaget.

I betänkandet har inledningsvis framhållits, att spörsmålet vad som vore

jordpolitiskt lämpligast vid fastighetsbildning till en början berodde av de

syften denna politik fullföljde. Inom förevarande lagstiftning syntes härutinnan

det näringspolitiska eller nationalekonomiska intresset böra träda i

förgrunden och, som fråga vore om landsbygden, bleve det självfallet jordbruksnäringen

som i första hand komme i åtanke, om ock hänsyn måste

tagas till andra näringar liksom även till olika socialpolitiska krav.

Enligt vad de sakkunniga anföra har kritiken mot de nuvarande jordbruksfastigheterna

framför allt gått ut på att de vore för små för att jordens

produktionsförmåga skulle kunna till fullo utnyttjas och de särskilda jordbruken

bliva ekonomiskt lönande företag. De sakkunniga ha på tal om

olika typer av jordbruksfastigheter förfäktat, att såväl storbruket

som den medelstora gården, omslutande brukningsdelar från den

mindre herrgårdstypen ned till det s. k. familjejordbruket, vore lämpliga

brukningsenheter. Av sociala skäl borde därjämte stödjordbruket anses såsom

godtagbar typ av jordbruksfastighet. Frånsett stödjordbruk borde mindre

jordbruk än familjejordbruk eller s. k. ofullständiga jordbruk icke få

bildas.

Med hänsyn till den ringa omfattning i vilken naturförhållandena möjliggjorde

lämpliga storbruk kunde man enligt de sakkunnigas mening anse

den medelstora gården såsom idealisk normaltyp för jordbruk i vårt land.

Denna kategori inrymde många olika storleksgrader uppifrån det måttligt

stora jordbruket av herrgårdstyp ned till det minsta verkliga bondejordbruket,

vilket kunde föda en vanlig jordbrukarfamilj och därför enligt modernt

jordpolitiskt språkbruk plägade kallas familjejordbruk. Beträffande frågan,

huruvida inom gruppen medelstora gårdar större borde föredragas framför

mindre eller tvärtom, så vore för jordbruksnäringen av stort intresse, att

även gårdar av större mått än familjejordbruket funnes, där förhållandena

det medgåve. Och särskilt som även de något större jordbruken inom nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

49

ifrågavarande grupp redan börjat bliva jämförelsevis sällsynta, gällde här

liksom i fråga om storbruken, att det vore angeläget att icke de något större

enheterna sönderstyckades, där det ej kunde ske utan att möjligheterna

att ekonomiskt utnyttja jorden försämrades.

Såsom förut antytts, kunna enligt de sakkunnigas uppfattning de jordbruk

som falla nedom minimigränsen för ett familjejordbruk eller de ofullständiga

jordbruken icke godtagas såsom lämplig fastighetstyp. Det har synts

de sakkunniga vara av vikt, att denna mellanform mellan stödjordbruket

och den i sig bärkraftiga jordbruksfastigheten, vars lägsta grad vore familjejordbruket,

tydligt utmönstrades från de gedtagliga typerna av jordbruk. De

sakkunniga ha framhållit, att gränsen mellan familjejordbruket och det

ofullständiga jordbruket näppeligen kunde fixeras genom generella bestämningar;

här kunde i ena eller andra riktningen inverka en sådan mängd

olika faktorer, att försök att angiva och avväga dem lätt kunde leda till

alltför stor schablonisering. Ytterst vore det icke fastighetens storlek, dess

areal odlingsvärd jord, utan dess tillräcklighet för ett bärkraftigt jordbruk

som avsåges.

Med tanke på att naturen själv i vissa landsdelar hindrar bildandet av tillräckliga

komplex av odlad jord framhålla de sakkunniga, att de icke odlings

vårda områdena i dessa trakter i regel vore skogrika; genom att kombinera

jordbruket med skogsbruket kunde de förra få ersättning för vad som

kunde brista i inägojordens storlek samt olägenheterna av klimatets hårdhet

i viss mån utjämnas. Jordbruket borde här ha stöd av skog. Av ålder hade

också, framhålla de sakkunniga, jordbruk och skogsbruk drivits i så intimt

samband med varandra, att de i allmänna föreställningssättet nästan smultit

samman till ett begrepp.

En företeelse på gränsen mellan det ofullständiga jordbruket och bostadslägenheter

är arbetarsmåbruket eller såsom det kallas i betänkandet stödjordbruket.

Det är enligt de sakkunnigas mening av största vikt, att skillnaden

mellan stödjordbruket och det ofullständiga jordbruket såvitt möjligt dragés

skarp, så att ej jordbruk av det senare slaget inrättas under åberopande av

de om stödjordbruk gällande reglerna. Stödjordbruket skilde sig från det

ofullständiga jordbruket däri, att stödjordbruket vore av så ringa omfattning,

att icke någon som förvärvade det rimligtvis kunde frestas att försöka

livnära sig enbart på detsamma utan måste beräkna få sin bärgning huvudsakligen

genom annat arbete. Enligt uttalande i betänkandet kunde man i

regel icke som stödjordbruk beteckna ett jordbruk, vilket kunde föda mer än

ett par kor och några smådjur. Vore fastigheten ay den storleksordning, att

avkastningen försloge jämväl till hållande av egna dragdjur, syntes den i

regel icke vara hänförlig till hithörande grupp.

De i sakkunnigförslaget uppställda jord politiska villkoren

för avstyckning innefatta i likhet med gällande lag ett allmänt krav, att nybildad

fastighet skall vara lämplig för det avsedda ändamålet. Till utveckling

av denna fordran ha därjämte upptagits vissa speciella regler, företrädesvis

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 9 samt. 2 avd. Nr 47.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

avseende jordbruksfastigheters beskaffenhet. I sakkunnigförslaget ha vidare

meddelats särskilda bestämmelser till skydd mot ändringar i fastighetsindelningen,

som kunna antagas medföra skada för bestående jordbruk eller skogsbruk.

Såväl de speciella lämplighetsföreskrifterna som bestämmelserna till

skydd för bestående jordbruk och skogsbruk innehålla stadganden, vilkas

syfte är att tillförsäkra jordbruksfastigheter erforderlig skogstilldelning.

Beträffande frågan om skogens behandling i fastighetsbildningsliänseende

innefatta lagens bestämmelser härom två huvudregler: dels skall

varje till jordbruk avsedd fastighet innehålla skog för tillgodoseende av nödigt

husbehov och dels skall i ort med riklig skogstillgång, där för drivande av

självständigt jordbruk i allmänhet är erforderligt att inom fastighetens gränser

finnes skog utöver husbehovet, nybildad fastighet erhålla sådan skog, tillräcklig

att utgöra varaktigt stöd för jordbruket. Dessa krav på tilldelning av

skog må emellertid eftergivas i särskilda fall. Regeln om husbehovsskog sättes

sålunda ur kraft, där styckningsfastighetens tillgång å skog icke medgiver

den föreskrivna tilldelningen ävensom där det i ort med ringa skogstillgång

prövas för skogens bestånd angeläget, att skogsmarken i sin helhet tillfaller

en i förrättningen ingående fastighet. Regeln om husbehovsskog är ej

heller tillämplig i ort, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden är

uppenbart, att för drivande av självständigt jordbruk icke är erforderligt att

till jordbruksfastighet hör skogsmark. Från den för orter med riklig skogstillgång

uppställda regeln om stödskog må enligt lagen avvikelse ske dels i

den mån tillgång till sådan skog saknas och dels om det i det särskilda fallet

är uppenbart, att fa«tigheten kan bestå utan tillgång på sådan skog samt

jordbrukets fördel av stödskog icke därigenom minskas.

De sakkunniga ha vid övervägande av frågan om skogens betydelse för ett

bärkraftigt jordbruk funnit, att lagens krav på skogstilldelning bör i princip

bibehållas men att stadgandena härom böra erhålla en i såväl sakligt som

formellt hänseende annan utformning. På sätt tidigare omnämnts ha de sakkunniga

på tal om de ofullständiga jordbruken framhållit, hurusom skogsbruket

kunde tjäna till fyllnad av ett i och för sig i inägoma otillräckligt

jordbruk. Och även om jordbruksjorden vore rikligt tilltagen kunde enligt

vad de sakkunniga påpekat skogsbruket under vissa förhållanden vara behövligt

för att det å jordbruket nedlagda kapitalet skulle kunna tillfredsställande

förränta sig och företaget därigenom bliva lönande. I den mån

fråga vore blott om komplettering av brist i jordbruksjordens storlek och

sålunda behov av skog kunde erfordras för visst jordbruk var som helst,

ha de sakkunniga ansett mindre erforderligt att genom särskilda regler vid

sidan av det allmänna lämplighetskravet framhålla behovet av skogstilldelning.

Men när det gällde orter av sådan särskild karaktär, att jordbruk

där svårligen kunde drivas utan stöd av skog, har det synts de sakkunniga

lämpligt att i en särskild bestämmelse påpeka skogens stödfunktion cch erforderlighet.

De sakkunniga, som ansett samma regler böra gälla vare sig

fråga vore om husbehovsskog eller stödskog, ha därför i sitt förslag upptagit en

regel av innebörd, att om jordbruksfastighet som skulle bildas genom avstyck
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

51

ningen är belägen i ort, där jordbruk enligt vad erfarenheten visar i allmänhet

ej kan bliva bärkraftigt utan att det finns skog å fastigheterna, vare sig

blott till husbehovet eller därutöver till stöd för jordbruket, samt detta beror

på natur- och näringsförhållandena och alltså icke blott på att jordbruken

vanligen äro för små i inägojorden, fastigheten ej må anses lämplig utan tilldelning

av den myckenhet skog som i orten anses erforderlig. Huruvida viss

ort är av den karaktär, att jordbruk där bör presumeras vara i behov av skog,

bör enligt de sakkunnigas uttalande framgå av studium av där befintliga

jordbruk. Om omständigheterna emellertid uppenbarligen giva vid handen,

att fastigheten utgör ett undantag och dess jordbruk icke tarvar skog eller

icke behöver så mycket skog som för jordbruk av motsvarande storlek i

allmänhet erfordras i bygden, bör enligt vad de sakkunniga uttalat presumtionen

om tilldelning av skog falla, och för dylikt fall har därför i förslaget

medgivits eftergift från den nämnda föreskriften om tilldelning av skog.

Den nu omnämnda regeln om skogstilldelning företer i skilda hänseenden

avvikelser från gällande föreskrifter. I förslaget har sålunda till en början

icke såsom i lagen gjorts förbehåll för det fall att skogstillgången å styckningsfastigheten

icke skulle förslå till föreskriven tilldelning. De sakkunniga

ha vidare ansett den undantagsbestämmelse böra utgå som i lagen

medgivits för det fall att i ort med ringa skogstillgång skogsmarken prövas

med hänsyn till skogens bestånd böra tilläggas en i förrättningen ingående

jordbruksfastighet. Lagens stadgande om tilldelning av skog för tillgodoseende

av nödigt husbehov har karaktär av presumtionsregel. På sätt förut

anförts har denna presumtion om tilldelning av skog i sakkunnigförslaget

begränsats att avse orter, där jordbruket i allmänhet på grund av natur- och

näringsförhållandena tarvar skog.

För att den nu för orter med riklig skogstillgång gällande bestämmelsen

om stödskog skall få eftergivas fordras, såsom förut angivits, icke blott

att det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att fastigheten icke behöver

sådan skog, utan även att icke genom avstyckningen jordbrukets fördel

av stödskog minskas. Någon motsvarighet till detta sistnämnda villkor har

icke i förevarande sammanhang upptagits i sakkunnigförslaget. De sakkunniga

—- som ansett detta villkor mindre väl ägnat att tillgodose det egentliga

syftet med bestämmelsen eller att förhindra, att den fördel jordbruket i allmänhet

hade av stödskog minskades —- ha förordat, att ökat skydd beredes

jordbruket mot avskiljande av skog som kan vara behövlig såsom stödskog.

Och härvidlag borde man taga hänsyn till behovet för jordbruket i orten

överhuvud taget och ej blott, såsom gällande lag syntes avse, till vad som

kunde erfordras såsom stödskog för styckningsfastigheten. De sakkunniga ha

emellertid framhållit, alt frågan om lämpligheten av att i ett visst fall medgiva

avskiljande av skog från jordbruket iiven måste ses i samband med det

sätt på vilket man skulle komma att disponera över den kvarvarande jorden.

Vad härefter angår frågan om skydd för bestående jordbruksfastigheter

mot skadlig delning må till en början erinras om

att i gällande lag meddelats en bestämmelse med detta syfte. Enligt stadgan
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

det i 19 kap. 3 § andra stycket under 2 må nämligen avstyckning från jordbruksfastighet

ej äga rum med mindre det kan antagas, att den fastighetsindelning,

som genom avstyckningen eller, där sammanläggning skall äga rum,

genom avstyckningen och sammanläggningen skulle uppstå, bereder ökade

utkomstmöjligheter för den jordbrukande befolkningen eller eljest är till

gagn för jordbruksnäringen i orten.

De sakkunniga ha uttalat, att kravet å gagn för jordbruket genom att efter

ordalydelsen skjuta över målet kommit att förlora i verkan. Enligt de sakkunnigas

åsikt borde man icke tillåta parcellering, så snart svårare skada

härav icke följde än att dock delarna bleve bärkraftiga jordbruk, utan det

gällde att söka bevara även de större gårdar som ännu funnes i behåll, såframt

delningen av dem skulle innebära en försämring ur jordbrukets synpunkt. I

vad stadgandet om gagn för jordbruket avsåge att förekomma dylik parcellering,

syntes det alltså böra upprätthållas och erhålla tillräckligt tydlig avfattning,

så att nytt liv bleve ingjutet däri.

De sakkunniga ha uttalat, att vad nu anförts om skadlig parcellering ägde

motsvarande tillämpning å fall, då man genom ändring i fastighetsindelningen

överförde odlad jord från en jordbruksfastighet till annan sådan med

verkan att jorden i fråga icke kunde brukas med lika fördel som förut.

Stadgandet hade, framhålla de sakkunniga, även till uppgift att gardera

jordbruket mot den i vissa fall än äventyrligare åtgärden att för detsamma

värdefull mark avstyckas från jordbruksfastighet för att tilläggas fastighet

av annan karaktär. Den i det föregående behandlade frågan om skogens bibehållande

vid jordbruket, där den vore erforderlig för jordbruksnäringen

i orten ehuru icke för de jordbruksfastigheter som skulle bildas genom avstyckningen,

borde också erhålla sin reglering i nu förevarande sammanhang.

Med avseende å bestämmelserna om skogstilldelning, liksom överhuvud

beträffande de särskilda bestämmelserna om jordbruksfastighets beskaffenhet,

gör gällande lag det förbehåll, att de ej skola utgöra hinder för avstyckning

av mark för tillgodoseende av uppkommet behov av vissa småbrukslägenheter

eller av bostadslägenheter eller för beredande av

plats för industriell, kommunikationsteknisk eller kulturell

anläggning eller därmed jämförligt ändamål. Enligt vad i betänkandet

uttalats, kvarstår emellertid det allmänna lämplighetskravet formellt

även i dessa fall. Det vore därför ovisst, hur dessa bestämmelser om

jordbruksfastighet egentligen förllölle sig till detta lämplighetskrav. Enligt

de sakkunniga borde man söka klart skilja mellan lämplighetskravet och de

härutöver för jordbruket uppställda skyddsbestämmelserna.

Vad angår frågan, i vad mån intressen av nu berörda slag böra äga företräde

framför jordbruksintresset, ha i sakkunnigförslaget de särskilda bestämmelserna

till skydd för bestående jordbruksfastigheter ansetts böra få

eftergivas vid avstyckning som prövas erforderlig för tillgodoseende av behov,

för vilket Konungen kan meddela expropriationsrätt, eller av ett allmänt

behov av bostadslägenheter eller av stödjordbruk eller för beredande

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

53

av plats för sådan industriell, kommunikationsteknisk eller kulturell anläggning,

som kan anses vara till allmän nytta, eller annat därmed jämförligt

ändamål. Däremot bör enligt de sakkunniga det allmänna lämplighetskravet,

såvitt angår restfastigheten, icke få eftergivas annat än vid avstyckning

för expropriationsändamål eller för tillgodoseende av ett allmänt behov av

bostadslägenheter.

Beträffande de villkor för avstyckning som hänföra sig till bebyggelsens

reglering genom olika slag av planer m. m. ha

fastighetsbildningssakkunniga föreslagit flera ändringar. Till en början må

anmärkas, att de sakkunniga föreslagit en uppmjukning av gällande förbud

mot avstyckning inom område som ingår i tomtindelning.

Avstyckning av tomtindelad mark skulle sålunda enligt deras förslag

vara tillåten i viss omfattning.

Fastighetsbildningssakkunniga ha vidare föreslagit, att reglerna om a vstyckningsplan

i 19 kap. 1 § jorddelningslagen borde utmönstras ur

denna lag. Avstyckningsplanen borde ersättas med en enklare form av byggnadsplan.

Avstyckningsplaneinstitutet vore, enligt vad de sakkunniga uttalat,

i sin nuvarande utformning förenat med olägenheter av skilda slag. Om avstyckningsplanen

överhuvud kunde anses ha någon plats att fylla vid sidan av

andra planinstitut, borde det ha gjorts till föremål för reglering av annat slag

och i annan utsträckning än vad som blivit fallet. Att få till stånd plan för

samhällsbildningen i en ort endast genom att förbjuda att ansökan om avstyckning

bifölles, innan sådan plan förelåge, syntes betänkligt, då det ju

innebure, att man antingen totalt hindrade samhällsbildningen och överhuvud

all avstyckning i orten eller lade omsorgen om och kostnaderna för planens

uppgörande på den enskilda person som först sökte avstyckning inom det

område som behövde läggas under plan. Den som från sin fastighet ville avstycka

blott en enda lägenhet, bleve ju tvungen att härför planlägga en vida

mer omfattande avstyckningsverksamhet, om myndigheterna för sin del

antoge, att det inom någorlunda nära framtid skulle uppkomma större byggnadsverksamhet.

Skulle avstyckningsplan bibehållas som institut vid sidan

av byggnadsplan, vore enligt de sakkunnigas mening reglerna därom i behov

av en genomgripande reformering. De sakkunniga ha emellertid ansett, att

avstyckningsplan till sin beskaffenhet och sina funktioner företedde sådan

överensstämmelse med byggnadsplan, att om också den förra ofta faktiskt

utfördes enklare eller avsåge mindre områden än den senare, den dock icke

kunde anses som något artskilt. De grundläggande reglerna om den enklare

form av byggnadsplan som avstyckningsplanen sålunda enligt de sakkunnigas

mening utgjorde syntes systematiskt höra hemma i planlagstiftningen och

böra överföras dit. Då även sistnämnda lagstiftning vore under revision, ansåge

de sakkunniga tillfället lämpligt för en överflyttning dit av ifrågavarande

institut. De sakkunniga ha därför ansett sig kunna vid avfattningen

av sitt förslag räkna med att avstyckningsplanens funktion skulle övertagas

av ett enklare slag av byggnadsplan och institutet regleras i planlagstiftningen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

Beträffande olika planers inverkan på avstycknings tillåtlighet

inom planområdet är det enligt vad de sakkunniga uttalat tydligt, att

planen — det må vara stadsplan, byggnadsplan eller enligt gällande bestämmelser

upprättad avstyckningsplan — måste respekteras vid fastighetsbildningen.

Denna får icke motverka planen. Härav följer emellertid icke, framhålla

de sakkunniga, att fastighetsbildning som ej strider mot planen eller

som kanske direkt förutsatts vid dess stadfästande, därefter skulle få anses

tillåtlig ur jordpolitisk synpunkt. För fastighetsbildningslagstiftningen innebure

planen endast, att ett nytt villkor tillkommit för att sökta ändringar

i fastighetsindelningen skulle anses tillåtliga. De sakkunniga uttala, att det

kunde tyckas önskligt, att de jordpolitiska villkoren prövades redan i planärendet

i den omfattning, att det genom planens stadfästande kunde anses

avgjort, att fastighetsbildning finge ske på sätt planen förutsatte. Enligt de

sakkunnigas uppfattning reste sig emellertid störa betänkligheter mot ett

dylikt system,1 och de sakkunniga ha med hänsyn därtill förmenat, att prövningen

av de icke plantekniska jordpolitiska villkoren för avstyckning borde

förbliva i främsta rummet en fastighetsbildningsmyndigheternas uppgift och

ej kunde överföras till planärendena. Med hänsyn till att i rättstillämpningen

den uppfattningen kommit till synes, att en stadfäst plan för samhällsbildning

skulle, om icke innebära tillstånd till avstyckning i enlighet med planen,

så dock medföra att man i fastighetsbildningsärendena kunde underlåta att

granska vissa jordpolitiska förutsättningar för dylik avstycknings tillåtlighet,

ha fastighetsbildningssakkunniga ansett det vara av vikt att genom uttryckligt

stadgande erinra om att godkännande eller fastställande av plan icke

må uppfattas som om därmed något tillstånd till avstyckning meddelats.

Avgörandet, huruvida plan för fastighetsbildningen och byggnadsverksamheten

erfordras för att avstyckning skall få ske, bör enligt fastighetsbildningssakkunnigas

mening icke tillkomma fastighetsbildningsmyndigheterna

såsom sådana utan endast länsstyrelsen. Någon motsvarighet till gällande

lags krav på avstyckningsplan såsom villkor för avstyckning har därför icke

upptagits i sakkunnigförslaget. Detta innehåller väsentligen blott att, om plan

fastställts, denna ej må motverkas vid avstyckning inom området och att

länsstyrelsen äger utfärda provisoriska förbud i avbidan på plan. Dessutom

föreslås dock att, eftersom behovet av plan ofta yppas först i avstyckningsärendet,

de som handlägga detta böra, om de ha anledning förmoda att länsstyrelsen

skulle kräva plan om den kände till förhållandena, underrätta läns:

styrelsen och avbida dess beslut.

Yttrandena.

De grundläggande principerna för de i sakkunnigförslaget uppställda jordpolitiska

villkoren ha i allmänhet vunnit anslutning i de avgivna remissyttrandena.

I några avseenden, särskilt i fråga om bildandet av ofullständiga

jordbruk och skogens bibehållande vid jordbruket, ha emellertid bland de

hörda myndigheterna och sammanslutningarna meningarna brutit sig.

1 Härom se vidare betänkandet s. 122, 123.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

55

Beträffande de ofullständiga jordbruken har i ett flertal remissutlåtanden

ansetts riktigt att, såsom med förslaget åsyftas, söka förhindra

uppkomsten av nya sådana fastigheter. Förslagets ståndpunkt i denna fråga

har emellertid också kritiserats från åtskilliga håll, därvid i huvudsak anförts

att det varken ur social eller näringspolitisk synpunkt kunde vara välbetänkt

att hindra avskiljandet till egna fastigheter av torp och arrendegårdar

under huvudgård, vilka med hänsyn till arronderings- och andra förhållanden

icke kunde med fördel brukas jämte huvudgårdens ägor i övrigt. Särskilt

har emellertid betonats, att det ofullständiga jordbruket utgjorde en naturlig

brukningsform i de skogrika delarna av landet och där vore av stor betydelse

för skogsbruket med hänsyn till dess behov av arbetskraft och dragare. Man

har med hänsyn till det anförda förordat, att förslagets kategoriska förbud

mot bildande av ofullständiga jordbruk mildrades antingen så att de krav

som uppställts å ett i och för sig bärkraftigt jordbruk finge eftergivas under

särskilda förutsättningar eller så att begreppet stödjordbruk gåves ett något

vidgat innehåll och därigenom möjliggjorde bildandet av något större stödjordbruk

än vad de sakkunniga velat tillåta.

Sakkunnigförslagets allmänna ståndpunkt i fråga om skogens betydelse

för ett lönsamt jordbruk samt de ur denna synpunkt föreslagna bestämmelserna

ha vunnit anslutning i flertalet utlåtanden. En avvikande mening

i denna fråga har dock gjorts gällande i vissa yttranden. Härvid har

kritiken särskilt riktats mot den bestämmelse i sakkunnigförslaget som åsyftar

att förhindra, att för jordbruket behövlig skog avskiljes därifrån.

Vad angår de av fastighetsbildningssakkunniga föreslagna ändringarna

i de regler som ha samband med bebyggelsens reglering

genom planer m. m. har förslaget att ur jorddelningslagen

utmönstra reglerna om avstyckningsplan och ersätta dem med en enklare

form av byggnadsplan tillstyrkts eller lämnas utan erinran i flertalet remissyttranden.

Däremot har det av fastighetbildningssakkunniga föreslagna stadgandet,

att fastställande av plan för fastighetsbildningen eller byggnadsverksamhetens

ordnande icke skulle medföra att övriga villkor för avstyckning

finge anses vara uppfyllda eller kunde eftergivas, mött stark kritik i ett stort

antal remissyttranden. De sakkunnigas förslag att länsstyrelsen ensam skulle

äga befogenhet att besluta om behovet av plan men att lantmätaren skulle

underrätta länsstyrelsen om uppkomna planspörsmål har kritiserats i några

yttranden. Slutligen har förslaget om rätt för länsstyrelsen att utfärda avstyckningsförbud

i avbidan på upprättande av plan av vissa remissinstanser

ansetts böra ytterligare överses.

För remissyttrandenas närmare innebörd redogöres å s. 89—109 och s.

131—134 i propositionen.

Propositionen.

Med avseende å de jordpolitiska villkoren för avstyckning

överensstämmer det genom propositionen framlagda förslaget i sak väsentligen

med fastighetsbildningssakkunnigas förslag.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet (propositionen s. 109—129) har

föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, inledningsvis framhållit,

att målsättningen för den jordpolitiska kontrollen vid avstyckning och

därmed också utformningen av de bestämmelser som hade en sådan kontroll

till syfte självfallet vore beroende av den statliga jordbrukspolitiken i allmänhet.

Enligt riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken — vilka angivits

i den proposition (nr 75) som på hemställan av chefen för jordbruksdepartementet

förelagts innevarande års riksdag — borde den statliga verksamheten

för jordbrukets främjande bland annat inriktas på åtgärder för

yttre rationalisering av jordbruket. En sådan rationalisering förutsatte tydligen

en sådan utformning av lagstiftningen på fastighetsbildningens område,

att denna lagstiftning åtminstone i huvudsak förhindrade att indelningen i

brukningsdelar förändrades på ett sätt som stode i strid mot de allmänna

riktlinjerna för rationaliseringen samt underlättade och såvitt möjligt positivt

främjade en utveckling i enlighet med dessa riktlinjer. Efter att ha

erinrat att fastighetsbildningssakkunnigas förslag till nya regler om avstyckning

framför allt föranletts av intresset att söka förebygga en ytterligare försättning

av fastighetsindelningen har departementschefen i sitt yttrande i allt

väsentligt givit sin anslutning till de riktlinjer för lagstiftning som de sakkunniga

i sådant syfte förordat.

Beträffande frågan vilka typer av jordbruksfastigheter

som böra godtagas intager Ivungl. Maj:ts förslag, i likhet med fastighetsbildningssakkunniga,

den ståndpunkten att — frånsett stödjordbruket — mindre

jordbruksfastigheter än familjejordbruket i princip icke höra få bildas

(19 kap. 3 § 2 mom.). Det ofullständiga jordbruket utmönstras således

såsom godtagbar fastighetstyp. I propositionen erinras om den inställning till

denna fråga som chefen för jordbruksdepartementet givit tillkänna vid remissen

till lagrådet av vissa lagförslag, som sammanhängde med riktlinjerna

för den framtida jordbrukspolitiken. Där hade med avseende å prisstödet åt

jordbruksnäringen förordats, att detta avvägdes så, att det skulle bereda

full lönsamhet för jordbruk som till storleken motsvarade genomsnittet i

storleksgruppen 10—20 hektar och som fyllde rimliga anspråk i fråga om

arronderingens och de fasta anläggningarnas beskaffenhet (basjordbruk). Det

uttalades i remissen, att man vid den yttre rationaliseringen borde utgå från

att sådana jordbruk skulle kunna bestå på lång sikt. Med brukningsdelar, där

jordbruket uppnådde basjordbrukets lönsamhetsnivå, likställdes — med hänsyn

till deras möjlighet att bestå på lång sikt — de s. k. kombinerade jordbruken,

d. v. s. de brukningsdelar där själva jordbruket visserligen ej uppnådde

en dylik lönsamhetsgrad men vilka i stället inrymde andra naturtillgångar,

i första hand skog, av sådan beskaffenhet och omfattning att brukaren

ändock kunde beräkna att genom avkastningen av samtliga förvärvskällor

å fastigheten komma upp till en tillfredsställande inkomstnivå. Beträffande

familjejordbruket såsom godtagbar jordbrukstyp anföres därefter

i den nu förevarande propositionen:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

57

»Enligt vad som uttalats i nyss angivna lagrådsremiss representera visserligen

jordbruk av den storlek och beskaffenhet i övrigt som motsvarar basjordbrukets

rationalitetsgrad ej någon i och för sig idealisk jordbrukstyp,

utan det skulle ofta av olika skäl vara önskvärt med större brukningsdelar.

Emellertid torde detta förhållande icke böra föranleda, att fastighetsbildningssakkunnigas

ståndpunkt i denna fråga frångås. De topografiska förhållandena

i landet torde mångenstädes lägga hinder i vägen för tillskapandet

av jordbruk med högre rationalitetsgrad än basjordbrukets; endast i

södra och mellersta Sveriges slättbygder torde man kunna räkna med att det

i någon nämnvärd utsträckning skall vara möjligt att bilda jordbruk med

högre rationalitetsgrad. Man torde emellertid icke böra i jorddelningslagen

söka uppställa särskilda, endast för vissa landsändar gällande föreskrifter.

Reglerna böra vara allmängiltiga, och när det gäller att i fråga om jordbruksfastigheter

närmare utveckla det allmänna lämplighetskravet torde i

första hand såsom riktmärke för lagstiftningen böra gälla, att mindre jordbruksfastigheter

icke få bildas än sådana vilka med hänsynstagande till samtliga

härå inverkande faktorer kunna beräknas äga full bärighet. Härvid blir

tydligen målsättningen för den statliga prisstödspolitiken av avgörande betydelse.

Om nämligen prisstödet så avväges, att full lönsamhet beredes jordbruk

av den storleksordning till vilken flertalet av de jordbruk vilka nu

räknas som familjejordbruk eller bondejordbruk är att hänföra, saknas uppenbarligen

anledning att för de delar av landet, där högre krav skulle kunna

ställas, utmönstra denna jordbrukstyp från de godtagbara. Det må emellertid

understrykas, att sakkunnigförslagets regler rörande familjejordbruket

allenast innefatta de minimifordringar som skola vara uppfyllda för att fastighet,

avsedd till jordbruk, må anses lämplig för sitt ändamål. Därmed är icke

sagt, att avstyckning, varigenom skulle bildas jordbruksfastighet av den sålunda

föreskrivna storleken, under alla förhållanden skulle vara tillåtlig.

Frågan härom är även beroende av den inverkan avstyckningen skulle ha

på den eller de fastigheter som beröras av åtgärden. I sådant hänseende må

bringas i erinran vad de sakkunniga anfört därom, att det ur jordbruksekonomisk

synpunkt är av stort intresse, alt även gårdar av större mått än familjejordbruket

finnas, där förhållandena medgiva det. Intresset, att parcelleringen

av landets jordbruksjord icke må gå ned ända till minimum för en

bärkraftig brukningsdel, bör, på sätt jag vill i det följande närmare utveckla,

tillgodoses genom särskilda regler till skydd mot skadlig jorddelning, varigenom

sättes en spärr för sådan styckning som skulle minska möjligheterna

att på ett tekniskt och ekonomiskt tillfredsställande sätt utnyttja jordbruksjorden,

även om styckningen icke skulle medföra, att fordringarna å nybildad

fastighets lämplighet bleve i och för sig eftersatta.

När jag talat om bärkraftig brukningsdel, har därmed icke endast avsetts

ett jordbruk med en sådan åkerareal, att ägaren kan beräkna att få sin fulla

bärgning av själva jordbruket; till bärkraftig brukningsdel bör även hänföras

det kombinerade jordbruket. Avgörande för en ifrågasatt fastighets bärkraft

och därmed för dess lämplighet är icke enbart själva jordbrukets lönsamhet

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

utan att brukaren av samtliga inkomstkällor å fastigheten kan få sin fulla

bärgning. Vid sidan av åkerarealen har skogsarealen jämte betestillgången

ofta en för lönsamheten avgörande betydelse, vilket noga måste beaktas. Att

angiva några ens ungefärliga arealsiffror för olika ägoslag torde med hänsyn

till de olika förhållandena icke vara möjligt. Vad en bärkraftig brukningsdel

bör innehålla av åker, äng och skogsmark blir beroende av lokala förhållanden,

brukningsdelarnas arrondering, jordbruksdriftens inriktning m. m.

Fordringarna på en fastighets lämplighet torde därför, i huvudsaklig överensstämmelse

med sakkunnigförslaget, böra angivas sålunda att fastigheten

kan giva brukaren och hans familj tillfredsställande bärgning samt att

fastigheten för ändamålet skall allt efter ortens förhållanden och jordbrukets

art rymma erforderlig odlad eller odlingsbar mark (inrösningsjord) så ock

därutöver erbjuda annan behövlig naturtillgång, såsom skogbärande mark

eller fiskevatten. Vid bedömningen bör man helt naturligt utgå från förhållandena

sådana de gestalta sig för en genomsnittlig brukare.»

I fråga om de ofullständiga jordbruken har i den förut omnämnda propositionen

angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken gjorts åtskillnad

mellan två kategorier. Till den ena kategorien, bestående småbruk,

ha hänförts de brukningsdelar, där arbete utanför brukningsdelen kan beräknas

komma att stå brukaren till buds i sådan omfattning, att han genom

inkomsten av detta arbete och genom brukningsdelens avkastning sammanlagt

kan beräknas varaktigt komma upp till en tillfredsställande inkomstnivå.

Till den andra kategorien, övergångs jordbruk, höra de brukningsdelar, där

stadigvarande inkomst av arbete utanför brukningsdelen ej kan påräknas i

sådan omfattning, att brukaren på lång sikt kan antagas ha möjlighet att få

en tillfredsställande bärgning av dylikt arbete och av arbete å brukningsenheten.

Beträffande frågan, i vad mån de ofullständiga jordbruken böra

omfattas av den förordade rationaliseringen, har i propositionen uttalats,

att ur det allmännas synpunkt den yttre rationaliseringen icke behövde få

sådan omfattning, att den berörde de bestående småbruken, men att däremot

övergångsjordbruken borde undergå den förvandling som erfordrades

för att även deras brukare på lång sikt skulle ha möjlighet att komma upp

till en tillfredsställande inkomstnivå. I fråga om de bestående småbruken förutsättas

brukarna trots den bristande lönsamheten hos själva jordbruket

kunna på grund av andra inkomstkällor varaktigt komma upp till en tillfredsställande

inkomst, och man behövde, såvida sysselsättningsmöjligheterna

vore goda inom den industriella delen av näringslivet, ej med avseende å

denna grupp befara, att dess bibehållande skulle ur lönsamhets- och sysselsättningssynpunkt

medföra några olägenheter. Det betonas emellertid, att någon

skarp gräns ej går att upprätthålla och att staten därför bör i viss utsträckning

medverka till förstärkning även av bestående småbruk, då ägarna

framställa begäran därom.

Enligt Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag om ändrade bestämmelser rörande

avstyckning må, såsom ovan nämnts, ofullständiga jordbruk icke bildas.

Departementschefen har till motivering härav anfört, bland annat:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

59

»Det torde vara givet, att man bör undvika att bilda ofullständiga jordbruk,

där ägaren för sin bärgning är helt eller till största delen beroende av den

avkastning jordbruket kan giva. Till förekommande av missförstånd må dock

anmärkas, att här icke åsyftas sådana fastigheter som visserligen ha en

mindre åkerareal än som normalt förutsättes vid det fullständiga jordbruket

men som på grund av speciellt gynnsamma produktionsförhållanden eller

speciell produktionsinriktning kunna beräknas uppnå basjordbrukets lönsamhetsgrad.

Dylika jordbruk böra trots sin förhållandevis ringa areal hänföras

till de fullständiga jordbrukens kategori. Men sådana mindre fastigheter,

vilka äro avsedda till jordbruk i egentlig mening utan att likväl innehålla

odlingsmark och andra naturtillgångar i den omfattning som erfordras för ett

bärkraftigt jordbruk och där brukaren ej heller genom arbete utanför den

egna brukningsdelen kan skaffa sig erforderlig inkomstutfyllnad, böra icke

få bildas. Vid dessa mindre jordbruk kan icke drivas en rationell produktion;

byggnadskostnaderna bliva oproportionerligt höga och arbetsförbrukningen

blir alltför stor i förhållande till produktionen. Jordbrukens innehavare

bliva fördenskull hänvisade till en levnadsstandard, som ligger väsentligt

under jämförliga befolkningsgruppers. Med hänsyn till de olägenheter

som äro förenade med dessa jordbruk ha statsmakternas ingripande påkallats

vid upprepade tillfällen, och efter genomförandet av 1940 års egnahemsreform

har egnahemsverksamheten väsentligen inriktats på att förstärka

de nu befintliga ofullständiga jordbruken. Men även i de fall då tillgång

kan finnas till förvärvsarbete vid sidan av jordbruket synes fastighetsbildningssakkunnigas

ståndpunkt, att ofullständiga jordbruk icke böra få bildas,

i allmänhet ha goda skäl för sig. Där jordbruket icke såsom vid stödjordbruket

är av helt obetydlig omfattning, blir brukaren ofta nog på grund av

sin bundenhet vid jordbruket ej i stånd att utnyttja de arbetstillfällen utanför

jordbruket som kunna finnas. Och vad viktigare är: gränsdragningen mellan

ett ofullständigt jordbruk av nu angivet slag och ett sådant där ägaren för

sin försörjning är helt eller huvudsakligen hänvisad till jordbruket måste

bliva flytande. Ett ofullständigt jordbruk som vid ett givet tillfälle tack vare

inkomstkällor vid sidan av jordbruket ger innehavaren en skälig bärgning

kan i annan ägares hand eller eljest vid ändrade förhållanden lätteligen visa

sig otillräckligt för ägarens försörjning. Vid all fastighetsbildning bör en

viss stabilitet i fastighetsindelningen eftersträvas och som regel gälla, att

fastighet icke må bildas, där det föreligger anledning till antagande att fastigheten

icke skall kunna bestå på längre sikt. I enlighet med det anförda

torde vid bedömandet av uppkommen fråga om avstyckning av jordbruksfastighet

sådana förhållanden som kunna bero av jordägarens person eller

mera tillfällig tillgång till arbetsförtjänst vid sidan av jordbruket i allmänhet

icke få tagas i beräkning.»

Mot fastighetsbildningssakkunnigas bestämning av den fastighetstyp som

benämnes stödjordbruk har i propositionen i princip intet ansetts vara att

erinra. Jordbruksfastighet, som ej kan giva brukaren och hans familj mer

än ett mindre bidrag till deras försörjning, må således enligt förslaget (19

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

kap. 3 § 2 mom. 3) anses lämpad såsom stödjordbruk, om det med hänsyn

till ortens förhållanden kan antagas, att han kan varaktigt erhålla en tillfredsställande

bärgning huvudsakligen från förvärvskällor vid sidan av jordbruket.

Med anledning av den vikt man i vissa yttranden tillmätt ett uttalande

av de sakkunniga, att som stödjordbruk i regel icke kunde betecknas

ett jordbruk, vilket kunde föda mer än ett par kor och några smådjur, har

anmärkts, att detta uttalande icke finge betraktas annat än som en norm, som

icke uteslöte möjlighet till variationer för särskilda fall. Typiskt för det

normala stödjordbruket borde dock vara, att avkastningen i regel icke försloge

till hållande av dragdjur.

Med hänsyn till skogens betydelse för jordbruket upptager Kungl.

Maj:ts förslag, i likhet med sakkunnigförslaget, regler i två hänseenden:

dels ges i 19 kap. 3 § 2 mom. under 2 en presumtionsregel om tilldelning

av skog till jordbruksfastighet, som är belägen i ort där det i allmänhet erfordras

att jordbruksfastighet har skog till husbehov eller eljest såsom stöd

åt jordbruket, och dels uppställes i samma paragrafs 1 mom. andra stycke

ett principiellt förbud att i dylik ort'' .skilja skogsmark från odlad jord. Beträffande

förstnämnda presumtionsregel har departementschefen anfört, att

erfarenhet ådagalagt att i skogsbygderna en brukningsdel, där jordbruket utgjorde

brukarens huvudsakliga sysselsättning, i allmänhet behövde ha tillgång

till egen skog för att bliva bärkraftig. Skogen måste i kombination

med jordbruket anses vara av värde bland annat därigenom att den kunde

giva jordbrukaren sysselsättning under tider, då själva jordbruket icke toge

hans arbetskraft fullt i anspråk, samt därigenom att den på lång sikt kunde

väntas giva brukaren ett visst tillskott till utjämnande av jordbrukets bristande

lönsamhet och gåve brukaren tillgång till skogsprodukter till ett förmånligare

pris än om de skolat inköpas i allmänna marknaden. Den egna

skogen möjliggjorde även för jordbrukaren att upplägga en kapitalreserv

i form av sparad växande skog och kunde på så sätt giva jordbruksföretaget

större ekonomisk motståndskraft och stabilitet. Det syntes, enligt vad som

uttalas i propositionen, vara riktigt, att den skarpa åtskillnad som för närvarande

gjordes i lagen mellan husbehovsskog och stödskog icke bibehållits

i förslaget. Samma bedömningsgrund skulle tillämpas, vare sig fråga vore

om det ena eller andra slaget av skog.

I fråga om det principiella förbudet att genom avstyckning skilja skogsmark

från odlad jord anför departementschefen bland annat:

»Med hänsyn till den betydelse tillgång på egen skog har ur de synpunkter

som här angivits måste det anses vara av vikt, att avstyckning av skog

ej sker på ett sätt som minskar möjligheterna att genomföra en erforderlig

komplettering av jordbruk med skog eller försvårar en dylik komplettering.

Det synes mig därför motiverat, att man, då fråga uppkommer att från en

fastighet med god skogstillgång avskilja skog som ej kan anses behövlig

för att trygga fastighetens egen bärkraft, i första hand undersöker, om skogen

erfordras för komplettering av närliggande brukningsdelar med ringa

eller ingen skogstillgång, och medger avskiljande av skogen för att bilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

61

särskild skogsfastighet först om något behov av skogen för kompletteringsändamål

ej föreligger. Att hänsyn tages till andra jordbruks behov av skog

är så mycket mer angeläget, som möjligheten att förstärka ofullständiga jordbruk

med skog torde komma att spela en betydande roll vid den statliga

verksamheten för jordbrukets rationalisering. De svårigheter de sakkunniga

befarat kunna inträda, om man tilläte att skogsmark frigjordes från sambandet

med jordbruket, skulle väl icke bliva så stora, om på sätt förordats

i den tidigare omnämnda lagrådsremissen möjlighet öppnas att genom förköpsrätt

och expropriation förvärva skog för sagda ändamål. Men även om

så sker, synes det vara mindre välbetänkt att medgiva ett dylikt avskiljande

i de fall, då behov av skog föreligger för andra närliggande jordbruk.

Man bör alltså vid prövningen, huruvida skog får skiljas från jordbruksfastighet,

taga hänsyn icke blott till styckningsfastighetens skogsbehov utan

även till det behov av skog som kan föreligga för andra jordbruk i orten.

Såsom av det anförda torde framgå avser förslaget icke att helt kategoriskt

lägga hinder i vägen för all avstyckning av skogsmark från odlad jord. I

några remissyttranden har förslaget missuppfattats i detta hänseende. Till

en början är då att märka, att förbudet är begränsat till orter, där med hänsyn

till natur- och näringsförhållandena jordbruket i allmänhet behöver stöd

av skogsbruk. Hit äro tydligen i främsta rummet att hänföra de egentliga

norrländska skogsbygderna. Men sådana orter som åsyftas med stadgandet

torde även vara att finna i de skogrika delarna av mellersta och södra Sverige.

Förbudet omfattar vidare icke sådan skog som med hänsyn till storleken och

belägenheten av ortens tillgångar på jordbruksjord och skog icke behöver

bibehållas vid ortens jordbruk. Man torde icke behöva räkna med att all

till jordbruket för närvarande hörande skog alltid måste i hela sin utsträckning

bibehållas därvid, vare sig nu detta beror på de betingelser under vilka

jordbruket bedrives eller på skogens mängd eller belägenhet. Såsom de sakkunniga

uttalat, torde icke allt utrymme för begreppet överloppsskog kunna

anses ha försvunnit. Och även om skogen icke är att hänföra till överloppsskog

i nu angiven bemärkelse, kan avstyckning enligt förslaget vara tillåten

av den anledningen att den ändring i fastighetsindelningen som därigenom

uppkommer kan vara till fördel för jordbruket. Skulle alltså ändamålet med

avstyckningen vara att förbättra arronderingen på en intilliggande fastighet

genom att lägga den odlade jorden till denna, utgör den omständigheten att

genom avstyckningen uppkommer en särskild skogsfastighet icke i och för

sig hinder mot avstyckningen. Avgörande för frågan om avstyckningens tilllåtlighet

bör vara, om sammanläggningen av de båda jordbruken framstår

som så önskvärd ur det allmännas synpunkt, att den nytta, överföringen

av den odlade jorden till den intilliggande fastigheten innebär för jordbruket,

kan anses överväga den skada som följer av skogens avskiljande från jordbruket.

Allt kommer härvidlag att bero på omständigheterna i det särskilda

fallet. Uppenbart torde vara, att vid bedömningen, huruvida ett avskiljande

av skog från en jordbruksfastighet bör tillåtas med hänsyn till att avstyckningen

skulle öka möjligheterna alt genomföra den yttre rationaliseringen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

den största hänsyn bör tagas till den uppfattning som uttalas av lantbruksnämnden.

»

I tredje stycket av 9 kap. 3 § 1 mom. har föreslagits en undantagsbestämmelse

från förbudet att skilja skogsmark från odlad jord av innebörd, att

vad i detta moment sägs ej skall utgöra hinder mot avstyckning av skogsmark

i enlighet med tillstånd, som Konungen meddelat jämlikt lagen angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast

egendom. Denna bestämmelse har tillkommit för att undanröja den motsättning

som genom ifrågavarande förbud eljest skulle uppkomma i förhållande

till de s. k. lindrigare koncessionsgrundema i bolagsförbudslagen. Beträffande

den närmare motiveringen må här hänvisas till propositionen s. 121,

122.

Regler till skydd för bestående jordbruksfastigheter

äro i Kungl. Maj:ts förslag intagna i 19 kap. 3 § 1 mom. Enligt fastighetsbildningssakkunnigas

förslag skulle avstyckning från jordbruksfastighet icke få

äga rum, om ändringen i fastighetsindelningen skulle medföra märklig skada

för jordbruksnäringen utan motsvarande nytta för densamma. 1942 års jordbrukskommitté

uppställde emellertid i sitt betänkande angående riktlinjerna

för den framtida jordbrukspolitiken det önskemålet, att delning av en

befintlig jordbruksfastighet i två eller flera brukningsdelar, vilka vore avsedda

att bestå var för sig som jordbruksfastigheter, i allmänhet icke borde

tillåtas, såvida icke delningen medförde positiva fördelar i jordbruksekonomiskt

hänseende samt envar av de nybildade brukningsdelarna kunde anses

ha förutsättningar att bestå på lång sikt. Motsvarande principer borde gälla,

då fråga vore att avstycka åkermark från jordbruksfastighet för sammanläggning

med annan brukningsdel. Angående utformningen av ifrågavarande

regler har departementschefen anfört bland annat följande.

» De av jordbrukskommittén sålunda uppställda reglerna ha i huvudsak samma

syfte som de av fastighetsbildningssakkunniga föreslagna stadgandena,

nämligen att förhindra att bestående jordbruksfastigheter försämras eller förstöras

genom avstyckning. En skillnad av principiell innebörd föreligger emellertid

i så måtto som enligt jordbrukskommitténs mening delning av en befintlig

jordbruksfastighet i två eller flera brukningsdelar i allmänhet icke

bör tillåtas, såvida icke delningen medför positiva fördelar i jordbruksekonomiskt

hänseende, under det att enligt sakkunnigförslaget frågan härom

gjorts beroende av huruvida delningen skulle medföra skada för jordbruksnäringen

utan motsvarande nytta för densamma. De av jordbrukskommittén

förordade reglerna taga uteslutande sikte på avstyckning för jordbruksändamål.

För sådant fall torde också, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jordbrukskommittén förordat, i princip som villkor för avstyckning från

jordbruksfastighet böra gälla, att ändringen i fastighetsindelningen medför

fördel för jordbruksnäringen som överväger med delningen förenade olägenheter.

Samtidigt som en dylik regel förhindrar sönderstyckning av större

eller medelstora jordbruksfastigheter på sådant sätt, att möjligheterna att

ekonomiskt utnyttja jorden försämras, stämmer den med strävandena att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

63

förbättra jordbrukets struktur genom att skapa lämpligare brukningsenheter.

Regeln torde sålunda komma att positivt främja en utveckling i enlighet med

de allmänna riktlinjerna för jordbrukets rationalisering. Skulle emellertid

avstyckning från jordbruksfastighet vara ifrågasatt för annat ändamål än

jordbruk, lärer det vara tillfyllest att, i överensstämmelse med sakkunnigförslaget,

såsom villkor för avstyckningen föreskriva att ändringen i fastighetsindelningen

icke må lända jordbruksnäringen till skada. Att såsom

förutsättning för dylik avstyckning fordra, att avstyckningen skulle medföra

förbättring för jordbruket, vore att gå för långt. Ty om viss till en jordbruksfastighet

hörande mark icke skulle ha nämnvärd betydelse för jordbruksdriften,

torde skäl saknas att vägra avstyckning av denna mark enbart av den

anledningen att genom ändringen i fastighetsindelningen icke skulle uppstå

förbättring för jordbruket. Det väsentliga måste här vara, att jordbruket icke

tillskyndas skada. Med hänsyn till det sagda synes beträffande avstyckning

från fastighet som är avsedd till jordbruk böra gälla, att avstyckning för

jordbruksändamål må äga rum endast om ändringen i fastighetsindelningen

medför fördel för jordbruket vilken överväger med ändringen förenade olägenheter.

Är åter fråga om avstyckning från jordbruksfastighet för annat

ändamål, kan motsvarande skyddsbestämmelse mildras så, att det är tillräckligt

att ändringen i fastighetsindelningen ej medför skada av någon betydelse

för jordbruket.»

I likhet med gällande lag innehåller Kungl. Maj:ts förslag föreskrifter

som beträffande avstyckning av lägenheter för annat ändamål

än jordbruk innefatta undantag från vissa av de stadgade materiella

förutsättningarna för avstyckning (19 kap. 3 § 4 mom. och 4 § andra stycket).

Bland de ändamål för vilka avstyckning må ske enligt dessa lindrigare

bestämmelser hade i sakkunnigförslaget upptagits fall för vilka expropriationsrätt

kan meddelas. I propositionen har icke ansetts behövligt att meddela

någon särskild bestämmelse härom. Det har förordats, att de ändamål

för vilka avstyckning enligt ifrågavarande bestämmelser må ske, i huvudsaklig

överensstämmelse med gällande rätt begränsas att avse stödjordbruk,

bostadslägenheter samt industriella, kommunikationstekniska och kulturella

anläggningar ävensom därmed jämförliga ändamål. Angående förslaget i

denna del har departementschefen vidare anfört:

»I motsats mot gällande lag ha de i sakkunnigförslaget upptagna ändamålen

icke i allo likställts som grund för avstyckning. Sker avstyckning för att

tillgodose ett uppkommet behov av bostadslägenheter, må såväl det allmänna

lämplighetskravet som de särskilda till jordbrukets och skogsbrukets skydd

uppställda reglerna eftergivas, men är fråga om avstyckning för bildande

av stödjordbruk eller industriell eller därmed jämförlig anläggning, äro undantag

medgivna allenast från skyddsbestämmelserna. Denna gränsdragning

synes, på sätt anmärkts i flera remissyttranden, icke vara lämplig. Väl synes

det vara riktigt att icke tillåta bildandet av stödjordbruk, om det allmänna

lämplighetskravet därigenom skulle sältas åsido i vad angår restfastigheten.

Är åter fråga om industriell, kommunikationsteknisk eller kulturell anläggning

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

eller annat därmed jämförligt ändamål, torde intresset av att dylik anläggnings

markbehov blir tillgodosett understundom kunna göra sig gällande med lika

stor styrka som intresset av mark för bostadslägenheter. Detta förhållande

blir, vad angår industrianläggningar, så mycket mer framträdande som ej

sällan en industrianläggnings belägenhet kan vara av avgörande betydelse

för anläggningens bärighet. En industrianläggning kan också vara mycket

beroende av möjligheten att avleda avloppsvatten till lämpligt vattendrag. Såsom

särskilt extrema exempel kunna nämnas vattenkraftstationer, vilka

måste läggas där fallhöjden kan bäst utnyttjas. Alla här ifrågavarande anläggningar

synas därför — i motsats mot stödjordbruk — böra likställas

med bostadslägenheter, då fråga är om att medgiva undantag från de jordpolitiska

villkoren.

Såsom fastighetsbildningssakkunniga anfört, är det av vikt att tillse, att

icke skyddet för jordbruksnäringen sättes ur kraft för enbart privata intressen.

De sakkunniga ha av detta skäl i förslaget uppställt krav på att

det skall föreligga ett allmänt behov av bostadslägenheter eller stödjordbruk

eller, vad angår industriella och därmed i förslaget jämställda ändamål, att

anläggningen skall kunna anses vara till allmän nytta. Om innebörden av

dessa fordringar får jag hänvisa till de sakkunnigas motiv för ifrågavarande

undantagsbestämmelser. I den mån med förslagets fordran å allmänt behov

respektive allmän nytta åsyftas, att den begärda avstyckningen skall avse

ett behov, vars tillgodoseende icke är påkallat blott av enskilt intresse

utan även får anses motiverat ur allmän synpunkt, synes någon befogad erinran

mot nämnda krav icke kunna göras. Denna innebörd — och något

därutöver synas ej heller de sakkunniga ha åsyftat med nyss angivna krav —

torde dock komma till tydligare uttryck genom att som villkor för undantagsbestämmelsernas

tillämplighet uppställes, att fastighetens delning finnes

vara till gagn jämväl ur allmän synpunkt. — ---

Den prövning som enligt vad nu sagts skall ske vid tillämpning av ifrågavarande

undantagsbestämmelser bör, såsom de sakkunniga framhållit, icke

blott avse behovet av det uppgivna ändamålets tillgodoseende utan även behovet

av att just den ifrågavarande marken tages i anspråk för ändamålet.

Att en obegränsad valfrihet för den enskilde i detta avseende kan medföra

avsevärda missförhållanden, har utvecklats i betänkandet. Skulle en begärd

avstyckning för ändamål som nu är i fråga medföra, att lämplighetskravet

måste eftersättas såvitt angår restfastigheten eller att jordbruks- eller skogsfastighet

skulle tillfogas skada av någon betydenhet, synes sökanden icke

äga befogat anspråk på att få just det av honom begärda området avstyckat.

Avstyckning enligt förevarande bestämmelser bör därför icke få ske på ett

sätt som medför större olägenhet med avseende å bestående fastighetsindelning

än som är nödigt. Uttryckligt stadgande härom synes böra intagas i

lagen. Och enär ett eftersättande av det allmänna kravet på fastighets lämplighet

måste ur allmän synpunkt anses som något mer betänkligt än att

undantag göres från de särskilda till jordbrukets skydd meddelade bestämmelserna,

torde det vara befogat att för eftergift i förstnämnda hänseende

s. 65 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

65

uppställa det ytterligare kravet, att den icke må ske utan så är att ändamålet

med avstyckningen icke kan utan synnerlig olägenhet tillgodoses på annat

lämpligt sätt.»

De här åsyftade stadgandena ha på hemställan av lagrådet något jämkats

i Kungl. Maj:ts förslag. För att avsikten med bestämmelserna skall komma

till tydligare uttryck har sålunda i 19 kap. 4 § andra stycket först upptagits

den strängare regeln, att kraven på styckningsdels beskaffenhet icke må eftergivas,

såvitt ändamålet med avstyckningen kan med mindre avsteg från

nämnda krav tillgodoses på annat lämpligt sätt. Skulle avstyckningen väl icke

träda lämplighetskravet för nära men dock innebära ett eftersättande av

de särskilda skyddsbestämmelserna för jordbruket eller skogsbruket, föreskrives

att vid tillämpningen av undantagsbestämmelserna skall iakttagas, att

i den mån jämkning kan ske ändringen i fastighetsindelningen ej medför

större men för jordbruket eller skogsbruket än som är nödigt.

Beträffande härefter de ur plansynpunkt uppställda villkoren

för avstyckning må till en början anmärkas, att i Kungl.

Maj:ts förslag icke vidtagits någon ändring i gällande lags förbud mot avstyckning

inom tomtindelat område. Det har i propositionen

framhållits, att den föreslagna utvidgningen av rätten till avstyckning

inom sådant område syntes medföra olägenheter ur fastighetsregistreringssynpunkt.

En omarbetning av förslaget i denna del vore därför behövlig.

I fråga om förslaget att ur jorddelnigslagen utmönstra reglerna om a vstyckningsplan

har departementschefen framhållit, att han vid utarbetandet

av förslaget till ny byggnadslag ansett övervägande skäl tala för

att icke bibehålla institutet avstyckningsplan. Bestämmelserna i jorddelningslagen

om sådan plan borde därför utgå. Departementschefen har i denna

fråga vidare anfört:

»Emellertid anser jag det icke vara rådligt att taga ett sådant steg utan att

sätta något annat än byggnadsplan i stället. Jag befarar nämligen, att även

om byggnadsplan kan göras mycket enkel, det dock kan komma att oftare än

nu inträffa att avstyckning för bostäder, sportstugor och dylikt kommer att

äga rum utan hänsyn till den framtida utvecklingen. I syfte att förekomma

detta synes i reglerna om avstycknings tillåtlighet böra införas ett stadgande,

som redan på begynnelsestadiet gör det möjligt att vägra avstyckning,

om den framstår som mindre lämplig med hänsyn till ännu icke aktuella

men dock sannolika framlida avstyckningar. På detta sätt böra t. ex.

strandområden m. m. kunna reserveras och ej bli en exklusiv förmån för viss

tomt. Det bör i första hand vara förrättningsmannen och överlantmätaren,

resp. ägodelningsrätten som beakta det nu berörda kravet, men länsstyrelsen

torde böra äga att till ledning för tillämpningen i allmänhet eller i det särskilda

fallet meddela erforderliga anvisningar.»

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola de ur jordpolitisk synpunkt uppställda

förutsättningarna för avstyckning i allmänhet icke äga tillämpning, då fråga

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 47.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

är om avstyckning inom planlagt område (19 kap. 4 §

första stycket). Härom anför departementschefen i propositionen följande.

»1 frågan, om de jordpolitiska villkoren för avstyckning skola upprätthållas

inom planlagt område, har jag tidigare uttalat, att undantag från de villkor

som hänföra sig till det allmänna lämplighetskravet eller som avse att bereda

skydd för bestående jordbruks- eller skogsbruksfastigheter måste i viss mån

medgivas för avstyckning av bl. a. mark för bostadslägenheter och industrianläggningar.

För att undantag skall ske bör dock, enligt vad jag nämnt,

fordras alt det skall föreligga ett behov av dylika lägenheter och att avstyckning

för tillgodoseende av detta behov kan anses vara till gagn jämväl ur allmän

synpunkt. Vidare bör gälla, att avstyckning enligt dessa undantagsbestämmelser

icke må ske på ett sätt som medför större skada för jordbruket i

orten än som är nödigt. Skulle avstyckningen, såvitt angår restfastigheten,

innebära ett eftersättande av det allmänna lämplighetskravet, bör avstyckningen

ej medgivas annat än om ändamålet därmed icke kan utan synnerlig

olägenhet tillgodoses på annat lämpligt sätt. Då fastighetsbildningssakkunniga

intagit den ståndpunkten, att de jordpolitiska villkoren i full utsträckning

skola upprätthållas även inom planlagt område, skulle nyssnämnda regler

för avstyckning bliva tillämpliga jämväl inom sådant område. Att exempelvis

byggnadsplan fastställts för visst område, skulle icke medföra någon

garanti för att avstyckning i syfte att genomföra planen skulle få äga rum.

Även om de sålunda föreslagna reglerna i praktiken troligen icke skulle

leda till större olägenheter, enär avstyckning inom detaljplanområde väl i allmänhet

icke komme att vägras av jordpolitiska skäl, så kan det anmärkta

förhållandet dock icke anses tillfredsställande från principiell synpunkt.

Både för det allmänna och för de enskilda markägarna måste det anses

olämpligt att stadsplan eller byggnadsplan skall få uppgöras och fastställas

med de utgifter och konsekvenser i övrigt detta medför utan att man vet om

planen kan tillämpas. Genom planens fastställande bör behovet av smärre

lägenheter inom planområdet anses klarlagt. Fastställandet torde även i princip

höra anses innebära, att de med tanke på jordbruket och skogsbruket

uppställda jordpolitiska kraven inom planområdet skola vika för intresset

av att tätbebyggelse i enlighet med planen kommer till stånd.

Detta gäller i synnerhet stadsplan. Den tätbebyggelse varom det inom dylik

plan är fråga torde regelmässigt vara av sådan art, att jordbrukets intressen

inom planområdet ej rimligen kunna vara utslagsgivande.

I fråga om byggnadsplan torde en viss skillnad böra göras mellan planer

som fastställts före och planer som fastställts efter den nya planlagstiftningens

ikraftträdande. Äldre byggnadsplaner ha icke sällan utlagts över orimligt

stora områden utan större hänsyn till om någon tätbebyggelse inom planområdet

i mera väsentlig omfattning vore att förvänta under överskådlig tid. Vid

planens fastställande har hänsynen till jordbrukets intressen ofta icke tillmätts

erforderlig betydelse. På grund härav torde det vara nödvändigt att de

jordpolitiska villkoren tillämpas vid avstyckning inom dylika planområden.

Detsamma torde gälla områden, för vilka avstyckningsplan godkänts. De olä
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47-

67

genheter som härav kunna orsakas torde i väsentlig män motverkas, därest —

såsom jag i annat sammanhang förordat — äldre byggnads- och avstyckningsplaner

underkastas en allmän översyn i syfte bland annat att utmönstra

sådana planer eller delar därav, inom vilka tätbebyggelse ej kan förväntas

äga rum i större utsträckning inom överskådlig tidrymd.

Vid uppgörande av ny byggnadsplan skall iakttagas, att planen ej får avse

större område än som är eller kan väntas inom nära förestående tid bliva

bebyggt. Behovet av tätbebyggelse inom byggnadsplaneområdet skall sålunda

prövas på ett helt annat sätt än tidigare. Vidare skall vid planupprättandet

hänsyn tagas även till jordbrukets intressen; det skall tillses, att jordbruk,

skogsskötsel eller annan jämförlig näring icke genom planen i onödan hindras

eller försämras. Skulle fråga uppkomma, huruvida fastställelse av plan

som medför skada å jordbruket av denna anledning bör vägras, torde det

kunna förväntas, att länsstyrelsen i ärendet inhämtar yttrande från — förutom

överlantmätaren — de organ som lära komma att inrättas för jordbrukets

rationalisering.

På grund av vad nu anförts vill jag förorda, att avstyckning inom område,

som omfattas av stadsplan eller av byggnadsplan som fastställts efter den nya

planlagstiftningens ikraftträdande, må verkställas utan hinder av de i 19 kap.

uppställda jordpolitiska villkoren, därest avstyckningen överensstämmer med

planen. Inom andra planområden än nu sagts — bland annat inom område

som omfattas av generalplan eller avstyckningsplan eller av byggnadsplan

som fastställts före nyssnämnda lags ikraftträdande — skola de jordpolitiska

villkoren däremot i princip tillämpas.»

Den befogenhet att i avbidan på fastställande av plan utfärda avstyckningsförbud

som länsstyrelsen äger enligt gällande lag har bibehållits

i Kungl. Maj:ts förslag (se 19 kap. 13 § 3 mom. andra stycket). I detta avseende

anför departementschefen följande.

»Enligt fastighetsbildningssakkunnigas förslag har en principiell gränsdragning

skett mellan länsstyrelsens och fastighetsbildningsmyndigheternas befogenheter

vid avstyckning. Länsstyrelsen skall för sin del pröva avstycknings

lämplighet ur plansynpunkt och äger utfärda förbud mot avstyckning

utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen i avbidan på upprättande av plan.

Fastighetsbildningsmyndigheterna åter skola pröva om avstyckningen eljest

kan godkännas, främst då med hänsyn till de jordpolitiska villkoren. Finner

lantmätaren vid avstyckningsförrättningen att plan erfordras, skall han hänskjuta

planfrågan till länsstyrelsen och förklara förrättningen vilande i avbidan

på länsstyrelsens beslut. Även i det fall då avstyckningsförbud råder

torde, därest länsstyrelsens besked icke inhämtats redan före förrättningens

påbörjande, förutsättas att förrättningen skall avbrytas för inhämtande av

sådant besked.

Den dubbla prövningen hos länsstyrelsen och fastighetsbildningsmyndigheterna

kan bli tidsödande. Denna olägenhet är av stor praktisk betydelse,

enär, med den bestämning tätbebyggelsebegreppet erhållit enligt byggnadslagen,

planfrågan torde bli aktuell i flertalet avstyckningsärenden. Skall, så
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

som fastighetsbildningssakkunniga synas ha förutsatt, avstyckningsförrättningen

i alla dessa fall avbrytas för inhämtande av planmyndighetens förhandsgodkännande,

kommer detta att i hög grad tynga avstyckningsverksamheten.

Tidsutdräkten och merkostnaden drabba i första hand förrättningssökanden.

Men även för lantmätaren uppkommer tidsförlust, om förrättningen

icke kan slutföras vid ett enda besök på platsen. Detta är särskilt olägligt

med hänsyn till den rådande bristen på arbetskrafter inom lantmäteriet.

På grund härav kunde ifrågasättas att uppdraga åt fastighetsbildningsmyndigheterna

att pröva uppkommande planfrågor i alla de fall, där icke

länsstyrelsen själv ägde fastställa avstyckning. Denna prövning skulle då

ingå som ett normalt led i avstyckningsförrättningens handläggning och

i fastställelseförfarandet. På fastighetsbildningsmyndiglieterna skulle ankomma

att tillse att yttrande inhämtades från planmyndigheterna, närmast länsarkitekten,

i erforderlig omfattning, och det skulle förutsättas att den största

hänsyn komme att tagas till den mening som dessa därvid uttalade. Några

särskilda avstyckningsförbud skulle med en dylik anordning icke bli erforderliga.

Det torde emellertid vara betänkligt att på detta sätt minska länsstyrelsens

och länsarkitektens inflytande i avstyckningsärenden, som äga samband med

planfrågor. Avstyckning utgör i regel den första inledningen till begynnande

tätortsbildning. Det synes därför böra ligga i länsstyrelsens hand att hindra

avstyckningar, som äro olämpliga ur plansynpunkt. Att märka är också att

avstyckningar, särskilt för bostads- eller industriändamål, ej sällan äga samband

med aktuella väg- och avloppsfrågor. Rörande sådana frågor ha länsstyrelsen

och länsarkitekten sakkunskap och erfarenhet. Även med hänsyn

härtill synes det erforderligt att planmyndigheternas beslutanderätt med avseende

å avstycknings tillåtlighet ur plansynpunkl i huvudsak bibehålies.

Vissa förenklingar i förfarandet vid prövning av uppkommande planfrågor

torde dock vara möjliga. Det synes sålunda böra tillåtas, att avstyckningsförrättning

fortgår och avslutas, oaktat länsstyrelsen utfärdat särskilt avstyckningsförbud.

Lantmätaren bör alltså kunna lämna tillstånd till avstyckning

under förutsättning att länsstyrelsen sedermera medgiver densamma. I viss

utsträckning torde detta förfaringssätt tillämpas redan för närvarande, ehuru

stöd i lagen därför saknas. Länsstyrelsens prövning kommer härvid att uppskjutas

och ingå som ett led i fastställelseprövningen. Vidare torde länsstyrelsen

böra kunna i vissa fall delegera sin rätt att medgiva avstyckning till

länsarkitekten. Om åter länsarkitekten vid sin prövning av ärendet finner att

avstyckning bör vägras, synes avgörandet böra tillkomma länsstyrelsen.

Har särskilt förbud mot avstyckning utan länsstyrelsens medgivande ej

utfärdats, torde frågan i vad mån planläggning må anses erforderlig få prövas

av fastighetsbildningsmyndigheterna, därvid dock måste iakttagas att yttrande

från planmyndigheterna inhämtas i erforderlig omfattning. Finner

lantmätaren att avstyckning ej bör äga rum utan att plan upprättats, bör

han låta ärendet vila i avvaktan på länsstyrelsens besked.»

I övrigt har, vad angår avstyckning inom planlagda och därmed järn
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

69

förliga områden, icke föreslagits annan ändring i gällande dag än att den

behörighet för annan än lantmätare att verkställa avstyckning

inom vissa samhällen och planlagda områden varom stadgas i 19 kap.

5 § andra stycket i förslaget något begränsats. Enligt förslaget skall sålunda

annan än lantmätare icke, såsom enligt gällande rätt, vara behörig att företaga

avstyckning inom område, för vilket endast utomplansbestämmelser

fastställts. Med hänsyn till att länsstyrelsen är fastställelsemyndighet inom

sådana områden som avses i förevarande lagrum medför den föreslagna begränsningen

av behörigheten, att fastställelseprövningen inom utomplansomområdena

övergår från länsstyrelsen till de vanliga fastställelsemyndigheterna.

Beträffande motiven för den nu angivna ändringen må hänvisas till propositionen

s. 174. För att vinna bättre kontroll över förrättningsmän, som

icke äro statsanställda lantmätare, har vidare genom propositionen såsom

förutsättning för sådan förättningsmans behörighet uppställts krav på auktorisation

av lantmäteristyrelsen.

Det genom propositionen framlagda förslaget om ändring i

jorddelningslagen innehåller i övrigt huvudsakligen följande.

Beträffande nybildad fastighets arrondering innehåller gällande lag i 19

kap. 11 § vissa bestämmelser om antalet ägoskiften och om ägornas form.

Dessa bestämmelser ha i förslaget utbytts mot ett mera allmänt avfattat stadgande

av innebörd, att fastighets ägor såvitt möjligt skola ligga i ett sammanhang

och hava så regelbunden och för ändamålet lämplig form som för.

hållandena medgiva. Tillika har intagits en erinran, att hänsyn skall tagas

till väg- och vattenavledningssystemen.

Enligt en i senare delen av 19 kap. 12 § andra stycket intagen föreskrift

gäller för närvarande, att vid avstyckning av mark till jordbruksfastighet bestämmelse

ej må meddelas, varigenom den avstyckade ägovidden uteslutes

från delaktighet i allmänning eller därmed likställd samfällighet. I sakkunnigbetänkandet

har uttalats, att det syntes vara av mindre vikt att varje

särskilt jordbruk finge andel i samfälligheten; huvudsaken vore att den

ifrågavarande förmånen icke berövades jordbruksnäringen i orten. Bestämmelsen

har därför i Kungl. Maj:ts förslag ersatts med ett stadgande, som innehåller

förbud mot avstyckning på sådant sätt att andel som nu sagts tillfaller

fastighet som ej är avsedd till jordbruk.

Lagens bestämmelser i 19 kap. 19 § om kartredovisningen vid avstyckning

ha i förslaget såtillvida ändrats, som förslaget beträffande frågan, hur ingående

det med kartan avsedda området skall grafiskt beskrivas, innebär

den nyheten, att även inom avrösningsjorden olika ägoslag skola specificeras

och sålunda skillnaden mellan skogsmark och annan avrösningsjord

utmärkas. För närvarande skall något särskiljande av olika ägoslag inom

avrösningsjorden icke äga rum. Med hänsyn till den betydelse skogen inom

stora delar av landet har för jordbruksfastighets bärighet har det emellertid

ansetts som en brist, att icke läge och gränser för skogsmarken angivas. Till

undvikande av onödiga kostnader göres emellertid i förslaget undantag från

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

den föreslagna regeln för de fall, då sådan redovisning uppenbarligen saknar

betydelse för ärendets prövning.

Beträffande avstyckning av område, som varit anslaget till ständigt ryttare-,

soldat- eller båtsmanstorp, medgives i 19 kap. 26 § undantag från

flertalet av de i lagen uppställda jordpolitiska villkoren ävensom från vissa

föreskrifter som avse förfarandet. Fastighetsbildningssakkunniga ha framhållit,

att dylika torp, sedan därav gjorts särskilda jordbruksfastigheter, ej

sällan blivit typiska ofullständiga jordbruk med de olägenheter som därav

plägade följa. Dessa undantagsbestämmelser ha därför i propositionen ansetts

böra utgå.

Av jordpolitisk innebörd är vidare den ändring som föreslås i 9 kap. 7 §

om delningsgrund vid utbrytning av servitut. Enligt tredje stycket i denna

paragraf må sakägarna vid sådan utbrytning träffa förening om storleken

av vederlagsjorden. I propositionen har uttalats, att den sålunda medgivna

friheten att lägga träffad förening till grund vid utbrytning av servitut står

i uppenbar strid mot den ståndpunkt gällande rätt i 7 a § lagen om servitut

intager i fråga om servituts hävande genom överenskommelse mellan servitutsförhållandets

parter. Med hänsyn härtill har föreslagits, att förening som

nu sagts må lända till efterrättelse endast för det fall, att fråga ej är om servitut

som tillkommit i sammanhang med laga delning eller som avses i 7 a §

servitutslagen.

De föreslagna ändringarna i de materiella reglerna rörande avstyckning ha

föranlett vissa jämkningar även i stadganden av huvudsakligen processuell

karaktär. I sådant hänseende må anmärkas, att lagens bestämmelser i 3

kap. 2 § och 19 kap. 5 § om underrättelse till byggnadsnämnd om sökt förrättning

undergått vissa jämkningar. Medan för närvarande underrättelse

till byggnadsnämnd är föreskriven endast för det fall att förrättningen skall

äga rum i samhälle, där den för städerna stadgade ordning för bebyggande

skall iakttagas, har i förslaget underrättelseskyldigheten utvidgats att avse

alla de fall, då förrättningen äger rum i ort, där skyldighet föreligger att söka

byggnadslov. Motsvarande ändring har föreslagits dels i 21 kap. 42 § angående

skyldighet för fastställelsemyndighet att i vissa fall inhämta yttrande

av byggnadsnämnd dels ock i samma kapitels 21 kap. 38 och 59 §§ beträffande

skyldigheten för ägodelningsdomare, ägodelningsrätt och hovrätt att

underrätta byggnadsnämnd om meddelat fastställelsebeslut.

Enligt gällande lag må i princip talan ej föras mot beslut, varigenom

fastställelse meddelats å jorddelningsförrättning (21 kap. 51 §). Från denna

regel uppställer lagen dock undantag bl. a. för det fall att förrättningen ägt

rum inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas. I dylikt fall må nämligen fastställelsebeslutet överklagas av

byggnadsnämnden. Nu föreslås, att beslut om fastställelse som meddelats av

annan myndighet än överlantmätaren skall få överklagas jämväl av överlantmätaren

och lantbruksnämnden. I propositionen har framhållits, att om

man nu i syfte att förebygga en ytterligare försämring av fastighetsbildningen

uppställde strängare villkor för jorddelning, motsättningen mellan all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47. <1

männa och enskilda intressen vid fastighetsbildningen tydligen komme att

skärpas. Någon myndighet borde därför finnas som å statens vägnar kunde

påkalla rättelse av beslut, däri det allmännas intresse av en ur jordpolitisk

synpunkt lämplig fastighetsbildning eftersatts till den enskildes förman. Även

beslut, varigenom tillstånd till jorddelning meddelats efter underställning,

skola enligt förslaget få överklagas av de nu nämnda myndigheterna.

Av det anförda framgår, att ej heller enligt förslaget klagan får föras över

beslut om fastställelse, som enligt föreskrifterna i 21 kap. 43 § sista stycket

fastställts av överlantmätaren. I stället har i förslaget intagits en föreskrift

i nämnda lagrum av innebörd, att överlantmätaren ej skall äga fastställa en

förrättning om lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden framställt erinran

mot förrättningen. Med en sådan regel skulle det ej finnas behov av klagorätt

för nämnderna. Detta stadgande har tillkommit pa hemställan av lagrådet,

som därvid framhöll att man utan uttryckligt lagstadgande med full

trygghet kunde förutsätta att överlantmätaren ej meddelade ett fastställelsebeslut

utan att lantbruksnämnden, med vilken han skulle ha att nära samarbeta,

blivit i tillfälle att framställa sina erinringar mot förrättningen. Vad

anginge byggnadsnämnden erinrades, att denna jämlikt 19 kap. 5 § skulle

underrättas om förrättningen.

Beträffande övriga i propositionen framlagda lagföislag

må i detta sammanhang anmärkas förslagen angående ändringar i fastighetsbildningslagen,

den s. k. Dalalagen och ensittarlagen. I fastighetsbildningslagen

ha som följd av de nya bestämmelserna om avstyckning föreslagits

vissa ändringar dels i 2 kap. om tomtmätning för att möjliggöra snabbare

handläggning i vissa fall av dylika ärenden dels ock i 5 kap. om avstyckning,

i 6 kap. om laga skifte och i 7 kap. om fastighetsregister för stad.

I 5 och 6 kap. ha bestämmelserna om iakttagande vid jordelningsförrättning

av gällande planer och andra byggnadsbestämmelser omarbetats i huvudsaklig

överensstämmelse med de i sådant hänseende föreslagna stadgandena

i 19 kap. jorddelningslagen. I 7 kap. 1 § har föreslagits viss ändring

med avseende å de planer och bebyggelsereglerande bestämmelser som skola

anmärkas i fastighetsregistret. Ändringarna i Dalalagen (25 §) och ensittarlagen

(18 §) ha påkallats för att åstadkomma överensstämmelse med de

nya stadgandena i jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen.

Lagändringarna ha föreslagits skola träda i kraft den 1 januari 1948.

B. Ändrade bestämmelser om sammanläggning.

De sakkunniga ha uttalat, att som sammanläggningsinstitutet hade sin

största praktiska betydelse i fall, då sammanläggning kombinerades med avstyckning,

samt sådan jorddelning ofta vore beroende av en dylik kombination,

en reform av reglerna om avstyckning icke borde företagas utan att

samtidigt lagen om sammanläggning underkastades saklig översyn. De av

nämnda reform påkallade ändringarna i sammanläggningslagen behövde må
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

hända icke bli så djupgående. Emellertid syntes det lämpligt att samtidigt

vidtaga vissa andra ändringar i denna lag, särskilt undanröja några mindre

behövliga legala hinder mot institutets begagnande, vilka vållade besvärligheter

i praxis och motverkade intresset att kunna genom sammanläggning

förbättra fastighetsindelningen. De sakkunnigas förslag i detta hänseende

borde dock icke uppfattas som om det åsyftade lösning av alla frågor om

sammanläggningsinstitutets reformering. Slutlig ståndpunkt hade t. ex. icke

tagits till det tvivelaktiga spörsmålet om möjlighet att tillåta sammanläggning

av makars fastigheter. De ändringar av systematisk eller eljest av redaktionell

natur, som ansetts lämpliga, medförde i förening med de sakliga nyheterna

en så pass genomgripande omvandling av gällande lags text, att förslaget

funnits böra erhålla formen av en helt ny lag.

I de sakkunnigas förslag till lag om sammanläggning av fastigheter å landet

angivas först institutets innebörd och rättsverkningar (1 och 2 §§), därefter

den lokala begränsningen av lagens tillämplighetsområde (3 §), villkoren

för sammanläggning i den mån de icke ansetts tillhöra frågan om institutets

innebörd (4—11 §§) samt slutligen reglerna om förfarandet (12—

19 §§).

Den viktigaste nyheten i förslaget kan anses ligga däri att — medan gällande

lag utgår från att möjligheten till sammanläggning skall vara begränsad

till fall, då fastigheterna med avseende å sättet för sin tillkomst stå i visst

förhållande till varandra — förslaget däremot principiellt medger institutets

användning beträffande fastigheter i allmänhet, oavsett deras

härkomst. De hittillsvarande bestämmelserna avse sålunda till största

delen att inskränka möjligheten att sammanlägga vad som tillhör skilda

ursprungliga skifteslag; sammanläggning över rågång är i allmänhet icke

tillåten. I förslaget ha nagra villkor med avseende å skifteslagsindelningen

icke upptagits.

I samband härmed kan nämnas att förslaget innefattar ökade möjligheter

att låta fastighet, som utgör andel i samfälld mark, ingå

i sammanläggning.

Vid sidan av de nya reglerna beträffande frågan, vilka fastigheter som

överhuvud kunna komma i fråga till sammanläggning med varandra, torde

som den mest betydande nyheten i förslaget kunna betecknas dess bestämmelser

om sammanläggnings beroende av gravationsförhållandena.

I sådant hänseende innebär förslaget bland annat eftergivande

av gällande lags krav att medgivande till sammanläggning måste föreligga

från innehavare av särinteckning med sämre rätt än gemensamma inteckningar

i fastigheterna. De sakkunniga ha därjämte ansett det möjligt

att tillmötesgå det gamla önskemålet, att inteckningar för servitut och därmed

jämförliga rättigheter icke skola kunna, såsom andra inteckningar,

hindra sammanläggning, och förslaget innehåller därför ett stadgande att,

vid bedömande av sammanläggnings tillåtlighet ur gravationssynpunkt, avseende

icke skall fästas vid dylika inteckningar.

Medan betydande lättnader sålunda ansetts kunna medgivas i de hittills

s. 73 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

73

med hänsyn till skifteslagsindelningen och gravationsförhållandena uppställda

villkoren för sammanläggning, har å andra sidan synts påkallat att mer

generellt än hittills hävda intresset av nybildade fastigheters lämplighet för

sitt ändamål och överhuvud av jordpolitisk kontroll. Beträffande

lämplighetskravets närmare innebörd utgå de sakkunniga från att samma

regler i princip böra gälla, vare sig en faslighet tillskapas genom jorddelning

eller genom sammanläggning. De bestämmelser om nybildad fastighets

lämplighet, som upptagits i förslaget till nya avstyckningsregler, borde därför

äga tillämplighet också vid sammanläggning, och i förslaget hänvisas i

enlighet härmed till dessa bestämmelser.

Slutligen må anmärkas att förslaget till sammanläggningslag ansetts böra

föranleda vissa följdändringar i den s. k. Dalalagen, varom särskilt lagförslag

framlagts.

Beträffande innehållet i remissyttrandena hänvisas till propositionen (s,

223 o. f.).

Departementschefen har anfört följande.

»Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 17 januari 1947 har fastighetsbildningssakkunnigas

förslag till nya regler om avstyckning lagts till

grund för ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till lag angående

ändring i jorddelningslagen. Lagförslaget avser icke att vara en definitiv lösning

av frågan om avstyckningsinstitutets reformering; denna är nämligen i

väsentlig grad beroende av utformningen av jorddelningslagstiftningen i övrigt.

Det huvudsakliga syftet med förslaget är att söka förhindra uppkomsten

av icke bärkraftiga brukningsdelar och frånskiljandet av skog som är behövlig

för jordbruket.

Parcelleringen av landets jordbruksjord har otvivelaktigt redan drivits för

långt. Ett medel att utvidga brukningsdelarnas areal och förbättra arronderingen

eller ägosammansättningen är sammanläggningsinstitutet. Likaväl

som för jorddelning bör för sammanläggning gälla, att tillskapandet av ny

fastighet skall vara beroende av att denna ur jordbruksekonomiska och andra

synpunkter är ändamålsenlig.

De sakkunniga ha med allmänt instämmande i remissyttrandena ansett,,

att sammanläggningsinstitutet enligt gällande lag icke kan tillfredsställande

fylla nämnda uppgift, och det torde icke kunna bestridas, att den nuvarande

lagstiftningen om sammanläggning är bristfällig. Å ena sidan saknas erforderliga

garantier för att endast lämpliga fastigheter bildas genom sammanläggning

och å andra sidan gälla för sammanläggning åtskilliga villkor som

varken betingas av jordpolitiska krav eller eljest kunna anses tillräckligt

motiverade.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår att de sakkunnigas förslag till

lag om sammanläggning av fastigheter å landet avser att förbättra sammanläggningsinstitutet

främst i nämnda avseenden. De sakkunniga ha själva

framhållit, att med förslaget icke åsyftas lösning av alla frågor om sammanläggningsinstitutets

reformering.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

En ny lagstiftning om sammanläggning måste emellertid för närvarande

få karaktären av ett provisorium redan av samma anledning som enligt vad

nyss anförts föranleder att avstyckningsinstilutet icke kan definitivt regleras;

även lagstiftningen om sammanläggning är beroende av den slutliga revisionen

av jorddelningslagen. Särskilt stor betydelse torde sammanläggningsinstitutet

få i den mån rationaliseringssträvandena nödvändiggöra bättre överensstämmelse

mellan jordens indelning i faktiska brukningsenheter och den

rättsliga fastighetsindelningen. Såsom i vissa remissyttranden framhållits synes

man för detta syfte böra överväga, i vad mån det erfordras regler om sammanläggning

av gemensamt brukade fastigheter jämväl utan ägarens samtycke.

Frågan om förhållandet mellan fastighetsredovisningen samt den kommunala

och ecklesiastika indelningen är för närvarande föremål för övervägande

inom lantmäteristyrelsen. I samband därmed torde även spörsmålet

om sammanläggning över skilda slag av förvaltningsgränser upptagas till

prövning. Det i flera remissutlåtanden uttalade önskemålet om möjlighet att

sammanlägga över sockengräns bör med hänsyn därtill tills vidare lämnas

å sido.

De lättnader i fråga om sammanläggnings beroende av gravationsförhållandena,

som de sakkunniga föreslagit, ha i allmänhet hälsats med tillfredsställelse.

I olika remissyttranden har dock gjorts gällande att lättnaderna icke

gå nog långt. Även enligt min mening är det i och för sig önskvärt att lämpligheten

av sammanläggning får bedömas uteslutande efter jordpolitiska

grunder. Härför erfordras emellertid anordningar som på betryggande sätt

tillgodose inteckningshavarnas intresse. Den i lagberedningens utlåtande antydda

inteckningsregleringen kan möjligen visa sig vara en utväg men utformningen

av ett dylikt institut torde sammanhänga med reformeringen av

inteckningsrätten i övrigt. För närvarande är det därför icke heller i fråga

om gravationsförhållandena möjligt att slutligt reformera sammanläggningsinsti

tutet.

Särskilt från ägodelningsdomarhåll har mot sakkunnigförslaget riktats anmärkning,

att gällande lags bestämmelser om förfarandet lämnats i det närmaste

orubbade. Jag är icke beredd att gå närmare in på detta problem i nu

förevarande sammanhang. Vissa jämkningar i förfarandet synas mig dock

kunna företagas utan någon mera djupgående undersökning.

Av det anförda framgår att jag icke för närvarande anser det möjligt att

framlägga förslag angående sammanläggningsinstitutets slutliga utformning.

På grund av institutets betydelse ur jordpolitisk synpunkt böra emellertid

redan nu vissa ändringar vidtagas i den riktning som fastighetsbildningssakkunniga

föreslagit. Ändringarna torde lämpligen kunna genomföras inom ramen

för den gällande sammanläggningslagen, frånsett de följdändringar som

samtidigt torde böra göras i den s. k. Dalalagen och fastighetsbildningslagen.»

Innebörden av de föreslagna lagändringarna framgår av den i propositionen

givna specialmotiveringen (s. 230 o. f.). Beträffande huvudpunkterna i

förslaget må här anmärkas följande.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

75

I 1 § sammanläggningslagen stadgas för närvarande bland annat de villkor

för sammanläggning som gälla med avseende å skifteslagsindelningen. För

sammanläggning fordras i princip att de fastigheter som skola sammanläggas

antingen utgöra primära skifteslag eller gemensamt ingå i ett sådant. Sammanläggning

över rågång är sålunda i allmänhet ej tillåten. Då det ur rationaliseringssvnpunkt

uppenbarligen är angeläget att en äldre tids skifteslagsindelning

icke klavbinder utvecklingen av fastighetsbildningen, föreslås

villkoren för sammanläggning med avseende å skifteslagsindelningen skola

borttagas.

Förslaget till ändring av sammanläggningslagen upptager i 7 § bestämmelser

om den jordpolitiska kontroilen vid sammanläggningar. Medan

gällande lag, 6 §, utgår från att vid sammanläggning, som innebär återgång

till förutvarande, genom delning upplöst fastighetsenhet, prövning av fastighetsbildningens

lämplighet är överflödig, utsträckes genom förslaget den

jordpolitiska kontrollen att gälla generellt vid alla slag av sammanläggningar.

Den föreslagna regleringen av de jordpolitiska villkoren för fastigheters uppdelning

genom avstyckning har i princip synts vara lämplig även för fastigheters

bildande genom sammanläggning. Ifrågavarande bestämmelse innehåller

därför en hänvisning till vad i 19 kap. 2, 3, 4 och 11 §§ jorddelningslagen

stadgas.

8 § sammanläggningslagen behandlar för närvarande det fallet att en

eller flera men icke samtliga av de fastigheter, som ifrågakomma till sammanläggning,

häfta för viss ränta, avgäld eller ersättning eller visst lån eller

förskott. Det stadgas att sammanläggningen icke må äga rum, med mindre

medgivande därtill lämnas av den som på grund av inteckning eller jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken har säkerhet för fordran eller annan rättighet i fastighet,

som ej är på nyss nämnt sätt belastad. I förslaget uppgives kravet på

medgivande i den mån sammanläggningen är väsentligen utan betydelse för

den som eljest skulle lämnat medgivandet. Dessutom innebär förslaget i denna

del att det för närvarande i 14 § ingående stadgandet, att fastighet som

är föremål för återköpsrätt ej må sammanläggas med annan fastighet utan

medgivande av återköpsrättens innehavare, överflyttas till 8 §. I samband

därmed utvidgas denna regel till att avse fordran på medgivande även av

andra som ha rätt att återtaga eller tillösa sig fastighet. Undantag härifrån

stadgas dock i fråga om lösningsrätt enligt ensittarlagen samt beträffande

kronans och arrendator förköpsrätt''. I dessa fall kan nämligen sammanläggning

icke på samma sätt som beträffande vanliga lösningsrätter äventyra

möjligheterna att göra rättigheten gällande.

Den i 9 § av gällande lag om sammanläggning upptagna särskilda bestämmelsen

rörande fastigheter som äro underkastade vanhävdslagstiftningen föreslås

skola upphävas, enär sammanläggnings lämplighet bör bedömas uteslutande

efter de regler som framgå av 7 § i förslaget.

Vad angår 10 och 11 §§ sammanläggningslagen innebär förslaget'' att sammanläggningssökandens

skyldighet att förete gravationsbevis avskaffas. Vidare

bestämmes sökandens åliggande att förebringa lantmäteriteknisk utred
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

ning så att den skall avse all utredning som erfordras för bedömande av

frågan om sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt

och icke annorledes är tillgänglig. Om överlantmätaren vid sin granskning

av ärendet finner att dylik utredning saknas, skall han hänvända sig till

sökanden och, därest bristen ändock icke avhjälpes, göra anmälan därom

hos ägodelningsdomaren.

Bestämmelserna i 14 § sammanläggningslagen innehålla villkoren för sammanläggning

med avseende å lagfarts- och inteckningsförhållanden. I sistnämnda

hänseende innebär förslaget väsentliga nyheter. Å ena sidan skall

inteckningsbelastningen å fastigheter som skola sammanläggas icke i något

fall utgöra hinder för sammanläggningen, om inteckningshavama lämnat

medgivande till densamma; i vissa fall fordras att medgivandena lämnats

på grundval av upprättat'' förslag till förmånsordning för inteckningarna i

den sammanlagda fastigheten. Ä andra sidan skall medgivande av inteckningshavare

icke erfordras då sammanläggningen är väsentligen utan betydelse

för hans säkerhet, och under särskilt angivna omständigheter skall

överhuvud taget avseende icke fästas vid vissa inteckningar. Om den föreslagna

regleringen har departementschefen bland annat anfört:

»Sammanfattningsvis må slutligen angivas huru ett sammanläggningsärendes

behandling ur inteckningssynpunkt kommer att gestalta sig i enlighet

med vad jag i det föregående förordat. Därvid förutsättes att inteckning för

återköpsrätt icke gäller i någon av fastigheterna; finnes sådan inteckning,

fordras alltid att innehavaren därav medgivit sammanläggningen. I första

hand undersökes, om fastigheterna besväras av inteckningar som skola lämnas

utan avseende. Inteckningar för servitut eller nyttjanderätt, som icke

rör mark som skall ingå i sammanläggningen, samt inteckningar, vilkas

dödande i fastighet, varom fråga är, sökts och funnits icke möta hinder

därest sammanläggningen genomföres, betraktas sålunda som obefintliga. I

den mån sökanden förvärvat fastighet med utfästelse om gravationsfrihet,

är det givetvis lämpligt att han uppmanas söka få utfästelsen infriad. Nästa

åtgärd i ärendet blir nämligen, att ägodelningsdomaren konstaterar huru

återstående inteckningar belasta fastigheterna. Befinnes icke mera än en av

fastigheterna vara besvärad av dessa inteckningar eller utgöras alla inteckningarna

av gemensamma inteckningar som gälla i samma fastigheter med

samma inbördes förmånsrätt, kan sammanläggningsansökningen beviljas utan

vidare, såvitt avser inteckningsförhållandena. Finnes, förutom sådana gemensamma

inteckningar som nyss sagts, särinteckning med sämre rätt i någon

av de gemensamt intecknade fastigheterna, fordras att särinteckningens innehavare

lämnat medgivande till sammanläggningen, därest denna ej är

väsentligen utan betydelse för hans säkerhet. Föreligger icke något av nu

nämnda fall, har ägodelningsdomaren att upprätta förslag till förmånsordning

för inteckningarna i den sammanlagda fastigheten. För detta syfte

skall han förhandla med sakägarna; om det finnes ändamålsenligt, bör förhandlingen

ske vid särskilt sammanträde. Sedan förslaget uppgjorts och godkänts

av sökanden till sammanläggningen, bedömer ägodelningsdomaren

s. 77 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

77

huruvida sammanläggningen är väsentligen utan betydelse för inteckningshavares

säkerhet. Finnes detta icke vara fallet beträffande vissa inteckningshavare,

måste dessa medgiva sammanläggningen. Kan sökanden förete erforderliga

medgivanden av inteckningshavare, utgöra alltså inteckningsförhållandena

ej hinder mot sammanläggningen, men i annat fall skall ansökningen

därom avslås.»

I 15 § sammanläggningslagen föreslås ett stadgande som avser att giva

upprättat förslag till förmånsordning definitiv karaktär. Därest förordnande

om sammanläggning gives, skall sålunda förmånsordningen i beslutet därom

fastställas till efterrättelse.

Slutligen kan nämnas att 21 § sammanläggningslagen enligt den föreslagna

lydelsen medgiver överlantmätare och sådan lantbruksnämnd, som avses

skola från och med den 1 juli 1948 inrättas inom varje hushållningssällskaps

verksamhetsområde, rätt att överklaga förordnande om sammanläggning.

Lagändringarna ha föreslagits skola träda i kraft den 1 januari 1948.

Utskottet.

Landets jordbruksfastigheter förete obestridligen i många fall betydande

brister. Parcelleringen av jordbruksjorden har vida överskridit gränserna för

vad som kan anses betingat av naturförhållandena eller önskligt ur näringspolitisk

synpunkt. Ägosammansättningen och arronderingen äro ofta otillfredsställande.

Dessa förhållanden ha sedan åtskillig tid tillbaka varit föremål

för statsmakternas uppmärksamhet och föranlett ingripanden från det allmännas

sida. Genom 1926 års jorddelningslag och än mer genom den revision

som år 1937 vidtogs av lagens bestämmelser om avstyckning blev det i

betydande omfattning möjligt att förhindra ett ytterligare tillskapande av

för rationell drift olämpliga jordbruksfastigheter. Emellertid har det visat

sig, att ännu åtskilligt brister i restriktionernas effektivitet och att ytterligare

skärpningar äro påkallade. Särskilt ha gällande lags villkor för avstyckning

visat sig otillräckliga för att hindra att ofullständiga jordbruk bildas och att

för jordbruket behövlig skogsmark avskiljes därifrån. I de över fastighetsbildningssakkunnigas

betänkande avgivna yttrandena har också tämligen

allmänt vitsordats, att det på många håll förekommit en alltför långt gående

uppdelning av jordbruksjorden genom avstyckning och att ett effektivare

skydd för jordbruket mot skadlig avstyckningsverksamhet därför vore

av behovet påkallat. Icke mindre angeläget torde emellertid vara att åtgärder

vidtagas för att främja skapandet av fastigheter som äro lämpade för rationell

jordbruksdrift. Det är ur denna synpunkt uppenbarligen av vikt att användningen

av sammanläggningsinstitutet i görligaste mån underlättas. Med

hänsyn till det anförda finner utskottet det böra hälsas med tillfredsställelse,

att lagens materiella regler om avstyckning och sammanläggning nu blivit föremål

för revision.

Målsättningen för den jordpolitiska kontrollen måste helt naturligt vara

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

beroende av de riktlinjer som uppdragas för den framtida jordbrukspolitiken.

Dessa riktlinjer ha angivits i propositionen nr 75 till årets riksdag. Som det

närmaste målet för de statliga åtgärderna på jordbrukets område uppställes

här att snarast möjligt söka åstadkomma likställighet i inkomsthänseende

mellan jordbruksbefolkningen och jämförliga befolkningsgrupper. Härför

erfordras, att staten även i fortsättningen lämnar jordbruksnäringen ett visst

prisstöd och därjämte i väsentligt större utsträckning än hittills medverkar

till en fortsatt rationalisering av jordbruket. Strävandena böra härvid inriktas

på att få till stånd brukningsdelar av bondejordbrukets storlekstyp, och

prisstödet bör avvägas med beaktande av det genomsnittliga behovet vid

jordbruk av den typ som representerar huvuddelen av de egentliga bondejordbruken,

d. v. s. jordbruk av ungefärligen den typ som för närvarande är

uppställd som mål i den statliga egnahemsverksamheten. Det uttalas i den

ovannämnda propositionen, att utifrån dessa utgångspunkter avvägningen av

prisstödet bör ske med hänsyn till behovet vid jordbruk, vilka till storleken

motsvara genomsnittet i storleksgruppen 10—20 hektar och vilka fylla rimliga

anspråk i fråga om arronderingen och de fasta anläggningarnas beskaffenhet.

Under denna grupp faller flertalet av de jordbruk som under senare

tid ansetts hänförliga till familjejordbruk eller bondejordbruk. Uppgifterna för

den statliga verksamheten för yttre rationalisering av jordbruket har i propositionen

angivits vara, bland annat, att söka genomföra en dylik rationalisering

av sådana ofullständiga jordbruk, där det med hänsyn till brukningsdelens beskaffenhet

och försörjningsmöjligheterna utanför brukningsdelen icke kan

väntas bliva möjligt för brukaren att på lång sikt uppnå en tillfredsställande

inkomst, samt att medverka till en förstärkning av andra ofullständiga jordbruk,

då deras brukare framställa begäran därom. I skogsbygderna bör arbetet

med den yttre rationaliseringen — vid sidan av den rationalisering av

själva jordbruket som lämpligen kan genomföras — även inriktas på att

komplettera brukningsdelarna med skog, så att de brukningsdelar å vilka jordbruket

utgör brukarens huvudsakliga sysselsättning i största möjliga utsträckning

skola bliva bärkraftiga brukningsdelar, där vad som kan brista i jordbrukets

lönsamhet uppväges av tillgången på egen skog. Propositionen

angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken m. m., som hänvisats

till och behandlats av särskilda utskottet, har i nu förevarande delar

tillstyrkts av utskottet.

I överensstämmelse med de nu antydda riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

har i förslaget till nya bestämmelser om avstyckning det s. k.

familjejordbruket uppställts som norm vid nybildningen av jordbruksfastigheter,

varigenom det ofullständiga jordbruket i princip utmönstras såsom

godtagbar fastighetstyp. Å andra sidan har emellertid betonats, att jordbruk

av större mått än familjejordbruket under vissa förutsättningar kunde äga

vissa företräden, och i förslaget ha med hänsyn härtill uppställts särskilda

regler i syfte att förebygga en ur jordbruksekonomisk synpunkt skadlig parcellering

av dylika gårdar. Med tanke på att de topografiska förhållandena i

stora delar av landet lägga hinder i vägen för att bilda jordbruk av den stor
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

79

lek som erfordras för ett lönsamt jordbruk inbegripas under begreppet familjejordbruk

även det s. k. kombinerade jordbruket, där visserligen själva

jordbruket icke förslår till brukarens fulla bärgning men där brukaren kan

få erforderligt tillskott till sin försörjning genom andra naturtillgångar å fastigheten,

varvid då främst tillgång på egen skog kommer i beaktande. Mot de

allmänna grunder, varpå förslaget sålunda bygger beträffande nybildning av

jordbruksfastigheter genom avstyckning, synes intet vara att erinra.

I fråga om skogens betydelse för jordbruket utgår förslaget i likhet med

gällande lag från den uppfattningen, att det i de skogrika delarna av landet

föreligger ett naturligt samband mellan jordbruket och skogsbruket och att

ett jordbruk därstädes i regel behöver ha tillgång till egen skog för att fastigheten

skall bliva bärkraftig och brukaren erhålla full sysselsättning och en

tillfredsställande försörjning. Lagens bestämmelser om skogen ha dock i

förslaget omarbetats i betydande omfattning. De för närvarande i lagen uppställda

presumtionsreglerna om tilldelning av skog till jordbruksfastigheter

ha begränsats att endast gälla orter, där jordbruket i allmänhet på grund av

natur- och näringsförhållandena tarvar skog, så att det beträffande övriga

orter får bero helt på vanlig individuell prövning, om skogstilldelning skall

fordras eller ej för att fastigheten i fråga skall anses lämplig. Någon principiell

skillnad mellan skog till husbehovet och s. k. stödskog göres icke i förslaget.

Att på nu angivet sätt begränsa och förenkla föreskrifterna om skogstilldelning

synes utskottet välbetänkt och ägnat att trygga en riktig lagtilllämpning.

En genomgående strävan i lagstiftningen har sedan länge varit att söka

begränsa eller förhindra att skog avskiljes från jordbruket. I detta avseende

innefattar förslaget en skärpning av nu gällande bestämmelser, i det att man

vid bedömandet av huruvida skog är att anse såsom överloppsskog och sålunda

må avstyckas till särskild skogsfastighet enligt förslaget har att taga

hänsyn — icke endast såsom enligt gällande lag till det behov av skog som

kan föreligga för styckningsfastigheten — utan till behovet för ortens jordbruk

i allmänhet av skog. Föreligger ett sådant behov må enligt förslaget skogen

icke avstyckas till särskild skogsfastighet. Stadgandet härom har dock icke

utformats som ett absolut förbud; äro fördelar med avseende å arrondering

o. dyl. att vinna genom avstyckning som nu sagts, blir avstyckningen tillåten,

dock endast under förutsättning att dessa fördelar måste anses överväga

de olägenheter som för ortens jordbruk i allmänhet kunna vara förenade med

förlust av skogen. Utskottet, som anser det riktigt att man i allmänhet söker

bibehålla skogen vid jordbruket, vill här erinra om de vid 1944 års riksdag

väckta motionerna I: 22 och II: 43 om tillfälligt förbud mot sådan avstyckning

som möjliggör, att åker och äng skiljas från jordbruksfastighet tillhörande

skogsmark. I motionerna gjordes gällande, att förmögna samhällsbor

m. fl. med olika motiv sökte förvärva skogsfastigheter och att de i många

fall därefter sålde jordbruksdclen för att endast behålla skogsskiftena. Resultatet

av dessa avstyckningar bleve i många fall, att livsdugliga hemman

nedlades och fristående skogsfastigheter, lämpade för jobberi, uppstode. Mo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

tionärerna ansågo den effektivaste vägen att förhindra detta vara att man.

i avvaktan på en ny jorddelningslagstiftning, införde ett tillfälligt förbud mot

dylika avstyckningar. Andra lagutskottet, som behandlade motionerna och

vars utlåtande godkändes av riksdagen, hemställde, att motionerna icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd. Utskottet hänvisade emellertid till att

fastighetsbildningssakkunniga ämnade framlägga förslag, som bland annat

åsyftade att effektivare än för närvarande skydda jordbruket genom restriktiva

villkor för avstyckning. Genom det nu föreslagna principiella förbudet

att genom avstyckning skilja skogen från jordbruket synes det önskemål som

låg till grund för motionerna vara på ett tillfyllestgörande sätt tillgodosett.

Beträffande den närmare utformningen av de jordpolitiska villkoren för

avstyckning har utskottet funnit anledning till erinran endast såvitt angår

19 kap. 3 § 2 och 3 mom., varjämte särskilt yttrande från utskottets sida

synts påkallat beträffande innehållet i 4 §.

Till utveckling av det allmänna lämplighetskrav som är uppställt i förslagets

19 kap. 2 § meddelas i 3 § 2 mom. närmare regler om hur en jordbruksfastighet

bör vara beskaffad. Därvid angivas till en början under punkten 1

fordringarna på ett bärkraftigt jordbruk (familjejordbruk). I andra stycket

av samma punkt medgives, att jordbruksfastighet under vissa förutsättningar

må bildas genom avstyckning, oaktat den icke fyller dessa fordringar. Det

har nämligen ansetts mindre välbetänkt att avskära varje möjlighet att ändra

fastighetsindelningen i sådana fall, då den nybildade fastigheten väl icke

skulle bliva fullt lämplig men betydande förbättring dock skulle kunna vinnas

genom ändringen. Såsom vilkor för dylik avstyckning -— som i förening

med sammanläggning är ägnad att varaktigt giva brukaren av den nybildade

fastigheten en mera tillfredsställande bärgning än förut— är föreskrivet,

bland annat, att någon för sitt ändamål varaktigt lämpad fastighet icke därigenom

undergår försämring av någon betydelse. I vad detta villkor tager sikte

på bestående jordbruksfastighet, synes det utskottet välbetänkt. Enligt ordalagen

avser villkoret emellertid icke blott sådan fastighet utan jämväl det

fall att avstyckningen sker från en angränsande skogsfastighet. I vad mån en

dylik fastighet bör få undergå försämring för förstärkning av ett ofullständigt

jordbruk är dock en fråga som är och även torde böra vara reglerad

genom det i 3 mom. uppställda stadgandet om uppdelning av skogsmark på

olika fastigheter. Uti förevarande lagrum torde villkoret i fråga därför böra

begränsas att avse endast jordbruksfastighet.

Vad därefter angår stadgandet i 3 mom. angående delning av skogsmark

finnes i gällande lag förutom stadgandet i 3 § andra stycket under b) ingen

bestämmelse, som hindrar en långt gående parcellering av skogsmarken. Och

nämnda föreskrift, som endast gäller vid avstyckning i ort med ringa skogstillgång

och för sådant fall medgiver undantag från de eljest gällande reglerna

om tilldelning av skog, innebär icke något verkligt skydd mot en fastighetsbildning,

som är ägnad att äventyra skogsbrukets intressen. Utskotte* hälsar

därför med tillfredsställelse, att i förslaget under 3 § 3 mom. upptagits en

föreskrift, som stadgar förbud mot en sådan uppdelning av skogsmark som

s. 81 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

81

är till skada för ett rationellt skogsbruk. I remissutlåtanden över sakkunnigbetänkandet

ha uttalats farhågor för att den huvudsakliga nyttan av den

föreslagna regeln komme att elimineras av den till regeln anknutna undantagsbestämmelsen,

enligt vilken det stadgade förbudet mot en för skogsbruket

skadlig ändring i fastighetsindelningen icke skall utgöra hinder för avstyckning,

som främjar jordbruksnäringen. Även utskottet har funnit betänkligt

att så generellt medgiva undantag till förmån för jordbruksnäringen.

Med hänsyn till den betydelse tilldelningen av skog under vissa omständigheter

har för ett jordbruks bärkraft torde det visserligen vara ofrånkomligt,

att intresset att skogen ej delas får träda tillbaka i viss omfattning. Delning

av skogsmark genom avstyckning bör alltså i allmänhet vara tillåten, då det

gäller att bilda bärkraftiga jordbruk, och vidare bör överföring av skog för

komplettering av mindre jordbruk principiellt få ske, då syftet med överföringen

är att åstadkomma en ur det allmännas synpunkt önskvärd förstärkning

av ofullständiga jordbruk. För de eftergifter från förbudet att dela skogen

vilka sålunda måste göras till förmån för jordbruksnäringen synes dock

någon begränsning böra uppställas. Ett visst skydd för intresset att skogen

ej delas i alltför stor utsträckning ligger visserligen i det allmänna lämplighetskravet,

som regelmässigt skall hindra att direkt olämpliga skogsfastigheter

uppstå, men detta krav torde knappast kunna anses tillfyllest. Därub

över synes böra gälla, att om en tilltänkt avstyckning av skogsmark i visst

fall skulle medföra avsevärd olägenhet för skogsbruket, avstyckningen i regel

icke bör vara medgiven. Endast i de speciella undantagsfall som åsyftas i

förslagets 4 mom. synes det böra vara tillåtet att i vidare mån än nu sagts

åsidosätta de i 3 mom. uppställda reglerna till skogsbrukets skydd. Med hänsyn

till det anförda torde senare ledet av 3 inom. böra så ändras, att delningsåtgärd

som där avses icke blir medgiven, om genom åtgärden skulle

uppkomma avsevärd olägenhet för skogsbruket. Jämsides med denna ändring

torde i lagrummets första led ordet »märkligt», vars innebörd kan vara

något tvivelaktig, böra utbytas mot det i 1 mom. använda uttrycket »av

någon betydelse».

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 4 § första stycket skall vad i 2 och

3 §§ stadgats ej utgöra hinder mot avstyckning som äger rum inom område

under stadsplan eller sådan byggnadsplan, som fastställts efter den 1 januari

1948, under förutsättning att avstyckningen överensstämmer med planen.

Enligt motiven för stadgandet skulle inom sådant planlagt område de jordpolitiska

villkoren ej behöva upprätthållas. Uttalandena i motiven torde närmast

åsyfta de jordpolitiska krav som uppställts med tanke på jordbruket

och skogsbruket. Att hänsynen till dessa näringar ej skall få hindra avstyckning

av lägenheter för bostäder, industrier och dylikt inom samhälle eller

annat landsområde, för vilket fastställts plan, synes utskottet riktigt. Av motiven

att döma lärer stadgandet emellertid ej innebära, att det grundläggande

kravet på nybildad fastighets lämplighet skulle få eftergivas vid avstyckning

inom planlagt område. I lagrummet i fråga har visserligen även 2 § satts urkraft,

men det är alt märka att detta icke sker för annat fall än då avstyck
Biham7

till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 47. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

ningen står i positiv överensstämmelse med planen. Och sådan överensstämmelse

lärer icke kunna sägas föreligga, om icke det avstyckade området är

för sig eller efter sammanläggning med annan mark lämpat för det ändamål

som bostads- eller industritomt eller dylikt för vilket det kan vara avsett.

Det uppställda villkoret om överensstämmelse med planen torde således förhindra,

att såsom särskilda fastigheter utläggas småområden vilka endast tillsammans

med annan mark kunna få en ändamålsenlig användning.

Vad härefter angår de avstyckningsregler som ha samband med byggnadsverksamhetens

reglering genom olika slag av planer m. m. må anmärkas, att

gällande lags stadganden om avstyckningsplan utmönstrats ur lagen. I stället

ha i förslaget upptagits vissa regler, vilka äro avsedda att förebygga sådan

avstyckning som kan försvåra en framtida planläggning. Förslaget, som

i denna del huvudsakligen är att betrakta som en följd av den nya byggnadslagen,

har i dessa avseenden ej givit anledning till erinran.

Förslaget innefattar i övrigt inga större sakliga nyheter i nu förevarande

avseenden. Någon ändring har sålunda icke föreslagits i den ordning som

för närvarande gäller för fastställelse av avstyckning inom samhälle eller annat

område under plan. På denna punkt har endast gjorts den jämkningen,

att länsstyrelsen icke vidare skall vara fastställelsemyndighet inom områden,

för vilka endast utomplansbestämmelser fastställts. Däremot skall länsstyrelsen

enligt förslaget liksom hittills fullgöra den eljest på de reguljära jorddelningsmyndigheterna

ankommande fastställelseprövningen i de fall, då avstyckningen

ägt rum inom samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för

stad äga tillämpning, eller inom annat område, för vilket stadsplan eller byggnadsplan

fastställts eller avstyckningsplan godkänts. Beträffande fastställelse

av jorddelningsförrättning gäller eljest enligt 21 kap. 43 § följande. Avstyckningsförrättning,

med vilken avses bildande av särskild fastighet, prövas av

överlantmätaren och avstyckning av område för sammanläggning med annan

mark av ägodelningsdomaren. Förekommer anledning att förrättningen

icke är lagligen beskaffad eller kan i förekommande fall förordnande om

sammanläggning icke meddelas, skall frågan om fastställelse å avstyckningsförrättningen

hänskjutas till ägodelningsrätten. Bestämmes fastighetsgräns i

samband med avstyckningsförrättning, åligger det ägodelningsdomaren eller

ägodelningsrätten att fastställa gränsbestämningen. Detta gäller även i det

fall, att själva avstyckningsförrättningen skall fastställas av länsstyrelsen. I

dylikt fall får avstyckningsförrättningen icke avslutas, innan den förrättning

varvid gränsfrågan behandlats blivit genom laga kraft ägande beslut fastställd

(19 kap. 10 § andra stycket). Är avstyckning förenad med villkor om sammanläggning,

äger länsstyrelsen fastställa förrättningen endast under villkor

att förordnande gives om sammanläggning (21 kap. 68 §). Sådant förordnande

skall meddelas av ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten (15 §

lagen om sammanläggning av fastigheter å landet).

Enligt 19 kap. 1 § gällande jorddelningslag äger länsstyrelsen utfärda förbud

mot avstyckning utan länsstyrelsens medgivande inom område, för vilket

länsstyrelsen funnit avstyckningsplan eller byggnadsplan erfoderlig. Denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

83

länsstyrelsens befogenhet har bibehållits i förslaget (19 kap. 13 § 3 mom.),

därvid dock såsom förutsättning för sådant förbud stadgats, att fråga väckts

om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan för visst område eller om

ändring av sådan plan. För att i görligaste mån förenkla förfarandet då avstyckningsförbud

utfärdats har i förslaget (19 kap. 13 § 4 mom.) medgivits,

att lantmätaren må utan hinder av att dispens från förbudet ej erhållits meddela

tillstånd till avstyckningen under villkor att sådan dispens sedermera

lämnas samt slutföra förrättningen.

Vissa ändringar i de nu angivna reglerna har förordats i några motioner.

I motionerna I: 279 och II: 418, vilka äro likalydande, liksom även i likalydande

motionerna I: 286 och II: 430 har framhållits, att det nuvarande fastställelseförfarandet

inom samhällen och andra planlagda områden medförde

ett synnerligen omständligt remissförfarandet och att proceduren till följd

därav vore i hög grad tidsödande och tungrodd. Dessa olägenheter vore mest

påtagliga i de fall, då gränsbestämning ägt rum i samband med avstyckningen

eller avstyckningen vore förenad med sammanläggning. I motionerna 1:279

och II: 418 har därjämte anförts, att om — såsom efta vore fallet där tätortsbebyggelse

väntades — avstyckningsförbud rådde, avstyckningsärendena

komme att ytterligare fördröjas med den tid som åtginge för erhållande avdispens

från sådant förbud. På i huvudsak nu angivna skäl har hemställts, i

motionerna I: 279 och II: 418 att sådana ändringar måtte företagas i jorddelningslagen,

att länsstyrelsens fastställelsebefogenhet beträffande avstyckningar

samt dess rätt att meddela förbud mot avstyckning utan särskilt tillstånd

av länsstyrelsen upphäves, samt i motionerna I: 286 och II: 430 att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i jorddelningslagens regler om fastställelse,

dels beträffande avstyckning, att behörigheten härtill helt överflyttas

på jorddelningsmyndigheterna, närmast överlantmätaren, under iakttagande

att yttrande från planmyndigheterna inhämtas i erforderlig omfattning, dels

beträffande gränsbestämning i samband med avstyckning att fastställelsen

överflyttas från ägodelningsdomaren till överlantmätaren.

Vad först angår frågan om fastställelse å avstyckning inom samhälle eller

annat område, för vilket plan är gällande, vill utskottet till en början erinra

om att fråga om förenkling av fastställelseförfarandet inom dylika samhällen

och områden genom att överflytta fastställelseprövningen på jorddel

n i n gs m y n d igh etern a, närmast överlantmätaren, tidigare varit under riksdagens

prövning utan att dock föranleda till någon riksdagens åtgärd. Utskottet

syftar här på den vid 1938 års riksdag väckta motionen II: 71 av herr

Holmbäck, som då hemställde om förslag till sådan ändring i jorddelningslagen

som nu sagts. Andra lagutskottet, som behandlade motionen, ansåg

i utlåtande (nr 46) det icke påkallat att tillstyrka en särskild framställning

till Kung], Maj:t i ämnet men framhöll, bland annat, att utskottet i särskilt

utlåtande samma dag förordat en allmän revision av jorddelningslagen och

att utskottet förutsatte, att de uppslag som framkommit till vinnande av

snabbare handläggning i nu åsyftade fall därvid komme att tagas under

närmare övervägande. Fasti ghetsbildningssakkunniga, åt vilka uppdrogs att

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Andra lagutskottets utlåtande nr 47-

verkställa nämnda revision, ha icke i det betänkande som ligger till grund

för ifrågavarande lagstiftning upptagit frågan till behandling. De sakkunniga

ha visserligen i betänkandet uttalat, att det kunde ifrågasättas, om ej länsstyrelsens

funktion såsom fastställelsemyndighet borde upphöra och dess

kontroll över samhällsbildningen kunna fullt ut lika effektivt göra sig gällande

på annat sätt i avstyckningsärendena. Någon slutlig lösning av detta

spörsmål åsyftades emellertid icke med de sakkunnigas förslag. Såsom ovan

nämnts vid redogörelsen för Kungl. Maj:ts förslag, ha ej heller i propositionen

de spörsmål som hänföra sig till fastställelseproceduren upptagits till

prövning. Enligt utskottets mening bör emellertid den nu i motionerna berörda

frågan om länsstyrelsens fastställelsebeifogenhet snarast bringas till sin

lösning. Det lärer nämligen icke kunna förnekas, att den nuvarande ordningen,

enligt vilken skilda myndigheter ha att i olika hänseenden taga befattning

med ett och samma fastställelseärende, är till hinder för en så

skyndsam handläggning av ärendet som vore önsklig. Utskottet kan därför i

allt väsentligt instämma i vad motionärerna uttalat om önskvärdheten av

att gällande lags bestämmelser om fastställelse inom samhällen och andra

planlagda områden revideras för att få till stånd ett enklare och snabbare

fastställelseförfarande. Då det torde kunna förutsättas, att fastighetsbildningssakkunniga

komma att verkställa utredning rörande ifrågavarande frågekomplex

samt anledning saknas att föregripa de förslag i ämnet som

kunna komma att avgivas av de sakkunniga, anser sig utskottet dock icke

böra tillstyrka, att riksdagen nu företager sådan ändring i jorddelningslagen

som förordats av motionärerna. Av skäl som ovan anförts är det emellertid

angeläget att utredningen bedrives med all skyndsamhet, så att förslag till

ändring i de bestämmelser som gälla med avseende å mål om avstyckning

inom samhällen och andra planlagda områden snarast kan föreläggas riksdagen.

Enligt utskottets mening torde riksdagen därför, i anledning av motionerna,

böra avlåta särskild skrivelse härom till Kungl. Maj:t.

Beträffande härefter yrkandet i motionerna 1:286 och 11:430, att fastställelse

å gränsbestämning i samband med avstyckning måtte överflyttas

från ägodelningsdomaren till överlantmätaren, må erinras, att fastighetsbildningssakkunniga

i sitt betänkande tillagt överlantmätaren behörighet att fastställa

gränsbestämning, därvid åtskillnad icke gjorts mellan gränsbestämning

som skett såsom en helt fristående förrättning och sådan som ägt rum

i samband med annan jorddelningsförrättning. De sakkunnigas förslag i denna

del har emellertid icke upptagits i propositionen. Anledningen härtill har,

såsom ovan antytts, angivits vara, att frågor som röra förrättningsförfarandet

och fastställelseproceduren ansetts böra prövas i ett större sammanhang.

Enligt utskottets mening saknas anledning att nu föreslå avvikelse

från propositionen i detta avseende. Utskottet vill dock framhålla, att det

framdeles, sedan utredning verkställts om förenkling av fastställelseförfarandet

med avseende å avstyckning, kan visa sig erforderligt att taga jämväl

den i motionerna upptagna frågan om ordningen för fastställelse av gränsbestämning

under omprövning. Med hänsyn till vad sålunda anförts torde

s. 85 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47. 85

motionerna i denna del icke böra för närvarande föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Vidkommande slutligen länsstyrelses befogenhet alt utfärda avstyckningsförbud

framgår av propositionen (s. 136, 137), att det med hänsyn till de olägenheter

som kunna vara förenade med ett sådant förbud under överarbetningen

av sakkunnigförslaget övervägts att slopa dessa förbud och i stället

uppdraga åt fastighetsbildningsmyndigheterna att pröva uppkommande

planfrågor i alla de fall, där icke länsstyrelsen själv ägde fastställa avstyckning.

Det har emellertid ansetts betänkligt att på detta sätt minska länsstyrelsens

och länsarkitektens inflytande i avstyckningsärenden som äga samband

med planfrågor, och planmyndighetemas beslutanderätt med avseende

å avstycknings tillåtlighet ur plansynpunkt har därför i huvudsak bibehållits

i förslaget. Vissa förenklingar i förfarandet vid prövning av uppkommande

planfrågor ha dock ansetts möjliga. Har avstyckningsförbud utfärdats för

visst område, behöver sålunda enligt förslaget dispens till avstyckningen icke

inhämtas i förväg; förrättningslantmätaren äger i viss omfattning påbörja

och avsluta förrättningen med villkorligt tillstånd till avstyckningen, och

frågan om dispens prövas därefter i samband med fastställelseprövningen.

Även med de förenklingar som i propositionen föreslagits beträffande

handläggningen av avstyckningsförrättning inom område, för vilket avstyckningsförbud

utfärdats, torde ett sådant'' förbud icke sällan kunna medföra

omgång och tidsutdräkt samt ökade kostnader för sakägarna. En snabbare

handläggning av avstyckningsförrättningarna samt större enkelhet och reda

vid deras fastställande skulle otvivelaktigt möjliggöras genom att den formella

prövningen av plansynpunktema vid avstyckning helt överfördes på

de reguljära fastighetsbildningsmyndighetema. Det skulle med hänsyn härtill

kunna övervägas, huruvida icke länsstyrelsens befogenhet att meddela

avstyckningsförbud borde upphävas eller i varje fall starkt begränsas. Utskottet

har emellertid ansett sig icke böra nu taga slutgiltig ställning till

denna fråga. Samtliga de spörsmål som hänföra sig till länsstyrelsernas befogenheter

beträffande avstyckning — vare sig de avse fastställelse å avslutad

avstyckningsförrättning eller kontroll över avstyckningsverksamheten genom

avstyckningsförbud — torde nämligen lämpligen böra upptagas till övervägande

i ett sammanhang. Med hänsyn till vad sålunda anförts vill utskottet

icke för närvarande tillstyrka Difall till det yrkande, som i förevarande hänseende

framställts i motionerna I: 279 och II: 418. Utskottet vill emellertid

understryka föredragande departementschefens uttalande om vikten av att

den frihet som lämnats länsstyrelserna atl utfärda avstyckningsförbud icke utnyttjas

för onödigt lång tid eller för onödigt stora områden.

I propositionen ha ytterligare föreslagits vissa ändringar i 3, 9, 19, 20 och

21 kapitlen i jorddelningslagen, huvudsakligen föranledda av den omarbetning

som skett av de jordpolitiska och plantekniska villkoren för avstyckning.

Av dessa ändringar må här endast anmärkas det förslag till vidgad

klagorätt för det allmänna som införts i 21 kap. 51 § jorddelningslagen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

Medan för närvarande beslut om fastställelse å jorddelningsförrättning må

överklagas endast av byggnadsnämnden, skall enligt förslaget fastställelsebeslut,

som meddelats av annan än överlantmätaren, även få överklagas av

överlantmätaren och lantbruksnämnden. Med hänsyn till det allmännas intresse

av en effektiv och likformig tillämpning av de nya lagbestämmelserna

anser utskottet det vara av värde, att beslut som rör ifrågasatt jorddelnings

lämplighet sålunda må kunna genom talesman för det allmänna dragas under

prövning av högre instans. Utskottet har ej heller något att erinra mot

att från denna klagorätt undantagits de beslut om fastställelse som meddelas

av överiantmätaren. Genom det i förslaget under 21 kap. 43 § intagna villkoret,

att överlantmätaren icke skall äga fastställa avstyckningsförrättning, där

byggnadsnämnden eller lantbruksnämnden framställt erinran däremot, torde

på ett betryggande sätt ha sörjts för att förrättningar, vilkas lämplighet kan

ifrågasättas ur jordpolitisk eller planteknisk synpunkt, må kunna bringas

under ägodelningsrätts prövning.

Den föreslagna ändringen i 21 kap. 43 § har föranlett yrkanden i två motioner.

I motionen I: 287 har hemställts, att riksdagen ville företaga sådana

ändringar eller förtydliganden av lagtexten, att remiss till byggnadsnämnden

och lantbruksnämnden vid den av överlantmätaren företagna granskningen

av jorddelningsmål icke skall förekomma i andra fall än där överlantmätaren

i enlighet med därom instruktionsvis meddelade bestämmelser så finner

nödvändigt. I motionen II: 429 yrkas, att riksdagen måtte besluta, att till de

föreslagna stadgandena i 21 kap. jorddelningslagen skall fogas den bestämmelsen,

att överiantmätaren före av honom företagen fastställelseprövning

av avstyckningsförrättning skall inhämta yttrande från lantbruksnämnd, endast

därest det kan antagas att förrättningen ur jordpolitisk synpunkt är av

intresse för nämnden i dess verksamhet för jordbrukets rationalisering. Med

anledning av vad sålunda yrkats får utskottet framhålla, att det åsyftade

stadgandet i 21 kap. 43 § icke innefattar något åläggande för överiantmätaren

att före fastställelse å förrättning inhämta yttrande från byggnadsnämnd eller

lantbruksnämd; det är endast utsagt, att överiantmätaren ej äger meddela

fastställelse, därest byggnadsnämnd eller lantbruksnämnd framställt erinran

däremot. I propositionen har visserligen understrukifs ett uttalande av lagrådet,

att det utan uttryckligt lagstadgande med full trygghet kunde förutsättas,

att överiantmätaren ej meddelade ett fastställelsebeslut utan att lantbruksnämnden,

med vilken han skulle hava att nära samarbeta, blivit i tillfälle

att framställa sina erinringar mot förrättningen; vad anginge byggnadsnämnden

skulle denna jämlikt 19 kap. 5 § underrättas om förrättningen.

Detta uttalande torde emellertid icke böra så förstås, att överiantmätaren

sknlle ha att i varje särskilt fall inhämta yttrande från lantbruksnämnden.

Departementschefen har på tal om lantbruksnämndens klagorätt

i propositionen (s. 194) förklarat sig förutsätta, att överiantmätaren komme

att instruktionsvis åläggas att underrätta nämnden om fastställelse- och tillståndsbeslut,

vilka ur jordpolitisk synpunkt kunde antagas vara av intresse

för nämnden i dess verksamhet för jordbrukets rationalisering. Med hänsyn

s. 87 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

87

till detta uttalande anser sig utskottet kunna utgå från att i de instruktioner

som i nu förevarande hänseende kunna komma att utfärdas för överlantmätaren

denne ej ålägges skyldighet att i större utsträckning än nu sagts

lämna lantbruksnämnden tillfälle att framföra eventuella erinringar mot förrättningen.

Någon lagändring torde sålunda icke behövas för att vinna det

med motionerna åsyftade önskemålet, och utskottet anser sig därför böra avstyrka

motionerna.

Utskottet har ej heller eljest funnit anledning till anmärkning mot de ovan

omnämnda ändringarna i jorddelningslagen.

Vad härefter angår förslaget till lag om ändring i sammanläggningslagen

har utskottet icke funnit skäl till erinran mot de där upptagna bestämmelserna.

Utskottet har emellertid uppmärksammat, att sammanläggning

såväl enligt gällande rätt som efter genomförande av de föreslagna ändringarna

i vissa fall kan inverka på arrendators förköpsrätt. Några praktiska

olägenheter härav lära hittills icke ha uppkommit. Om detta framdeles

skulle bliva förhållandet, förutsätter utskottet att konstruktionen av arrendators

förköpsrätt upptages till övervägande eller att eljest åtgärder vidtagas

i syfte att motverka olägenheterna.

Förslaget innefattar slutligen även ändringar i den s. k. Datalagen, fastighetsbildningslagen

och ensittarlagen. Gentemot dessa ändringar, vilka huvudsakligen

tillkommit för att bringa dessa lagar i överensstämmelse med de

nya avstycknings- och sammanläggningsbestämmelserna, har utskottet ej

funnit anledning till anmärkning.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med avslag å motionerna I: 287 och

11:429 samt med förklarande att riksdagen funnit vissa

ändringar böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i tagen den 18 juni 1926 (nr

326) om delning av jord å landet — måtte för sin del antaga

nämnda förslag med den ändringen att 19 kap. 3 § erhåller

följande lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

19 KAP.

3 §.

1 mom. Avstyckning från jordbruksfastighet må ej äga rum, om ändringen

i fastighetsindelningen skulle för jordbruksnäringen medföra men av någon

betydelse. Sker avstyckningen för jordbruksändamål, fordras, att ändringen

i fastighetsindelningen kan antagas för jordbruksnäringen medföra fördel som

överväger med delningen förenade olägenheter.

I ort, där det i allmänhet på grund av natur- och näringsförhållandena förutsättes,

att jordbruksfastighet, som ej är att hänföra till stödjordbruk, har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

skog till husbehov eller eljest såsom stöd åt jordbruket, skall vid tillämpning

av första stycket såsom menligt för jordbruksnäringen anses, alt skogsmark

skiljes från odlad jord, utan så är att skogsmarken tillägges jordbruksfastighet

eller med hänsyn till skogstillgången i orten prövas icke behöva bibehållas

vid jordbruket därstädes.

Vad i detta moment sägs utgör ej hinder mot avstyckning av skogsmark i

enlighet med tillstånd, som Konungen meddelat jämlikt lagen angående förbud

i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom.

2 mom. Vid bedömande, hur jordbruksfastighet bör vara beskaffad, skall

särskilt iakttagas följande.

1. För att jordbruksfastighet, som ej är att hänföra till stödjordbruk, må

anses lämpad för sitt ändamål erfordras, att den varaktigt kan giva brukaren

och hans familj tillfredsställande bärgning. Fastigheten skall sålunda, allt

efter ortens förhållanden och jordbrukets art, rymma för jordbruket erforderlig

inrösningsjord så ock därutöver erbjuda annan behövlig naturtillgång,

såsom skogbärande mark eller fiskevatten.

Avstyckning, som i förening med Avstyckning, som i förening med

sammanläggning är ägnad att varak- sammanläggning är ägnad att varak
-

tigt giva brukaren av den nybildade

fastigheten en mera tillfredsställande

bärgning än förut, må dock, där ej

någon för sitt ändamål varaktigt

lämpad fastighet undergår försämring

av någon betydelse och ej heller

eljest en mera ändamålsenlig fastighetsindelning

motverkas, äga rum,

även om den nybildade fastigheten ej

är fullt lämplig.

tigt giva brukaren av den nybildade

fastigheten en mera tillfredsställande

bärgning än förut, må dock, där ej

någon för sitt ändamål varaktigt

lämpad jordbruksfastighet undergår

försämring av någon betydelse och

ej heller eljest en mera ändamålsenlig

fastighetsindelning motverkas,

äga rum, även om den nybildade fastigheten

ej är fullt lämplig.

2. Är fastighet, som avses under 1, belägen i ort, varom förmäles i 1 mom.

andra stycket, skall den för att anses lämpad för sitt ändamål erbjuda tillgång

till skog i den omfattning, som efter ortens allmänna förhållanden anses

erforderlig för jordbruk av den storlek varom är fråga, utan så är att

fastigheten uppenbarligen ej har behov av sådan skogstillgång.

3. Fastighet, som kan giva brukaren och hans familj allenast ett mindre

bidrag till deras försörjning, må anses lämpad såsom stödjordbruk, om det

med hänsyn till ortens förhållanden kan antagas, att han kan varaktigt erhålla

en tillfredsställande bärgning huvudsakligen genom kroppsarbete i annans

tjänst eller genom hantverk, hemslöjd, fiske eller annan därmed jämförlig

verksamhet.

4. Föreligger behov av bete, skall fastigheten rymma erforderlig för ändamålet

lämpad inrösningsjord, om behovet ej är annorledes betryggande tillgodosett.

3 mom. Mark, som är avsedd för 3 mom. Mark, som är avsedd för

skogsbruk, må ej uppdelas på olika skogsbruk, må ej uppdelas på olika

s. 89 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

89

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

fastigheter så, att möjligheten att

ekonomiskt utnyttja skogen undergår

försämring av någon betydelse. Prövas

sådan åtgärd erforderlig för ändring

i fastighetsindelningen som främjar

jordbruksnäringen, må den dock

ske, om därigenom icke uppkommer

avsevärd olägenhet för skogsbruket.

4 mom. Vad i 1 inom. stadgas utgör ej hinder mot avstyckning för bildande

av stödjordbruk, som är till gagn ur allmän synpunkt.

Avstyckning, som innebär avsteg från vad i 2 eller 3 mom. sägs, må det

oaktat äga rum, om den kan anses oundgängligen erforderlig för att i annat

hänseende vinna en i jämförelse med olägenheterna av delningen betydande

fördel för jordbruksnäringen.

B) att riksdagen, i anledning av likalydande motionerna

1:279 och II: 418 samt likaledes likalydande motionerna

I: 286 och II: 430, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Majt ville föranstalta om skyndsam utredning angående

upphävande av den befogenhet med avseende å mål

om avstyckning inom samhälle eller annat planlagt område,

som i 21 kap. 68 § lagen om delning av jord å landet tillagts

länsstyrelse, samt snarast möjligt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda;

C) att motionerna I: 279 och 286 samt II: 418 och 430, i

den mån de icke kunna anses besvarade genom utskottets

hemställan under B) här ovan, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

D) att riksdagen måtte för sin del antaga de genom propositionen

framlagda förslagen till

lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om

sammanläggning av fastigheter å landet,

lag angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223)

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom

vissa delar av Kopparbergs län;

lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad; samt

lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 18 juni 1925

(nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område.

Stockholm den 20 juni 1947.

fastigheter så, att möjligheten att

ekonomiskt utnyttja skogen märkligt

försämras, med mindre åtgärden prövas

erforderlig för ändring i fastighetsindelningen

som främjar jordbruksnäringen.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Bihang till riksdagens protokoll 1047. 9 samt. 2 avd. Nr 47.

7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Löfvander,

Björkman, Sten, Nils Elowsson och Hagman;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Johnsson

i Kastanjegården, fru Johansson, herrar Hedlund i Rådom, Larsson i Östersund,

Andersson i Gisselås och Lundberg.

Reservationer:

1) av herr Björkman; samt

2) av herr Lundberg.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47.

91

Innehållsförteckning.

Sid.

Författningsförslag ...................................................... 1

Lag angående ändring i lagen om delning av jord å landet................ 1

Lag angående ändring i lagen om sammanläggning av fastigheter å landet .. 17

Lag angående ändring i lagen med särskilda bestämmelser om delning av

jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län .................... 29

Lag angående ändring i lagen om fastighetsbildning i stad ................ 32

Lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område ............ 43

Inledning till utskottets utlåtande.......................................... 44

A. Ändrade bestämmelser om avstyckning .................................. 45

Sakkunnigförslaget.................................................... 48

Yttrandena .......................................................... 54

Propositionen ........................................................ 55

B. Ändrade bestämmelser om sammanläggning.............................. 71

Utskottet ............................................................... ^

Utskottets hemställan .................................................... 37

Reservationer............................................................ 90

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

472277

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:476 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 s. 6 i texten